Reflektioner efter pubträffens samtal

by

Jag har inte hunnit med att skriva om måndagens pubträff för jämställdister ännu. Så här kommer det.

I Stockholm var vi ett 15-tal personer. Det var hög stämning på puben och mycket intressanta genussamtal.

Det uppstod bland annat en intressant diskussion om vilken ton vi jämställdister bör hålla i genusdebatten. Man kan dela in detta resonemang i två spår:

1. Bör vi kritisera feminismen?

Det finns de som anser att vi jämställdister ska avhålla oss från att kritisera feminismen. Vi ska tala om hur saker och ting bör vara, hur sann jämställdhet är, men inte peka ut det eller dem som är fel, menar anhängare av den synen. ”Det är gnälligt att klaga på feminister”.

Är det så?

Jag har i denna blogg mycket ofta kritiserat feminismen, så jag är partisk. Jag resonerar så här. Om det finns en ideologisk rörelse som så till den milda grad kommit att dominera samhället som feminismen så går det inte att undvika att kritisera den (om man nu anser att den har fel). Väldigt många människor där ute betraktar feminismen som något självklart gott, något som kämpar för något fint. De är hjärntvättade till den åsikten. Då är det nödvändigt att ta dem ur villfarelsen.

Feminism är, åtminstone i dagens tappning, sällan något gott. Varför inte? För att den så gott som alltid tar ställning för det ena könet, och därmed automatiskt tar ställning emot det andra. Det kan aldrig resultera i jämställdhet.

”Men det finns olika slags feminister och en del är vettiga”, säger kanske någon.

Visst. Men ordet ”feminism” bygger på ordet ”femina”, latin för ”kvinna”. Det säger allt. Den som verkligen kämpar för jämställdhet och tror på människors lika värde (oavsett kön) kan inte bekänna sig till en ideologi som innehåller det ena könet i sin benämning. Säger man sig vara ”feminist” så har man tagit ställning för det ena könet mot det andra.

Vad tycker du?

2. Bör vi försvara gruppen män?

Det finns de som tycker att det grundläggande felet i den svenska genusdebatten är att man ser människor som delar av två stora kollektiv (män och kvinnor), vilket är fel eftersom vi alla är individer. Därför är det fel att påpeka orättvisor och underlägen som drabbar gruppen män, anser anhängarna av den skolan. Försvarar vi gruppen män gör vi samma misstag som feministerna, menar dessa personer.

Jag håller med om början – vi är individer och det är fel att ständigt se människor som medlemmar av ett könskollektiv. Det är ett grundfel i genusdebatten. Men eftersom vi under så lång tid har utsatts för en kanonad av påståenden om att gruppen män felar på olika sätt och att gruppen kvinnor är förtryckt av gruppen män, så måste vi visa att det är fel. Det görs enklast och effektivast genom att visa exempel på att kvinnor ibland har ett överläge, att kvinnor ibland (också) gör fel, att män ibland är förtryckta. Människor är numera hjärntvättade till att kvinnor står för något gott medan män står för något dåligt, att kvinnor har det kämpigt medan män har det lätt. Jag tror det är omöjligt att ta död på den myten utan att ta gruppen män i försvar. För det är ju bara försvar det handlar om – det är feministerna som har startat könskriget.

Sedan hoppas jag att det kommer en tid, pax genus, när vi verkligen kan strunta i könstillhörighet och istället se individen. Tiden efter könskriget. Den stora genusfreden. Jämför ”pax romana”, den romerska freden (genus heter genus på latin, enligt Google).

Vi tog upp en tredje intressant fråga också på pubträffen i Stockholm – men den sparar jag till ett annat blogginlägg.

Svara gärna på de två enkätfrågorna nedan. Och gå gärna in och debattera på forumet Genusklubben.

25 svar to “Reflektioner efter pubträffens samtal”

  1. barfota Says:

    Som vanligt tycker jag du gör rätt Pär.
    Den uppmärksamhet och stora framgång som GenusNytt fått är en kvittens på ett bra jobb. Ändra inte på någonting som bevisligen fungerar.

  2. Manhood United Says:

    Som vanligt tycker även jag du gör rätt Pär.
    Den uppmärksamhet och stora framgång som GenusNytt fått är en kvittens på ett bra jobb. Ändra inte på någonting som bevisligen fungerar.

  3. Magnus Redin Says:

    Vad är vitsen med röstningsknapparna?

  4. PabloHoney_4 Says:

    Jag anser att män som grupp inte skall försvaras. Däremot mannen som individ skall alltid försvaras, likaså kvinnor. Kollektivisering av män, likasom feminister gör mot kvinnor, är marxism.

    Däremot måste man alltid kritisera feminismen vid dess namn eftersom det är en maktbas, en vänster-ideologi som infiltrerat samhället i stort. Därför måste man bli medveten om drivkraften och synlig- och tydliggöra maktstrukturer i samhället. Feminism är politik och skall därför genomgå demokratisk granskning.

  5. Manhood United Says:

    Åh, vad trött jag blir på alla bönder som inte fattar ironi?

  6. ItchY Says:

    @Magnus.
    Du glömde väl inte att trycka på vote-knappen?

  7. Manhood United Says:

    @ PabloHoney_4

    ”Kollektivisering av män, likasom feminister gör mot kvinnor, är marxism. ”

    Du menar att Marxismens införande av begreppet könsroller; gemensam fördelning av arbetssysslor vid den tiden mellan man och kvinna, från första början var för att föra klasskampen vidare och ta folket ur fattigdom genom att höja statusen? Är det marxismen vi har att skylla för det annalkande könskriget?

  8. Magnus Redin Says:

    Frågorna känns meningslösa när de nästan alltid är: Stödjer du ”ondska” eller ”godhet”.
    Ointressanta frågor gör dem till ett billigt trick.

  9. margareta Sandebo Eriksson Says:

    På samma sätt som vi under en tid har arbetat med att få kvinnor jämställda män så måste vi också arbeta med att få män jämställda kvinnorna. Män har en makt som kvinnor har velat dela med männen. På samma sätt har kvinnor en makt som kanske är lite mer dold, men som likväl män bör få del av. En verklig jämställdhet får vi först när männen också blir jämställda kvinnorna.
    Om detta har jag skrivit i boken Dold makt, som handlar om kvinnors dolda makt.

  10. leifer Says:

    @margareta Sandebo Eriksson

    Hur menar du att män ska få tillgång till kvinnors reproduktiva makt 50-50?

    För jag antar att du tycker det är självklart att kvinnors ska ha tillgång till männens produktiva makt 50-50.

  11. LP Says:

    Att sortera individer i kollektiv kan ibland vara praktiskt. Problematiskt blir det om man inte förstår att alla kollektiv består av individer och att man kan skapa andra kollektiv där bara några ur kollektiv A passar in. Tex Män – Kvinnor, Feta – Smala, Intelligenta – Korkade, Långa – Korta, Svarta – Vita etc.

    Feminismen kan nog ses som en offensiv strategi – man tar ställning för och mot eftersom utgångsläget är så dåligt.
    ”Jämställdismen” borde vara den naturliga utvecklingen, åtminstone i en del länder och förmodligen i Sverige. Den bör ta ställning för men inte mot.

  12. AdminATBarntjuv.tk Says:

    Jag tillhör sannolikt individ-fåran, d.v.s. de som vill se till individ snarare än grupp.

    Om man har en grundinställning att alla individer är lika värda, så är det en bra början.

    Tyvärr kan man inte komma till denna ”början”, utan att först befinna sig i pax genus och även pax mellan grupper i största allmänhet.

    I samhället idag, så diskrimineras och/eller utestängs gruppen män på olika områden, t.ex. familjerätt, förlossningsvård, mödravård, bvc, barnomsorgen, vad gäller abortlagen och lag om könsstympning, m.m.

    Därför är det klart att man måste försvara gruppen män i det sammanhang, där den bevisligen eller sannolikt är ett ”offer”.

    På samma sätt kanske kvinnor missgynnas som grupp i något sammanhang, kanske vad gäller ”utsatt för våldtäkt”.

    Därmed inte sagt att gruppen män kollektivt bör skuldbeläggas för våldtäkter.

    Med synsättet att alltid se till den svagares och/eller diskriminerades intressen, så kommer man ganska långt tror jag.

    Det gäller för ALLA att vara lite grann som rättvisans Robin Hood…en sann ”gentleman” (hövisk…).

    ;O)

  13. AdminATBarntjuv.tk Says:

    [rättelse:]

    ”barnomsorg, (…) abortlag, lag om” (obestämd form istället för bestämd samt ”och” borttaget)

    ________

    LP, 24 oktober 2010 kl 2:03,

    Det som är förrädiskt med just grupperna kvinnor och män är att de nästan består av i princip lika många individer (kvinnorna utgjorde ca 50,2% av Sveriges befolkning, 31/12 2009, länk: http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____262459.aspx), vilket nog inte kan sägas om övriga grupper, ”Feta – Smala, Intelligenta – Korkade, Långa – Korta, Svarta – Vita etc.”.

    De förrädiska ligger i att den jämna fördelningen kvinnor – män gör att det är lätt hänt att kollektivisera individerna, utifrån deras ”könsmarkör”.

    Emellertid kan man diskutera om man överhuvudtaget bör dela in alla individer med en viss ”könsmarkör”, t.ex. kvinna, i samma kollektiv, trots olika ålder.

    Vad har individer i grupperna ”kvinnor” och ”män” av olika åldrar eg. gemensamt, bortsett från vissa yttre attribut?

    Vad har en nyfödd av kvinnligt kön eg. gemensamt med en kvinna i t.ex. 30-årsåldern?

    Bortsett från att just åldern ibland är en markör som skiljer människor åt (eller förenar dem) mer än könet, så är inte heller de yttre ”kvinnliga” attributen, såsom bröst, breda höfter, m.m. likartade mellan den nyfödda och 30-åringen.

    Man kan även undra vad som gäller för hermafroditer.
    SCB tycks inte räkna in dessa i befolkningsstatistiken, vilket är lite märkligt.

    Jag har även funderat på vad som gäller vid ombyte på t.ex. kommunala badhus för den/de ev. hermafroditer som finns i landet samt om en hermafrodit som får barn (om det är möjligt) räknas som mor eller far.

    Det är dock ett annat kapitel.

  14. AdminATBarntjuv.tk Says:

    [rättelse SCB-länk:]

    http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____262459.aspx

  15. AdminATBarntjuv.tk Says:

    [tillägg om länken:]

    Värt att notera, ang. könsfördelningen, den 31/12 2009, är att från 66 års ålder och uppåt (till 110 år!), så var antalet kvinnor högre än antalet män.

    Faktum är att man kan börja skönja den tendensen redan från 60 års ålder, med undantag för grupperna 64- och 65-åringar, i vilka män tydligen var i majoritet.

    Det går dock ganska brant utför för män vad gäller dödlighet, ju äldre de blir.

    Den äldsta kvinnan blev även två år äldre (110 år) än äldsta mannen (108 år).

    Jag tänker nu på Mauro Scoccos låt: ”Ingen som vinner”:

    Fast det är tydligen kvinnorna som vinner i och för sig…

  16. AdminATBarntjuv.tk Says:

  17. Torstensson Says:

    margareta Sandebo Eriksson

    ”Män har en makt som kvinnor har velat dela med männen”

    Kvinnor väljer själva om de vill åt den makten eller inte. Det är inte vi ”Män” som hindrar någon kvinna att ha den här makten du pratar om. Kvinnor har andra val än män och det beror till stor del på biologiska faktorer om du frågar evolutionspsykologin. Frågar man socialkonstruktivister så beror det på strukturer.

    Makt är ingen rättigen Margareta! När ska kvinnor, män, feminsiter etc inse detta. Makt uppnår man genom hårt slit,hprda studier, och viljan att välja bort andra intressen.

  18. Lasse B. Says:

    Jag tror att feministkvinnorna vinner mycket på att manligheten är som den är. Det betraktas nämligen som omanligt att gnälla, att klaga. Den manliga hjälten har genom historien varit stoisk, funnit sig i sitt öde, men däremot offrat sig för kvinnor och barn. T.o.m. den i övrigt relativt feminint beskrivne Jesus från Nazareth behäftass ju med denna stoicism.

    Detta gör att mannen som agitator har dubbel börda. Jag tycker att Pär Ström är mycket modig, och att han gör sin grej på ett beundransvärt sätt. Själv har övervägt att starta en blogg som skulle gå i den stilen, fast lite mer åt det skämtsamma hållet, men det har inte blivit av ännu. Dock vore jag tvungen att använda ett alias p.g.a. att mitt jobb är sånt att det skulle bli massor med problem om min identitet skulle förknippas med antifeminism. Privat står jag helt och hållet för dessa åsikter och vädrar dem också, men däremot gör jag det inte i professionella sammanhang/till kollegor, eftersom jag vet hur stigmatiserad jag då skulle bli.

  19. leifer Says:

    Lasse B.

    Du är inne på nåt viktigt. Feministkvinnor använder även förminskning som spelar på manlighet.

    Jag brukar använda ett trick när det händer, jag frågar dom om dom tycker det är ok att köra med patriarkaliska-förtryckar-metoder (eller nåt liknande=. Det är ju en termer som feministerna använder själva. Då blir dom ofta helt tysta och vet inte vad dom ska säga.

    Gonzo skrev tidigare om vad som är ”riktiga män”. Det är ju intressant då ju feministerna velat ha fram ett mjukare mansideal etc. När dom dessa män kör en mjukare stil, då får dom höra att det är omanligt. Det är en härskarteknik och kallas dubbel bestraffning.

  20. Lars Says:

    Margareta Sandebo Eriksson, varje gång en kvinnlig publicist antyder att man tänkt efter mer än en gång och använt båda öronen och ögonen blir man glatt överraskad, och jag skulle gärna läsa din bok Dold Makt som jag inte kände till sedan förut. Av det lilla du nämner här så liknar det rätt mycket av det jag funderat på runt orsakerna till att den historiska pendeln har så svårt att svänga in sig mot ett jämviktsläge, utan tydligen alltid svängt mellan instabila ytterligheter. Instabila därför att de genom sin orimlighet kommer att utsättas för motktafter. Jag är övertygad om att kvinnor i tidigare generationer satt fast i samhällsstrukturer och förväntningar som gjorde det svårt att göra karriär. Men jag är inte säker på att det var enbart männens förväntningar som var hindret utan lika mycket kvinnornas. Framför allt har jag en känsla av att män och kvinnor hade en respekt för varandra i de roller man hade som vi idag ser utbytt mott ett urskiljningslöst förakt som mest ger kalla kårar. Kvinnor och män verkar aldrig ha stått så långt ifran varandra som nu när vi påstås vara det mest jämställda landet i världen. Medan kvinnorna haft feminismen som ledstjärna mot jämstlldhet, med berättigade krav, har männen helt saknat sådan. Med den allt mer vikande tillgången på orättvisor att bekämpa under det feministiska fälttågets gång, verkar man något förvirrat ha övergått till rallarsvingar mot män i allmänhet och självömkan har till sist blivit kvinnans största fiende. Men utan hinder på den feministiska motorvägen har en fartblindhet efter hand uppstått där vilken förolämpning som helst visar sig gå hem får applåder av det feministiska etablissemanget (maktstrukturen), medan männen av den historiska ”skulden” tyst verkar sitta i skamvrån och be om ursäkt. För vad ?
    Mitt svar på Pärs frågor om viken uppmärksamhet vi bör ägna feminismen är alltså definitivt: ”JA”, vi måste definitivt tända lyset och visa på BÅDE mäns och kvinnors maktstrukturer. De i dagens kultur-, politik- och samhällsdebatt slentrianmässiga skuldbeläggning av oskyldiga. Det finns nämligen två saker som gör mig heligt förbannad och tyvärr bara får mig att känna förakt: 1) Dumhet parad med makt 2) Självhävdelse på andras bekostnad, dvs när någon med IQ 5 anser sig ha rätt att håna någon med IQ 100 på grund av kön, inte pga prestation. Jag tror alltså att feminismen lever farligt när pendeln börjar slå igen, och jag anser att Pärs blogg är helt nödvändig för pendeln att gå mot ett jämviktsläge.

  21. 50/50 Says:

    Efter könskriget?

    Männen gör ju ingenting för stoppa utvecklingen så det lär bli…

    Pax genus i Amazonia.

  22. Manhood United Says:

    @ Admin Barntjuv

    Grym gammal dänga, hur gick det med bidragen till den översatta versionen av We Shall overcome?

  23. Andreas Dahlin Says:

    Feminismen behöver kritiseras aktivt eftersom den har blivit en del av politiken. Hade det rört sig om en tokig ideologi som INTE fått genomslag så skulle man inte behöva bry sig så mycket.

    Det finns helt klart väldigt många personer som anser sig vara feminister men som ändå har klart vettiga åsikter. Det är dock den radikala feminismen som får genomslaget i politik och som därför påverkar våra liv.

  24. Andreas Dahlin Says:

    Försvarandet av män är på sätt och vis fel, eftersom jag instämmer i att det bästa vore om vi kunde skippa könskriget och bara se folk som individer. Men eftersom feminismen nu har valt att ha ett könskrig finns det viss poäng att försvara manligheten.

    Det vi förhoppningvis kan åstadkomma är att visa att feminismen inte bygger på fakta utan på subjektiva åsikter, ideologisk blindhet och i vissa fall rena lögner. VI kan visa detta genom att för varje exempel på ”förtryckta” kvinna ge ett exempel på en lika förtryckta män.

  25. Hanna Fridén, pappadiskriminering som inte kan kallas orättvis, och påstått hemmafruvurmande « bittergubben Says:

    […] citatet beskrivs rentav de som okritiskt svalt den feministiska propagandan som hjärntvättade: ”Om det finns en ideologisk rörelse som så till den milda grad kommit att dominera samhället som f…” Det är ju lätt att förstå om en feminist tar anstöt över det språkbruket, men det har […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: