Läkaren och genusdebattören Pelle Billing har skrivit ännu en intressant debattartikel på Newsmill (här). Denna gång försöker han svara på frågan varför män i alla kulturer runtom i världen hittills har dominerat samhällstoppen. Billing skriver bland annat:
”Av någon anledning så har män varit redo att göra de uppoffringar som krävs för att nå ända upp till toppen, medan kvinnor förefaller ha varit mindre benägna att offra tid med barn och familj. I vår samtid kan vi notera att män är mer villiga att ta sig an arbetsdagar som är så långa att de medför hälsorisker och gör att man nästan aldrig ser sin familj, så länge som belöningen är en position högt upp på samhällsstegen.”
Vad befriande att någon för en gångs skull lägger märke till den uppoffring män gör för sina materiella framgångar. Pelle Billing menar att orsaken till att män i mycket högre utsträckning än kvinnor är beredda att göra dessa uppoffringar måste sökas i biologin. Olika gener. Jag vet att detta är något som får feminister att resa ragg och börja frusta så det kommer rök ur öronen, men jag har aldrig förstått varför biologiska skillnader anses så kontroversiella.
För övrigt, jag rekommenderar Pelles blogg, läs den här.
04 maj 2009 kl. 23:25
Ja det är helt rätt iaktaget Pelle Billing. Det är många män som klättrar upp på karriärstegen och när de kommit dit upp kan de notera att de rest stegen mot fel vägg. Bittert men sant.
05 maj 2009 kl. 7:25
Det är ju så det är. Män är beredda på att uppoffra tid med barnen/familjen för en bra position/hög lön.
De finns kvinnor som också gör samma, men det är ju så få.
Som Pär säger, nu lär feministerna bli blyförbannade du vågade ta upp den här artikeln.
05 maj 2009 kl. 7:38
Jävla gnäll på de mest besuttna. När jag studerade så var jag som studenter är mest, jag slappade nästan hela dagen, söp en gång i veckan i början och lite mer sällan vad åren gick, jag pluggade nog i snitt 2 timmar om dagen. Ett mycket litet fåtal, nästan bara tjejer pluggade mer än 4 timmar om dagen.
Jag hade före och under studietiden en hel del okvalificerade arbeten, det mesta inom äldrevården. Där var man på fötterna 8 timmar om dagen och när man jobbade han man inte spela dataspel, gå på gymmet 1,5 timme om dagen, sporta, gå och fika osv som man hann när man pluggade.
Nu jobbar jag som jurist, jag sitter länge på jobbet, ofta från 8 till 18, men det är kul, jag gör ju det jag vill göra. Många inom rättsväsendet gör inte många knop, en domare i ett fortkörningsmål skrev en dom lika lång som det här inlägget. Eftersom domen var det sämsta (av många mycket dåliga) arbete jag sett komma från en domstol så ringde jag upp domaren och frågade om hon inte kunde ha lagt mer än 10 minuter på domen. Domaren svarade indignerat att hon lagt FLERA dagar på domen.
Såna är dem, överklassen.
05 maj 2009 kl. 7:40
För att återgå till ämnet:
Jag tror inte att det är männen som väljer bort tid med familjen, det är kvinnorna som gör det valet.
05 maj 2009 kl. 8:02
Själv anser jag numera att den bästa modellen för en karriärsugen man är att sikta mot toppen, tjäna pengar och sedan bli ensamstående pappa via surrogatmödraskap. Kostar en del, men vad kostar det inte att ha en gnällig fru som sedan kanske får för sig att dra igång en vårdnadstvist där mannen förlorar inte bara sina barn utan villa och andra tillgångar.
En mycket dyr affär som därmed kan undvikas.
I USA är det en växande trend att singelmän blir fäder via surrogat och jag är själv inne på samma tankebanor. Kvinnor blir ju numera singelmammor via inseminering – ett föredöme för män att ta efter!
05 maj 2009 kl. 8:35
Jag undrar om inte män som tar halva ansvaret för sin familj också tar ett bättre ansvar i sin arbetsroll. Utan att ta onödiga risker och ha ett mål att nå högst upp.
05 maj 2009 kl. 9:59
Denna uppoffring leder tyvärr till att män har svårare att få vårdnaden om sina barn. Det blir även lättare för vissa att hävda att kvinnor är bättre lämpade för att ta hand om barn iom inlägg som Billings. Att män kanske är biologiskt programmerade till att välja karriär framför familj är därmed inget som bör lyftas fram utan en problematisering av eventuella följder av den biologiska skillnaden. Personligen föredrar jag att tro på den fria viljan i kombination med samhällets förväntningar(som ju är två faktorer som är lite mer föränderliga än gener), särskilt eftersom så många män inte verkar trivas i denna ”uppoffrande” position. Är det inte lite dystopiskt att utgå från att män pga gener väljer slitiga karriärer trots att de ofta inte blir lyckliga av det?
05 maj 2009 kl. 10:25
Att män i större utsträckningen bidrar till familjens försörjning ska inte innebära att de har svårare att få vårdnaden om sina barn vid skilsmässa.
Om vårdnaden om de gemensamma fysiska tillgångarna ska fördelas lika vid skilsmässa så borde det naturligtvis även gälla vårdnaden om gemensamma barnen (ingen övrig jämförelse mellan barn och tv-apparater eller semesterresor!).
Den som dragit in mest likvida medel (som hela familjen dragit nytta) av ska självklart inte straffas för detsamma senare.
Är det en ”uppoffring” att ge sin familj så goda materiella förutsättningar och upplevelser som möjligt?
05 maj 2009 kl. 10:33
Enligt Billing och Ström är det en uppoffring, ja. Att välja bort tid med sin barn för att uppnå materiella tillgångar ser även jag som en uppoffring dock, och enligt Billing är detta något som ligger i mannens gener. Det finns mer här i livet än pengar och status men enligt Billing är dessa faktorer viktigare för mannen än hans familj, kan man tolka hans inlägg på något annat sätt? Personligen värjer jag mig mot att bli dumförklarad som någon vars livsval styrs av materiell hunger, endast baserat på mitt kön.