En av de mycket få böcker som stoppats i Sverige i modern tid är forskaren Max Scharnbergs bok om det omdiskuterade och kända Södertälje-fallet. Lennart Wikander, prefekt vid pedagogiska institutionen på Uppsala universitet, beslutade att alla exemplar av boken skulle dras in och förstöras. Detta beslut har föranlett kraftiga protester från forskare runtom i världen.
Det känsliga i sammanhanget är att boken i praktiken utgör svidande kritik av en känd forskare vid samma universitet – den närmast legendariska Eva Lundgren. Det är den genusforskare och feminist som hävdar att manliga satanistiska sekter i Sverige ritualmördar barn och foster. Ibland sluter de fostren ur livmodern på gravida kvinnor. Det är detta som den stoppade boken kretsar kring. Och boken sågar fullständigt Eva Lundgren och hennes forskargärning.
Den svenska sajten Yakida har nu lyckats komma över en digital version av den censurerade boken, och du kan läsa den här.
Södertälje-fallet är ett av Sveriges mest kontroversiella rättsfall någonsin. I korthet handlar det om förljande (saxat från Yakida):
En pappa och mamma dömdes i början av 1990-talet till 10 respektive fem års fängelse av Svea hovrätt för att under flera år ha våldtagit deras egen dotter. Dottern började sedan en tid efter domen berätta för sin fostermor om ritualmord på barn och hur föräldrarna sålt henne till andra män som skulle ha utnyttjat henne. I november 1993 fick föräldrarna resning av Högsta domstolen och i rättegången friades mamman helt medan pappans ändå dömdes men med sänkt straff till 5 år. Enligt Max Scharnberg blev den dömde mannen utsatt för ett justitiemord.
Det är här Eva Lundgren kommer in i bilden. Hon använder sin tyngd som forskare och hävdar att Södertälje-flickan har rätt. Forskaren Max Scharnbergs slutsatser i den stoppade boken är istället att flickans vittnesmål bygger på så kallade falska minnen. Han menar att dottern hävdat i förhör att det skulle finnas ögonvittnen till föräldrarnas övergrepp på dottern. Dock säger sig ingen av de namngivna personerna ha sett något avvikande. I boken redogörs för fostermammans agerande och att det finns ett genomgående mönster som visar att fostermamman indoktrinerat dottern. Läs boken här.
Tack Yakida för att ha tillgängliggjort boken! Tack också till Crimenews som skriver om saken här, och till PappaRättsGruppen som hjälp till här.
29 november 2009 kl. 17:35
Äntligen!
Synd bara att man inte orkar läsa en hel bok från skärmen.
29 november 2009 kl. 19:24
Men numera är boken tillgänglig för gratis nedladdning. Du behöver inte läsa den på skärmen.
29 november 2009 kl. 19:33
Max
varför gav du ut den i den otillåtna serien och inte enskilt?
MVH Peter
29 november 2009 kl. 19:41
”Men numera är boken tillgänglig för gratis nedladdning.”
Se där, skulle bli min första nedladdning i så fall. Föredrar pocket nämligen
30 november 2009 kl. 2:10
Det var på tiden!
Jag kan inte säga att vi inom samhällsvetenskap o humaniora här i Uppsala är särskilt förtjusta i Eva Lundgren, och hennes sk forskning.
Det Shamberg skriver är ju egentligen rena självklarheter men var tabu enligt den dåvarande PK.linjen.
30 november 2009 kl. 9:34
Hela den här historien är egentligen ganska symptomatisk – för hur det ser ut i vårt samhälle idag. Vilka ”sanningar” som skall lyftas fram – och vilka åsikter som skall tystas ner. Och man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att förstå vidden av vad som faktiskt står på spel.
Bra att du tar upp det, Per!
30 november 2009 kl. 17:37
Måste vi se på exibitionistlår? Kan man inte täcka in henne i en burka eller något?
30 november 2009 kl. 22:54
Jösses vilken soppa!
