Jag har noterat att ordet ”värnpliktig” missbrukas i Sverige. Ordet betyder ju ”plikt att göra värn”, alltså ungefärligen ”plikt att vara soldat”. Rimligen kan därmed bara den som är förpliktad att vara soldat kallas värnpliktig. Och det är den manliga halvan av Sveriges befolkning.
Även om saken står inför en förändring har vi fortfarande manlig värnplikt i Sverige – enbart män kan tvingas till militärtjänst. Kvinnor slipper. Att sedan kvinnor får göra lumpen om de vill gör dem inte förpliktade att göra det. Och därmed kan man rent logiskt inte kalla dem värnpliktiga.
För övrigt kan man konstatera ytterligare ett näraliggande missbruk av ord. Det sägs hela tiden att vi har ”allmän värnplikt” i Sverige. Det stämmer ju inte heller, eftersom halva befolkningen slipper på grund av sitt kön. Det som vi har är manlig värnplikt.
Nu kan man tycka att det här är en lek med ord och löjliga petitesser. Jag håller inte riktigt med. Orden styr tanken. Att säga att vi har allmän värnplikt i Sverige innebär ett osynliggörande av manliga uppoffringar. Samma sak att kalla en kvinna för värnpliktig. Vänd på saken: Hur skulle det se ut om något som bara kvinnor uppoffrar sig med skulle benämnas som något som alla uppoffrar sig med? När kvinnor uppoffrar sig, eller har något slags underläge, är det alltid en mycket utpräglad genusfokusering på saken i debatten – det betonas att det är just kvinnor det gäller.
För övrigt, glöm inte den utmärkta webbtidningen GenusMagazinet!