Vad vill jämställdisterna?

16 mars 2012 by

Programförklaring för jämställdismen

Den neutrala ideologin mellan feminismen och maskulismen

1. De båda könen ska ha samma värde, rättigheter och skyldigheter. Detta är definitionen på jämställdhet. Jämställdhet definieras inte som 50/50-fördelning mellan könen i samhällets alla skrymslen och vrår. En sådan kan aldrig uppnås och är heller inte eftersträvansvärd.

2. Att 50/50-fördelning på alla områden aldrig kommer att uppnås beror på att könen är lite olika och i genomsnitt gör lite olika val. Skillnaderna mellan könen är både biologiskt och socialt betingade. Skillnader är inte något fult. Vi gillar olika. Det är viktigt att understryka att vi talar om genomsnittliga skillnader – de individuella variationerna är betydande.

3. Jämställdisternas krav på lika rättigheter för könen innebär att vi säger nej till kvotering. Meriter och lämplighet ska styra olika tillsättningar – kön ska vara irrelevant. Kvotering = ett särskilt gynnande av en grupp = diskriminering av en annan grupp. 

4. Den innersta kärnan i jämställdhet är likhet inför lagen. Sådan råder inte i Sverige idag – män diskrimineras på ett antal punkter i lagen. En av de första åtgärderna för jämställdistpartiet, om ett sådant hade funnits, vore därför att kräva att lagstiftningen görs könsneutral.

5. Kravet på att könen ska ha lika värde innebär att det måste bli ett slut på det mansförakt, ibland till och med manshat (”misandri”), som är utbrett i Sverige idag. Det talas till exempel om ”gubbvälde” och det anses att “gubbarna” snarast bör maka på sig. Jämställdisterna kräver att båda kön ska betraktas positivt.

6. Både kvinnor och män har sina respektive problem. Det finns också fördelar både med att vara man och kvinna (olika fördelar, förstås). Att mäta och jämföra dessa för- och nackdelar är omöjligt, eftersom det är som att jämföra äpplen och päron. Därför är det omöjligt att upprätta en balansräkning över könens totala ställning och utpeka det ena könet som nettovinnare och det andra som nettoförlorare. Samhällets jämställdhetsarbete måste därför gå åt två håll, och intressera sig för både kvinnofrågor och mansfrågor. 

7. Det finns ingen kollektiv skuld. All skuld är individuell. 

8. Det innebär att nu levande personer inte har någon skuld för vad andra personer av samma kön har gjort förr i världen. Det är inte möjligt att kompensera det ena eller andra könet för påstådda eller verkliga oförrätter i historien. En person som könsdiskriminerades för 300 år sedan blir inte kompenserad för att en person av det motsatta könet diskrimineras 2012. Däremot skapas istället en orättvisa mot den senare. Två fel blir inte ett rätt. 

9. På motsvarande sätt kan en person som blir diskriminerad i exempelvis Afghanistan inte vinna rättvisa genom att en person av motsatt kön blir diskriminerad i Sverige.

10. Jämställdisterna finner det upprörande att kvinnor förr i världen hade begränsade juridiska rättigheter. Det är mycket glädjande att den tidiga feministiska rörelsen har åtgärdat det problemet (åtminstone i Sverige och till största delen i västvärlden).

11. Samtidigt glöms det ofta bort att även män hade sina bördor och underlägen förr i världen. Exempel är krigsplikt, försörjningsplikt gentemot kvinnor, innehavande av farliga arbeten och förväntad självuppoffring. Lite förenklat kan man säga att män har haft större frihet än kvinnor medan kvinnor har haft större trygghet än män. Det är inte självklart vilket som är mest värt.

12. I många länder i tredje världen har kvinnor än idag mycket begränsade juridiska rättigheter, vilket är upprörande. Jämställdisterna vill se en förändring på den punkten. Samtidigt får man inte glömma bort att även män i tredje världen faktiskt har sina specifika svårigheter och underlägen. Dessa måste också tas med i ekvationen vid arbete för ökad jämställdhet i tredje världen. Annars repeterar vi det misstag som suffragetterna gjorde i början av 1900-talet.

13. Människors fria vilja måste få avgöra deras livsval. En kvinna som väljer att leva som hemmafru, exempelvis, ska inte kritiseras för detta. Lika lite ska en kvinna som väljer att prioritera karriären framför barnen utsättas för kritik. På motsvarande sätt ska naturligtvis även män få välja sin livsstil. Proffstyckare ska inte komma med pekpinnar om människors livsstil.

.

En avslutande kommentar: En boll har satts i rullning. Det är jämställdismen. Den är ingen vanlig boll, utan en snöboll som växer sig allt större. Varför då? Jo, för att:

Det finns inget så starkt som en idé vars tid har kommit!

.


Jag avslutar allt arbete för jämställdhet

08 november 2012 by

Jag avslutar nu allt arbete med opinionsbildning för jämställdhet. Under fem år har jag betalat ett personligt pris för min närvaro i samhällsdebatten kring jämställdhet, och när nu dessutom hot kommit in i bilden har det priset blivit för högt.

