Skola anmälde oskyldig pappa för barnmisshandel

by

En pappa i Växjö har råkat ut för något fruktansvärt. Personalen i dotterns skola ”tolkade” hennes beteende som att hon var utsatt för misshandel från pappans sida. ”De vilseledde vår dotter, ställde ledande frågor till henne”, säger föräldrarna till tidningen Smålandsposten (här).

Skolan kopplade in socialen, som kontaktade polisen, som hämtade flickan till polisstationen utan föräldrarnas vetskap. Sedan ringde en polis till pappan och sa ”Kom till förhören frivilligt annars plockar vi in dig”. Pappan säger till Smålandsposten att polisen som ringde var ”väldigt stöddig”.

Sedan drog socialen igång en utredning, gjorde hembesök och frågade runt.Efter några veckor lades utredningen ned. Det fanns ingen grund för anklagelserna.

”De har försökt sätt dit en oskyldig människa. Det är vad det handlar om och det har tagit hårt på hela familjen”, säger pappan.

Föräldrarna kräver nu att Skolverket gör en utredning om det hela, och de kräver en offentlig ursäkt. Tack för tipset, Uffe på PappaRättsGruppen.

4 svar to “Skola anmälde oskyldig pappa för barnmisshandel”

  1. AV Says:

    Inom skola och barnomsorg har vi PLIKT att anmäla MISSTANKE om att barn far illa. Vi skall inte själva försöka utreda vad som är sant eller inte.

    Om barnet själv uttrycker att det far illa gäller det att vara professionell (Mamma/pappa slår när de blir konstiga). Man låter barnet berätta utan att ställa ledande frågor. Barnet behöver prata ut när de tagit steget att berätta, men skall inte ha orden lagt i munnen. Skriver ner det och går till rektorn/chefen, som gör en anmälan till Soc. Sedan är det deras sak att utreda.

    Sedan finns det fall som är betydligt svårare: Ofta förekommande blåmärken, tidig fixering vid sex (Inte vanliga ”jag har snopp som pappa men mamma har snippa.) eller att nallen skall straffas och få stryk etc. Vad är en misstanke? När är det vanlig rollek och när är det bearbetning av trauma? Det är svårt att avgöra. Ofta drar sig nog personal för att anmäla. Hur skall man kunna få en relation till föräldrarna om man dragit igång maskineriet i onödan? Risken är att vi försöker bagatellisera barnens signaler och omedvetet blundar. Att verkliga offer inte upptäcks.

    Att bli oskyldigt misstänkt för barnmisshandel måste vara något av det värsta som finns. Få har nog överseende med det för att vi skall vara säkra på att riktiga fall inte missas. Men kanske är det så vi måste tänka? Ok, det var obehagligt men nästa gång är det kanske på riktigt och då har de räddat ett annat barn. För barnmisshandel finns! Då krävs också att soc och polisens inställning måste bli mer professionell, att de inte låter känslorna springa iväg. De måste behandla föräldrarna som oskyldiga tills det verkligen finns bevis. Så att obehaget minskar för de som blir oskyldigt misstänkta.

    Detta är inga lätta frågor i svart och vitt, som kan lösas på en kafferast.

  2. Gonzo Says:

    Det har du rätt i, men jag törs nog gissa på att anmälningar mot mammor/kvinnor sitter betydligt längre in än anmälningar mot pappor/män.

  3. Ulf Andersson Says:

    @ Gonzo:

    Mitt i prick!

  4. AV Says:

    När barnet berättar vem som är elak är det ju givet vem som är misstänkt. Kan nog tänka mig att det finns de som har en längre väg att tro barnet om det är mamman. Men inte kan väl en mamma… Dock tror jag att de flesta som arbetat mer än 5 år i yrket vet precis hur elaka mammor också kan vara.

    Där det inte finns en direkt misstanke om vem är det också möjligt att soc och polis oftare utgår från att det är pappan. Vet inte och har inte sett någon forskning på det. Något för en socionom att undersöka. Jag är naturvetare.

    Vad vi har riktigt svårt att upptäcka är psykisk misshandel. Det ger inga synliga märken. För 11 år sedan, på mitt första lärarjobb, hade jag en strulig tjej med duktig storasyster. När hon äntligen gjort ett bra arbete fick hon givetvis en massa positiv feed back (Bra, du kan ju!). När hon glatt berättade för mamman (BEKRÄFTA MIG!) fick hon en axelryckning. Rätt ner med näsan under vattenytan igen. Storasyster betydde allt, lillasyster inget. Skäms ännu idag över att jag inte skällde ut kärringen på stående fot. För ung och oerfaren är min enda ursäkt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: