Det är då märkligt att nedanstående ska vara en nyhet värd att blogga om. Men det är det. Läs mer om utfrågningen av Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund här.
För ev nytillkomna bloggläsare: Denna blogg är anhängare av jämställdhet. Feminism är en rörelse som ensidigt vill gynna kvinnor, på mäns bekostnad. Feminism = antijämställdhet. Vi som hänger på denna blogg är inte feminister, vi är jämställdister! Leve jämställdheten!
Nationella sekretariatet för genusforskning har skickat ut ett nytt nummer av sin tidning Genusperspektiv. En av nyheterna är att det har hållits en hearing om genusforskning, där ett antal genusforskare deltog. Slutsatsen blev att det behövs mer genusforskning i Sverige.
”Svensk genusforskning är svag eller saknas helt inom stora samhällsfrågor som mänskliga rättigheter, krig och terrorism, utvecklingsekonomi och epidemiologi”, skriver tidningen. ”När det gäller filosofi är det också intressant att notera att medan det internationellt är ett starkt genusteoretiskt ämne har det i Sverige svagast tänkbara genusprofil. Det finns hur mycket som helst att göra”, säger forskaren Inger Lövkrona som gjort kartläggningen.
Ulf Mellström, forskare vid Luleå Tekniska Universitet, tycker att ”risk och säkerhet i samhället är otroligt viktiga genusvetenskapliga frågor”. Som en annan framtidsfråga lyfter Mellström frågan om ”genuskompetent bedömning”, något som i takt med att genusansökarna integreras i forskningsrådens allmänna urvalsprocesser enligt honom blir allt viktigare. ”Det finns stora skillnader i på vilket allvar man tar genusvetenskapen som vetenskapligt område. Genusforskningen måste stå upp och kräva genuskompetent bedömning”, säger Ulf Mellström.
Irene Molina, genusforskare vid Uppsala Universitet, säger något mycket märkligt i artikeln. Tidningen Genusperspektiv skriver: ”Molina riktade skarp kritik mot vad hon beskrev som en politisk rädsla och avståndstagande från den forskning som utmanar maktstrukturerna på djupet”, och citerar sedan Molina:
”Genusforskning handlar om makt och om ojämna maktstrukturer, men idag finns det ett gap mellan den uppgift vi tycker att vi har som forskare och det som forskningspolitiken och forskningsfinansiärerna stöder. Många genusforskare har upphört att benämna sin forskning som feministisk, för så fort man börjar tala om feministisk forskning så finns det inte pengar till det.”
Under lång tid har ju genusforskarna, liksom andra genusproffs, med emfas bestridit beskyllningarna om att de inte håller på med genusfrågor på ett opartiskt sätt utan vinklar frågorna feministiskt. Men nu erkänner plötsligt en genusforskare i praktiken att genusforskning, åtminstone hittills, normalt har varit feministisk.
Intressant – mycket intressant. Själv tycker jag att ifall genusforskningen inte är opartisk, utan har en förbestämd kvinnovinkling, så är den inte relevant. Då är den inte ens värd att kallas forskning – snarare är det opinionsbildning.
Läs tidningen med artikeln i pdf-format här.
Idag presenterade de rödgröna sitt valmanifest. Lars Ohly sa någon intressant redan i öppningsrepliken presskonferensen. Han sa ungefär så här:
”Det råder orättvisor vad gäller kvinnors och mäns löner, och det råder orättvisor vad gäller medellivslängd i olika kommuner”.
I samma mening fick han alltså med en (påstådd) orättvisa mellan män och kvinnor, och en (påstådd) orättvisa avseende medellivslängd. Men han tog inte upp kombinationen mellan dessa saker – skillnaden i medellivslängd mellan kvinnor och män. Så får man kanske inte koppla ihop företeelser?
Att män lever kortare än kvinnor är förstås inte orättvist, men att folk lever kortare i en kommun än i en annan kommun är en stor orättvisa… Det vill till att vara politiskt korrekt. Att välja sina orättvisor och blunda för andra.
Jag har laddat hem dokumentet med de rödgrönas valmanifest och klippt ut den del som handlar om jämställdhet (det är inte mycket). Du finner texten nedan. Vad tycker du om de rödgrönas tilltänkta jämställdhetspolitik? Skriv gärna en kommentar.
