Så sammanblandas genusforskning med feminism

by

Den 17 december förra året kom ett mejl på Genuslistan, som drivs av Nationella sekretariatet för genusforskning, med nedanstående innehåll. Det är ingen dramatisk sak, snarare ett litet exempel som tillsammans med massor av andra exempel bildar en stor trend.

Jag tycker formuleringarna tyder på att genusforskning sammanblandas med feministisk ideologi, vilket i så fall är allvarligt eftersom seriös forskning måste vara neutral. Men jag kanske är ute och cyklar – döm själv. Här är formuleringen i mejlet, som gick ut till större delen av Sveriges genusforskare:

Genushistoriens utmaningar –
seminarieserie vid Historiska institutionen, Stockholms universitet

Seminarieserien fortsätter under vt 2011
Välkommen!

För presentation och program, se nedan:

Kvinno- och genushistoriker har sedan 1970-talet utmanat, debatterat och förändrat sättet att skriva historia. Resultatet är en omfattande, variationsrik och självrefleksiv feministisk historiografi.

I denna seminarieserie presenterar och debatterar genushistoriker viktiga teoretiska förändringar och vändpunkter i feministisk akademisk historieforskning. Har genushistorikerna lyckats påverka och förändra historiedisciplinernas kanon? Hur har influenser från social- och kulturhistoria, från poststrukturalism, maskulinitetsforskning, queerforskning, sexualitetsforskning och forskning med postkolonialt och intersektionellt perspektiv utmanat och förändrat kvinno- och genushistoriens empiriska räckvidd, metoder och teorier? Vilka är utmaningarna i dag?

Vid seminarierna möts olika generationer av kvinno- och genushistoriker och presenterar sina visioner för dagens och morgondagens genushistoria.

Program vt 2011

Dag: Sista onsdagen i varje månad (ej i juni)
Tid: Kl 14-16
Plats: Seminarierum D900, Historiska institutionen, Stockholms universitet

26/1: Bente Rosenbeck, historiker, professor vid Center for Kønsforskning, Institut for Nordiske Studier og Sprogvidenskab, Köpenhamns universitet, och Ulrika Nilsson, FD i idéhistoria, forskare vid Centrum för genusstudier, Stockholms universitet

23/2: Christina Florin, professor, Historiska institutionen, Stockholms universitet och Jens Rydström, docent i historia, lektor vid Centrum för genusvetenskap, Lunds universitet

30/3: Ulla Manns, idéhistoriker, professor i genusvetenskap vid Södertörns högskola och Karin Hassan Jansson, lektor, Historiska institutionen, Uppsala universitet

27/4: Meddelas senare

25/5: Meddelas senare

För frågor: kontakta Kirsti Niskanen
kirsti.niskanen@historia.su.se

Prof. Dr. Kirsti Niskanen
Department of History
Stockholm university

63 svar to “Så sammanblandas genusforskning med feminism”

  1. Jonas P Says:

    De vore intressant med en undersökning för att se vilka teoretiker och författare genusvetare refererar till i sina uppsatser, avhandlingar och dylikt. Min gissning är att majoriteten referenser går till feministiska författare. Blir marigt att hävda ideologiskt oberoende då.

  2. cupoftea Says:

    Nej. Utan att vara särskilt insatt vill jag hävda att genushistoriker till större delen är kvinnohistoriker, eftersom manshistorien länge har varit långt mer ”belyst”. Är dessutom inte poängen med genushistoria att undersöka varför kvinnor har fått stå tillbaka i historieskrivningarna?

    Dessutom, varför måste just genusforskare vara neutrala? Är en nationalekonoms forskning helt värdelös om hen är nyliberal?

  3. Pär.B Says:

    Vad menas med manshistoria? Upplysningsvis studeras inte krig utifrån aspekten att det är mest män som krigar. I ämnet kvinnohistoria däremot studeras kvonnors verksamhet eftersom de var just kvinnor där.

  4. Pether Says:

    ”eftersom manshistorien länge har varit långt mer ”belyst”.”

    Manshistoria är aldrig belyst.

  5. KB Says:

    cupoftrea:

    ”Är en nationalekonoms forskning helt värdelös om hen är nyliberal?”

    Nu är du lömsk. Ja, givetvis skulle forskning i nationalekonomi vara dålig och begränsad forskning om alla forskare var nyliberaler.

    Forskning bör aldrig vara politiskt eller idologiskt färgad, vilket är fullkomligt uppenbart att den svenska genusforskningen är.

  6. Pether Says:

    Hade forskning om rasbiologi varit värdelös ifall en racist hade gjort den?

  7. Anna F Says:

    Det finns ingen genusforskning i Sverige idag bara skattefinansierad radikalfeministiska tankesmedjor. Skam för landet och för universiteten som lånar ut sitt namn till dessa rosa-politruker.

  8. Access Says:

    Pether säger:
    ”Hade forskning om rasbiologi varit värdelös ifall en racist hade gjort den?”

    Radbiologin var värdelös just därför att den hade rasistiska utgångspunkter.
    Genusforskningen har feministiska utgångspunkter och är därför lika värdelös.

  9. AV Says:

    cupoftea: Nej, det är inte manshistoria som fokuserats på, utan den ledande klassens historia och vetenskapshistoria. De namngivna/styrande inom adeln var oftast män, fast deras fruar hade betydligt mer makt än 99% av alla män. Inom vetenskap var de flesta också män, ja kanske orättvist, men det viktiga är nog upptäckterna Galilei, Newton, Euklides och gubbarna gjorde. Inte vad de hade mellan benen. Ytterst få hade den ekonomiska förmånen att bli forskare. Gick mera i förmögna familjer och fler en en dotter till en professor blev matematiker. Men för den gemene mannen liksom kvinnan är historien sparsamt skriven. Hur drängen, kolaren och kanalgrävaren hade det och tänkte är lika outforskat som pigan, väverskan och bryggerskan. De enda gångerna vanliga män egentligen nämns är som antal soldater i någon kungs krig, men få har beskrivit krigens vansinne utifrån den tvångsvärvda drängens verklighet. Peter Englund och Dick Harrysson är undantag.

    Kallar man sig genushistoriker bör man nog inte explicit snöa in på kvinnohistoria, utan undersöka vilka förväntningar (genus) samhället ställde på båda könen. Fast om man vill visa vilken räkmacka och makt männen (best. form pluralis, alla?) hade med det glömda lidande och golgatiska helvete kvinnorna (best. form pluralis, alla?) fick genomlida, är det bara att fortsätta att jämföra friherre Löfvencrona med pigan Birgitta Helgesdotter.

    Det roliga är att synen att kvinnors arbete var mindre värd, främst fanns hos de styrande och munkar som skrev ner historien. Läser man de förkristna sagorna (Eddan och Saxo) är de givetvis en lång rad krigare och kungar, deras söner och vart de for. Men läser man lite närmare dyker det upp roliga små meningar. Skeppet gick ner med all utrustning men de överlevande lyckades bärga seglet. Varför bry sig om att skriva ner just det? Jo för att en ny båt kunde de nog knåpa ihop själva, men seglet var det värre med. När man tillverkade ett autentiskt segel vid vikingaskeppsmuséet i Roskilde visade det sig att det gick åt lika många arbetstimmar för seglet som hela resten av båten med rigg och allt. Utan kvinnors arbete ingen handel eller härnad, inga nya tyger eller smycken hem. Det visste nog både kvinnor och män då det begav sig. Det är en ganska ny (industriell) syn att kvinnors arbete är mindre värd. Fast man glömmer lätt alla de män och pojkar som också jobbade längst ner på stegen.

  10. Lövet Says:

    Är en nationalekonoms forskning helt värdelös om hen är nyliberal?

    …tjaa, nationalekonomi tangerar ju också samhälls”vetenskapen”. Som sådan så är den också en studie av (för) komplexa system och därmed i det närmaste omöjlig att belägga empiriskt. Eller snarare tvärtom – det går i princip att konstruera experiment som kan belägga vad som helst.

    Det är baratt välja frågeställningar och population till dess man får en statistisk korrelation och sedan göra en avhandling och försvara den på rätt universitet.

    …nån som blir förvånad över att nationalekonomerna i Uppsala lutar mer åt vänster i sina teorier än de på Handels?

  11. Shastra Says:

    @cupoftea

    Dessutom, varför måste just genusforskare vara neutrala? Är en nationalekonoms forskning helt värdelös om hen är nyliberal?

    Nej, givetvis inte. Nyliberala forskare kan ju producera ideologiskt neutrala forskningsresultat. Frågan är varför så kallade genusforskare är totalt oförmögna att göra detsamma?

  12. pigeon Says:

    عکس»رودخانه سزار در استان لرستان

  13. Pether Says:

    ”Frågan är varför så kallade genusforskare är totalt oförmögna att göra detsamma?”

    Ty, de är extremister.

  14. Tuggmotstånd Says:

    Finns mycket lite forskning som är helt neutral och objektiv. Så åsikter om att ”seriös forskning är neutral” är ren BS. Den mesta samhällsvetenskapliga, psykologiska och humanistiska forskningen är positionerad på ett eller annat sätt.

