Hjälp mig punktera myten Dubbelarbete!

by

Jag jobbar vidare med min skrift om de vanligaste feministiska myterna. Tre myter är avklarade. Stort tack för alla tips jag fått. Nu ska jag ta mig an myten:

”Kvinnor dubbelarbetar”

Vilket underförstått hör ihop med åsikten att män bara enkelarbetar. Denna myt förekommer i flera formuleringar. Ibland heter det exempelvis att ”Kvinnor drar det tyngsta lasset”.

Jag vet att detta inte stämmer. Som vanligt har jag redan en del material att använda som underlag för att punktera myten, men jag tar mycket gärna emot tips från bloggläsande jämställdister på artiklar, rapporter, forskning och annat som visar hur mytig myten är.

Skicka mycket gärna tips på epost par[at]atomer.se eller skriv som kommentar på bloggen!

Tack på förhand! Du som tipsar bidrar till kampen för jämställdhet i Sverige!

Annonser

53 svar to “Hjälp mig punktera myten Dubbelarbete!”

  1. Janne Says:

    Med dubbelarbetande kvinnor menas nog att de har ett arbete…
    Dvs det kvinnan gör i hemmet räknas som arbete men inte det mannen gör. Därav deras vilja att ha betalt bl.a. för att ta hand om barnen.
    Mannen ska sköta allt arbete hemma gratis…

  2. leifer Says:

    Japp Janne

    Kvinnans sysslor på fritiden kallas tydligen obetalt arbete.
    Mannes sysslor kallas väl skattefusk alternativt hobbyverksamhet.

    Männen fixar trädgård, bilen, hemmet, skottar uppfarten etc s.k. GDS, ”Gör Det Själv” och slipper på sätt massor av skatt då ju staten ännu inte hittat nåt sätt att ta skatt från det man gör själv. På detta ska förstås mannen göra hälften av ”kvinnans” sysslor i hemmet annars är han i mentalt underläge, men hur kommer det sig att det då inte kallas obetalt arbete när mannen utför det?

  3. LeoH Says:

    http://www.pubkat.scb.se/Pages/PublishingCalendarViewInfo____259923.aspx?PublObjId=1831

  4. Lasse Says:

    Vad konstigt det blev men det är från mig 😉

  5. profanum_vulgus Says:

    Tidsanvändningsundersökningen är väl det enda som behövs. Den genomförs var tionde år (1991, 2001 och i år). http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____27481.aspx

    Kvinnor förvärvsarbetar i snitt 3 timmar om dagen mot mäns 4,25 timmar. Hemarbete är det omvända, män 3,03 timmar och kvinnor 4,14 timmar.

    Det är ju detta som avses med dubbelarbetande, att kvinnor sköter mer av hemarbetet vilket ger män möjlighet att förvärvsarbeta mer. Men det är FALSKT.
    Förhållandet är nämligen det samma för ensamstående kvinnor och män. Kvinnors extra hemarbete är alltså inget arbete de gör ÅT män, utan kvinnor har ett större behov av hemarbete (kanske mer bonade hem och mer intresse av heminredning m.m.) Det kan man utläsa av bakgrundstabellerna:
    http://www.scb.se/Pages/Standard____38872.aspx

  6. Lasse Says:

    Kolla sidan 56 i undersökningen där har du en sammanfattning, finns egentligen ingen mätbar skillnad mellan.

    Arbete + markservice hemma

    Undrar lite om de tagit med underhåll, snöskottning etc.

  7. Chattanoga Says:

    @Lasse
    ”Undrar lite om de tagit med underhåll, snöskottning etc.”

    Jag undrar samma sak:
    Är det någon som vet hur hemarbete och fritid definieras (gärna länk)?

    Hur är det ex med bilbesiktning, snöskottning, styrelsearbete i BRF, Wikipedia-redigering, support av hemdator, bilskjuts/ledare för fritidsaktivitet mm?

  8. Jocke S Says:

    Pär, det har gjorts i början på 2000-talet minst två utredningar (fanns pressen)att sammantaget, yrkesarbete och hemarbete, så arbetade männen mellan ½-1 timmer mer per dygn. Skillanden angavs till kvinnors ”egenvård”. D kan säker hitta de utredningarna, som väl kanske upphörde när de inte visade det förväntade resultatet…
    Vad är ”dubbelarbete”? Snarare är det väl ett privilegium att få jobba lite mer hemma utan någon övervakande arbetsgivare! Och mäns jobb hemma är väl ibland iaf en del grovarbete utomhus?

  9. profanum_vulgus Says:

    Jocke S:
    Kolla mina länkar ovan. Kvinnors egenvård (här ingår sömn tror jag) är ca en timme mer än männens, men arbete plus hemarbete blir ungefär det samma.

    Men det mest intressanta är ju att förhållandet är det samma för ensamstående män och kvinnor. Det extra hemarbetet som kvinnor gör är alltså helt och hållet ett val och är inget arbete som ersätter mäns arbete.

  10. Hanna Fridén Says:

    Alltså, riktigt jobb, för lön, är ju kvinnor verkligen inte de som som arbetar mest och vill man hävda det så är det väl lite märkligt då det i min mening är en mycket stor problematik att så många kvinnor arbetar deltid, halvtid eller är hemma mer med sjuka barn så mycket mer än män. Och detta är ju ett faktum.

    Men det där brukar väl avse par där båda arbetar heltid men att kvinnan sedan tar mer ansvar i hemmet? Fast det kanske är det du syftar på och det du ska skriva om förvisso. Den som lever får se. Jag tänker inte skriva min egen åsikt om detta nu utan konstaterar bara hur debatten kring detta brukar se ut. Så får vi väl se senare.

    Men i arbetslivet jobbar kvinnor verkligen inte mer. Så vitt jag vet är det väl också så att män i regel arbetar mer övertid än kvinnor? Går väl delvis hand i hand med familjelivet, då samma sak inte riktigt stämmer med unga kvinnor som inte skaffat familj ännu. Där är det ju jämnare.

