”Kvinnor tillåts vräka ur sig sexism”

De två engelska sportkommentatorerna ovan fick sparken för att de sa – när de trodde att mikrofonen var avstängd – att kvinnor inte förstår sig på offsideregeln. Och några liknande saker. Jag bloggade om det (här) och ifrågasatte proportionaliteten i straffet (även om jag håller med om att uttalandet var fördomsfullt).

Man kan konstatera att gränsen är väldigt låg för vad en man får säga i offentligheten om kvinnor, medan gränsen är väldigt hög för vad en kvinna får säga om män.  Med anledning av de sparkade sportkommentatorerna har Giles Coren skrivit en krönika på Mail Online med rubriken ”So why is it all right for women to be sexist about MEN?”. Han menar att kvinnor får vara gravt sexistiska mot män utan att någon bryr sig. Jag citerar:

”Att vara man i det här landet är att konstant behöva be om ursäkt för sig själv och att vara extremt försiktig med varje mening vi säger eller skriver som innehåller någon som helst referens till medlemmar av det motsatta könet.

Men samtidigt, och det är det skamliga, är vi själva lovligt villebråd för kvinnor. Medan sexism från män är den moderna världens allra värsta sociala brott kan kvinnor säga precis vad som helst om oss.

For make no mistake: Sexism lever och frodas i det här landet och applåderas överallt – så länge den tillämpas av kvinnor. Och de tillåts säga de mest horribla, horribla saker.

Så sent som förra veckan, exempelvis, deltog Jo Brand (nyligen utsedd till Best Female TV Comic av British Comedy Awards) i teveprogrammet Have I Got News For You och svarade på frågan ”Vilken sorts man är din favoritman?” med att säga ”En död man”. Oh vad publiken skrattade. Och de andra tävlingsdeltagarna, alla män, skrattade också.

Jag säger inte att det inte var roligt. Jag säger bara att vi lever i en värld där den enorma hemskheten, värdelösheten och överflödigheten hos det manliga könet tas så till den grad för givet, att en framstående tevekomiker kan få stora skratt genom att säga att hon skulle föredra att vi alla vore döda.

Och jag försöker föreställa mig en värld där jag är med i det teveprogrammet och de säger, ”Vilka sorts kvinnor gillar du, Giles?” och jag svarar: ”Döda kvinnor”. Jag tror inte jag skulle få lika mycket skratt, tror du?

Här är ett annat av Jo Brands (utmärkta) skämt: ”Vilken är vägen till en mans hjärta? Rakt genom bröstkorgen med en kökskniv!”. Återigen, inte utan humor. Men det bygger på idén att det är lustigt att döda män. Medan det som vi alla vet är en väldigt allvarlig historia att döda kvinnor, något man verkligen inte skämtar om.”

Det finns mer intressant i texten – läs den här. Tack för tipset, Ann-Mari Maukonen som bloggar på Ann-Mari’s blogg.

För övrigt 1: ”Män orsakar flest trafikolyckor och kvinnor är de som drabbas mest av trafikolyckor” – ungefär så skriver DN här. Tydligare än så kan knappast rollfördelningen Det Skyldiga Könet och Det Drabbade Könet vara. När män som grupp gör något dåligt blir det ett helt uppslag (som här) – men varför förbigås det med tystnad när män som grupp gör något bra (till exempel startar fler företag och gör fler uppfinningar)?

För övrigt 2: ”Patriarken Bildt sviker kvinnorna i Tunisien”, skriver två kvinnor på SVT Debatt (här).