  15. AV Says:

    TM: Och då är det ju ärligare av genusnissorna att öppet redovisa vilken ideologi som styr deras forskning. Gör det lättare att avfärda den som just BS. Problemet är när några faktiskt gör genomarbetad objektivare forskning, vem skall tro dem i floden av postmodernism, relativism, taskig statistik, tyckande och förhastade slutsatser. När man ständigt ropar ”vargen kommer”, vem drabbas värst? De kvinnor som faktiskt skulle behöva hjälp drunknar i klagokören och avfärdas med allt annat. Med sådana vänner behövs inga fiender.

  16. Marius Says:

    Så … jag antar att ni har närstuderat alla uppsatser, avhandlingar och alla andra texter som kommit från alla de svenska genusvetenskapliga institutionerna för att med god empiri i ryggen kunna konstatera att alla genusforskare är totalt oförmögna att göra producera ideologiskt neutrala forksningsresultat?
    Eller är det så att ni inte har någon som helst koll på ämnet, och bara är fördomsfulla?

  17. Jakob Says:

    Jag minns med fasa min tid på lärarhögskolan och den ”forskning” de höll på med där. Den kunde gå ut på att man hade en idé om en pedagogisk metod, man prövade den lite slumpmässigt på en (!) klass och sedan skrev man en hel bok på 250 sidor om detta experiment samtidigt som man presenterade en lång referenslista som bara visade upp liknande experiment. Annan forskning kunde gå ut på att man djupintervjuade kanske 15 personer efter någon sort mall och sedan drog man slutsatser utefter svaren trots att svaren ofta skiljde sig markant från varandra.

    Jag minns det som att jag inte förstod hur man kunde kalla detta forskning. Plötsligt förstod jag också varför de pedagogiska metoderna hela tiden ändras; ingen vet ju vad som fungerar bäst och ingen orkar riktigt undersöka vad som verkligen fungerar.

    När jag läser på vad genusforskning handlar om så tycks det vara liknande: man djupintervjuar människor om hur upplever (!) en situation, man skriver hela böcker om hur det är baserat på en population som är minimal. Man hävdar att det är miljön som fostrar människor till vissa könsroller, men man hör knappast talas om några listiga tvillingstudier där man undersöker saken närmare och verkligen försöker förklara vad som ger vad.

    Det påminner en del om freudianska teorier. Man sätter upp en massa grundhypoteser som man hela tiden utgår i från och bildar en massa nya hypoteser, men man bryr sig inte om att ta reda på om grundhypoteserna verkligen stämmer. Dagens genusforskning känns bara som ett nytt flummigt 70-tal med andra begrepp.

  18. Andreas Nurbo Says:

    Marius: Har pluggat genusvetenskap. Ingen på institutionen var särskilt objektiv. Sas tom på föreläsning att det inte gick och vara det. Inget ord om att man borde sträva efter att vara det. Det verkade som om objektivitet var något fult och ”naturvetenskapligt”.
    Kurslitteraturen var vinklad. Föreläsningarna vinklade. Övningarna var vinklade för att ge ett visst svar osv.

  19. Anna F Says:

    @Marius, Exakt det har ”vi” 🙂

    Vill du motbevisa det, var vänlig och producera fram: en (1) vetenskaplig publikation från svensk genusvetenskaplig institution som har publicerats i en topp-vetenskaplig tidskrift där första och sista författarna tillhör institutionen under de sista fyra åren.

    PS, bara originella artiklar inga kommentarer eller review DS

  20. leifer Says:

    Johan Hakelius hängs ut nu i SVT2 i ett program om Maria Svelands bok Bitterfittan. I programmet börjar dom med att säga hur ojämställt Sverige fortfarande är. Givetvis handlar det bara om att kvinnor diskrimineras, inget annat. Dvs vanlig sjuk feminism.

  21. leifer Says:

    Här kan ni se programmet i datorn

    http://svtplay.se/t/147390/provokatorerna

    Lyssna på feministretoriken…

  22. Tanja Says:

    Pär B skriver ”Upplysningsvis studeras inte krig utifrån aspekten att det är mest män som krigar. ” Jovisst gör man det:

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1302&artikel=3584270

  23. Torstensson Says:

    TM

    Så du kan medge att genusvetenskap är passionerat feministisk?

    Och vad är det för lögn du egentligen kommer med. Klart det finns forskning där forskaren själv inte innehar en passionerad ideologi i ryggen.

    Jag ser en fara vid att forskare är öppet feministiska samtidigt som de bedriver genusforskning. Det är ju inget forskningsfält som inte påverkar oss och i många fall ligger den vinklade genusforskningen till grund för många felaktiga argument från feminister.

  24. Tuggmotstånd Says:

    AV

    Och då är det ju ärligare av genusnissorna att öppet redovisa vilken ideologi som styr deras forskning. Gör det lättare att avfärda den som just BS. Problemet är när några faktiskt gör genomarbetad objektivare forskning, vem skall tro dem i floden av postmodernism, relativism, taskig statistik, tyckande och förhastade slutsatser. När man ständigt ropar ”vargen kommer”, vem drabbas värst? De kvinnor som faktiskt skulle behöva hjälp drunknar i klagokören och avfärdas med allt annat. Med sådana vänner behövs inga fiender.

    Det finns inte en specifik ideologi som styr all genusforskning. Forskning med genusperspektiv används i en rad olika discipliner och av en rad olika forskare, samtliga har inte samma bakgrund vilket rimligtvis borde vara ganska lätt att förstå om man hade någon som helst uppfattning om forskning i ämnet. Genusforskare specifikt inom genusvetenskap är dock oftast influerade av socialkonstruktivism och postmodernism. Det vill säga man har uttalat sagt vilka teorier och ideologier man använder.

    Men som vanligt är det spekulationer härinne. Den mesta och den seriösa genusforskningen utger sig inte för att vara vare sig objektiv eller ”neutral”. Det går emot hela forskardisciplin med genus som begrepp eftersom genus innebär en socialkonstruktivistisk syn på hur kön konstrueras och reproduceras. De flesta genusteoretiker är både självreflexiva (precis som det står i PS inlägg ”självrefleksiv”) – om du inte vet vad självreflexivitet är rekommenderar jag att slå upp det) och medvetna om sin egen positionering och hur positionerad kunskap skapas i kontexten beroende av vem som forskar.

    Att ni ifrågasätter detta bevisar bara hur extremt lite ni vet om genusforskning.

    Marius

    Genusforskare är inte ”totalt oförmögna att göra producera ideologiskt neutrala forksningsresultat” – däremot är genusforskning generellt positionerad och subjektiv i viss mån och det borde du väl veta rimligtvis veta om du rör dig inom forskningsfältet? Jag har då aldrig sett någon genusforskning som anser sig vara fullständigt objektiv och neutral. Det går ju emot hela disciplinens syfte liksom postmodernismen vilken genusteorin är inspirerad av. Syftet handlar ju om att analysera och ifrågasätta maktstrukturer och konstruktionen av kön och detta är snudd på alltid ett uttalat faktum i forskningen.

  25. Tuggmotstånd Says:

    Torstensson

    Så du kan medge att genusvetenskap är passionerat feministisk?

    Och vad är det för lögn du egentligen kommer med. Klart det finns forskning där forskaren själv inte innehar en passionerad ideologi i ryggen.

    Jag ser en fara vid att forskare är öppet feministiska samtidigt som de bedriver genusforskning. Det är ju inget forskningsfält som inte påverkar oss och i många fall ligger den vinklade genusforskningen till grund för många felaktiga argument från feminister.

    Nej, jag har inte medgett eller sagt att genusvetenskap är passionerat feministisk. Man behöver inte vara feminist eller tro på patriarkatet för att vara genusvetare.

    Sen är det ingen lögn. Jag kommenterade att otroligt lite forskning inom samhällsvetenskapen, beteendevetenskapen och humanismen är fullständigt objektiv och neutral. För det är den inte. Positionerad forskning hehöver inte innebära ideologiska utgångspunkter för övrigt.

    Och jag ser en fara i att ni försöker analysera en forskningsdisciplin som ni verkar ha oerhört få kunskaper inom, och tro er inneha något slags tolkningsföreträde utifrån denna bristfälliga kunskap. Ni lägger krokben för er själva när ni ger er ut på för djupt vatten.

  26. Lorem Ipsum Says:

    Den här Trofim Lysenko vart också höjd till skyarna i Sovjetunionen och det fick allvarliga följder för jordbruket där. Här ser man faran med att de styrande förälskar sig i en idé och låter den styra i allt:

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Trofim_Lysenko

    Från början trodde jag att Lysenkos påståenden måste innehålla en kärna av sanning. Ju mera jag hörde och läste, desto tydligare blev det emellertid att Lysenko och hans anhängare inte är vetenskapliga i ordets egentliga mening. De använder inte vedertagna vetenskapliga metoder, underkastar inte sina resultat normal vetenskaplig kritik och publicerar dem inte på ett sätt som möjliggör en vetenskaplig värdering av dem. De rör sig i en annan idévärld än vetenskapsmännen och diskuterar inte på ett vetenskapligt sätt.

    — UNESCO:s förste generalsekreterare Julian Huxley

  27. En läsare Says:

    Genusvetenskap

    Genusvetenskap omfattar studiet av den kunskapsmässiga, sociala och kulturella innebörden av begreppet genus (eller kön). Genusforskning är en samlande benämning för kvinnoforskning, feministisk forskning, jämställdhetsforskning, maskulinitetsforskning, könskritisk forskning, queerstudier m m.
    Grunden för all genusvetenskap är insikten om genusdimensionens betydelse i såväl stora som små sammanhang.
    I de stora sammanhangen är könsförhållanden en ofrånkomlig aspekt av kultur och samhällsstruktur. Samtidigt berör könsdimensionen också människors personliga förhållanden.

    Genusvetenskapen har sin vetenskapliga bas i den feministiska forskning som i polemik med den etablerade vetenskapen poängterat maktförhållanden och tolkningsföreträden som gynnat män och det manliga före kvinnor och det kvinnliga.

    Feminismen har också ett mål utanför den akademiska världen i strävan efter att åstadkomma ett samhälle där kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Kurser i genusvetenskap riktar sig till såväl kvinnor som män.

    http://sisu.it.su.se/search/subject/31

  28. Erik Says:

    Marius:

    ”Så … jag antar att ni har närstuderat alla uppsatser, avhandlingar och alla andra texter som kommit från alla de svenska genusvetenskapliga institutionerna för att med god empiri i ryggen kunna konstatera att alla genusforskare är totalt oförmögna att göra producera ideologiskt neutrala forksningsresultat?”

    Och det skall komma från en nolla som skriver om evolutionspsykologi utan att ha koll på varken vilka personer som är av betydelse för fältet eller på grundläggande teorier inom fältet.

    Du är ett skämt Marius. Det är bara att läsa vad du skrev på din blogg

    ”Evo-psykens grundantagande är att hjärnan frystes vid en punkt i tiden”

    Nej stolle! Evo-psykens grundantagande är inte att hjärnan frystes. Evo-psykens grundantagande är att vi slutade manipulera kroppen och började manipulera omgivningen istället. Därmed BEHÖVDE vi inte evolutionen för överlevnad längre.

    Men stollar som du förväntar er att evolutionen skall fortsätta skapa om människan trots att det är helt onödigt för samtliga syften som finns med just evolutionen

    Dvs ni förväntar er att saker skall ske HELT UTAN ORSAK och när de inte gör det så gnäller ni.

    ”Eller är det så att ni inte har någon som helst koll på ämnet, och bara är fördomsfulla?”

    Frågan är väl om det finns nåt läge som det går att hålla koll på. Evolutionspsykologi har E.O Wilson och Robert Trivers, vem har genusvetenskapen? Butler är retorikprofessor, Simone de bedoire är filosof, Margaret Mead förfalskade forskning, Dr John Moneys sociala könsbyte gjorde fiasko.

    Finns det nån person av betydelse som ens har vetenskaplig kompetens?

  29. Tuggmotstånd Says:

    Jag vet att den ofta är feministisk. Men all genusvetenskap är det inte.

    Genusordning/Genussystem

    Genusordning är ett begrepp som används för att benämna den sociala struktur som skapar och upprätthåller maktrelationer mellan kvinnor och män. Begreppet genusordning (gender order) utvecklades av Jill Matthews 1984 och enligt Matthews sammanfattar begreppet förhållandet att alla samhällen gjort skillnad mellan kvinnor och män, men att denna skillnad gjorts på olika sätt i olika tider och i olika kulturer[1]. Genusordningen är inte nödvändigtvis ett patriarkat, den kan teoretiskt sett även ta form i egenskap av ett jämställt eller matriarkalt samhälle. Den anses också, eftersom att den delvis är ett resultat av mänsklig praktik, vara föränderlig. Folk kan både foga sig efter eller utmana den för tillfället rådande genusordningen[1].

    Mansforskning

    Mansforskning är genusforskning som analyserar maskulinitet och manlig identitet med fokus på psykologi, kultur, historia, klass. Mansforskningen är en relativt ny forskningsgren som vuxit fram efter det att feminismen blottlagt ett behov av teoretiska verktyg för att kunna beskriva manlig identitet. Något direkt motsatsförhållande eller tydlig skiljelinje mellan feminism och mansforskning finns inte och de två flyter samman lika ofta som de hamnar på kollisionskurs. I takt med att kvinnor har får allt större utrymme i det offentliga rummet och i debatten har dock, enligt somliga, en brist i analysen av män uppdagats och mansforskning eftersträvar alltså att hitta svar på och lyfta fram frågor som kommit i skymundan.

    Mansforskning kommer i flera olika ”skolor”. De

    1. som försöker förklara män som hinder för jämställdhet
    2. som eftersträvar att stärka männens position i jämställdhetsdebatten
    3. som inriktat sig på problem orsakade av mäns aggressivitet och våld
    4. som eftersträvat en ändring av mannens identitet

    Dessa olika inriktningar kan också sägas försöka svara på frågor om

    1. ”hur män verkligen är”
    2. ”hur människor i allmänhet uppfattar män”
    3. ”hur män bör vara”

    Framträdande mansforskare

    * R.W. Connell
    * Jeff Hearn
    * Victor J. Seidler
    * Michael Kimmel
    * Stephen M Whitehead

    Svenska mansforskare

    * Lars Jalmert
    * Claes Ekenstam
    * Marie Nordberg
    * Tomas Johansson
    * Ulf Mellström
    * Arne Nilsson
    * Ronny Ambjörnsson
    * Jari Kuosmanen

    Källa wiki.

  30. Anna F Says:

    @leifer
    Tack för tipset! SVT försöker krampaktigt att hålla liv i radikalfeminismen. Här ser vi ännu en överpriviligerad, undermåtlig journalist/författare som vräker ur sig sina ”analyser”. Det fria televisionen medverkar okritisk medan MS marknadsför sina alster under en halv timme av grattis reklam. DDR som in i norden!

  31. Jakob Says:

    @Tuggmotstånd

    Som sagt, bara antaganden om att det är på ett visst sätt, som i sin tur beror på orsaker som också är antagna.

  32. En läsare Says:

    @ Tuggmotstånd

    Jag vet att den ofta är feministisk. Men all genusvetenskap är det inte.

    Vilken genus”vetenskap” är inte feministisk?

  33. En läsare Says:

    Lars Jalmert (mansforskare), som du angav som ickefeministisk, röstar ju t.o.m. på Feministiskt Initiativ.

  34. En läsare Says:

    Förra kommentaren till Tuggmotstånd.

  35. Ville Says:

    TM

    Vad jag ser som ett av dom grundläggande problemen är att. Man inte ens bemödar sig med att försöka hitta någon objektivitet alls utan istället gladeligen fortsätter med sina subjektiva undersökningar av godtyckligt valda företeelser och tror sig kunna kalla det vetenskap bara för att man erkänner att allt är subjektivt. Vetenskap måste väll ändå syfta till att göra någon slags verklighetsbeskrivning som sedan på något sätt kan tänkas bli användbar i framtiden? Och om så inte är fallet med genus”vetenskapen” (dvs att den inte syftar att på ett praktiskt sätt beskriva en verklighet) hur i h*e kan man då argumentera för att den ska användas i allehanda sammanhang? Genus”vetenskapen” kunde ju faktiskt vara något riktigt bra, men jag har hitintills inte någonsin sätt ett enda försök i att se vilka begränsningar denna så kallade vetenskap har. Om man någonsin ska kunna hävda någon slags vetenskaplighet måste man ge sig på den ytterst komplicerade uppgiften att studera vad hos en person som uppstår genom social påverkan och vad som uppkommer på annat vis. Om man inte tydligt kan visa att allt är social påverkan kan man ju inte någonsin hävda att könet enbart (som väldigt många genusvetare tycks göra) är en social konstruktion. Och om inte genusvetenskapen hävdar att könet enbart är en social konstruktion, måste ju gränsen undersökas så att man inte försöket tillämpa sina hypoteser inom fel område. Någon slags ansats till detta har jag ännu inte träffat på.

  36. AV Says:

    TM
    ”Genusforskare specifikt inom genusvetenskap är dock oftast influerade av socialkonstruktivism och postmodernism. Det vill säga man har uttalat sagt vilka teorier och ideologier man använder.

    Den mesta och den seriösa genusforskningen utger sig inte för att vara vare sig objektiv eller ”neutral”. Det går emot hela forskardisciplin med genus som begrepp eftersom genus innebär en socialkonstruktivistisk syn på hur kön konstrueras och reproduceras.

    Öhh, det var ju det jag skrev. Att när en majoritet av genus”forskarna” är postmoderna relativister och när någon faktiskt gör ett seriöst välunderbyggt arbete drunknar det i floden. Givetvis färgas forskningen av den tid man lever i, men att man inte ens försöker vara objektiva eller neutrala visar bara att de diskar sig själva från ett seriöst bemötande. Det är som creationister. De vet redan svaren och söker bara bevis som kan bekräfta den. En bra fråga är: ”Finns det något argument eller bevis som skulle kunna få dig att totalt ändra ditt synsätt?” Om svaret är ”Nej” är det meningslöst att debattera eller ens forska vidare.

