Idag publicerar Svenska Dagbladets Idag-sida en intressant artikel om pappor och barn. Huvudtesen är att barnen blir allt viktigare för mannens identitet, till skillnad från situationen för en eller två generationer sedan då mannen drog in pengar medan hustrun tog ansvaret för barnen. Då var papporna ganska frånvarande i familjerna.
Jag tycker artikeln är bra och håller med om dess huvudbudskap. I detta blogginlägg skulle jag vilja ta chansen att komplettera den lite.
I SvD-artikeln påpekas att ”en försvinnande liten” del av fäderna väljer att frivilligt ta ut en rejäl del av föräldraledigheten. Det ligger ett visst skuldbeläggande i det. I stora delar av samhällsdebatten är skuldbeläggandet mycket tydligare och kraftfullare. Det brukar heta att pappor ”tar inte sitt ansvar” och att män ”är inte jämställda” eftersom de tar ut betydligt mindre föräldraledighet än sina kvinnliga partners.
Jag skulle vilja nyansera den synen. Det är inte så lätt för papporna/männen, eftersom de outtalade förväntningarna på dem om att bete sig som ”riktiga karlar” vilar tungt på deras axlar. Till en inte oväsentlig del kommer det trycket från kvinnorna.
Samtidigt är det mycket tydligt att kvinnor ofta har svårt att släppa taget om maktpositionen som ”chef i hemmet” och den angenäma positionen närmast barnen. Kvinnorna slår vakt om detta attraktiva revir, och männen hålls utanför. Om man hårdrar det en smula skulle man kunna säga att papporna tvingas ut i förvärvslivet för att dra in pengar medan kvinnorna får ta hand om barnen. Notera att jag i den meningen har använt de negativt respektive positivt värdeladdade orden tvingas och får på ett motsatt sätt mot vad som är brukligt i debatten.
Ett av många små exempel på hur kvinnor upprätthåller ett könsrollstänkande som medför ett slags förtryck av männen kunde läsas härom dagen på Aftonbladets kvinnosida Wendela (här). I en undersökning tillfrågades personer som dejtar på nätet hur de ställer sig till en dejt med en arbetslös person. Det visade sig att kvinnor var betydligt mera negativa till att deja en arbetslös man än tvärtom. Undersökningen beskrivs lite noggrannare här och här. Bland annat framgår det att dubbelt så många singelmän (61,5%) som kvinnor (30,3) skulle acceptera om deras partner är arbetslös. För 21,6% av kvinnorna är det helt uteslutet med en arbetslös partner, jämfört med 5,1% av männen.
Det kan tolkas som att kvinnorna kräver att deras män ska dra in pengar åt dem. Behåll din plats i selen, karl!
Uppdatering: Här bloggar Pelle Billing om saken.
Twitter: Följ GenusNytt på Twitter under användernamnet GenusNytt.
27 augusti 2009 kl. 9:34
Bra skrivet Pär!
Jag har aldrig förstått varför männen hålls ansvariga för könsrollerna och kvinnorna ses som offer. Rimligen är det väl bägge könen som tillsammans har skapat rollerna.
27 augusti 2009 kl. 10:02
[...] fångades blicken av denna artikel i Metro, och nu på morgonen så ser jag även att Pär Ström bloggar om ämnet. Artikeln handlar om hur svenska kvinnor är långt mer ovilliga än svenska män att [...]
27 augusti 2009 kl. 10:59
Det tycks som om att många kvinnor söker sig till män med makt och pengar (i många fall skitstövlar och kriminella) för att skaffa gemensamma barn med. I huvudsak uppfostras barnen av kvinnan eftersom det är ”hennes” revir, vi män ”hjälper ju bara till med marginella oväsentligheter”. När en del av dessa pojkar växer upp och i värsta fall blir våldtäktsmän, kriminella eller bara skitstövlar så kan samma kvinnor få vatten på sin kvarn och ondgöra sig om hur dåliga männen är. Hon har naturligtvis helt rätt… män som uppfostras av kvinnor som gör sådana här val kan rimligtvis inte bli så mycket annorlunda.
27 augusti 2009 kl. 12:43
Behovet för män att prestera i yrkeslivet är inte främst sprunget ur krav från kvinnor utan även från mäns krav på varandra och på sig själva. Detta är främsta orsaken till att män inte tar ut lika mycket föräldraledighet, jobbar längre dagar och, som ett resultat av detta, inte får lika mycket tid med barnen.
Med tilltagande konkurrens i näringslivet, vilket ger större uppsida på en lyckad karriär, men även större risk för att ”misslyckas’, samtidigt som samhället och kvinnor kräver att män ska vara hemma mer, ökar stressen för män/fäder.
Stressen för dubbelarbetande mammor tas ofta upp i debatten. Det är bra. Men man missar att även pappor hamnar i kläm mellan ökade krav hemifrån samtidigt som tempot och kraven i näringslivet skruvas upp alltmer.
27 augusti 2009 kl. 13:01
”Behovet för män att prestera i yrkeslivet är inte främst sprunget ur krav från kvinnor”
Jo
Om inte kvinnor föredrog karriärlejon med mycket pengar så skulle männen lägga sin överskottsenergi på något annat tävlingsinriktat. Det är alltså en kombination som naturen har skapat. Män gillar att tävla och kvinnor gillar vinnare.
27 augusti 2009 kl. 15:41
Feminist-Oskar rapar: ”stressen för dubbelarbetande mammor”
Istället för att rapa pinsamt föråldrade feminist/kommunist-lögner, och bara visa dig själv billig, korkad och obildad? Vad kan du göra istället?
Lära dig själv någonting helt nytt för dig, redan idag?
”Myten om den dubbelarbetande kvinnan”
http://www.genusmagazinet.se/?p=363
27 augusti 2009 kl. 16:10
@ Logitech:
1. du behöver inte vara otrevlig
2. mitt konstaterande om dubbelarbetande mammor bygger på egen erfarenhet – min fru jobbar deltid och tar huvuddelen av ansvaret för att vår familj ska gå runt
3. mitt huvudbudskap var att även män kommer i kläm mellan ökad konkurrens i näringslivet och ökade krav på närvaro hemma
27 augusti 2009 kl. 16:22
Oskar. Utveckla gärna punkt nummer två. Jag anser det nämligen osannolikt att du dels tar dig tid att debattera ämnet, dels utmålar dig själv som ett karriärslejon-svin. Det känns helt enkelt inte trovärdigt.
27 augusti 2009 kl. 16:26
@Oskar
I ditt svar till @Logitech skriver du
”min fru jobbar deltid och tar huvuddelen av ansvaret för att vår familj ska gå runt”.
Vad bra för dig att du har en så generös fru. Hon måste vara mer än väl överbetald om hon bara jobbar deltid och ändå kan ta huvuddelen av ansvaret. Grattis!
Frågan är nu…. varför delar ni inte lika på ansvaret?
Jag tror faktiskt att olika familjer har olika sätt att fördela både arbete, fritid och ekonomi på. Dessutom har vi ibland helt olika uppfattning vad som är arbete, vad som är viktigt och vad som är ren hobby eller nöje.
27 augusti 2009 kl. 17:26
Feminist-Oskar
”1. du behöver inte vara otrevlig”
*Känns* det otrevligt *kränkande* att jag påtalar dina feministlögner?
”2. mitt konstaterande om dubbelarbetande mammor bygger på egen erfarenhet – min fru jobbar deltid och tar huvuddelen av ansvaret för att vår familj ska gå runt”
*Oerhört* trovärdigt. Verkligen. Har du hört den där med Rödluvan och Det Onda Patriarkatet?
”3. mitt huvudbudskap var att även män kommer i kläm mellan ökad konkurrens i näringslivet och ökade krav på närvaro hemma”
Du är inte ens i närheten av trovärdig. Ditt huvudbudskap är din könsreligion; att kvinnor är maktlösa offer och att män är mäktiga förövare.
27 augusti 2009 kl. 19:58
Oskar:
”Behovet för män att prestera i yrkeslivet är inte främst sprunget ur krav från kvinnor utan även från mäns krav på varandra och på sig själva.”
Det påståendet återstår för dig att leda i bevis. Det blir inte sant bara för att du säger det. Jag tvivlar starkt på detta. Exempelvis visade ju en studie av en man i olika bilar att kvinnors krav på att mannen skall vara rik i högsta grad existerar och påverkar.
”Detta är främsta orsaken till att män inte tar ut lika mycket föräldraledighet jobbar längre dagar och, som ett resultat av detta, inte får lika mycket tid med barnen.”
Just ”detta” kan inte vara främsta orsaken till någonting eftersom du inte gett belägg för att hypotesen stämmer. Man får inte använda obevisade hypoteser som grund för nya påståenden, det är helt enkelt ovetenskapligt.
”Med tilltagande konkurrens i näringslivet, vilket ger större uppsida på en lyckad karriär, men även större risk för att ‘misslyckas’, samtidigt som samhället och kvinnor kräver att män ska vara hemma mer, ökar stressen för män/fäder.”