I denna artikel på SVT:s debattsajt utvecklar jag bakgrunden till att jag slutar debattera genus och jämställdhet. Ikväll kommer jag dessutom att berätta mer i direktsändning i SVT Debatt, som går i SVT1 med början kl 22.00.

Detta vill jag lämna efter mig: Vad jag har kämpat för är att könen ska behandlas lika. Varken mer eller mindre. Att jag pratat mest om mansfrågor beror på att dessa är så obelysta, ibland rentav nedtystade.

Här finner du min programförklaring för ”jämställdismen”, som jag kallar den neutrala ideologin mellan de könsvinklade ideologierna feminism och maskulism. Programförklaringen består av 13 punkter för sann jämställdhet. Den första och viktigaste punkten inleds så här:

”De båda könen ska ha samma värde, rättigheter och skyldigheter”.

Den programförklaringen blir mitt politiska testamente på jämställdhetsområdet, tillsammans med min bok ”Mansförbjudet”.

Jag vill tacka alla bloggläsare, tipsare och kommentatorer för all hjälp och allt fantastiskt stöd genom åren!

Läs gärna debattartikeln på SVT här (se nedan).

KTH världsledande på feministisk arkitektur

07 november 2012 by

KTH i Stockholm är världsledande inom området feministisk arkitektur. Det framgår av en artikel i nr 2/12 av tidningen ”Genus”, som ges ut av Nordiska sekretariatet för genusforskning.

Feministisk arkitektur ser inte ut på något särskilt sätt. Katja Grillner, som är professor i ”kritiska studier i arkitektur” vid KTH, menar att det istället handlar om processer. Så här förklaras begreppet feministisk arkitektur i artikeln:

Hur blir arkitektur till? Vilka tillfrågas när arkitektur planeras? För vem bygger man? Är det bara arkitekten som anses ha kunskap?

Professor Grillner säger:

Jag tror att den feministiska arkitekturens karaktärsdrag är komplexitet. Ett val av många olika perspektiv samtidigt.

Hon menar också att feministisk arkitektur utmanar hierarkier inom arkitekturen och akademin.

Man måste dock vara vaksam, menar Katja Grillner,  för ”man kan aldrig vaccinera sig mot en problematisk användning av arkitekturen, som att vissa kroppar tilldelas vissa rum medan andra kroppar anses höra hemma i andra rum”.

Feministisk arkitektur verkar inte ha haft något brett genomslag än. Det finns enligt Grillner bara ett hus i världen som ens har kommit nära att vara feministisk arkitektur, och det är en fabrik i Brasilien som ombildats till kulturhus. Det uppfyller i alla fall ”många kriterier” på feministisk arkitektur.

Vid sin egen institution på KTH har Grillner startat en feministisk grupp kallad FATALE. Det står i tidningen Genus att ledningen på KTH ”på det stora taget” är positiv till den feministiska inriktning som Katja Grillners institution har, och numera lyfts den fram i KTH:s egna internationella utvärdering som ett av institutionens ledande områden.

Gruppen FATALE har drivit fram ”arkitekturfeministiskt orienterade kurspaket” och en mastersutbildning på KTH. I tidningen Genus står det  om FATALE att den ”driver målmedvetet feministisk kritik och drömmer om en radikal förändring av arkitekturämnet och yrket”.

Hösten 2011 fick professor Grillner KTH:s pris för ledarskap. Det fick hon för ett arbete ”präglat av aktiv coachning, systematiskt arbete, stor iver och hög integritet”.

Du kan läsa artikeln här (sidan 26).

För övrigt 1: Lokaltidningen ”Mitt i” skrev igår en bra artikel om mitt arbete för jämställdhet och min bok ”Mansförbjudet”. Läs artikeln här (sidan 26).

För övrigt 2: Socialdemokraterna vill införa ett system där jämställda högskolor belönas. Se här. Tack för tipset, Sara!

EU stöder kvinnor inom teknik och annat

06 november 2012 by

Inom EU finns ett organ som ska hjälpa kvinnor inom områdena teknik och vetenskap. Det heter WITEC, vilket står för ”European Association for Women in Science, Engineering & Technology”. Verksamheten går ut på att hjälpa fram kvinnor (men inte män), bland annat i karriären. WITEC:s webbplats beskriver syftet så här (citat):

  • Öka antalet kvinnor som studerar tekniska och naturvetenskapliga ämnen och stödja deras karriärutveckling;
  • Utveckla kvinnors tekniska och entreprenöriella kunskaper genom praktik och projektverksamhet;
  • Genom nätverk, kunskaps- och informationsutbyte skapa möjligheter för kvinnor inom tekniska och naturvetenskapliga områden;
  • Främja och stötta forskning om kvinnor inom tekniska och naturvetenskapliga områden;
  • Stötta initiativ att främja jämställdhet i arbetslivet;
  • Främja regional, nationell och internationell samverkan.

