I min bok ”Sex feministiska myter” ägnar jag kapitel sex åt att motbevisa myten om att kvinnor skulle diskrimineras i sjukvården. I det kapitlet räknar jag upp ett antal exempel där män får sämre vård än kvinnor.
Nu kan jag addera ytterligare ett exempel till listan. Svenska Dagbladets Idag-blogg skriver här om problemet att män i behov av psykologhjälp har svårt att få tillgång till en manlig psykolog. Vilket är viktigt ibland, eftersom bara en man har en mans referensramar och bara en man har manliga erfarenheter på de ganska många områden där kön spelar roll (såsom relation till partnern).
Psykologer och psykoterapeuter är kvinnodominerade yrken. Enligt Högskoleverket har männen utgjort cirka 30 procent av de examinerade psykologerna det senaste årtiondet. Bland de högskoleutbildade psykoterapeuterna var bara 20 procent män under samma period.
Om det varit kvinnor som hade lidit brist på kvinnliga psykologer och psykoterapeuter hade problemet säkert varit en stor debattfråga. Nu får vi se om feministerna, som säger sig kämpa för jämställdhet, tar upp denna fråga.
Tack för tipset, Erik!
För övrigt: ”Spel är till för vita män”, skriver Johan Martinson i en krönika i Aftonbladet. Tack för tipset, Torstensson!
(Min bok ”Sex feministiska myter” kan köpas/laddas ned här)
Genusnytt 
24 maj 2011 kl. 11:01
Intressant att du tar upp detta. Hittills har jag bara sett feminister och genusforskare göra det.
Ytterligare ett exempel på att kön spelar roll på många områden utöver relationen till partnern, som yrkeslivet, och att det finns skäl att sträva efter könsbalans, oavsett vad människor väljer på grund av ”fria val”.
Men ska vi alla använda jämställdistens metod skulle vi istället söka naturliga förklaringar till att så få män väljer psykologyrket och inse att män måste få vara män och följa sin naturliga vilja för att kunna fortsätta attrahera kvinnor och fortplanta sig eftersom kvinnor bara vill ha starka män som tjänar mycket pengar, inte gråter eller behöver psykologhjälp.
24 maj 2011 kl. 11:01
Det finns många feminister bland kvinnliga psykologer som tror på könsmaktsordning där kvinna alltid är underordnad och män alltid är överordnad.Hur ska du man då kunna bli hjälpt när man har sådana förutfattade meningar där kvinnan är offer och du förövare
24 maj 2011 kl. 11:13
Dock är det så att många män föredrar att gå och prata hos en kvinna. Bland annat för att det känns mindre hotande och pinsamt etc.
Och generellt kan det nog vara fördelaktigt med det andra könets perspektiv inom en terapirelation. Det ökar även möjligheterna för sexuell projicering.
24 maj 2011 kl. 11:25
Sam förklara kausualt varför det är mindre män på psykolog utbildningarna.
24 maj 2011 kl. 11:28
Det finns en utbredd feminism inom psykologyrket och dess utbildning. Det kan göra att män har det svårt, rent av omöjligt, att ta sig fram.
24 maj 2011 kl. 11:42
Johan Martinsson har tydligen aldrig spelat Sims. Eller Tomb Raider. Eller World of Warcraft. Eller Civilization. Ellet Djursjukhuset. Eller Mamma Mu. Eller något av de andra otaliga spel där kvinnor, afrikaner eller andra icke-vita icke män har huvudrollen.
Men det är klart, om man bara vill spela realistiska krigsspel så är ju risken stor att man tvingas anta rollen som kortklippt muskelpumpad man.
24 maj 2011 kl. 11:42
Ja det här stämmer ju! Dessutom, i den senaste statistiken jag såg om ”lön efter kön”, så hade kvinnliga psykologer högre lön! Har du sett något om det Pär?
24 maj 2011 kl. 11:52
@Sam
Intressant att du tar upp detta. Hittills har jag bara sett feminister och genusforskare göra det eftersom de alltid generaliserar och skall applicera sina genusteorier på allt i samhället.
Ughhh……vad trött jag blir på det sistnämnda.
24 maj 2011 kl. 11:59
sam
”Hittills har jag bara sett feminister och genusforskare göra det. ”
Var, när?
24 maj 2011 kl. 12:36
Jocke S:
Nej, har du mer information?
