Krönikören, radioprataren och feministen Hanna Fridén skrev ett blogginlägg där hon kritiserade manshat på Twitter. Hon inledde med att kritisera alla de aggressiva och nedlåtande påhopp som de killar råkade ut för som diskuterade killfrågor på Twitter. Att diskutera killfrågor upplevdes som väldigt provocerande av många feminister…

Så här inledde Fridén sitt inlägg:

”Det finns en grupp kvinnor som inte sällan jag får bära bördan att förklara mig mot. Kvinnorna som hatar män. Kvinnorna som beter sig som skit mot män”.

Och så här kom hon in på killarna på Twitter:

”De [de feministiska kvinnorna] är arga, så fort en kille ställer en helt harmlös fråga attackeras dem och kallas för värdelösa, skämmiga mesar som borde gå och dö. Hela tiden dundrar dessa kvinnor in och säger åt människor att sluta gnälla, för kvinnor har det värre och det måste de inse.”

Diskussionen breddades till en generell diskussion om manshat, där Hanna Fridén tog avstånd från manshat och sa att det skadar feminismen. Så här sa hon om manshat (skrivfelet är hennes):

”Det är fullkomligt vidrigt. Jag mår så dåligt varje gång jag går in och läser det för det aldrig befriat från de här hatande kvinnor. Aldrig.”

Vad hände då när Hanna Fridén så tydligt tog avstånd från det feministiska manshatet? Jo, helvetet brakade löst. Jag citerar vad hon skriver om de reaktioner hon fick:

”Jag har blivit hånad, fått hotbrev där det står att såna som jag förtjänar att huggas ner och slängas i en papperskorg, jag har fått höra att jag är psykiskt störd, att jag ändå inte är värd att uttala mig för att jag har Aspergers och alltså är en dum psykopat, jag har fått höra att jag är korkad, och att detta bevisas med att jag inte har någon imponerande utbildning. Jag har fått höra att jag är kvinnohatare, att jag är en svikare, att jag förtjänar att brännas på bål och att såna som jag inte är värda att behandlas med respekt. [...]

Det låter som helt vanliga blogg-, Twitter- och Facebookinlägg om en viss Pär Ström så fort han sagt att kvinnor och män ska ha lika rättigheter och skyldigheter… Jag skrev en debattartikel på Newsmill om det (här). Välkommen in i klubben, Hanna!

Denna formulering av Hanna Fridén är intressant:

Det är fler killar som kallar sig för feminister som hotat och hånat. Betydligt, betydligt fler. Däremot så har ett flertal av kvinnorna som propagerat för manshat skickat mycket, mycket kärlek till dessa killar som hoppat på mig och hånat mig.”

De manliga feministerna är alltså mycket värre än de kvinnliga när det gäller hat, menar Fridén. Kanske måste de elda upp sig själva för att komma över det inre motstånd som måste finnas mot att attackera sig själva (vilket det ju innebär att attackera gruppen män).

Det är sorgligt att genusdebatten ska vara så vulgär i Sverige, med så mycket näthat från antijämställdister. Det är en sjuk värld vi har fått på genusområdet. Helt vrickad. Hur kunde det gå så?

Jag vill ge dig mitt stöd, Hanna, sådant som du beskriver att du råkat ut för ska ingen behöva stå ut med! Hoppas du inte låter påhoppen få grepp om dig. Stå på dig, Hanna, och skaka av dig hatet! Det du sa var sunt!

Tack för tipset, Bo!

För övrigt 1: Kristdemokraten Mats Odell, som idag försöker bli partiledare, fick backa efter nedanstående uttalande i radio.

För övrigt 2: Som vanligt inget genusperspektiv på nedanstående nyhet. Det står inget om könsfördelningen bland frihetskämparna, trots 5.400 dödade.

”Tror man på alla människors lika värde är man också starkt emot diskriminering. Det är så oerhört provocerande att hur att se hur kvinnor diskrimineras i vårt samhälle och i vårt arbetsliv. Jag är en övertygad feminist punkt slut.”

Jag blir så frustrerad. Han blir ”oerhört provocerad” av kvinnodiskrimineringen han ser, så den måste vara väldigt omfattande. Men vad är det för kvinnodiskriminering han åsyftar?

Kan du visa, Stefan, hur kvinnor blir diskriminerade i dagens Sverige? Detta curlade kön som åtnjuter positiv särbehandling av staten (och andra delar av det offentliga).

Tack för tipset, Tommy!

För övrigt 1: Nättidningen Feministiskt Perspektiv, som till skillnad från oss jämställdister uppbär presstöd för sin opinionsbildning, har intervjuat Pelle Billing. Det är bra. Vad jag uppskattar mindre är att de har lagt en del energi på att fråga Pelle Billing om vad som skiljer honom och mig åt, och vad han tycker om mig, och vilken relation vi har. Det är detta som inleder artikeln. Det är uppenbart att de försöker så split i den jämställdistiska rörelsen. Pelle har bloggat om intervjun här.

För övrigt 2: S-kvinnors ledare Lena Sommestad ber partiets utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin om ursäkt för att ha anklagat honom för sextrakasserier offentligt (här). Tack för tipset, Tommy!

För övrigt 3: Notera rubriksättningen (nedan) som Sveriges Radio har gjort till denna artikel. Det är lustigt nog Löfvens egen ideologi som slår tillbaka mot honom själv…

Den nyutnämnda s-basen Stefan Löfven har ju fått kritik för att han i egenskap av Metall-ordförande har varit negativ till den så kallade jämställdhetspotten, eller kvinnopotten, i löneförhandlingarna. Men nu framkommer information som tyder på att han kanske är antijämställdist (feminist).

Som du ser ovan skriver Aftonbladet på sin sajt att Löfven sagt i deras tevesändning ”Jag är en övertygad feminist”. Men å andra sidan, när hans uttalande i sändningen transskriberades av Aftonbladet blev det denna formulering:

Det där ställer jag själv upp på till hundra procent. Men det har ju inget med feminism att göra… Har Aftonbladet gjort en feltolkning?

Det har dock framkommit annan information som tyder på att Stefan Löfven verkligen är en tvättäkta antijämställdist. Här:

Tidningen Sydsvenskan har intervjuat Anna Fernebro, som länge suttit i IF Metalls förbundsstyrelse tillsammans med Stefan Löfven. Hon tycker inte alls att han är motståndare till kvinnokampen. Här följer ett utdrag ur intervjun:

Anne: – Han om någon driver kvinnofrågan, han har beslutat att det ska vara minst 30 procentig kvinnorepresentation i våra beslutande organ.

Sydsvenskan: Varför bara 30 procent?

Anne: – För att kvinnorna utgör 22 procent av våra medlemmar. 30 procent räcker för att göra sin röst hörd.

Ja, så går det till i Sverige i nådens år 2012. Man skakar på huvudet.

Detta är ännu ett exempel på att antijämställdismens mål börjar skifta. Det räcker inte med lika könsfördelning. Det ska vara kvinnlig dominans, kvinnlig övervikt.

Är det någon bloggläsare som vet mer om var Stefan Löfven egentligen står i genusfrågan?

Tack för tipset, Daniel!

För övrigt 1: Här kan du ta del av en intressant diskussion om hur kvinnor framställs i dataspel, och om huruvida recensenter av dataspel ska ha genusperspektiv på spelen som en del av recensionen eller inte. Gå alltså till kommentarerna. Tack för tipset, Ole!

För övrigt 2: I denna debattartikel redogörs för forskning som visar att barn inte blir mer skadade när papporna är hemma med dem (apropå Annica Dahlströms påstående). Tack för tipset, Johan, Robert och Tommy!

Allt oftare ser man rapportering om att kvinnor tjänar mest – mer än män. Igår skrev Sydsvenskan en artikel om att tre av de fyra högst betalda av de anställda i Lunds kommun är kvinnor. Tidningen skriver: ”Är detta en slump eller medvetet? Både och.”

Den senaste rekryteringen är kommundirektören Anette Henriksson. Om rekryteringen av henne säger kommunalrådet:

””Vi sa aldrig att det måste vara en kvinna på posten, men vi hade sagt att det gärna fick bli en kvinna.”

Intressant är också Anette Henriksson fick jobbet i konkurrens med en annan kvinna. Båda slutkandidater var kvinnor.

Anette Henrikssons lön är så hög att det får vänsterpartiet att protestera.

På samma tema: Igår visade jag nedanstående löpsedel på bloggen – från Gotland. Studera fotona.

Näraliggande: Tidningen Sydsvenskan rapporterar också hur det ser ut på listan över tänkbara kandidater till jobbet som ny prorektor vid Lunds Universitet. Av 16 kandidater är 12 kvinnor. Nämnas kan att den förra prorektorn var kvinna. Nämnas kan också att rektorn vid universitet enligt Sydsvenskan har sagt att han gärna vill ha en kvinna som ny prorektor, även om han kan tänka sig en man.

För övrigt: Nio miljöpartister tycker att mutkolvar är män i denna motion till riksdagen från förra året. De skriver: ”Alla de som hittills är misstänkta i denna härva av korruption är män. Det är gamla trotjänare på chefsposter på kommunala förvaltningar och bolag och på andra sidan är det chefer hos leverantörer inom byggsektorn. Genomgående är de 50 plus. – Det är män som gått ut och tar en öl tillsammans när de har kommit överens i en upphandling. Snart går de också på fotboll tillsammans, fotbollsintresset är stort i Göteborg. Det är leverantören som ordnar biljetterna. Kanske finns det en vip-loge. De blir ”Kalle” och ”Nisse” med varandra; och snart börjar man hjälpa varandra.” Jag får vibbar av manshat – misandri. Tack för tipset, Christoffer!

Här var det gubbigt

Jag vet inte hur många kilometer det är mellan Ådalen (där Stefan Löfven växte upp) och Gubbträsk, men man får intrycket att det är två namn på samma ort.

Att Håkan Juholt ersätts som s-ledare av en man retar upp ganska många, särskilt mot bakgrund av att en annan man (Sven-Erik Österberg) blir gruppledare i riksdagen. Många medier uttalar genuskritik, och använder ord som gubbar, gubbig, gubbträsk. Några exempel:

1. ”Socialdemokraterna riskerar att fastna i gubbträsket, tror bedömare SvD talat med”, skriver Svenska Dagbladet på nyhetsplats.

2. ”Frågan är om den här gubbigheten i dubbel bemärkelse som nu tar över kommer att locka väljare”, skriver s-debattören Lotta Gröning. Hon säger också om Stefan Löfven: ”Han är inte kvinnornas man”

3. ”Det blir en stabil om än aningen gubbig lösning”, skriver Göteborgs-Posten på ledarplats.

4. ”Det talas om Sven-Erik Österberg som gruppledare och man kan tänka sig Thomas Östros som ekonomisk talesperson. Det låter ju – stabilt. Men påtagligt gubbigt. Och gubbigt är problematiskt, inte bara för att hälften av väljarna är kvinnor, utan för att Fridolin, Romson och Sjöstedt ter sig monstruöst vitala i jämförelse”, skriver GT/Expressen på ledarplats.

5. Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro har ingenting emot Stefan Löfven som person men beklagar att Socialdemokraternas nye partiledare är en man från ett mansdominerat fackförbund som IF Metall, enligt SVT.

6. Daniel Suhonen, chefredaktör för partiets tidskrift Tiden, säger till Svenska Dagbladet: ”Löfven måste nu ge plats i partitoppen för ett tydligt kvinnligt ledarskap. Eftersom kvinnorna är vår viktigaste väljargrupp tillsammans med invandrare och arbetare måste dessa grupper känna igen sig i den socialdemokratiska ledningen.”

7. S-kvinnornas ordförande Lena Sommestad hade helst sett en kvinna som ny partiledare (här).

8. Längst går Hillevi Larsson, s-riksdagsledamot från Malmö. Enligt Expressen resonerar hon kring att det kanske behöver inrättas en ny framträdande post inom socialdemokraternas ledning som alltid är vikt för kvinnor. Det verkar i alla fall vara det hon menar, se här. ”Det gäller verkligen att man lyfter fram kvinnor”, säger hon.

