Archive for oktober, 2009

Här kan du se feministisk porr – skattefinansierad

31 oktober 2009

Nu är det aktuellt med feministisk porr igen. På Uppsala kortfilmfestival har sådan visats, och publiken uppges ha varit nöjd. Tolv feministiska ”kortporrfilmer” visades, alla gjorda av kvinnliga filmare. ”Feministisk porr är att visa en annan, mer varierad bild av kvinnors sexualitet. Jag tror att även straighta män kan uppskatta filmer med en bättre kvinnosyn”, säger regissören Åsa Sandzen. Läs mer här.

I Sverige produceras feministisk porr med statligt stöd. Svenska Filminstitutet, som har en klar feministisk böjelse (se tidigare blogginlägg här), har gett ekonomiskt stöd till filmaren Mia Engberg för produktion av sådan. Hennes feministiska porrprojekt kallas Dirty Diaries. Projektet har egen sajt (här), där ett smakprov på feministisk porr visas som film. Bilder kan också laddas ned.

”Mia Engberg är en av Sveriges viktigaste dokumentärfilmare, vi har tidigare haft en retrospektiv av hennes filmer, när vi hörde talas om det här projektet blev vi intresserade. Som kortfilmsprojekt tycker jag att det är ett av de mer spännande och lyckade som gjorts utanför festivalsammanhang”, säger Christoffer Olofsson, programansvarit på Uppsala kortfilmfestival (läs mer här).

Att Svenska Filminstitutet finansierar produktion av feministisk porr innebär att skattepengar används.

Annonser

Svenska forskare säger det osägbara

31 oktober 2009

 

Redan före födseln finns vissa biologiska skillnader mellan könen när det gäller genuttryck i hjärnbarken, vilket leder till att hjärnor senare utvecklas att se lite olika ut. Det visar en studie av professor Elena Jazin och doktoranden Björn Reinius vid Uppsala universitet som publiceras i senaste numret av tidskriften Molecular Psychiatry.

”Resultaten visar att många av generna i Y-kromosomen finns uttryckta i flera olika delar av hjärnan redan före födseln och att dessa troligen bidrar till de könsskillnader man kan se i den vuxna hjärnan”, säger Elena Jazin i ett pressmeddelande.

Jag hoppas dessa forskare är medvetna om att så här får man inte säga. I Sverige har vi tillsammans bestämt att det inte finns några skillnader mellan könen (utöver dem som syns och som har med barnalstrande att göra). Basta!

Läs mer här.

Shoppande män förstör miljön, shoppande kvinnor räddar ekonomin

30 oktober 2009

 

Aftonbladets kvinnoredaktion Wendela publicerar en intressant artikel idag (här) som hyllar kvinnors shoppande. ”Ska kvinnorna lyfta oss ur krisen?”, är rubriken, och temat är just att kvinnors omfattande shoppande kan sätta fart på ekonomin. Artikeln är genusintressant på flera sätt:

1. Den hyllar kvinnors shoppande, eftersom konsumtionen kan sätta fart på ekonomin. Men manlig konsumtion brukar i media beskrivas som något negativt, något som förstör miljön och skapar andra negativa effekter. Jag har aldrig sett en artikel om specifikt manlig konsumtion som utmålat den som något positivt.

2. Artikeln hänvisar till en undersökning som kommit fram till att världens företag struntar i sina kvinnliga kunder. En form av kvinnoförtryck, alltså. Konsultföretaget Boston Consulting Group har intervjuat 12.000 kvinnor i 40 regioner runt om i världen, och många av dessa säger att de blir dåligt bemötta, ibland helt ignorerade, av företag. Tyvärr har inga män tillfrågats. Jag, som är man, kan berätta att jag ofta blir dåligt bemött av företag, och ibland ignorerad. Jag är själv företagare och vet vikten av lönsamhet och många kunder, och jag har ytterligt svårt att tro på att företag skulle strunta i hälften av sin potentiella kundgrupp (och hälften av sina potentiella intäkter) bara för att de inte gillar könet.

3. Artikeln nämner i förbifarten att kvinnor står för en mycket stor del av besluten om inköp. Det stämmer, jag har hört det ett antal gånger tidigare. Att det rör sig om ett område med stor kvinnlig makt, och alltså manlig underordning, är en slutsats man kan dra men som Wendela inte nämner.

Utmärkt debattartikel om pappadiskriminering i medier

30 oktober 2009

Idag har Ingrid Carlqvist och Suzanne Kordon skrivit en debattartikel på Newsmill – dagens mest lästa (här). Den handlar om den negativa inställning till män – medan kvinnor däremot hyllas – som framkommer i journalisters artiklar. Så här inleds artikeln:

”Män är skurkar, kvinnor är offer. Pappor är elaka förövare som misshandlar och våldtar, mammor är tappra änglar som gör allt för att skydda sina barn från hemska pappor. Så länge en story innehåller ovanstående dramaturgi har svenska journalister inga problem att kasta sig över det ämne som de annars påstår sig sky som pesten – vårdnadstvister och deras konsekvenser. Det skriver Suzanne Kordon och Ingrid Carlqvist.

Läs den!

Ny bok om en pappas kamp i motvind

30 oktober 2009

 

Kommer du ihåg den pappa från Australien som åkte runt i Sverige och letade efter sina barn, kidnappade av mamman? Han kämpade i motvind, och fick mycket dåligt stöd av samhället trots att han hade enskild vårdnad om barnen. Nu har hans berättelse kommit ut i bokform, formulerat av journalisten, författaren och genusbloggaren Ingrid Carlqvist. Inte utan mina söner, heter den. Nedan finner du förlagets text om boken. Du kan beställa den här.

Inte utan mina söner är Georges berättelse om hur hans före detta fru kidnappade deras två pojkar och gick under jorden. Ända sedan George fått vårdnaden om Oliver och Nicholas och flyttat hem till Australien, hade han oroat sig för barnens säkerhet. Liselotte sa ofta att när pojkarna väl kom till Sverige skulle de inte åka hem till Australien igen. Trots detta fick hon av en australisk familjedomstol rätt att umgås med dem under fyra veckor i Sverige hösten 2008. Några dagar innan det var dags att återvända till Melbourne igen talade de i telefon med sin pappa. De såg fram emot att komma hem igen, börja skolan och träffa alla kompisar. Det var sista gången på mycket länge som George hörde deras röster. De fanns inte med på planet, telefonen var död och ingen av Liselottes släktingar visste var de fanns. Påstod de.

I haagkonventionen har Sverige förbundit sig till att bekämpa att barn olovligen förs bort. Trots detta stod myndigheterna handfallna. Varken UD eller svensk polis hade en aning om hur de skulle hitta pojkarna.

När George insåg detta fattade han sitt beslut: Han var tvungen att hitta dem själv, kosta vad det kosta ville. För en sak var han alldeles säker på: Så tänkte han inte leva sitt liv – inte utan sina söner!

Ingrid Carlqvist är journalist och författare från Malmö. Hon har bland annat skrivit två framgångsrika böcker tillsammans med och om Carolina Gynning.

För övrigt kan du här läsa en intressant debattartikel som Ingrid idag är medförfattare till på Newsmill. Handlar om hur media i samband med vårdnadstvister misstänkliggör pappor och hyllar mammor.

Tänkvärt om könsroller av Thomas Gür

30 oktober 2009

 

Idag skriver debattören Thomas Gür en intressant krönika i Svenska Dagbladet om könsroller. Han attackerar den feministiska dogmen om ”könsmaktsordning”. Han konstaterar att det visserligen finns fler män än kvinnor i samhällets topp, men att männen också är i majoritet i samhällets bottenskikt. Han skriver också att samhällen genom hela historien huvudsakligen har använt män för farliga verksamheter – det är män som har offrats. Läs mer här.

Manliga regissörer utestängs från statligt stöd

30 oktober 2009

På Svenska Filminstitutet är man inte nöjd med könsfördelningen bland de regissörer, manusförfattare och producenter som man tilldelar ekonomiskt stöd. Siffrorna för 2009 visar att 25 procent av regissörerna, 31 procent av manusförfattarna och 41 procent av producenterna är kvinnor. Resten – en majoritet – är alltså män.

Det där vore ju lite anmärkningsvärt om det hade varit lika många kvinnor som män som sökt pengarna. Fast så är inte fallet. På Filminstitutet är man medveten om att betydligt färre kvinnor än män söker ekonomiskt stöd för filmskapande. Så här säger exempelvis VD på Filminstitutet, Cissi Elwin Frenkel: ”Och vi har sett att det stora problemet är att det inte finns en tillräckligt bred bas av kvinnliga regissörer som söker produktionsstöd”.

Det här presenteras i en artikel i Svenska Dagbladet idag (här). I den nämns som ett exempel Svenska Filminstitutets satsning Rookie, som ger stöd till förstagångs- och andragångsregissörer. Till de fyra första omgångarna av Rookie har 152 ansökningar om pengar kommit från män och 38 från kvinnor. Ungefär fyra gånger så många sökande män som kvinnor, alltså.

Situationen är alltså den att betydligt fler män än kvinnor söker pengar från Svenska Filminstitutet, och betydligt fler män än kvinnor får pengar. Det borde anses som ett solklart exempel på uppnådd jämställdhet.

Så ser man det emellertid inte, eftersom man vill åstadkomma 50/50-fördelning. Därför har en ny och kraftfull åtgärd vidtagits: stöd särskilt riktat till kvinnliga regissörer. Till den femte omgången av Rookie fick bara kvinnor söka, en åtgärd som enligt SvD backades upp av medarrangörerna Sveriges Television och Film i Väst. När bara kvinnor fick söka kom de 78 ansökningar, samtliga från kvinnor.

På Svenska Filminstitutet är man väldigt glada för det. ”Som man ropar får man svar, och jag ropade väldigt högt att jag sökte just kvinnor”, säger konsulenten Andrea Östlund. ”Det är dags att sluta säga att det inte finns kvinnliga långfilmsregissörer”, säger hon vidare.

Kommentar: För mig är det obegripligt hur manliga sökande kan utestängas från möjligheten att söka statliga pengar. Om man skapar en situation där 50 procent män och 50 procent kvinnor får pengar, trots att betydligt fler män än kvinnor söker, så har ju en manlig filmintresserad mindre sannolikhet att få pengar än en kvinnlig filmintresserad. Det är långtgående könsdiskriminering.

Men ingen verkar reagera. Mansdiskriminering har blivit så vanlig att den betraktas som självklar. Det är obegripligt att den manliga halvan av svenska folket finner sig.

Att trolla fram kvinnoförtryck ur en hatt

29 oktober 2009

 

En kvinnlig lärare vid högskolan i Malmö har anmält sin arbetsgivare till Diskrimineringsombudsmannen för könsdiskriminering. Bakgrunden är uppsägningar på grund av försämrad ekonomi. ”Nu kan regler i LAS kringgås och uppsägningar styras mot kvinnliga adjunkter med relativt kort tid kvar till pension”, skriver läraren till DO.

Det är bara det att uppsägningar lika gärna kan ”styras” mot manliga adjunkter. Inget har framkommit om att uppsägningar har ”styrts” eller planerar att ”styras” mot kvinnor. Alltså är hela DO-anmälan en märklig historia. Det handlar om att trolla fram kvinnoförtryck ur en hatt. Abra Kadabra. Koka soppa på en spik. Läs om saken här.

(Tack för tipset, ”barfota”. Tispa mig gärna på par@atomer.se)

Schyman visar människoförakt

29 oktober 2009

Gudrun Schyman har tillsammans Farah Kabir och Ylva Jonsson Strömberg skrivit en debattartikel i Aftonbladet (här). ”Klimatet en kvinnofråga”, är rubriken. Som jag skrivit många gånger tidigare på GenusNytt är detta en feministisk dogm utan täckning i verkligheten. Klimatet är en människofråga.

”Kvinnor och flickor drabbas alltid hårdast av fattigdom, svält, katastrofer och krig”, skriver skribenterna i början av artikeln, vilket leder fram till slutsatsen att klimatförändringen är en kvinnofråga.

Vilket underlag har skribenterna för att påstå att kvinnor och flickor drabbas värst av svält? Själv har jag sett mängder av hjärtskärande bilder på svältande pojkar och män (liksom mängder av lika hjärtskärande bilder på svältande flickor och kvinnor).

Än värre är det med påståendet att kvinnor drabbas värst av krig. Det är ju karlarna som tvingas ut på slagfältet (under hot om konsekvenser som kan sträcka sig så långt som till arkebusering) och blir sprängda i luften av granater. Att påstå att kvinnor drabbas värst i krig är ett mycket motbjudande osynliggörande av manligt lidande. Men feminismen har aldrig varit särskilt duktig på att se manligt lidande. Rörelsen har en blind fläck just där.

”De som förlorar sina skördar, hungrar och kämpar för sin överlevnad är fattiga kvinnor och flickor, trots att de själva varken orsakat utsläppen eller fått ta del av välfärden som industrierna har skapat”, skriver skribenterna. Jaha. Så fattiga män och pojkar förlorar inte sina skördar, hungrar inte och kämpar inte för sin överlevnad? Var finns stödet för det underliga påståendet?

I den citerade meningen ligger också en skuldbeläggning av männen för utsläppen. Utsläpp hör samman med industrier och hela det västerländska materiella välståndet. Det är bara det att kvinnor i lika hög utsträckning som män drar nytta av välståndet i väst. För inte är det väl så att mannen i familjen bor i ett uppvärmt hus med platt-TV, bredband och ny bil på garageuppfarten medan hans fru bor i en jordhåla på tomten där hon äter mask och klär sig i djurhudar?

För övrigt, ifall männen ska skuldbeläggas för att de via industrier skapat utsläpp så ska väl också männen ha äran för det välstånd som industrialismen skapat? Men så långt sträcker sig aldrig det feministiska resonemanget.

Resten av debattartikeln är en enda lång uppräckning av krav på att fokus ska vara på kvinnor i fattiga länder, inte på fattiga människor i fattiga länder. Där har ni fel, Gudrun Schyman och medförfattare. Ni agerar djupt oetiskt. Varför ska fattiga, svältande och ibland krigsskadade män och pojkar i den tredje världen lämnas utan hjälp och omtanke bara på grund av att de tillhör ett kön som inte uppskattas av en rörelse som tyvärr skaffat sig kontroll över media och politiskt etablissemang i västvärlden?

Faktum är att hela denna debattartikel är djupt sexistisk. Just det, sexistisk. Det är faktiskt vanligt att just feminister agerar utifrån en utpräglad sexism. Att feminismen skulle kämpa för jämställdhet är en myt, och ett hån mot verklig jämställdhet.

För övrigt undrar jag varför Gudrun Schyman får så mycket utrymme för debattartiklar i svenska medier, trots att hon och hennes tokiga teorier för länge sedan har passerat bäst-före-datum.

Regeringen blandar ihop orsak och verkan

29 oktober 2009

 

Jag prenumererar på regeringens nyhetsbrev om jämställdhet. Idag kom ett nummer. Det blir konstigt redan från början. Så här inleds nyhetsbrevet:

Aktuellt under Sveriges ordförandeskap
Under Sveriges ordförandeskap i EU är fokus framförallt på jämställdhet och ekonomisk tillväxt samt arbetet med att bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Nog är prioriteringen tveksam. Ekonomisk tillväxt kommer tvåa efter jämställdhet. Två av tre saker som utgör huvudfokus har med området jämställdhet/feminism att göra. Nog är jämställdhet viktigt (i sin rätta form), men nog finns det en hel del andra frågor som också är viktiga i Europa just nu.

Sedan gör nyhetsbrevet en stor sak av ett samband man funnit mellan ekonomisk tillväxt och kvinnors sysselsättningsgrad. Så här står det:

Jämställdhet central för EU:s tillväxt
Finanskrisen gör att EU:s jämställdhetsarbete riskerar att hamna i skymundan. Men i länder där kvinnors sysselsättningsgrad ökar stiger också BNP. Som ordförandeland vill vi därför uppmana alla EU-länder att ge kvinnor förutsättningar att bli ekonomiskt självständiga, skriver Nyamko Sabuni, Anders Borg och Cecilia Malmström. Läs mer här.

Den som läst statistik vet att när det finns ett samband mellan två företeelser är det ofta mycket svårt att veta vad som är orsak och vad som är verkan. Är det verkligen så att om fler kvinnor förvärvsarbetar så stiger BNP snabbare? Mycket talar för att sambandet är det motsatta – i en ekonomi som växer snabbt ökar efterfrågan på arbetskraft, och då märks det särskilt på kvinnors sysselsättningsgrad eftersom kvinnor ofta fungerar som ”dragspel” på arbetsmarknaden utomlands. Eller också finns inget samband alls, utan båda företeelser orsakas av samma utlösande faktor. I regeringens nyhetsbrev tar man för givet att sambandet är det som passar ideologin bäst, utan att ens reflektera över vad som är orsak och vad som är verkan. Ointellektuellt.

Det står också i nyhetsbrevet att det den 9 november arrangeras en EU-konferens om ”mäns våld mot kvinnor” (läs mer här). Det är tråkigt att detta ideologiska begrepp, laddat med manshat, används i officiella EU-sammanhang. Varför osynliggörs kvinnors våld mot män, kvinnors våld mot kvinnor och mäns våld mot män?

För övrigt kan jag konstatera att det inte finns något i nyhetsbrevet om mäns tillkortakommanden, om områden där män är i underläge.

Strukturellt mansförtryck på högsta internationella nivå

28 oktober 2009

 

Genusbloggaren Pelle Billing har gjort en viktig upptäckt, som han bloggat om här. När World Economic Forum har listat situationen för jämställdhet i olika länder utgår man från feministiska principer. De skriver i sin rapport kallad Global Gender Gap Report att när de mätt bristande jämställdhet har de tagit hänsyn till fall där kvinnor har ett underläge men inte när män har ett underläge. Detta säger de rent ut, i förbifarten.

Fullständigt obegripligt att något sådant kan förekomma, tycker jag. Fullständigt obegripligt. En ren feministisk, manshatande partsinlaga – från World Economic Forum.

Hur länge ska vi män vara så otroligt mesiga att vi låter detta fortgå?

Läs gärna Pelle Billings utmärkta blogginlägg.

Kvoterad till statsminister?

28 oktober 2009

 

En ny opinionsundersökning visar (återigen) att Mona Sahlin får bottenbetyg som partiledare. Hon får till och med sämre betyg än sin hårt kritiserade företrädare Göran Persson.

Så går det när man kvoterar, frestas jag att säga. Och jag säger det också.

För helt uppenbart blev ju Mona Sahlin könskvoterad in till jobbet som socialdemokratisk partiledare och eventuell statsminister. Inom partiet slog man fast att ”nu måste det bli en kvinna”. Den första kvinnan som kunde vara aktuell var tyvärr död, den andra ville inte (Margot Wallström), och sedan var det bara Mona kvar bland de s-kvinnor som hade en tillräcklig förankring i partiet.

Därmed blev kön ett viktigare kriterium än kompetens och lämplighet – och då går det som det går. Kvotering är inte bara orättvist – det är också destruktivt för den organisation som tillämpar metoden.

Läs mer här.

För övrigt, här tar Aftonbladet upp problem och svårigheter som ensamma mammor har. Ensamma pappor osynliggörs. Dessutom nämns inte att det kunde varit färre ensamma mammor om inte papporna så ofta utestängdes från kontakt med sina barn i samband med vårdnadstvister.