Archive for maj, 2010

Sexuella övergrepp mot pojkar osynliggörs

26 maj 2010

Läkaren Einar Helander har under mer än 30 år arbetat med barn i ett hundratal länder för bland annat WHO, FN och Världsbanken. Nu har han skrivit en bok om barns utsatthet. Situationen är dyster, menar Helander. Hälften av världens alla barn har utsatts för sexuella övergrepp eller våld av fysisk eller emotionell karaktär.

Projektet har pågått i snart tio år och bokens innehåll kombinerar hans egna vittnesmål från arbete i storstädernas slumområden och på landsbygden med uppgifter från vetenskapliga rapporter. Underlaget består av omkring 30 000 studier på området och täcker i stort sett alla världens länder. Det är alltså en mycket grundlig undersökning.

Riktigt intressant blir det när ett genusperspektiv anläggs på de siffror om omfattningen av sexuella övergrepp mot barn som Einar Helander publicerar i sin bok. Han har använt den mest aktuella vetenskapliga studien i respektive land. Publiceringsår anges inom parentes. Den breda definitionen av ”sexuella övergrepp” innefattar allt från våldtäkt med penetration till övergrepp utan fysisk kontakt (sexuella trakasserier på internet etc).

I den politiska debatten behandlas frågan om sexuella övergrepp mot barn som en kvinnofråga. Det anses vara ett problem för flickor. Helanders siffror visar att även om flickor i de flesta länder är mer utsatta än pojkar så är även pojkar i hög utsträckning utsatta för sexuella övergrepp. I många fall är skillnaden mellan könen inte alls stor. I Indien är pojkar mera utsatta än flickor. Här är siffrorna:

Australien (1997): 45 procent flickor, 19 procent pojkar

Costa Rica (1992): 32 procent flickor, 13 procent pojkar

Indien (2007): 39 procent flickor, 48 procent pojkar

Irland (2003): 20 procent flickor, 16 procent pojkar

Israel (2000): 31 procent flickor, 16 procent pojkar

Kina (2008): 12 procent flickor, 7 procent pojkar

Nicaragua (2000): 26 procent flickor, 20 procent pojkar

Norge (2007): 34 procent flickor, 18 procent pojkar

Polen (2007): 21 procent flickor, 23 procent pojkar

Ryssland (2007): 21 procent flickor, 22 procent pojkar

Sydafrika (2001): 53 procent flickor, 60 procent pojkar

Spanien (1995): 22 procent flickor, 15 procent pojkar

Tanzania (2006): 31 procent flickor, 25 procent pojkar

Turkiet (2000): 28 procent flickor, 16 procent pojkar

USA (1997): 22 procent flickor, 9 procent pojkar.

Sverige (2008). 65 procent av kvinnliga högskolestudenter och 23 procent av manliga högskolestudenter har utsatts för sexuella övergrepp.

När skillnaden mellan pojkar och flickor är så måttlig borde man inte alls se sexuella övergrepp som ett flickproblem. Mitt intryck är att pojkars problem med sexuella övergrepp i hög utsträckning osynliggörs i svensk debatt.

Siffrorna för Sverige fordrar en särskild kommentar. Vi står ju ut gentemot de andra länderna. Är verkligen Sverige de sexuella övergreppens stamort på jorden? Det är anmärkningsvärt att två tredjedelar av kvinnliga högskolestudenter uppges ha varit utsatta för sexuella övergrepp. Kan det verkligen vara möjligt, eller är den en feministisk undersökning som Einar Helander använt som underlag? Kanske är det så att den svenska flicka som en gång blivit kallad ”djävla f…a” på Facebook räknas som utsatt för sexuella övergrepp?

I alla fall, det viktiga är att Einar Helander visar att pojkar världen över är utsatta för sexuella övergrepp i en omfattning som är av samma storleksordning som för flickorna.

Du kan läsa en SvD-artikel om saken här.

Sexuellt våld mot män i Kongo

26 maj 2010

Idag presenteras ett ovanligt erkännande – sexuellt våld i Kongo drabbar även män. Det är en av slutsatserna i en Sida-finansierad rapport om sexuellt våld i landet. Läs mer här.

Män strukturellt underordnade i hela världen?

26 maj 2010

Ifall det skulle finnas statistik som visade att över hela världen är det mycket vanligare att kvinnor begår självmord än att män gör det, då skulle det väl anföras som ett bevis på att kvinnor är strukturellt underordnade i hela världen? De lider ju mer, de mår så dåligt att de pressas till självmord. De pressas av oro och dubbelarbete, för att inte säga trippelarbete. Hemskt. FN måste ingripa med ett särskilt kvinnoprogram. Unifem. FN:s kvinnokonvention. Seminarier. Debattartiklar. Gudrun Schyman. Radioprogram om den stora utsatthet som driver kvinnor till självmord.

Men nu råkar det vara tvärtom.

Jag råkade hitta väldigt intressant statistik i form av en lättillgänglig tabell på Wikipedia (här). Den visar att i land efter land efter land, i alla världsdelar, är det många fler män än kvinnor som begår självmord. Män är kraftigt överrepresenterade i denna sorgliga statistik. Så då måste män vara strukturellt underordnade i hela världen? Pressade av oro, förväntningar och alltför mycket arbete (förvärvsarbete + hemarbete)…

Nu väntar jag bara på den feministiska vändningen – nä nä, det beror på att män är mera benägna än kvinnor att ta till våld, även mot sig själva. Det beror absolut inte på att män mår dåligt. Nejdå. Dåligmåendet har ju feminismen kapat för kvinnokollektivets räkning -män kan inte må dåligt. Ej heller pojkar. Flickor, däremot, är kända för att må dåligt.

Den feministiska rörelsen tolkar ju vanligtvis statistik på det sätt som för tillfället, från fall till fall, gynnar den egna ideologin.

Dö i mörkret när stormen ryter

25 maj 2010


Erik Westerström var fram till sin pension räddningsskeppare på Räddningsstationen Rörö. Jag saxar ur ett reportage i nr 2/2010 av Sjöräddningssällskapets tidning Trossen:

”När vi nu möter Erik är det den 1 oktober 1959. Utanför Marstrand har en fraktkutter gått på grund. Larmet når Erik och hans besättning kl 22.00. Ute till sjöss är det kolmörkt när räddningskryssaren når fram till haveristen.

Nu har kuttern redan början sjunka och på styrhustaket står två genomdränkta besättningsmän och balanserar. Vindstyrkan har under den sena kvällen ökat  till 20 sekundmeter. Erik gör en snabb bedömning av situationen. Kuttern ligger med svår slagsida och är ordentligt vattenfylld. Någon möjlighet att rädda henne finns uppenbarligen inte. Havet ryter vid nattens tröskel och bara hemlösa skuggor faller över skären.

Erik tänker: ‘alright, kuttern är mjukare i spanten är sjöräddningskryssaren. Det finns bara ett sätt att klara männen. Att borda med stäven rakt mot styrbordssidan och rycka till oss männen’.

Första försöket misslyckas. Vid andra försöket tar räddningsmännen de nödställda i axlarna när fartygen ligger i jämnhöjd. Men faran är inte över. Samtidigt sliter sig staget från haveristen och klipper som en livsfarlig bila över deras huvuden.

Erik ser vad som händer och ropar ut mot natten och sina grabbar att slänga sig på däck. Allt går fort som ett stjärnskott från himlen. Sekunder av beslutsamhet, sekunder av envishet och ytterligare några sekunder under nattens svarta segel där alla löper risk att bli skeppsbrutna. Räddningsmännen slänger sig på rygg på sjöräddningskryssarens däck och lyckas få de nödställda med sig. En halvtimme senare kan räddningskryssaren lämna de skeppsbrutna i Marstrand.”

Man hör ofta i svensk samhällsdebatt hur ”förtryckta” kvinnor var förr i världen. Var så fallet?

Det stämmer att kvinnor, om man går långt bakåt i tiden, hade betydligt färre juridiska rättigheter. Men den andra sidan av myntet kommer sällan eller aldrig fram i debatten – de privilegier kvinnor hade (och till stor del fortfarande har). När männen förr i världen hade mer frihet än kvinnor, så hade kvinnor mer trygghet än män. Än idag har kvinnorna mera trygghet – men har männen kvar sitt övertag i frihet?

Fundera en stund över Erik Westerström, den ovan beskrivna sjöräddaren. Är den en slump att han var man? Om man gör en genusanalys av kåren av räddningsskeppare på 50-talet, hur utfaller den? Var det 50 procent kvinnor som utförde det extremt farliga jobb som Westerström utförde?

Utan att ha tillgång till statistik vågar jag mig på påståendet att det förelåg en förkrossande majoritet män som hade hans jobb. Jag kan mycket väl tänka mig att inte en enda kvinna hade ett så farligt jobb på 50-talet.

Låt oss vidga perspektivet en aning. De där sjömännen som blir räddade av Erik Westerström och hans manliga kollegor, låt oss anlägga ett genusperspektiv på dem. Vilken var genusfördelningen bland dem som innehade det farliga sjömansyrket på 50-talet? Är det någon som tror att 50 procent av dem var kvinnor?

Knappast. I alla tider är det män som har drunknat på havet. För att damerna ska kunna dricka indiskt te och klä sig i glittrigt siden från Kina. För att samhällets hjul ska snurra. Män har offrat sig, och i många fall gett sina liv på haven, för att kvinnor ska kunna ha det tryggt i land.

När kommer tacken? Jag tror minsann den feministiska rörelsen har glömt bort den här aspekten på jämställdhetsfrågan.

Nedan kan du se den båt som Erik Westerström under många år använde (inlägget fortsätter sedan).

.

Hör det historien till att män dör i de farliga jobb som kvinnorna inte utför? Är det jämställt på området nu?

Nej, inte det minsta. Se rubriken nedan, några dagar gammal. Det var inte mor och dotter som omkom i gruvhissen, och det är ingen slump. Män är strukturellt utsatta på detta område. Män – det utsatta könet.

Naturen satsar på kvinnor i svåra tider

25 maj 2010

I kristider blir det betydligt fler missfall med manliga foster. Naturen satsar på kvinnor i svåra tider. Så här skriver DN.

”Terroristattackerna 2001 resulterade i fler missfall av pojkfoster i USA. Befolkningsstatistik visar på att antalet missfall av pojkar rusade i höjden i september det året och att betydligt färre pojkar föddes i december 2001 än vad som är normalt, enligt en studie från University of California.

Fenomenet kallas kollektiv sorg och att detta kan påverka graviditeter är känt sedan tidigare. Exempelvis skedde i Sverige en 21-procentig ökning av antalet barn födda med låg födelsevikt efter mordet på Olof Palme. När Estonia sjönk var motsvarande ökning 15 procent.

Enligt forskarna kan människor påverkas negativt av liknande nationella katastrofer även om man inte har någon anknytning till personer som är direkt drabbade.

Hos många djurarter går det att känna igen ett liknande mönster med fler missfall av manliga foster under svåra tider.”

Hur var det med det där ”könet är en social konstruktion”? Tack för tipset, Erik!

Hur stor blir hennes kvinnorabatt?

24 maj 2010

En 15-årig flicka ljög om att hon blivit våldtagen. Nu åtalas hon för falsk tillvitelse.

Jag hoppas straffet inte blir för milt, när hon kunnat inkassera både kvinno- och ungdomsrabatt. Det är ett vidrigt brott hon gjort sig skyldig till.

Generellt borde straffet för falsk anklagelse om våldtäkt (eller liknande sexuella övergrepp) vara ungefär detsamma som straffet för våldtäkt (eller övergreppet). Det är en fruktansvärd upplevelse för en man att bli falskt anklagade för så skamliga brott. Särskilt i ett land som Sverige, där han näst intill kan bli dömd för det utan bevis.

Läs mer här. Tack för tipset, Bo och Edvard!

Vägrar be om ursäkt för att han är man

24 maj 2010

Mats Pettersson har skrivit en krönika med rubriken ”Jag tänker inte be om ursäkt för att jag är man”. Det var bra skrivet tycker jag.

Bakgrunden är att han skrev i en tidigare krönika att hans ”prinsessor” (döttrar alltså) passar i rosa. Han skrev också i den tidigare krönikan:

”För jag har hittills aldrig träffat en flicka som tycker det är kul med tv-program där de bygger motorcyklar eller visar exakt hur jättestort världens största flygplan är. Eller hur man bygger en jetmotor, hur man bäst spränger hus i luften, vad som händer om man kastar ut en mikrovågsugn ur en bil i 100 knyck eller något av de andra mer eller mindre allmänbildande programmen som finns att tillgå.”

Det skulle han inte ha skrivit. Ett antal feminister och genusmänniskor blev nämligen väldigt upprörda, och lät honom veta det.

Mats blev bland mycket annat kallad ”fossil”, och han fick veta att det var synd om hans döttrar (för att de har en sådan pappa).

En viss Nina Ruthström är den argaste kritikern. Om henne skriver nu Mats Pettersson:

”Med människor som denna Nina Ruthström som förkämpar behöver genusrörelsen inga fiender. Den gräver sakta men säkert ned sig själv. För när de säger att alla män är skyldiga, eller har potential att bli det bara för att vi har en snopp, kommer vi vanliga män, den stora majoriteten som inte slår eller våldtar, aldrig att känna oss välkomna i debatten. Vi hamnar i en evig försvarsställning utan att egentligen förstå varför. Jag har ju inte gjort något.”

Väl skrivet! Jag önskar fler män hade ruter nog att skriva så!

Tyvärr – och konstigt nog – skriver Mats också i förbifarten i krönikan att han är feminist. Där studsade jag till. Hur kan han vara feminist, med de åsikter i genusfrågan han just framfört? Att Mats Pettersson deklarerar sig som feminist visar hur djup den feministiska hjärntvätten av samhället är. Att vara feminist verkar ha fått samma status som att vara demokrat – någon som krävs för att vara rumsren.

”Feminist? Absolut inte! Jag tror på jämställdhet och rättvisa!” är det naturliga yttrandet.

Mats tidigare krönika, den som retade gallfeber på genusproffsen, finner du här. Befriande fri från politisk korrekthet!

Tack för tipset, Bo!

SvD osynliggör mäns uppoffringar – igen

24 maj 2010

Nu osynliggörs mäns lidande igen. Grovt.

I dagens Svenska Dagbladet är huvudnyheten att arbetsplatsolyckorna ökar i Sverige. Det står överst på förstasidan, stort uppslaget. Det dominerar sedan näringslivsbilagans förstasida. Sedan löper artikeln över ett helt uppslag inne i näringslivsbilagan.

Inte på ett enda ställe nämns någon könsfördelning på de olycksdrabbade. De är konsekvent  ”personer” eller ”människor”. 

Man delar in statistiken efter ålder, län, bransch och privat/offentlig sektor. Men inte efter kön. Orden kön, män och kvinnor nämns inte.

En del av oss vet att det är en förkrossande övervikt för män när det gäller arbetsplatsolyckor. Exempel ur statistiken: Av de totalt 8 793 personer som dog i jobbolyckor under åren 1956–2005 var 4,7 procent kvinnor. Alltså 95,3 procent män. Källa: Arbetsmiljöverket. Orsaken är enkel: Det är nästan enbart män som tar ansvar för att de farliga jobben utförs.

Jag undrar om en tidning hade undlåtit att nämna genusaspekten ifall dominansen hade varit så kompakt för kvinnor istället för män. Nej, i så fall hade det snarare stått att det faktum att nästan bara kvinnor utsätts för dödsfall och olyckor på arbetsplatserna utgör ett exempel på kvinnors oerhört utsatta ställning. På deras underordning. På att män inte tar sitt ansvar för de farliga jobben.

Osynliggörande är en av de fem klassiska så kallade härskarteknikerna. Läs artikeln här.

Kvinnor som våldtar, finns de?

24 maj 2010

Kvinnor som våldtar är en av de företeelser som officiellt inte finns. All politisk korrekthet säger att män har monopol på att utöva så kallat sexualiserat våld, liksom vanligt våld. 

Men verkligheten har en tendens att tränga sig på. Här kan du läsa om en kvinna i Vänersborg som anhållits misstänkt för våldtäkt på sin (kvinnliga) sambo. Hon är också misstänkt för olaga hot, olaga frihetsberövande och misshandel.

Tack för tipset via Facebook, Henrik!

Blir GenusNytt hemligt censurerad?

23 maj 2010

I mitt förra blogginlägg kritiserade jag en mansföraktande artikel om utegrillning i Svenska Dagbladet. Jag länkade förstås också artikeln, och pingade med Twingly. Strax därefter såg jag att länken till mitt blogginlägg kom upp under artikeln på Svenska Dagbladets sajt. Det gick fort.

Men en stund senare var den borta. Ingen annan blogglänk fanns heller. Jag mejlade till artikelförfattaren (Lars Berge) och även till tjänstgörande webbredaktör och frågade om/varför blogglänkar tagits bort, och i så fall varför. Lars Berge svarade ”jag har ingen aning om varför, mitt förslag är att kontakta webredaktionen”. Webbredaktionen svarade ”inte vad jag vet – hurså?”.

Nu har det gått några timmar (jag har varit ute), och vid hemkomst såg jag att det finns ett (1) blogginlägg under den aktuella artikeln. Dock inte GenusNytts, utan ett annat blogginlägg. Jag har återigen pingat. Därefter väntat i ca 45 minuter. Men länken till GenusNytt finns fortfarande inte på Svenska Dagbladets sajt. Titta här själv (måhända har länken dykt upp när du läser detta???).

Jag har tidigare tyckt mig märka att det ibland har varit svårt att få GenusNytts länkar till artiklar på aftonbladet.se att komma med under respektive artikel, trots pingning. Min fundering är – förekommer det att oönskade blogginlägg censureras på de stora tidningssajterna? Eller rör det sig om tekniska problem? Är det någon som har egen erfarenhet av saken, eller vet något?

Uppdatering: Det här inlägget dök upp under den aktuella SvD artikeln bara 2-3 minuter efter pingning – lika snabbt som förra gången. Hoppas det blir kvar den här gången.

Manlig manshatare grillar män

23 maj 2010

Den kände manshataren och SvD-krönikören Lars Berge har slagit till igen. För en tid sedan bloggade jag om en krönika han skrivit som syftade till att få män att känna en väldig skam för att kvinnor föder barn. Idag gäller det utegrillar.

Berge har skrivit ett fem sidor långt reportage i Svenska Dagbladets K-bilaga som analyserar frågan varför män är så överrepresenterade vid utegrillar. Han lyckas få det till något suspekt och skamligt för männen. Här är exempel på några citat:

”Grillen är fortfarande mannens domän, och det är för honom årets testosteronmarinerade grillböcker har skapats.”

”Vi skrattade åt det förstås. Det är tacksamt att göra sig lustig över den maniskt grillande villaförortsmannen”

”I ett avsnitt av TV4:s populära humorserie Solsidan ertappas Johan Rheborgs karaktär Fredde av sin hustru Mickan när han grillar t-benstek och korv mitt i natten. ‘Ja, jag vet! Jag är en sjuk människa. Jag behöver vård!’, skriker Fredde och kastar av sig morgonrocken i förtvivlan.”

”Jag vet inte hur det ser ut hemma hos dig, du som läser det här. Kanske står herrn i huset just i detta ögonblick på altanen och spanar tankfullt bland molnen […]  Är han idiot försöker han få elden att ta sig med hjälp av bensin eller annan brännbar vätska. […] Eller så struntar han i klimatdiskussionen och förverkligar sig själv med hjälp av den största gasolgrillen på marknaden.”

”Så vad är grejen med mäns förhållande till grillar? Är altanen ytterligare en homosocial arena, vid sidan av fotbollsläktaren och styrelserummen, där män kan hänge sig åt ritualiserad manlig gemenskap?”

Lars Berge har i sin artikel intervjuat Börje Salming, eftersom denne skrivit en grillbok. Salming har en enkel förklaring till varför det är så få kvinnor vid utegrillarna:

”Tjejerna vill inte skita ned sig. De gör hellre salladen än att hålla på och kladda med marinader och grillkol.”

Måltidsforskaren och etnologen Richard Tellström vid Örebro universitet har dock en mera politiskt korrekt förklaring. Naturligtvis är det något klandervärt hos männen som ligger bakom. Han säger:

”Grillning sker i det offentliga inför ögonen på grannar och förbipasserande. Vi ser fortfarande mannen som en företrädare för familjen. Därför är det han som sköter grillen. Precis som det är han som i de flesta fall tvättar bilen eller skottar bort snön på garageuppfarten.”

Lars Berges artikel hånar rejält gruppen män för att de är överrepresenterade vid utegrillar. Det finns gott om andra situationer och arenor där kvinnor är överrepresenterade. Jag skulle vilja se vilken krönikör som vågar skriva en lika hånfull artikel om det? Kan du som läser denna blogg skriva ett kort exempel på hur kvinnor skulle kunna hånas på samma sätt? Inte för att kvinnor förtjänar att hånas, utan för att visa hur absurt Lars Berges manshån är.

Här är nya WE SHALL OVERCOME

22 maj 2010

Jag har skrivit en ny version av den berömda frihets- och kampsången We shall overcome. Min version börjar med Män ska få sin rätt, vilket syftar på att män är den enda grupp som är diskriminerad i svensk lag och utsatt för diverse former av förakt och missgynnande. Sången fortsätter sedan i samma stil. Du finner hela texten nedan.

Du som kan sjunga och spela, gör hemskt gärna en inspelning och lägg ut på YouTube eller mejla mig en mp3-fil eller videofil (par@atomer.se). Jag bloggar, länkar och ger credit till din inspelning. Det behöver inte vara superproffsigt. Om du först vill lyssna och höra hur melodin går finner du den här (med ursprungstext).

Om någon gör en inspelning tror jag säkert att den kan reta gallfeber på en del, vilket är bra, och väcka en viss uppmärksamhet och därmed göra nytta i opinionsbildningen. Opinionsbildningen för sann jämställdhet. Här kommer texten (av Pär Ström):

Män ska få sin rätt, män ska få sin rätt
Män ska få sin rätt en dag.
Åh, djupt i min själ, säker jag är
Män ska få sin rätt en dag

Äkta jämställdhet, äkta jämställdhet
Äkta jämställdhet en dag
Åh, djupt i min själ, jag vet vi får
Äkta jämställdhet en dag

Lika rätt i lag, lika rätt i lag
Lika rätt i lag en dag
Åh, djupt i min själ, jag vet vi får
Lika rätt i lag en dag

Leva lika långt, leva lika långt
Leva lika långt en dag
Åh, djupt i min själ, jag vet vi får
Leva lika långt en dag

Samma rätt till barn, samma rätt till barn
Samma rätt till barn en dag
Åh, djupt i min själ, jag vet vi får
Samma rätt till barn en dag

Män är inte djur, män är inte djur
Män är inte djur en dag
Åh, djupt i min själ, säker jag är
Män är inte djur en dag

Stolta ska vi bli, stolta ska vi bli
Stolta ska vi bli en dag
Åh, djupt i min själ, säker jag är
Stolta ska vi bli en dag

Vi ska gå hand i hand, vi ska gå hand i hand
Vi ska gå hand i hand en dag
Åh, djupt i min själ, säker jag är
Vi ska gå hand i hand en dag

Rädda är vi ej, rädda är vi ej
Rädda är vi ej för nån feminist
Åh, djupt i min själ, säker jag är
Rädda är vi ej för nån

We shall overcome, we shall overcome
We shall overcome someday
Oh, deep in my heart, I do believe
We shall overcome someday

För övrigt, idag ägnar DN sin huvudledare åt jämställdhet. Ledaren är oerhört traditionell och politiskt korrekt. Den omfattande diskrimineringen av män i svensk lagstiftning nämns exempelvis inte alls. Mot slutet skriver DN: ”Feminism är inte den sittande regeringens starkaste gren”. Som om jämställdhet vore lika med feminism… Man suckar.