Har du sett fler varianter? Skriv gärna kommentar!

För övrigt: Jämställdisten Joakim, som bor på Gotland, tog nedanstående foto och sände in det till GenusNytt. Titta på bilderna. Stöder inte teorin om glastak.

Tyvärr tvingas jag konstatera att mansdiskrimineringen inom svensk filmproduktion ska öka. Det blir ett resultat av de nya formuleringar som den nya versionen av filmavtalet innehåller. Jämställdhetskravet ökas från dagens krav på 40/60-fördelning (vilket i praktiken innebär att minst 40 procent av det ekonomiska stödet måste gå till film som produceras av kvinnor) till 50/50-fördelning. Hälften av pengarna ska alltså gå till kvinnor.

Varför är det mansdiskriminering? Jo, för att det är betydligt fler män än kvinnor som vill hålla på med filmproduktion, och som gör det. Urvalet, som jag så ofta hänvisar till på denna blogg, är kraftigt mansdominerat. Då blir det mansdiskriminering om utfallet avseende ekonomiskt stöd ska fördelas 50/50 mellan könen.

Det finns många tecken på att betydligt fler män än kvinnor är intresserade av filmproduktion. Nedan visar jag ett. Så här står det i Svenska Filminstitutets rapport om genusfrågan med titeln ”00-talets regidebutanter och jämställdheten”:

”Detta kan ställas i relation till den starka mansdominansen bland de sökande till regiutbildningarna. Vid filmhögskolan i Göteborg har andelen kvinnliga sökande till regiutbildningen under hela 2000-talet legat på 30 % medan 27 % av de sökande till Dramatiska institutet varit kvinnor. Räknas båda skolorna samman var andelen kvinnliga sökande 28 % under hela 2000-talet. […]

I förhållande till antalet sökande tar alltså de högre svenska filmutbildningarna in betydligt fler kvinnor än män. I själva verket är det på båda skolorna dubbelt så många av de sökande kvinnorna som tas in: på Filmhögskolan kommer 6 % av alla kvinnor som ansökt in på regiutbildningen men bara 3 % av männen, på Dramatiska institutet kommer 2 % av kvinnorna in men bara 1 % av männen.”

Här framgår alltså inte bara att betydligt fler män än kvinnor söker till regiutbildningarna, vilket är ett tydligt tecken på ett större manligt intresse. Det framgår också att filmintresserade män diskrimineras redan vid antagningen till utbildning. Andelen kvinnliga sökande som blir antagna är ungefär dubbelt så hög som andelen manliga sökande. Med andra ord är det dubbelt så ”svårt” för en manlig filmintresserad att komma in på en regiutbildning som för en kvinnlig. Om män har 1 räkmacka så har kvinnor 2 stycken.

Om någon mot förmodan tror att det är slumpen, och inte kvotering, som gör att andelen kvinnliga antagna är dubbelt så hög så vill jag hänvisa till följande formulering i samma rapport:

”Även om detta är nedslående måste det emellertid påpekas att debutregissörerna i denna studie kan ha utbildats innan skolorna började tillämpa en medveten genuspolitik.”

Det står ”medveten genuspolitik”. En snygg omskrivning för ”kvotering”, det vill säga mansdiskriminering. Jag mår dåligt när jag läser det. Stackars manliga filmintresserade.

Jag vill understryka att för 15 – 20 år sedan var andelen kvinnor som var intresserade av filmproduktion ännu lägre än idag. Det innebär att bland de erfarna filmregissörer som idag kan komma ifråga för att göra en biofilm är den manliga övervikten större än i de siffror som redovisas ovan. När andelen kvinnor ökar i en bransch är det ju alltid en lång eftersläpning från att de börjar antas till utbildningar tills de gjort karriär och meriterat sig till seniora positioner – en eftersläpning på flera decennier. Det verkar finnas många som inte förstår det.

Så här säger den relativt nytillträdda VD:n för Svenska Filminstitutet, Anna Serner, när frågan om kvotering av kvinnor kommer upp:

”Jag är inte så rädd för att gå in och bygga regelverk och strukturer som kan stötta och säkerställa att det är samma villkor för kvinnor och män, men det är lite för tidigt för mig att vara så styv i korken och tro att jag har ett säkert svar på någonting som branschen har jobbat med i ganska många år.”

Vill göra det lättare för kvinnor att skapa film

Hon vill alltså ”säkerställa att det är samma villkor för kvinnor och män”. Det tycker jag är en bra idé – avskaffa mansdiskrimineringen och inför lika villkor! Men häpnadsväckande nog menar förstås Anna Serner att kvinnor är diskriminerade idag och att åtgärder ska vidtas så att kvinnliga filmare får det lättare. Ännu lättare (jämfört med män – det är nog aldrig lätt att få en film producerad).

Man skakar på huvudet. Man lever i Sverige i nådens år 2012.

Tack för tipset, Leif!

För övrigt 1: Det sägs att metallbasen Stefan Löfven kommer att bli ny s-ordförande. Men ”han är inte kvinnornas man”, säger Expressens s-märkta krönikör Lotta Gröning (tack för tipset, Mats):

För övrigt 2: S-kvinnornas ordförande Lena Sommestad vill att en kvinna blir ny partiledare. Tack för tipset, Ivar J.

Men det finns kanske anledning att ompröva vår syn på saken. En artikel i Washington Times rapporterar att allt fler kvinnor lockas att bli porrmissbrukare (ja, det står så, kvinnorna ”lockas” eller ”luras”, vilket är de översättningar av verbet ”lure” som jag hittat).

Siffrorna är visserligen amerikanska, och de är inte helt färska, men jag finner dem ändå av intresse:

- År 2003 gjorde tidningen Christian Women en undersökning och kom fram till att en av sex kvinnor är porrmissbrukare.

- År 2006 gjorde Internet Filter Review  en undersökning som visade att 17 procent av kvinnorna sa sig kämpa mot porrmissbruk.

- De kom också fram till att 13 procent av kvinnorna erkänner att de porrsurfar på jobbet

- 2008 skrev Internet Pornography Statistics att 30 procent av de som konsumerar porr på internet är kvinnor.

Mary Anne Layden, som är professor i sociologi och kvinnoforskning vid Wheelock College i Boston, varnar för att kvinnor som konsumerar porr lättare än andra kan falla offer för ”sex utan medgivande”.

Slutsats: Om Sverige inte är alltför olikt USA så står kvinnor även här för en betydande del av porrkonsumtionen (även om män står för den största delen).

För övrigt 1: Aftonbladets politiska skribent Lena Mellin skriver angående socialdemokraternas partiledartillsättning: ”Klart är att Carin Jämtin sitter kvar som partisekreterare. Det gör att partiledaren kan vara man”. Tack, det var generöst!

För övrigt 2: Så här skriver DN:s ledarskribent Erik Helmerson idag angående massakern i Irak på 24 civila:

Märkligt. Han nämner ett kön, men inte det andra könet. Hur kommer det sig?  Enligt denna källa dödades i denna massaker 14 män, 4 kvinnor och 6 barn.

För övrigt 3: Idag ägnar DN en stor del av framsidan åt gårdagens protester i Egypten. En jättebild från demonstrationerna dominerar framsidan. Vid en första anblick får man intrycket att det mest är kvinnor ute på Tahirtorget. Kvinnorna leder protesterna! Men om man studerar bilden lite noggrannare upptäcker man att i princip hela folkhavet består av män. Det är nästan bara män. Undantaget är de 13 personer som står allra närmast kameran. Vilken märklig slump. Uppskattningsvis 40-45 procent av bildens yta ägnas åt kvinnor. Se nedan (klicka på bilden om du vill se den större). Är detta en slump eller genusarbete?

Saker och ting går i vågor. Tes, antites och syntes. Nu börjar det komma reaktioner mot pekpinnarna om hur hemskt det är med könskodade färger, leksaker och så vidare (du vet, ge absolut inga rosa kläder till flickor, och så vidare).

Idag går Carolina Gynning till frontalangrepp mot det könsneutrala på sin blogg. Jag citerar:

”Jag måste säga att jag tyvärr lessnat på alla dessa kommentarer om att det inte e ok att göra flickrum ROSA. […] Jag trodde att det viktiga när man var liten var ett kärleksfullt och välkommnade hem, inte ett där KÖNSNEUTRAL ska stämplas i pannan på mitt nyfödda barn.

Lyssna nu bara en sekund mina damer […] Enligt er borde jag inreda flickrummet i brunt (könsneutral färg till MAX), Klä min flicka i svart, och döpa henne till Kim (ett könsneutralt namn, på det sättet kan hon växa upp och själv bestämma om hon vill vara flicka eller pojke. Så nöjda nu!

Jag tycker att er debatt är omodern, detta tjatades det om när jag själv gick på dagis och det var 100 år sedan.”

Ja, det var ju ord och inga visor. Det verkar som om genusproffsen har stött på patrull. Ett par sådana bloggposter till så kommer Gudrun Schyman att skriva sorgsna artiklar om ”backlash för jämställdheten”… Men jag kallar det det sunda förnuftets återkomst.

Det är för övrigt intressant att notera att nästan alla som kommenterar blogginlägget håller med Carolina. Tack för tipset, Daniel!

För övrigt 1:

Eva Franchell ägnar sig åt manshat (misandri) på Aftonbladets ledarsida (se ovan). Det handlar om nämndemän i Sveriges domstolar. Under rubriken ”Gubbarna behöver fler yngre kolleger” skriver hon bland annat: ”Gamla gubbar som sitter och dammar bakom skranket. […] Tre gamla gubbar kan rösta ner en domare”. Se här.

För övrigt 2:

Jag noterar att ett så kallat ”pappadrev” på nätet har lett till professor emerita Annica Dahlström har lämnat sitt uppdrag för Hjärnfonden – fem år efter att den artikel publicerades där hon säger att pappor är sämre än mammor på att ta hand om barn. Kanske pappor och män idag har en större mental beredskap för att reagera och protestera på genusområdet? Kanske har deras toleransnivå sänkts? En stor framgång i så fall. Tack för tipset, Stefan och TurboTure! Läs artikeln här. Även Pelle Billing har bloggat om denna sak.

För övrigt 3: Det jag ska skriva nu kan verka utomordentligt fånigt. Och det är utomordentligt fånigt. Men det följande störtlarviga tänkesättet har jag fått mig inpräntat under ett stort antal år av statsfeministiskt bombardemang – och många andra har ägnat sig åt precis det som jag ska göra nu. Se det därför som en spegel som jag håller fram mot antijämställdisternas genuslarv.

Till saken. Jag såg nedanstående nyhetsgrafik i dagens DN. Då slog det mig – brukar inte ett par bestående av man och kvinna ritas så att kvinnan är lite kortare? Det har jag bestämt för mig är det vanliga – vilket med all sannolikhet beror på att i nästan alla strejta parförhållanden är kvinnan kortare än mannen (skyll på Gud).

Men här är, som du ser, kvinnan lika lång som mannen. Jämställt och bra. I gengäld står hon lite längre fram (notera fötternas placering).

När jag såg detta tänkte jag genast: Är detta ett utslag av medvetet genusarbete på DN:s redaktion? ”Kvinnan ska minsann inte avbildas i mindre storlek än mannen, det skulle symbolisera hennes underordning”, typ. Många tidningar har ju genusgrupper som sitter och räknar och mäter på genus.

Vad tror du? Är det genusarbete? Eller är det en slump att det blivit så här denna gång?

Kanske är jag överkänslig. Men det beror i så fall på att jag blivit förstörd av att ha levt många år i genushysteri i världens mest feministiska land…

Domarnämnden är den instans som lämnar förslag till regeringen på vilka personer som ska utses till domare i Sverige. I praktiken är det Domarnämnden som utser Sveriges domare. De har alltså en mycket stor makt.

Nu har Riksrevisionen granskat hur Domarnämnden har gjort sina val. Det visar sig intressant nog finnas tecken på positiv särbehandling av kvinnor – med andra ord mansdiskriminering. Jag citerar nyhetstjänsten Realtid:

”Granskningen har omfattat samtliga av nämndens protokoll samt referensmaterial för 66 sökande under perioden januari till och med maj 2011. Riksrevisionen påpekar att färre kvinnor än män har sökt chefstjänsterna på Sveriges Domstolar. Likväl är andelen kvinnor som utnämnts större än andelen män.”

Flest män söker, men flest kvinnor utses. Eftersom jag inte sett ansökningshandlingarna, med personernas meriter, kan jag inte med visshet påstå att män diskrimineras. Men man kan starkt misstänka det – särskilt mot bakgrund av att det skulle rimma så väl med det samhällsklimat vi har i Sverige.

Riksrevisionen gör kopplingar till det faktum att de flesta ledamöter i Domarnämnden är engagerade i nätverk vars syfte det är att lyfta fram kvinnliga jurister, exempelvis nätverket Hilda. Jag citerar Riksrevisionen:

”Flertalet av nämndens ledamöter engagerar sig i nätverk vars mål är att öka antalet kvinnliga chefer och delägare. Ett sådant förhållande kan betraktas som särskild omständighet, vilket skulle kunna rubba förtroendet till opartiskhet i handläggning av ett ärende”.

Riksrevisionen tycker alltså att det är starkt olämpligt att ledamöter i Domarnämnden är organiserade kvinnofrämjare. Det kan jag förstå. Det är starkt av Riksrevisionen att våga säga det.

Jag kan för övrigt konstatera att det är en ganska stor kvinnlig dominans i Domarnämnden. Av de nio ledamöterna är tre män och sex kvinnor. Nämnas bör dock att ordföranden är man (men vice ordförande är kvinna).

Läs mer här. Tack för tipset, Dew dilligens!

För övrigt: Gudrun Schyman är nu rejält på defensiven. Här kan du se hur rädd hon verkar vara för det motstånd mot hennes antijämställdistiska rörelse som har växt fram på senare tid. Det är inte det första tecknet jag ser på antijämställdisternas rädsla för kraften i de argument som vi jämställdister har. Jämställdismen kommer en dag att stå som vinnare!

Den 41-åriga kvinnliga handbollstränaren (och tvåbarnsmamman) blev kär i en av de 13-åriga pojkar som hon tränade, och de inledde en relation. Tränaren dömdes till 22 månaders fängelse (villkorligt) för sexuellt utnyttjande av minderårig.

Nu har det gått två år och den numera 43-åriga tränaren är gravid med den numera 16-åriga pojken. Nu skriver en del medier gullegull-reportage. Jag citerar en artikel:

Vi är båda lyckliga

De älskar varandra trots allt motstånd och nu kröns deras relation av en bebis. Den 43-åriga handbollstränaren Renata Juras är gravid – med sin 16-åriga fästman Ervin Unterlechner. ‘Vi är båda lyckliga’, säger 43-åringen.

Kan man dra några slutsatser av det, om man betraktar världen med genusglasögonen på (som antijämställdisterna har lärt mig att göra)? Jag lämnar fältet fritt för diskussion!

Läs artikeln här och här. Tack för tipset, Patrizia!

För övrigt 1: Här finner du en engelskspråkig sajt vid namn MaleSurvivor, som handlar om hur män och pojkar som utsatts för sexuella övergrepp kan komma över sitt trauma. Har tyvärr tappat bort vem som tipsade mig.

För övrigt 2: Svenska Dagbladet skriver idag om när amerikanska soldater mördade 24 civila irakier år 2005. Tidningen skriver att den amerikanska patrullen ”dödade 24 obeväpnade irakier, bland dem tio kvinnor och barn”. Jag undrar varför Svenska Dagbladet särskilt påpekar att kvinnor dog? Är det något särskilt med det könet? Och varför klumpas kvinnor ihop med barn av Svenska Dagbladet? Intressant nog har Ekot en lite vettigare formulering om samma nyhet. De skriver ”Bland de döda fanns både män, kvinnor och barn”. Uppdatering: Enligt denna källa dödades i denna massaker 14 män, 4 kvinnor och 6 barn.