    Sen var det dags för lite förminskning (härskarteknik, tack för lite klapp på huvudet):
    ”om du inte vet vad självreflexivitet är rekommenderar jag att slå upp det”

    Lilla gumman (känns bra eller hur?) vad får dig att tro att jag inte vet var självreflexivitet är? Bara för att man inte accepterar ett postmodernistiskt och relativistiskt synsätt på vetenskap, betyder det inte att man inte läst vetenskapsfilosofi. Det är inget fel i att fundera på hur ens egna idéer och politiska synsätt påverkar den forskning man sysslar med. Man bör vara medveten om hur samtidens värderingar och slutsatser påverkar och begränsar de slutsatser man gör. Men att utifrån det förkasta försöken att vara objektiv och neutral är ett stort steg i fel riktning. Då blir ”vetenskap” ett totalt meningslöst begrepp som bara betyder ”bekräftad” ideologi. Att forskaren valt att blunda med ena ögat eller medvetet använder skugglappar.

  37. Ville Says:

    ”1.som försöker förklara män som hinder för jämställdhet” (män är problemet)

    ”2.som eftersträvar att stärka männens position i jämställdhetsdebatten” (eftersom män är ett problem för jämstäldheten enligt punkt ovan ska män fås att motarbeta män då de inte gör detta. Slutsats män är problemet)

    ”3.som inriktat sig på problem orsakade av mäns aggressivitet och våld” (män är problemet)

    ”4.som eftersträvat en ändring av mannens identitet”( efter som män enligt punkt 1,2 och 3 ovan är problemet så ska dessa omkonstrueras av sådana som vet bättre för mäns identitet är ju problemet)

    TM
    Den så kallade mansforskningen du hänvisar till går alltså ut på att visa att män är problemet för att legitimera vad som inte kan vara annat än hjärntvätt av unga pojkar (det lär ju va försent med dom flesta av oss äldre)

  38. leifer Says:

    Ville

    Var finns kritiken mot kvinnor och kvinnor beteende i den s.k. genusvetenskapen? Eller ens problematiserande.

    Istället så beskrivs det ju alltid så att kvinnors ev tillkortakommande, beror på yttre omständigheter, oftast då antingen patriarkatet eller rent ut sagt männen. Skulle det vara så att kvinnor bromsar kvinnor, så är det igen en effekt av patriarkatet, vilket då män är ansvarig för.

    Genusvetenskapen tycks heller aldrig gå in på väsentliga delar som att männen ska få lika makt över reproduktionen. Istället är det väl det vanliga försvarsmekanismerna för att ge kvinnan huvudmakten, som t.ex. ”makten över sin kropp”, ”aborträtten”, etc etc. Aldrig ser man heller denna vetenskap ”problematisera” svenska sexköplagen.

  39. AV Says:

    Ville: I Svelands reklamhalvtimme tog någon upp speciell empatiträning på genusdagis som ett positivt exempel. Det vet vi ju att små pojkar, till skillnad till flickor, är hjärtlösa små jävlar som terroriserar sin omvärld. De är sådana och utan ordentlig konstruktion växer de upp till våldtäktsmän och hustrumisshandlare. Det vet man ju hur de är, jojo.

    Självklart skall barn av båda kön diskutera självkänsla, social samvaro och fundera på andras känslor, men att peka ut pojkar som ett problem som behöver empatitränas är vidrigt.

  40. Erik Says:

    Framträdande ”mansforskare” (enligt feminister)

    Michael Kimmel: Arrogant SUPERFJOLLA från amerikanska feminismens överstetempel fd flickskolan Vassar college Han har dedikerat sitt liv åt att i lika delar dels smutskasta ”machokillar” och dels glorifiera sig själv.

    Så här kommenterade en av hans kollegor hans böcker:

    ”particularly misandric” and ”dehumanizing” for using a long list of villains as examples of men without a single positive historical image and for writing ”Perhaps we should slap a warning label on penises across the land. Warning: Operating This Instrument Can Be Dangerous To Your and Others’ Health.”

    Så här kommenterade en feminist en annan av hans böcker:

    ”I bought ‘Guyland’ with the hope of learning about the psychological and sociological factors that perpetuate the subculture of eternal adolescents and the young men who refuse to grow up. Little did I know that Kimmel instead uses this book to assert that virtually all young white men are violent, misogynistic sexual predators. Less a study than a polemic, ‘Guyland’ constantly alerts the reader that what we don’t know about the young men in our lives would startle us. They are mostly (especially the white ones, whom he singles out as uniquely bad on more than a dozen occasions) angry, entitled rapists who have no respect for women.”

    ”It wasn’t too long before the way he acts as though he’s entitled to define women made me want to put his book through a paper shredder and tell the library it was lost. (I didn’t.) In Kimmel’s view, any woman who doesn’t adhere to the version of feminism advocated by privileged, upper-middle-class, middle-aged-bordering-on-elderly female academics and ”cultural leaders” is anti-feminist – even if they themselves say otherwise.”

    ”Does he realize the irony of a man telling women which of them are real feminists?” “The only women Kimmel seems to understand are the Gloria Steinems of the world – deviate from that mindset, and you’re an anti-feminist”

    Och som tredje exempel

    ”What this book offers is a fascinating mix of interviews, observations, and the author’s seemingly omniscient opinion. What it lacks is science, statistics, rigor, and everything us dullards who work in psychology like to see. I am not really interested in the condescending pontifications of Kimmel. If I wanted that, I would talk to any number of my friends. All of them think they are absolutely on target, and all of them lack any semblance of objectivity.”

    Michael Kimmel är inte forskare, han är slaktare!

  41. leifer Says:

    AV

    Kvinnor får söner. Dessa mammor kan nog bli de argaste feminist-kritikerna med tiden med tanke på sånt du nämnde.

  42. AV Says:

    leifer: varför problematisera kvinnligheter, kvinnoroller eller kvinnors beteende, när man redan har bestämt sig för att män är problemet. Om man börjar konstruera om kvinnan skulle det ju betyda att de också är aktiva subjekt och ansvariga för sin situation och sina livsval. Då måste de kasta offerkoftan och kan inte bara sitta att vara ”bitterfittor”. Usch vad jobbigt.

    Innan någon anklagar mig för att generalisera negativt om kvinnor: Jag menar endast de bitterfittor som skyller alla livets tillkortakommande på män och strukturer. Inte alla de som ser sig som aktiva subjekt och tar tag i sina liv.

  43. AV Says:

    leifer: Det finns feminister som anser att kvinnor som åtrår män och ens får söner är könsförädare.

  44. SM (Snoppmätaren) Says:

    Här är två artiklar om Kimmel på The Spearhead.

    http://www.the-spearhead.com/2010/11/29/only-feminists-can-be-real-men/
    http://www.the-spearhead.com/2010/06/10/mens-studies-the-complete-freak-show/

    Sen har det också slagit mig vad som är fel med genusvetenskapen och alla feministiska teorier: kvinnan är aldrig ett aktivt subjekt som kan forma verkligheten. Jag kanske har missat något, men det är så jag upplever det. Och jag upplever det starkt.

  45. Olle Says:

    Uuuöörrkkk

  46. Olle Says:

    Inte för att vuxenmobba, bara för att reda ut begreppen så att vi alla talar samma språk?

    TM = Tugg-Malin?
    TM = Troll-Malin?
    TM = Troll-Mor?
    TM = ???

  47. NisseNyfiken Says:

    @Olle
    TM = TuggMotstånd, kort och gott

  48. Feministisk legodebatt verkar utspela sig i The Twilight Zone « Aktivarum Says:

    […] för att det är ett sant påstående lyser med sin frånvaro. Inga argument behövs när man har genuspartiet i ryggen. I landet som Assange kallade Feminismens Saudiarabien så är det orimligt att begära de […]

  49. Jack Says:

    Här är ett klipp om Maria Sveland från SVTs serie Provokatörerna i svt-kategorin ”Samhälle och Fakta”:

    ”Provokatörerna handlar om personer som utmanar och provocerar”

    http://svtplay.se/t/147390/provokatorerna__maria_sveland

    Intro till Maria Sveland (född 74) från hennes bok Bitter Fittan, 2007:

    ”Sara är 30 år och redan bitter. En riktig bitterfitta faktiskt. Så en dag i januari när allt blir outhärdligt, lämnar hon man och barn för en veckas tankepaus på tönt-Teneriffa.”