24 maj 2011 kl. 13:10
Det här är ett stort problem i t.ex familjeterapi det jag skrev längre upp
24 maj 2011 kl. 13:13
Kvinnliga psykologers lön är mellan 96 och 97 % av männens, enligt psykologförbundets egen statistik.
http://www.google.se/url?sa=t&source=web&cd=17&ved=0CD8QFjAGOAo&url=http%3A%2F%2Fwww.psykologforbundet.se%2FSiteCollectionDocuments%2FLon_avtal%2FL%25C3%25B6nestatistik_2010.pdf&ei=0I_bTcD2C86E-wbvkrG7Dw&usg=AFQjCNF3eHRB3euLpfoGQle_3NalEKVmqg&sig2=FWstkHHAvj3sK0zQPjv7LQ
24 maj 2011 kl. 13:29
Å, nu är det nåt som är relevant till mina intressen. Jag är nämligen psykologstudent och tycker också att det är jobbigt att psykologyrket är kvinnodominerat på många håll. I min klass (förvisso ovanligt tjejdominerad) är ca en fjärdedel killar. I många andra klasser är siffran närmare 50/50. Det är dock sällan som killar är i majoritet. Med tanke på att psykologprogram kräver höga betyg har jag svårt att se att läget kommer att förändras inom närmaste framtiden. Inte minst för att det, enligt allmän uppfattning, är så att killar med bra betyg som vill jobba inom vården hellre vill söka till läkare.
De flesta psykologer jobbar inom landstinget och lönerna är därefter. Tyvärr är de låga för ett yrke som kräver 6-7 års insats innan man fått legitimation. (Förr fanns ett krav p ett års arbetslivserfarenhet för att komma in som sedan ett par år tillbaka är borttaget, utöver det fem års studier och ett års PTP) Om jag inte minns fel ökar andelen män i de sektorerna där psykologer får högre lön, exempelvis privatsektorn. Så om män inte är många till att börja med och dessutom dras bort från landstinget kommer det vara svårare att hitta en manlig psykolog det som erbjuds av skattesubventionerad vård.
Så… jag tror att det skulle vara lättare att hitta manlig psykolog (oavsett om man eller kvinna söker en) om man höjde psykologlönerna inom vården som landstingen står för. Dessutom tror jag att det skulle locka fler män om man höjde yrkets status, för just nu vet folk generellt inte vad skiljer en legitimerad psykolog från terapeut/psykolog/coach/KBT-terapeut/kurator. Det är ett par idéer jag har om hur man skulle kunna locka fler män till jobben (och så skulle jag själv uppskatta högre lön och status, tack).
Vilka förslag har ni? Skulle vara spännande att höra.
Angående feministiska indoktrineringen på psykologutbildningar. Jag är intresserad av just genusfrågor, och tycker det har varit väldigt lite sådant, åt båda håll.
24 maj 2011 kl. 13:33
Och apropå spellänken – det här är vansinnigt roligt http://www.nomorelost.org/2011/03/25/straight-male-gamer-told-to-get-over-it-by-bioware/
24 maj 2011 kl. 13:53
Hmmm….hittar ej fördelningen privata och anställda aktörer i undersökningen. Där finns säkert förklaringen.
(lite stressad jag har bara skummat undersökningen)
24 maj 2011 kl. 13:54
Det råder ett matriarkat även där 😉
24 maj 2011 kl. 13:56
@sam
”Hittills har jag bara sett feminister och genusforskare göra det.”
Det låter intressant. Kan du ge några exempel.
24 maj 2011 kl. 14:08
Män HAR ju kvoterats in på Lunds psykologutbildning. Det VAR ståhej kring detta då ett gäng kvinnor stämde universitetet. Riktiga jämställdshetivrande kvinnor i Pär Ströms anda! Eller?
Stockholms universitet betonar att de gärna ser ”manliga sökande”.
Bland platsannonser är det heller inte ovanligt att denna formulering återkommer.
24 maj 2011 kl. 14:17
Jag tror att läkare många gånger får agera psykolog, därför att folk inte vill söka sig till psykiatrin. Den är som ett svart hål – slukar folk och gör dem sjukare.
En fastlåsning i passivitet och ”sjukdom”, en vård som är oförmögen att ställa korrekt diagnos eller hjälpa någon ur en besvärlig livssituation.
24 maj 2011 kl. 14:21
VD:
Psykologer ska finnas (och på många håll finns) inom primärvården. En läkare på vårdcentral ska inte behöva agera psykolog, och man ska inte behöva gå till psykiatrin för att få psykologhjälp.
24 maj 2011 kl. 14:22
Ja det är väl rätt att stämma företag och myndigheter som tillämpar öppen könsdiskriminering. Och jag vet inte hur det gick med psykologiutbildningen, men de kvinnor som kvoterades bort från veterinärutbildningen vann ju i domstolen och fick skadestånd.
Nu väntar vi bara på att män som kvoterats bort ska få skadestånd i samma anda.
24 maj 2011 kl. 14:46
Enligt Tobias Krantz, som gick till attack mot könskvoteringen, var 95 % av de som kvoterades bort, kvinnor. Men det skulle vara intressant att veta VAD Ström, eftersom han rimligen måste emot könskvotering även när det gynnar män, tycker man ska göra för att uppnå en bättre könsbalans på utbildningarna? Att rutinmässigt gnälla på feminister är ju ingen lösning.
24 maj 2011 kl. 14:49
Tanja
Jag har undrat över vad psykologer gör på vårdcentraler…är de inte egentligen till för äldre som behöver stöd?