Bland annat erbjuder WITEC svenska studenter pengar i form av stipendier för att kunna göra praktik utomlands. Bara kvinnliga studenter kan söka. Varje år får 50 svenska kvinnor detta ekonomiska stöd.  ,

Enligt WITEC Sweden ingår även ekonomi i de ”mansdominerade sektorer” inom vilka organisationen verkar för att hjälpa kvinnor (inte bara teknik och vetenskap, alltså). Men greppet är bredare än så. Exempelvis meddelar WITEC Sweden på sin webbplats att de för närvarande är engagerade i projektet ”NINA – New Innovation for New Areas: Empowering women in vocational training into entrepreneurship”. Vad är det?

Jo, de beskriver detta som ”Ett vidareutvecklingsprojekt inom Leonardo da Vinci programmet som vänder sig till studenter inom hälso- och lärarutbildningen där syftet är att tänka i entreprenörsbanor, samt utvecklande av en europeisk modell som ett hjälpverktyg för entreprenörskap”. Det är intressant att notera att WITEC Sweden därmed indirekt klassar hälso- och lärarutbildningar som mansdominerade.

Ett av de redan slutförda program för kvinnor som WITEC Sweden listar på sin webbplats är ”IndiCam@ICT”, som beskrivs som ”Utveckling av ett individuellt karriärledningsverktyg anpassat för IT-sektorn”. Karriärhjälp till kvinnor, alltså. Bland mycket annat ger också WITEC hjälp till kvinnor för att starta företag. Ett avslutat projekt är ”PREFACE”, som beskrivs som ”Utveckling av europeisk modell för entreprenörskap. Syftade till att stimulera (kvinnliga) studenters företagande”. WITEC sträcker sig alltså långt utanför området ”Science, Engineering & Technology”, som organisationens namn anger att de ska ägna sig åt.

Ovanstående är ett utdrag ur min senaste bok ”Mansförbjudet”.

För övrigt: En dansk förskola har inlett försök med könsuppdelad verksamhet. ”Det sågas, huggs och byggs med pojkarna”, skriver Svenska Dagbladet. Detta tycker jag är förkastligt. Varför ska de tjejer som vill såga, hugga och bygga utestängas? Ifall detta ska vara ett försök att göra förskolans feminiserade miljö mera pojkvänlig så är det fel sätt. Gärna sågning och huggning – men det ska vara för alla som vill! Det är självklart för mig som jämställdist. Tack för tipset, Joakim och Petter!

Genusforskare erkänner kvinnofokus och en egen agenda

05 november 2012 by

 

Efter tips från Marcus E hittade jag en jämställdhetsplan som Centrum för genusstudier vid Stockholms universitet upprättade i september 2006. Jag presenterar här två citat ur den som jag finner anmärkningsvärda. Först detta:

Historiskt sett har andelen manliga studenter och anställda vid Centrum för genusstudier varit låg. Detta kan delvis relateras till det faktum att genusvetenskap, liksom alla andra ämnen och discipliner, är genusmärkt. Men det har också att göra med institutionens målsättning och verksamhet vars fokus ligger på ett synliggörande och problematiserande av makt och obalans mellan könen med ett tydligt kvinnoperspektiv.”

Här erkänner genusforskarna alltså att de är ensidiga. Hur ska man annars tolka ”ett tydligt kvinnoperspektiv”. Man kan alltså konstatera att jämställdhetsplanen avslöjar en grundläggande jämställdhetsbrist i verksamheten.

Nästa citat. Så här skriver de om sin egen verksamhet:

Verksamheten uppstod ursprungligen ur en vilja att studera relationen mellan könen i kultur och samhälle för att bidra till förändringen mot ett jämställt samhälle och detta genomsyrar fortfarande arbetet. Detta innebär att frågor som till exempel har att göra med relationen mellan kvinnor och män, eller samband mellan makt, kön, etnicitet och sexualitet, liksom med samvariationen mellan olika underordningsmekanismer, står i fokus i såväl undervisning som forskning.”

Här säger alltså genusforskarna att de med sin verksamhet vill förändra samhället. Det är anmärkningsvärt, eftersom forskning – riktig forskning – bara ska ta reda på hur det är. Vill man förändra samhället rör det sig inte om forskning, då rör det sig om opinionsbildning. Det är en helt annan sak.

Tillsammans avslöjar alltså dessa två citat att genusforskarna vid Stockholms universitet:

i) inte är neutrala (de har ju ett ”tydligt kvinnofokus) – de har alltså tagit ställning i en kärnfråga redan innan de börjar forska
ii) använder sin verksamhet för att förändra samhället, vilket innebär att de har en egen agenda.

Ingetdera är förenligt med seriös forskning.

Kommer Sverige att gå i Norges fotspår? Som bekant la det norska vetenskapsrådet ned hela programmet för genusforskning. Detta efter att teveserien Hjernevask hade avslöjat genusforskningens bristande vetenskaplighet.

För övrigt är det intressant att notera den statistik över institutionens egen könsfördelning som presenteras i ovan nämnda jämställdhetsplan. Här finner du ett utdrag:

Hade könsfördelningen varit omvänd är jag ganska övertygad om att ordet ”gubbvälde” hade kommit till användning. Undrar vilket ord som genusdebattörerna nu tar till. Vilket slags ”välde” rör det sig om? Eller är det inget ”välde” alls den här gången?

Män får 63% längre straff än kvinnor för samma brott

04 november 2012 by

Om du är en dömd brottsling kan könet vara din bästa vän”. Så inleds en artikel i den amerikanska tidningen Huffington Post.

Det handlar om forskning som utförts av Sonja Starr, assistant professor i juridik vid University of Michigan. Hon har kommit fram till att män får ”mycket längre straff” än kvinnor för samma brott, när de döms i federala domstolar.

Det där ”mycket längre” är närmare bestämt 63 procent längre, enligt professorn.

Män betalar alltså ett 63-procentigt könsstraff för sin manlighet – utöver straffet för själva brottet. I amerikanska federala domstolar.

Forskaren kom också fram till att kvinnor som grips för ett brott har ”betydligt större” chans att helt slippa åtal än män. Och kvinnor har dubbelt så stor chans som män att slippa fängelsestraff.

Huffington Post skriver att tidigare forskning också har visat på en könsrabatt på straffet för kvinnor, men att tidigare forskning underskattat den. Könsrabatten är alltså större än man tidigare trodde.

Artikeln berättar att män inte är den enda grupp som diskrimineras genom att få extra hårda straff. En annan grupp är icke-vita personer. Könsdiskriminering och rasdiskriminering går alltså hand i hand i det amerikanska rättsväsendet.

Läs artikeln här, själva forskningen här. Redan i min första jämställdhetsbok, Mansförtryck och kvinnovälde, tog jag upp fenomenet straffrabatt för kvinnor (kapitel 11, finns som pdf här). Det avser Sverige, som alltså också har straffrabatt för kvinnor.

För övrigt: 20-årige Simon blev inte antagen när han sökte den grundläggande militära utbildningen hos försvaret. Det blev däremot tjejer som hade sämre resultat. Nu har Simon anmält försvaret till Diskrimineringsombudsmannen (DO) för könsdiskriminering. Läs mer här. Försvarsmaktens genusmedvetna rekryteringspolicy tas upp i min bok ”Mansförbjudet”. Tack för tipset, Jens, Niklas, Petter och Charlie!

Landsting underhöll kvinnor med manliga strippare

03 november 2012 by

Ett antal landsting har använt skattepengar till en konferens för 400 undersköterskor och läkarsekreterare (huvudsakligen kvinnor, alltså) där manliga strippare uppträdde. Detta avslöjar Expressen. Det hela skedde i Karlstad i slutet av september.

Jag citerar Expressen:

”Plötsligt gjorde showgruppen ‘Ta kaffe nu’ entré. – Där satt vi och åt och plötsligt kom det nakna karlar i trosor av läder och svarta huvor, säger konferensdeltagaren Helena.”

Så här försvaras anlitandet av stripparna av Anna Öhman Flynn, som är en av två projektledare bakom konferensen:

Vi fick jättemycket bra respons

Stripparna kostade skattebetalarna 10.000 kronor.

Nu till mitt resonemang kring detta. Vilka hade reaktionerna blivit om ett antal landsting hade använt skattepengar för att anlita kvinnliga strippor till en konferens för nästan enbart män? Hörde jag någon säga ”jordbävning i media”?

Och vilken hade responsen blivit om en manlig projektledare sedan hade försvarat anlitandet av stripptjejerna med förklaringen ”vi fick jättemycket bra respons”? Hörde jag någon säga ”sparken” eller i allra bästa fall (för projektledaren) rullande i tjära och fjäder efter världens grundligaste pudel?

Nu var det ju istället manliga strippare och kvinnlig publik. Jag ser fram emot jordbävningen.

Tack för tipset, Sara, Marianne, Tomas, Thomas och Magnus. Här kan du läsa ett tidigare blogginlägg där en så kallad mansforskare säger att kvinnor som strippar för en manlig publik inte är acceptabel på grund av sin kontext medan manlig striptease för en kvinnlig publik är i sin ordning.

För övrigt 1:

Uppsala Nya Tidning skriver om det framväxande kvinnosamhället Amazonia, dock utan att använda det ordet. Jag kan inte låta bli att citera ett stycke som visar inställningen hos en annan känd mansforskare:

Om nu trenden ändå går mot att killar tappar mark. Vad händer då? Måste kvinnors framgång leda till att männen förlorar? Nyligen tillsatte jämställdhetsminister Nyamko Sabuni en utredning som ska ge svar på om män diskrimineras i Sverige, särskilt inom skolan. Bakgrunden är att det redan satsats resurser på att komma till rätta med ojämlikheten som är till kvinnors nackdel. Ingemar Gens tror att det rent politiskt är det svårt att få gehör för en sådan satsning, ‘män har ju redan allt’, som han uttrycker det.

Tack för tipset, Sara!

 

Leif GW: Kvinnor får mildare domar, men det är inget problem

02 november 2012 by

 

I en teveintervju har författaren och polisprofessorn Leif GW Persson nyligen mer eller mindre erkänt att kvinnor får rabatt på straffet – men han tycker inte det är något problem.

Så här ställdes frågan till honom:

”Har förövarens kön någon betydelse när det kommer till dom och straffsats?”

Då svarade Persson:

Det ska inte ha det. Men det finns många forskare som hävdar att det har det. […] Det är juridiskt omtvistat och det har inget stöd i lagtexten.

Följdfrågan blev:

”Har du sett det också?”

Professorn svarade:

”Ibland så undrar man ju faktiskt.”

Programledaren sa då:

”Varför då?”

Persson svarar:

”Jag vet inte, jag vet inte. Det kanske är baksidan av den här ojämlikheten som gäller i livets alla andra skiften, nån form av inverterad ojämlikhet.”

Programledaren igen:

”Är det ett problem?”

Persson:

”Nej, det tror jag inte att det är.”

Programledaren:

”Varför inte?”

Professorn:

Nej, det tror jag inte att det är. Det gäller så få situationer till att börja med, så speciella situationer. Det är inte där som jämställdhetsdebatten ska föras (skratt) om du frågar mig va. Vore det ett stort juridiskt problem skulle man säkert markera det genom några vägledande domar i högre instans och så där men det har man inte gjort.

Se programmet här (börjar efter 32 minuter). Tack för tipset, Henrik!

Jag tycker detta verkar vara ett typiskt exempel på mäns självuppoffring. Eller, i det här fallet, en priviligierad mans uppoffring å andra mäns vägnar. För jag undrar om de män som blir drabbade av ett könsstraff för sin manlighet utöver det egentliga straffet verkligen delar professorns syn att detta inte utgör ett problem.

För övrigt tycker jag att Leif GW Perssons uttryck ”inverterad ojämlikhet” är intressant. Vad menar han med att kalla ojämlikhet som drabbar män för ”inverterad”? Är det inte helt vanlig ojämlikhet?

Redan i min första jämställdhetsbok, Mansförtryck och kvinnovälde, tog jag upp fenomenet med straffrabatt för kvinnor (kapitel 11, finns som pdf här).

För övrigt 1: Sajten ”I hate men” kallar sig ”världens största kvinnodrivna sociala webbplats”. Konstruktivt?

För övrigt 2: Kvinnofolkhögskolan i Göteborg arrangerar Genuståget, en ”feministisk folkbildningsresa genom Europa”, där deltagarna ska ”möta den feministiska rörelsen i Europa, lära oss om deras kamper, skapa kontakter, bilda nätverk och kanske planera för samverkan”. I programförklaringen står också ”Hur motverkas antifeminismen och de reaktionära rörelserna?”. Kvinnofolkhögskolan är en enkönad folkhögskola där män inte får gå, finansierad med skattepengar. Den är för övrigt med i min bok ”Mansförbjudet”.

.

Hur kan tvåsidighet kallas för ensidighet?

02 november 2012 by

Efter att jag i förra blogginlägget berömde Sakine Madons och Fredrik Krohnmans artikel om journalisters eget näthat är jag tvungen att problematisera en viss del av artikeln. Det gäller denna mening:

Den antifeministiska debattören Pär Ström företräd­er en ensidig syn på jämställdhet, och till synes håller knappt någon av våra kolleger med honom i sak.

Låt mig börja med det minst viktiga problemet med denna mening. Jag har länge sagt att jag inte betecknar mig som ”antifeminist”, utan som jämställdist. Varför skulle jag vara ”anti” något som andra har formulerat istället för att själv formulera det jag tror på? Det vore som om socialdemokraterna skulle kalla sig ”antimoderater” istället för socialdemokrater.

Det är ett svaghetstecken att inte kunna formulera vad man står för, utan bara tala om vad man är motståndare till. Jag har inte den svagheten – tråkigt nog för mina motståndare. Om någon ska vara anti får det vara mina motståndare, jag tänker inte vara det.

Men ett viktigare problem med Sakine Madons och Fredrik Krohnmans påstående är att jag skulle ha en ensidig syn på jämställdhet. För det är ju precis tvärtom.

Sedan länge har jag publicerat en programförklaring för jämställdismen, den ideologi jag bekänner mig till, så som jag ser den. Den inleds så här:

1. De båda könen ska ha samma värde, rättigheter och skyldigheter

Det är svårt att förstå hur detta kan kallas en ”ensidig syn på jämställdhet”. Kan du förstå det? Är det över huvud taget möjligt att manifestera sin tvåsidighet tydligare än så?

Förvisso skriver jag nästan bara om mansfrågor på bloggen Genusnytt. Men jag har från dag 1 varit tydlig med att det beror på att mansfrågor är så underbelysta i samhällsdebatten. Från bloggstarten fram till augusti 2012 hade Genusnytt detta som en mycket tydlig slogan uppe i sin header:

Belyser den obelysta halvan av jämställdhetsfrågan

Inte minst ordet ”halvan” gör ju tydligt att jag anser att det finns en annan – lika stor – del av jämställdhetsfrågan som jag inte belyser på Genusnytt. Därmed borde det stå klart att jag ser både kvinnors och mäns problem.

I augusti bytte jag till en lite längre slogan för Genusnytt. Som du ser i headern ovan är den formulerad så här:

Jämställdism – det jämlika alternativet mellan feminism och maskulism. Samma värde, rättigheter och skyldigheter. Inte mer, inte mindre. Att Genusnytt ändå skriver mest om mansfrågor beror på att dessa är så försummade”.

Detta förefaller mig också på ett oerhört tydligt sätt visa min tvåsidighet på genusområdet. Det är svårt att förstå hur jag kan beskyllas för ensidighet. Mycket svårt.

Däremot finns det en annan ideologi som verkligen visar prov på att ha en ensidig syn på jämställdhet. Det är en ideologi som bygger sitt namn på det latinska ordet för det ena könet, och som öppet säger att detta kön måste gynnas. Det är en mycket mäktig ideologi, som omedelbart brännmärker de få kritiker som vågar uttala sig. Du kanske anar vilken ideologi jag tänker på.

Hur kan den tvåsidiga beskyllas för ensidighet, medan de ensidiga klarar sig undan kritik? Se där en av de frågor man tvingas gå och klura på i Sverige i nådens år 2012.

”Krig är fred”. ”Slaveri är frihet”. ”Tvåsidighet är ensidighet”.

Nu kanske man ska överseende med Sakine Madons och Fredrik Krohnmans sätt att formulera sig av ett skäl som har med taktik att göra. Kanske bedömde de att det var nödvändigt att ta avstånd från min ideologi för att kunna stå på min sida i själva mobbingfrågan. Annars hade artikeln kanske blivit alltför magstark för de övervägande feministiskt lagda journalister som utgör dess målgrupp. Ett steg i taget.

Jag har kontaktat Expressen Kultur och bett att få skriva en replik för att försvara mig mot påståendet att jag skulle vara ensidig, men de sa nej.

Två journalister kritiserar journalisters eget näthat och kallar journalistkåren mobbare

01 november 2012 by

En brandfackla har kastats in i debatten om näthat. ”Hatiska kommentarstrådar är ett växande problem – och de värsta mobbarna är inte sällan kända journalister”, skriver Sakine Madon och Fredrik Krohnman på Expressen Kultur.

Det rör sig om inget mindre än en total sågning av journalistkårens beteende. Här kommer ett citat till ur artikeln:

Att ha åsikter som inte delas av journalistkollektivet är som att vara sist i klassen med att få de senaste märkesskorna, eller inneprylen för stunden. Och likt mobbare på en skolgård tvekar journalisten och krönikören inte en sekund att inför allmän beskådan basun­era ut vem som tycker fel, och vem som är dum i huvudet.”

Och ett annat:

Men när journalister, i sina försök att övertyga varandra om sin egen förträffliga tolerans, sparkar nedåt och hyser förakt mot den som saknar plattform är det kanske inte så konstigt att nätets kommentarsfält fylls av frustrerat hat.

Det där med ”saknar plattform” grundar sig i ett resonemang om mig. Sakine Madon och Fredrik Krohnman kritiserar det faktum att jag har hånats för att min bok Mansförbjudet inte är utgiven på ett ”riktigt” förlag (vilket beror på att förlagen säger nej till böcker som kritiserar feminismen).

De två artikelförfattarna kommer också in på Facebook-gruppen ”Vita kränkta män”. Jag citerar:

Liknande tongångar finns att hitta i Facebook-gruppen ”Vita kränkta män”, som grundaren och vänstertwittraren Kawa Zolfagary ska skapa en bok av. Gruppen, vars inlägg delas friskt bland journalister och twittrare, är ett tydligt exemp­el på den självutnämnda toleransens intolerans. I stället för att bemöta åsikter i sak strävar gruppen över att nå en så stor nätmobb som möjligt. Och naturligtvis pryds gruppen av en karikatyrbild av – Pär Ström. Det är inte utan att man undrar om epitetet ”man”, ”vit”, eller för den delen ”gubbe”, kan vara ensam grund för att diskvalificeras från att tas på allvar.”

Det där sista är ett mycket viktigt konstaterande. Jag vet att väldigt många inflytelserika personer tycker att jag inte bör yttra mig i samhällsdebatten, eftersom jag är man, vit, medelålders och dessutom strejt. Att bara vara man är illa nog, har man dessutom ytterligare ett eller i allra värsta fall flera av dessa belastande epitet förväntas man verkligen hålla käften och i tysthet ägna sin tid åt Expedition Robinson och tevesporten tills det är dags att beställa rollator.

Just det sporrar mig att göra precis tvärtom – och jag vill uppmana alla vita medelålders heterosexuella män: Vägra låta dig tryckas ned! Gå ut i debatten, säg vad du tycker och kräv din rätt med precis samma suveräna självförtroende som om du vore en ung färgad queer-tjej! För du är lika mycket värd som hon!

Det enda jag inte håller med om i dagens artikel i Expressen Kultur är att artikelförfattarna skriver att jag har en ”ensidig syn på jämställdhet”. Så här inleds min programförklaring för jämställdismen, som är min ideologiska grund i genusfrågan: ”De båda könen ska ha samma värde, rättigheter och skyldigheter”. Vari består ensidigheten?

Annars är det en mycket bra artikel, och det är modigt av Sakine och Fredrik att gå ut med detta. Jag kan bekräfta att de har rätt i sin grundtes. Jag har själv blivit utsatt för stora mängder näthat – bland annat av etablerade journalister. Inte bara näthat, för övrigt, även pappershat. Eller vad man nu ska använda för ord när hatet trycks i papperstidningen. För det har ju journalister (till skillnad från andra) makten att göra.

Vet du vilken yrkesgrupp som kom allra längst ned på listan när svenska folket tillfrågades vilket förtroende de har för olika yrkesgrupper? Journalister (se här)! Observera: Det finns även utmärkta journalister.

Läs artiken av Sakine och Fredrik här.

Jämställdhetsarbete à la Uppsala universitet

01 november 2012 by

Här kan du läsa om modernt så kallat jämställdhetsarbete:

Vetenskapsområden och fakulteter vid Uppsala universitet som anordnar nätverks- och mentorsverksamhet för doktorander som är kvinnor kan kontinuerligt ansöka om ekonomiskt bidrag från jämställdhetskommittén.”

Det är Jämställdhetskommitten på Uppsala universitet som skriver så. För att öka jämställdheten avskaffas alltså jämställdheten. Det är lustigt att leva i Sverige i nådens år 2012.

Nedan kan du se början på ansökningsblanketten för den särskilda kvinnocurlingen. Förödmjukande för män att skåda, enligt min mening. Det känns som att vara en andra klassens medborgare. Det finns samhällen i modern tid som väldigt grundligt har infört just sådan åtskillnad – med annan grund än kön. Det var inte trevligt.

Jag googlade på kul ordet jämställdhetsplan och hamnade på Uppsala universitets institution för informationsteknologi. I deras jämställdhetsplan finns det mycket som är könsvinklat. Några exempel följer:

Under rubriken ”Forskning” står det:

Forskningsprefekten ska arbeta för att öka andelen seniora kvinnor inom forskningen, och att öka synligheten för kvinnliga forskare (både inom institutionen och generellt). Detta innebär bl.a. att kvinnor i hög utsträckning ska vara representerade i grupper av strategisk karaktär, exempelvis för remissutlåtanden, anslagsansökningar etc.

Under rubriken ”Forskarutbildning” står det:

Forskningsprefekten och studierektorn för forskarutbildningen ska verka för att andelen kvinnliga forskarstuderande ökar, och för att öka synligheten för kvinnliga forskarstuderande.”

Under rubriken ”Uppföljning betygsnämnder och opponenter” står det:

Vi bör eftersträva en jämställd könsfördelning även vid utseende av opponenter vid disputation. Även här ska en skriftlig redovisning avges i de fall en kvinna inte utses. Redogörelsen bör inte slentrianmässigt hänvisa till brist på kandidater, utan istället visa att avsevärda ansträngningar verkligen gjorts och varför de misslyckats.

Under rubriken ”Grundutbildning” står det:

GU-prefekten ska arbeta för att öka andelen kvinnliga lärare och deras synlighet, samt att öka andelen kvinnliga studenter i vår grundutbildning.”

Där står också:

En undersökning av i vilken utsträckning och varför kvinnliga studenter hoppar av sin utbildning ska göras.”

Kvinnocurling, alltså.

För övrigt 1: En homosexuell man i Storbritannien var kompis med ett lesbiskt par. Kvinnorna ville ha barn, men inte han, så han gick med på att donera sin sperma till paret. 13 år senare har kvinnorna tvingat mannen att betala underhåll – retroaktivt. Kommentar: Säger det oss någonting om innehavet av reproduktiv makt? Läs mer här. Tack för tipset, Stefan!

För övrigt 2: Sveriges Radio i Dalarna skriver under rubriken ”Brister i säkerhet för skogsarbetare”:

Jag undrar vad det är för kön på de där ”personerna”. I brist på information från Sveriges Radio om saken, låt mig gissa:

Om min gissning är korrekt är det relevant att ställa sig frågan: Om könen varit omvända, hade media då utelämnat information om könet?    //Tack för tipset, Max!

Miljöteknik är alltför manlig – skymmer feminina sociala lösningar

01 november 2012 by

 

Jag har beställt nr 2/2012 av tidningen Genus från Nordiska sekretariatet för genusforskning. Där finns en hel del av intresse för oss som är intresserade av genusfrågor.

Man får intrycket att det här med män är rätt problematiskt. Några exempel ur tidningen:

Män planerar och tar plats

Det är främst män som har planerat och byggt städer, och tagit plats i det offentliga rummet. Och så är det fortfarande till stor del. Ändå har staden nästan alltid befolkats av flest kvinnor”.

För mycket män i dataspelsvärlden

Om dataspelande: ”Gemenskapen bygger också på en slags exkludering. Det är främst vana spelare som är välkomna och miljöerna har nästan helt dominerats av män.”

För mycket maskulin miljöteknik

Med socialantropologen Mark Graham har hon bedrivit forskningsprojektet ‘Modellstaden’, och bland annat undersökt Hammarby Sjöstads miljöprofil ur ett klass- och genusperspektiv. De menar att ensidigt fokus på miljöteknik kan ses som en ‘genusfierad’ lösning på miljöproblemen. Teknik kopplas traditionellt till maskulinitet och när allt fokus läggs på teknikutveckling tenderar sociala lösningar, som ofta förknippas med femininitet, att hamna i skymundan.”

Patriarkala strukturer styr bostadsmarknaden

Irene Molina beskriver det som att den svenska bostadsmarknaden präglas av rasistiska, patriarkala och klassförtryckande strukturer”. En lösning är dock i sikte: ”Författaren och debattören Inga-Lisa Sangregorio har skrivit flera böcker om kvinnors villkor på bostadsmarknaden. År 2007 lyfte hon i ‘Kvinnovetenskaplig tidskrift’ fram den feministiska potentialen i kollektiva boendeformer.”

Män myglar i byggprocessen

Stora byggprocesser [...] är i hög grad mansdominerade, i Sverige liksom i resten av världen”. Så här säger Micael Nilsson, som dispiterade 2008 på avhandlingen ‘Genusregim i förändring: Jämställdhet, genus och makt i kommunal politik’: ”Män klappar gärna rygg, säger du och jag. Jag kan tänka mig att det kan vara svårt för män att inte dras in i homosociala nätverk. Det kan handla om att strunta i upphandlingar, eller att göra upp om priser. Säger de nej får de inte vara med i det sociala nätverket, och ses inte heller som ‘en riktig karl’, säger han.”

Kiruna är för macho

Kiruna har alltid dominerats av män”, skriver Genus. Staden ska nu flyttas, och i samband med det ska det tas i med hårdhandskarna mot dess manlighet: ”Machostämpeln ska bort. Och vi kommer att lyckas’, säger kommunalrådet Kristina Zakrisson.”

Det finns annat intressant också i tidningen Genus 2/2012. Bland annat en artikel om feministisk arkitektur, som tydligen lever en alltför undanskymt tillvaro. Den godbiten sparar jag dock till ett separat blogginlägg.

Du kan läsa tidningen här.

För övrigt 1: Det ryktas att den norska teveserien Hjernevask, som avslöjar genusforskningens ovetenskaplighet, är på väg till Sverige. Genusnytt skrev om Hjernevask redan innan serien var känd i Sverige – här. Detta efter tips från Genusnytts rapportör i Norge, Johannes. I det blogginlägget kan du också se programmen i serien (som resulterade i att det norska vetenskapsrådet la ned hela programmet för genusforskning).

För övrigt 2: Den 28-30 november håller genusforskarna i Sverige sin stora årliga nationella konferens. Se här. Är det någon som har lust att gå in och titta om det är intressanta ämnen som tas upp, och om deras program är jämställt? Uppdatering: Se nedanstående kommentar:

Sveriges Ingenjörer bjuder inte in män

31 oktober 2012 by

Organisationen Sveriges ingenjörer har skickat en inbjudan till sina medlemmar i Skåne om en gratis föreläsning. Den handlar om hur man planerar in styrelsearbete i sin karriär.

Utskicket gick dock inte till alla medlemmar – bara de kvinnliga. De manliga medlemmarna betalar lika mycket i medlemsavgift men bjuds inte in till denna träff. Mansdiskriminering, alltså.

Nedan kan du se inbjudan som det såg i ett mejl som jag fått vidarebefordrat av en jämställdist.

Sveriges ingenjörer har en särskild sida om kvinnliga nätverk. De skriver att de har fem kvinnliga nätverk – i Skåne. I ett pdf-dokument listas alla deras kvinnliga nätverk – det är många.

Så här skriver de om ekonomiskt stöd:

Tack för tipset, V!

För övrigt 1: En studie vid Universitetet i Chicago visar att pojkar blir mer lidande än flickor av att växa upp med en ensamstående mamma (istället för två föräldrar). ”Vi visar att ensamstående mammor verkar vara mera känslomässigt distanserade från sönerna [än från döttrarna] och rapporteras också i högre grad slå sina söner”, säger forskarna. Läs mer här. Tack för tipset, Odin!

För övrigt 2:  ”I år lyfter vi de feministiska frågorna”, säger Ida Luther Näsholm som är ordförande för Vänsterpartiet Lidingö. Se nedan eller här.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 384 andra följare