Så här skriver Svenska Dagbladet idag:
”Det är dubbelt så svårt för kvinnor som för män att få en arbetssjukdom godkänd av Försäkringskassan, visar nya årssiffror för 2010. Ändå reformerades arbetsskadeförsäkringen med målet att fler kvinnor skulle få sina arbetsrelaterade skador godkända, skriver TCO-tidningen. – Ska det bli förändring måste Försäkringskassans attityd förändras och det sker inte över en natt, säger Svend Erik Mathiassen, belastningsskadeforskare, till tidningen.”
Situationen kan rimligtvis bero på en av tre saker (eller en kombination):
1. Kvinnor diskrimineras av Försäkringskassan.
2. Kvinnor har oftare än män otillräckliga skäl för att hävda arbetssjukdom.
3. Kvinnors symptom är otydligare och svårare att diagnostisera.
I debatten verkar det tas för givet att det är skäl 1 som är det riktiga. Borde man inte undersöka det lite noggrannare innan den slutsatsen dras? Något som talar för skäl 2 är att det ingår i den manliga könsrollen att bita ihop, kämpa på, och inte klaga.
Mot bakgrund av det enorma fokus på kvinnor och kvinnodiskriminering som vi har i samhället, särskilt i den offentliga sektorn, sedan många år känns det osannolikt att Försäkringskassan skulle ha kvinnofientliga värderingar. Hur är för övrigt könsfördelningen hos Försäkringskassans personal? Jag har inga siffror men misstänkar att rätt många är kvinnor jobbar där.
Rubriken för SvD-artikeln är ”Dubbelt ojämlikt vid arbetssjukdomar”. Kvinnor skulle alltså inte bara vara enkeldiskriminerade utan dubbeldiskriminerade av F-kassan. Men vari ligger det dubbla? Den övergår min fattningsförmåga. Det faktum att arbetsskadeförsäkringen har ändrats för att bättre passa kvinnor är väl egentligen något som luktar mansdiskriminering. Ska inte ett sådant regelverk vara neutralt i förhållande till könen?
Här har jag tidigare bloggat om en rapport i Sveriges Radio om att betydligt fler kvinnor än män blir sjukskrivna vid samma diagnos. Ett tecken på antingen mansdiskriminering eller ”en riktig man biter ihop”-mentalitet.
Läs mer här. Tack för tipset, Peter och Anton!
Uppdatering: Här kan en del av förklaringen ligga: ”Män drabbas oftare än kvinnor av arbetsplatsolyckor, och arbetsskadorna som män får är allvarligare. Under 2009 dog 40 personer i arbetsplatsolyckor – bara sex av dem var kvinnor. Men nu höjs röster för att kvinnor ska få större del av arbetsskadeersättningen, och att läkarna ska bli snällare i sin bedömning av kvinnors arbetsskador.” Läs mer här. Tack för tipset, Musse Pigg.
(Inlägget är också uppdaterat efter tips från Access)
19 januari 2011 kl. 13:41
En tredje förklaring kan vara
3. Kvinnors symptom är otydligare samt svårare att diagnostisera och fastställa än mäns.
Fast då kommer det väl som ett brev på posten att forskningen är för mansfokuserad.
;o)
19 januari 2011 kl. 13:50
En fjärde förklaring kanske kan vara att väldigt många fler kvinnor ansöker om att få något godkänt som arbetsskada. I referaten ovan så sägs bara att fler kvinnliga ansökningar avslås. Det första man undrar är ju då hur många kvinnliga ansökningar blir godkända och hur många manliga i absoluta tal. Det verkar som man jämför hur stor andel av de kvinnliga ansökningarna som blir godkända med hur stor andel av de manliga ansökningarna som blir godkända. Eller har jag fel? Även om det är två ggr så vanligt att en kvinna får avslag så kan det ju exvis vara så att dubbelt så många kvinnor får sina ansökningar godkända.
19 januari 2011 kl. 13:57
Access:
Bra tillägg, jag kompletterar inlägget.
Pär
19 januari 2011 kl. 14:00
Svårt att hitta några exakta uppgifter. Alla artiklar om denna rappotr från försäkringskassan resonerar likadant, dvs ungefär ” trots att fler kvinnor anmäler arbetsskada så är det dubbelt så stor andel av de manliga ansökningarna som godkänns”. Ja, ni ser att det finns anledning att gräva lite. Journalisterna verkar ju vara helt okunniga när det gäller procenträkning och kritisk analys av pk-”nyheter”.