    Ungefärliga citat ur klippet:
    ”Jag har tänkt mycket på det här med att leva jämställt och hur svårt det är. Jag är ju ändå uttalad feminist och min man är också fem…uh äh…var…eh EX-man var också feminist”

    ”Jag har blivit anklagad för att mobba kärnfamiljen och jag gör gärna det”

    ”jag har fått höra ända sedan jag var liten att jag har samma möjligheter och rättigheter som mina killkompisar och jag har liksom trott på det”

    Det som chockerar mig är att en sådan människa visas i tv på det här sättet. Om hon under sitt 30+ åriga liv för någon minut bläddrat lite i vilka konkreta möjligheter och rättigheter hon som medborgare i Sverige har hade hon ju omedelbart sett hon inte har samma som killkompisarna. Hon har mycket fler rättigheter och betydligt mindre skyldigheter och så har det varit sedan hon föddes. Hon är i psykos.

    Jag tror faktiskt att en del av hennes problem i relationer med mera kan förklaras med att hon är i den feministiska psykosen.

    Sedan 1921 har ju kvinnorna enligt lag haft majoritet i rättigheter i Sverige. Man kan argumentera att det till och med varit så sedan 1901 när värnplikten infördes för män. Eller ännu längre tillbaka, med avseende på de förpliktelser som då gällde män men inte kvinnor enligt lag.

    Det finns en diskurs som tagit tag om Sverige. Den psykotiska diskursen om kvinnors underordning.

    Att den fått sådant grepp om t ex Maria är nog för att den kan och för att hon kan gå runt och vara psykotisk. Med mäns teknik och mäns arbete och mäns skattepengars hjälp och inte minst mäns tystnads hjälp har vi skapat ”en magisk värld för kvinnor” som Solanas pratade om där en kvinna kan leva hela sitt liv i en psykos och ändå anses vara en fullt fungerande medborgare enligt en del. Magi.

  50. leifer Says:

    Jack

    Jag länkade till det där programmet tidigare i tråden, mycket märkligt att svt bara vill ge vinkling av vad jämställdhet är. Vad mycket lesbiskt skitsnack också i programmet och annat trams. Allmänt var det att dessa kvinnor var mycket bättre på män i allt, helgonglorian lyser. Inte ens reportern lyckdes en enda gång hitta nån kritik mot kvinnor i denna jämställdhetsdiskussion, bara män och manskulturen. Liksom förstås ”patriarkatet” i samhället.

  51. AV Says:

    Det intressanta som Sveland sa när reportern frågade om MS läste manliga författare eller hade någon manlig förebild. Lite fritt: ”Nej, livet är för kort för att läsa en massa författare som inte säger mig något”, ”Nej inte direkt, kanske 2-3 som Borgström, men inget mot de femtielva kvinnliga som jag genast kan räkna upp”.

    Det förhållningssätt får hon givetvis ha, man får läsa vad man vill och ha vilka förebilder man vill. Men föreställ er den man som glatt lutar sig tillbaka och proklamerar att i princip ingen kvinna kan säga honom något han bryr sig om. Denne man skulle omedelbart utmålas som en riktig mansgris, en patriark och en hämmad människa som vägrar se andras världsbild. Ja rent ut sagt kvinnofientlig. Se bara på den kritik Leif GW fick när han sade att de svenska unga (jmf med honom) kvinnliga dussindeckarförfattarna var just dussindeckarförfattarna. Uj uj uj.

    Kul när man inte klarar av att leva upp till de krav man sätter på andra.

  52. Tuggmotstånd Says:

    Jakob

    Som sagt, bara antaganden om att det är på ett visst sätt, som i sin tur beror på orsaker som också är antagna.

    Det du skriver eller?

    En läsare

    Vilken genus”vetenskap” är inte feministisk?

    Läs inlägget citerat från wiki igen så kanske du ser det.

    Ville

    Vad jag ser som ett av dom grundläggande problemen är att. Man inte ens bemödar sig med att försöka hitta någon objektivitet alls utan istället gladeligen fortsätter med sina subjektiva undersökningar av godtyckligt valda företeelser och tror sig kunna kalla det vetenskap bara för att man erkänner att allt är subjektivt.

    Du måste särskilja på helt objektiv forskning (vilket i stort bara är naturvetenskaplig forskning men även denna är positionerad ibland, biologi och neuropsykologiska förklaringar på hela människans beteende däribland) och forskning som är självreflexiv kring sin egen position och sen kvasiforskning som bara är tyckerier.

    Genusforskning är alltså inte ”subjektiva undersökningar” – utan forskning där forskaren är medveten om subjektets inverkan och siin egna roll i forskningen. Självreflexivitet.

    Det innebär inte att det bara är subjektiva tyckanden och tänkanden som representeras i forskningen om denna är det minsta seriös. Forskaren måste fortfarande för att uppsatserna & avhandlingar ska gå igenom och godkännas referera till vetenskapliga källor, använda sig av vetenskapliga teorier och problematisera sin egen utgångspunkt som kvinna, man, medelålders, ung etc etc dvs positionen som forskare. Detta krävs såvitt jag vet på de flesta institutionerna.

    Att exempelvis sociologi professorn Eva Lundgrens omdiskuterade idiotiforskning och sammanblandning av satanism & kvinnovåld och granskningen av densamma där man inte kunde belägga att Eva Lundgren konspirerade och fuskat sig fram till sina teorier är synd. För där fick genusvetenskapen sannerligen sig en rejäl törn. Dock så konstaterade man att det fanns väldigt mycket brister och allvarliga fel i hennes forskning.

    Det krävs alltid etiska överväganden, källkritik och välbyggda källor. Detta – att vara medveten om sin egen forskarroll – är snarare något som gör forskningen bättre, än motsatsen. Att vara omedveten om det kan få konsekvensen att man anser sig beskriva en objektiv verklighet, trots att den inte är ett dugg objektiv.

    Vetenskap måste väll ändå syfta till att göra någon slags verklighetsbeskrivning som sedan på något sätt kan tänkas bli användbar i framtiden? Och om så inte är fallet med genus”vetenskapen” (dvs att den inte syftar att på ett praktiskt sätt beskriva en verklighet) hur i h*e kan man då argumentera för att den ska användas i allehanda sammanhang?

    Ja. Men att en verklighetsbeskrivning påverkas av de som berörs av verkligheten och även den som studerar den är inget nytt.

    Tror du verkligen själv att en forskare helt och hållet kan förhålla sig objektiv till det den studerar? Att inga bakgrundskunskaper, attityder, uppfattningar eller positioneringar kommer att påverka eventuella tolkningar och slutsatser av empirin?

    Genus”vetenskapen” kunde ju faktiskt vara något riktigt bra, men jag har hitintills inte någonsin sätt ett enda försök i att se vilka begränsningar denna så kallade vetenskap har. Om man någonsin ska kunna hävda någon slags vetenskaplighet måste man ge sig på den ytterst komplicerade uppgiften att studera vad hos en person som uppstår genom social påverkan och vad som uppkommer på annat vis.

    Du har med andra ord inte läst så mycket inom genusforskning då för jag har sett kluverier och ifrågasättande flera gånger.

    Det är inte helt ovanligt att man talar om dess begränsningar och det förekommer intern kritik, såväl inom som utanför genusvetenskapen. Sen är det inte det lättaste att avgöra exakt vad som är miljö och vad som är arv, men många genusteoretiker anser ju att könet helt är konstruerat eller till största delen är det därför förkastas ju den biologiska delen.

    Om man inte tydligt kan visa att allt är social påverkan kan man ju inte någonsin hävda att könet enbart (som väldigt många genusvetare tycks göra) är en social konstruktion. Och om inte genusvetenskapen hävdar att könet enbart är en social konstruktion, måste ju gränsen undersökas så att man inte försöket tillämpa sina hypoteser inom fel område. Någon slags ansats till detta har jag ännu inte träffat på.

    Men genusvetare bevisar ju det gång på gång, precis som neuropsykologer gör men åt motsatt håll. Antingen är allt sociala konstruktioner eller så är allt evolution och biologi. Vem säger att den ene har mer rätt än den andra eller mer på fötterna?

    Alla har vi våra utgångspunkter. Genusvetaren gillar idén om att könet konstrueras – neuropsykologer och biologer gillar idén om att allt sitter i generna. Det handlar ju troligtvis om en komplicerad blandning, men det är nästintill omöjligt att faktiskt avgöra.

    Jag har träffat på sådana ansatser där båda perspektiven finns med och möts. Bland annat inom genusmedicin.

    AV

    Öhh, det var ju det jag skrev. Att när en majoritet av genus”forskarna” är postmoderna relativister och när någon faktiskt gör ett seriöst välunderbyggt arbete drunknar det i floden. Givetvis färgas forskningen av den tid man lever i, men att man inte ens försöker vara objektiva eller neutrala visar bara att de diskar sig själva från ett seriöst bemötande. Det är som creationister. De vet redan svaren och söker bara bevis som kan bekräfta den. En bra fråga är: ”Finns det något argument eller bevis som skulle kunna få dig att totalt ändra ditt synsätt?” Om svaret är ”Nej” är det meningslöst att debattera eller ens forska vidare.

    Nej det var inte det du skrev. Du skrev att det var motsägelsefullt att genusforskningen inte beskriver sina ideologiska ståndspunkter och teorier och jag förklarade att det är precis vad den gör. Likaså utger den sig sällan för att vara helt objektiv, vilket du påstod.