Inte nog med att man får Climategate i knäna och kan läsa privata mail där personer som kallar sig forskare pratar om att slå kollegor med andra åsikter på käften och berömmer sig själva för att de pressat redaktörer för vetenskapliga organ att inte ta in artiklar från personer med andra åsikter. Inte nog med att personer som på ytan är oberoende är i konstant kontakt med varandra och pratar om vad de olika personerna gör för att ”rätt” åsikt skall vara den enda som syns
Nej nu får man även läsa den travesti som kallas fallet Södertäljeflickan där personer som kallar sig socialarbetare medverkar till kränkningar både av barnen ifråga och av personerna som påstås ha begått övergrepp mot barnen. Just dessa saker är dessutom inget nytt utan de är variationer av flera kända amerikanska fall. Ett av dem såg jag nyligen en film om.
http://en.wikipedia.org/wiki/Kern_County_child_abuse_cases
Filmen heter WITCHHUNT och berättar hur oskyldiga människor dömdes till hundratals år i fängelse helt utan några andra bevis än de berättelser som socialarbetare och liknande tillsammans lirkade ur barnen bland annat genom att säga att OM barnen inte vittnade så var det deras fel om andra barn råkade illa ut. Vid en första rättegången så dömdes de åtalade och satt många år i fängelse.
Men sedan blev det resning. I ett garage hittade man nämligen ”the smoking gun” inspelade kasettband som åklagarsidan hade gömt om förhören som hade hållts med barnen. Anledningen banden gömdes var uppenbar för alla som lyssnade på dem. Barnen höll inte alls med om anklagelserna. Socialarbetare och poliser hörs lirka, manipulera, ställa ledande frågor etc… och helt ignorera de svar de fick tills de fick rätt svar.
ett liiknande fall är McMartin fallet.
http://en.wikipedia.org/wiki/McMartin_preschool_trial
Anledningen jag tar upp McMartin fallet är att det är en betydande del av den text som signatur Garvaren skrivit om ämnet på vetenskap och folkbildnings forum. Läs hela inlägget här. Det är en imponerande sågning av åratals manipulationer som feminister och barnarbetare gjort för att tillsammans med tvivelaktiga jurister skapa fällande domar från återkallade minnen.
”I McMartin-fallet berättade barnen om hur de hade drogats och tvingats delta i satanistiska riter och sexlekar med lärare och främlingar både på och utanför skolans område. Vid dessa tillfällen stötte barnen på sköldpaddor, kaniner, lejon, en giraff, en sexuellt aggressiv elefant, brända och döda spädbarn, döda kroppar i bårhus och på kyrkogårdar, getmänniskor, flygande häxor, rymdmutanter, en filmstjärna och lokala politiker.”
Man tar även upp ett uppmärksammat liknande fall i Nottingham, England. Så här låter det därifrån
”Barn hade tvingats att äta spindlar. Barn hade blivit sexuellt förgripna på i ett underjordiskt rum i kyrkan. Vuxna hade klätt ut sig till häxor, spöken, clowner och monster, varefter de åkte till ett sjukhus för att förgripa sig på spädbarn emedan läkare och personal tittade på. En vuxen hade satt på sig en mantel och flugit iväg. Vuxna häxor hade förvandlat barn till grodor.”
http://www.vof.se/forum/viewtopic.php?p=31312#p31312
Det är med andra ord ett getingbo som Max Scharnberg sparkat på och det var verkligen på tiden.
30 november 2009 kl. 23:12
Erik;
Jag har läst hela tråden på Vof och förfärats av det ointellektuella försvaret av åklagarsidan.
Det vore förnämligt om du med din retoriska skicklighet ville lämna ngn kommentar i tråden.
30 november 2009 kl. 23:21
Såg vid kontroll att vi talar om olika men närbesläktade trådar på vof:
http://www.vof.se/forum/viewtopic.php?f=10&t=9724
är den jag pekade på i föregående inlägg.
01 december 2009 kl. 3:33
Roffe:
Tja, vad skall man säga? Om man läser lite om de olika fallen så märker man att de kännetecknas av kombinationen av tre sorters människor. Karriärister inom rättsväsendet, feministiska socialarbetare som är besatta vid iden att skyddar barn och totalt inkompetenta poliser.
Polis: The last time it happened was in the summer of 83 at grandmas house in cottonwood. The time before that when was it?
Barn: I dont remember
Polis: Was it like weeks or days?
Socialarbetare: When I asked you before you told me that it happened a lot of times. Happened off and on all the time between the first time 1980 untill summer of 83
Socialarbetare: And you told me, remember how frequently it would happen? You said not every week, but how often about?
Barn: Once a month
Utredare och Polis samtidigt: Once a month
Bevisvärde noll, alla detaljer ges av poliser och socialarbetare som glatt sitter och pratar i mun på varandra. Barnen var offer för övergrepp men de som begick dessa övergrepp var inte de åklagade utan de inblandade poliserna och socialarbetarna.
I samma låda som innehöll banden med dessa helt absurda förhör (det är mest polisen och socialarbetaren som pratar, barnet sitter tyst medan socialarbetaren säger ”du sade det, kommer du ihåg”) så fanns även resultatet av en läkarundersökning som gjorts av barnen där det svart på vitt stod att inga spår av övergrepp kunde hittas. Läkarundersökningen hade försvaret aldrig fått se, istället lades den i en låda som hittades i en polisutredares garage där den legat i åratal medan oskyldiga personer satt 15 år i fängelse.
I en av recensionerna så kommenteras händelsens mindre kända bakgrund: ”The idea of widespread child abuse, which mutated into fantastic, lurid accusations of ”satanism” and ritual murder, was fabricated and popularized by radical feminists in the 1970s as a means of attacking ”the patriarchy” that dominated Western society from ”our house” to Bauhaus to the White House.”
16 december 2009 kl. 21:28
säger till Peter: Jag har alls icke givit ut boken i någon otillåten serie. Det är har Lennart Wikander hittat på i efterhand. Uppsala Studies in Education är den serie vari jag har publicerat huvudparten av mina böcker under 25 år, och där jag har varit välkommen ändå tills jag kritiserade Eva Lundgren. – Det är inte första gång som jag har gjort bagatellartade fel i ansökningsblanketter, och de har man ändå tills nu korrigerat utan något ståhej. Institutionen har väl också glatt sig över min forskning, ty jag är väl den enda som fortfarande vidareför Wilhelm Sjöstrands inriktning. Dessutom finns det knappast någon annan som i samma grad har gjort institutionen internationellt bekant. – Däremot har folk UTANFÖR pedagogiska institutionen under två tidigare perioder gjort sitt bästa för att stoppa min forskning. Min Freud-bok, som internationellt ansågs tillhöra det bästa i genren, stoppades i 7 år. Bert Westerlundh och Ann-Sofie Rosén hävdade att det är omöjligt att hitta fel i Freuds skrifter, och att den som tror annat (= Max) bevisar att han inte är förtrogen med vetenskaplig metod. Lars Gunnar Lundh lämnade den lögn att han hade kontrollerat mina referat av Freud och funnit att de är rena förvrängningar.
Vid min höga ålder har man en begränsad tid framför sig. Kommer jag att hinna skriva 10 böcker till? Det vore underbart om jag blev befriat från allt direkt publiceringsarbete. Nu har istället Leannart Wikander haft den tur att jag tvingats använda 8 månader åt oförutsedda akademiska intriger.
Men idag är min bok tillgänglig på Yakida.se, både i html och pdf format.
19 april 2010 kl. 12:56
[...] — — »Feministisk satanist-professor attackerar patriarkatet», i GenusNytt (2009-10-27). — »Förbjuden bok om ritualmord utlagd på nätet», i GenusNytt (2009-11-29). — »Jan Guillou [...]