24 maj 2011 kl. 14:52
VD:
De är till för alla som behöver stöd. Tanke är att man ska kunna fånga upp saker i tidigt skede och behandla innan det blir fall för serious psykiatri. Så till exempel stödsamtal, sorgearbete, krishantering, lindriga depressioner, lindrig ångestproblematik.
24 maj 2011 kl. 14:58
Här finns ju förvisso en samhällsnytta i att ha jämn könsfördelning trots ojämn intressefördelning, eftersom det finns tillfällen där patienten har behov av en psykolog av det egna könet. Så psykologistudier är kanske ett av de få områden där könskvotering är bra. Detsamma kan knappast sägas om brandsoldater eller veterinärer.
24 maj 2011 kl. 15:15
Fast vad jag vet är det fortfarande vetenskapligt oklart om terapeutens kön påverkar utfallet. Dessutom har de flesta vårdsökande inget önskemål om terapeutens kön. Så rent tekniskt, om man ska lyssna på vad klienterna vill, är det rimligt med 25% är av vardera kön till dem som önskar specifikt, och resten som det blir. Och så ser det ju ut på utbildningarna.
24 maj 2011 kl. 15:25
Om det är brist på det ena könet blir det ju svårare att sy ihop skiftscheman så att det alltid finns beredskap för de situationer som kräver ett särskilt kön. Fast på mindre vårdcentraler är det ju mest dagtidsverksamhet och tidsbokning, så det kanske kvittar?
24 maj 2011 kl. 15:31
Tanja säger 24 maj 2011 kl. 15:15: ”Fast vad jag vet är det fortfarande vetenskapligt oklart om terapeutens kön påverkar utfallet.”
Det finns inga korta enkla tumregler för detta.
Man får bedöma från fall till fall vilket kön psykologen/psykoterapeuten bör ha – om nu valmöjlighet finns.
24 maj 2011 kl. 15:38
Skillnader mellan månadslöner bevisar ingenting, därför att i lönedata finns inte gjorda arbetstimmar. I Finland manläkare får mer än tio procent mer lön än kvinnoläkare. Men de gör också en femtedel mera arbetstimmar, så manjäkare får sämre lön per arbetstimme än kvinnoläkare.
Arbetstimmarna du måste hämta från annan statistikdata än lönestatistik, därför forskarna ”glömmer” alltid att kalkulera lön per gjort arbetstimme. De talar alltid om månadslön, som är absolut fel. ”Samma lön från likadant arbete”- princip kan inte verifieras från månadslönerna.
24 maj 2011 kl. 16:11
Undras om man blir tillfrågad om man vill ha en manlig eller kvinnlig psykolog? Jag kan mycket väl tänka mig att man om frågan inte ställs tror att man inte har något val och därför accepterar det man får. Om detta sedan har någon konsekvens för behandlings resultat är en annan fråga.
Så vitt jag har förstått är det fler kvinnor än män som diagnostiseras med depression. Trots detta tar fler män an kvinnor livet av sig. Är det så att män inte känner att dom har någon stans att vända sig? Skulle detta kunna avhjälpas med fler manliga psykologer?
När det gäller eventuell kvotering får man ju också ställa sig frågan om psykologen är till för patienten eller patienten för psykologen? Detta är kanske ett av ytterligt få områden där kvotering skulle kunna vara befogad.
24 maj 2011 kl. 16:13
Tanja
Aha..tack! Men det är väldans dåligt med reklam för psykologer i primärvården.
Män kan behöva just den där typen av hjälp eftersom det inte är så vanligt att känslostormar accepteras och dessutom har ju män ofta färre de kan snacka av sig hos.
24 maj 2011 kl. 16:22
Ville:
Man blir oftast inte tillfrågad, på samma sätt som man inte blir tillfrågad om vilket kön man önskar på övrig vårdpersonal. En del personer önskar sig en psykolog av visst kön ändå, precis som vissa önskar exempelvis kvinnlig gynekolog.
Tycker också det är stort problem att fler män tar livet av sig. En anledning är faktiskt att det finns könsskillnader i vilken metod man väljer, och kvinnor (som begår fler självmordsförsök än män) väljer ofta metoder som är lättare att rädda en person från. Dessutom är män mindre benägna att söka hjälp över huvud taget, oavsett könet på psykologen. Jag tror att sämre tillgång till manliga psykologer kan vara en anledning till möns dåliga mående som i få tragiska fall slutar med självmord, men jag tror att det bara förklarar en liten del, och att det finns med centrala förklaringar.
VD:
Håller med om att det skulle vara bättre om det var mer allmänt känt att det finns psykologer på vårdcentraler. Det _ska_ finnas tillgängliga psykologer där, men är inte alltid så i praktiken.
24 maj 2011 kl. 16:28
Man behöver inte kvotera, det handlar om att ge pojkar en bra fungerande skola till att börja med, sedan skapa intresse för att välja vårdlinjen.
Det är alltid ett problem om skoltrötthet och betyg raserar vägen… Sedan finns det ju inte ens med i tankevärlden hos pojkar att vårdyrket kan vara något. Det kan handla om osäkerhet på vad de egentligen vill göra/passar som. Då väljs en traditionell ”manlig” linje istället.
Positiv uppmuntran och studiebesök kan vara en väg. Reklam för yrket. Specialutbilda arbetslösa som inte hittat sin nisch än.
Kvinnodominansen i sig ligger antagligen som ett hinder än så länge.
24 maj 2011 kl. 16:30
VD:
Jag trodde att allmänna åsikten på den här bloggen var att den typen av åtgärder är genushysteri och det är biologiskt att kvinnor söker sig till vårdyrken i större utsträckning än män.
24 maj 2011 kl. 16:42
Ja, men jag är nog avvikande här har jag märkt ibland. Jag tror INTE att det är starka biologiska krafter som gör att kvinnor väljer vårdyrket i den utsträckning som görs nu eller att män väljer annat.
24 maj 2011 kl. 16:48
Det finns många som har varit tvungna att ”sadla om” i sina yrkesval och upptäckt att de hade helt andra kvalitéer än vad de själva ens visste om.
24 maj 2011 kl. 17:17
VD:
Håller med. Är fruktansvärt nyfiken på vad Pär Ström tycker man borde göra, förutom att feminister borde uppmärksamma det.
24 maj 2011 kl. 18:37
Jag tror att det första som behöver göras är att ge pojkar lika bra skolgång som flickor så löser sig nog mycket. Antar att det var fler manliga psykologer än idag innan det blev anti-pojk-kultur i skolan.
Intressen brukar uppstå när möjligheter och uppmuntran är närvarande.
24 maj 2011 kl. 18:54
Matte:
Det verkar vara ca 25-30% män i yrket generellt. Så knappast så att det vart bättre förr, om siffran på studerande de senaste 10 åren är 30%.
Uppmuntran som sannolikt skulle attrahera fler män är såndäringa lön som hemskt gärna skulle kunna vara högre. Läkarna läser bara en termin lngre, men har ca 4000 mer i lön under tjänstgöringsperioden än psykologer har under sin tjänstgöring. Medellönsskillnaden för kåren i stort är nästan 10 000.
24 maj 2011 kl. 19:05
@Tanja
Tänkte längre tillbaka än 10 år.
Hög lön spelar lite roll om inte betyget räcker för att komma in på utbildningen överhuvudtaget.
Det är bäst att börja tidigt i grundskolan.
24 maj 2011 kl. 19:12
Som sagt, om hela yrkeskåren har 25-30% män så verkar det ju vart underrepresentation hela tiden på ca samma nivå.
Hög lön hjälper motiverar de grabbar som har höga betyg att söka psykolog och inte typ ingenjör eller läkare.
24 maj 2011 kl. 19:21
Män hinner gå för länge innan de söker hjälp och när de söker så blir det antingen via en läkare i primärvård eller öppenvård.
Där stannar det oftast.
Om det går vidare (mannen accepterar fortsatt vård) så remitteras han till öppenvård med deras psykologer, sedan tar det svarta hålet med psykofarmaka och menlöst ältande i evigheter vid.
Alltså, problematiken för män har oftast gått så långt att det inte räcker med prat.
24 maj 2011 kl. 19:23
Det måste bli mindre hysch hysch att gå till en terapeut/psykolog. Det ska vara enklare och inte så skuldbeläggande. Man ska inte se en person som sjuk (vilket oftast sker inom psykiatrin) även fast personen inte är sjuk egentligen.
Individen skuldbeläggs istället för att se hur samhället gör människor olyckliga.
Jag menar, vad har vi för samhälle egentligen där stora delar av befolkningen behöver psykofarmaka för att överhuvudtaget orka upp ur sängen?
Människor som är för ”mänskliga” har det svårt. Män förväntas ju vara robotar. Det finns så mycket uppdämt hos vissa män att de drunknar i sig själva. Frustration över att inte passa in i rollen/mallen som förväntas och inte klara att hantera känslor på samma vis som andra (bita ihop och gå vidare) eller (forgive and forget). Humör som skiftar med omgivningen.
24 maj 2011 kl. 19:29
@Tanja
Jag förstår att du vill ha högre lön, det vill alla.
Som sagt. 25-30% blir nog närmare 50% om fler är behöriga från början.
Intresse för yrket är bättre för samhället än om lönen ska vara moroten.
24 maj 2011 kl. 20:15
Tanja
Vad ÄR skillnaden mellan en legitimerad psykolog och en psykolog? (eller fattade jag fel där?)
Och vad är skillnaden mellan en psykiatriker och en legitimerad psykolog isåfall?
Faller legitimerade psykologer under högkostnadsskyddet också?
Frågor frågor… 🙂
24 maj 2011 kl. 20:24
VD:
Bra att du frågar! Det är lite rörigt.
Psykiatriker är läkare med specialistinriktning. De får skriva ut piller. Det får inte psykologer.
Om man läser ett psykologprogram och tar examen, samt gör ett års PTP (praktisk tjänstgöring) får man legitimation fråm socialstyrelsen och blir legitimerad psykolog. Det är en skyddad titel och vem som helst får inte säga att de är det.
