Roland Poirier Martinsson har skrivit en debattartikel på Newsmill med den utmanande rubriken ”Ingenting går upp mot en riktig hemmafru” (här). Räkna med att helvetet brakar löst för Roland – för så får man ju inte säga i Sverige.
Men varför ska människor inte få välja sin livsstil utan att fördömas? I vårt moderna samhälle låtsas vi att hemarbetet inte finns, och båda vuxna ska jobba heltid och gärna ännu mer för att göra karriär. Samtidigt växer tvätt- och diskbergen. Jag tror det ligger bakom många fall av utbrändhet. För en del familjer kanske det passar alldeles utmärkt att den ena parten stannar hemma.
Det måste inte vara kvinnan. Jag vet att det av traditionen är hon som stannar hemma, men som jag ser det kan det lika gärna vara mannen. Och det menar jag verkligen. Ibland är jag själv sugen på att bli hemmaman – under en tid åtminstone. Why not? Vore underbart att kunna stärka banden till barnen.
Så länge relationen håller delar den förvärvsarbetande och den hemmavarande maken naturligtvis på de tillgängliga pengarna, varför det inte är något problem på det ekonomiska planet. Ett problem kan dock uppstå vid skilsmässa/separation. Om den ena parten under lång tid varit borta från arbetsmarknaden kan det vara svårt att komma tillbaka till den. Dessutom får den hemmavarande maken betydligt lägre pension – något som också blir relevant i händelse av en separation.
Det finns emellertid åtgärder som kan eliminera eller åtminstone minska dessa problem. En åtgärd är att dela upp hemmavarandeskapet. En annan åtgärd vore att lagstifta om att de pensionspoäng som gifta makar samlar ihop ska delas vid en eventuell skilsmässa. Det vore egentligen naturligt – makarna delar ju andra tillgångar och intjänade poäng är en slags tillgång.
16 september 2009 kl. 8:59
Jag tycker att det skulle vara utmärkt fler hade råd att ha en förälder hemma (annat än föräldraledighet). För att fler ska ha möjlighet till det krävs:
1. skatt på familjens genomsnittsinkomst snarare än individens (troligen genom ngn slags rabatt)
2. privat pensionssparande istället för via skattesedeln möjliggör att man kan dela på pensionen (viktigt vid tex skilsmässa)
Jag tror att det är två (inbördes sammankopplade) orsaker till varför det oftast är män som är hemma:
1. män är oftare mer konkurrens/karriärsinriktade och upplever därför en större förlust om de är borta från arbetet
2. delvis pga att de oftare är mer karriär/konkurrensinriktade väljer män oftare att arbeta inom det privata näringslivet med hårdare konkurrens men också mer uppsida. Det är betyder att de oftast tjänar mer samtidigt som de inte har lika lätt att vara borta från jobbet än kvinnor (i genomsnitt)
Själv skulle jag gärna kunna tänka mig att vara hemma samtidigt som min fru gick upp i heltid. Men skulle jag vara borta från min branch i en 6 månader skulle jag troligen inte få komma tillbaka medan min frus karriär (inom den offentliga sektorn) erbjuder betydligt bättre möjligheter till tjänsteledighet och att ”komma tillbaka” efter en längre tids frånvaro.
Är målet att ha en jämnare fördelning på t.ex. föräldraledighet skulle troligen högre löner men också hårdare konkurrens inom den offentliga sektorn vara det bästa sättet. Som det är nu är lönerna oftast så låga att det råder brist på kvalificerade personal, vilket också gör det möligt för dem att vara borta från arbetslivet utan att de behöver oroa sig för om de kommer att kunna komma tillbaka igen.
16 september 2009 kl. 9:03
Ja, det är märkligt att den, oavsett kön, som säger sig vilja bilda par med exempelvis en trist jurist inte får någon reaktion medan den man som söker en hemmafru anses vara farlig. Antagligen blir den tjej som söker en hemmaman hyllad. Varför är det så?
Kanske pga all genusindoktrinering i samverkan med övrig statsfeministisk propaganda typ ”Mäns våld mot kvinnor”?
Det där med att dela på pensionspoäng o.s.v. låter helt suveränt bra.
16 september 2009 kl. 11:20
Feminister säger ofta att dom vill att alla människor ska få välja den livsstil dom själva vill. Och just av den anledningen (!) så gillar dom inte om kvinnor eller män gör traditionella val. Hm… ”välj som ni vill bara ni inte väljer…”. Konstig logik.
16 september 2009 kl. 12:15
Måste passa på att ta upp ”Ensam mamma söker Boytoy” på tv3. Alltid när jag ser något liknande försöker jag ändra på rollerna och inser alltid det otänkbara.
I senaste avsnittet fick några killar, som inte var mycket äldre än Helenas äldsta son, plocka upp golfbollar så att hon kunde kommentera deras hockyrumpor!
Snart drar bonde söker fru igång på 4.an. Då kommer vi få se skrockande bönder som kommenterar rövarna på unga tjejer som står framåtböjda i potatislandet. Eller?
16 september 2009 kl. 16:14
Rätt och fel. På newsmill får skribenterna ofta hård kritik. Mot denna artikel sägs mest saker i stil med ”vad bra att familjen Martinsson trivs men vi väljer en annan väg”. Lungt och sansat.
Vad Martinsson glömmer är att han inte ger någon heltäckande lösning för alla som brottas med livspusslet, även om han kanske vill få det att verka så. Istället, öppna upp för fler lösningar! Öppna upp arbetslivet så att föräldrarskapet ses som något naturligt.
Jag vet att det inte passar alla att dela på föräldrarledigheten. Men jag tror att det är den ”starkaste” strategin för familjen som helhet. Varför? tja, det talas mycket om att den som är hemma halkar efter ekonomiskt, och ja det är en viktig fråga. Men ännu viktigare är barnets trygghet och stabilitet i tillvaron och det pratas det sällan om. Om t.ex. det värsta händer och den ena föräldern skulle förolyckas, är det inte då av största vikt att barnen har en nära relation till båda föräldarna?
En nära relation kräver att båda föräldrarna har tillräcklig kvalitetstid med barnen. Kanske kan det bli ”standard” att båda går ner i tid växelvis eller samtidigt under småbarnsåren.
18 september 2009 kl. 18:12
ni svenskar är konstiga!
ni älskar jämställdheten mer än ni älskar kärleken mellan man och kvinna
21 september 2009 kl. 15:44
Marco, du skriver:
”ni älskar jämställdheten mer än ni älskar kärleken mellan man och kvinna”
Var ligger motsättningen menar du (oavsett om du har rätt i din analys ang. svenskar)? Eller talar du om vad man fokuserar på?
Jag menar att det par som är ekonomiskt oberoende och ändå väljer att dela hela livet, är för mig ett ännu starkare kärleksbevis. Ett delvis beroende kan stärka relationen – t.ex. att man hjälper varandra för att vardagen skall gå ihop. Men detta är ju något man också gör i en jämställd relation.
24 september 2009 kl. 18:52
Till Wagner!
Att det blir olika reaktioner på om en kvinna behandlar en man på ett sexistiskt sätt än om det är en man som är sexistisk är endast ett symptom på att kvinnor står lägre ner i rangordningen i samhället. Den dagen som kvinnor och män är värda lika mycket så kommer inte många män eller kvinnor bekymra sig om s k sexistiska beteenden.
30 december 2009 kl. 18:32
Förstår ni inte!
Allt är skapat i 2. Finns plus finns minus. Finns Man finns en kvinna. Vi är skapta olika för att komplettera varandras skillnader. Vi är olika och vi behöver lära oss, bejaka och uppskatta våra skillnader.
Något annat som jag märkt av iaktagelse är att kärleken dör ut hos många när de jämt bråkar om hemmets sysslor samtidigt så tappar kvinnor attraktionen för män som stannar hemma för att ta hand om barnen och huset. Oftas blir dessa kvinnor otrogna. De ser inte längre sin mans maskulinetet. En kvinna behöver en man med integritet som kan leda och ta ansvar för familjen inte en likadan som henne. Det kvinnor säger att de vill ha är inte alltid de det behöver.
17 juli 2010 kl. 12:07
Martina
det där är bullshit och det vet du om!
Kvinnor är värda mer än män på väldigt många arenor. Kvinnor och barn får stora rubriker när dom är med om olyckor. Det står aldrig ”300 män fast i gruva i Kina”.
Dessutom förväntas vi dalta och gulla med kvinnor i alla möjliga sammanhang. Många kvinnor utnyttjar dessutom rollen som offer.
Kom inte och säg att kvinnor är mindre värde för jag osm man har i hela mitt liv sett hur det daltas och hur kvinnor får enorma fördelar enbart för att dom är kvinnor!
Där du visar att ni är missunnade något kan jag visa att vi män också är missunnade.