Den kända debattören och Timbro-medarbetaren Roland Poirier Martinsson har redan tidigare kritiserat statsfeminismen. Idag går han ett steg längre i en krönika i Svenska Dagbladet och betecknar sig själv som antifeminist. Det är starkt. Det är bra.
Tyvärr löper han inte linan ut i sin krönika. Han skriver:
”Jag förnekar inte att det finns orättvisor mot kvinnor. Jag vill se förändring”.
Jag undrar vad det är för orättvisor mot kvinnor han åsyftar. Visst finns det orättvisor mot människor, och många av dem är förstås kvinnor. Men att det skulle finnas orättvisor mot gruppen kvinnor som är större än orättvisorna mot gruppen män tror jag inte på.
Vilka orättvisor är det som Poirier Martinsson åsyftar?
Att kvinnor i genomsnitt tjänar mindre än män? Det är ingen orättvisa, eftersom det i allt väsentligt beror på medvetna val som dessutom resulterar det i att kvinnor vinner fördelar på andra områden än det ekonomiska.
- Att förre kvinnor än män sitter i bolagsstyrelser och på VD-poster? Det är heller ingen orättvisa eftersom det i allt väsentligt beror på att kvinnor i genomsnitt gör andra prioriteringar än män (och därmed vinner fördelar som män går miste om, exempelvis vad gäller relationskapitalet).
Däremot finns det tydliga orättvisor mot gruppen män. Män är den enda grupp som är diskriminerad i svensk lag. Det finns en hel del statliga förmåner som män är uteslutna från. Män diskrimineras mycket tydligt i vårdnadstvister. I alla möjliga sammanhang erbjuds kvinnor en gräddfil som män är uteslutna från, i strävan att åstadkomma 50/50-fördelning på samhällets alla områden (utom de områden där kvinnor traditionellt dominerar). Det var bara några exempel.
Roland Poirier Martinsson skriver också idag:
”Vår civilisation har, så långt tillbaka vi kan överblicka, präglats av orättvisor mot kvinnor”.
Jag måste erkänna att jag också tänkte i dessa banor fram till för en tid sedan. Nu har jag insett att de tydliga juridiska orättvisor som kvinnor i historien har lidit av (ingen rösträtt, inte full arvsrätt, inte rätt att inneha offentliga poster, etc) måste ses mot bakgrund av de förmåner kvinnor genom historien har åtnjutit. Att bli beskyddad av män, att ha rätt att kräva försörjning av en man, att slippa farliga sysslor. Män har genom hela historien offrats – många gånger bokstavligen – för att kvinnor ska kunna skonas. Vilka har skickats ut i krigens helvete, exempelvis? Vilka har skickats ned i de oerhört farliga gruvorna? Vilka var det som fick gräddfil till livbåtarna när Titanic gick under (och vilka var det som stoppades på grund av sitt kön)?
Så även om jag håller med Roland Poirier Martinsson om att kvinnor förr var juridiskt diskriminerade – vilket var hemskt – så gör han analysen alltför lätt för sig.
För övrigt vill jag tipsa om en artikel i DN om genusdagis. Tanja Bergkvist är intervjuad som kritiker. Finns ännu inte på internet.









