Moderatmännen – Sveriges första manliga motsvarighet till politikens många kvinnoförbund – har skrivit en utmärkt debattartikel på Newsmill. Bland annat kräver de obligatoriskt DNA-test på varje barn, för att säkerställa att den som tror sig vara pappan verkligen är pappan. Det skulle göra oerhört mycket för att stärka männens position – och därmed öka jämställdheten – när det gäller föräldraskap. Idag luras många män in i ett föräldraskap som egentligen inte är ett föräldraskap eftersom pappan är en annan. Vidare kräver skribenterna till debattartikeln att kvinnorjourerna – om de ska ha offentligt stöd – ska göras könsneutrala och tvingas kasta ut all män-är-djur-mentalitet. Alldeles utmärkt! Läs debattartikeln här.
09 november 2009 kl. 0:22
Önskar detta funnits för 5 år sen, då hade jag sluppit 1, 5 år helvete i ovisshetens tecken.
09 november 2009 kl. 0:40
Gud vad bra! Vilka framsteg! Även om jag inte är något fan av moderaterna får dom enormt med cred för detta.
Här är en diskussion mellan moderatmännen och Schyman:
http://www.pellebilling.se/2009/09/moderatmannen-pa-tv4/
09 november 2009 kl. 1:55
Jag tror inte på obligatoriska DNA-test, däremot tycker jag att det ska vara självklart att vården ska tillhandahålla DNA-test vid en förfrågan av någon av föräldrarna.
Om några inte frågar finns det heller inget behov av ett test.
Nej till obligatoriska DNA-test (kan alltid missbrukas), men ja till möjligheten att lätt få ett test vid behov.
09 november 2009 kl. 3:17
Carl Johan: Problemet då är att vissa män kanske inte vågar fråga för att det skulle göra mamman oerhört förbannad om det visar sig att han faktiskt är pappan men att han inte litar på henne…
09 november 2009 kl. 11:29
@Carl Johan Rehbinder
Jag förstår ditt argument om att DNA-testet kan missbrukas.
Så därför är mitt förslag att:
DNA test blir obligatoriskt utan att mannen särskilt skall behöva begära det för att undvika eventuella obehagligheter eller pinsamheter som kan äventyra relationen.
Man kan förbjuda lagring av DNA-testen på nyfödda men lämna ut provresultatet i ett förseglat kuvert som respektive föräldrar kvitterar ut.
Kvittenserna på att man delgivits resultatet lagras och sedan är det upp till föräldrarna hur man tar del av och ställer sig till den information man fått. På så vis kan föräldrarna få den information de önskar och kan s.a.s. inte senare i livet lägga någon annan till last om man nu väljer att inte ta del av den.
09 november 2009 kl. 11:34
Good Point Orion
Själv hamnat i samma situtation, 5 år senare dvs. 2 år efter separationen. lyckades jag äntligen få igenom ett DNA prov. Det visade sig att det inte var mitt barn. Så min intution från första början visade sig vara rätt.
Det sjuka är att det tog över två års bråk med olika myndigheter för att få ett DNA prov. Var på vippen jag fick betala det själv. En kvinna kan ta en man från telefonkatalogen och säga han är far till mitt barn. Lämnar man inte blodprov kommer polisen och hämtar en för att göra det.
Så Ojämställt det kan bli !