”Vi vill att kvinnor ska ha halva makten och hela lönen. Det måste bli ett slut på lönediskrimineringen av kvinnor. Vi vill att alla arbetsgivare ska göra lönekartläggningar varje år och upprätta handlingsplaner. Vi vill också se över möjligheterna att införa någon form av vite för de arbetsgivare som trots lönekartläggningar och handlingsplaner inte åtgärdar lönediskriminering. Så blir arbetsmarknaden mer jämställd. Om det finns utrymme för ökade reformer vill vi att Diskrimineringsombudsmannen ska få förstärkta resurser.
För att skapa ett jämställt arbetsliv är det även viktigt att heltid blir en rättighet, och deltid en möjlighet. Arbetsmarknadens parter har det huvudsakliga ansvaret för att det blir så, men om frågan inte kan lösas avtalsvägen är vi beredda att lagstifta om rätt till heltid. Redan 2011 och 2012 vill vi investera i en heltidsmiljard för att driva på utvecklingen i kommuner och landsting.”
Läs om de rödgrönas valmanifest i DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, AB1, AB2, AB3, SVT, GP
Svenskan Kajsa Flodin driver bloggen ”Fotballfruen”. Titeln anspelar på att hon är sambo med den norske fotbollsspelaren Petter Furuseth, som spelat i alla de tre skandinaviska länderna. Deras tre barn är födda i Sverige, Danmark och Norge, vilket gett paret en unik inblick i hur faderskapstesten för ogifta pappor fungerar i de tre olika länderna.
Flodin är inte nådig när hon berättar om hur illa det fungerar i Sverige jämfört med Danmark och Norge. En sambopappa är inte pappa till sitt eget barn i Sverige om inte hans sambo godkänner det – under pressande former hos socialen. ”Med misstänksamma blickar, lackande svett och skruvande på stolar…”, som Kajsa Flodin beskriver saken. Läs hennes genuskritiska bloggpost om saken här.
Tack för tipset, Clabbe!
Ett särskilt kvinnomuséum kan bli verklighet i Umeå. Det är Vänsterpartiet som ligger bakom förslaget. Jättebra, tycker Ebon Kram, ordförande för Dea-föreningen för Kvinnohistoriskt museum, men hon ser hellre ett nationellt kvinnomuseum i likhet med det i Danmark.
Argumentationen följer kända linjer. Den så kallade Delegationen för jämställdhet i skolan granskade för en tid sedan läromedel i historia ur ett jämställdhetsperspektiv. De kom fram till att i fyra granskade läroböcker namnges 930 män och bara 62 kvinnor.
Detta anses nu vara ”frapperande”. Men det speglar ju den verklighet som rådde. De som var kungar var kungar, så att säga, det kan man inte ändra på i efterhand. Ska man skriva om historien för att tillfredsställa feministiska ideologer? Ägna sig åt historierevisionism?
Jag har tagit del av mina barns läroböcker i diverse ämnen i samband med läxförhör, och jag har funnit det motsatta problemet: Läroböckerna är ofta feministiskt vinklade.
Läs mer här.
Snart är det val. Hur ska vi jämställdister rösta? Det blir ju ingen lätt sak om man vill välja parti efter deras inställning i genusfrågan, eftersom den feministiska rörelsen har fått så stort genomslag i politiken för sitt sexistiska, kvinnocentrerade budskap.
Det beror förstås till att börja med på vilket block man hör hemma i. Här är mina funderingar om hur det står till och vad man bör rösta på om man låter jämställdheten vara utslagsgivande:
Alliansen
Alla partier inom alliansen har gjort många feministiska uttalanden. Jag har i alla fall en känsla av att Kristdemokraterna är det parti som i lägst utsträckning har lagt sig platt för feminismens underliga världsbild. Jag minns fortfarande när förre partiledaren Alf Svensson som enda partiledare svarade nej på en journalists fråga om han var feminist. ”Nej, jag nöjer mig med att vara för jämställdhet”, svarade han, och det var när vulgärfeminismen härjade som värst. Strongt! Nuvarande partiledaren Göran Hägglund kritiserade också uttryckligen feminismen när han för en tid sedan tog upp sin debatt om det så kallade ”verklighetens folk”.
De rödgröna
Om man anser sig höra hemma i det rödgröna laget är det nog svårare. Alla tre partier där har ju profilerat sig som starkt feministiska. Vänstern förvaltar ju arvet efter Gudrun Schyman, Miljöpartiet har bland annat pratat om omvänd bevisbörda för män vid sexualbrott, och Mona Sahlin har gjort starkt feministiska uttalanden (bland annat det berömda att feminismen står över alla andra ideologier). Så hur röstar en rödgrön jämställdist? Oerhört svår fråga. Möjligen känns det som om (s) trots allt är något mindre feministiskt än de andra två.
Jag kan ju ha missat något – skriv gärna kommentarer om vilka partier man bör undvika respektive gynna om man är jämställdist. Och rösta gärna nedan på vilket parti du anser vara mest respektive minst feministiskt!
.
.
För övrigt verkar det som om det blåa laget vinner, du kan läsa det senaste om den saken här, här, här, här här här
RFSL har gjort en undersökning som visar att det finns en majoritet av MÄN bland dem som säljer sex på internet. Det kommer antagligen att störa feministernas och genusproffsens cirklar, för nu blandas plötsligt rollerna: Den som automatiskt är förövare på grund av sitt kön är plötsligt samtidigt offer i sin egenskap av prostituerad. Feministerna är ju snara att i sin ytliga och stereotypa analys närmast automatiskt betrakta män som förövare och prostituerade (och då tänker de på kvinnor) som offer.
– Män som säljer sex har hittills inte varit synliggjorda i debatten om sexhandel. I den flera hundra sidor långa utvärderingen av sexköpslagen tidigare i år handlade mindre än en sida om manliga prostituerade, konstaterade Ulrika Westerlund, förbundsordförande i RFSL, då enkätsvaren redovisades på måndagen i Malmö.
Flera hundra sidors rapport – mindre än en sida om män. Det säger en del om mäns värde i dagens samhällsklimat.
Jag väntar nu med spänning på det åtgärdspaket som särskilt ska stödja manliga (men inte kvinnliga) nätsexsäljare!
Intressant är också att en annan undersökning, regionalt gjord i Skåne, visar att en majoritet (visserligen knapp) bland dem som köpte sex via internet var tjejer. Plötsligt hamnar alltså tjejerna i rollen som förövare! Att köpa sexuella tjänster är ju inte bara stigmatiserat utan även kriminaliserat i Sverige (medan det istället anses vara synd om dem som säljer tjänsterna).
Tidigare idag bloggade jag om ett förslag om att bygga upp ett DNA-register med alla Sveriges män, men inga kvinnor, för att kunna lösa våldtäktsbrott. Nu har det gått ett antal timmar och Aftonbladet har ordnat nätomröstning om saken.
Till min stora häpnad, och förfäran, ser jag att det finns en visserligen knapp men dock majoritet för detta förslag. När ca 15.000 röster avgivits var ställningen 50,4 procent för och 49,6 procent mot förslaget (se här). Så långt har alltså den feministiska indoktrineringen gått. Manshatet skördar nya segrar. Man baxnar.
Som tur är kan jag dock notera att en företrädare för regeringen, Henrik von Sydow, säger nej med motiveringen ”vi kan inte betrakta halva Sveriges befolkning som potentiella våldtäktsmän” (här). Han nämner dock ingenting om det mansförakt förslaget ger uttryck för, vilket han egentligen borde ha gjort. Han vågar väl inte stöta sig med den mäktiga feminismen.
Gästrike räddningstjänst arrangerade i somras ett sommarläger för gymnasietjejer, där de fick möjligheten att prova på arbetet som brandman. Syftet är att locka fler tjejer till yrket.
”Vi tror att vår organisation behöver fler kvinnor och människor med olika bakgrund och färdigheter, för att bättre spegla samhället och möta dagens utmaningar”, säger räddningschef Tommy Törling.
Det pågår sedan länge en mängd satsningar runtom i landet som alla har det gemensamt att kvinnor får gräddfil till brandmansyrket. Det är inte jämställt – det är mansdiskriminering, anser bloggen GenusNytt.
Läs (lite) mer här. Tack för tipset, Bo!
En fundering som detta ger upphov till är hur unga tjejer av idag påverkas av att ständigt vara curlade, ständigt föremål för positiv särbehandling och ständigt erbjudna gräddfil. Hur påverkas deras attityder, självbild och inställning till män och övrig omvärld?
Det kom ett mejl till GenusNytt från Sava i Malmö, som i samråd med henne här publiceras i sin helhet:
Hej Pär, är ett stort fan av din blogg, ville bidra lite med nyheter. En viss Eva Klevås, personalstrateg på Malmö Stadskontor, har skapat ett brädspel som heter ”Mångfaldsspelet” där det bland annat antyds att kvinnor som söker jobb på vanligtvis mansdominerade yrken ska få företräde. Detta spelet har gått ut till Malmö Stads anställda framförallt inom stadsdelsförvaltningarna.
Eva Klevås sitter samtidigt med i Skånes Jämställdhetsråd där 10 av 13 medlemmar är kvinnor, snacka om jämställdhet! Nu ser hon till att sprida feministisk propaganda bland Malmö Stads anställda.
Kanske något för dig att ta upp? Du kan läsa om spelet, och se det, här.
Sava, Malmö
Alliansen har idag presenterat ett förslag i nio punkter för att förbättra flyktingars integration i det svenska samhället. På listan står en obligatorisk kurs i ”demokrati och jämställdhet”, enligt Aftonbladet (här).
Jag har inget emot att jämställdhet, liksom andra begrepp som är centrala för de svenska värderingarna, tas upp på en kurs för flyktingar. Men nog känns det som att området ges en lite överdriven uppmärksamhet när kursen presenteras som en kurs i ”demokrati och jämställdhet”. Nu är det i och för sig inte helt klart om det är regeringen, eller Aftonbladet, som presenterar saken på det viset.
Kunskap om det svenska samhällets sätt att fungera, och svenska värderingar, känns som en bra inramning för en kurs för flyktingar. Däri ryms ganska mycket. En liten del i helheten är jämställdhet – som GenusNytt naturligtvis till fullo stöder.
Jag är rätt nyfiken på hur jämställdhetsfrågan kommer att presenteras för flyktingarna. Hoppas den inte blir feministiskt vinklad.
SvD skriver om alliansens förslag här, dock utan att komma in på jämställdhetsutbildning.
Han föreslår uppbyggande av ett nationellt DNA-register. Där ska alla män – men inga kvinnor – finnas med. Orsak: Män våldtar. Kvinnor är offer.
Jag häpnade när jag tog del av förslaget, som idag presenteras på Aftonbladets debattsida (här). Det är juristen på Länsstyrelsen i Sörmland, Måns Cederberg, som skrivit artikeln.
Han börjar med att hänvisa till statistik som tyder på en våldtäktsvåg i Sverige, och som har gjort Sverige till världens våldtäktstätaste land efter afrikanska Lesotho. Som jag tidigare bloggat om är jag tveksam till den statistiken. Jag tror de höga siffrorna beror på ett starkt vidgat våldtäktsbegrepp i Sverige och ett samhällsklimat som i större utsträckning än i andra länder uppmuntrar till anmälan.
Missförstå mig inte – våldtäkt är ett vidrigt brott och förövare av det brottet ska jagas och straffas hårt. Men det innebär inte att rättssäkerhet (för män) och grundläggande principer som människors likhet inför lagen kan åsidosättas.
Nu kräver i alla fall juristen Cederberg att alla svenska män tvingas lämna DNA-prov. Dessa prover ska lagras i vad som blir ett nationellt DNA-register för män. Kvinnor ska inte vara med i registret. Orsaken är, kan man läsa mellan raderna, att Cederberg anser att män begår brott medan kvinnor minsann är godhjärtade.
Att kollektivt utmåla alla män – det manliga könet – som våldsverkare är inte bara orättvist och ojämställt, det är osakligt och fel. Att utmåla män som ”det skyldiga könet” är ett utslag av manshat. Män ska inte behandlas som andra klassens medborgare.
Att underförstått utmåla alla kvinnor som helgon, som aldrig gör något fel men är desto mer utsatta som offer, är lika fel. Det finns gott om exempel på mycket grova brott som har begåtts av kvinnor – mord till exempel (se här) – där ett DNA-register över kvinnor hade kunnat hjälpa till att lösa brotten.
Jag tycker inte att kvinnor ska inkluderas i ett nationellt DNA-register. Jag tycker inte vi ska ha något nationellt DNA-register alls. Det räcker att DNA-prov tas i vissa fall, såsom vid grova brott. Vad tycker du? Skriv gärna kommentar.
Läs debattartikeln här.
Uppdatering: Till min stora häpnad, och förfäran, ser jag efter ett halvt dygn att det finns en visserligen knapp men dock majoritet bland dem som nätröstar på Aftonbladets sajt för ovanstående förslag. När ca 15.000 röster avgivits var ställningen 50,4 procent för och 49,6 procent mot förslaget (se här). Så långt har alltså den feministiska indoktrineringen gått. Man baxnar. Som tur är kan jag dock notera att en företrädare för regeringen, Henrik von Sydow, säger nej med motiveringen ”vi kan inte betrakta halva Sveriges befolkning som potentiella våldtäktsmän” (här). Han nämner dock ingenting om det mansförakt förslaget ger uttryck för, vilket han egentligen borde ha gjort.
Mitt genusarbete tar mycket tid. Du kan donera på 1 minut via PayPal, inget medlemskap behövs, kontokort kan användas. Föredrar du bankkonto, mejla tips[at]genusnytt.se
