En ny opinionsundersökning visar (återigen) att Mona Sahlin får bottenbetyg som partiledare. Hon får till och med sämre betyg än sin hårt kritiserade företrädare Göran Persson.
Så går det när man kvoterar, frestas jag att säga. Och jag säger det också.
För helt uppenbart blev ju Mona Sahlin könskvoterad in till jobbet som socialdemokratisk partiledare och eventuell statsminister. Inom partiet slog man fast att ”nu måste det bli en kvinna”. Den första kvinnan som kunde vara aktuell var tyvärr död, den andra ville inte (Margot Wallström), och sedan var det bara Mona kvar bland de s-kvinnor som hade en tillräcklig förankring i partiet.
Därmed blev kön ett viktigare kriterium än kompetens och lämplighet – och då går det som det går. Kvotering är inte bara orättvist – det är också destruktivt för den organisation som tillämpar metoden.
Läs mer här.
För övrigt, här tar Aftonbladet upp problem och svårigheter som ensamma mammor har. Ensamma pappor osynliggörs. Dessutom nämns inte att det kunde varit färre ensamma mammor om inte papporna så ofta utestängdes från kontakt med sina barn i samband med vårdnadstvister.
Genusnytt 
28 oktober 2009 kl. 12:27
Kommer att tänka på Sahlins svar på frågan i lunchekots lördagsintervju häromlördagen om vem hon vill ska bli Sveriges nästa EU-kommissionär efter Margot Wallström. Svaret var att hon vill att det ska bli en kvinna, men mer än så kunde hon inte säga. Hon ville inte ens kräva att det skulle bli en socialdemokrat. Att personen är kvinna var det enda önskemålet.
Jag kan inte låta bli att vända på könet här och fundera på reaktionerna om någon sagt att man inte hade någon åsikt om vem det skulle bli bara det blir en man… Då hade det nog varit många som tyckt att det var ett märkligt önskemål.
28 oktober 2009 kl. 14:22
Mona Sahlin blev inte alls inkvoterad. Hon vann partiets omröstning i hård konkurrens med… sig själv. I likhet med Monty Pythons Colin ”Bomber” Harris besegrade Mona Sahlin sig själv och blev således ny ordförande i Socialdemokraterna. Nog fick Colin ”Bomber” Harris kämpa sig till segern i hård konkurrens? Underskatta inte dig själv!
YouTube, Monty Python Colin ”Bomber” Harris:
28 oktober 2009 kl. 17:59
Ensamstående mammor får generellt stor sympati i media. Men det råder uppenbarligen begreppsförvirring kring uttrycket ”ensamstående mamma” och även kortformen ”ensam mamma”.
”Ensamstående” är nämligen inget annat än ett gammalmodigt ord för ”singel”.
En ”ensamstående mamma” avlastas alltså i regel i barnpassningen varannan vecka av barnets far.
Ett lämpligare begrepp vore därför att skriva ”deltidsmammor”, ”singelmammor ” eller ”mammor med ensam vårdnad om barnen”.
Visst, det är nog inte så lätt att ensam ta hand om sitt barn. Men jag ser ingen större anledning att tycka synd om någon som bara är ensam mamma varannan vecka.
28 oktober 2009 kl. 20:54
I aftonbladet idag så har Kerstin Weigl (vem annars) lyckats med konststycket att förklara hur jämställdheten är med att koncentrera sig på ensamstående mammors situation. Hon hävdar att pappor har tjänat 3000-6000 kronor under nuvarande regering men har helt glömt bort att se till ”gömda” förklaringar.
Om fadern förlorar vårdnaden så arbetar han mer fast han betalar 1273 kr per månad/barn. Som umgängesförälder är pappan helt skyldig att bidraga med umgängesresor även om modern har flyttat (egenmäktighet med barn, ej straffbart) detta även om modern valt att bosätta sig i Kiruna och fadern bor i Trelleborg.
De flesta mödrar som rymmer är socialbidragstagare och har ingen god ekonomi men i jämförelse med papporna så lever de ett lyxliv.
29 oktober 2009 kl. 1:05
Tror inte papporna lever lyxliv direkt. De jag känner som år skilda så är det papporna som är barskrapade.
29 oktober 2009 kl. 14:55
[…] i finkan för) utan också inkvotering som partiledare för att hon är kvinna, jfr t ex här och här, ja då har hon en slags särställning, men för det behöver det inte gå att ro hem kakan genom […]