Det är en frihetsinskränkning att en väldigt stor del av kvinnorna tvingas arbeta deltid för att ta ett stort ansvar för oavlönat arbete i hemmet, säger Fredrik Reinfeldt i en stor intervju som ha gett Dagens Nyheter. Sedan utvecklar han saken med att betona hur viktigt han tycker det är att fler kvinnor går över till att arbeta heltid istället för deltid.
Artikeln publicerades för tre dagar sedan, men jag har haft annat för mig och har inte förrän nu hunnit med att problematisera hans uttalande. Det finns en hel del man kan säga om detta.
1. I grund och botten är den så kallade arbetslinjen bra, om man i begreppet lägger att minska antalet sjukskrivna och arbetslösa. Det är bra om det lönar sig att arbeta. På den punkten håller jag med Fredrik Reinfeldt.
2. Men livet går inte ut på att producera så många arbetstimmar som möjligt innan det är dags för träfracken. Ibland känns det som om det är vad moderaterna tycker numera. Det har blivit för mycket luthersk pliktkänsla, ”du skall arbeta i ditt anletes svett”, över Reinfeldt. Vad hände med den lilla gnutta sydländsk livsglädje som tidigare fanns i Sverige? Lever vi för att arbeta eller arbetar vi för att leva?
3. Reinfeldt uttalar sig på ett sätt med tydliga värderingar. Kvinnor ”tvingas” arbeta deltid, deras frihet är ”inskränkt”. Hur vet han det? Tänk om de kvinnor (och män) som arbetar deltid gör det för att de vill göra det? Tänk om det är möjligheten att kunna jobba deltid om man vill som är frihet? Det är social ingenjörskonst att försöka ändra människors beteende för att beteendet ska uppfylla en politisk mall. Politikerna ska spegla människornas värderingar, inte tvärtom.
4. Det blir också en feministisk anstrykning över det hela när statsministern uttalar sig som han gör. Stackars förtryckta kvinnor, som är strukturellt underordnade och tvingas jobba deltid fast de inget hellre vill än gå upp till heltid. Som en skock viljelösa får blir de fösta av patriarkatet in i en tillvaro de inte vill ha. Det är väldigt många av oss som är hjärtligt trötta på det där offertjatet.
5. Det kanske är många företag, särskilt mindre, som inte har råd att hålla sig med en heltidsanställd. Intäkterna kanske bara bär 1,5 anställda, till exempel. Eller – ett lite större företag kanske bara har behov av en viss specialiserad arbetsuppgift på halvtid. Moderaterna är förvisso det nya arbetarpartiet – men de behöver ju för den skull inte gå så långt som till att bli anti-företagarparti.
När jag hör Fredrik Reinfeldt uttala sig längtar jag till Frankrike. Där kan de konsten att njuta av livet, enligt mitt förmenande. Om jag inte hade löpt risken att bli utmålad som den värsta mansgrisen på den här sidan om milleniumskiftet skulle jag säga ”mera vin, kvinnor och sång”. Hade jag varit kvinna hade jag förstås inte tvekat att skriva ”mera vin, karlar och sång”, för en kvinna kan ju säga vad som helst utan att riskera kritik. För att nu inte löpa risken att kallas heteronormativ kan jag lika gärna skriva ”mera vin, whatever-you-want och sång”.
Statsministern har en poäng på en punkt. Den part i ett äktenskap eller annat förhållande som förvärvsarbetar mindre än den andra parten samlar ihop färre pensionspoäng. Det kan straffa sig om förhållandet skulle spricka. Detta problem har också feminister i många år påpekat, och för en gångs skull har de haft rätt.
Lösningen på det problemet är dock inte att komma med statliga pekpinnar om hur människor ska leva sina liv. Försök istället finna en lösning som ligger i samklang med människors fria vilja. Det går.
Jag har länge förordat lagstiftning om att pensionspoängen (både statliga poäng och pengar i privata pensionsförsäkringar) ska delas lika vid en skilsmässa. Det borde inte vara så komplicerat att lagstifta om det. Andra tillgångar delas ju vid en skilsmässa, det är ju en av grundidéerna med äktenskapet, så varför inte pensionspoäng och pensionstillgångar?
Ändå förekommer vad jag vet den idén i princip aldrig i debatten. Det måste bero på att politiker och proffstyckare i media egentligen inte vill lösa problemet, de använder problemet som en förevändning för att pressa människor att byta livsstil till en livsstil som deras ideologi föreskriver.
