Svenska Dagbladet har idag en huvudnyhet överst på förstasidan i papperstidningen: “FP prioriterar inte jämställdhet i valet”. Sedan följer ingressen: “Jämställdheten är inte längre en högprioriterad fråga för Folkpartiet. Många andra frågor har tagit över och flera av partiets ordförande i länsförbunden tror inte att en radikal jämställdhetspolitik lockar några extra väljare i valet”.
Det är intressant att detta kan vara en dagstidnings huvudnyhet. Vad är det som har hänt?
- Det är inte så att folkpartiet har bestämt sig för att vara motståndare till jämställdhet
- Det är inte heller så att folkpartiet har slutat arbeta för jämställdhet
- Om man går efter formuleringen i ingressen är det inte ens så att folkpartiet har slutat att ha jämställdhet som en prioriterad fråga – jämställdhet ska även fortsättningsvis vara en prioriterad fråga för folkpartiet.
- Vad det står i tidningen är att folkpartiet inte längre ska ha jämställdhet som en högprioriterad fråga.
Och detta blir dagens huvudnyhet! Det är ett tecken på vilken hysteri det är kring genus i Sverige.
Teorin att en “radikal jämställdhetspolitik inte lockar några extra väljare i valet” torde vara dagens understatement. Det vet man ju vad “radikal jämställdhetspolitik” i praktiken innebär i Sverige. Begreppet är ett kodord för feminism (=gräddfil för kvinnor) och manshat.
Läs SvD-artikeln här (den ovan citerade ingressen från förstasidan i pappersupplagen är inte med på webben).
12 mars 2010 kl. 10:34
@perstrom
“Och detta blir dagens huvudnyhet! Det är ett tecken på vilken hysteri det är kring genus i Sverige.
Ja Pär, men jag tror även det är ett tecken på att vi börjar synas och höras, någonting som du och andra som kämpar för verklig jämställdhet skall ha ett stort tack för! Snart är det ju också val och jag tror att man från politiskt håll börjar inse att man förlorar många manliga väljare. Sedan är det kanske en helt annan sak att svaga politiska partier alltid har vänt kappan efter vinden.
12 mars 2010 kl. 11:14
Det finns en mera jordnära politisk verklighet som samtliga riksdagspartier måste anpassa sig till, i konkurrensen om väljarna. När en viss samhällsfråga blir het blir den också högprioriterad hos partierna. Feminism är egentligen en gren till kommunismen, men eftersom feminismen fick så starkt genomslag på 60-70-talet, så har den anammats även av icke-socialistiska ideologier. Ett aktuellt exempel är Nya Moderaterna, som har ökat sin väljarkrets genom att prioritera både jämställdhet och miljö, varmed de också har förflyttat sig åt vänster på vänster-höger-skalan.
Sådana frågor diskuteras och debatteras ofta ur ett rent ideologisk synvinkel som om den politiska verkligheten, kampen om väljarna och maktens sötma inte existerade. När man märker att den högprioriterade politiska idén börjar verka åt andra hållet, t ex pga att väljarna har genomskådat dumheten, så brukar också den partipolitiska anpassningen komma. Ett exempel är Centerns ställningstagande i kärnkraftsfrågan.
Jag misstänker att det är samma process som ligger bakom nedprioriteringen av jämställdhetsfrågorna inom Folkpartiet, och sådant kan vem som helst med lite politiskt intresse och verklighetsanknytning förstå. Det som är mest intressant för mig är hur en sådan process startar och vem som är ”spindeln i nätet”.
P.S. För att inte trötta ut den här bloggens besökare, fortsätter jag på min blogg under rubriken ”Fp: Jämställdheten är inte längre en högprioriterad fråga”
12 mars 2010 kl. 14:05
Man skulle också kunna vända på steken och fråga sig varför just nu, när dels feminismen inte längre är politiskt gångbar och även dels mansfrågorna börjar knoppa på agenda (om än hanterat i skymundan av skamsna medier och svenska myndigheter) fp och säkert alla övriga partier fasar för att försöka propagera för t ex kvinnors rätt till sina kroppar (för där skulle, som på flertalet exempel av könsförtryck i Sverige, politikerna lätt kunna ses bli svarslösa om bara en enda individ ställde frågan om småpojkars rättigheter till kroppslig intgritet), såväl som svenska medier, kanske undantaget UNT eller sydsvenskan, med skuld finner sig obenägna att dryfta jämställdhetsfrågor vidare?
För fp har ju annars ansett kvinnlig könsstympning inte få tillbörlig uppmärksamhet:
http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ImportantArea____20465.aspx
(klicka till höger på rubriken “könsstympning”, där följande finns att läsa:
“Problemet är att lagen inte används. Brottet måste kraftfullt bekämpas genom åtgärder både i skola, hos polis, åklagare och inom sjukvården. Kunskapen om hur man kan förebygga, förhindra och upptäcka könsstympning behöver öka.”
Jo, för naturligtvis vill man inte pådra sig de kostnader samhällets långt försenade insatser på mansfrågor skulle belasta Sveriges ekonomi om mansfrågor tillerkändes någon som helst rättfärdigande (där t ex jag tror få, inte ens feminister, går på att pensionsreformen som anger män betala för kvinnor längre livslängd parat med total brist på satsningar att fokusera på mäns hälsa, med undantag av läkarkåren och några få landstings sporadiska isolerade försök att rädda män i farozonen, varit något annat än ett rent ekonomiskt beslut fattat i hela EU för att försöka finansiera fyrtiotalisternas pensioner istället för en sann jämställdhetsanda), men även den enorma demokratiska prestigeförlust att erkänna sina felsteg skulle innebära. För det skulle kräva ryggrad, och vi vet karriärshungriga människor sakna någon tanke på ryggraden, mest fokusera på sin egen karriär.
Penumbra säger:
“Jag misstänker att det är samma process som ligger bakom nedprioriteringen av jämställdhetsfrågorna inom Folkpartiet, och sådant kan vem som helst med lite politiskt intresse och verklighetsanknytning förstå. Det som är mest intressant för mig är hur en sådan process startar och vem som är ”spindeln i nätet”.”
Där jag anser svaret på processen eller spindlarna i nätet penumbra efterfrågar heklt enkelt vara den feministiska ideologins politiska styrka tillsammans med flera decienner lång, manshatisk propaganda från våra medier, nu till slut drivit den feministiska motorn tom på bränsle och därför är öket, som snabbt döps om till jämställdhetsfrågor för att negligera män ytterligare, inte längre är ett gångbart politiskt alternativ att presentera för sina väljare, dvs inte förrän någon politiker reder ut den manshatiska soppan och både börjar kräva motprestationer av kvinnor, såväl som börjar hulda om männens villkor.
Varför förstår inte en politiker, även den mest makthungrigaste, eller kanske särskilt denna, att det folket reagerar mest positivt på är just samma ansvarstagande vi små gräsrötter alla bara ser som något helt självklart i våra egna små yrkesliv?
Ty processen drivs av triangeln media-opinion.politik, där politiker alltid är sist, opinionen överlag först och media den antidemokratiska parasiten som försöker prångla lösnummer på vågorna. Så en stackars modig politiker, likaväl som en stackars ensam modig karl som Pär Ström, likaväl som en ung man i början av sin journalistiska karriär möter alla samma hinder, nämligen ett massivt motstånd från de som begått grava fel att erkänna sina synder.
Det som vänder saker och ting, som alltid om vi ser till samhällshistorian, är en långt försenad skulddebatt, men så fungerar det ändå till slut för mansfrågorna, för det är just häri den tidsinvestering på tjuge år mansvänliga politiker talar om behövas innan mansfrågorna kan ses tryggare hanteras av t ex en nerskitat skraj media, för det är inte kunskapen som fattas, inte den politiska viljan eller folkets bildning (som idag med i synnerhet IT gör oss väljare långt mera demokratiskt kraftfulla än tidigare), nä, för allt handlar bara om några få individer, de som bär ansvaret och därmed den blodbefläckade skulen till ex vis pojkars självmord, hunnit klinga bort ur det offentliga livet i tysthet, för en svensk, nä, hon tar inte ansvar.
12 mars 2010 kl. 14:14
I min drömvärld däremot, hade vi fått höra en politiker säga:
“Nu ska vi ta nya tag. Jämstäldldheten är fortfarande i vårt fokus, där vi nu skall föröska tydligare utröna varför kvinoor inte når toppositioner, men ff a skall se till både män och kvinnor få del av lika vård, omsorg och utbildning, såväl som erkännas i sina mänskliga rättigheter. Vi må fela igen, men förhoppningsvis (långt) mindre denna gång. För vi ser nu att vi har försummat pojkarna också i vårt politiska arbete!”
12 mars 2010 kl. 15:40
[...] (Se även Genusnytt.) [...]
12 mars 2010 kl. 18:39
Att det blir krigsrubriker i SvD på grund av en rätt oväsentlig detalj i prioriteringarna hos ett litet parti som fick 7.5% av rösterna i senaste valet, det är ju bara “business as usual”. Det handlar ju om genus!
Det intressanta är trendbrottet. De opportunistiska kappvändarna börjar nu överge genus-skeppet. Vi kommer säkert att få se fler händelser av liknande karaktär framöver, men kommunistmedierna kommer givetvis att sluta rapportera om dem så snart deras korkade hjärnor börjar fatta vad som är på gång.
12 mars 2010 kl. 19:48
Intressant,m ska genast läsa denna SVD-artikel! Måste bero på att jag kritiserade genusvansinnet i Riksdagen i onsdags ju!
12 mars 2010 kl. 19:48
Länk: http://tanjabergkvist.wordpress.com/2010/03/11/mitt-anforande-i-riksdagen/
12 mars 2010 kl. 21:10
Detta är OT men för kännedom:
UNT:s chefredaktör är upprörd över ett genuskonverteringsprogram.
Bakom transgenusmotorn står programmeraren Matte Matik som jag gorde
“Genusväldet drar fram” med, se vad det handlar om här:
http://mattematiksblogg.blogspot.com/2010/03/att-tysta-en-kritiker-med-hjalp-av.html