19 januari 2011 kl. 14:07
Här är en kommentar till rapporten, men jag har fortfarande inte hittat hur många fler ansökningar som görs av kvinnor. Det är intressant att titta på. Det kan vara så att sådana siffror tyder på att kvinnor är avsevärt mer benägna att ansöka och att kanske ändå fler kvinnor än män för ansökningar godkända som arbetsskada. det framgår inte hur det ligger till med det.
http://www.friatider.se/kvinnor-gynnas-vid-arbetsskada
19 januari 2011 kl. 14:20
Här är lite mer detaljer. Från 2005 visserligen…
http://www.av.se/statistik/officiellt/arbetsskador_2005_slut.aspx
19 januari 2011 kl. 15:20
ETT TIPS!
En utomordentligt bra sammanfattning om sexualbrottsutredningen som alla borde läsa! Framförallt då det är 99% risk att den införs inom kort!
http://www.expressen.se/kultur/1.2296668/jesus-alcala
Bland annat står detta i artikeln:
”Bakom utredningen står flera, av regeringen utsedda, experter. En av dem är Marianne Ny, den åklagare som nu driver förundersökningen mot Assange.”
Att Marianne Ny har stått bakom sexbrottsutredningen var nytt för mig.
Något som ännu mer stärker min misstanke om att Assange´s roll i det hela är att underlätta ett införande av en medgivandelag.
19 januari 2011 kl. 15:24
Punkt 5: Män uppsöker inte vård förrän de verkligen är i behov av den.
Jag vet inte hur många olika artiklar jag läst som handlat om mäns oförmåga att söka hjälp vid bröstsmärtor. Läkarna tycker tydligen att det är jobbigt att diagnosticera halvdöda män som sprungit runt med en akut hjärtinfarkt flera dagar innan de sökt hjälp till slut.
19 januari 2011 kl. 15:33
Har man mätt hur många män resp kvinnor som anmält en arbetsplatsskada och vilken typ av skada.
I farliga (manliga) jobb är risken stor för olycksskador: kläm-, fall-, slag-, brännskada osv. Dessutom drabbas män också av belastnings-, förslitningsskador och stress. De första är ganska enkla att konstatera att de är arbetsrelaterade. Det var från byggställningen jag ramlade ner, inte taket hemma. De andra är svårare att avgöra om det är arbetsrelaterat eller annat. Innan en man verkligen klagar på en sliten axel och anmäler arbetsskada har det antagligen gått ganska långt. En riktig karl klagar inte, gubevars, utan biter ihop och kör på.
Vanliga skador i kvinnliga yrken är just belastnings- och förslitningsskador, samt stress. Det ligger i den kvinnliga könsrollen att känna efter mera. Jo, jag börjar faktiskt få domningar i armen efter att ha moppat femtielva golv per dag. Det måste vara en arbetsskada. Just sådana skador som försäkringskassan avskriver i högre grad.
Det skulle vara intressant att se hur försäkringskassan bedömer män resp kvinnor på de lite svårare fallen, alltså vi tar bort de självklara olycksfallsskadorna.
19 januari 2011 kl. 16:37
AV: Ja, det blir lite äpplen och päron. Att jämföra allvarliga olyckor för kvinnor med allvarliga olyckor för män eller diffusa sympton hos kvinnor med diffusa symptom hos män är ett sätt att komma något närmare sanningen.
19 januari 2011 kl. 17:23
Som många redan är inne på. Lika intelligent som när man jämför löner och säger att kvinnor diskrimineras för män tjänar mer. Ska det finnas någon mening måste ju samma typ av arbetsskador jämföras.
Det måste finnas män med samma typ av skador som kvinnorna som inte får godkända arbetsskador. Får dessa män sina arbetsskador godkända? Och tvärt om – hur går det för kvinnor som har samma typ av skador som de män som får godkända arbetsskador?
21 januari 2011 kl. 3:40
I ett blogginlägg nyligen tog jag upp samhällskostnaden för olika föräldrarbidrag. Samtidigt råkade jag stöta på information om sjukskrivning och sjukersättningar i Sverige. Kvinnor sjukskriver sig betydligt mer än män inom samtliga sektorer och kostar alltså samhället betydligt mer, trots att män utför farligare arbeten.
http://juggen.wordpress.com/2011/01/14/overbefolkning-del-2-bidrags-sverige/
21 januari 2011 kl. 21:41
Ursprungsartikeln finns att läsa i TCO-tidningen på sidan http://www.tcotidningen.se/ojamlikt-nar-arbetssjukdom-bedoms-hos-forsakringskassan.
31 oktober 2012 kl. 18:35
[…] När det kom en rapport om att kvinnor har svårare att få arbetssjukdom klassade som det, föreslog Ström att istället för att utgå från diskriminering borde man undersöka om det kunde handla om att kvinnor helt enkelt oftare har otillräckliga skäl eller är svårare att diagnostisera. Vad som talar för teorin att kvinnor oftare har ”otillräckliga skäl” ansåg han är att det ingår i mäns könsroll att inte klaga. Vilket får en att undra hur Jämställdismen ser på de arbetssjukdomsansökande kvinnorna… (länk) […]