Kvinnor kräver inte män skall vara hemma mer, tvärtom, aldrig förr har kontaktannonser varit så fulla av krav på att mannen skall ha ambitioner och göra karriär. De som kräver män skall vara hemma mer är professionella politiker och opinionsbildare. Det är bara det att de har inte ens med majoriteten av kvinnorna på sina sociala reformer. Det är en fundamentalt oärlig debatt som förs full av påståenden som saknar belägg.
”Stressen för dubbelarbetande mammor tas ofta upp i debatten. Det är bra.”
Vilka dubbelarbetande mammor? Män och kvinnor i västvärlden arbetar – när hemarbete och marknadsarbete lagts ihop – lika många timmar. Män något mer timmar på jobbet, kvinnor något mer timmar hemma men tillsammans lika många timmar vardera.
”Men man missar att även pappor hamnar i kläm mellan ökade krav hemifrån samtidigt som tempot och kraven i näringslivet skruvas upp alltmer.”
Mäns hälsa har alltid kunnat offrats i ”den goda sakens” namn. Enda skillnaden är att nu offras den för att Sverige skall bli världens mest ”jämställda” land istället för att som för hundratals år sedan offras i krig för att vi skall vinna land eller offras i fabriker för ekonomins skull. Warren Farrell beskrev det bäst. Män är ”the expendable sex” Att man nu kan offra mäns hälsa för feminismens skull är ju bara en ny orsak att göra som man alltid gjort.
27 augusti 2009 kl. 21:03
Oj! Vilken predikan pastor Erik smällde av! Så det fräste och ven!
Vetenskaplighet gör han också anspråk på att tilläpma. Samtidigt
låter han misstänkt lik forna tiders präster, som påstod att det var
kvinnan som var synden. Alltifrån den dag hon tog äpplet från kunskapens träd.
27 augusti 2009 kl. 21:22
katten:
Vad är det du pratar om egentligen? Kan du vänligen förtydliga var jag påstår kvinnan är synden? För det första ser jag inget fel alls i att kvinnor gör som dom gör oavsett hur de gör för jag accepterar den mänskliga naturen och fria viljan. Religion ger jag noll hänsyn i faktafrågor så pastor-etiketten är riktigt larvig.
Men att vetenskapligt studera hur kvinnor väljer innan man gör uttalanden som baserar sig på att veta detta borde vara obligatoriskt i debatten. Medan att nån säger emot uppenbart grundlösa påståenden knappast kan betrakta som valid källa mot denne person. Ändå är det exakt vad som inträffar varenda j-a gång.
När professor Bo Rothstein presenterade analyser baserade på folkbokföringen som bevisade saker som var impopulära att säga så bemöttes han med spekulationer angående om han hatade sin mor. Brottet som Rothstein begick? Han berättade att ojämställdheten i relationer inte börjar efter att mannen och kvinnan blivit ett par utan det bildas par som är ojämställda från början.
Har du nåt att säga så säg det men kom för tusan inte med beskyllningar om att jag skulle vara religöst motiverad, där rök ett av dina liv på en gång. Åtta kvar.
27 augusti 2009 kl. 21:44
1. Jag ville bara påpeka att det faktum att män tar ut mindre föräldraledighet inte uteslutande beror på att kvinnor vill lägga beslag på hemmet och kräver att deras män är framgångsrika utan att även vi män mäter oss själva och andra män baserat på framgång i yrkeslivet. Antagligen finns det underliggande genetiska drivkrafter till detta som sen förstärks av samhällsstrukturer.
2. När jag menar att min fru tar huvuddelen av ansvaret för att vår familj ska gå runt menar jag inte går runt ekonomiskt utan praktiskt (mat, städning, barn, etc.). I gengäld är jag mer än heltid på jobbet. Detta är en arbetsfördelning/-specialisering som jag inte är helt nöjd med men som är svår att komma ur. Vi har båda välbetalda arbeten, men jag arbetar inom en bransch där det är lite mer vinna eller försvinna men där även uppsidan är större.
3. @ Logitech: du har uppenbarligen svårt att förstå vad en trevlig debatton är. Börja med att lugna ner dig och sluta med personangreppen.
4. @ Erik: det här är kommentarfältet till en blogg. Att kräva ”bevis” är lite löjligt. Jag påstår inte att män inte hjälper till hemma utan bara att den offentliga debatten hitintills enbart fokuserat på den stress detta skapar för mammor, som oftast är de som fortfarande tar huvudansvaret för hem/barn (i alla fall där jag bor).