  11. profanum_vulgus Says:

    Hanna Fridén
    Det är inte jämnare bland unga som inte skaffat familj utan skillnaden i hemarbete är i princip den samma för ensamstående som samanboende.

    Kvinnors hemarbete avlastar alltså inte männen från hemarbete, utan i ett manligt hushåll sker mindre hemarbete.

    Däremot är det ju vanligt att ”kvinnliga normer” är styrande på typiskt kvinnliga områden. T.ex. vad gäller matlagning tvätt osv.
    När jag var ensamstående t.ex. så ägnade jag mycket lite tid till matlagning, jag slängde i lite grejer i en stekpanna, tittade på TV i tio minuter och hämtade sedan den lagade maten. Min fru lagade ”riktig mat” och nu krävs det att jag när jag lagar mat lagar som hon gör. När jag var ensam så tvättade jag allt tillsammans i 40 grader, nu förväntas det att jag tvättar som hon gör (alltså slösar tid, miljö och pengar). Det är något jag upplever gäller i de flesta familjer.
    Samtidigt (vilket jag också upplever gäller de flesta men inte oss) så är det vanligt att om män är noga med att något ska göras på ett visst sätt så blir detta också mannens ansvar i familjen. T.ex. att hålla koll på oljan i bilen, tvätt däcken innan de läggs undan för säsongen, sköta teknikprylar eller vad det kan vara.

  12. michael Says:

    profanum vulgus
    Intressant om man slår ihop dom så arbetar män mer

  13. Mattias Says:

    Fast alla jobbtimmar är ju inte lika krävande. Eller? Och hur skiljer man på något man VÄLJER att göra och något man TVINGAS göra?

    Intressant vore ju att dela upp hemmaarbetet i två grupper av aktiviteter. En del vore det man ”måste” göra; tvättning, städning, diskning, matinköp och lagning. Den andra skulle vara olika typer av ”frivilliga” aktiviteter; byte av gardiner, ommålning av lister, utbyggd altan, nytt kakel.

    Jag tycker alltså att man har tre typer av jobb som borde värderas olika: Inkomstbringande jobb (arbete), underhållsjobb (hemma) och status-/trivsel-höjande jobb (hemma). Då tror jag att fördelningen skulle se annorlunda ut.

  14. Gunnar Says:

    Mattias:
    Jo, fast det blir inte lätt det heller.
    När jag levde i en långvarig relation tidigare så dög inte mitt mindre arbetskrävande sätt att sköta tvätten på, fast slutresultat blev exakt detsamma och även ”påverkan” / slitaget på tvätten.
    Ska man då räkna de fler timmar hon lägger ned på tvätt som att jag smiter undan och hon tvingas ”dubbelarbeta” mera?
    Fast vi presterar och tar ansvar för samma mängd ren tvätt, bara med olika tidsinsats!
    Vad jag förstått är detta ett ganska vanligt scenario att hon anser sig ha tolkningsföreträde och rätt att sätta ”normen” för hur olika arbeten i hemmet skall utföras…
    För min del slutade det med att jag krävde att få sköta min del av tvättansvaret på mitt mindre arbetskrävande sätt (då hon inte kunde påvisa någon skillnad i slutresultat), vilket hon vägrade att gå med på och istället tog över all skötseln av tvätten.
    Ska jag lastas för det som man då?
    Vems är ansvaret att kvinnan i en sådan situation tar på sig mer av hushållets arbete?
    Här finns många väldigt spännande nyanser, som är väldigt svårdebatterade (speciellt med en feminist)!

  15. ParStrom Says:

    Stort tack för tipsen!

  16. Jocke S Says:

    profanum vulgus, kollade din länk. ”Kvinnors obetalda hemarbete…” står det, typiskt vinklat, precis som när feminissen Westerberg (han myntade väl även ”kvinnofällan” tror jag) yrade om gårdagens ”gratisarbetande hemmafruar”! Den som tjänar mest, slavar mest ute, den bidrar väl i allmänhet mest med hushållspengar?

  17. Jocke S Says:

    Å andra sidan, skall det erkännas. Män är starkare, orkar mer. rätt rimligt att vi jobbar mer, som vi ju gör. Men hur skall man då göra med lönen om vissa orkar mer på jobbet…?

  18. leifer Says:

    Hanna Fridén

    Det finns helt klart ett problem med att kvinnor tar ”huvudansvaret” för hem och barn, dvs man växlar ner i arbetstid och kanske byter jobb, många gånger från en lovande karriär. Så ur ett samhällsperspektiv så missar man många kvinnor som skulle kunna bidra mer för Sveriges utveckling och skatteintäkter.

    Det feminismen missar är att kvinnans huvudmakt över barnen är en anledning till huvudansvaret. Denna huvudmakt ger sig bland annat i uttryck att ensamma mamman är vanlig, inte ensamma pappan.

    Sen finns en annan aspekt och det är detta med att hyra in hemhjälp. Feminister är ju ofta vänster, och dom är emot RUT. Dvs skattelättnader som skulle möjliggöra för fler kvinnor att jobba heltid och ändra klara marksservicen hemma. Inte minst i storstadsregionen, med ofta långa restider till jobbet, så skulle detta vara en stor hjälp.

    Vänsterfeminismen ser inte några lösningar på detta, dom har kört fast. Det hjälper inte kvinnorna! Och det lägger enbart skulden på männen för allt som är dåligt. Det är närmast patetiskt.

  19. profanum_vulgus Says:

    leifer:
    Kolla på tidsanvändningsundersökningen, det som kräver mest av tiden hemma är inget man kan använda RUT till. Dessutom är det såklart inte lönsamt för normala arbetstagare att betala arvode för hemarbete för att kunna förvärvsarbeta den tiden.