    Visa gärna på genusforksare som försöker vara helt objektiva och neutrala och talar vare sig om den egna positioneringen eller den forskarrollen. Det skulle vara mycket intressant att se.

    Sen är det ju din fördom att alla genusforskare redan vet svaren och bara söker teser som bevisar detta svar.

    Sen var det dags för lite förminskning (härskarteknik, tack för lite klapp på huvudet):
    ”om du inte vet vad självreflexivitet är rekommenderar jag att slå upp det”

    Det var en uppmaning, eftersom du inte tycks känna till begreppet eller vara medveten om dess funktion inom genusteorin. Sluta spela offer och tro att jag förminskar dig.

    Lilla gumman (känns bra eller hur?) vad får dig att tro att jag inte vet var självreflexivitet är? Bara för att man inte accepterar ett postmodernistiskt och relativistiskt synsätt på vetenskap, betyder det inte att man inte läst vetenskapsfilosofi. Det är inget fel i att fundera på hur ens egna idéer och politiska synsätt påverkar den forskning man sysslar med. Man bör vara medveten om hur samtidens värderingar och slutsatser påverkar och begränsar de slutsatser man gör. Men att utifrån det förkasta försöken att vara objektiv och neutral är ett stort steg i fel riktning. Då blir ”vetenskap” ett totalt meningslöst begrepp som bara betyder ”bekräftad” ideologi. Att forskaren valt att blunda med ena ögat eller medvetet använder skugglappar.

    Men jesus. Läs på om socialkonstruktivism och postmodernism och deras syn på objektivitet och neutralitet, så behöver du inte käbbla mer med mig om det. För jag delar den synen. Den som anser sig kunna beskriva ”verkligheten” vilken är olika för oss alla helt objektivt – är inte bara dum, den är även obildad.

    Ville

    Den så kallade mansforskningen du hänvisar till går alltså ut på att visa att män är problemet för att legitimera vad som inte kan vara annat än hjärntvätt av unga pojkar (det lär ju va försent med dom flesta av oss äldre)

    Det var 4 olika grenar och perspektiv som finns inom mansforskningen – endast den första av dem ser män som ”problemet”. Sen finns det en bunt till men dom står inte på wiki.

  53. Tuggmotstånd Says:

    Jakob

    Som sagt, bara antaganden om att det är på ett visst sätt, som i sin tur beror på orsaker som också är antagna.

    Det du skriver eller?

    En läsare

    Vilken genus”vetenskap” är inte feministisk?

    Läs inlägget citerat från wiki igen så kanske du ser det.

    Ville

    Vad jag ser som ett av dom grundläggande problemen är att. Man inte ens bemödar sig med att försöka hitta någon objektivitet alls utan istället gladeligen fortsätter med sina subjektiva undersökningar av godtyckligt valda företeelser och tror sig kunna kalla det vetenskap bara för att man erkänner att allt är subjektivt.

    Du måste särskilja på helt objektiv forskning (vilket i stort bara är naturvetenskaplig forskning men även denna är positionerad ibland, biologi och neuropsykologiska förklaringar på hela människans beteende däribland) och forskning som är självreflexiv kring sin egen position och sen kvasiforskning som bara är tyckerier.

    Genusforskning är alltså inte ”subjektiva undersökningar” – utan forskning där forskaren är medveten om subjektets inverkan och siin egna roll i forskningen. Självreflexivitet.

    Det innebär inte att det bara är subjektiva tyckanden och tänkanden som representeras i forskningen om denna är det minsta seriös. Forskaren måste fortfarande för att uppsatserna & avhandlingar ska gå igenom och godkännas referera till vetenskapliga källor, använda sig av vetenskapliga teorier och problematisera sin egen utgångspunkt som kvinna, man, medelålders, ung etc etc dvs positionen som forskare. Detta krävs såvitt jag vet på de flesta institutionerna.

    Att exempelvis sociologi professorn Eva Lundgrens omdiskuterade idiotiforskning och sammanblandning av satanism & kvinnovåld och granskningen av densamma där man inte kunde belägga att Eva Lundgren konspirerade och fuskat sig fram till sina teorier är synd. För där fick genusvetenskapen sannerligen sig en rejäl törn. Dock så konstaterade man att det fanns väldigt mycket brister och allvarliga fel i hennes forskning.

    Det krävs alltid etiska överväganden, källkritik och välbyggda källor. Det ska iaf göras det. Sen detta – att vara medveten om sin egen forskarroll – är snarare något som gör forskningen bättre, än motsatsen. Att vara omedveten om det kan få konsekvensen att man anser sig beskriva en objektiv verklighet, trots att den inte är ett dugg objektiv.

    Vetenskap måste väll ändå syfta till att göra någon slags verklighetsbeskrivning som sedan på något sätt kan tänkas bli användbar i framtiden? Och om så inte är fallet med genus”vetenskapen” (dvs att den inte syftar att på ett praktiskt sätt beskriva en verklighet) hur i h*e kan man då argumentera för att den ska användas i allehanda sammanhang?

    Ja. Men att en verklighetsbeskrivning påverkas av de som berörs av verkligheten och även den som studerar den är inget nytt.

    Tror du verkligen själv att en forskare helt och hållet kan förhålla sig objektiv till det den studerar? Att inga bakgrundskunskaper, attityder, uppfattningar eller positioneringar kommer att påverka eventuella tolkningar och slutsatser av empirin?

    Genus”vetenskapen” kunde ju faktiskt vara något riktigt bra, men jag har hitintills inte någonsin sätt ett enda försök i att se vilka begränsningar denna så kallade vetenskap har. Om man någonsin ska kunna hävda någon slags vetenskaplighet måste man ge sig på den ytterst komplicerade uppgiften att studera vad hos en person som uppstår genom social påverkan och vad som uppkommer på annat vis.

    Du har med andra ord inte läst så mycket inom genusforskning då för jag har sett kluverier och ifrågasättande flera gånger.

    Det är inte helt ovanligt att man talar om dess begränsningar och det förekommer intern kritik, såväl inom som utanför genusvetenskapen. Sen är det inte det lättaste att avgöra exakt vad som är miljö och vad som är arv, men många genusteoretiker anser ju att könet helt är konstruerat eller till största delen är det därför förkastas ju den biologiska delen.

    Om man inte tydligt kan visa att allt är social påverkan kan man ju inte någonsin hävda att könet enbart (som väldigt många genusvetare tycks göra) är en social konstruktion. Och om inte genusvetenskapen hävdar att könet enbart är en social konstruktion, måste ju gränsen undersökas så att man inte försöket tillämpa sina hypoteser inom fel område. Någon slags ansats till detta har jag ännu inte träffat på.

    Men genusvetare bevisar ju det gång på gång, precis som neuropsykologer gör men åt motsatt håll. Antingen är allt sociala konstruktioner eller så är allt evolution och biologi. Vem säger att den ene har mer rätt än den andra eller mer på fötterna?

    Alla har vi våra utgångspunkter. Genusvetaren gillar idén om att könet konstrueras – neuropsykologer och biologer gillar idén om att allt sitter i generna. Det handlar ju troligtvis om en komplicerad blandning, men det är nästintill omöjligt att faktiskt avgöra.

    Jag har träffat på sådana ansatser där båda perspektiven finns med och möts. Bland annat inom genusmedicin.

    AV

    Öhh, det var ju det jag skrev. Att när en majoritet av genus”forskarna” är postmoderna relativister och när någon faktiskt gör ett seriöst välunderbyggt arbete drunknar det i floden. Givetvis färgas forskningen av den tid man lever i, men att man inte ens försöker vara objektiva eller neutrala visar bara att de diskar sig själva från ett seriöst bemötande. Det är som creationister. De vet redan svaren och söker bara bevis som kan bekräfta den. En bra fråga är: ”Finns det något argument eller bevis som skulle kunna få dig att totalt ändra ditt synsätt?” Om svaret är ”Nej” är det meningslöst att debattera eller ens forska vidare.

    Nej det var inte det du skrev. Du skrev att det var motsägelsefullt att genusforskningen inte beskriver sina ideologiska ståndspunkter och teorier och jag förklarade att det är precis vad den gör. Likaså utger den sig sällan för att vara helt objektiv, vilket du påstod.

    Visa gärna på genusforksare som försöker vara helt objektiva och neutrala och talar vare sig om den egna positioneringen eller den forskarrollen. Det skulle vara mycket intressant att se.

    Sen är det ju din fördom att alla genusforskare redan vet svaren och bara söker teser som bevisar detta svar.

    Sen var det dags för lite förminskning (härskarteknik, tack för lite klapp på huvudet):
    ”om du inte vet vad självreflexivitet är rekommenderar jag att slå upp det”

    Det var en uppmaning, eftersom du inte tycks känna till begreppet eller vara medveten om dess funktion inom genusteorin. Sluta spela offer och tro att jag förminskar dig.

    Lilla gumman (känns bra eller hur?) vad får dig att tro att jag inte vet var självreflexivitet är? Bara för att man inte accepterar ett postmodernistiskt och relativistiskt synsätt på vetenskap, betyder det inte att man inte läst vetenskapsfilosofi. Det är inget fel i att fundera på hur ens egna idéer och politiska synsätt påverkar den forskning man sysslar med. Man bör vara medveten om hur samtidens värderingar och slutsatser påverkar och begränsar de slutsatser man gör. Men att utifrån det förkasta försöken att vara objektiv och neutral är ett stort steg i fel riktning. Då blir ”vetenskap” ett totalt meningslöst begrepp som bara betyder ”bekräftad” ideologi. Att forskaren valt att blunda med ena ögat eller medvetet använder skugglappar.

    Men jesus. Läs på om socialkonstruktivism och postmodernism och deras syn på objektivitet och neutralitet, så behöver du inte käbbla mer med mig om det. För jag delar den synen. Den som anser sig kunna beskriva ”verkligheten” vilken är olika för oss alla helt objektivt – är inte bara dum, den är även obildad.

    Ville

    Den så kallade mansforskningen du hänvisar till går alltså ut på att visa att män är problemet för att legitimera vad som inte kan vara annat än hjärntvätt av unga pojkar (det lär ju va försent med dom flesta av oss äldre)

    Det var 4 olika grenar och perspektiv som finns inom mansforskningen – endast den första av dem ser män som ”problemet”. Sen finns det en bunt till men dom står inte på wiki.

  54. Torstensson Says:

    TM

    Kan du inte ta den diskussionen med Erik. Han är nog mycket intresserad av att läsa lusen av dig.

  55. Lasse Says:

    @Torstensson

    Har han redan gjort, flera gånger har Tjat Malin blivit överbevisad, men det hjälper liksom inte hon fortsätter rabbla sitt mantra.

    Ett bevis på hur djupt indroktineringen sitter, är därför jag inte ens orkar kommentera. Spelar ingen roll vilka, källor eller bevis du har. Märkligt att inte fler förstått det.

  56. AV Says:

    TM:
    Du skrev:”Du skrev att det var motsägelsefullt att genusforskningen inte beskriver sina ideologiska ståndspunkter och teorier och jag förklarade att det är precis vad den gör. Likaså utger den sig sällan för att vara helt objektiv, vilket du påstod.”

    Va??? Då tar vi citatet igen:”Och då är det ju ärligare av genusnissorna att öppet redovisa vilken ideologi som styr deras forskning. Gör det lättare att avfärda den som just BS.”
    Var däri läser du in att jag varken förstår självreflektion eller påstår att genusvetare alltid försöker vara objektiva. Jag skrev just att det var ju ärligt att de inte ens försöker vara objektiva. Att det påverkar deras kredibilitet negativt kommer på köpet.

    Vidare skriver du: ”För jag delar den synen. Den som anser sig kunna beskriva ”verkligheten” vilken är olika för oss alla helt objektivt – är inte bara dum, den är även obildad.”

    Jo, att du är postmodernist och socialkonstruktivist har jag minsann förstått. Det betyder inte att alla är obildade och dumma som inte delar din världsbild. Visst, jag kan också ha fel i att det faktiskt finns en objektiv verklighet, som man kan försöka beskriva. Men vi kan ju se på vad min positivistiska världsbild faktiskt lett till, jämfört med din relativistiska. Du hade inte kunnat kalla andra för dumma och obildade i realtid var vi än befinner oss på jorden. Jag säger inte att det inte finns socialt konstruerade könsroller, men inse att du befinner dig i det andra diket från de som säger att allt är genetik. Tänk om folk kunde hålla sig på vägen nån gång.

    Vi kan ju se på din misstolkning av vad jag sade. Hade vi pratat irl hade det antagligen inte funnits bevis för vad jag sagt (objektiv verklighet) utan endast våra olika uppfattningar om vad som sagts. Den som skulle forska på den händelsen skulle bara ha våra subjektiva uppfattningar om vad som sades, men det finns en objektiv verklighet! Och den anser jag är forskarens främsta uppgift att ta reda på. Det kanske inte går fullt ut och denne färgas givetvis av sina fördomar om hur man kommunicerar, men att ge upp och säga att det bara finns våra personliga ”verkligheter” är föga konstruktivt. Då har man kapitulerat. Är det nu jag skall kalla dig inte bara dum men även obildad?

    Vidare:”Sen är det ju din fördom att alla genusforskare redan vet svaren och bara söker teser som bevisar detta svar. ”

    Om man öppet säger att ens forskning bygger på ”feministisk teori” och ”socialkonstruktivistisk teori” har man redan satt upp gränserna för resultatet. Hur handskas man då med resultat som visar att orsakerna inte beror på en ”könsmaktsordning”, ett ”patriarkat” eller genus (socialt konstruerat kön)? Eller kan man inte få sådana resultat eftersom man inte letade efter dem? Förklaringsmodellerna är redan satta. Jag säger inte att alla genusforskare gör det, men om en majoritet gör så har vi ett problem.

    Inte ens när det gäller en så konkret sak som naturvetenskap kommer man någonsin fram till en korrekt uppfattning av verkligheten. Allt vi mäter och uppfattar innehåller fel. Men om man slutar leta är man rökt.

  57. Erik Says:

    TuggMotstånd:

    Du måste särskilja på helt objektiv forskning (vilket i stort bara är naturvetenskaplig forskning men även denna är positionerad ibland, biologi och neuropsykologiska förklaringar på hela människans beteende däribland) och forskning som är självreflexiv kring sin egen position och sen kvasiforskning som bara är tyckerier.

    Uppenbarligen begriper inte du vad objektivitet betyder mer än de forna marxisterna som också såg sin kritik av vetenskapens metoder (samma metoder som byggde flygplan, vägar, och en friskare befolkning) som en ny sorts vetenskap. Detta trots att varken din eller marxisternas vetenskap bygger på något resultat.

    Enda syftet tycks vara att legitimera åsikter och finansiera sig själv. Man vill ha betalt för att bygga ingenting (det ville marxisterna också, de hade långa debatter om huruvida det var ok för marxister att ta emot pengar från det system de ville störta och kom såklart fram till att svaret var ja). Det är anledningen genusteori inte är vetenskap – inga resultat.

    Framgång för en ingenjör är att flygplanet presterar som utlovat. Framgång för en genusvetare är snarare att politiker lyssnar och ger massor av pengar för att visa hur viktigt de tycker det är.

    Genusforskning är alltså inte ”subjektiva undersökningar” – utan forskning där forskaren är medveten om subjektets inverkan och siin egna roll i forskningen. Självreflexivitet.

    Det är forskning som skapar ingenting, bygger ingenting och har inga resultatkrav alls. Det är inte forskning alls utan bara betald kritik. Det enda en genusforskare behöver göra är (som Alan Sokal visade gäller postmodernism) hålla med om vad de tidigare storheterna påstått. Varken TM eller nån annan försöker vetenskapligt bevisa de har rätt. De attackerar iden man i vetenskap skall bevisa ett dugg. De påstår än detta är manligt och än det endast är naturvetenskapligt.

    Det innebär inte att det bara är subjektiva tyckanden och tänkanden som representeras i forskningen om denna är det minsta seriös.

    Vilket såklart är strikt teoretiskt. Minsta resultatkrav i verkligheten skulle förmodligen ge genusvetare ont i ryggen. Att man skall kunna bygga den produkt man talar om i verkligheten är sån objektivitet som enligt de ”upplysta” endast gäller naturvetenskapen. Genusvetares misslyckanden visar aldrig de hade fel utan alla studier säger folk har stereotypa fördomar som skapar strukturer som är i vägen för det superneutrala paradiset. Sålunda behövs mer pengar till genusvetarna själva att ”forska”

    Forskaren måste fortfarande för att uppsatserna & avhandlingar ska gå igenom och godkännas referera till vetenskapliga källor, använda sig av vetenskapliga teorier och problematisera sin egen utgångspunkt som kvinna, man, medelålders, ung etc etc dvs positionen som forskare.

    Vad däremot varken källorna eller forskaren tycks behöva göra är forska. Istället navelskådar de sig själva under hittepå-begrepp som ”självreflexivitet” och inbillar sig detta är vetenskapligt viktigt. Att det skulle vara viktigt är i sin tur propaganda från huvudsakligen Frankfurtskolan. Ingen som säger detta leder det i bevisning. Du gör det exempelvis inte.

    (Däremot mosade Dr Lees forskningsteam teorierna om stereotypers betydelse för fördomar redan 1995 – de påpekade att de aldrig bemöttes med veteskaplig expertis men att många nollor anklagade dem för att vara fördomsfulla, rasistiska, sexistiska och vad än de kunde komma på som ursäkt för att censurera dem)

    Detta krävs såvitt jag vet på de flesta institutionerna.

    Det ändrar inte det handlar om ideologi – inte vetenskap. Frankfurtskolan har aldrig varit en objektiv aktör. Den har haft som syfte att smutskasta västvärldens folk och glorifiera östvärldens folk från första början. Vad rasbiologin gjorde angående raser gjorde Frankfurtskolan om kultur och etnicitet.

    Att exempelvis sociologi professorn Eva Lundgrens omdiskuterade idiotiforskning och sammanblandning av satanism & kvinnovåld och granskningen av densamma där man inte kunde belägga att Eva Lundgren konspirerade och fuskat sig fram till sina teorier är synd. För där fick genusvetenskapen sannerligen sig en rejäl törn.

    Fel! Det var den marxistiska sociologins teorier om makt-vit-man i allmänhet som fick sig en törn. Genusvetenskap fick samma smäll som alla andra som bygger vad de säger på dessa lika vitrasistiska som manssexistiska mallar och låtsasregler om hur världen påstås fungera. Marxismen var så arrogant att den döpte sina perspektiv till lagar (naturlagar). Dess efterföljare kallar marxistiska lagar ”teorier” när det i själva verket är hypoteser som aldrig fåtts att fungera i praktiken i något land där de implementeras.

    Dock så konstaterade man att det fanns väldigt mycket brister och allvarliga fel i hennes forskning.

    Dessa fel tillskrivs hermeneutiken och den radikala kritiska teorin i allmänhet. Det är politik – inte vetenskap. Det har aldrig varit vetenskap. Man har kritiserat objektivitetsideen för man ville själv inte vara objektiva. Sedan är inte alla lika blatant öppna med detta som Bruno Latour men faktum kvarstår.

    Sen detta – att vara medveten om sin egen forskarroll – är snarare något som gör forskningen bättre, än motsatsen.

    Det återstår för dig och alla andra som hävdar så att bevisa TM men då samma personer som påstår detta inte bygger någonting så går det inte att bedöma om exempelvis deras prediktionsvärde är bättre än det hos exempelvis konstruktörer av TV-apparater och hjärtkirurgi. Vi kan sålunda undra vad som skulle föreställa bättre överhuvudtaget? Bättre på VAD?

    Bättre på att bygga hus? Bättre på att förhindra brott? Vad baserar du dina konstiga påståenden på egentligen?

    Att vara omedveten om det kan få konsekvensen…

    Kan få? Du vet alltså inte om det får det du bara tror att risken finns?

    ….att man anser sig beskriva en objektiv verklighet, trots att den inte är ett dugg objektiv.

    Här återkommer vi till det faktum att du (TM) inte fattat vad objektivitet betyder överhuvudtaget. Källan till dina felaktiga påståenden är alltså dålig språkkunskap. Du kallar en bil för en cykel. De flesta vet vad en bil betyder och de förstår sålunda inte vad du menar överhuvudtaget.

    Dina antaganden om objektivitet är falska i grunden. Objektivitet betyder att när hypoteser testas i verkligheten så sker det man trodde skulle ske. Karl Popper förklarade detta väldigt tydligt att vetenskap är vad som kan bevisas vara falskt.

    Genusvetenskapen däremot har ingen Karl Popper – de har bara Popper-kritiker. De tror kritik och vetenskap är samma sak för de vill överhuvudtaget inte syssla med vetenskap. Att bygga saker vetenskapligt kräver arbete.

    Genusvetare vill tre saker

    1) Klaga på folk i allmänhet (vit medeklass i synnerhet – nåt som kommer av Frankfurtskolans teorier (teser) om makt.

    2) Bestämma över andra

    3) Få betalt för ett och två

  58. Ville Says:

    TM skrev:
    ”Forskaren måste fortfarande för att uppsatserna & avhandlingar ska gå igenom och godkännas referera till vetenskapliga källor, använda sig av vetenskapliga teorier och problematisera sin egen utgångspunkt som kvinna, man, medelålders, ung etc etc dvs positionen som forskare”

    Så för att en avhandling i genus”vetenskap” ska anses vetenskaplig räcker det alltså med att referera till en eller flera andra avhandlingar som också dom anses vara vetenskapliga och att man reflekterar över hur man känner inför dom saker man avhandlar. Om då de avhandlingar man använder som referens, använder samma metod kan man ju undra var ursprungsavhandlingen för alla genusvetare finns och vad som är grunden för denna. Man kan också fundera över hur många generationer av avhandlingar som krävs innan man helt tappat all verklighetsförankring. Sannolikt inte särskilt många då denna gräns tycks mig för länge sedan passerad. Det enda sätt att faktiskt bibehålla någon som helst relevans och vetenskaplighet är att verifiera sina hypoteser mot observationer av verkligheten.
    TM skrev:
    ”Men genusvetare bevisar ju det gång på gång, precis som neuropsykologer gör men åt motsatt håll. Antingen är allt sociala konstruktioner eller så är allt evolution och biologi. Vem säger att den ene har mer rätt än den andra eller mer på fötterna?”

    Va? har dom? Då får du gärna dela med dig av något eller några av dessa bevis (genusvetarnas alltså) Eller vänta, menar du sådana som helt bygger på statistisk korrelation? Om inte får du gärna dela med dig annars föreslår jag att du genomgår en kurs i statistik och sannolikhetsteori för att kunna se att dessa undersökningar inte bevisar någonting alls, endast att mer forskning kring orsaker behövs.
    Vad det gäller neuropsykologer brukar väll dom studera enstaka företeelser under begränsade förutsättningar och att man därför ska vara ytterst försiktig med generella slutsatser. Något som alla naturvetare brukar vara ytterst noga med att påtala i i stort sätt alla sammanhang.

  59. Ville Says:

    TM skrev:
    ”Det var 4 olika grenar och perspektiv som finns inom mansforskningen – endast den första av dem ser män som ”problemet”. Sen finns det en bunt till men dom står inte på wiki”
    som kommentar till:

    ””1.som försöker förklara män som hinder för jämställdhet” (män är problemet)
    ”2.som eftersträvar att stärka männens position i jämställdhetsdebatten” (eftersom män är ett problem för jämstäldheten enligt punkt ovan ska män fås att motarbeta män då de inte gör detta. Slutsats män är problemet)
    ”3.som inriktat sig på problem orsakade av mäns aggressivitet och våld” (män är problemet)
    ”4.som eftersträvat en ändring av mannens identitet”( efter som män enligt punkt 1,2 och 3 ovan är problemet så ska dessa omkonstrueras av sådana som vet bättre för mäns identitet är ju problemet)”

    Jag var tydligen inte tillräckligt tydlig i punkterna 2,3 och 4 till varför jag anser att dessa punkter också utgår från att män är problemet.
    Om man funderar över punkt 2 frågar man sig vilken position inom debatten dom egentligen menar. Inte menar dom väl den position som främst företräds av Per Ström, Pelle Billing, Tanja Bergkvist och Erik med flera. Om man enligt punkten 1 ovan ser män som ett hinder för jämställdhet följer ju av denna att man tror att män genom sin makt och sitt innehav av makt utgör ett hinder. Jämställdhet måste ju då tolkas som att män med makt ska få mindre makt och att färre män ska ha makt så att kvinnor kan få mer. Även om man skulle tycka att detta är jämställt måste man ju fråga sig på vilket sätt man tänkt genomföra detta. Uppenbart enligt punkt 2 är att man vill att vissa män ska se till att andra män lämnar plats för kvinnor trotts att dessa män som man vill ska lämna plats kanske ägnat stora delar av sitt liv åt att bygga en karriär och därmed kanske tvingas se ett livsverk gå i stöpet. Enligt punkt 2 tycker man alltså att män inte motarbetar varandras karriärer tillräckligt till förmån för kvinnor. Min slutsats blir alltså att man åter igen ser män som problemet.

    Jag trodde att att det var uppenbart att man såg män som problem i punkten 3 men uppenbarligen inte. Att enbart inrikta sig på mäns våld och inte kvinnors då det rör sig om problem som uppstår genom våldet och aggressiviteten är att utmåla endast män som aggressiva. Självklart bör man forska på varför män blir aggressiva och hur man kan förhindra detta men att bara titta på konsekvenserna är ju bara ett något sätt ett försök att mäta hur dåliga män är.

    Punkten 4 borde ju också vara uppenbar. Om män inte var ett problem skulle man ju inte ens behöva fundera över om man skulle försöka förändra mannens identitet.

  60. En läsare Says:

    @ Tuggmotstånd

    Jag frågade: ”Vilken genus”vetenskap” är inte feministisk?

    Tuggmotstånd svarade: ”Läs inlägget citerat från wiki igen så kanske du ser det.”

    Nej, jag ser inte att ditt citat svarar på min fråga, var gärna lite mer pedagogisk.

    Läs även mitt citat en gång till:

    Stockholms universitet skrev:
    Genusvetenskapen har sin vetenskapliga bas i den feministiska forskning som i polemik med den etablerade vetenskapen poängterat maktförhållanden och tolkningsföreträden som gynnat män och det manliga före kvinnor och det kvinnliga.

    http://sisu.it.su.se/search/subject/31

    Vilken genus”vetenskap” är inte feministisk?

  61. Sigvard Lingh Says:

    Pigeon, vad menar du med att nämna Cesar River i Iran här?

  62. Jourhavande Says:

    Jag skrev ett inlägg den 4/1.

    Varför syns det inte?

  63. En läsare Says:

    @ Jourhavande

    Sluta lipa och försök igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: