Jämställdhet är lika rättigheter och skyldigheter för de två könen. Den innersta kärnan i jämställdhet måste alltså vara likhet inför lagen.
Det är därför synnerligen märkligt att konstatera att män är den enda grupp som är diskriminerade i svensk lag, samtidigt som hela samhällsdebatten handlar om verkliga eller påstådda problem för kvinnor.
Exempel på negativ diskriminering av män i svensk lag:
– Det finns en lag om kvinnofrid men ingen lag om mansfrid
– När två sambos får barn måste kvinnan gå med på att pappan ska få delad vårdnad – annars får kvinnan ensam vårdnad
– Barnbidraget betalas automatiskt ut till kvinnan. Även om föräldrarna har delad vårdnad måste mamman gå med på att pappan får halva barnbidraget – annars får mamman hela barnbidraget
– En kvinna har rätt att bli kroppsvisiterad av en kvinnlig polis – en man har inte motsvarande förmån
– Könsstympning av flickor är förbjuden i lag, men inte könsstympning av pojkar
– Ännu några månader till finns en lag om värnplikt för män, medan kvinnor slipper på grund av sitt kön (denna legalt framtvingade uppoffring har män gjort i ca 200 år).
– Det finns mängder av skattefinansierade bidrag och stöd som bara kvinnor kan söka. Exempelvis stöd för kvinnors organisering, stöd till kvinnliga företagare och stöd till kurser om fritidsbåtar för kvinnor (!).
Några andra saker som är underliga med svensk jämställdhetsdebatt:
– Varför räknas det inte som en jämställdhetsbrist att män lever fyra år kortare än kvinnor?
– Varför talar man hela tiden om mäns våld mot kvinnor, när män är den grupp som är mest drabbade av våldsbrott?
– Varför talar man man inte om kvinnors stora maktövertag i familjen, hemmet, avseende barnen, när det gäller dejting, osv?
– Varför anses det inte som en jämställdhetsbrist att män är den grupp som nästan alltid utför de riktigt riskabla arbetsuppgifterna i samhället?
Jämställdhet har kommit att få fel definition. Den rätta – lika rättigheter och skyldigheter – har fått ge vika för uppfattningen att det måste vara 50 procent av vardera könet i alla sammanhang. Det leder till kvotering, som är ojämställt eftersom det innebär att det ena könet (vanligtvis kvinnor) gynnas på det andras bekostnad. Idag har vi en omfattande de facto-kvotering av kvinnor till viktiga poster i Sverige (exempelvis har ju Mona Sahlin det jobb hon har för att hon är kvinna).
Här finner du min bok Mansförtryck och kvinnovälde, som kan laddas ned gratis som pdf och mp3 (ljudbok). Här finner du GenusNytts YouTube-kanal, med diverse filmer om sann jämställdhet.
Till slut: Det är inte bara svenska män som är förtryckta. Så här uttryckte sig nobelpristagaren i litteratur, Doris Lessing, redan 2001:
”Jag blir alltmer chockad över den tanklösa nedvärdering av män som i så hög utsträckning blivit en del av vår kultur att vi nästan inte uppfattar den längre. […] De dummaste, mest obildade och hemskaste kvinnor kan göra ned de hjärtligaste, vänligaste och mest intelligenta män utan att någon invänder. Männen verkar vara så nedtryckta att de inte försvarar sig.”
