Finn fem genusfel i tidningen!

by

Det är inte faktafel jag menar i det här blogginlägget, utan attitydfel. Det började med att jag bläddrade i Dagens Nyheter. Uppslaget med sidorna 24-25 låg uppe på frukostbordet. Till vänster en artikel om det finska försvaret, till höger den så kallade Insidan.

Högersidan

Låt oss börja med Insidan, som innehåller en presentation av Susan Shapiro Barashs bok ”Kvinnor ljuger bättre än män”. Så här skriver DN-journalisten: ”Författaren […] vill ta bort moraliserandet kring kvinnors lögner. Kvinnor uppfostras till ‘snälla flickor’ men lär sig också att ha hemligheter. I ett patriarkaliskt samhälle med begränsade möjligheter för kvinnor kan lögner och hemligheter hjälpa dem att bli starka och ta sig igenom svårigheter, hävdar Susan Shapiro Barash”. Lite längre fram i texten skriver DN att bokens författare fann att ”mer än 80 procent [av de intervjuade kvinnorna] tycker att det är rätt att ljuga om det är till fördel för dem själva […]. Och DN skriver att ”75 procent ljuger för partner och familj om pengar […].”

Jag funderar på vilka reaktionerna skulle ha blivit om en manlig författare skulle ha berättat att 80 procent av männen tycker det är rätt att ljuga om det är till fördel för dem själva, och att 75 procent av männen ljuger för sin partner och familj om pengar. Skulle den manlige författaren ha presenterats i ett positivt ljus i Sveriges största morgontidning? Skulle det hela ha presenterats med undertonen att ”moraliserandet kring mäns lögner” ska bort?

För övrigt anser jag att ordet ”patriarkat” och dess avledningar inte ska förekomma i tidningar annat än på debatt- och ledarsidor, eftersom det är ett demagogiskt laddat ord som bygger på åsikten att det verkligen finns ett så kallat patriarkat i samhället.

Vänstersidan

Så gled min blick cirka 30 centimeter vänsterut, och inte blev min jämställdhetsbrinnande själ lättare till mods för det. Samma gamla matriarkala könsmaktsordning i media skulle jag ha skrivit här om jag vore en spegelbild av feministerna, men nu är jag inte det så det skriver jag inte. ”Miljardökning till försvaret” lyder rubriken, och så ser man en bild på finska värnpliktiga. Jag räknar till 12 personer som alla är tänkta att skickas ut till slakt på slagfältet om det behövs (det är ju hela idén med soldater), men ingen av dem är kvinna. De slipper ju, på grundval av sitt kön. Så praktiskt.

Ändå verkar det inte vara någon som ser detta som en jämställdhetsbrist. Oerhört märkligt, mot bakgrund av den hysteriska millimeterrättvisa som anses nödvändig när det gäller verkliga eller inbillade jämställdhetsbrister åt andra hållet.

I en mening skriver DN så här: ”När president Tarja Halonen öppnade riksdagen i onsdags försvarade hon den allmänna värnplikten och de ökade kostnaderna som Finlands starka armé för med sig”. Här döljer sig ytterligare ett hån mot den manliga halvan av befolkningen, som tvingas uppoffra sig på slagfältet. Vadå ”allmän värnplikt”? Det råder ju inte allmän värnplikt, inte heller i Sverige, det råder manlig värnplikt.

Det är väldigt märkligt att i just det här fallet anses det inte som något fel att den kvinnliga halvan av befolkningen utelämnas i ett ordval. Men det beror ju förstås på att kvinnorna utelämnas från de vidhängande uppoffringarna också. Att dö i ett lerigt dike med tarmarna utanför magen. Det är på tiden att börja kalla saker vid deras rätta namn. Byt ut termen ”allmän värnplikt” mot ”manlig värnplikt” (så länge den är manlig). Och börja värdera den uppoffring som manligheten gör och har gjort för att försvara landet. På den här punkten råder ett omfattande osynliggörande av manliga uppoffringar, för att använda ett feministiskt favorituttryck.

DN1 DN2

Twitter, Jaiku och Bloggy. På alla dessa tre mikrobloggar kan du följa mina nyheter och kritiska tankar i genusfrågan under användarnamnet GenusNytt –  bli gärna “följare”. För en förhandstitt, klicka på på mikrobloggarnas namn först i detta stycke. Mina nyheter om övervakningssamhället kan följas i alla tre under användarnamnet StoppaStorebror. Diverse samhällsfrågor skriver jag om i alla tre mikrobloggar under användarnamnet ParStrom.

Annonser

5 svar to “Finn fem genusfel i tidningen!”

  1. LEB Says:

    Har sedan länge konstaterat att media blivit mer och mer feministiska och vinklar allting *ojämställt, onyanserat och bara fokuserar på kvinnor.

    Leder ligan gör väl aftonbladet och TV4…..blir så trött på alla rena feministiska avdelningar sist ut var E24 med sin egen lilla klickbara flik (sk. kvinna) fyllt med material för enbart tjejer. Finns egentligen inget fel att det finns rena ”format” för de olika könen, men då skall det balanseras upp med rena ”män” sidor.

    Roat mig några gånger och skickat in en fråga till de olika medierna om ”varför” det inte finns några speciella avdelningar för män.

    Har aldrig fått ett enda svar !

    Mest tråkigt är att dessa öar av ”kvinnoavdelningar” blivit rena propagandacentraler för ovanstående * och ”tokfeminister”.

  2. hampus Says:

    Om redan 80% av kvinnorna tycker det är oproblematiskt att ljuga, verkar det inte som om något ‘moraliserande’ verkligen uppfostrar ‘snälla flickor’.

    Undrar hur det kommer sig att kvinnor oproblematiskt kan torgföra sina åsikter på så tveksamma grunder? Medan män, som plikttroget demokratin, tvingas klösa fram destillerade fakta och ändå inte lyckas vinna gehör i den offentliga, förmodat demokratiska, debatten?

    Vad tror ni?

  3. Lasse Says:

    Vem vet en ”vacker” dag” kanske Genusnytt får en liten flik hos en de stora drakarnas hemsidor och den ”mediala styrka” det innebär.

    På något konstigt sätt känns vi män får kämpa på ”gräsrotsnivå” medans feministerna sitter högt över oss i ”mediahierarkin”……

  4. hampus Says:

    Saken är den att att mäns kritik redan är mer än en flik hos media, tror jag. Sedan juni 2008 har vi sluppit manshets i den extremaste formen, trumpetad i löpsedlar. Visserligen med undantag, där media desperat försöker pröva en kommersiell hållbarhet att sälja lösnummer på manshat, med krismedveten argumentation på ledarsidor (tro inte annat än att media sniffar opinion med säkert väderkorn, om än fegt) och med slutligen invanda mönster att släppa igenom feta grodor av rutin. I huvudsak är medias strategi gentemot män idag att tysta bort deras egna demokratiska och skandalösa blunders i hopp om att vi män skall glömma.

    Detta är den typiska svarsreaktionen i alla samhällsdebatter där paradigmskiften förebådar. Typiskt är också att glömma bort förankringen av medias kränkningar mot män i minnet hos de indivder som genomlevt dem. Alla män, pojkar och gubbar idag minns och upplever tydligt manshetsen i den offentliga debatten och med en genomsnittlig livslängd på 70 år, kan debatten inte tystas bort.

    Tyvärr kan jag inte ge media råd hur de skall hantera sin demokratiska trovärdighetskris, annat än att försöka rakryggat betala den med öppet erkännande, men det mänskliga beteendet omöjliggör det scenariot.

    Och tyvärr får vår demokrati, staten, betala med samma trovärdighetskris, följt av oförmågan att föra talan i egen debatt.

    Vi kommer att minnas och jag vill påminna er alla killar (och kvinnor :)) om värdet av ekonomiska bojkotter mot media som ni anser kränkt er, eller mot företag som ni anser kränker er. Samtidigt som ni söker er till och investerar i företag som ni upplever marknadsför sig med era ideal. Det är vår enda röst nu. I exakt och bara den grad ni finner praktiska för er egen livsföring. Vare sig mycket eller litet, blir summan stor.

    Vad jag snarare oroas över är den bild av kvinnan som träder fram, ett egocentriskt lidande offer, oförmögen att se mäns perspektiv. Skall vi behöva se en nyfödd misstro mot kvinnan som trovärdig jämbördig? Jämställdhetsdebatten är ingalunda ny eller västerländsk; ska vi behöva se kvinnor som oförmögna sex-pack ägg på ben? Med slöja mot inbillat sexuella inviter, med resignerade beslut om att dra undan deras demokratiska position som kanske ens röstberättigade medmänniskor där de framställs som lögnare? Om än i positiva ordalag inlindat, ändå med ödesdiger förtroendekris som oundviklig följd?

    Så onödigt, med tanke på att alla killar som enkom tycks önska att föra fram kvinnan som människan som först får skörda, vare sig det gäller sina egna liv i katastrofer med anl av Pärs tidigare inlägg, politiskt där manligheten stoiskt utstått hets och hat eller kanske bedårande, när invandrarkillar försökte ‘ockupera’ videomix’s lokaler för att demonstrera stöd för de utsatta tjejerna som jobbade där. I stort som smått.

    Jag önskar i framtiden en större (egentligen alls) fokus på könens maktbalans i situationer där samhället befinner sig i olika lägen. Expansivt utforskande (Columbus, jordens kartläggning, vetenskapens framtåg), uthålligt och överlevande mot svåra odds (istider, förtryck och kunskapsmässig censur); överflöd eller knappa resurser. I alla tider har stora idéer tenderat födas ur samhällelig rikedom och också könsdebatter, såsom nu, som förr. Bland många andra debatter, icke att förglömma.

    Låt oss se och lära oss vad vi kan uppskatta hos varandra, i samspelet mellan könen tror jag mer kan utvinnas och i dessutom en stabil könssyn, än med dagens giftiga femoretorik.

    Min egen kvinnosyn? Tja, blandad, som hos de flesta killar idag tror jag. Jag ser både mödrar och systrar som förbiser mäns lidanden och perspektiv kapitalt där de snyftar över det manliga förtrycket som låter rakapparater vara anpassade till internationella elsystem och inte hårfönar, medan de syns vara helt obekymrade om mäns rättigheter till sina egna kroppar. Och andra kvinnor, vars syn på världsalltets ordning, (ursäkta det brutala språket) får våra pittar stå smärtsamt hårda av hjälplös beundran inför det vi dyrkar. Eller önskade dyrka.

    Vi har alltså en stor grupp kvinnor som köpt medias bild av ojämställdhet och förklarar sina livsvillkor utifrån denna. De är offer, ja, även om man inte kan annat än kärleksfullt försöka upplysa.

    Jag kommer aldrig tro nåt annat än att män och kvinnor både har grava och djupt irriterande egenskaper bundna i våra kön. Men att både män och kvinnor har egenskaper som får oss känna förundran inför varandra och att ett tryggt samspel, där bagge könen finner trygghet i att förundras och hänföras åt de, som jag anser, så vitt skilda perspektiv vi har, män som kvinnor, ger värde utöver summan av egenskapernas fullföljande. Nämligen i vår fantastiska upplevelse av varandra.

    Och mitt däri, kommer femo-retorikens fula tryne. Bitter och hatisk, antidemokratisk på alla vis, precis som manschauvinististiska förlöjligande av kvinnor förr, och besmutsar varje mans och kvinnas upplevelse av sin partner på individnivå.

    Men, men, om flera år som sagt…. om alls, för det lär väl hända nåt skit igen som kastar oss tillbaka till grottstadiet 🙂 Eller?

  5. Med sådana män behövs inga feminister. « PeoWagstrom’s Weblog Says:

    […] Med sådana män behövs inga feminister. Trist typ som inte hajat problemet. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: