Jag råkade se ovanstående annons för något som heter Telefiket, en kontakttjänst via telefon. Min vana trogen anlade jag ett genusperspektiv på annonsen, och såg en stor jämställdhetsbrist. Det kostar 2,50 per minut att prata med en tjej, medan det är gratis att prata med en kille.
Om vi antar att de flesta trots allt fortfarande är heterosexuella innebär detta i huvudsak att män måste betala 2,50 per minut för att prata med tjejer medan tjejer får prata gratis med män. Ej jämställt.
Det är naturligtvis inget nytt. I alla möjliga sammanhang där relationer ska byggas, såsom dejting och liknande, sker det mesta på kvinnornas villkor. Snudd på allt. Varför det är så kan man diskutera, men ett faktum är att spelet mellan könen fungerar så här: Män kråmar sig, gör sig till, uppvaktar, bjuder ut, ger presenter och försöker i största allmänhet imponera på kvinnor, medan kvinnor noterar uppvaktningarna, tar emot presenter och tjänster och smicker, och förr eller senare gör sitt val.
Att ha en partner, och slippa vara ensam i livet, är ett av de mest grundläggande mänskliga behoven. Långt viktigare än sådant som pengar och status, skulle jag vilja påstå. Det är alltså inget oviktigt område som präglas av kvinnlig hegemoni (alltså en närmast total kvinnlig makt). Det är ett oerhört viktigt område.
Ändå kan man notera att detta maktområde i princip aldrig förekommer i samhällsdiskussionen kring genusfrågor och jämställdhet. Kvinnors sexuella makt räknas helt enkelt inte. Det som enligt etablissemanget räknas är makt i arbetslivet (chefsposter, bolagsstyrelser, maktpositioner i den offentliga sektorn, karriär). Men sexuell makt räknas inte. Inte heller makt över hem, familj och barn – ett annat område där kvinnans maktövertag är mycket stort.
Varför är det så? Är det rättvist? Kan man göra något åt det?
Detta är frågor som jag gärna skulle vilja se en genusforskare starta ett omfattande forskningsprojekt kring. Tyvärr har jag aldrig sett något forskningsprojekt i den stilen, trots att det läggs ned väldigt mycket pengar på genusforskning och diverse genusprojekt. Forskningen och projekten kretsar nästan alltid kring olika underlägen för kvinnor (verkliga eller påhittade).
Jag tycker att Anna Anka utgör ett exempel på hur kvinnor kan tillämpa sin sexuella makt. En ung barnflicka – vacker – kommer från ingenstans och blir gift med en världsberömd artist som lever i rikedom och överflöd. Hon tar till sig hans extravaganta livsstil (med hans pengar, naturligtvis). Sedan blir det skilsmässa. Då säger Anna Anka till media att Paul Ankas ”plånbok kommer att vara tom när jag är färdig med honom”. Ett inte så lite kvinnochauvinistiskt uttalande. Har du förresten tänkt på att ordet ”kvinnogris” inte finns?
Genusnytt 