Mansdiskriminering på utbildning i datateknik

by

Det kom ett mejl till GenusNytt. Eftersom jag tycker att innehållet är mycket intressant har jag valt att publicera det i sin helhet (efter tillstånd från skribenten):

Hejsan!

Jag läste precis ditt blogginlägg: ”Skolelev avslöjar pojkdiskriminering” och ville då passa på att fylla på med min egen erfarenhet från diskriminering inom skolväsendet.

Jag studerade datateknik vid Mälardalens högskola under nittiotalets andra hälft, och precis som väntat var datateknikprogrammet en mansdominerad utbildning om man räknar antalet antagna män respektive kvinnor, jag har ingen exakt siffra men det var ca 10 kvinnor i klassen om ca 60 elever. Förhoppningsvis hade både kvinnorna och männen på utbildningen samma antagningskriterier (på den tiden), men tyvärr har jag ingen information om detta.

Det intressanta i denna historia rör varken könsfördelningen inom programmet eller hur antagningen gått till, utan det uppseendeväckande var att kvinnorna hade tillgång till lärarledd stödundervisning i ett par av programmets kurser, inte på grund av att de behövde detta mer än någon annan, utan tack vare att de var just kvinnor. De som presterade sämst under utbildningens inledning (och som dessutom hoppade av utbildningen på grund av att de underpresterade) fick inte tillgång till stödundervisningen, då dessa var män!

Jag blev personligen inte drabbad då jag själv inte var i direkt behov av stödundervisning, men jag vågade heller inte ifrågasätta eller protestera mot det som pågick med rädsla för att detta skulle påverka mina egna betyg negativt, eftersom samma lärare som hanterade stödundervisningen även satta en del av mina betyg.

Utöver stödundervisningen så fick kvinnorna möjlighet att få var sin mentor inom näringslivet för att på så sätt underlätta att skaffa ett jobb efter avslutat utbildning, och detta inom ett område (programmering) där var och varannan anställningsannons (på den tiden) innehöll slutklämmen: ”vi ser gärna kvinnliga sökanden”.

Avslutningsvis vill jag bara säga: Pär, fortsätt med det du gör. Du behövs!

Harald

13 svar to “Mansdiskriminering på utbildning i datateknik”

  1. Den Fattiga Shejken Says:

    Tyvärr är väldigt många personer med makt i Sverige rent ut sagt efterblivna och förstår sig inte på sunt förnuft. Vi behöver politiker som dig, Pär. Ett nytt parti är vad Sverige behöver. Ett parti med personer som Pär.🙂

  2. Joakim Steneberg Says:

    Är parti rätt väg, för närvarande iaf? Det hinns hur om helst inte med till detta val. Det som kan hinnas med är en offentlig skrivelse.

  3. barfota Says:

    Till Harald:

    Jag har läst ditt mail på sidan och vill passa på att tacka dig för att du kommer ut med denna information.

    Visst är det skrämmande att bara kvinnor ”hade tillgång till lärarledd stödundervisning” och tråkigt att några av dina manliga kompisar hoppade av på grund av att de var män och inte fick samma stöd.

    Du skriver:
    ”Jag blev personligen inte drabbad då jag själv inte var i direkt behov av stödundervisning, men jag vågade heller inte ifrågasätta eller protestera mot det som pågick med rädsla för att detta skulle påverka mina egna betyg negativt, eftersom samma lärare som hanterade stödundervisningen även satta en del av mina betyg.”
    Här har vi kanske litet av svaren på varför de kan behandla män hur respektlöst som helst. Vi män måste bli mycket bättre på att våga säga ifrån, DO anmäla och föra ett sju helsikes liv. Att kvinnorna dessutom fick ”möjlighet att få var sin mentor inom näringslivet för att på så sätt underlätta att skaffa ett jobb efter avslutat utbildning” är jättebra om männen också hade fått samma chans! Anledningen till att företagen som anställer skriver ”vi ser gärna kvinnliga sökanden” beror på samma fenomen so att du själv inte satte ned foten och protesterade högljutt. De är helt enkelt rädda för att stöta sig med den professionella tyckar-maffian.

    Hoppas allting går bra för dig nu och att du liksom Pär viger en stor del av din tid med att bekämpa alla dessa horribla orättvisor.

  4. Penumbra Says:

    Kvoteringshysterin, mht kön, kan vara början till en ännu större kvoteringshysteri när andra grupper i samhället förstår att göra sig gällande – handikappade, sexuella minoriteter, religionsminoriteter, etc. Dessa kan lika gärna hävda att de inte är representerade på utbildningar och arbetsplatser motsvarande sin procentuella andel i samhället och att detta är ojämlikt. Den allenarådande kultureliten har mångfald och pluralism som en av sina heliga idéer och kommer att stödja tanken helhjärtat. Därefter är det bara att böja sig inför övermakten. Egentligen förvånar det mig att sådana röster inte hörs, redan….

  5. michael Says:

    Det ska heta mamma staten inte storebror ser dig eftersom den svenska staten blivit till en överbeskyddande mamma som kväver sina barn

  6. Frida Says:

    ”kvinnorna hade tillgång till lärarledd stödundervisning i ett par av programmets kurser, inte på grund av att de behövde detta mer än någon annan, utan tack vare att de var just kvinnor.”

    Problematisering utifrån genus.
    Hur kommer det sig, att lärarna på kursen anser sig nödgade att instruera kvinnorna just på grund av att de var kvinnor? var lärarna manliga eller kvinnliga?
    Enligt min mening bottnar detta i att män socialiseras in i en slags beskyddarroll, de känner att de måste hjälpa dessa stackars kvinnor som inte annars förstår, trots att detta inte är sant. Men det är ett vanligt förekommande problem på arbetsplatser och utbildningar där det förekommer överrepresentation av det ena könet.

    Jag har under yrkesverksamma år (inom IT) stött på en jäkla massa män som känner sig manade att instruera mig i olika saker, trots att jag redan kunde dem och dessutom var bättre än större delen av de manliga anställda. Oavsett om man förklarade för dem att man inte behöver någon hjälp och att jag i så fall skulle fråga om det, så hjälpte det inte ett smack, hjälpen jag aldrig bett om och förevisningarna fortsatte ändå.

  7. Jack Says:

    Frida,
    ”nödgade att instruera”
    skrev han ju inte, utan att kvinnorna
    ”hade tillgång till lärarledd stödundervisning”
    ”fick … möjlighet att få var sin mentor inom näringslivet”

    ”ville erbjuda till de kvinnor som ville ha” skulle en beskrivning istället varit av lärarna. Men visst det kan vara jobbigt med en massa erbjudanden om man inte vill ha dem. Kanske stal erbjudandena lika mycket kraft och tid från männen som ”frågades förbi” som för dig. Sammanlagt tror jag dock att det är empiriskt bevisat att erbjudande om hjälpinsatser i snitt gynnar den grupp som får tillgång till dem. Annars skulle man ha slutat med det. Din invändning att du blir förgrymmad på alla erbjudanden må vara ärliga och de förbifrågade männen blir nog ännu mer förgrymmade, men så är det iaf, att den grupp som erbjuds extra möjligheter är gynnad.

    Din invändning är en vanlig feministisk invändning mot att kvinnors positiva särbehandling skall ses som fördelar. Invändingen är i längden löjlig att höra, även om det kanske inte känns så första gångerna man säger den.

    Kanske borde man skapa begrepp för att uppmärksamma den bättre. Du har således kanske gjort dig skyldig till ”Fördelsförringande”?

  8. Musse Pig Says:

    ”Feminist denial syndrome”:

  9. barfota Says:

    @Frida

    ”Hur kommer det sig, att lärarna på kursen anser sig nödgade att instruera kvinnorna just på grund av att de var kvinnor? var lärarna manliga eller kvinnliga?”

    En riktigt bra fråga som jag tycker du skall maila till Mälardalens Högskola info@mdh.se och fråga om. Om männen skulle blivit socialiserade in i en beskyddarroll så återstår frågan av vem? Kan det möjligtvis vara av den grupp som säger sig bära hela den tunga bördan när det gäller barn, hem och uppfostran d.v.s. samma grupp som vägrar släppa kontrollen över dessa domäner?

    ”Jag har under yrkesverksamma år (inom IT) stött på en jäkla massa män som känner sig manade att instruera mig i olika saker, trots att jag redan kunde dem och dessutom var bättre än större delen av de manliga anställda.”

    Kanske ville de bara behandla dig lika som sina manliga kollegor (män brukar samarbeta) eller så var de helt enkelt intresserade av dig på annat plan, vi får inte glömma att många relationer inleds på jobbet och då är det ett perfekt ”svepskäl” att låtsas vilja hjälpa någon man är intresserad av.

    ”Oavsett om man förklarade för dem att man inte behöver någon hjälp och att jag i så fall skulle fråga om det, så hjälpte det inte ett smack, hjälpen jag aldrig bett om och förevisningarna fortsatte ändå.”

    Här tror jag faktiskt inte på dig eller så jobbar du på ett väldigt konstigt företag. Jag har själv jobbat många år inom samma bransch och visst man frågade en eller två gånger (både kvinnor och män) om de villa ha hjälp med något. Efter ett par gånger så slutade man att fråga helt enkelt med resultatet att de som inte villa ha hjälp (socialisera) satt ensamma och surade i fikarummet. Men det är klart förstås, då öppnas ju möjligheten att anmäla männen för mobbning.

  10. Harald Says:

    Till barfota:

    Självklart tyckte jag det var väldigt konstigt när det inträffade, men var då väldigt fokuserad på min utbildning och ville inte på något sätt äventyra denna. Dessutom så hade mina ögon inte öppnats tillräckligt mycket för den könsdiskrimeneringen (mot män) som pågår runt om i vårat samhälle, utan jag trodde (då) att detta var en enskilld ”insident”.

    Jag måste (tyvärr) erkänna att detta inte är ända gången jag ”blundat” för mansdiskriminering (mer om detta vid ett senare tillfälle), men det har gjort mig till en starkare människa och idag skulle jag med all sannolikhet både skrika och bråka om jag drabbades eller såg någon annan drabbas av något liknande.

    Till Frida:
    Stödundervisningen som erbjöds de kvinnliga eleverna sköttes av en kvinnlig lärare. Jag har ingen aning om huruvida idén kom från den kvinnliga läraren eller om den kom från institutionens, men eftersom undervisningen skedde på dagtid (läs: med väldigt stor sannolikhet: arbetstid) och i skolans lokaler, så bör den i alla fall i viss mån varit sanktionerad av institutionen/skolan.

    /Harald

  11. barfota Says:

    @Harald
    Det gläder mig att du har vaknat upp.
    Fortsätt kämpa mot förtrycket och håll hårt i kuken!🙂

    https://genusnytt.wordpress.com/2010/02/12/kvinnlig-artist-vill-klippa-av-kuk/#comments

  12. Grodan Boll Says:

    Jag känner igen det där.

    Då jag gick ett antal kurser inom IT på konvux när IT-bubblan blommade som värst, kom flera rekryteringsagenter på besök.
    De bad mig uttryckligen att inte bry mig om att söka deras tjänster då de bara skulle bry sig om kvinliga sökanden.

    Till saken hör att jag på grund av förkunskaper var i särklass bäst av kursdeltagarna, vilka var en överväldigande majoritet kvinnor (+80%).

    Samma visa sågs om och om i alla jobbannonser och lär vara anledningen till att jag idag gör något helt annat.

  13. Flickor förtrycks INTE i skolan! « GenusNytt Says:

    […] Här kan du läsa om mansdiskriminering på en utbildning i datateknik. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: