Archive for september, 2010

Det har kommit kritik mot GenusNytt

30 september 2010

Det kom ett mejl med rubriken ”Lägg ned sossehatet” till GenusNytt. Här är det i sin helhet, från signaturen PG. Jag svarar i den första kommentaren.

Hej Pär!

Detta sagt i all välmening: Jag har skrivit till dig tidigare vid något tillfälle och tipsat om märkliga omständigheter på ”jämställdhetens” område. Till stor del håller jag nämligen med om det budskap du för fram och jag tycker ditt arbete är viktigt. Dock finns ett tema i det du skriver som stör mig allt mer, nämligen det återkommande förlöjligandet av den politiska vänstern i allmänhet och socialdemokraternas val av Mona Sahlin som partiledare i synnerhet. Ja, det finns en hel del märkligheter inom det som kategoriseras som ”vänster” när det gäller jämställdhet. Och ja, det är mycket möjligt att Sahlin valdes på tveksamma grunder. Men, det förra kan utan någon som helst tvekan sägas även om företrädare för andra politiska färger. Vidare inkluderar det inte alla som är röda. Och det senare behöver faktiskt inte vara sant bara för att du fått för dig att det är så.

Utan att i sak vare sig hålla med dig eller tycka annorlunda vill jag i all enkelhet framföra följande: Med dina attacker mot vänstern motarbetar du det du kämpar för. Det är nämligen fullt möjligt att både vara vänster och samtidigt förespråkare för ”riktig” jämställdhet. Dessa personer riskerar du att stöta bort om du inte tonar ner denna del i din opinionsbildning (jag utgår nämligen från att du vill värva så många som möjligt för vår sak, snarare än bara folkpartister och konservativa). I övrigt: Kör hårt!

PG

Annonser

Hjälp, jag tror jag har fått genuspanik!

30 september 2010

Hos den queerfeministiska tidskriften Ful finns inget ”han” och inget ”hon”. I stället finns ”hen”.

”Folk får genuspanik. Vi förespråkar inte könlöshet. Ordet ”hen” är bara en språklig protest mot tvåkönsmodellen”, säger redak­tören Nasim Aghili.

Protest mot tvåkönsmodellen? Tja, den protesten for hon väl lägga in hos Gud Fader.

Nasim Aghili utvecklar sin teori om genuspanik:

”Könstillhörighet är så djupt rotat att det nästan blir instinktivt. Att över huvud taget påstå sig inte vara man eller kvinna, eller inte vilja berätta, skapar en kaotisk känsla hos en del. Det är det jag menar med genus­panik.”

Oj! Det känns konstigt! Jag tror jag börjar drabbas av genuspanik! Var är stoppknappen?

Där har vi visst ett nytt feministiskt nyckelord, förresten. Genuspanik. Det skulle bli ett bra namn på en ny jämställdistiskt inriktad blogg, för övrigt. Någon som känner sig kallad? http://genuspanik.wordpress.com är ledigt.

För övrigt, det är väl ingen som skulle kunna få för sig att tro att redaktören för Ful driver tidningen mot något slags utopi där könlöshet skulle vara målet? Naturligtvis inte. Nasim Aghili säger:

”Vi driver inte den här tidskriften mot någon sorts utopi där könlöshet skulle vara målet, absolut inte. Vi påstår att det finns många fler kön.”

Många kön. Jag undrar hur många som är lagom? Vilka kön ska förresten få tillträde till ”Ladies Night”? Vilka kön ska få tillträde till alla statliga satsningar på kvinnor? Kön har en juridisk betydelse i Sverige.

Läs mer här. Och här kan du läsa en lite djupare intervju om genus och kön med Nasim Aghili.

Han anmälde Ladies Night till DO

29 september 2010

Kent Grim skulle köpa biljett till krogshowen Ladies Night. Han fick nej – enbart kvinnor får köpa biljett.

Då anmälde han saken till Diskrimineringsombudsmannen. Kent anser sig könsdiskriminierad – mansdiskriminerad.

David Stenmarck, producent och initiativtagare till ”Ladies Night”, håller med om att det är könsdiskriminering. ”Ja, det får man väl säga. Men det finns så mycket annat som riktar sig till bara män. Jag tycker väl att tjejerna kan få en kväll om året”, säger David Stenmarck.

Man kan undra – vad är det där ”så mycket annat” som riktar sig till bara män? Jag tycker tvärtom att det är extremt sällsynt att kvinnor formellt stängs ute från saker och ting. Förmodligen bland annat beroende på att det skulle bli ett ramaskri om så skedde. Däremot är det ganska vanligt att män stängs ute.

Showen ”Ladies Night” har redan tidigare anmälts för könsdiskriminering men fallet har då avskrivits då det inte ansetts som ett tillräckligt allvarligt fall av diskriminering.

Läs mer här.

PS: Hur rimmar reglerna för biljettköp till Ladies Night med principen om att könen bara är en social konstruktion?

Män enkla att distrahera – med urringning

29 september 2010

”Män är enkla att distrahera med tillräckligt djup urringning och ett leende”, säger den kvinnliga pokerspelaren Emma Glover (här). Hon säger vidare: ”Som med flesta saker här i livet så känner jag att det är en fördel att vara kvinna.”

En medlem av det strukturellt underordnade könet har talat.

Skola anmäld för pojkdiskriminering

29 september 2010

Håbo kommun ska yttra sig till diskrimineringsombudsmannen efter en anmälan från en förälder om könsdiskriminering vid tilldelning av skolplatser. Föräldern, som har en son med särskilda behov, undrar om kommunen hade rätt att bara ta in flickor på den högstadieskola som ligger närmast familjens hem, trots att sonen hade längre kötid.
Skolans argument var att den ville ha en jämnare könsfördelning bland eleverna.

Detta uppger Sveriges Radio. Tack för tipset, Bo!

För övrigt finner du här en debattartikel med rubriken ”Kvinnor rättslösa när förövaren är polis”. Sedan kommer en lång argumentation för att det är svårt att få rätt mot en polis som begått något övergrepp. Vilket stämmer. Vad som inte framkommer i artikeln är varför detta inte skulle gälla lika mycket för män som drabbats.

Kött som sabbar jämställdheten

28 september 2010

Jag läser vidare i skriften Har klimatet ett kön? från Miljöförbundet Jordens Vänner. Sidan 28 har rubriken:

”Köttet – en patriarkal miljöbov”

Sedan står det:

”Historiskt sett har köttet varit den rike vite mannens mat. Om alla ska göra samma proteinval inverkar det på våra chanser att överleva. De som drabbas i dagsläget är utöver djur framförallt kvinnor och barn, säger författaren Lisa Gålmark.”

Där fick de med allt i ett: mannen är boven och kvinnan är offret. Feminism i ett nötskal.

Nog har jag respekt för vår miljö och dess problem, och jag tycker vi ska ta klimathotet på allvar. Men därifrån är steget långt till att göra genusfråga av vårt middagsval, och utmåla ena halvan av befolkningen till miljöbovar. Dessutom med ”patriarkala” förtecken. Det finns trots allt väldigt många kvinnor som äter kött också, även om män genomsnittligt äter mer.

Enligt nämnda skrift är en förstörd miljö inte det enda som köttet har på sitt samvete. Kött saboterar jämställdheten också. Så här står det:

”Lisa Gålmark bygger sitt resonemang på studier av antropologen Peggy Sanday. Studierna har visat att i kulturer där man åt mycket lite kött eller inget kött alls, var kvinnor och män mer jämlika om man ser till resurser och arbetsfördelning.”

Är det verkligen så att kött förstör jämställdheten? Eller är sambandet det motsatta – i jämställda samhällen äter man inte kött på grund av att jämställdhet råder? Känns rätt tveksamt, måste jag säga, tills jag sett kraftfulla vetenskapliga bevis för att så skulle vara fallet.

En annan sak: Om man nu nödvändigtvis ska göra genusfråga av allt som har med klimat och miljövård att göra, varför är det ingen som gör genusanalys på vilka de personer är som uppfinner, utvecklar och tillverkar ny miljöskyddande teknologi?

Unga män känner sig politiskt övergivna

28 september 2010

Idag skriver Fredrika-Bremer-Förbundets ordförande, Birgitta Wistrand, en artikel på DN Debatt. Den handlar om kvinnorepresentationen i riksdagen, som ju har sjunkit efter årets val. Det beror till stor del på Sverigedemokraternas entré i riksdagen- av deras 20 ledamöter är bara 3 kvinnor.

Jag tycker att Birgitta Wistrand, liksom många andra inom politik och samhällsdebatt, borde ställa sig frågan varför svenska folket har röstat in Sverigedemokraterna i riksdagen. Jag tror man gör frågan alltför enkel för sig om man reducerar den till att handla om främlingsfientlighet.

Jag är övertygad om att många män, särskilt unga män, i dagens Sverige känner ett utanförskap. Alldeles speciellt känner de sig inte uppskattade när de tar del av vad som sägs i politiken – av deras valda företrädare. Under många år har alla partier, från höger till vänster, tävlat om att ställa sig på kvinnornas sida. I praktiken innebär det faktiskt att de har tagit – och tar – avstånd från män. Retoriken och många gånger varit öppen manshatisk.

Hur kul är det för en pojke som håller på att bli man att ständigt matas med det politiska pratets attacker på det manliga könet? Att matas med prat om patriarkat, att pojkar tar plats, att flickor däremot är utsatta och behöver hjälp, medan pojkar nästan ska motarbetas (så att de inte tar plats)? Att matas med förslag om hur kvinnor på tusen och ett sätt ska specialgynnas (vilket per definition innebär att männen missgynnas)? Att förväntas stiga åt sidan och lämna plats åt kvinnor?

Hur kul är det att växa upp och upptäcka att den egna gruppen – och därmed man själv – av samhället klassas som ett problem och en belastning? Hur kul är det att gång på gång ta del av den politiska och mediala elitens utspel om sådant som hur mycket det kostar samhället att hålla sig med män, att en särskild mansskatt kanske borde införas, att män är själva problemet för Sverige (och världen) idag? De unga männen känner sig förstås ovälkomna till livet.

Det politiska etablissemang som i total enighet uppträder så odrägligt politiskt korrekt, så enkelspårigt, så grovt anti-jämställt och så manshatande kan räkna med att drabbas av ett missnöjesparti. För det är i första hans som ett sådant om Sverigedemokraterna bör betraktas.

För övrigt vill jag påpeka två feministiska kullerbyttor i Birgitta Wistrands artikel. Först detta:

”Enligt sedvanlig dramaturgi finns naturligtvis en kvinna med i spelet: Mona Sahlin. Hon får nu en uppmärksamhet som aldrig förunnades henne före valet. […] Partiet anser tydligen att hon ensam ska ta på sig skulden för socialdemokraternas katastrofval. Var finns resten av partiledningen? […] Ingen man i sikte som ville dela ansvaret och skammen.”

Vad är det för dumheter att Mona Sahlin inte fick någon uppmärksamhet före valet? Den uppmärksamheten var ju enorm. En typisk feministisk lögn.

Sedan vill jag kommentera beskyllningen mot män inom (s) för att dra sig undan skulden för nederlaget. Återigen – vad är det för dumheter? Det är väl allmänt bekant vilket väldigt fokus som sedan länge ligger på just partiledaren i svensk politik. Är hon en kvinna får hon också ta den negativa sidan. Mängder med manliga partiledare före Mona Sahlin har löpt gatlopp å det grövsta när det gått dåligt i riksdagsval. Skulle Sahlin skonas från detta för att hon är kvinna?

Sedan till slut: Avslutningen på Birgitta Wistrands feministiska debattartikel är obetalbar. Verkligen obetalbar. Hon skriver som slutkläm:

”Jämställdheten måste fortfarande erövras varje dag och nu är det dags att kräva åtminstone halva makten!”

Jag tar det igen:

”Jämställdheten måste fortfarande erövras varje dag och nu är det dags att kräva åtminstone halva makten!” (min kursivering).

Ganska ofta avslöjar feminismen sig själv.

Läs artikeln här.

Manlighet – en mycket vanlig sjukdom

27 september 2010

Frilansskribenten Jens Klitgaard, som bland annat är verksam som sexualupplysare vid  RFSU, har skrivit en mycket intressant artikel i tidningen Ottar. Rubriken är ”Manlighet – en folksjukdom?”

Den som i vanlig ordning räknar med feministiskt manshat blir i stort sett besviken (eller glad, beroende på hur man ser det). Jag tycker nämligen att artikeln i stort sett är fri från skuldbeläggning av det manliga könet.

För en gångs skull i samhällsdebatten ligger fokus helt och hållet på mäns kortare medellivslängd, och på de många sätt på vilka pojkar och män är underordnade. Extra utsatta. Det är mycket glädjande. Jens Klitgaard skriver bland annat:

”Det pratas sällan om manlighetsrelaterad död, ändå är det exakt vad det handlar om. I medierna får vi bilden av att kvinnor blir sjuka och mår dåligt av att bära upp samhällets ideal om hur en kvinna ska vara och se ut. Men hur påverkar manlighetsidealet männens hälsa? […] I Socialstyrelsens Lägesrapport 2010 som kom ut i mars 2010 får vi reda på att dödligheten bland svenska män är högre än bland kvinnor generellt, men att det är bland de unga som könsskillnaderna i dödlighet som störst. Drygt tre gånger så många unga svenska män, 15-24 år gamla, dör i trafikolyckor, cirka 60 procent fler dör i självmord, cirka fyra gånger så många i alkoholrelaterad död och cirka tre och en halv gånger fler i övriga skador. Sammantaget dör mer än dubbelt så många män som kvinnor i den åldersgruppen. Och detta är inget unikt för Sverige, så här ser det ut över hela världen. Ofta ännu värre. Detta är häpnadsväckande och brutalt, det handlar om unga människor som borde ha ett långt och gott liv framför sig, men av olika anledningar dött för att de tagit stora hälsorisker, undvikit att hantera sina känslomässiga problem eller medvetet försökt ta sina liv. […] Det är dags att börja kalla manlighetsidealet för en folksjukdom. 2007 dog 3 140 fler män än kvinnor i åldrarna 15-64 i Sverige, det motsvarar ungefär antalet människor som under samma år dog på grund av prostata- och livmodercancer”

Det är som sagt bra att artikelförfattaren tar upp de många sätt på vilka pojkar och män blir lidande i större utsträckning än flickor/kvinnor. Den intressanta fortsättningen på diskussionen är förstås vad det beror på. Några idéer:

– Beror det på en medfödd benägenhet hos män att ta risker och ”leva hårt”? Att män helt enkelt är så här?
– Beror det på förväntningar (uttalade eller outtalade) från kvinnor, som pressar män att bete sig på detta vis?
– Beror det på att pojkar och män inbillar sig att kvinnor har sådana förväntningar?
– Beror det på att den manliga halvan av befolkningen har suggererat sig själv till att få för sig att det är så här män ska vara?
– Beror det på att pojkar och män känner en sådan press på sig på grund av mängden av förväntningar att de exempelvis tar till spriten?
– Eller på en kombination av ovanstående?

Jag har inget enkelt svar. Det är något för en genusforskare att sätta tänderna i. Om det nu finns någon genusforskare i detta avlånga land som inte är förblindad av feministiskt manshat, förstås.

Vad tycker du som läser denna blogg?

Läs artikeln här. Tack för tipset, kommentatören Tanja!

PS: Vi får inte glömma de fördelar som samhället får av att män tar risker. Se min kommentar om detta (nr 4).

Fler lappar att skriva ut

27 september 2010

Jag har tidigare lagt ut förslag på lappar som du kan skriva ut och sätta upp på anslagstavlor om du vill hjälpa GenusNytt med opinionsbildningen. Nu har det kommit in fler lappar – se nedan. Tack Philip för mycket väldesignade lappar med bra budskap! De tidigare lapparna finns här.

.

.

.

.

.

.

.

Oops, helgonen gör visst bort sig!

26 september 2010

Tips i den här stilen kommer i en strid ström till mig, oftast utan att jag bloggar om dem. Men nu tänkte jag passa på att visa några aktuella exempel på det som inte finns enligt våra kära politiskt korrekta politiker: Kvinnors våld mot män och kvinnors förmåga att mörda (både män och andra kvinnor):

1. Kvinnor överföll man, band och stängde in honom i lada

Ur Aftonbladet: 26-åring hölls fången i lada av två kvinnor. Polisen misstänker: Tjejkompisar överföll och band sitt offer. De två tjejkompisarna misstänks ha övermannat och bakbundit den 26-årige mannen. Och hållit honom fången i en lada. Nu är de anhållna för människorov.

2.. Kvinna slog ihjäl sin sambo med hammare

Ur GT/Expressen: När polisen hittade den döende mannen i hallen hade han 48 olika skador på halsen, huvudet, bålen och benen. Med en hammare, ett avhugget samurajsvärd, en krysskruvmejsel och en gitarrsträng misstänks hans sambo ha mördat honom. De blev oense vilken musik de skulle lyssna på.

3. Kvinna misstänkts för fallskärmsmord

Ur DN:  En 26-årig belgisk kvinna misstänks ha mördat sin kärleksrival genom att sabotera hennes fallskärm före ett hopp från 4 000 meters höjd. Det skedde genom att skära av linorna i luften.

4. Bomblarm tros ha varit hämnd

Ur Aftonbladet: Polisen tror att exflickvännen utsatt 28-åringen för en ondsint hämnd. Mannen skulle till Pakistan för att gifta sig med en ny kvinna – efter lördagens falska terrorlarm vågar inget flygbolag ta honom ombord. Han är portad från flyg.

Jag tar inte upp det här för att smutskasta kvinnor. Tvärtemot vad en del feminister säger om mig (det kallas härskarteknik) är jag inte kvinnohatare. Definitivt inte. Däremot köper jag inte den feministiska bilden av kvinnor som något slags övermänniskor som aldrig skulle göra något ont. Etiskt högstående, på en helt annan nivå än männen, som är det skyldiga könet. Jag har en jämställd bild på könen – både kvinnor och män gör både onda och goda saker. Skuld, liksom ära, är individuell.

Tack för tipsen, Bo!

TV4 tar ställning mot pojkar

26 september 2010

TV4 tar ställning för flickor, på bekostnad av pojkar, när man låter sitt program ”Dansfeber” stödja hjälporganisationen Plans projekt Flickafadder (att man ska bli fadder för en flicka, inte en pojke). Så här skriver tevestationen på sin sajt:

”Världen över diskrimineras flickor – bara för att de är flickor. Denna vecka uppmärksammar Dansfeber flickors situation i världen och Plans insatser för dem. När du röstar på din favoritdans den här veckan kan du välja att också bli Flickafadder i Plan och på så vis hjälpa oss att förbättra villkoren för flickor i utsatta delar av världen.”

Sorgligt att de inte valde en könsneutral form av bistånd. Men tack i alla fall TV4 för att ni offentliggör ert ställningstagande i könsfrågan. Nu vet vi var ni står. Synd att ni inte tycker om pojkar. Det tycker i alla fall vi jämställdister.

Läs mer här. Tack för tipset, Clabbe!

Kvinna vill ha kvinnor

26 september 2010

”Man ökar lönsamheten hos ett företag med fler kvinnor i styrelserna”, säger Lena Gustafsson (här), grundare av Styrelsekvinnor.com.

Man kan konstatera att hon talar i egen sak.

Man kan också konstatera att en amerikansk affärsskola gjort en undersökning baserad på norska företag, som kom till slutsatsen att ju fler kvinnliga styrelseledamöter ett företag har, desto mindre värt är företaget. Forskarna konstaterar att företagens värde (marknadsvärde i relation till bokfört värde) har minskat med 18 procent för varje 10-procentig ökning av kvinnorepresentationen i styrelsen. Det skedde när Norge införde en feministisk lag om kvinnlig representation i styrelser. Jag har tidigare bloggat om saken här.

Observera: Jag tror inte ett ögonblick att kvinnor automatiskt, på grund av sitt kön, är sämre på styrelsearbete. Däremot är det naturligt att styrelsen blir sämre om man tillsätter personer som egentligen inte platsar för att till varje pris kunna visa upp en snygg genusstatistik.

Kvotering förstör. Se bara på sossarna.