27 augusti 2009 kl. 22:57
Oskar:
1. Att män tar ut mindre föräldraledighet är fakta, varför de gör det är dock också välforskade fakta och inte öppet för vild och fördomsfull populärspekulation. Jag var snäll och diplomatisk när jag sade du skulle leda det i bevis. Jag kunde lika gärna sagt ”du ljuger som en häst travar, det du säger är helt osant” Jag har liksom siffrorna här på min dator och har redan presenterat dem i andra inlägg här på bloggen. Professor Bo Rothstein har också berättat detta publicerat i statsvetenskaplig tidssjrift. Det är löjligt att vissa människor presenterar sina spekulationer som om de vore valida.
Så här ser det ut. 6/10 gånger så är det kvinnan som bestämt helt utan mannen hur tiden skall fördelas så iden att det är männen som mäter sig med varandra missar helt att det är exakt vad kvinnorna kräver av SIN man. Om han inte gjorde det så var han helt enkelt inte i relationen och hade inga barn som han kunde ta ut ledighet för. Det löjliga är ju att de flesta som uttalar sig själva är just sådana framgångsrika män som mäter sig med andra män. Dvs de klagar över att män generellt sätter karrären först när de själva gjort just detta. Dubbelmoral.
2. Arbetsfördelningen du och din fru har är standard i relationer. Och av exakt samma anledning du anger. Frun är hemma för att familjen skall dra nytta av uppsidan i mannens yrke (det kunde lika gärna vara fruns yrke, det är bara det att få kvinnliga professorer gifter sig med manliga undersköterskor). Hade du ingen uppsida så hade du inga barn och då fanns ingen föräldraledighet att diskutera eller hur Oskar?
3. Det är meningslöst att klaga på sättet Logitech presenterar information. Han är helt enkelt denna diskurs motsvarighet till killarna bakom South Park. Det framgår vad han menar och därmed är det slöseri med tid att låtsas det hindrar debatten att han använder fula ord.
4. Att man kan fråga efter belägg är förutsättningen för alla former av diskussioner som hänvisar till faktafrågor oavsett om de sker på bloggar, i forum, på opinonssidor eller i TV. Om ingen kan kräva bevis så kan vad som helst sägas. När vad som helst kan sägas blir all information värdelös.
27 augusti 2009 kl. 23:00
Oskar. Utveckla gärna punkt nummer två ännu mer. Jag anser det nämligen fortfarande osannolikt att du dels tar dig tid att debattera ämnet, dels utmålar dig själv som ett karriärslejon-svin. Varför är du till exempel ”mer än heltid på jobbet”, prioriterar du jobbet mer än din familj?
28 augusti 2009 kl. 0:48
”Ett apelsinen”. Svaret på din fråga finns ju i ursprungsinlägget:
”Till en inte oväsentlig del kommer det trycket från kvinnorna.
Samtidigt är det mycket tydligt att kvinnor ofta har svårt att släppa taget om maktpositionen som ”chef i hemmet” och den angenäma positionen närmast barnen. Kvinnorna slår vakt om detta attraktiva revir, och männen hålls utanför. ”
Kvinnor bör alltid definieras utifrån att de är just kvinnor(det samma gäller dock inte män) och de låter helt enkelt inte männen vara hemma med barnen. Männens eventuella vilja och val som förhoppningsvis tänkande varelser har ingen betydelse. Oskar har inget att säga till om på hemmaplan eftersom hans fru inte låter honom vara med och bestämma. Kvinnor förtrycker männen och om de bara kunde lägga av med det skulle problemet vara löst. Eftersom det enligt Pär Ström är kvinnornas fel att pappor inte tar ut sina föräldradagar så kan män därmed fråntas allt ansvar.
Logitech säger förresten bara sanningen när han anklagar Oskar för att vara en rapande feminist, han är så uppfriskande i sin icke politiska korrekthet.
28 augusti 2009 kl. 6:47
Simon. Mhmm, men som jag ser det har Pär tänkt igenom samhällssituationen ordentligt, inte bara inom det här ämnet, och delar med sig av sin objektiva syn på hur saker och ting, generellt sett, fungerar trots att det inte är PK att göra så – och jag håller med om slutsatserna.
Oskar däremot känns lite väl konstruerad.
I och för sig är det också intressant eftersom allt som kan få en att tänka till en x-tra gång uppskattas tacksamt.
Jag ställer alltså frågorna för att jag bryr mig och försöker förstå hur en som är i den situationen själv kan vara så medveten om det att denne tar sig tid att objektifiera sig själv på en blogg som handlar om äkta jämställdhet.
28 augusti 2009 kl. 7:11
Erik
”Så här ser det ut. 6/10 gånger så är det kvinnan som bestämt helt utan mannen hur tiden skall fördelas så iden att det är männen som mäter sig med varandra missar helt att det är exakt vad kvinnorna kräver av SIN man.”
Jag förstår inte hur det här i praktiken fungerar. Pappan måste ju i så fall överlåta dagar till mamman. Om han inte gör det kan mamman inte vara hemma mer och inte heller bestämma själv. (Nu pratar jag om uttag av föräldradagar vilket inte är samma sak som föräldraledighet.) Alltså måste det väl ändå ligga något i att papporna faktiskt går med på att låta mamman ”bestämma”. Eller?
28 augusti 2009 kl. 11:48
Den förvånande pappan:
”Jag förstår inte hur det här i praktiken fungerar. Pappan måste ju i så fall överlåta dagar till mamman.”
Nej där utgår du från en ren teori om hur det ser ut. Pappan har i praktiken inga dagar från början. Mamman har heller inga dagar från början Det finns 60 dagar som är reserverade till ena föräldern det är allt. Annars så finns det ett antal dagar som ett PAR fördelar som DE vill. Dessa PAR har man alltså studerat och där visar sig att det vanligen är kvinnan som har sista ordet i hur PARET fördelar dagarna. Men samma studier visar att kvinnan och mannen MOTIVERAR beslutet på liknande sätt med ingen som helst övervikt i manliga önskemål. PARETS önskemål är alltså mycket starkare än både mäns och kvinnors individuella skiljaktigheter.
Eller för att tala klarspråk: Det finns inget behov av individuellt stöd för motiveringen till valet är inte individuell. Vore den indivdiell hade du med största sannolikhet fått en separation och vårdnadstvist. Dvs kan de inte som ett PAR besluta om detta så är de inget par heller.
Det studierna framför allt visar är att ge kvinnor mer makt inte alls ökar mäns uttag av barnledighet. Den konflikt som feminister pratar om där män vill ta ut mindre och kvinnor vill de tar ut mer dagar och kvinnor behöver ”hjälp av stat och samhälle” existerar inte. Det är minst sagt skrämmande det finns så stort stöd för att sprida en så uppenbar lögn att kvinnorna behöver feminismens hjälp med sina män när det i själva verket är feministiska politiker och journalister som vill göra karriär på att köra över kvinnorna de säger sig vilja ”hjälpa” precis som damen som uttalar sig 3.33 i klippet. ”Jag kan tycka samhället skall hjälpa till”
- Varför det? Varför kan DU inte prata med din partner? Det vill hon inte svara på istället så försöker hon fly undan frågan som om hon inte förstod den.
Det är ju bara en omskrivning för ”min politiska övertygelse är att medborgare skall ha mindre att säga till om” Implicit skall samtidigt experter som hon själv bli mycket viktigare såklart. Ren egoism. Hon är inte ute efter att hjälpa nån annan än sig själv.
”Om han inte gör det kan mamman inte vara hemma mer och inte heller bestämma själv. (Nu pratar jag om uttag av föräldradagar vilket inte är samma sak som föräldraledighet.) Alltså måste det väl ändå ligga något i att papporna faktiskt går med på att låta mamman ”bestämma”. Eller?”
Nej, för när bestämmandet sker är man ett PAR, och vore man inte ett par så hade det sorterat under gemensam vårdnad eller hur? Det är lögnaktigt med forskning som undersöker PAR som om det vore två konkurrerande affärsbekanta. PAR konkurrerar inte med varandra, de konkurrerar med andra par. Det finns ingen statistik som stödjer påståendet att män som är mindre på jobbet är mer framgångsrika biologiskt. Tvärtom, män som är just tvärtom vad journalister och politiker gapar efter
Just de männen är de överlägest mest framgångsrika. Och det är bara hälften så många män som kvinnor som är framgångsrika biologiskt så kvinnor kan inte ens relatera till den situationen.
Så papporna låter inte mammorna bestämma. Mammorna skaffar överhuvudtaget inte barn med de pappor som vill bestämma så varför har vi ens en debatt på ämnet? De män som debatterar är ju själva karriärister och BEVISAR just att män som är karriärister är de framgångsrika. Läs vad jag skriver på bloggen om normer. Det är när man belönar vad man vill ha och bestraffar vad man vill ha.
Den politiska jämställdhetesdebatten utgår från en värld där män bestraffas för karriär och gynnas för att vara mer hemma. Den riktiga världen är det rakt omvända. Det kunde lika gärna vara fysiken som bilarna har i TVspelet Grand Theft Auto som diskuteras. Så långt från verkligheten är dagens jämställdhetsdebatt.
28 augusti 2009 kl. 15:18
Bäste Erik! Mjau!
Man måste inte begå mord för att debattera. Men nu har du tagit ett av mina kattliv. Det tänker jag inte glömma Och jag har inte beskyllt dig för att vara religiös på något sätt. Jag har bara sagt att du lät SOM EN
PREDIKANT. En riktigt ilsken sådan.
Bo Rothstein har jag inte mycket respekt för. Han skrev tidigare ofta på DN:s debattsida. Ofta med personliga påhopp på olika kvinnliga
debattörer. Sakligheten lyste ofta med sin frånvaro. Och han fick hålla på så – tills han för två år sedan dömde ut ett helt universitet. Den sista artikeln hade den desperata rubriken ”LÄGG NER UPPSALA UNIVERSITET”.
Det vore intressant att höra din uppfattning om hur föräldraledigheten BÖR hanteras.
28 augusti 2009 kl. 15:55
katten:
”Man måste inte begå mord för att debattera. Men nu har du tagit ett av mina kattliv. Det tänker jag inte glömma Och jag har inte beskyllt dig för att vara religiös på något sätt. Jag har bara sagt att du lät SOM EN
PREDIKANT. En riktigt ilsken sådan.”
Nej du har inte bara sagt att jag lät som en predikant. Det var faktiskt inte din beskyllan för att jag lät religös som tog ditt kattliv. Det var din motivation till varför jag skulle låta som forna tiders präster som resulterade i den reaktionen. Dvs en totalt ogrundad hänvisning till ”kvinnosynd” Vidare så heter det inte mord om man dödar husdjur
”Bo Rothstein har jag inte mycket respekt för. Han skrev tidigare ofta på DN:s debattsida. Ofta med personliga påhopp på olika kvinnliga
debattörer. Sakligheten lyste ofta med sin frånvaro.”
Jag bedömer inte honom som person, jag bedömer den statistik som han tog fram och hans vetenskapliga arbete. Hela poängen med vetenskap är att den skall vara möjlig att upprepa och helt oberoende av person. Så vad du tycker om en viss person hör överhuvudtaget hit.
”Och han fick hålla på så – tills han för två år sedan dömde ut ett helt universitet. Den sista artikeln hade den desperata rubriken ”LÄGG NER UPPSALA UNIVERSITET”
Men snälla nån är du väldigt ung eller bara väldigt naiv? Det är inte artikelförfattaren som bestämmer vilken rubrik som sätts i tidningen. Det är det professionella rubriksättare, redigerare som gör.
”Det vore intressant att höra din uppfattning om hur föräldraledigheten BÖR hanteras.”
Jag har ju redan länkat till videon med Paolo Roberto där han tar upp det där ämnet i närmare detalj, lyssna på det han säger, särskilt det om skillnaden i ålder och status. Det spelar ingen roll att hon tycker det är ”taskigt” att pengar styr. Det är ändå så världen ser ut och det är så statistiken ser ut.
Det är väl bara för statliga politiker att kompensera alla familjers ekonomiska bortfall då om man nu måste ha så många män hemma? Den där tjejen i intervjun som vill samhället skall ”Hjälpa till” hon kan väl typ ta ur egen ficka och betala maten till de famljer som inte har råd att låta den som tjänar bäst vara hemma?
28 augusti 2009 kl. 19:09
”..hela poängen med vetenskap är att den ska vara möjlig att upprepa
och helt oberoende av person.”
Det gäller fullt ut när det gäller naturvetenskaperna. Men sannerligen inte samhällsvetenskaperna. Med oss människor är det nämligen så att
vi inte liksom molekylerna låter oss vägas och mätas och blandas på samma sätt. Och detta trots att vi består av molekyler. Vi är de olydigaste smådelarna i universum.
Paulo Roberto ger jag inte ett vitten för. Liksom Ingemar Johansson har
han snart slagit sönder vad han haft bakom skallbenet.
Några statliga politiker vet jag inte om vi har. Om du inte menar
alliansregeringen förstås.
Bortfallet ”i ekonomin” för att ta hand om sitt eget barn är oändligt litet
jämfört med den ”investering” det innebär att barnet får en god relation till båda sina föräldrar och föräldrarna får en god relation till sina barn.
Förstår man inte det, så fattas det något fundamentalt i både känslolivet
och förnuftet.
Men det är inte helt ovanligt. ”Jag ska ha cash i handen direkt! Annars
ska en annan inte ta hand om några djäkla ungar. Hör du det staten!”
Jag hade en granne som uttryckte sig ungefär så.
28 augusti 2009 kl. 22:13
”..hela poängen med vetenskap är att den ska vara möjlig att upprepa
och helt oberoende av person.”
Det gäller fullt ut när det gäller naturvetenskaperna. Men sannerligen inte samhällsvetenskaperna. Med oss människor är det nämligen så att
vi inte liksom molekylerna låter oss vägas och mätas och blandas på samma sätt. Och detta trots att vi består av molekyler. Vi är de olydigaste smådelarna i universum.
28 augusti 2009 kl. 22:20
”..hela poängen med vetenskap är att den ska vara möjlig att upprepa
och helt oberoende av person.”
Det gäller fullt ut när det gäller naturvetenskaperna. Men sannerligen inte samhällsvetenskaperna. Med oss människor är det nämligen så att
vi inte liksom molekylerna låter oss vägas och mätas och blandas på samma sätt. Och detta trots att vi består av molekyler. Vi är de olydigaste smådelarna i universum.
Moahahaha!
Antingen det mest korkade jag läst eller så infernaliskt ironiskt att jag närapå missade poängen!
Utveckla gärna. Risken är att humorn sakta rinner ner i avloppet!?
28 augusti 2009 kl. 22:50
Katten:
”Det gäller fullt ut när det gäller naturvetenskaperna. Men sannerligen inte samhällsvetenskaperna.”
Där har du fel, precis som det finns seriösa naturvetare och oseriösa naturvetare finns det givetvis seriösa samhällsvetare och oseriösa samhällsvetare (samt seriösa humanister och oseriösa humanister). De oseriösa personerna inom vetenskaperna är inte intresserade av att syssla med vetenskap, de är intresserade av en enda sak, makt.
För dem är vetenskap maktutövning och de utmärks av att prata i makttermer. De tror nämligen att alla andra också gör det. Det är deras ursäkt att missbruka den trovärdighet som andra personer byggde genom att syssla med riktig vetenskap. Postkolonialister exempelvis, de tycker att all vetenskap är förtryck.
Men långtifrån alla samhällsvetare eller humanister sysslar med politiserat nonsens även om förstås de som gör det gärna vill vi tror alla andra gör det också och långtifrån alla naturvetare är seriösa. För övrigt överlappar vetenskaperna ofta varandra. Exempelvis biologi/psykologi (evolutionspsykologi).
”Med oss människor är det nämligen så att vi inte liksom molekylerna låter oss vägas och mätas och blandas på samma sätt.”
Det där är ju en lögn. Sanningen är att sedan andra världskriget är det vissa som INTE VILL vi mäter och väger männsikor för att de är livrädda det leder till ursäkter för diskriminering. Dessa attackerar rutinmässigt aggressivit och osakligt alla studier som gör det (och per definition bevisar det går alldeles utmärkt att göra det)
Men deras ursäkt var en fyrtio år gammal teori som Sovjetunionens massmord och förtryck effektivt motbevisade. Så det finns inga ursäkter att följa den teorin. Som Harvardprofessorn Steven Pinker så tydligt visar så är den byggd på felaktiga premisser och på gammal forskning. Dagens forskning på mänskliga naturen är något helt annat än att mäta skallar och sprida fördomar om mörkhyade.
Det är bara det att vissa kan inte längre skilja på fördomar och fakta. De är så skräckslagna och investerade i den forna teorin de rutinmässigt kallar allt fördomar. De skiter i om information stämmer eller inte och förespråkar vi vet så lite som möjligt för att undvika fördomar (som om fördomar orsakades av kunskap man har och inte just av kunskap man inte har)
”Och detta trots att vi består av molekyler. Vi är de olydigaste smådelarna i universum.”
Det spelar ingen roll hur olydiga vi är. Det går alldeles utmärkt att ta reda på hur många människor som gör ett visst val och sedan beskriva den siffran. Vissa GILLAR det inte men det i sig är inte alls samma sak som att det inte går. Du förväxlar ideologiska påståenden med faktabaserade. Fakta är att människor kan bedömas korrekt, professionella marknadsförare gör det hela tiden. Det kanske helt enkelt är de samhällsvetare som du hänvisar till som är för dåliga?
”Paulo Roberto ger jag inte ett vitten för. Liksom Ingemar Johansson har
han snart slagit sönder vad han haft bakom skallbenet.
Du förväxlar sak och person, det är inte han som du skall bedöma.
”Några statliga politiker vet jag inte om vi har. Om du inte menar
alliansregeringen förstås.”
Det jag menar är politiska arbetare som får betalt direkt eller indirekt från skattepengar. Dvs exempelvis anställda hos tidningar som Gringo, hos organisationer som Kvinnoforum och andra som inte har något värde annat än politiskt och sålunda bekostas av de pengar som tydligen inte finns till skola, polisarbete eller sjukvård för man har en informationsindustri i miljardklassen som kallas opinionbildning.
”Bortfallet ”i ekonomin” för att ta hand om sitt eget barn är oändligt litet
jämfört med den ”investering” det innebär att barnet får en god relation till båda sina föräldrar och föräldrarna får en god relation till sina barn.
Förstår man inte det, så fattas det något fundamentalt i både känslolivet
och förnuftet.”
Tror du jag är så lätlurad?
Man vill inte alls ha pappor hemma för att bygga bra relationer med sina barn (då skulle man inte sabotera detta så snart det blir separation). VAD MAN VILL är ha pappor hemma av en orsak och en orsak enbart. För att syssla med markservice så det gynnar kvinnliga karriärer – som är det per definition ENDA som svenska politiker bryr sig om i debatten. (Relationer med barnen är det minsta man bryr sig om. För några årtioden ville man ersätta föräldrarnas roll helt med dagislärare. Vem som var biollogisk förälder spelade ju ingen roll.)
Därav orsaken de inte vill papporna har mer tid med barnen efter separation. Om mannen är hemma då är det ju inte kvinnans markarbete som görs och därmed så har det ingen positiv effekt på deras jämställdhetsmål.
”Men det är inte helt ovanligt. ”Jag ska ha cash i handen direkt! Annars
ska en annan inte ta hand om några djäkla ungar. Hör du det staten!”
Jag hade en granne som uttryckte sig ungefär så.”
Du hänger inte med alls. För ungarna gör det ingen skillnad alls om pappa eller mamma är hemma och tar hand om städning och diskning. Ungarna är ensamma framför TVn oavsett vilket. Därav orsaken vi har så löjliga massmediadebatter om hur ungar påverkas. För att det är där de pofta laceras medan mamma tar hand om disk, städning, och liknande markservice. Och om pappa hamnar där på markservice istället gör ingen skillnad alls för barnen.
Den skillnad som görs är a) Familjen (inklusive barnen) får mindre pengar att röra sig med. b) Politikerna får mer jämställda siffror dvs fler kvinnliga karriärer att skryta med. Vill de ha det får de betala de familjerna för det men försök inte inbilla oss det handlar om barns bästa. Det är inte därför man vill ha pappor hemma, vore det så skulle man inte svika papporna vid separation. Det gör man för att efter separatio innebär inte tid pappa städar tid som mamma städar mindre.
29 augusti 2009 kl. 9:55
Eriks utläggningar har kommit mig att tänka på psykiatern Sten Levanders följande definition: ”En psykopat – han samtalar inte. Han håller presskonferens.”
29 augusti 2009 kl. 11:53
katten:
Jag gissar att du helt enkelt inte tolkat Levander rätt. Möjligen så borde Levander läsa några poäng Retorik från Hellspong och lära sig skillnaden mellan en diskussion och en debatt samt skillnaden mellan sociala och informativa interaktioner men jag tror vi skulle vara ganska överrens han och jag om vi diskuterade saken.
Det är lätt pinsamt med människor som försöker försvara sin ståndpunkt ur falska premisser. Men å andra sidan så ger du uttryck för vad Makarna Pease beskriver i sin bok om könsskillnader. Med skillnaden att vad de framställer som generella empiriskt bedömda skillnader mellan män och kvinnor verkar snarare i dina inlägg vara generella skillnader mellan dåliga och bra människor.
29 augusti 2009 kl. 17:35
Qatten… dåligt inlägg av dig:
”En psykopat – han samtalar inte. Han håller presskonferens.”
Maktmissbrukare? Hmmm?
04 december 2009 kl. 14:19
Jag har bestämt mig för att ta hälften av barnledigheten. Det är ett krav från mig, och inte helt passerat utan strid.
När det gäller jämlikhet så har män i min generation kommit vesäntligt längre än kvinnorna, sug på den du. Och jag är fullt villig att ta diskussion runt det påståendet.
Pudelns kärna är ett missförstånd som skapats av ex Gudrun Schyman och gänget där Jämlikhet är lika med att män får det sämre och kvinnor bättre.
Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.
blandandra.wordpress.com
06 december 2009 kl. 12:25
Som kvinna och mamma kan jag bara säga, att om pappan till mitt barn hade låtit mig gå och arbeta- vilket då krävde att han stannade hemma med barnen- så hade jag gärna varit den som drog in pengarna till hemmet. Men tyvärr visade det sig att denna arbetslösa looser inte kunde tåla att jag arbetade, så nu sitter vi där vi sitter. Jag tar både hand om barnen och försörjer dem med mina pengar, medan han har gått vidare och förstört livet för ytterligare en kvinna med barn….
06 mars 2012 kl. 0:09
[...] att män har förväntningar på sig att vara “ridderliga”. Nej, vid dessa orättvisor pratar jämställdismen istället om “outtalade förväntningar” och det yttre “tryck” som männen drabbas [...]