    Vad gäller huvudmakt över barnen så finns det ju undersökningar på det som visar att i familjer med ojämnt uttag av föräldraledighet så är den förälder som tar ut minst av föräldraledigheten också mest missnöjd med fördelningen. Det i sig är ju inte så konstigt eftersom de flesta vill vara LEDIGA och umgås med sina barn hellre än att jobba.
    Det som är märkligt är att feministerna påstår att kvinnorna är de som drabbas när det är de som får som de vill och männen inte får som de vill.

  20. Hanna Fridén Says:

    profanum_vulgus:

    ”Det är inte jämnare bland unga som inte skaffat familj utan skillnaden i hemarbete är i princip den samma för ensamstående som samanboende.”

    Jag kanske var otydlig, det var inte det jag syftade på utan jag menade att i arbetslivet, bland just heltidsarbetande, så är det jämnare bland män och kvinnor när man ser till hur mycket de arbetar men att kvinnor som har familjer har fler sjukdagar och jobbar över mindre än vad männen gör.

    ”Däremot är det ju vanligt att “kvinnliga normer” är styrande på typiskt kvinnliga områden. T.ex. vad gäller matlagning tvätt osv.”

    Jag är snarare av uppfattningen att den individen i förhållandet som har högre krav inom ett visst område oftast gör så att den individen med mindre krav också måste öka sina egna krav inom det området. Det är ju vanligt att kvinnor exempelvis bryr sig mer om städning och mat – Så en singelkille för förmodligen högre krav på sig i det här området än innan. Visst är det så. Samtidigt så är kvinnan oftast mindre intresserad av att ha en stor TV, en snabb internetuppkoppling osv – Men mannen vill ha det. Någonstans, i en relation, så är det ju ändå så att man möter varandra, kompenserar sig själv efter den andre, annars är det ju svårt att få en relation att fungera. Om man, på alla områden, är fast besluten att ens samboliv ska se exakt ut som ens singelliv – Då kommer nog inte det sambolivet gå så bra och det här är en anpassning som alla får göra, män som kvinnor.

    ”När jag var ensamstående t.ex. så ägnade jag mycket lite tid till matlagning, jag slängde i lite grejer i en stekpanna, tittade på TV i tio minuter och hämtade sedan den lagade maten. Min fru lagade “riktig mat” och nu krävs det att jag när jag lagar mat lagar som hon gör.”

    Du är väl som jag, typ. Jag skiter fullkomligt i matlagning men min kille bryr sig så jag har anpassat mig efter det. Samtidigt så finns det saker han gillaratt äta som jag avskyr – Och han har kompenserat det med. Det finns saker jag älskar som hatar – Det äter vi inte heller. Jag är däremot skitbra på avlopp och sånt. Jag tycker inte att rensning av avlopp några gånger om året är en så stor grej. Jag fixar saker i lägenheten också som pajjar, det är inte så jobbigt. Men om han däremot skulle få ansvar för all matlagning och allt däromkring så skulle ju han få en skitstor arbetsbörda. Så även om jag åt extremt simpel mat innan så kan ju inte jag skita i att hjälpa till med den motiveringen. Det vore faktiskt bara väldigt slappt. Avloppet krånglar inte dagligen, det är inte jobbigt att fixa med keffa handtag eller sånt då och då. Men om någon får allt ansvar för köket nästan varje dag så blir det ett jäkla jobb faktiskt. Nu löser vi det som så att jag diskar, plockar undan, hackar och han står vid spisen. Jämt och bra. Och ibland sköter han allt själv och vice versa. Normalt.

    Jag förstår inte riktigt vad det är som du tycker är väldigt jobbigt i detta. Jag har gjort samma kompensering som du och jag sköter de där andra prylarna: Jag tycker inte att det är jobbigt alls. Förutom kanske att jag stör mig på att vår matbudget är så mycket dyrare än vad den skulle vara om vi körde på mitt vis.

    Nu när jag och min kille är sambo så måste jag städa mycket mer och laga mycket mer mat. INTE för att han lagt över ansvaret på mig, utan för att han bryr sig mycket mer om det än jag. Det är inte lika städat som när han bodde själv heller. Absolut inte. Men jag kan ju inte fortsätta leva exakt som jag gjorde när jag var singel och han kan det inte heller. För vi bor tillsammans, då gör man saker tillsammans, anpassar sig efter varandra osv.

    Men om du anser att det här är jättejobbigt så är kanske bara inte samolivet något för dig? Så kan det ju också vara.

  21. leifer Says:

    profanum_vulgus

    Jo om kvinnor kunde växla upp i arbetslivet så kunde ju män då växla ner och vara mer lediga. Problemet är då att männen inte på samma sätt som kvinnor, kan ta del av kvinnornas ökade intäkter. Kvinnors drivkraft att tjäna mer pengar är också mindre än för män. För män handlar det om att kompensera makten inom reproduktionen och attraktivitet mot kvinnor.

    Kvinnor har redan den reproduktiva makten och attraktivitet bygger dom inte så mycket med pengar. Om man nu inte räknar kostnaden för skönhetsoperationer…

    Kvinnor med barn har ju också rätt mycket bidrag att få ut om det kniper.

    Det är såna här faktorer som påverkar viljan att jobba mycket och tjäna pengar.

    Bland fattiga kvinnor kan till och med barnkarriär vara ett alternativ när det är svårt att få jobb. Med barn är bidragen större, lättare få hjälp med bostad m.m. Barn är också en stor faktor för att få svenskt medborgarskap, när sånt är aktuellt.

  22. leifer Says:

    Hanna Fridén, jag menar att kvinnor i större utsträckning definierar vad som ska göras i hemmet. Det är alltså männen som får anpassa sig mer till kvinnan, än tvärtom. Det beror bl.a. på obalanser i förhållanden där kvinnan då har övertaget generellt (mannen är mer ängslig för att tjejen ska göra slut än tvärtom). Men det beror också på gamla könsrollsvärderingar där hemmet är kvinnans domän helt enkelt.

  23. profanum_vulgus Says:

    Hanna Fridén
    Jag tycker inte att det är jobbigt, det var inte vad det handlade om. Jag påpekade anledningen till att mängden hemarbete skiljer sig åt. Vad gäller min familj så lägger vi båda mindre tid på hemarbete och mer tid på arbete än vad som är normalt enligt tidsanvändningsundersökningen. Sen varierar det lite under olika perioder vem som gör vad.

  24. profanum_vulgus Says:

    leifer:
    Jag vet inte om jag tror på det. Jag känner ytterst få män som skulle prata om sina framgångar i karriären med kvinnor de var intresserade av. Där handlar det ju mest om att låtsas vara framgångsrik och rik för att bli attraktiv hos bimbos.
    De flesta framgångsrika män har ju träffat sina kvinnor innan de hade några karriärer.

    Sen måste man skilja på att arbeta mycket och att tjäna mycket pengar. De flesta som tjänar väldigt mycket pengar jobbar ganska lite och de som tjänar normalt med pengar jobbar ganska mycket. Karriär handlar nog också oftare om viljan att göra karriär än att tjäna mycket pengar.

    Man ska ha bra många barn för att kunna ersätta arbete med bidrag.

  25. Hanna Fridén Says:

    leifer:

    Jamen precis. Ett land där så många som möjligt arbetar är ett rikt land. Ju mer jämställt länder är desto bättre går det i regel.

    Det finns fler än ett skäl till varför kvinnor arbetar mindre och alla måste vi komma till bukt med. Det är bra för alla, och jag är glad över att vi är överrens om detta.

    ”Det feminismen missar är att kvinnans huvudmakt över barnen är en anledning till huvudansvaret. Denna huvudmakt ger sig bland annat i uttryck att ensamma mamman är vanlig, inte ensamma pappan.”

    Jag tycker att det är tråkigt med de feminister som ser väldigt enkelt på problemet och bara målar upp stereotypbilden av mannen som inte villta ansvar i hemmet. Det är en tråkig stereotyp och inte särskilt konstruktiv, speciellt då problemet är mycket mer komplicerat än så. Samma stereotyp vad gäller kvinnor, och om man enbart ser till att kvinnan vill ha hela makten i hemmet och inte låter män ha det är en lika tråkig stereotyp – Jag säger inte att du anser att det är det enda problemet, för jag ser att du säger att det är EN anledning och en tråkig sak att feminister inte tar upp fler anledningar och jag kan hålla med om att den hör diskussionen ofta är för enkelspårig och inte särskilt konstruktiv.

    Jag har skrivit om det här flera gånger men då går jag väldigt mycket djupare än ”män vill inte ta ansvar” för det är ju sällan konstruktivt. Jag brukar snarare gå in på samhället, normer, vad vi förväntar oss av män och kvinnor och hur det här drabbar såväl grupp som individ. Individen som sticker ut drabbas om de inte följer mönstret, oavsett man eller kvinna, och kvinnor och män drabbas som grupp också från de förväntningar som man har.

    Ett typexempel på en ond spiral är detta:

    En man och en kvinna som båda är säg, 28 söker jobb på ett privat företag. Låt oss säga att båda är exakt lika kompetenta, har samma arbetslivserfarenhet och är exakt lika dugliga för jobbet. Båda har dock sambo, och det är förmodat att båda är i läget i livet där de kommer börja fundera på barn. I det här läget anställer man hellre oftast mannen, för kvinnan förväntas vilja vara hemma mer med barnen, hon kommer vara borta pga graviditet, ta ut en längre barnledighet samt ta ut fler sjukdagar – Så ser det oftast ut också. Man bedömer att mannen kommer kosta mindre och det blir mer naturligt att anställa honom framför kvinnan. Om jag ägde ett företag med en skral budget så skulle jag tyvärr, säkerligen, resonera likadant.

    Om den här situationen däremot inte skulle visa sig stämma och följande skulle ske. Säg att de anställda båda trots allt. Båda skaffar barn. Mannen och kvinnan tar ut exakt samma ledighet från jobbet. Mannen mer än vad som föväntas av män. Kvinnan förväntade man sig att hon skulle göra detta, så det påverkar egentligen inte hennes löneutveckling nämnvärt. Mannen däremot gjorde något oväntat, och det tolkas därför som att han inte är vidare intresserad av sitt jobb, och det syns i förhållande till hans manliga kollegors löneutveckling. Han får en sämre löneutveckling än de. Det är dock inte givet att kvinnan får det.

    Kvinnor har alltså svårare att få jobb inom privat sektor än män, och män inom privat sektor som tar ut barnledighet får en törn på sin karriär. Därför har vi en fördelning inom privat och offentlig sektor som (jag kan få någon siffra fel nu, jag hoppas du accepterar detta för jag drar det från minnet nu) ser ut som sådan att 70% inom privat sektor är män och 90% inom offentlig sektor är kvinnor.

    Som resultat: Det blir enklare för familjens ekonomi om kvinnan tar ut barnledighet istället för mannen. I en typfamilj jobbar kvinnan inom offentlig sektor och får ingen törn på sin karriär attta ut barnledighet. Mannen jobbar inom privat sektor och får däremot det.

    Allt detta, vad vi förväntar oss av män och kvinnor, och den effekt det har i karriären både i anställningsprocessen och i karriärsutvecklingen av det jobbet hjälper till att försegla de stereotyper vi har och gör det svårare för människor som vill bryta sig ur mönstret att faktiskt göra det. Det här är, i min mening, vår största problematik vad gäller jobb och ansvaret för hemmet. Exakt hur man ska lösa det vet jag inte, men att identifiera en problematik först och inte göra det för enkelt är av stor vikt.

    ”Sen finns en annan aspekt och det är detta med att hyra in hemhjälp. Feminister är ju ofta vänster, och dom är emot RUT. Dvs skattelättnader som skulle möjliggöra för fler kvinnor att jobba heltid och ändra klara marksservicen hemma. Inte minst i storstadsregionen, med ofta långa restider till jobbet, så skulle detta vara en stor hjälp.”

    Jag håller med. Jag tycker att RUT-moståndet är jättekonstigt och jag har väldigt svårt att se hur det här motståndet skulle hjälpa jämnställdheten på något vis. Det enda det här motståndet säger, tycker i alla fall jag, är att vänsterrörelsen ser ner på den här typen av arbeten och det tycker jag faktiskt bara är snobbigt. Jag menar, ROT-avdraget får ju finnas utan problem och det tycker man minsann inte är ett dugg fult – Men det finns faktiskt en stor jäkla grupp inom vänsterfeminism som av okänd anledning ständigt och jämt ska stämpla kvinnodominerande yrken som lite sämre än mansdominerade yrken. Jag fattar inte hur de tänker, alls. Men visst är det så. Jag är ju inte vänster utan jag är snarare socialliberal och jag kritiserar samma sak som du gör nu. Vänsterfeminism får väldigt ofta kängor av mig för mycket av det tycker jag är märkligt och kontraproduktivt.

  26. leifer Says:

    profanum_vulgus
    ”Jag känner ytterst få män som skulle prata om sina framgångar i karriären med kvinnor de var intresserade av.”

    Sa jag att dom skulle prata om det? Framgång syns på så många sätt, inte minst vad gäller självförtroende hos mannen. Han vet ju då t.ex. att han kan försörja en kvinna om det kniper ekonomiskt. Så att skryta är förstås meningslöst, är man framgångsrik behövs det inte. Det är ju då man kan vara ”genuin”.

    Sen vad gäller barn och bidrag så förstår jag inte vad du menar. Det jag sa var att en kvinna med barn är garanterad försörjning och bostad. Barnkarriär är f.ö. vanligt även i USA bland fattiga.

  27. Access Says:

    Man måste problematisera begreppet ”dubbelarbete”.

    Innebär det att man totalt sett arbetar 200% (utifrån nån slags norm om vad 100% innebär)?
    Eller innebär det att man utför två typer av arbeten?

    Den som arbetar 200% så kan ju göra det fördelat på 3 arbeten.
    Den som har två arbeten skulle ju ändå totalt sett kunna arbeta bara 120%.

    Som jag förstått det så delas arbetet upp i tre kategorier:
    a) yrkesutövande/familjeförsörjning
    b) sköta hushåll och barn
    c) sköta hem, bil och liknande

    Rent ‘strukturellt’ sett så verkar män arbeta med både a, b och c.
    Kvinnor verkar arbeta med a och b.

    Ser man till statistiken över nedlagd tid så arbetar män ca 30 minuter mer i veckan än kvinnor.

    Så vad innebär då ”dubbelarbete”?
    Är det att kvinnor arbetar med både a och b? Well, det gör män också, men dessutom med c.
    Innebär det att kvinnor arbetar mer med a och b än vad män gör? Dels stämmer inte det, dels finns det ingen anledning att exkludera c.

    Alltså, om man skrapar lite på ytan på uttrycket ”kvinnors dubbelarbete” så faller det sönder. Spöket försvinner när det dras ut i ljuset.

  28. leifer Says:

    Hanna Fridén

    EN hel del bra tankegångar i ditt inlägg men jag tror faktiskt inte din analys om att man hellre anställer män i privat sektor, i alla fall inte i storföretagen. Det är ett enormt driv där att anställa kvinnor nu, dvs positiv särbehandling.

    Inom offentlig sektor är det faktiskt liknande, men största anledningen kvinnor söker sig till offentlig sektor tror jag handlar om trygghet. En säkrare anställning och inkomst. Det handlar också om profilen på jobben inom offentlig sektor, ofta service och ekonomi.

  29. Hanna Fridén Says:

    profanum_vulgus:

    Då missförstod jag dig! Sorry att jag trodde att du tyckte att det var jobbigt.

    Men jag vill vidhålla att man anpassar sig efter varandra, och den med högre krav oftast brukar mötas. Jag tror absolut att kvinnor oftare har större krav i hemmet än män, men vill också vidhålla att denna konstruktion inte nödvändigtvis behöver vara könststyrd, utan kanske normstyrd, och att samma sak sker, alltså en kompensering uppåt, även när kvinnan är den med ett mindre intresse. Så det är alltså inte kvinnan, eller mannen, som egentligen styr – Utan det är den med högst krav. Det var egentligen bara det.

  30. leifer Says:

    Access, tror uttrycket bottnar i att man ser ett problem med att kvinnor är den som i större utsträckning prioriterar andra saker framför förvärvsarbetet. Och att dessa kvinnor då dels själva blir mer fattiga och får sämre pension, men att även samhället förlorar mycket på att kvinnor inte jobbar mer (lägre skatteintäkter, lägre exportintäkter etc). Detta förutsätter f.ö. en mer dynamisk arbetsmarkand. Har man X antal jobb som fördelas statligt enl en socialitisk modell, så fungerar det inte. Inte heller om man har konstruerade jobb. Sverige har fortfarande inte en tillräckligt dynamisk modell, bl.a. pga för högt skattetryck.

    Men framförallt saknar beskrivningen ”dubbelarbete” en förklaring om kvinnor och mäns olika förutsättningar och drivkrafter i vårt samhälle. Liksom hur det står till med jämställdheten både från kvinnor OCH mäns synvinkel Det är en feministisk problemformulering som missar målet och skapar en icke konstruktiv debatt liksom könskrig mellan män och kvinnor. Är man konspiratoriskt lagd så kan man se det som att denna problemformulering skapats av politiker som vill att väljarna inte ska se dom verkliga problemen. Problem som man inte kan lösas med feminism och vänsterpolitik t.ex.

  31. Johan Says:

    Man kan välja att definiera ”obetalt arbete” så att det passar in önskvärd verklighetsbild.

    En man som mekar med bilen, är det hobby eller obetalt arbete?
    En kvinna som sköter om blommor i trädgården, är det hobby eller obetalt arbete?
    En man som renoverar huset, bygger ut, bygger en bastu eller gräver pool; är det hobby eller obetalt arbete?

    Det som skrämmer mig är hur man från statligt håll verkar utgå ifrån att kommunikationsförmågan i sammanboende par verkar vara icke-existerande. Om någon känner att de får dra ett för tungt lass så är det väl bara att prata med sin partner??

  32. leifer Says:

    Johan

    ”En man som mekar med bilen, är det hobby eller obetalt arbete?”

    Eller är det skattefusk?

    OM han inte mekar med bilen själv utan lämnar in den på verkstad, så skapar det jobb i bilbranschen och skatteintäkter.

  33. leifer Says:

    Johan
    ”skattefusket” gäller ju i ännu högre grad en utbildad snickare som bygger sitt eget hus.

    Detta är också intressant ur klassynpunkt, hantverkare är nu ofta de som bor i hus och tjänar bra.

  34. Hanna Fridén Says:

    leifer:

    ”EN hel del bra tankegångar i ditt inlägg men jag tror faktiskt inte din analys om att man hellre anställer män i privat sektor, i alla fall inte i storföretagen. Det är ett enormt driv där att anställa kvinnor nu, dvs positiv särbehandling.”

    Nästan uteslutande yngre kvinnor, dock. Inom privat sektor är det så i flera länder, bland annat USA och Storbritannien (detta har Ström också skrivit om i övrigt) så är det fler kvinnor än män som lyckas och antälls – Detta ändras dock när kvinnorna skaffar barn eller kommer upp i en ålder där kvinnorna förväntas vilja skaffa barn, då går anställningssiffrorna av kvinnor ner kraftigt. Inte konstigt, som sagt, då kvinnorna kostar mer så länge de är hemma mer med barn.

    Sedan har det ju alltid ansetts lite ”piggt, fräscht och modernt” att ha några ”pigga och unga tjejer” på teamet och dessutom ”framåtskridande och jämställt”. Såhär var det när min mamma var ung också så det är ingen ny företeelse faktiskt. I regel är det lättare för unga kvinnor att få jobb än för unga män i flera länder. Men inte vuxna kvinnor.

    Men positiv särbehandling sker väl inte i större grad, nej. Till viss del, när företag känner att de är alltför dominerade av det ena könet. Men det gäller båda håll. Jag frilansar en hel del för bokförlag och blev skitglad när jag hörde att en av mina favoritkunder annonserade ut en grafisk tjänst – HURRA TÄNKTE JAG! DET ÄR SOM I FICKAN! Men så stod det att de helst såg manliga sökande för deras redaktion var ju dominerad av kvinnor. Så det sket sig. Att man vill ha lite av det andra könet i en grupp som är nästan helt dominerad av det ena könet är inte ett dugg konstigt eller nytt – Men den önskan kompenserar aldrig särskilt mycket. Jag menar, de kommer fortfarande ha en kvinnodominerad redaktion även när de anställer en ny som är man. Då är de kanske åtta kvinnor och två män. Man vill också se mer män inom vården som är kraftigt kvinnodominerad – Så det här gäller i högsta grad båda könen, men det innebär inte att den kompenseringen är så stor att den egentligen märks av något särskilt.

    ”Inom offentlig sektor är det faktiskt liknande, men största anledningen kvinnor söker sig till offentlig sektor tror jag handlar om trygghet. En säkrare anställning och inkomst. Det handlar också om profilen på jobben inom offentlig sektor, ofta service och ekonomi.”

    Det tror inte jag. Det finns hundra småskäl att räkna in, som med allt annat, men de flesta kvinnor jag känner både bland släkt och vänner skulle hemskt mycket hellre jobba inom privat sektor och få en bättre lön. Min faster jobbar inte med att tvätta kläder på sjukhus för att hon anser att det är ett fantastiskt jobb som är tryggt och underbart, direkt. Men i den orten hon bor så jobbar ALLA kvinnor inom offentlig sektor – Kvinnor inom privat sektor anses vara väldigt märkliga. De är ju såna där ”manshaftiga, överkaxiga jävlar”. Och en man som skulle jobba inom offentlig sektor ses som lika konstig han, förutsatt att det inte är ett jobb som läkare, såklart. Min fasters familj är en väldigt typisk Svenssonfamilj i det avseende. Hon jobbar på tvätteri, han i en fabrik. Hon i offentlig sektor, han i privat. Hon kommer aldrig klättra i karriären, det kommer kanske däremot han (men det är såklart inte givet att han gör det) hon sköter hemmet mer, han arbetar mer. Ingen av dem har valt sina linjer på grund av personligt tycke – Men det förväntas av dem, och de gör, som de allra flesta, det som förväntas.

    I storstan är i reglerna lika hårda som ute i småorterna. Så är det alltid. Men Sveriges stora städer är inte representativt för hela Sverige, och är ej heller en så stor procent av Sveriges befolkning.

    Jag upprepar att de förväntningar vi har på oss på grund av vårat kön är det som påverkar våra val och möjligheter mest vad gäller detta. Individuellt tycke och smak existerar alltid – Men det styr inte den stora massan.

  35. leifer Says:

    Hanna Fridén, nej jag menar även lite äldre tjejer, inte bara 20-25 åringar. Jag upprepar, det är ett enormt driv nu att anställda kvinnor inom många företag i privat sektor. Det är positiv särbehandling många gånger. Bra eller dåligt med positiv särbehandling? Bra när man själv gynnas, dåligt när man själv missgynnas? Så brukar vänsterpartister tycka i alla fall. Så länge man själv gynnas så är det rättvist, allt annat är orättvist. Med tanke på att generationer tycks bli alltmer ”egoistiska” och självcentrerade så gäller väl detta i ännu högre grad nu.

    Att jobba inom privat sektor kan ge högre lön, men också högre risk att bli uppsagd. Så varför tror du alla kvinnor vill jobba inom privat sektor? Ett kvinnlig drag, både genetiskt och socialt är att minska risk. Drivkrafter för kvinnor att tjäna lite extra är ändå inte så stora så att det säkert är värt mer krävande jobb och risk.

  36. HSL Says:

    Handlar det verkligen enbart om MÄN och KVINNOR här och inte istället om par av män och kvinnor (eller någon kombination därutav).

    Jag får ingen markservice alls, det är väldigt ensamt på min räkmacka (ok inte egentligen, det är själv valt men ändå). Jag får städa, diska, tvätta, handla och arbeta heltid varje dag. Ensamma personer eller ”singlar” dubbelarbetar sålunda obetalt hela tiden men det är ingen som tycker synd om oss eller ger oss en massa statsbidrag eller gör utredningar för att vi är så ”otroligt diskriminerade”. Är inte det diskriminering så säg.

  37. leifer Says:

    HSL

    Du sätter fingret på en sak där. Har varit en sån diskussion i USA tidigare, och betänk då att skatten är mycket lägre där.

    Det som det gäller är att vuxna utan barn får betala massa skatt för andra vuxna som har barn. På det sättet kan man säga att en vuxen som jobbar hela livet men aldrig skaffar barn, betalar på tok för hög skatt! Detta är svårt för en svensk att förstå eftersom vi ju tänker rätt socialistiskt även när vi kallar oss liberaler.

  38. profanum_vulgus Says:

    Leifler:
    En man utan barn är ju garanterad försörjning upp till samma standard (eller egentligen så är standarden för försörjningsstöd högre ju färre barn man har, om man tar föräldraskapet på allvar).

  39. leifer Says:

    profanum_vulgus

    ”En man utan barn är ju garanterad försörjning upp till samma standard ”

    Svar nej, socialförsäkringssystemet tar helt andra hänsyn när det är barn med i bilden. Inte minst vad gäller ordna boende.

    Förresten mycket intressant kvällsöppet med Ekdhal i TV4 var det idag där hemmafruar blev omyndighetsförklarade av feminister. Riktigt komiskt bitvis. Nalin Pekgul lyckades inte förklara varför feminismen ser kvinnor som dubbelarbetande men absolut inte vill ge dom nån ersättning när dom är hemma med barnen, inte ens pengar som dom sparar på minskad barnomsorg!

    Tyvärr missade man diskussion om att hemmafrurollen ger högre nativitet liksom att det frigör massa jobb på arbetsmarknaden. Dvs en liberal och flexibel modell skulle kanske gynna alla.

    Sen var det nån manlig genusexpert med i programmet som hade vridna feministiska idéer. Lite tragiskt PK. Han var dessutom oförskämd och pratade massor för att sen avbryta andra.

  40. profanum_vulgus Says:

    leifer:
    Nej det gör det inte alls. Däremot kan man såklart beröva folk sina barn om de inte ordnar boende.

    Samhällskostnaden för barnomsorg är ju en utgift som samhället har för att folk med barn ska kunna arbeta, eftersom det lönar sig. Att lägga ut samma kostnad på barn utan att det leder till att föräldrarna kan arbeta är ju slöseri.
    Du skulle väl inte fortsätta att betala ut avgift till ett fondinstitut även efter att du hade tagit ut dina pengar?

    Att ha barn är inget arbete och vill man inte ha barn så ska man inte ha dem.

  41. profanum_vulgus Says:

    EN ANNAN ASPEKT:
    Under perioder har jag jobbat väldigt mycket. Som exempel så hade jag ett arbete där jag under en tremånadersperiod arbetade eller reste till och från arbete från klockan 6 på morgonen och kom hem klockan 21, nästan varenda vardag. Under den här perioden så hade jag knappast något hemarbete alls. Jag tvättade ca en gång i månaden och diskmaskinen tog flera veckor att fylla, jag damsög bara en gång osv.
    Jag beräknar grovt att jag snittade 8,5 timmar förvärvsarbete och 0,1 timme hemarbete under den här perioden.

    Kan det också vara ett samband? Alltså att personer som jobbar mer har mindre behov av hushållsarbete?

  42. Gunnar Says:

    leifer 23 Februari 2011 vid 19:54 skrev:

    ”Det som det gäller är att vuxna utan barn får betala massa skatt för andra vuxna som har barn. På det sättet kan man säga att en vuxen som jobbar hela livet men aldrig skaffar barn, betalar på tok för hög skatt!”

    Detta resonemang stötte jag på från flera barnlösa vuxna när jag hade småbarn…
    Jag tycker dock det är fullständigt feltänkt, inskränkt och egocentriskt!!!

    Vems barn ger dessa barnlösa vuxna service och omvårdnad samt ekonomiskt håller igång samhällsservicen / samhället när de blir äldre?
    Det är ju förenat med en stor insats både ekonomiskt, praktiskt och känslomässig att ta ansvar för barn som växer upp (även om det också innebär väldigt mycket glädje m.m.).
    Det är ju våra barn som ser till att det finns ett fungerande samhälle när de barnlösa vuxna åldras!

    Om de inte skulle vara med och betala skatt för det under sitt yrkesliv, borde de inte heller efter sitt yrkesliv automatiskt få del av den service och samhällsfunktion som våra barn står bakom i samhället då, i alla fall inte utan att betala extra för det då istället.
    Det är inte socialistiskt utan ren rak praktisk ekonomi / resursanalys!

    Annars blir det ju lite av att glida på en räkmacka, att inte ta del av kostnaderna för den kommande generationens uppväxt men ändå ta del av all den service och samhällsekonomi de producerar som vuxna!

    (Ursäkta att det blev lite vid sidan om ämnet för den här tråden.)

  43. profanum_vulgus Says:

    Gunnar:
    Sedan är det ju hela poängen med skattesystemet att de som har gott om pengar eller litet behov av samhällsservice betalar mer än de brukar och de som har ont om pengar eller stort behov av samhällsservice betalar för mindre än de brukar.

    Men man brukar höra samma sak från massor av olika grupper. Folk som inte kör bil vill inte vara med och betala för vägnätet, folk som är emot penalism vill inte betala för fängelserna och de som inte tänkte nyttja försvaret (när vi hade ett sådant, och alltså tänkte fly om det blev krig) ville inte betala skatt till försvaret osv.

    Att skaffa barn och ge dem en god uppväxt är värt mer samhällsekonomiskt än att skaffa sig extremt mycket pengar och betala mycket skatt. Så frågan är om inte barnlösa, med leiflers retorik, borde betala lite extra.

  44. leifer Says:

    Gunnar, du har gått på myten att de höga skatterna är för barn, skola, vård. Välfärdens kärna. Om jag minns rätt går bara var fjärde skattekrona till det. Så nej, egoism i såna fall är att kräva att andra ska betala för dig själv.

  45. leifer Says:

    profanum_vulgus

    Läs mitt svar till Gunnar. Svenskar utan barn betalar redan världens högsta skatter. Sen är det förstås en enorm skillnad på ensamma utan barn och par utan barn. Om man tänker sig att alla vuxna jobbar. Ett par utan bar som jobbar, får ju en väldigt gynnsam ekonomi normalt. Möjligen skulle man ha ett högre skatteuttag där och ett lägre för de ensamma utan barn. Nu pratar jag om vuxna som aldrig under sitt vuxna liv skaffar barn alltså.

    Sen har du ändå inte förstått att t.ex. en ensam kvinna med barn, har ett helt annat socialt skyddsnät än en ensam kvinna utan barn. Men jag kan tydligen inte förklara vårt sociala skyddsnät bättre så du får helt enkelt läsa på mer själv. Jag anar dock att du är en person som aldrig kan ha fel.

  46. profanum_vulgus Says:

    leifer:
    Sverige har inte världens högsta skatter inte ens nära, det är bara en myt.

    Vad skulle detta helt andra skyddsnät bestå av?
    Eftersom jag nästan uteslutande bara uttalar mig om sådant jag kan så har jag mycket sällan fel.

  47. Gunnar Says:

    leifer:
    Det är du som gör uttalandet: ”Det som det gäller är att vuxna utan barn får betala massa skatt för andra vuxna som har barn.”!

    Jag gav en vettig sund förklaring till varför det är rimligt att det är så ur en resursanalyssynpunkt (oavsett om landet har hög eller låg skattenivå)!

    Varför börjar du blanda in något helt annat som din uppfattning om hög skattenivå och vart skatten fördelas – det har ju inget med denna saken att göra!
    Leifer, du har ingen möjlighet alls att avgöra om jag ”gått på någon myt” om, som du säger, vad de höga skatterna är till för!
    Jag har överhuvudtaget inte berört någon om detta.

    Varför bemöter du inte istället det jag tog upp?
    Enligt min erfarenhet brukar folk byta ämne / fokus så här och börja dra in något helt ovidkommande, när det fått ett sakligt sunt mothugg som de inte kan bemöta konstruktivt…

  48. Sigvard Says:

    Gunnar, du skrev, 24 februari 2011 kl. 11:59 till leifer:

    Det är du som gör uttalandet: ”Det som det gäller är att vuxna utan barn får betala massa skatt för andra vuxna som har barn.”!

    Gunnar, du har helt rätt.

    Det finns människor som aldrig blir sjuka – trots att de hela livet betalat skatt till sjukvården.

    Det finns andra människor som skattar för att vi ska fungerande vägar – trots att de aldrig åker bil, inte ens cykel utan går till ICA-affären.

    Åter andra betalar pengar som går till polis och militär, trots att de aldrig blivit eller bli utsatta för brott eller behövt militären mot den lede fi (i detta falll syftar jag inte på Feministiskt Initiativ).

    Kanske skulle vi alla kunna tjäna mycket pengar om vi lade ner hela samhället och totalt slutade betala skatt?

    Ja, om vi drar ut dina ”tanketrådar” i deras fulla konsekvenser….

  49. leifer Says:

    profanum_vulgus

    Det ”helt andra skyddsnätet” består i extra stor hänsynstagande till barnet. Vilket då även mamman kan dra nytta av. Det handlar då t.ex. om bidragsnivåer, hur lätt det är att få bidrag, extra bidrag för barn och bostad, hjälp att ordna bostad etc etc

  50. leifer Says:

    Gunnar

    Jag pratar om nivåer! Man kan diskutera alltså hur stora nivåer, om dagens är för höga. Jag tror dom är för höga i Sverige!

    Sen börjar du tramsa och gå till överdrifter lägga ner samhället och andra dumheter. Håll dig till sak för böveln annars kan vi skita i debatten.

  51. Gunnar Says:

    leifer:
    Du får skilja på vad jag skrivit och vad signatur Sigvard här ovan tolkat in i det och det han spinner vidare på i sina tankar.

    Jag kan bara stå för det jag själv skrivit.

  52. leifer Says:

    Oki Gunnar!

    Vi kanske ändå hamnade utanför ämnet. Såg du förresten Ekdahl igår? Var mycket intressant om hemmafruar kontra feminister. Dvs i mer i linje med trådens ämne om dubbelarbete.

    Dom har lagt upp programmet nu. Se

    http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/kvallsoppet_med_ekdal?title=kvallsoppet_med_ekdal_del_6&videoid=1273449

    Synd bara att Pekgul kom så lindrigt undan med att bestämma hur folk ska leva genom skattestyrning. Hon lät förresten som om hon satt vid makten, arrogansen från sossarnas representanter är närmast totalt.

  53. profanum_vulgus Says:

    Leifer:
    Bidragen för vuxna är ju högre än bidragen för barnen så nivån blir i praktiken (om man tar föräldraskapet på allvar) lägre om man har barn. Däremot är det säkerligen lättare att få hjälp att leta reda på bostad eller liknande, men det förutsätter ju att man är utan bostad när bidragsbehovet uppstår, något som inte kan vara så vanligt. Behöver man hjälp att hitta en bostad så är det nog ganska troligt att kommunen gör en LVU-utredning när man söker den hjälpen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: