Archive for maj, 2011

Flicka åtalad bara ”av lagtekniska skäl”

31 maj 2011

En flicka i övre tonåren, som åtalats i Ystad för att ha haft samlag med en 14-årig pojke, frikänns helt. Nyhetsbyrån TT skriver:

”Flickan stod av lagtekniska skäl åtalad för våldtäkt mot barn eftersom pojken var under 15 år. Men tingsrätten betonar att han varken utsatts för våld, hot eller tvång, skriver Ystads Allehanda.”

Vad är det för en märklig formulering – ”av lagtekniska skäl åtalad”. Tidningen antyder därmed att egentligen borde flickan inte ha åtalats. Hon är ju bara åtalad ”av lagtekniska skäl”. Inte av riktiga skäl.

Man kan ju fråga sig vad annat än lagen som kan ligga till grund för ett åtal.

Tidningen skriver också att det inte har förelegat något våld, hot eller tvång. Nej, det har ju med det breddade våldtäktsbegreppet att göra. I Sverige är en hel del handlingar som ”vanliga människor” inte kallar för våldtäkt klassade som våldtäkt enligt lagen. Det är olyckligt.

När män blir åtalade på basis av lagens formulering (med det breddade våldtäktsbegreppet) brukar det inte vara någon tidning som skriver att ”mannen åtalades av lagtekniska skäl”.

Jag ska inte övertolka det här – jag har inte läst domen. Men jag undrar – hade domen blivit densamma om pojken hade varit äldst och flickan yngst?

Läs mer här, här, här och här. Tack för tipset, Johan, Ya, Elias, Den siste ateisten och Manfred!

För övrigt, hjälporganisationen ActionAid fortsätter med sin systematiska pojkdiskriminering. Se nedan eller läs här. Tack för tipset, Joakim.

Flickvännen slog Niklas – polisen tog Niklas

31 maj 2011

Så här kan man sammanfatta fallet Niklas: Hans flickvän misshandlar honom regelbundet. Hon slår, klöser, kastar saker, bränner honom med cigarretter. Polisen tar Niklas istället för flickvännen. Han sitter anhållen för grov kvinnofridskränkning. Han släpps. Niklas får besöksförbud hos sin våldsamma flickvänn. Socialen tar barnet från Niklas (som han hade från en tidigare relation). Flickvännen hotar att fixa så Niklas blir inburad igen. Niklas blir misstänkt för misshandel igen.

Till slut – efter flera år – ordnar det upp sig.

Det är alltså en våldsam erfarenhet av ett mäktigt matriarkat som Niklas har haft. Han var chanslös på grund av sitt kön. Hela samhällsapparaten ställde sig i det längsta på mamman s sida – trots att hon var förövaren.

Under de år som misshandeln varade gick Niklas ofta med sår i ansiktet – sår som han fick av flickvännens klösande. Niklas slog aldrig tillbaka. Han kände sig dum inför grannar och andra, som såg hans ständiga sår.

Niklas fick inte det skydd och den samhällsservice som han har rätt till – och betalar skatt för – på grund av sitt kön. Han behandlades som en andra klassens medborgare.

Läs hela berättelsen i Sydsvenskan här. Tack för tipset, Ann Onym Tipsare!

Hemligt kvinnligt nätverk avslöjat i Norge

31 maj 2011

I Norge har ett hemligt kvinnligt nätverk med feministiska förtecken avslöjats. Det rör sig om kvinnor i maktpositioner från alla möjliga samhällssektorer, exempelvis journalister, politiker och chefer i näringslivet, som slutit sig samman för att ”lyfta varandra och påverka samhället”. Ovan kan du se några av dem.

Exempelvis är ett nyhetsankare på TV2 medlem i kvinnonätverket, liksom fyra journalister på NRK (Norges motsvarighet till Sveriges Radio) och ett antal ledande journalister på stora norska tidningar.

Nätverket heter Høye hæler (”Höga klackar”). Det har funnits i ett års tid. Mötena sker på Stortinget (den norska riksdagen).

Namnen på vissa medlemmar har alltså läckt ut, men egentligen är medlemmarna hemliga. Den norska tidningen Dagbladet har försökt få ut medlemslistan, men mötts av svaret att nätverket inte har formella medlemmar.

Läs mer här. Tack för tipset, J, GenusNytts rapportör från Norge.

PS: Det här påminner lite om det svenska kvinnonätverket Hilda, för kvinnliga jurister, vars syfte är att öka andelen kvinnor på chefsposter inom rättsväsendet.

(Min bok ”Sex feministiska myter” kan köpas/laddas ned här)

”Dags för en kvinna att leda IMF”

30 maj 2011

Here we go again. Det ska vara en kvinna!

Som bekant måste den våldtäktmisstänkta Dominique Strauss-Kahn ersättas som chef för Internationella Valutafonden (IMF). Med anledning av det skriver EU-parlamentarikern (v) Eva-Britt Svensson – hon som jag härom veckan debatterade mot i radio – en debattartikel på SvD Brännpunkt med denna rubrik:

”Dags för en kvinna från Afrika att leda IMF”

Vi jämställdister undrar förstås varför könet är avgörande. Är det inte kompetens som gäller? Betyder inte jämställdhet att könet är ointressant?

Nej, inte alls. Eva-Britt Svensson har två argument för att det ska vara en kvinna:

1. Det är kvinnor som drabbas värst (av allt möjligt)
2. Det har varit ett antal manliga ledare för IMF tidigare

Jag citerar:

”Så ännu bättre än Lagarde vore en kvinna från Afrika söder om Sahara. Det är nämligen dessa kvinnor som i dag drabbas värst när IMF lånar ut pengar och ställer krav på nyliberala omvandlingar av utarmade ekonomier. […]

Kvinnor har historiskt varit underrepresenterade i alla internationella topptjänster och i dag finns det ingen brist på kompetenta kvinnor. Herrar Camille, Ivar, Per, Pierre-Paul, Johannes, Jacques, Michel och Horst var de första som ledde IMF. Sedan kom tre månader 2004 då Anne hade tjänsten innan Rodrigo tillträdde följd av Dominique Strauss-Kahn. Nu har John tjänsten i några månader. Låt oss sedan se till att tillsätta en kvinna från syd.”

Men sann jämställdhet kan inte vara något annat än att välja den med bäst meriter, oavsett kön. Om man ska kompensera för historien måste män gallras från maktpositioner under ett antal hundra år framöver. Hur demokratiskt vore det?

Och hur rättvist vore det? Varför ska min son, när han blir vuxen, straffas för vad min farfars far (eventuellt) gjorde mot kvinnor för en halv evighet sedan? Det ska en feminist till för att komma på något så orimligt och orättvist.

Dessutom – om kvinnorna genom kvotering till chefsposter ska kompenseras för historiska oförrätter på det området, hur kompenseras männen för de underlägen som de hade förr i världen? Exempelvis tvånget att ge sig ut i diverse krig (medan kvinnorna slapp), tvånget att offra sig i farliga situationer (som när det brann eller skepp sjönk), tvånget att försörja ”sin” kvinna, tvånget att utföra diverse farliga arbetsuppgifter som kvinnorna slapp utföra. Vilken kön hade till exempel sjömännen på 1700-talet (som gick åt i rask takt i stormar och orkaner)?

Nej, Eva-Britt Svensson, du är inne på en felaktig väg. Tillsätt denna chefspost – liksom alla poster – på basis av meriter. Det kallas jämställdhet.

Läs debattartikeln här. Du kan höra min radiodebatt om jämställdhet mot Eva-Britt Svensson här.

För övrigt: En styrelseledamot i LRF avgår efter kritik med anledning av sexskämt. Bilan faller snabbt över den man som uttalar sexskämt om/mot kvinnor. Läs mer här. Tack för tipset, Johan! Kommentar: Om toleransen låg på samma nivå när det gäller feministers föraktfulla uttalanden om det manliga könet hade det varit många poster lediga i media och organisationer.

(Min bok ”Sex feministiska myter” kan köpas/laddas ned här)

Kronofogden gör specialsatsning på kvinnor

30 maj 2011

Allt fler kvinnor har problem med att få ekonomin att gå ihop, enligt Kronofogdemyndigheten. Som exempel anförs att kvinnors problem med obetalda sms-lån successivt har ökat så att det nu är lika många kvinnor som män som drabbas av detta.

Kronofogdemyndigheten har precis gjort en undersökning om skillnader i skuldsättning mellan kvinnor och män, och kommit fram till att kvinnor oftare än män saknar en buffert i sin ekonomi. ”Då det hos kvinnor är vanligare med deltidsarbete och svagare sociala nätverk, så bidrar detta till att minska kvinnors ekonomiska ramar”, skriver Kronofogden i ett pressmeddelande.

”Vår slutsats är att kvinnor är mer utsatta när de får problem med sin privatekonomi”, säger Cecilia Fredholm, som tituleras projektledare kvinnors skuldsättning. ”Vi kan dock konstatera att kvinnor i högre grad än män själva söker efter hjälp och information”, säger hon vidare.

För att komma tillrätta med problemet har Kronofogden inrättat en ny webbplats särskilt för kvinnor. Den presenteras så här i kronofogdens pressmeddelande:

”Webbplatsen innehåller samlad information och handfasta redskap som kvinnor kan använda för att lösa sin ekonomiska situation. Dessutom innehåller den berättelser från kvinnor som varit med om svåra ekonomiska situationer.”

Jag citerar vidare ur Kronofogdens pressmeddelande:

”Kronofogden behöver också hjälp att sprida kunskap till kvinnor. Samhällsbyggare i kvinnors närhet, till exempel familjerådgivare, ideella organisationer och stora arbetsgivare, kan komplettera kvinnornas egna nätverk.

— Vi behöver hjälp med att sprida information och förmedla kunskap, säger Cecilia Fredholm. Just kunskap är en viktig kraft för att få balans i sin privatekonomi. Många av kvinnorna saknar egna nätverk där de kan fråga om ekonomi och därför är samverkan med andra aktörer viktig. Vi har till exempel inlett ett samarbete med Fryshuset i Stockholm i projektet ”Barn till ensamma mammor”. Kronofogden finns med som expert och de som deltar i projektet kan få svar på funderingar kring det mesta som har med ekonomi att göra.”

Du finner pressmeddelandet här, kvinnosajten här. SvD skriver om saken här.

Jag förstår inte riktigt varför man måste göra genusfråga av skuldproblem. Den som har skuldproblem har väl ungefär samma nytta av Kronofogdens råd oavsett kön?

Rubriken för det ovan nämnda pressmeddelandet är: ”Kronofogden vill minska kvinnors skuldsättning”. Varför inte helt enkelt satsa på att minska människors skuldsättning? Är det särskilt viktigt att minska kvinnors skuldsättning?

Tack för tipset, Erik och Fredrik!

För övrigt, läs Correns utmärkta ledare idag: ”Feministernas läxa till unga tjejer”. Den går ut på att unga individualistiska tjejer som inte går i feministernas ledband blir nedtryckta av feministerna.

(Min bok ”Sex feministiska myter” kan köpas/laddas ned här)

Brandutbildad nobbades, nagelskulptris fick jobbet

30 maj 2011

Tidningen Swedish Firefighters berättar i nummer 3/2011 om ett upprörande fall av positiv särbehandling med åtföljande könsdiskriminering och etnisk diskriminering.

Simon Wallmark (bilden ovan) har länge varit starkt motiverad att bli brandman. För den skull sa han upp sig från sitt välavlönade jobb som snickare, läste upp sina betyg, gjorde högskoleprovet och kom in på den tvååriga utbildningen SMO (Skydd mot olyckor). Det är den normala grunden för att bli brandman. Två år senare var han klar. Då gjorde han också de två sorters praktik som krävs – LIA-R och LIA-S.

Därefter sökte han jobb som sommarvikarie hos Södertörns Brandförsvar – sommarjobb är det normala sättet att komma in i brandmansyrket. Simon var ganska säker på att få ett sommarjobb, eftersom han hade perfekt bakgrund och dessutom hade han gjort sin ena praktik just vid Södertörns Brandförsvar (där han var mycket uppskattad).

Men han fick inget sommarjobb. Han blev inte ens kallad till intervju.

Simon blev misstänksam och begärde ut ansökningshandlingarna från dem som fått sommarjobb. Och han fick sina värsta misstankar bekräftade. Bara två av de tolv nyanställda hade gått SMO-utbildningen. Totalt hade 15 av de 32 sommarvikarierna gått SMO, och 6 hade en äldre brandmansutbildning. De övriga 11 hade ingen brandutbildning eller branderfarenhet alls. De hade bakgrunder som nagelskulptör, kock, servitör, lärare och vårdbiträde.

Vad berodde detta på? Jo, jämställdhets– och mångfaldsarbete.

Här följer lite bakgrundsinformation som förklarar varför det gick som det gick:

I januari publicerades följande på Södertörns brandförsvars intranät:

”Som framgått av tidigare information genom PrioTvåan så är årets rekrytering av sommarvikarierande brandmän särskilt inriktad på mångfald och vi handplockar potentiella medarbetare och erbjuder dom att genomgå våra rekryteringstester. Särskilt svårt är att hitta kvinnor som är nyfikna på yrket. Vi behöver nu hjälp av er medarbetare i organisationen. Känner ni någon tjej/kvinna som skulle passa som brandman i SBFF så be dom skicka cv och personlig brev så snart som möjligt.
Frågor besvaras av undertecknad.
//Jesper Boqvist, personalstöd”

Samma Jesper Boqvist har också meddelat att sommarens vikarier främst skulle rekryteras från ”prova på-dagar” och ”Spira”. Det senare är ett mångsfaldsprojekt som syftar till att ge arbete åt ungdomar med utomnordisk bakgrund.

På direkt fråga från Simon Wallmark varför han inte kom ifråga för sommarjobb gav Jesper Boqvist detta svar i ett email:

”Vi har som sagt inte haft någon öppen rekrytering i år utan har rekryterat ur egna led från folk som har visat intresse. Vi har särskilt riktat intresset mot kvinnor och personer med utomnordisk språklig och kulturell kunskap då vi har stort behov av att utöka de kompetenserna i organisationen.”

Intressant att det anses vara en ”kompetens” att vara kvinna och att ha utomnordisk bakgrund. Tydligen är det dessutom en viktigare kompetens än kunskap om hur man släcker bränder och räddar liv.

Jag tror att Jesper Boqvist har epostadressen jesper.boqvist@sbff.se

Du kan läsa hela artikeln som pdf här  (sidan 14). Tack för tipset, Den hemlige brandmannen, som tidigare skrivit en insändare i GenusNytt (här).

För övrigt: Gudrun är upprörd. Se nedan huvudet på hennes senaste nyhetsbrev.

(Min bok ”Sex feministiska myter” kan köpas/laddas ned här)

”Natos bomber drabbar kvinnor värst”

29 maj 2011

I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver representanter för tre kvinnoorganisationer och en fredsorganisation och kritiserar Natos insats i Libyen. Artikeln mynnar ut i en kvinnovinkling. Jag citerar:

”När dimridåerna skingras och historien före och verkligheten efter anfallskriget börjar sippra fram måste vi tyvärr än en gång konstatera hur möjligheten till fredlig lösning till civilbefolkningens fördel undanröjts med hjälp av massiv medial krigshets. Efter civilbefolkningens katastrofala lidande i Afghanistan och Irak har USA/Nato än en gång bevisat att oavsett vad de påstår sig bomba, är det de som ska skyddas som stryker med, och kvinnor och barn som drabbas hårdast. Denna gång i FN:s namn.”

Jag undrar – vad har artikelförfattarna för underlag för påståendet att kvinnor och barn ”drabbas hårdast” av bomberna? Det här är ett typiskt svepande feministiskt påstående av den typ som bidragit till att många feministiska myter har satts i omlopp. Vänligen ange källa!

Läs artikeln här.

(Min bok ”Sex feministiska myter” kan köpas/laddas ned här)

”Gör politik av kvalitetsbegreppet och kvotera!”

29 maj 2011

Kulturskribenten Hynek Pallas skriver i Svenska Dagbladet en krönika som mynnar ut i kravet på att kvotera in kvinnliga filmskapare. ”Kvotera, för in nytt blod” skriver han.

Tydligen är kvinnligt blod särskilt bra för en filmregissör. Så här argumenterar Hynek Pallas för att kvotering behövs. Jag citerar:

”I en artikel på Filmnyheterna är det återigen Denward som har ordet. Nu om avsaknaden av kvinnor. Att de här frågorna hänger ihop är tydligt för den som vet något om filmmyllan. Produktionschefen öppnar visserligen för kvotering (konsulenterna får göra som de vill så länge det inte inverkar på den övriga verksamheten – ett märkligt uttalande) och i förra veckan kom nyheten att SFI på ett hörn bidrar till Stockholms filmfestivals nya stipendium för kvinnliga regissörer. Samtidigt garderar Denward med att det handlar om berättelser och inte bara om kön. Visst, men nu är det ju så att det berättas fler historier om män och med män. Någon som tror att det inte har med regissörernas kön att göra?

I artikeln nämns åtgärder som växthusstöd för unga kvinnor i regionerna, och utredningar om varför kvinnliga långfilmsregissörer och manusförfattare är så få. Jag förstår inte riktig: det är ju inte i regionerna problemet ligger – där finns gott om kvinnor. Och på den bästa manusutbildningen i Sverige, Broby grafiska i Sunne, är över hälften av eleverna kvinnor.

Någonstans uppåt finns alltså hinder. Var? När Andrea Östlund kvoterade den sista Rookiefilmen fick hon hundra ansökningar. Säg, lågt räknat, att tjugo av dem höll för en långfilm. Försök sedan hävda att det inte finns sökande, att manusförfattarna och regissörerna saknas.”

Efter att ha skrivit:

”Konstnärlig kvalitet är inte mätbar på det här viset. För att skapa ett vitalt filmliv måste man släppa in det okontrollerade, det vi inte sett förut, det som lever utanför statistik – och låta det blomma i sin takt.”

Så avslutar han:

”Så snälla SFI, det är dags att ni vågar göra politik av kvalitetsbegreppet – innan filmstödet anses överflödigt. Filmer som Lisa Aschans fenomenala Apflickorna visar tydligt att ”färre filmer för mer pengar”-devisen är idioti. Skapa istället riktade lågbudgetsatsningar. Kvotera, för in nytt blod. Och framförallt – riv de satans diagrammen. ”

Min ståndpunkt är att kvotering är anti-jämställdhet. Meriter ska styra, det är det enda jämställda. Man ska strunta i könet, inte göra könet till huvudfråga.

Kvinnokvotering = mansdiskriminering.

Läs artikeln här. Tack för tipset, Henrik!

För övrigt, här finner du en intressant debattartikel på Newsmill: ”Män dubbelbetraffas i skolan”. Tack för tipset, Johan!

För övrigt 2: Rolf Granlund bloggar att ”Se feministiska myter” är årets viktigaste bok – här. Jag provade att googla på ”Sex feministiska myter” (med citationstecken) och det blev 40.700 träffar. Inte så illa för en bok som släpptes för 12 dagar sedan.

För övrigt 3: Denna tweet från Gudrun Schyman visar vilken rubrik hon egentligen satte på sin slutreplik mot mig i SvD (redaktionen ändrade uppenbarligen):

(Min bok ”Sex feministiska myter” kan köpas/laddas ned här)

Radioprogram om kvinnors rädsla för män

28 maj 2011

”Om kvinnors rädsla för män i det offentliga rummet – skräcken som stiger när stegen bakom kommer närmre, ängslan för vad som väntar bakom nästa hörn.”

Så inleder Sveriges Radio informationen på webben om ett radioprogram kallat ”Rädslans offentliga rum”. Det är väldigt mansfientligt. Jag blev uppmärksam på saken genom nedanstående insändare från ”Leif”.

Hej Pär!

Med utgångspunkt i våld mot kvinnor, i Kongo, Haiti eller Colombia via de senaste rapporterna om Strauss-Kahn och Arnold Schwarzenegger målar programledaren upp en bild av mäns sexuella våld mot kvinnor i vårt land, i hemmen och i nära relationer, men också i det offentliga rummet. Det är inte utan att man ganska snart får Gudrun Schymans beryktade talibantal i tankarna. Om man är man får man helt enkelt finna sig i att betraktas som en i alla lägen potentiell förövare. ”Män är djur” helt enkelt.

Läs mer, och hör, här.

Med vänlig hälsning,

Leif

.

Bara ”for the record”: Män är mer våldsutsatta än kvinnor i Sverige. Här är lite statistik (från Brottsförebyggande rådet, ur min nya bok). Siffrorna gäller anmälda brott år 2010.

– När det gäller misshandel mot ungdomar i åldrarna 15-17 år är 4.989 pojkar och 3.021 flickor drabbade.

– När det gäller ”grov misshandel” av personer över 15 års ålder är 4.272  pojkar/män drabbade och 1.116 flickor/kvinnor.

– När det gäller total misshandel (grov och icke grov) av personer över 18 års ålder är 40.910 män mot 26.261 kvinnor drabbade.

– Summerar man alla typer av våldsbrott, och då ingår även våldtäkt, visar statistiken över anmälda brott från BRÅ på 54.769 drabbade pojkar/män mot 42.416 drabbade flickor/kvinnor (avser 2009). Det manliga könet är alltså 29 procent hårdare drabbat än det kvinnliga av våldsbrott i vid bemärkelse.

(Min bok ”Sex feministiska myter” kan köpas/laddas ned här)

Kvinnors våld tredubblat på tio år

28 maj 2011

En granskning som tidningen Sydsvenskan har gjort visar att antalet kvinnor som tar till våld nästan har tredubblats på tio år. Allt fler kvinnor både misstänks och döms för våldsbrott.

När det gäller dråp- och mordförsök ökar kvinnornas andel också. 2007 var 11 procent av de misstänkta för dessa grova våldsbrott kvinnor, och 2010 hade andelen ökat till 12,9 procent. Detta skriver Norrköpings Tidningar. Samtidigt skriver Sydsvenskan, märkligt nog, att det riktigt grova våldet inte har ökat bland kvinnor.

En av de forskare som har studerat området är Jenny Yourstone, forskare vid Kriminalvården och Centrum för våldsprevention vid Karolinska Institutet. Hennes avhandling bär titeln Violent female offenders. Enligt Yourstone döms kvinnor ofta till rättspsykiatrisk vård, medan män döms till fängelse för liknande brott. Varför det är så finns det inga entydiga svar på, enligt Sydsvenskan.

”Vi ser en tendens att kvinnor som begår våldsbrott oftare sjukförklaras. Lagen medger egentligen rättspsykiatrisk vård bara vid särskilda sjukdomstillstånd, som psykoser och risk för självmord. Detta skulle kunna vara ett uttryck för att kvinnors och mäns beteenden uppfattas systematiskt olika”, säger Jenny Yourstone.

Bland kvinnor som mördar eller försöker mörda någon är det 1,5 gånger så stor andel som döms till rättspsykiatrisk vård som bland män som mördar eller försöker mörda. Männen får i högre utsträckning fängelse istället. Det vore intressant om någon kunde gå till botten med orsaken till det. Tycks det helt enkelt mera synd om kvinnor?

Läs mer här, här och här. Tack för tipset, Leif och Jonas!

(Min bok ”Sex feministiska myter” kan köpas/laddas ned här)

Uppdatering: Apropå ovanstående – ur dagens nyhetsskörd:

8 miljoner för kvotering av kvinnor i musiken

28 maj 2011

Nu har regeringen anslagit 8 miljoner kronor till Statens Musikverk för att öka jämställdheten inom musiken. Jag använde ordet ”kvotering” i rubriken, vilket är ett starkt ord. Men vad annars ska man kalla det om man är verklighetsförankrad? Jag citerar Statens Musikverk:

”Det finns mycket att göra framförallt när det gäller representation av kvinnliga tonsättare i programläggningen hos orkestrar och operahus. Här behövs medvetna strategier och att frågan lyfts upp på ledningsnivå. ”Skippa helskägg”-säsongen hos Stockholms läns blåsarsymfoniker är ett gott exempel där man med ett tydligt fokus på konstnärlig kvalitet levererat ett i stort sett jämställt program.”

Jag citerar vidare:

”När vi nu tar över stafettpinnen från Kulturrådet så kommer vi att fokusera på frågan om repertoar men också på hur villkoren för kvinnliga utövare och musikskapare kan utvecklas. Vi ser också ett behov av att lyfta fram musik av kvinnliga tonsättare ur arkiven och göra den tillgänglig så att den kan bli spelad och lyssnad på i vår samtid.”

Det finns ett tryck från allmänheten på att få höra verk av de klassiska tonsättarna, som nästan alltid är män. Mozart och så vidare. Även om dessa herrar blir nedskurna blir det svårt för genustänkande konserthus att undvika dem. Vilket innebär att den manliga kvoten därmed till stor del redan blir förbrukad. Hur går det då för moderna manliga tonsättare?

Det är så kallade jämställdhetsarbetet kan resultera i att det blir i praktiken omöjligt för en nu levande manlig tonsättare att få sitt verk framfört. En märklig jämställdhet. Jag hoppas de vågar ge sig upp på barrikaderna och protestera!

Läs mer här.

Uppdatering: Jag kan inte låta bli att lyfta upp följande kommentar från signaturen ”Jämställdhetsfeministern”:

”Ja, men det är väl självklart: eftersom Mozart, Schubert, Beethoven osv alla var män och dessutom fortfarande är mycket populära, måste all ny musik som framförs nu och åtminstone 100 år framöver vara skriven av kvinnor. Så att det blir jämställt. De manliga tonsättarna har haft sin tid. De ska stå tillbaka från och med nu, så att kvinnorna släpps fram.”

(Min bok ”Sex feministiska myter” kan köpas/laddas ned här)

Ännu en ledare berömmer min bok

27 maj 2011

Nu har ännu en ledarredaktion skrivit en mycket positivt om min nya bok ”Sex feministiska myter”. Jag skriver det för att ge råg i ryggen åt andra skribenter som gillar boken men är rädda för feminismen.

Det gäller tidningen Kristdemokraten, som är partiorgan för Kristdemokraterna. Jag citerar:

”Det är dock inte millimeterrättvisa Pär Ström är ute efter. Han vill i stället att vi ska göra oss av med de allmänt accepterade uppfattningarna om att kvinnor på det hela taget är underordnade och diskriminerade. Dessa uppfattningar stämmer nämligen sällan med verkligheten. Han visar på flera områden där kvinnor positivt särbehandlas på mäns bekostnad. Det gäller till exempel i högskolevärlden och vid tillsättning av chefer. […]

Bland det mest förbjudna i dag är att ­ifrågasätta feminismens konsekvenser och ibland rent sexistiska uttryck. När den nya boken skulle debatteras i SVT morgon fick Pär Ström möta en en man från det extremfeministiska Fi som företräder en radikalfeministisk ideologi. Det hade varit både seriöst och välgörande om det i stället hade blivit en konstruktiv debatt mellan Ström och någon som möjligen kunde ha ifrågasatt den statistik och den forskning som det hänvisas till i boken. […]

I sin klarsynthet framstår Pär Ström som det lilla barnet i Kejsarens nya kläder. Förhoppningsvis kan hans bok göra att fler inser att idén om könsmaktsordningen är inbillning.”

Läs ledaren här.

(Min bok ”Sex feministiska myter” kan köpas/laddas ned här)