Ett tecken på att glastaket inte finns

by

Idag publicerar DN en intressant artikel i sin bilaga Jobb & Karriär (ännu ej på nätet). En undersökning visar att kvinnliga chefer inte är lika beredda som manliga chefer att flytta till en annan ort om karriären kräver det. Jag citerar ur DN:

”Transearch har frågat 463 chefer i olika branscher hur de ser på en attraktiv chefstjänst om den kräver en flytt inom Sverige. 64% av männen är positiva, mot 52 procent av kvinnorna. 24% av kvinnorna svarar definitivt nej, mot bara 10% av männen”.

Det är ju solklart att denna skillnad i attityd främjar mäns karriär och bromsar kvinnors karriär – i genomsnitt. Detta är förstås en bidragande orsak till att män genomsnittligt når högre positioner i samhällslivet.

Det där så kallade glastaket – att kvinnor blir stoppade av strukturer när de försöker göra karriär – finns inte. Vad det handlar om är att kvinnor genomsnittligt prioriterar förvärvsarbete och karriär lägre än män. Det sker på många sätt. Mindre flyttbenägenhet är bara ett.

Glastaket är en av många feministiska myter.

Advertisements

9 svar to “Ett tecken på att glastaket inte finns”

  1. NisseNyfiken Says:

    Om det är någon ”struktur” som ”hindrar” kvinnan i genomsnitt så är det väl som sagt hennes egna val och prioriteringar. Men som vanligt är det bekvämare att skylla på något utomstående – i feminismens fall mannen, patriarkatet, könsmaktsordningen.

  2. Manhood United (barn till radikal feminist som gör tok revolt;-) Says:

    Män ska släppa försörjningsbördan av kärnfamiljen dvs kvinnan och endast se till sina egna behov och försörjning av barnen. Kärnfamiljen ratas politiskt av oppositionen och feminismen. Individualism och oberoende liberalism i första hand ska i sådana fall bemöta detta politiska utspel.
    Det håller inte längre med feminismens dubbelmoral.

  3. Hanen Says:

    När jag hör feminister stå och ösa ur sig sin vanliga propaganda som bara går ut på att kvinnor missgynnas av oss ondskefulla män så blir jag bara så in i helvetes förbannad. För alla människor som har varit ute i arbetslivet under några år vet mycket väl hur det ligger till.

    På min arbetsplats är vi ungefär 50/50 och jag ser DAGLIGEN hur en del kvinnliga kollegor prioriterar familjen, ledigheten och privatlivet mer än sitt arbete. Som exempel har jag flera kvinnliga kollegor som jobbar deltid. Inte för att någon tvingat dom, utanför att det själva har VALT det frivilligt. Några män som jobbar deltid existerar däremot inte på min arbetsplats.

    Dessa kvinnor har också en förmåga att inte vara lika delaktiga i arbetet på samma sätt som oss övriga. De kommer inte sällan sent till möten, går ofta tidigare, är aldrig riktigt med på banan. Det är så tydligt att arbetet inte betyder lika mycket för dessa kvinnor som för oss övriga.

    Men detta får man inte säga. Detta är till 100 procent tabu i Sverige. För här råder den feministiska dogmen att kvinnor är offer även när de gör egna högst frivilliga val. Och här gäller också ett konstant skuldbeläggande av män. Därför ska män som satsar på sitt arbete och som vill göra karriär straffas, pekas ut känna skam när man istället borde värna om dessa personer för samhällets bästa.

    Ibland undrar jag hur det hade sett ut om vi gjort tvärtom. Det vill säga om vi gjort som i debatten med män som inte anses ta sitt ansvar för familjen. Det vill säga pekat ut dessa kvinnor som oansvariga för familjens försörjning och samhällets överlevnad. Hur hade det sett ut? Man skulle också kunna säg att det finns ett gastak för män i familjesfären. Att män hindras från att ta sin rättmäktiga plats på hemmaplan. Men det gör man såklart inte. Istället läggs som vanlig hela skulden på de lata männen som flyr familjeansvaret. Såklart.

    Slutligen. Självklart finns det undantag, det vill säga driftiga, duktiga och kunniga kvinnor som är högmotiverade och arbetsamma. Dessa kvinnor är tveklöst lika bra, eller bättre, än vilken man som helst. Men det går inte att blunda för att det finns fler kvinnor än män som väljer att prioritera ner sitt arbete. Det är ett faktum som jag tror varje normal kvinna och man kan konstatera genom att se på sin omgivning. Men i Sverige är som sagt denna sanning förbjuden.

  4. Jens Says:

    Nja, det är väl rent strikt inget tecken på att glastak inte finns???
    Det torde inte vara den enda förklaring till att kvinnor är färre än män på de högsta posterna, många andra delförklaringar finns. En av dessa KAN fortfarande vara diskriminering.
    Sannolikt förekommer det också, men återigen, som en av flera delar, och om den är den viktigaste eller om den är i det närmaste försumbar återstår att visa.

  5. Hans Says:

    Jens, Pär uttrycker sig aldeles för försiktigt.
    Vad man egentligen borde säga är att det finns inga som helst tecken på att det existerar något glastak och detta är ytterligare ett argument emot.

    Detta är ytterligare ett ibland tusen exempel på att män och kvinnor generellt sett har olika prioriteringar som leder till olika yrkesval, karriärsval och över huvud taget olika val i livet. Nyckelordet här är VAL. Skall den fria viljan åsidosättas för att någon galning tror att det måste vara exakt 50 procent kvinnor i exakt alla grupperingar som han eller hon kan fantisera fram och att det måste ske nu nu NU!?

    Det åligger sådana som dig som påstår att diskrimineringen förekommer att presentera bevis. Inte tvärt om. Vi arbetar inte under premissen att heltokiga idéer ses som fakta fram tills dom bevisats falska. Det är dom galna idéerna som behöver bevisas innan dom kan tas på allvar.

  6. Noger Says:

    SVT rapporterar om undersökningen och väljer att fokusera på en av anledningarna till att man inte vill flytta: Vård av förälder.

    ”Resultaten tyder på att framför allt kvinnor missgynnas”
    http://svt.se/2.22620/1.2240725/vard_av_foralder_hinder_i_karriaren

  7. Anna F Says:

    I Sverige finns inga Patriarkat, glastak, osynliga maktstrukturer eller systematisk diskriminering av kvinnor.

  8. Jack Says:

    Det är alltid osynliga saker som antimansideologerna menar hindrar kvinnor. Allt synligt är nämligen diskriminerande mot män, lagen, resurssatsningar osv. Glastaket är ytterligare en sådan osynlig grej som de gillar att prata om. Frågan är när ljuset ska gå upp för antimansideologerna själva att bara för att det finns ord för något betyder det inte att det finns i verkligheten. Glastak, tomtar och troll, vi kan alla prata om dem och försöka ”bevisa” fablerna med statistik, rent av lyckas då och då. Men det betyder inte att man måste tro på dem.

    Jag pratade för övrigt med en djupt religiös man, precis som feministerna kunde han hänvisa mig till otaliga bevis för att hans gud fanns. Vad som är bevis ligger i betraktarens ögon. Vad vill man försanthålla, det är nog frågan som feministerna ställt sig och svaren har de skrikit i åtminstone 40 år. Och de känner verkligen att det är så!

    Varför detta hysteriska letande efter bevis? Om förtrycket vore så omfattande som budgeteringen ger sken av borde ju var och en se diskriminering och förtryck av kvinnor runt om sig medan man läser detta t ex. Ett samhälle där kvinnor begår självmord i överflöd, kvinnor som dör i förtid efter att ha arbetat för pengar män istället spenderat, överflöd av kvinnor som tvingas leva på gatan, eller kvinnor som givits så låga betyg i skolan resten av deras liv tvingas utspela sig i lågstatus och högriskarbeten, fängelser överfyllda med kvinnor osv, kvinnor tvångsrekryterade in i det militära. Jag ser det inte (däremot drabbar ju allt detta män i Sverige).

    Sedan glastaks-idén mött mycket granskning och gått i kras för de flesta finns det dock en ny idé hos antimansideologerna. De nya osynligheterna som skall hållas sanna är en så kallad ”leaking pipe” eller läckande rör. Karriären (smaka på den för övrigt antimansideologernas frågor rör att få gräddfil i karriären medan vi män har frågor som rör vår självaste överlevnad, att slippa slaveri, att få en utbildning osv) verkar i denna ide vara tänkt som ett slutet flöde där de som inte är män skall pressas fram och om någon av dem faller av så är det en läcka i systemet. Resultatet, hur vi ska kompensera i verkligheten utifrån denna berättelse, blir förstås detsamma som när vi hade idén om glastaket i våra tankar nämligen att diskriminera mot män, förslagsvis med lag med medföljande hot om militärt eller polisiärt våld samt genom styrning av reella resurser bort från de som sätter kompetens före kön.

  9. Matte Says:

    Lite off topic. Jag med fler tror att en orsak till att SD fick så många röster är att många unga män känner att samhället vänder dem ryggen. De känner sig missgynnade. Samtidigt får F! väldigt få röster vilket borde vara ett bevis på att kvinnor inte känner sig så missgynnade, hade de gjort det så borde ju F! vara i riksdagen.

    Det borde iaf vara en indikation på vilken grupp som är diskriminerade i dagens Sverige.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: