Dö i mörkret när stormen ryter

by


Erik Westerström var fram till sin pension räddningsskeppare på Räddningsstationen Rörö. Jag saxar ur ett reportage i nr 2/2010 av Sjöräddningssällskapets tidning Trossen:

”När vi nu möter Erik är det den 1 oktober 1959. Utanför Marstrand har en fraktkutter gått på grund. Larmet når Erik och hans besättning kl 22.00. Ute till sjöss är det kolmörkt när räddningskryssaren når fram till haveristen.

Nu har kuttern redan början sjunka och på styrhustaket står två genomdränkta besättningsmän och balanserar. Vindstyrkan har under den sena kvällen ökat  till 20 sekundmeter. Erik gör en snabb bedömning av situationen. Kuttern ligger med svår slagsida och är ordentligt vattenfylld. Någon möjlighet att rädda henne finns uppenbarligen inte. Havet ryter vid nattens tröskel och bara hemlösa skuggor faller över skären.

Erik tänker: ‘alright, kuttern är mjukare i spanten är sjöräddningskryssaren. Det finns bara ett sätt att klara männen. Att borda med stäven rakt mot styrbordssidan och rycka till oss männen’.

Första försöket misslyckas. Vid andra försöket tar räddningsmännen de nödställda i axlarna när fartygen ligger i jämnhöjd. Men faran är inte över. Samtidigt sliter sig staget från haveristen och klipper som en livsfarlig bila över deras huvuden.

Erik ser vad som händer och ropar ut mot natten och sina grabbar att slänga sig på däck. Allt går fort som ett stjärnskott från himlen. Sekunder av beslutsamhet, sekunder av envishet och ytterligare några sekunder under nattens svarta segel där alla löper risk att bli skeppsbrutna. Räddningsmännen slänger sig på rygg på sjöräddningskryssarens däck och lyckas få de nödställda med sig. En halvtimme senare kan räddningskryssaren lämna de skeppsbrutna i Marstrand.”

Man hör ofta i svensk samhällsdebatt hur ”förtryckta” kvinnor var förr i världen. Var så fallet?

Det stämmer att kvinnor, om man går långt bakåt i tiden, hade betydligt färre juridiska rättigheter. Men den andra sidan av myntet kommer sällan eller aldrig fram i debatten – de privilegier kvinnor hade (och till stor del fortfarande har). När männen förr i världen hade mer frihet än kvinnor, så hade kvinnor mer trygghet än män. Än idag har kvinnorna mera trygghet – men har männen kvar sitt övertag i frihet?

Fundera en stund över Erik Westerström, den ovan beskrivna sjöräddaren. Är den en slump att han var man? Om man gör en genusanalys av kåren av räddningsskeppare på 50-talet, hur utfaller den? Var det 50 procent kvinnor som utförde det extremt farliga jobb som Westerström utförde?

Utan att ha tillgång till statistik vågar jag mig på påståendet att det förelåg en förkrossande majoritet män som hade hans jobb. Jag kan mycket väl tänka mig att inte en enda kvinna hade ett så farligt jobb på 50-talet.

Låt oss vidga perspektivet en aning. De där sjömännen som blir räddade av Erik Westerström och hans manliga kollegor, låt oss anlägga ett genusperspektiv på dem. Vilken var genusfördelningen bland dem som innehade det farliga sjömansyrket på 50-talet? Är det någon som tror att 50 procent av dem var kvinnor?

Knappast. I alla tider är det män som har drunknat på havet. För att damerna ska kunna dricka indiskt te och klä sig i glittrigt siden från Kina. För att samhällets hjul ska snurra. Män har offrat sig, och i många fall gett sina liv på haven, för att kvinnor ska kunna ha det tryggt i land.

När kommer tacken? Jag tror minsann den feministiska rörelsen har glömt bort den här aspekten på jämställdhetsfrågan.

Nedan kan du se den båt som Erik Westerström under många år använde (inlägget fortsätter sedan).

.

Hör det historien till att män dör i de farliga jobb som kvinnorna inte utför? Är det jämställt på området nu?

Nej, inte det minsta. Se rubriken nedan, några dagar gammal. Det var inte mor och dotter som omkom i gruvhissen, och det är ingen slump. Män är strukturellt utsatta på detta område. Män – det utsatta könet.

8 svar to “Dö i mörkret när stormen ryter”

  1. Jack Says:

    ”När männen förr i världen hade mer frihet än kvinnor, så hade kvinnor mer trygghet än män”

    Att män hade mer frihet är jag inte säker på. Förenklat kan frihet vara begränsad genom

    1. Uteslutande av ett alternativ
    2. Tvång att välja ett alternativ

    Kvinnor har typiskt drabbats av frihetsinskränkning i form av inte ha tillgång till ett alternativ, de har t ex inte kunnat genomgå militär grundutbildning, män utsattes dock för inskränkningar av typ 2, tvång att göra något.

    Uteslutande från alternativ och tvång till ett alternativ är dock inte lika allvarliga frihetsberövanden. Frihetsberövande i form av tvingat arbete, det som män drabbas av oftare, är en betydligt värre inskränkning av flera skäl. I samma stund som man är tvingad till ett alternativ är alla andra alternativ uteslutna, dvs det är inte ett alternativ man förlorar tillgång till, som i frihetsinskränkningen för kvinnor, utan samtliga alternativ vilket innebär ingen frihet alls.

    Därtill kostar det energi att faktiskt göra något. Den som tvingas göra något avtvingas energi, medan den som bara ser ett alternativ försvinna inte har utsatts för något slitage och heller inte någon jämförbar inskränkning i frihet.

  2. Cuben Says:

    När du nämner västkusten, sjöräddningen och Marstrand så går mina tankar också till de som försvarade Sverige under andra världskriget och de som gick under med U-båten Ulven. Alla de fiskare på västkusten som hjälpe till i sökandet efter Ulven. Länken behandlar U-båten Ulven.

    http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?f=6&t=5492

  3. Erik Says:

    Jack:

    Mycket väl skrivet

  4. Gunnar Says:

    Jag minns miljöer där jag vistades mycket i på somrarna i ungdomen, vid kusten. Där bodde flera fiskaränkor och det pratades ofta om hur synd det var om dem, men minns aldrig direkt att man tyckte synd om deras män fiskarna som dött på havet i arbetet att försörja sina familjer!
    Dessa fiskaränkor kunde bo kvar i sina hus och i övrigt fortsätta livet ganska hyfsat, antagligen med någon form av änkepension på den tiden gissar jag.
    Det är intressant att detta perspektivet lyfts fram också om hur dels de farliga jobben är fördelade idag mellan könen, men kanske än mer som här hur det var på den tiden då det sägs att kvinnor var så förtryckta (vilket ju jag är fullproppade med att så var det…)!

  5. Caspian Rehbinder Says:

    Pär, vad du helt missar här – och vad du alltid missar – är att detta beror på en samhällsstruktur som menar att män och kvinnor ska ha olika uppgifter i samhället. Det är precis den struktur feminister kallar patriarkatet. I många av de fall du tar upp är det alltså männen som är offer för denna struktur, som du så sant påpekar. Feminismens mål är att jobba mot dessa strukturer, och mot patriarkatet.

    Jag kan hålla med dig om att det är problematiskt att feminismen heter just feminism, eller att patriarkat heter just patriarkat. Det är lätt att motivera historiskt, men kan ge fel intryck för vissa. Problemet är när personer inte kan se längre än till det första intrycket, utan baserar hela sin världsbild på att feminister bara vill att kvinnor ska ha det bra. För det stämmer inte.

    Feminister vill ta bort de könsroller som går ut på att kvinnor klär sig glittrigt och män förser dem med mat och pengar. Inte nödvändigtvis så att de gör det lika mycket, men så att de har möjligheten att göra det lika mycket.

    Lyft blicken lite, och se att när du kritiserar dessa könsnormer, är du på precis samma sida som de flesta feminister, bara det att du fokuserar på en annan del.

    Men jag tycker du brister ganska mycket i din argumentation när du hävdar att feministers retorik är felaktig, och att det inte finns något strukturellt förtryck, för att sedan använda precis samma retorik, fast om män.

  6. Gunnar (F) Says:

    Pär

    Jag tycker Du sätter fingret på en central frågeställning.

    Din generella tes är ju att kvinnor framställs som offer och män som frötryckare och Du vill peka på att män har ett antal nackdelar som kvinnor inte har.

    Du skriver i detta blogginlägg ”Det stämmer att kvinnor, om man går långt bakåt i tiden, hade betydligt färre juridiska rättigheter. Men den andra sidan av myntet kommer sällan eller aldrig fram i debatten – de privilegier kvinnor hade (och till stor del fortfarande har). När männen förr i världen hade mer frihet än kvinnor, så hade kvinnor mer trygghet än män. ”

    Det är just detta som jag anser vara centralt. Det är nämligen feodalismen du egentligen talar om. Under medeltiden underkastade sig befolkningen en feodalherres makt och rådighet och i gengäld fick undersåten beskydd av feodalherren.

    Detta system genomsyrade hela samhället, och den lägsta nivån i hierarkin var familjen (eller hjonelaget som det tidigare kallades). En man gav beskydd åt kvinnor, barn och tjänstehjon och i utbyte godtog dessa inskränkningar i sina egna rättigheter.

    Detta var ett sorts samhällskontrakt som man då ansåg vara helt rimligt.

    Att det är männen som blev feodalherrar har naturligtivs biologiska orsaker. Männen har högre halter av könshomonet testosteron, vilket gör att de blir generellt sett mer aggressiva och dödsföraktande i farliga situationer. (Tänk bara på tjurfäktningar. Det är lätt att reta gallfeber på en tjur som ovetandes går till attack mot sin överman. Kofäktningar är inte lika kul)

    Det är när förutsättningarna för samhällskontraktet ändras som det uppstår problem. Efter den industriella revolutionen behövdes inte feodalherrarna och framsmännen gjorde revolution och högg huvudet av adelsmännen. Den senare utvecklingen var i stället mot en välfärdsstat, dvs stat och kommun övertog det feodala samhällskontraktet. Särskilt då för kvinnor som i hög usträckning väljer att gå från att vara underordnad och få beskydd av en man, väljer att vara underordnad staten och kommunen.

    Många män köper inte detta nya samhällskontrakt. Vi vill inte heller vara underkastade staten, vi vill vara fria människor.

    Gudrun Schyman och andra feminister vill i stället inflöra ”matriarkatets diktatur”, (man misslyckades ju med att införa proletariatets diktatur. Nu ger man sig på männen med sama retorik och tankegods. Man vill med statens maktmedel tvinga männen till underkastelse.

    För att återgå till blogginlägget. Det har naturligtvis biologiska orsaker att män i större utsträckning åtar sig farliga jobb. Feminismen har emellertid tagit bort biologin ur ekvationen, och anser i stället attt det till 100 % är frågan om sociala faktirer, roller: ”könet är en social konstruktion”. ENda bilogiska skillnaden mellan män och kvinnor är, menar man, att mannen har 10 cm längre urinrör. Detta är naturligtvis bara demagosiskt nonsens.

  7. Edvard Says:

    Mycket bra Pär, du är en nagel i ögat på feminister och politiker inför valåret som osynliggör Män i genusdebatten. GenusNytt är bland många fler en av de viktigaste opionsbildare och kritiskt granskande instans i Sverige.

  8. Caspian Rehbinder Says:

    Genusnytt skulle kunna vara en av de viktigaste opinionsbildarna i Sverige. Tyvärr faller det ofta platt, med en argumentation av typen ”feminismen är dum för den säger att män är dumma och då diskriminerar den ju män alltså är feminismen ojämställd!”. Ofta bra poänger och intressanta vinklingar, men lite mer djup, tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: