Idag går sju moderater till attack mot partisekreterare Per Schlingmanns utspel nyligen om att moderaterna bör ställa sig bakom lagstiftad kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser. Det är bra, för kvotering är anti-jämställdhet. Men varför är det bara kvinnor som skriver under debattartikeln?
Jag tror jag vet. Män vågar inte. Att gå emot feminismen är så kontroversiellt och farligt i dagens Sverige att nästan ingen man vågar göra det. De blir utmålade som grottmän och mansgrisar i så fall. Det är knappt att kvinnor vågar, men om någon ska göra det så måste det vara en kvinna, anses det.
Det är hemskt att statsfeminismen skapat en sådan stor och utbredd rädsla. Och det är ojämställt att män inte vågar gå in i en politisk fråga där det mesta har gått snett.
Nu ska jag iväg till Svenska Kyrkan och föreläsa om mansförtryck. Se föregående blogginlägg.
23 januari 2010 kl. 8:27
Jag tror du har rätt i att män inte vågar protestera. Jag hoppas och tror speciellt på de yngre kvinnorna. Som jag förstått det är de mer kritiska mot feminismen – och törs uttrycka det.
23 januari 2010 kl. 8:29
Förresten, ang Mormors tidigare inlägg om din föreläsning – det skulle vara kul att kunna se dig föreläsa på YouTube.
23 januari 2010 kl. 9:52
Visst är det ynkligt! Offentliga mäns feghet, och det är allvarligt!!! Det finns inga män som har ordet som vågar säga till, som vil ta uppp den manliga problematiken, och detta kallas patriarkat?!
Men det lär finnas ett par riksdagsmän som tagit visst avstånd, Hamilton i pressen. Känner någon till några namn bland politiker och journalister, företagare och kändisar som är direkt emot svensk feminism av idag?
Dags skilja agnarna från vetet!
23 januari 2010 kl. 11:08
Läste på Tanjas blogg att hon tänker göra en översikt över partiernas ställning i genusfrågan inför valet. Skulle vara trevligt men en lista över vilka politiker som är vettiga och ovettiga i frågan, men det kanske klassas som åsiktsregistrering. Bra med en översikt iallafall, om inte annat kanske man kan se vilket parti man minst ogärna röstar på i höst.
23 januari 2010 kl. 11:17
Jag tror inte alls att det är feghet, jag tror helt enkelt inte någon man blivit tillfrågad. Jag själv skulle skrivit under och exempelvis Lidingös kommunalråd Paul Lindquist och Stockholm trafiklandstingsråd Christer G Wennerholm uttalade sig ju direkt mot kvoteringen.
23 januari 2010 kl. 11:34
@Per Hagwall
Jag håller med dig.
Det handlar nog inte så mycket om feghet utan snarare som du påpekar att männen inte blivit tillfrågade. Kvinnorna skall ju också lyftas fram i alla sammanhang, så även i pressen.
23 januari 2010 kl. 12:08
Vem har startat upproret? Inte är det väl en moderatman i alla fall! Sedan finns det ju manliga politiker som yttrat sig lite försiktigt mot sådant som kvotering. Men knappt någon politiker, oavsett kön, som dömer ut feminismen som den lögnaktiga könsdiskriminering den är! Mot män mest. Mer än Camilla Lindberg, FP.
23 januari 2010 kl. 12:27
Det ger en ökad effekt om det är kvinnor som skriver under. Om det hade varit män som skrev under så hade de direkt beskyllts för att vara kvinnohatare, manschauvinister, mansgrisar etc. Jag säger inte att det är rättvist att det är som det är, men så ser västvärlden ut idag tack vare att den totalitära feminismen har fått härja fritt i flera decennier.
Jag tror att anledningen till att enbart kvinnor har skrivit under dels beror på att män inte vågar, dels på att det är strategiskt smart eftersom feministerna har svårare för att beskylla kvinnor för att vara kvinnohatare.
23 januari 2010 kl. 12:29
Vadå fråga du kan ta ordet inte snällt vänta som feminister vill att du ska göra
23 januari 2010 kl. 12:33
Det borde göras en kraftansamling för att starta en antifeministisk lobbyverksamhet. Denna skulle förslagsvis kunna bestå av personer inom politiken, medierna, näringslivet samt universitets- och högskoleväsendet – det är nämligen dessa grupper som feministerna använder sig av för att legitimera och driva sin totalitära agenda.
23 januari 2010 kl. 13:14
Jag tror att Pär har rätt. Många män riskerar att bli utfrysta, stanna i karriären eller rent av bli av med jobbet om de uttalar sig kritiskt om feminismen.
Att inte uttala sig alls (som många väljer) är ibland tillräckligt för att misskrediteras (se bara på hur man ser på utnämningen av Moderna Museets nästa chef). Att vara kritisk är förknippat med uteslutning.
23 januari 2010 kl. 13:58
Jag tror det är ett stort misstag att prata om att ”kritisera feminismen” feminismen liksom terrorismen är bara en abstrakt metod för att uppnå ett specifikt syfte. Man kan inte kriga mot metoder, bara mot personerna som använder de metoderna. Det är därför ”War on terror” är så löjligt. Ett sådant krig kan aldrig vinnas och är sålunda en PR-mardröm.
Att kalla det ”feminismen” har kontraproduktiv effekt. Kampen är inte mot feminismen, kampen är mot feminister, personer som använder femininism för att tvinga igenom sin agenda mot folk i allmänhet. I massmedia finns de flesta feministers namn nuförtiden avslöjade. Det är möjligheten att gömma sig i massan som gör feminister starka. Schlingmann exempelvis är en ensam person.
Vill man vinna en kamp måste man namnge den man bekämpar. ”Feminismen” är inte den som bekämpas utan metoden denne använder. För att ett motstånd mot denna självutnämnda självglorifierade elit skall vara effektivt måste man veta vem man kämpar mot. I militära termer är ett prickskyttegevär riktat mot specifika personer effektivare än en hagelsvärm riktad mot en ospecificerad massa människor där de man vill träffa finns.
23 januari 2010 kl. 14:28
@Erik
Du har givetvis rätt i att det är personerna som skall bekämpas, utan tvekan.
Problemet är väl snarare att det kräver ett större engagemang från väljaren och därför är det enklare att dra alla över en kam. Ineffektivt men enkelt.
Det skulle vara intressant om någon politiskt insatt person kunde göra upp och publicera en namnlista på de mest aggressiva feministerna är så att dessa kan strykas vid nästa val.
23 januari 2010 kl. 15:57
1. Birgitta Ohlsson
2. Birgitta Ohlsson
3. Birgitta Ohlsson
Återkommer med en ny lista senare
23 januari 2010 kl. 19:34
Hur man skall kämpa och mot vem/vad, det där tål ju att diskuteras (hoppas jag). Man kan knappast kämpa mot en människa för att hon kallar sig feminist. Ger liten utdelning också. Man kan fördöma henne(/han när hon ljuger osv.
Men framför allt är det en demokratisk och legitim rättighet att kämpa mot, avslöja, angripa statsfeminism, lagstiftning osv. Med alla till buds stående metoder.
Samma gäller media, och särskilt då pubic service media som STV och SR. Och myndigheter.
Folk har väl ”rätt att kalla sig feminister” om dom vill. Men ordet börjar ändå få en tveksam klang.
Se därför upp för 5:te kolonnare, de som är feminister men inte kallar sig det öppet! ”Jämställdhet” kan var avslöjande! Det var min åsikt.
24 januari 2010 kl. 0:09
barfota:
”Det skulle vara intressant om någon politiskt insatt person kunde göra upp och publicera en namnlista på de mest aggressiva feministerna är så att dessa kan strykas vid nästa val.”
Bra idé. Dock borde vi lyfta fram partiernas ”antifeminister” och på så vis stärka respektive kandidats chans i personvalet. Kristdemokraternas Lennart Sacrédeus ”antifeministiska” linje föll inte Kristdemokraternas partiledning i smaken, men han blev inkryssad i såväl Europaparlamentet som Sveriges riksdag av partiets väljare.
24 januari 2010 kl. 0:57
@ Artikel 19:
Å andra sidan har Kristdemokraterna
pappafientliga ledamöter som Inger Davidson,
referens Argument, SVT, 2007-01-30.
Vems åsikter tror du väger mest hos partiledaren:
en antifeminists eller en feminists?
24 januari 2010 kl. 12:20
barfota:
Hela etiketten ”feminister” är i allmänhet värdelös. Feminist kan betyda vad som helst. De aktivister som förespråkar förbud. diskriminering av män, censur, antidemokrati och sanningsrelativism det är de som borde listas för i maktposition är det livsfarligt med sådana människor. Aktivisterna är farligare än feminister. Aktivisterna är ledare, feminister är följare.
24 januari 2010 kl. 12:35
@Artikel 19
Jo det handlar ju både om lyfta fram vissa och stryka andra.
Men som sagt var så handlar ju inte politik bara om genusfrågor och det är näst intill omöjligt att hitta en politik som passar alla. Jag är helt övertygad om att om ett bredare ämne än genus, feminism och mansfrågor skulle diskuteras här så skulle alla ganska fort mer eller mindre hamna i konflikt med varandra i många andra politiska frågor.
Personligen så skall jag rösta blankt av den enkla anledningen att jag inte tror på idéen att rösta på det minst dåliga, det är presis vad vi har gjort i alla tider och resultatet skrämmer mig. Jag vill alltså visa att jag inte är likgiltig eller för lat för att rösta men att jag inte finner ett enda parti som gjort sig förtjänt av min röst.
24 januari 2010 kl. 12:37
@Erik
Så sant att det är ”aktivisterna” som borde listas, som vanligt har du rätt
24 januari 2010 kl. 14:13
barfota:
Ja och aktivisterna bör listas utifrån den aktivism de sysslar med. De behöver definieras betydligt hårdare och mer specifikt när de kritiseras. Kritiken måste riktas rakt på problemet, inte på gruppen som problemet ingår i för då kan problemet gömma sig i antalet (som AFA gömmer sig bland fredliga demonstranter). Vi kan se på det hela utifrån metaforen efterkrigstidens Europa. Det handlade inte om åtala ”nazismen” det handlade om att hitta de delar av nazismen som bar ansvaret och åtala de personerna. Hade man bestämt sig för att ”nazismen” bar ansvaret hade samtliga av de högsta ledarna haft mindre skuld. Hade man åtalat utifrån enbart handlingar så var det säkerligen massor av tyska soldater som begått många fler mord än de personer som specifikt dömdes i Nurnberg. Det handlar om att hitta nyckelpersonerna, de vars inflytande är bränslet för de andra personernas handlingar.
24 januari 2010 kl. 14:15
men blankröst är meningslöst för blankröst innebär inte man inte röstar på något parti, blankröst innebär man status quo röstar på det parti som leder.
24 januari 2010 kl. 14:32
@ Erik
De farligaste feministerna, förutom feministiska politiker -
är socialsekreterarna
som tar bort papporna ur barnens liv,
feminister som skriker att de ska skära k*ken av alla män
är ofarliga.
Uffe från PappaRättsGruppen
24 januari 2010 kl. 14:52
Uffe:
Socialsekreterare är ett utbildat yrke, sålunda är problemet inte sekreterarna själva utan vad deras utbildning på högskolor och universitet innehåller. Dvs i grunden ett antal administrativa höjdare och professorer på högskolan. Där har du aktivisterna som är problemet. Sedan är det också en fråga om vad reglerna inom yrket tillåter och därmed även en juridisk fråga dvs huruvida det är ok att behandla folk så eller om de isåfall kan straffas eller bli av med jobbet.
En barnskötare kan alltså bli av med jobbet för denne hade en mössa som det stod ”porn star” på. Vad krävs för att socialsekreterare skall bli av med jobbet?
24 januari 2010 kl. 16:00
@ Erik
Jo, du har rätt.
Men det här med om vad som kom först -
hönan eller ägget förblir ju en olöst gåta.
Kolla denna länken
http://www.dads-r-us.se/2010/01/17/socionomutbildningen-programmerar-bort-papporna/
Mvh Uffe
02 februari 2010 kl. 17:09
[...] men det retar ju upp partifolket så det blir knappast någon nettovinst ändå. Pär Ström tror att det faktum att inlägget i SvD bara undertecknades av kvinnor beror på att männen inte vågar [...]