Tre mansgrisar i en båt?

by

 

Det är knappast säsong för fritidsbåtar nu, men en artikel i Upsala Nya Tidning leder mig ändå in på det området. UNT, som tidningens namn förkortas, har publicerat en serie artiklar på temat jämställdhet. Många av dem skuldbelägger män. I en av dem (här) skuldbeläggs män i fritidsbåtar.

Tidningen har intervjuat en känd feministisk kvinnlig seglare och seglingsinstruktör vid namn Linda Lindenau. Hon har bland annat skrivit boken Ta rodret, kvinna. Så här skriver UNT:

”Även par som annars är jämställda faller lätt in i de traditionella könsrollerna när de ska ut med båten, säger Linda Lindenau, seglings­instruktör som skrivit boken Ta rodret, kvinna. […] Framför allt hamnarna och varven är manliga fästen. Frågar en man vilken bottenfärg paret i båten bredvid använder, då ställs frågan till mannen, inte till kvinnan. […] Linda Lindenau tycker det är dags för männen att maka på sig och släppa fram kvinnorna till rodret.”

Jag är själv seglare, har pratat mycket med andra båtmänniskor och har sett mycket av hur det går till i hamnar. Min bild stämmer inte ett dugg med Linda Lindenaus. Min bild är istället att det är väldigt vanligt att mannen med lock och pock försöker få kvinnan att ta ansvar och bli intresserad av båtens manövrering, medan hon hela tiden glider undan och slår ifrån sig. Vill inte. Vill hellre koppla av. Sola, och liknande. Det är förstås inte alltid så, men påfallande ofta.

I somras seglade jag i Grekland och då hade vi en professionell skeppare som stöd. Han har massor av erfarenhet av att segla som professionell skeppare med grupper där deltagarna inte kan segla. När vi pratade över en öl i en liten by kom vi in på genusfrågor, och han berättade något som är relevant i det här sammanhanget:

Enligt hans erfarenhet är det mycket vanligare att manliga deltagare i dessa seglingsgrupper är intresserade, kommer fram, vill hjälpa till, vill lära sig segling och båtmanövrering än att kvinnliga deltagare gör det. De kvinnliga deltagarna däremot är enligt den här skepparen mycket ofta ointresserade av båten – de lägger sig hellre på fördäck och solar än bryr sig om båtens framförande.

När det gäller Lindenaus resonemang om bottenfärg så skulle jag vilja påstå att det är rätt naturligt att frågan om en båts bottenfärg ställs till mannen i ett par. Inte för att kvinnan skulle vara korkad, utan helt enkelt för att hon påfallande ofta struntar i bottenfärgen. Det kanske feministerna inte gillar, men det är verkligheten. Om den feministiska rörelsen inte gillar det så får de sätta igång att förändra kvinnorna – och låta bli att skuldbelägga männen.

Enligt min uppfattning är Linda Lindenaus kollektiva skuldbeläggning av män mycket orättvis.

Du som läser detta – har du någon erfarenhet av könens agerande på båt? Skriv gärna kommentar!

11 svar to “Tre mansgrisar i en båt?”

  1. Joakim Steneberg Says:

    Jag har seglat en del i skärgården med min sambo på 80-talet. Eftersom jag seglat lite förr så tog jag rodret i början. Men visst lärde jag henne segla, vi gjorde det tillsammans. När det gällde bottenfärgen så var det nog mest jag som skrapade av den….helt OK. Jag fick lite nässelfeber, men hon var ju allergisk. Och jag drog upp ankaret. Men det var hon som släpade in seglet till stan till en atelje och där sydde en tygrem längs sidan, mycket jobb. Osv, osv. Härliga år hade vi, och funderade inte på vem som gjorde vad, det föll sig helt naturligt.
    Jämställdhet, alltid, hur då, på vems villkor? Män är ofta starkast, skall det kunna utnyttjas får man vara lite jyst och ödmjuk som kvinna också.
    Och intresset varierar, om det är könsstyrt eller ej, so what? Som grillandet som vi grottmän verkar älska. (Ah, på en solskekt häll en kväll mot väst…)
    Jag fattar inte hur man kan hålla på så här som UNT och den där. Hoppas hon blir akterseglad en dag!t

  2. Info Says:

    SEKTIONEN I DEN STATLIGA INSTITUTIONEN

    hade chartat ett stort, atlantgående segelskepp för en dags personalkryssning i Stockholms skärgård. Redan innan vi hunnit lämna Baggensfjärden låg samtliga kvinnor, från de yngsta till den snart pensionerade byråassistenten, och solade midskepps och förskepps, snart nog med betänkligt uppknäppta kläder osv. Under det att herrarna tävlade om att hissa de tunga seglen samt trängdes i styrhytten för att studera sjökortet och hålla i roderratten.

    Helt naturligt, tyckte alla. Ja, ännu värre – INGEN TYCKTE NÅGONTING. Man bara handlade som det föll sig naturligt och inget kön klandrade det andra.

    Tur för oss den gången att inte UNT:s radikalfeminister låg i bakhåll bakom en kobbe med sin genuskikarförsedda kulspruta.

  3. Adam Weisshaupt Says:

    Hej Pär & vänner!
    Har ingenting om segelbåtar men däremot så vill jag belysa att vår grupp på facebook, minpappa.nu har blivit nedstängd av märklig/okänd anledning. Vi har där tagit upp fall där pappor uppenbart har diskriminerats av bla Lunds Tingsrätt.
    Uppmanar härmed samtliga som gillar demokrati och transparens att protestera mot detta med att skicka ett mail till facebook eller att gå med i gruppen ”återinstifta pappa.barn.nu”

    Har på känn att det är någon märklig förening såsom Kobra eller liknande som har anmält Oss, men vi nedslås ej. Nu vet vi att vi är på rätt väg och att de som inte vill ha insyn i sin verklighet börjar att känna sig hotade:-)

    Anmäl detta till facebook vänner!

  4. Adam Weisshaupt Says:

    Skall vara Lunds familjerätt, ledsen

  5. AV Says:

    Det är ganska intressant att studera folks beteende i Göta kanal, ur ett genusperspektiv sas. Påfallande ofta är det just mannen som styr och kvinnan som springer på fördäck med linorna i slussarna. Det kallas nog inte skilsmässodiket utan anledning. Många män ser det nog som SIN båt, som hon ser det som SITT hem.

    Men bilden nyanserades en del när jag för något år sedan blev medlem i en förening som har en tremastad skonare. Varit på en del medlemsseglatser. En hel del av kvinnorna skulle gärna hålla sig till solning och kvinnliga sysslor om de fick. Skulle gärna byta bort en däcksvakt mot arbete i byssan. Men se den gumman går inte (får ju inte bli gubben mer än hälften av gångerna). Numera har vi fasta vakter med rullande schema. Och när det skall hissas segel, slås och beslås är det alle man på däck som gäller. De som är med för att sola får jobba iaf. Fortfarande är det betydligt fler killar som frivilligt klättrar i riggen, trots att det är fritt för alla. När man uppmuntrar dem: ”Nä, det är så högt, jobbigt, gungigt, svårt etc etc”. Undantag finns dock. Lurade upp en krutgumma på 63 till 18 m ö däck.

    Jag har paddlat hela mitt liv. När jag uppmanade henne att lära sig styra bak tyckte hon det var bättre att paddla fram och ta hand om barnen. ”Det är svårt och jobbigt att paddla bak”. Trots att hon har bra fysik. Orkade inte tjata på slutet.

    Har flera anekdoter om kvinnor som gärna lämpar över lite tyngre sysslor om det finns karlar närvarande, men klarar det alldeles utmärkt om de måste.

    God vind!

    AV

  6. Plastfarfar Says:

    De kvinnor som jag har varit på sjön med under åren, har till 80% varit av det solande slaget. Detta irriterade mig, och jag försökte få dem att ta en del av bördorna, dock utan framgång. Samtliga saknade sjövana. De övriga tjugo procenten vara vana vid sjölivet sedan tidigare, och där var det inga som helst problem med att dela på sysslorna.

    Det är nog sjövana och inte genus, man ska tänka på i dessa diskussioner.

  7. AV Says:

    @ Plastfarfar.
    Visst spelar sjövana roll, men det går liksom inte att skylla på om man nu tagit sig ut på en båt. Då kan man inte komma med: Nä jag vet inte hur man gör, så någon annan får göra det. Hur skall man i så fall någonsin FÅ sjövana? Man måste försöka, lära sig av sina misstag och sedan kunna. Sedan gäller det att vi som isf lär ut är pedagogiska och tillåter misstag utan gliringar.

    Om vi tar Infos exempel ovan, så tror jag knappast att alla män på den charterkryssningen var sjöbjörnar med rullande gång. Men de tog chansen att lära sig något när de hamnat i en ny miljö. Brudarna gav blanka fan i hur båten kom framåt. De hade lika gott kunnat ligga på beachen och pressa. Den inställningen är numera inte accepterad hos oss när det gäller ”kvinnliga” sysslor (med rätta), men frekvent förekommande hos en hel del kvinnor när det gäller manliga. Det är bekvämt att spela på sin könsroll och låta någon annan ta hand om saker.

    Segling är inte rymdteknologi, men det finns lite att hålla reda på. Ärligt tror jag att vem som helst som vill kan lära sig framföra en vanlig segelbåt på ett par veckor. Det handlar mest om inställning och vilja hos både den som lär och lär ut.

  8. Plastfarfar Says:

    Jag pratar om vuxna kvinnor som var nöjda med det de kunde, ville och visste här i livet, säkra på sig själva. Och att i ett par fall var de på sjön för min skull. Då är det kanske förståeligt att de inte vill lära upp sig till sjömän. Till yttermera visso handlade det i mitt fall om högst veckolånga turer.

    Jag lägger faktiskt inget genusperspektiv på detta. Hade jag varit gay, så tror jag lika faktiskt att observationerna hade varit motsvarande.

  9. AV Says:

    Nu var det artikeln som nämndes ovan som tog upp att det just var en genusfråga och att det givetvis var vi män som pissade in vårt revir.

    Annars har du nog rätt i att den som bara ”följer med” ut i båten kanske inte har lust att sätta sig in allt. Oavsett kön. Dock kan jag inte förstå inställningen av ren självbevarelsedrift. Vad gör man om något händer? Den som kan något får en bom i huvudet. Vad gör man då?

    Parallell med bil. För några år sedan åkte jag med min nu fd ner i Europa med bil. Den resan hade jag aldrig gjort om hon inte haft körkort, men det gjorde ju både farfar och morfar. Det hade räckt med en stukad fot eller bruten arm för att helt stranda familjen i Centraleuropa. Kanske är det en generationsfråga. Om trettio år är det lika naturligt för kvinnor att angöra en brygga som att fickparkera idag.

  10. Adam Weisshaupt Says:

    Ointressant med glasnost och perestrojka verkr det som, eller?

  11. Joakim Steneberg Says:

    Hm, apropå bil, kan inte låta bli…Åkte taxi idag. En bil krånglade framför oss, vid utfarten. ”En kvinna” gissade chuffören, ”jaha, mycket riktigt”. Sedan berättade han mycket lugnt och sakligt om kvinnliga bilister. ”Visst, unga killar kör vårdslöst”, det poängterade han. Men i övrigt. ”Sådant här får man väl inte säga” sa jag.
    Ja jag vidarebefodrar bara.
    Jag menar också, att det är en björntjänst mot kvinnor att påstå att de är ”minst lika bra” på alla områden som män. Kanske inte att undra på, att en del kvinnor klagar i media att de ”upplever” att de ”måste vara bättre än män” på vissa jobb…Eller ? Förväntningarna måste ju vara större!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: