Varför inget genusperspektiv på lumpen?

by

 

Jag som driver denna blogg har gett bort 11 månader av mitt liv till försvarsmakten. Under hot om fängelsestraff om jag inte infann mig (jag hade inte minsta lust). Det kallades lumpen. Redan då hade jag svårt att förstå varför mina jämnåriga flickor glatt kunde glida förbi och istället börja tjäna pengar eller ge sig i kast med intressanta studier. Redan då brann jag för jämställdhet. Och jag har fortfarande lika svårt att förstå.

Nu är ju värnplikten på väg att avskaffas. Idag har TT skrivit en artikel om det och skickat ut till många tidningar. Bland annat är artikeln införd i Blekinge Läns Tidning (här), och i Svenska Dagbladet (sidan 18, ej på nätet). Rubriken är: ”Joakim – den siste som gör lumpen”. Sedan fortsätter det så här: ”Joakim Rönnbäck marscherar sist i ett tvåhundraårigt led av miljoner unga svenskar. Sedan gör ingen längre lumpen, för då är värnplikten avskaffad.”

Det är intressant att den neutrala termen ”miljoner unga svenskar” används. De där svenskarna är till hundra procent män. Visst finns det (numera) kvinnliga soldater, men inte en enda som tvingats att vara det.

Det är ofta så att manliga uppoffringar beskrivs i könsneutrala termer, medan kvinnors uppoffringar beskrivs som specifikt kvinnliga. Det är väldigt populärt numera att anlägga ett genusperspektiv på det mesta – men det tycks inte gälla områden där män är i underläge. När hörde du senast en feminist kräva att lumpen borde betraktas ur ett genusperspektiv?

En stor majoritet av Sveriges nu levande män har tvingats skänka bort ungefär ett år av sitt liv till försvarsmakten, medan kvinnorna sluppit. Så kommer det att vara under många år framöver. Jag efterlyser ett erkännande för denna könsspecifika uppoffring. Något sådant erkännande förekommer aldrig i genusdebatten.

För vissa har det varit än värre. Min pappa var liksom många av sina manliga generationskamrater inkallad i flera år under det andra världskriget. Det kallades beredskapen. De  låg i tält ute i ödemarken, åt mat ur snuskburk och väntade på att tysken skulle komma. Hade tysken kommit hade de löpt stor risk att bli skjutna. Detta måste ha lagt en stor psykisk press på dessa män – utöver den jobbiga med det primitiva livet i fält.

Jag väntar fortfarande på erkännandet.

För övrigt: Här har genusbloggaren Pelle Billing skrivit ett intressant inlägg som också berör frågan om (uteblivet) genusperspektiv på militär verksamhet.

Uppdatering: Jag har skrivit ett nytt blogginlägg som en fortsättning på detta – här.

27 svar to “Varför inget genusperspektiv på lumpen?”

  1. Högtalare Says:

    Jag själv slapp lumpen. Men i och med att jag var tvungen att skicka in min information, tvingades jag alltså att ”ansöka till en utbildning”, pga mitt kön.

    Känner mig faktiskt ganska kränkt av det, och dom som mot sin vilja tvingades göra lumpen måste ju känna sig riktigt riktigt kränkta.

  2. Joakim Steneberg Says:

    Jag har skrivit en del om det här, bl.a. i ”Vägra döda – vägra värnplikt”. Jag vapenvägrade på ”fel sätt”, blev åtalad, fick böter. Och vapenfri värnplikt innebar då tre månader extra.
    http://www.sourze.se/Del_I_%22V%C3%A4gra_d%C3%B6da_v%C3%A4gra_v%C3%A4rnplikt%22_10589036.asp
    Det finns också en fortsättning: ”Civil värnplikt för båda könen.”
    Om unga män och kvinnor, tillsammans för sitt land och för världen.
    För fred mellan kön, folk och generationer.

  3. Lavazza Says:

    Jag tyckte att det var orättvist att en del andra killar lyckades få frisedel, lättare placeringar, närmare placeringar, få mer ledigt etc. i lumpen, men jag tänkte inte överhuvudtaget på att halva befolkningen slapp helt och hållet.

    En lumparpolare spelade i Elitserien i hockey och fick en massa permis för att träna och spela matcher. Under ett repmöte fick jag knappt sova alls för att en av de tre i vår lilla enhet var basketdomare och fick en mass permis för att döma matcher.

  4. Peter Says:

    Jag gjorde också vapenfritjänst efter att grundligt ha blivit förhörd av en psykolog som vidhöll att hon inte trodde på att jag inte ville döda.
    Jag vägrade tro att en pistol skulle ha smugit sig in min närhet.
    Istället förespråkade jag fredlig upplysning och förtryckets sammanbrott på grund av dess instabila natur.
    Hon trodde inte på det – 4 år senare föll muren på precis det sättet.

  5. vmm Says:

    Det där med det uteblivna genusperspektivet tror jag beror på att män aldrig ses som en grupp när det gäller offer. Vi har en syn på män som överordnade och förövare och då har vi svårt rent tankemässigt att se män som grupp annat än i sammanhang som överordnade och förövare (styrelsepampar eller våldsmän, tex).

    För kvinnor gäller det rakt motsatta och där är det svårt att inte se kvinnor som grupp när det gäller offer eller utsatthet. Misshandlade kvinnor ses som en grupp och skulle bara kvinnor tvingas göra lumpen tror jag det vore självklart att tänka i genustermer och att det alltså är gruppen kvinnor som tvingas.

    Det här sättet att se på genusgrupper tror jag är uråldrigt och inget som feminismen skapat, men feminismen gör ju sitt bästa för att upprätthålla den här skeva synen på genus.

  6. Nisse Says:

    Tvingades också till vapenfri tjänst (efter att först fått genomlida psykologundersökning för att åtminstone slippa bära vapen) under ett år av mitt liv, allt medan mina kvinnliga bekanta kunde jobba, studera eller vad de nu ville. Försökte komma undan genom att inte svara på kallelsen, men en kväll knackade polisen på och delgav mig kallelsen under hot om fängelsestraff istället.

  7. Joakim Steneberg Says:

    Det finns en annan viktig aspekt. Nämligen: ”Unga män är några testeronstinna aggressiva hannar. Det skall vi utnyttja fulla potentialen av.” Och så har man gjort krigare av dem, ibland av legitima skäl, för att ”skydda land, kvinnor och barn.” Men lika ofta av helt motsatta skäl, som anfallskrig, även påhejade av kvinnor, och av kvinnliga ledare.
    Men nästan alltid med unga män som behövlig kanonmat.
    Och när dessa har lärt sig grovt våld, inkl att döda, och det ibland slagit över efteråt, i könsroll och i praktiken, så är man förvånad!
    Här har vi det största könsförtycket av alla genom alla tider!
    Mot unga män.

  8. Lövet Says:

    Genusnytt – en pacifistisk blogg ja djäklar….

    …här kommer den ene ”liberalen” efter den andre ut som potentiell eller verklig vapenvägrare: Anders Borg, Sten Tolgfors, Birgitta Ohlsson (nej visst hon slapp ändå hon)…

  9. Joakim Steneberg Says:

    Här ett modernt och ”jämställt” alternativ till ”mandominansen” (fy på oss!) i lumpen. För kvinnor och män, för pacifister och strídisar. För fred och för världen. (En hel del feministkritik ingår i artikeln)
    http://www.sourze.se/Del_II_Civil_v%c3%a4rnplikt_f%c3%b6r_b%c3%a5da_k%c3%b6nen_10591539.asp

  10. Mansgrisen Says:

    Jag gjorde 1 år + ett flertal repövningar i Övre Norrland och Lappland. Det kändes både roligt och meningsfullt. Jag fick dessutom en mycket bra chefsutbildning som utvecklade mig mycket. De flesta glömmer bort att de enda som fått en riktig, högkvalitativ, avancerad chefsutbildning när de kommer ut i arbetslivet är de ynglingar som fick befälstjänst under värnplikten. Det är ju därför självklart att man i dessa generationer hittar fler män på chefspositioner i samhället.

  11. Clabbe Says:

    Mansgrisen > ”Det är … självklart att man [bland de som fick befälstjänst under värnplikten] hittar fler män på chefspositioner i samhället.

    Intressant, men vilken forskning har du som belägg för detta påstående?

  12. parstrom Says:

    Mansgrisen:
    Det där argumentet hör man ofta från feminister. ”Det är en förmån att få göra lumpen för då får man ledarskapsutbildning och ett fint nätverk”. Jag kan konstatera att jag själv inte fick minsta tillstymmelse till ledarskapsutbildning, alltihop var meningslöst rutinarbete och utbildningen (som enbart gällde militära saker) var ett skämt. Vad jag kunde iaktta så gällde samma sak för nästan alla killar som gjorde lumpen. I mitt eget fall blev jag uttagen till gruppbefäl (korpral) och ändå fick jag alltså ingen ledarskapsutbildning. Och vad gäller det där med nätverksbyggande, så hinnar man väl bygga rätt mycket nätverk under exempelvis ett års universitetsstudier (vilket var vad många flickor ägnade mitt lumparår åt).
    Pär S

  13. John Says:

    I efterhand hade jag hellre suttit 10 år i fängelse än gjort lumpen, iom de psykiska skador jag fick. Förlorad förmåga att känna, minnas, ha egen vilja.

    Just förmågan att känna hade alla blivit av med i någon grad som jag gjorde lumpen med, iaf som jag pratade med om det. Man hade blivit ”hårdare”.

    Jag upplevde utbildning mest som en utbildning för befälen att bryta ner de unga männen vars vuxna liv inte ens börjat till att inte kunna ha egna initiativ och vilja offra sig i krig.

  14. parstrom Says:

    Jag tar denna diskussion vidare i ett nytt blogginlägg:
    http://tinyurl.com/yaga5ku
    Pär S

  15. Ahriman Says:

    Anledningen till att det inte blir genusperspektiv på lumpen är att feministerna ser krig som något som män har skapat och därför får vi skylla oss själva när vi dör på fronten. De kan helt enkelt inte känna sympati för ”mannen som dör i det elände han själv har skapat”. Att vi måste göra lumpen ser de som något män har skapat och därför får vi skylla oss själva.
    Detta märks ju när till exempel när de uppmärksammar mäns våld mot kvinnor i så hög grad och inte bara våld över huvud taget eftersom det mesta våldet är av män mot män – vi får väl skylla oss själva.

  16. PabloHoney_4 Says:

    Jag gick miste om ett för mig då ett drömjobb pga av att jag skulle rycka in. De sa att de ville ha mig men att värnplikten stod i vägen. Jag var 18 år då och blev väldigt deppig och nedslagen av denna orättvisa.

  17. Joakim Steneberg Says:

    Ahriman. Det finns feminister som ser ”mäns krig” som en väg att ”förtrycka kvinnor.” Tar upp ett exempel i min artikel (ovan).

  18. Mansgrisen Says:

    Pär Ström, nu missförstod du kapitalt. Jag säger inte att det är en fördel att ha fått göra lumpen. Jag säger att jag trivdes, inte att det var värt det. Poängen med kommentaren att en del då fick ledarskaps-utbildning och -erfarenhet är inte att det varit en fördel utan att det är en viktig orsak till att fler män har haft chefspositioner i arbetslivet. Att fler män tidigare blivit chefer är bla annat därför att det funnits en hel del män som kommit ut till arbetslivet med en gedigen ledarskapsutbildning, definitivt inte att pga det finns ett patriarkat. Många av de män som fick den militära chefsutbildningen hade säkerligen hellre avstått om de kunnat. Exvis jag.
    Att jag trivdes hade mycket att göra med att det var mycket övningar och tävlingar under varierande förhållanden ute i det fria. Natt som dag, vinter som sommar, i fjällen, i skogen. Jag var vältränad och det var bra stämning både bland både värnpliktiga och befäl. Men, så länge det inte blir allvar så är det ju OK. Det var dock många farliga moment. Skjuta och krypa omkring med skarpladdade automatgevär i mörkret. En kille glömde säkra AK4an när han skulle framåt och sköt av sig fingertoppen. Kunde ju gått värre. En annan kompis kom tillbaka i chocktillstånd en kväll. De hade tränat att inta en befästning och lagt ut sprängladdningar för att göra det mer realistiskt. En laddning exploderade sent och övningsledaren var mer död än levande i totalt blodig snödräkt. Han överlevde men förlorade nästan alla förmågor för alltid. Vi var ute på en stor övning på Norrbottenstundran på vintern. En natt då det var -48 så skulle ett kompani förflytta sig en längre sträcka via skidtolkning. En pluton vägrade gå utanför tältet och hamnade i häktet i Kiruna. De fick senare dagsböter för ordervägran. Av de övriga som gjorde förflyttningen så blev 20%, ca 30 man, sjukskrivna för köldskador. Det var några exempel som jag kom på. Ja, jag försökte göra det bästa av situationen och trivdes då jag var fysiskt mycket vältränad och orkade med alla övningar. Alla hade det inte lika lätt. Nästan ingen var frivillig. Nästan alla förbannade uppgivet att de måste vara där.

  19. Mansgrisen Says:

    Clabbe, även du verkar ha missförstått. ”Vilken forskning…blabla..”
    Många av mina lumparkompisar har fått chefsjobb. Nu får du väl nyansera dig. Den militära ledarskapsutbildningen hade tidigare gott renommé i det civila samhället. Jag skiter väl i om jag har fel just beträffande det. Att det tidigare var fler män på chefspositioner i det civila samhället tror ha absolut hade en naturlig förklaring, som byggde inte på en diskriminering av kvinnor utan en diskriminering av män nämligen värnplikten. Endast ett ganska stort antal män hade, mot sin vilja, fått en ganska gedigen ledarskapsutbildning i det militära. De hade även med sig en betydande erfarenhet av chefsskap när de skulle söka sitt första heltidsjobb. En av de viktigaste faktorerna för att få ett chefsjobb är att man redan har sådan erfarenhet.

  20. Mansgrisen Says:

    Nu kom jag ihåg, det var 75% som blev sjukskrivna för köldskador. Dessutom så körde en buss in i en annan bakifrån när vi åkte hemåt. Det var mörkt, smala vägar och kraftig snörök. Ena bussen studsade av vägen vid ett brofäste och störtade ned i en älv och gick delvis igenom isen. Det blev en hel del allvarliga personskador. Ett befäl hamnade i eldkvasten bakom en granatkastare och lever nu resten av sitt liv delvis handikappad med ett stort antal plastflisor i kroppen.

  21. PabloHoney_4 Says:

    Lite bakgrunds historia till införandet av allmän rösträtt

    Före 1909 hade 80 % av männen hade inte rösträtt. Rösträtt hade endast industriägare, köpmän och storbönder. 1901 infördes allmän värnplikt vilket ledde till att kravet på allmän rösträtt stärktes för männen. Riksdagen röstade 1909 igenom kravet på att ge mannen allmän rösträtt. Kravet på kvinnlig rösträtt var därför svårt att genomföra på samma gång eftersom kvinnor inte hade allmän värnplikt. Allmän rösträtt för kvinnor röstades trots detta igenom 1919.

    Motståndet till införandet av allmän rösträtt handlade om risken för utspädning av kontroll, inflytande och makt. Detta var inga politiker var intresserad av. Högern motsatte sig kvinnlig rösträtt eftersom de trodde att kvinnor skulle rösta som sina män, dvs. åt vänster där klass var avgörande för hur man röstar. Vänstern motsatte sig kvinnlig rösträtt för att vänstern trots allt var konservativ och motsatte sig dessa typer av förändringar.
    Kampen om kvinnlig rösträtt startades av framgångsrika kvinnor i början av 1900-talet. Genom stark lobbyism kunde kravet kvinnors rösträtt genomföras i kombination med starka influenser av socialism. Det var dock kvinnor från högre klass som starkt bidrog till genomförandet av kvinnors rösträtt.

    Socialisten Hjalmar Branting lobbade för en allmän rösträtt. Idén kom från socialismen, som föddes under franska revolutionen 1789, då adeln avsade sig alla privilegier. Medelklassen blev då född. En av milstolparna för revolutionen var ”Eden i bollhuset” där adeln avsade sig alla privilegier.

    Under och efter franska revolutionen steg Napoleon genom socialistiska strömningar, i de militära graderna och gjorde sig till själv slutligen till kejsare. Det ledde till ett ganska skakigt statsskikt under flera generationer. Händelserna1848 kom som en konsekvens kejsardömet, en ny socialistisk revolution som sedan ledde till den stora socialistiska revolutionen 1870-71. Napoleon III:s krig mot Preussen förlorades och ledde till total kapitulation för Frankrike i juli 1870. Republiken Paris utropades efter detta nederlag. Samtidigt allierade sig socialister med anarkister och Internationalen (internationella revolutionära sammanslutningen) bildades. Det var då Pariskommunen (La commune de Paris) infördes och därigenom föddes även den kommunistiska (commune) ideologin där motståndet mot ”bourgeoisien” och kapitalet tog sig nya ideologiska uttryck. Genom detta skulle man lämna över statsstyrelsen åt en vald kommun för att kunna organisera ett försvar mot Preussen dvs. tyskarnas Nationalförsvarsregering. Ett verklighetsförsök i full skala som till slut havererade.

    -Men för att gå tillbaka till diskussionen om allmän rösträtt så handlade den ideologiska striden inte främst om kön utan klass. Kravet på allmän rösträtt hade varit omöjlig att genomföra om kravet på kvinnlig rösträtt skull ha skett samtidigt eftersom kvinnor då inte gjorde allmän värnplikt. Dock tog det inte så lång tid att införa en allmän rösträtt som även omfattade kvinnor.

    Man kan ur ett historisk perspektiv fråga sig om varför kravet på allmän värnplikt inte omfattar kvinnor? Om nu värnplikten är ett historiskt sett starkt ideologisk argument för att vara röstberättigad dvs. myndig, så borde detta var ett av det största argumenten för kvinnlig självständighet och frigörelse. Kvinnor som grupp skulle bli ideologiskt myndiga ur ett historiskt perspektiv, dvs. totalt jämställd mannen eftersom feminismen idag använder historien som referens.

  22. Mansgrisen Says:

    Ja, men det var endast män som genomfört värnplikt som fick rösträtt 1909. Män som inte gjort värnplikt fick rösträtt efter allmän rösträtt för kvinnor, dvs 1923. Därför hade faktiskt kvinnor allmän rösträtt före män.

  23. Joakim Steneberg Says:

    Vad jag läst någonstans så var de kvinnor som hade rösträtt, (en del hade det tydligen?) emot att övriga kvinnor (och män) fick det? Eller stämmer inte detta?

  24. Mangrisen Says:

    En del kvinnor fick rösträtt till första kammaren 1866 eller 1876. De kanske var emot att ”pöbeln” skulle få politiskt inflytande. Inte helt otroligt om man säger så…

  25. Erik Says:

    Pablo_Honey4:

    Rösträtt för kvinnor var inte alls svårt att rösta igenom pga bristen på värnplikt. Tvärtom man röstade igenom rösträtt för kvinnor runt 1911 om jag minns rätt. Sveriges två största partier var Liberalerna och Socialdemokraterna som bägge var för kvinnlig rösträtt (eller rättare sagt, för allas rösträtt) Problemet var att första kammaren lade veto, plockade fram fyra punkter för utvärdering av effekterna och krävde en utredning gjordes innan man gick vidare. 1914 utbröt dock första världskriget vilket effektivt kapsejsade Sveriges politik, vi hade borgfred och kungen styrde landet utan stöd från riksdagen. När kriget tog slut stärktes riksdagens makt, fyrtiogradig skala avskaffades och kvinnlig rösträtt infördes med lätthet. Beslutet togs i slutet på 1918, klubbades i början av 1919 och 1921 är första året som kvinnor kunde rösta.

    Mansgrisen: Det var inte bara de borgerliga kvinnorna som var emot att pöbeln skulle rösta. Det var även de socialistiska kvinnorna som förbjöd samarbete med liberalerna. Ett förbud många socialdemokratiska kvinnor trotsade.

  26. Zeli Says:

    Vad gäller värnplikten så har väl iof ”feministerna” i många år vänt sig emot termen ”allmän värnplikt” efter som att det är löjligt att påstå att vi har ”allmän” värnplikt när det bara är ca 50% av befolkningen som berörs.

    Och det är väl även kvinnor som i huvudsak har arbetat för att även kvinnor ska göra lumpen!

  27. Ett års tjänsteplikt på dagis för kvinnor – fortsättning på förra blogginlägget « GenusNytt Says:

    […] Belyser den obelysta halvan av genusfrågan « Varför inget genusperspektiv på lumpen? Regeringen ger 145 miljoner till hållbar jämställdhet […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: