Färre kvinnliga chefer är ökad jämställdhet?

Idag rapporterar DN Ekonomi att andelen kvinnliga chefer i svenska bolag har minskat. ”Män varför?”, frågar sig tidningen i en rubrik som täcker större delen av ekonomibilagans omslag. Vad som har hänt är att en undersökning har presenterats som visar att andelen kvinnliga chefer i landets aktiebolag har minskat från 27 till 25 procent från 2008 till 2009. På fem år har andelen minskat från 32 till 25 procent.

Sorgligt, och ett bakslag för jämställdhetsarbetet, är den självklara reaktionen hos media och proffstyckare. Men är det så självklart egentligen? En nyckelformulering i DN-artikeln är denna:

”Företagen fokuserar inte längre på att öka andelen kvinnliga chefer. Nu är det miljö och klimat som är de stora frågorna, säger Monica Renstig som står bakom rapprten genom sitt bolag Women’s Business Research Institute”.

Den som tänker själv och läser mellan raderna kan dra följande slutsats: Hittills har företag främjat kvinnor på ett konstlat sätt. De har haft gräddfil på grund av sitt kön. Nu har denna könsdiskriminering av män minskat.

Men är inte det i så fall i själva verket ett steg framåt för jämställdheten?

Den där gräddfilen för kvinnor är mycket vanligt förekommande. Exempelvis pratade jag nyligen med en chalmerist som går sista året på högskolan för att bli civilingenjör inom väg och vatten. Han berättade att ca 80 procent av studenterna är män (fyra män på varje kvinna), medan många företag som anställer de nykläckta ingenjörerna har en ambition att anställa lika många av vardera könet. Alltså blir det mycket lättare för de kvinnliga studenterna än för de manliga att få jobb i dagens kärva arbetsmarknad, kan man snabbt dra som slutsats. Gräddfil.

För övrigt, den som besöker webbsidan för Monica Renstigs företag (här) ser snabbt att Renstig inte är neutral i genusfrågan. Hela sidan andas vurmande för kvinnor. Är det lämligt att en vinklad person gör den här typen av undersökningar?

Vad beror det då på att ”bara” 25 procent av cheferna är kvinnor? Måste det inte vara det berömda patriarkatet som drar i trådarna för att stoppa duktiga kvinnor?

Nej, jag tror att det är en feministisk myt. Kvinnor och män är genomsnittligt lite annorlunda. Män har mera tävlingsinstinkt, är mera risktagande och är i högre utsträckning beredda att offra tid med barnen för långa arbetsdagar. Allt det där främjar förstås karriären. Däri ligger förklaringen. Det rör sig inte om diskriminering, enligt min övertygelse.

AB

Genusperspektiv på segling i Grekland

Hej alla! Nu är jag tillbaka efter två veckors segling i den grekiska övärlden. Det har varit underbart. Dessutom har det gett nytt underlag för funderingar kring genusfrågan – på flera sätt.

Låg mig börja med landgångarna. I Medelhavet backar man in till kajen, och lägger en landgång mellan båtens akter och kajen. Väldigt bra, har jag börjat tycka nu när jag vant mig. Dessutom upptäckte jag intressant nog att det finns genusaspekter på landgångar.

En landgång är en helt vanlig planka, ca 25 cm bred, som överbryggar de 1 – 1,5 meter av vatten som finns mellan båten och kajen. Så gott som alla seglare tar några snabba och resoluta steg och så är landgången passerad. Men tre gånger såg jag seglare som verkade dödsförskräckta av tanken på att gå över landgången. Dessa tre stod och tvekade länge, väntade på hjälp tills hjälp kom, fick en hand utsträckt till sig, tog krampaktigt handen, fortsatte att uppbåda allt mod som fanns i kroppen (efter vad det såg ut som), och tog så till slut de kritiska stegen över. De som uppvisade detta tillvägagångssätt var alla kvinnor.

Detta bevisar naturligtvis ingenting, rent vetenskapligt. Det kan vara en ren slump att jag inte såg någon man bete sig på det viset. Men tänk om det inte var någon slump? Tänk om det finns något i de kvinnliga generna som gör att denna rädsla blir överrepresenterad (de individuella variationerna är förstås stora)? I så fall, och det är nu det börjar bli riktigt intressant, kan man undra om det finns något samband mellan denna kvinnliga landgångsrädsla och andra företeelser i samhället. Såsom karriär och lön.

Ifall kvinnor i genomsnitt bara är lite mera rädda av sig än män, hur påverkas då det statistiska utfallet när det gäller framgång i karriären (med åtföljande framgångar i löneutvecklingen) för de två könskollektiven? Mod och framåtanda är väl egenskaper av stor betydelse för den som vill göra karriär och bli chef? Liksom när det gäller att starta eget företag? Man bör komma ihåg att en liten genomsnittlig skillnad blir väldigt tydlig när de grupper som jämförs är stora.

Den första veckan seglade vi med en inhyrd professionell skeppare. Han har seglat som skeppare med mängder av svenskar i olika länder, och han hade saker att berätta som är av stort intresse för oss som är intresserade av genusfrågan. Skepparen och jag kom att prata om män och kvinnor på båtar, och då berättade han att det är mycket stor skillnad på hur de i genomsnitt beter sig. Han sa att det är mycket mera vanligt att män är intresserade av att lära sig så mycket de hinner om seglingens konst och hur utrustningen på en segelbåt fungerar än att kvinnor är det. Huvuddragen, enligt skepparen, är dessa: Män visar intresse, vill lära sig och deltar aktivt. Kvinnor struntar och ägnar sig istället åt solen.

Återigen kan man ställa sig frågan: Om detta speglar en genomsnittlig skillnad mellan mäns och kvinnors egenskaper, hur påverar det de två könskollektivens statistiska framgång i karriären?

Skepparens observationer stannade inte där. Han sa också att det är vanligt att kvinnorna under seglingen blir peppade och pushade  av sina respektive män att ta del och lära sig, men att de glider undan och inte vill. Detta motsäger det argument som jag redan hör feminister förbereda, att skillnaderna i beteende beror på att kvinnorna under seglingen hålls tillbaka av sina män.

Skepparen berättade också om en observation han gjort från långseglingar han basat för, där en besättning (av amatörer) under skepparens ledning seglar dygnet runt. Natten är ju av naturliga skäl rätt  jobbig, så man delar in den i pass om en eller två timmar per person, beroende på antalet personer i besättningen. En i taget har vakt, sitter under hundtimmarna i sittbrunnen och håller utkik, gör justeringar av segel och liknande. Skepparen berättade att en kvinnlig deltagare på en sådan segling hade deklarerat att hon inte ”tycker om” att segla på natten – varpå hon utan vidare slapp! De andra fyllde ut under hundtimmarna så kvinnan kunde få sova hela natten. Skepparen sa till mig att det hade varit helt otänkbart för en man att komma med en sådan begäran. Det hade bara inte accepterats av de andra.

För mig framstår det som om denna kvinna gjort anspråk på – och fått – sina traditionella kvinnliga privilegier. Jag vill påstå att det är vanligt förekommande i alla möjliga sammanhang i samhället. Det behöver knappast påpekas att det rimmar oerhört illa med modern jämställdhet – man kan inte både ha kakan och äta upp den. Men många försöker.

22 diplom på dagens skolavslutning

Jag har varit på skolavslutning idag, eftersom min son gick ut nian. Mot slutet av ceremonin kallades 22 ungdomar upp på scenen för att få diplom – de hade alla uppnått maximalt poängantal i betyg, 320 poäng. MGV i alla ämnen, bättre kan det  inte bli. Av dessa var 19 flickor och 3 pojkar. Ingen sa någonting om jämställdhet.

SANN jämställdhet provocerar vissa

Mina försök att vinna utbredning för uppfattningen att jämställdhet går åt två håll, och att både kvinnors och mäns svårigheter ska bekämpas, uppskattas inte av alla. Det kan man tycka är lite märkligt, men så är det. Nyligen fick jag till exempel detta mejl:

Hej Pär!

Hoppas att du är ironisk. För endast det kan ursäkta bristen på kunskap. Om det inte är så uppmanar jag dig att bege dig ut i vekligheten.
Det är också beklagligt att det du skriver är skrivet på så dålig svenska.

Hälsningar

Brita Hansson

Här är ett annat mejl. Detta fick jag som svar på pressinformation jag skickade ut om GenusNytts senaste jämställdhetsfilm, den om pappadiskriminering:

Efter att kort ha granskat er blogg verkar det som om feminismen är något av er huvudfiende och som du kanske vet att SAC, bland annat, är en feministisk facklig organisation. Därför ställer jag mig mycket frågande till vad du har för syfte med att sända oss pressinformation från GenusNytt. Om du vill omvända oss, skapa debatt eller bara informera så är det inte SAC du ska vända dig till utan de olika LS:en av SAC.  Dessa hittar du på vår hemsida http://www.sac.se

Anders Knutsson
Syndikalistens redaktör

Det är uppenbart att tidningen Syndikalisten inte tycker det är viktigt att pappor ska ha samma rättigheter som mammor.

För undvikande av missförstånd vill jag understryka att de allra flesta mejl jag får är mycket positiva. GenusNytt har det svenska folket med sig.

Lättare för kvinna bli sjukskriven?

Försäkringskassan har släppt resultatet av en utvärdering av nya riktlinjer för sjukskrivningar. Detta har resulterat i statistik som är intressant ur ett genusperspektiv. Mycket tyder nämligen på att det hittills har varit lättare för en kvinna än för en man att bli sjukskriven. Här följer ett citat ur DN idag:

”Patienter sjukskrivs kortare tid och skillnaderna mellan länen har minskat. Det är slutsatsen efter en första utvärdering av de nya riktlinjerna för sjukskrivning. Men det är främst mot kvinnor som läkarna har blivit strängare. – Det kan bero på att man sjukskrivit kvinnor lite för lättvindigt tidigare, säger Siwert Gårdestig, programdirektör på Försäkringskassan.”

Om det nu är så, vilket verkar sannolikt, kan man undra varför det hittills varit lättare för en kvinna än för en man att bli sjukskriven. Utan forskning kan man bara spekulera, men en gissning är att dagens feministiska samhällsklimat – där kvinnor hela tiden utmålas som drabbade eller utsatta – har spelat en roll. Jämställt har det hur som helst inte varit, och förlorarna på det har varit männen.

Men nu ska det uppenbarligen ha blivit bättre med den saken – roligt! Läs DN-artikeln här.

Soc diskriminerar pappor – ny video idag

Nu har jag lagt ut nummer två i serien GenusNytt intervjuar på YouTube. Filmen heter ”Den strukturella pappadiskrimineringen”. Ur innehållet:

Soc står ofta på mammans sida i vårdnadstvister. Soc vänder pappans egenskaper till hans nackdel och mammans till hennes fördel. Mannen ses ofta som Det Onda Könet. När mammor gör sig skyldiga till egenmäktighet med barn eller falsk tillvitelse (falska anklagelser) ignoreras det ofta. Domstolarna struntar i sociala realiteter och gynnar slentrianmässigt mammorna.

Se och hör pappaombudsmannen Arne Wirén och advokat Jan Urwitz berätta, här. Tipsa gärna andra, blogga gärna!

För övrigt, här finns en intressant artikel ur dagens DN om det försummade området kvinnors våld mot män.

BRÅ uppmärksammar kvinnors våld mot män

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) uppmärksammar i en rapport kvinnors våld mot män. BRÅ-forskaren Klara Hradilova Selin säger till Dagens Nyheter (här) att det förmodligen finns ett stort mörkertal i statistiken när det gäller män som misshandlas av sina kvinnor, på grund av skammen:

”En man ska enligt normerna stå pall och försvara sig själv. Det är inte så lätt att gå till polisen i ett sådant läge. Det finns inga jourer som är inriktade på män som offer. Jag tror inte att man kan förvänta sig att bli behandlad som vilket offer som helst”, säger Klara Hradilova Selin.

Hon arbetar med en undersökning där både manliga och kvinnliga offer för relationsvåld berättar. Den ska vara färdig till årsskiftet.

Det är mycket sällsynt att även manliga offer beaktas i dessa sammanhang.

Uppdatering: Här finns en rapport från BRÅ om ovanstående – oklart om det är den som skulle kommit vid nyår eller en annan och tidigare version.

Lagbrott i allsången

Svenska Dagbladets skribent Harry Amster är väldigt upprörd (här). Skälet? Det är inte tillräckligt många kvinnliga artister i Allsång på Skansen. Det är 62 procent män. ”Gubberi”, skriver Amster. Han antyder lagbrott: ”Det är ju fortfarande så att enligt Radio- och TV-lagen ska SVT i programverksamheten ‘hävda jämställdhet mellan män och kvinnor’. Så följ lagen bara.”, skriver han.

Mest synd om kvinnor i Nordkorea?

Svenska Dagbladet skriver idag om situationen i Nordkorea. Befolkningen lider verkligen hemska kval i detta sista stalinistiska land. Särskilt synd verkar det vara om kvinnorna, om man ska tro SvD. Så här skriver de:

”Trots att drygt en miljon människor dog av svält under 1990-talet och att minst en tredjedel av alla barn och kvinnor i dag lider av kronisk undernäring fortsätter Nordkorea att satsa 25 procent av BNP (mest i världen) på försvaret.”

Varför nämner tidningen att minst en tredjedel av alla barn och kvinnor lider av kronisk undernäring? Hur är det med männen? Har de gott om mat? Eller är det bara så att det inte är synd om dem eftersom de är män?

Läs mer här.

Strukturellt förtryck av män i nöjesvärlden?

Affärstidskriften Forbes har försökt sammanställa vilka kända namn i nöjesvärlden som har störst genomslag i media, tjänar mest pengar och får mest gensvar i världen. Det är idel damer i toppen av sammanställningen. Inte mindre än de fyra översta platserna ockuperas av kvinnor. Den förste mannen hamnar först på femte plats. Läs mer här.

Hade det varit tvärtom, manlig dominans, hade det kallats ”strukturell underordning för kvinnor” och män hade beskyllts för att hjälpa fram varandra och stoppa kvinnor.

Tack för tipset, Tobias!

Konstruktioner av genus i ungdomstränarutbildningen

Det har kommit en avhandling om idrottens genusproblematik. ”Flickor och pojkar i idrottens läromedel – konstruktioner av genus i ungdomstränarutbildningen” heter den, och är skriven av Karin Grahn. Den är på 234 sidor och har givits ut av Göteborgs universitet. Läs mer här. Ur beskrivningen:

”Tidigt i sin avhandling slår Karin Grahn fast: Idrotten bygger på olikhet, men den konstruerar också olikhet. Hon tar bl.a. stöd i Håkan Larssons avhandling Iscensättning av kön, och ger under de drygt 200 sidorna många exempel på hur detta sker, dels genom sin egen studie, dels genom exempel från andras studier. Konstruktioner och hur dessa skapas och reproduceras blir ett återkommande tema, liksom hur idrotten könsmärks genom språket och den genusregim som stadfäster en ordning som bara utmanas ibland inom idrotten. Ett av avhandlingens övergripande syften är att ge kunskap om hur genus konstrueras i ”ungdomstränarutbildningars” läromedel.”

Varför stödjer ABBA-Benny en ytterlighetsrörelse?

Före detta ABBA-medlemmen Benny Andersson har skänkt 1 miljon  kronor till Feministiskt Initiativ. Man undrar varför han så kraftfullt vill stödja en ytterlighetsrörelse. En rörelse som visserligen säger sig kämpa för en sak som är viktig (jämställdhet), men i praktiken inte gör det eftersom man bara intresserar sig för det ena könets problem. Läs mer här, här, här.