Om man har en utbildning i ett yrke där man vårdar människor (socionom, psykolog, sjuksyrra och ett gäng till) får man läsa en påbyggnadsutbildning och bli legitimerad psykoterapeut. Det är också en skyddad titel.
Vem som helst får kalla sig psykolog, terapeut eller typ livscoach.
De psykologer som jobbar på vårdcentraler, på rehab, i psykiatrin eller inom andra vårdorganisationer som omfattas av högkosntadsskyddet omfattas ven de av det, om man bedöms behöva kontakten.
24 maj 2011 kl. 21:12
vd och chattanooga
Om 30 procent av terapeuterna är män råder könsbalans på så vis att 30 procent av de som söker hjälp för psykisk ohälsa är män. Jag återkommer om de genusstudier som pekar på att män och kvinnor behandlas olika i vården, att kvinnor och män pga fördomar får olika diagnoser för samma typer av besvär/symptom, ex kvinnor behandlas för ångest/depression vid samma typ av situationer där män behandlas för alkoholism. Återkommer med referenser så fort jag hinner, men en feminist och genusforskare som granskat jämställdhet i vårdsammanhang är Goldina Smirthwaite. Även om utgångspunkten varit tesen att kvinnor missgynnas i vården framträder andra sidan av myntet – att män också missgynnas, på andra sätt fast utifrån samma fördomar om könen. Med vetskap om hur fördomarna påverkar den faktiska bedömningen kan åtgärder vidtas så att båda könen får adekvat vård. Utan kunskap och förändrat beteende inom vården är risken för felbehandling, under- och överförskrivning av läkemedel, mm, stor.
Eller hur var det. Strukturer finns inte. Bara naturliga beteenden och fria val som feminister ska låta bli att lägga sig i…
24 maj 2011 kl. 21:15
@ My Dahl
”Enligt Tobias Krantz, som gick till attack mot könskvoteringen, var 95 % av de som kvoterades bort, kvinnor. Men det skulle vara intressant att veta VAD Ström, eftersom han rimligen måste emot könskvotering även när det gynnar män, tycker man ska göra för att uppnå en bättre könsbalans på utbildningarna? Att rutinmässigt gnälla på feminister är ju ingen lösning.”
Såhär motiverade TK sitt motstånd:
”Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz: Positiv särbehandling ingen väg att komma åt problemet med ojämlikhet i högskolan. De flesta universitet och högskolor i Sverige tillämpar i dag principen om positiv särbehandling. Könet blir utslagsgivande eftersom antagningssystemet hittills strävat efter att anta lika många kvinnor som män. Då en absolut majoritet av alla sökande med toppbetyg till flera populära utbildningar är kvinnor har det inneburit att män fått förtur eller kraftigt förbättrade chanser att komma in. Nu tar vi bort den form av kvotering som positiv särbehandling utgör ur högskoleregleringen. Utbildningssystemet ska öppna dörrar – inte slå igen dem i ansiktet på studiemotiverade unga kvinnor, skriver Tobias Krantz.”
Citatet från DN 2010-01-12.
Han var alltså bara motståndare till kvotering när det råkade gynna män.
24 maj 2011 kl. 21:45
Tanja
Tack! Ja, det är lite rörigt minst sagt…det är nog lätt att hamna fel. Jag vet att landstinget och läkarna där kan röra ihop det också och det händer att de slarvigt skickat människor till vilken som helst ledig för ”samtal”, Dvs en socialmedicinare kan agera psykolog åt någon utan missbruksproblem eller en KBT expert får ta sig an personer som behöver utredas först. En tydligare bättre ”status” på psykologyrket är nödvändigt helt klart.
Det handlar om förtroende också, en person som söker den typen av hjälp är ju oerhört utsatt och inte benägen att ”bråka” sig fram i vården direkt. Då kan det bli så att en person blir kvar i fel typ av behandling.
Nu vet inte jag exakt vad som ingår i just psykologens uppgifter, men en person som söker hjälp måste ju snabbt bli ordentligt utredd först, det brister där från landstingens sida. Psykiatriker kan ju inte utreda på en kvart vad en person befinner sig i för tillstånd exempelvis, men det gör de ju ibland ändå.
Det var därför jag undrade lite över psykiatriker. Om kvinnor oftare söker psykologhjälp från början så har de ju större chans att få rätt hjälp sedan inbillar jag mig. Medan män som kommer in abrupt till en läkare eller psykiatriker riskerar hamna fel.
24 maj 2011 kl. 23:17
Sam
vänta..Nu hänger jag inte med. Är 30 % av de som söker psykiatrisk hjälp män enligt statistik idag?
Det enda jag hört från feministhåll är just att ”kvinnor missgynnas i vården” punkt. Aldrig att män skulle vara missgynnade. Hur kan man utgå ifrån att kvinnor skulle vara mest missgynnade? Verkar lite långsökt med tanke på självmordsstatistik exempelvis…
Attityder och fördomar finns bland både män och kvinnor. Men dessa fördomar kanske minskar med en jämnare balans och mer kunskap som du säger. Sedan tror jag miljön inom yrkena blir bättre med jämnare fördelning, gladare personal. Vid psykologhjälp kan det ju vara avgörande för somliga om de vågar söka hjälp vid specifika problem om man/kvinna finns att tala med.
Men jag har aldrig hört någon ”feminist” i media prata om just den offentliga sektorn som ojämställd könsmässigt, med vård, skola, socialtjänst mm. Jag tycker det är viktigt att det råder en skaplig balans där mellan män och kvinnor.
Annars håller jag ofta med dig (har jag insett), irriterande att du kallar dig feminist. Ser fram emot info.
25 maj 2011 kl. 0:15
vd
Jag tror att du lyssnar bara med ett öra på feminister och därför, liksom Pär Ström, har en skev bild av vad feminister och genusforskare sysslar med, och alltför snabbt drar slutsatser av feta tidningsrubriker som oftast handlar om vad kvinnor i allmänhet gör, tycker och säger utifrån en oftare sexistisk än feministisk grund.
För kom igen, inte skulle väl någon här på allvar kalla det Pär Ström sysslar med för forskning? Att söka på internet efter lösryckta citat som bekräftar hans egen tes…
När det gäller den könssegregerade arbetsmarknaden och effekterna av den på män och kvinnors löner mm finns det tusentals studier. Om du inte hört feminister efterlysa fler män i skola, vård, socialtjänst och omsorg – som är tunga yrken där risken att utsättas för våld och hot är som störst – så har du blundat med båda öronen. Vad menar du att feminister kan göra åt det, mer än påtala fenomenet och önska att fler män skulle söka sig dit. Som @Matte skrev ”det bästa för samhället är om det är intresse och inte lönerna som lockar” så det är bara att masa sig dit, utsättas för hot, våld och tunga lyft med låg lön och ofta på deltid. (Kanske är det också feminister som sätter löner i offentlig sektor och tvingar näringslivets höjdare att betala bonusar istället för skatt. För att skrämma bort männen från att jobba med människor eftersom feminister anser att alla män är så våldsamma. Hoppas du förstår ironin)
Åter till saken.
Goldina Smirthwaites kunskapsöversikt:
Klicka för att komma åt Ojämställdhet%20i%20hälsa%20och%20vård.pdf
Så här, bl a, sa hon i en intervju i Dagens Samhälle om sin kartläggning:
Trots att den ojämställda vården kan handla om liv och död har den haft låg prioritet i många år. Varför har SKL, och tidigare Landstingsförbundet, väntat till 2007 med att göra en omfattande kunskapsöversikt?
– Bra fråga, säger förra landstingsrådet Ka-
rin Karlsson (s) som beställde översikten för SKLs räkning. Vi har varit blinda helt enkelt, vi har vaknat alldeles för sent.
Goldina Smirthwaite har en ytterligare förklaring:
– Könsdiskriminering är något fult och skamligt, något som inte bör finnas i Sverige. Det väcker skuldkänslor och försvarsmekanismer.
Att många kvinnor får vänta längre på behandling och mår sämre efteråt har många gånger förklarats med en högre snittålder hos de kvinnliga patienterna. Man har också försökt förklara skillnaderna med att kvinnor inte skulle ha samma nytta av vissa behandlingar som männen får.
– Men även efter att man korrigerat för ålder och andra tänkbara förklaringar kvarstår en skillnad mellan män och kvinnor.
Det finns också exempel, även om de är betydligt färre, när männen missgynnas. Självmord är vanligare bland deprimerade män än bland deprimerade kvinnor. Depression är en kvinnligt kodad sjukdom, läkare känner väl till deprimerade kvinnors symtom medan de många gånger feltolkar deprimerade mäns aggressivitet och plötsliga utbrott.
– Diskrimineringen är ingen medveten handling, det är inte enskilda personer som ska lastas för det som sker. Vi lever i ett patriarkalt samhälle. Landstingen är ingen isolerad ö, varför skulle det se bättre ut här än i övriga samhället? säger Goldina Smirthwaite.
Det som krävs är en större medvetenhet om könets betydelse. Först då kan man göra något åt problemen. Vissa förbättringar har också skett. Vid utprovning av läkemedel har det blivit vanligare att få med kvinnor. Och behandlingen av hjärt- och kärlsjukdomar är mer jämlik än tidigare.
Men förändringar tar tid och kan lätt bli ogjorda, vilket bland annat det omskrivna tvättsäcksexemplet från Stockholm visar.
För ett antal år sedan upptäckte en sjuksköterska på hudkliniken vid Danderyds sjukhus att männens tvättsäckar var fullare än kvinnornas. En utredning visade att det större antalet smutsiga handdukar berodde på att männen fick omotiverat fler ljusbehandlingar och smörjningshjälp än kvinnorna, som oftare ordinerades hemuppgifter. När pinsamheten uppdagats började kvinnorna få fler behandlingar – men på senare tid har skillnaderna mellan könen börjat öka igen.
Frågan är länge bevakad av det ”genusvetenskapliga komplexet” eller ska det vara ”genusindustriella”, nåväl:
Sveriges Kvinnolobby som drivs av feminister skriver om missgynnandet av män i samband med depressioner i sin handbok (http://www.sverigeskvinnolobby.se/getfile.ashx?cid=141200&cc=3&refid=9)
Kvinna i världens mest jämställda land
Och det finns mer:
Om jag syns, finns jag!: att synliggöra kvinnor och män med psykisk ohälsa: en rapport med fokus på psykisk ohälsa, kön och samhällets insatser – Rapport från Nationell psykiatrisam- ordning, 2006.7.
http://www.skl.se/press/debattartiklar/viktigt_med_jamstalldhet_i_varden
Socialstyrelsen. Jämställd vård? Könsperspektiv på hälso-och sjukvården. Stockholm: Socialstyrelsen http://www.socialstyrelsen.se 2004
SOU1996:133. Jämställd vård, olika vård på lika villkor. Huvudbetänkande; utredningen om bemötande av kvinnor och män inom Hälso- och sjukvård.
25 maj 2011 kl. 3:44
@SAM
Skulle inte påstå att Kvinnolobbyn tar upp det på något sätt som är relevant i sammanhanget. Vinklingen tycks snarare vara att kvinnor övermedicineras. Men det finns andra exempel på vinklade resonemang. På s. 60 har vi t ex en uppräkning av typiskt kvinnliga symptom på depression och sedan siffror för män resp kvinnor som uppgivit dessa. Fler kvinnorna har uppgivit dessa (typiskt kvinnliga) symptom. De mer typiskt manliga symptomen utelämnas helt. På det viset får de det att verka som att bara kvinnor mår allt sämre. Det är hokus pokus med statistik.
SKL – statens kommuner och landsting är förhoppningsvis inte helt och hållet en feministisk kamporganisation ännu (eller är de det?), men deras passus om mäns psykiska hälsa är en brasklapp. Det talas om tvättkorgar och trams. Hur kommer det sig att dödstalen i bröst- resp. prostatacancer inte ställs mot varann istället? Och till det forskningsresurser för resp. cancerform? Hur kommer det sig att suicidprvention är så framgångsrik för kvinnor? Som sagt – det är en brasklapp för att säga att vi vet om att män har det lite jobbigt här, men nu är det så att vi har det här jätteproblemet med kvinnornas lättare tvättkorgar som vi måste prioritera först.
Så, säg bara: ”Varför ska feminister arbeta för mäns jämställdhet för?” så är vi klara med den här meningslösa övningen. Eller varför inte: ”Varför ska välfärdssamhället arbeta för mäns jämställdhet?” eller ”Varför ska rättsväsendet jobba för mäns rättssäkerhet?”. Svaret är att det ska de för att de finansieras av offentliga medel. Män är diskriminerade och får inte samhällets stöd för att driva verksamheter för män. Att få offentligt stöd är nödvändigt för att kunna driva en seriös verksamhet, eller bedriva forskning, eller vad nu mansrörelsen skulle kunna göra. Istället har vi offentligt finansierade bimbomän vars uppgift det är att håna och osynliggöra vanliga män med s.k. ”mansforskning” och ”maskulinetetsforskning”.
25 maj 2011 kl. 12:09
@sam
Några frågor angående Goldina Smirthwaites kunskapsöversikt:
1. Tycker du att den är balanserad?
2. Är den ett bra exempel på genusvetenskap?
3. Tycker du att hennes sammanfattning stämmer med verkligheten?
25 maj 2011 kl. 13:35
Swedish father och chattanoga:
Sammanfattningen beskriver kunskapsläget som fanns när granskningen gjordes. Om män som verkligen vill ha jämställdhet ägnade sig åt riktig forskning om just hur könsfördomar missgynnar män istället för att smutskasta feminister skulle antagligen läget vara mer balanserat. Det är trots allt vad som inte kommer fram i dessa studier som gör att det finns befogade antaganden om att män också missgynnas i vården/söker mindre hjälp pga sexistiska fördomar.
Att då dra slutsasen att forskningen är onödig istället för att i behov av att breddas ter sig minst sagt ologiskt.
Jag tror att GS har rätt i att folk helst inte vill veta om könsdiskrimineringen. Det krossar myten om att Sv redan är jämställt och kräver besvärligt förändringsarbete.
Skönare då att luta sig tillbaka, tänka att allt är frid och fröjd och om någon kan visa att den är missgynnad är det individens eller naturens fel. På så vis kan vi fortsätta låta vården bygga på antaganden om behov utifrån kön och fortsätta felbehandla utan att en massa tjafs. Och bygga sin världsbild på vad medierna tycker att vi ska få reda på i korta sammanfattningar eller lösryckta citat.
25 maj 2011 kl. 14:52
@ sam
”Sammanfattningen beskriver kunskapsläget som fanns när granskningen gjordes.”
Det håller jag verkligen inte med om:
Svensk sjukvård sammanfattas av Goldina med tre exempel på KVINNORS situation (mäns nämns knappt alls i publikationen):
– Väntetid för grå starr – skillnaden försvinner HELT om man kompenserar för kvinnors högre medellivslängd (något som de flesta nog tycker är en fördel?).
– Väntetid för hjärtoperation – hennes egna källor säger ”För riket är medianväntetiden ungefär lika lång för kvinnor som för män”.
– Tillgång till nyare och dyrare läkemedel – Kostnaden för mäns läkemedel per recept är större bla eftersom män besöker sjukvården mer sällan. Att framställa det som en nackdel för KVINNOR är osympatiskt.
Jag hävdar inte att det inte finns marginella skillnader kvar för två av dessa punkter, men fanns det verkligen inga bättre exempel som sammanfattar könsskillnader i svensk sjukvård?
Jag kan räkna upp ett antal. Men då framställs kvinnor snarare som priviligierade – det kanske är där skon klämmer?
Dessutom: Har kunskapsläget förändrats sedan granskningen, i så fall hur?
25 maj 2011 kl. 14:57
sam:
”Skönare då att luta sig tillbaka, tänka att allt är frid och fröjd”
Allt är inte frid och fröjd: Kvinnor får sjukvård och män dör.
Det börjar bli dags att ändra på det, och genusmedicinen tycks stå ivägen.
25 maj 2011 kl. 15:15
Sam
Goldina Smirthwaites kunskapsöversikt och kvinnolobbyn…vilken propaganda! Jag förstår att man kan bli besatt om man BARA skulle smälla i sig det där. Nu sa du att utgångspunkten varit att kvinnor missgynnas och det går ju inte att ta miste på när man läser. Jag säger inte att forskning är onödig, men det finns forskning som syftar till att lösa sjukdomar och där behövs pengarna först och främst anser jag. Män och kvinnors attityder är kända på så vis att det vurmas för kvinnor mer än män, det vet du också. ”riktig” man förekommer oftare än ”riktig” kvinna och innebörden att vara riktig man är en destruktiv roll.
1. ”kvinnor drabbas oftare av kvalitetsbrister och problem inom öppenvården.”
Ja, hur många kvinnor var det nu som söker vård där och hur många män?
”även inom slutenvården (där kvinnliga och manliga patienter är ungefär lika många)”
Tillåt mig tvivla på att det sitter fler kvinnor på exempelvis rättspsyk eller ens akutintaget… Sedan tror jag såhär, kvinnor klagar mer inom slutenvård angående rädsla, för män finns mindre möjlighet att byta avdelning och jag tror män har svårare att uppge rädsla som anledning till problem öht. (De blandar ju alla typer av patienter med varandra).
2. ”kvinnor sägs lida av ospecifika besvär osv…hur mycket medel som satsas på forskning”
Ja, det är bra med mer forskning om kronisk smärta (som ges exempel på), som då kvinnor verkar lida mer av nu, men den orättvisan finns åt det manliga hållet med, där fler män lider av ”diffusa” saker som osynliggörs eller bagatelliseras, som öronsus. När det gäller vanlig smärta så skulle jag säga att män tas på mindre allvar för de visar oftast inte hur ont det gör och då förstår inte den (oftast) kvinnliga personalen detta. Jag har bara anekdoter på det, men ändå, låter det rimligt? Män har dött av saker via jobbet på ett helt annat vis än kvinnor, ta gruvarbetare, varenda en dog av problem med lungorna tidigare. Bara män. Eller sågfabriker eller nästan vilket jobb som helst…lokförare (cancer). Därför är det kanske inte helt konstigt ibland om forskning utgått från män.
3.”kvinnor rapporterar fler biverkningar av läkemedel”
Ja, kvinnor får ju mer läkemedel utskrivet genom alla åldrar tydligen, då rapporteras mer. Det kan väl inte anses orättvist att kvinnor får mer läkemedel än män också? Att det rapporters in mer behöver inte tyda på att män får mindre biverkningar heller. Jag har också läst rapporter om att män oftare inte tar sina utskrivna mediciner överhuvudtaget, eller avslutar behandling i förtid. Vilket kan vara både bra och dåligt (man ska inte ta medicin i onödan) medan kvinnor är lydiga och gör som doktorn sagt även om de inte mår bra av medicinen eller är frisk redan. Psykofarmaka är vanligt, jag tvivlar starkt på att kvinnor har fler biverkningar av detta än män, men det skrivs ut mer till kvinnor. Biverkningar skulle ju kunna höra samband med överförskrivning förstås. Kvinnor har dessutom ofta P – piller som konsumeras flitigt. Ja, det finns så många vinklingar, men ingen drar åt något ”patrirakat”.
4. ”kvinnor tycks få vänta längre på allmänläkare”
Män söker vård mer sällan, då är det inte orimligt att anta de är mer illa däran när de söker? Med tanke på att män dör tidigare kan de orimligen vara friskare totalt sett. Om exempelvis polisen ringer för att boka tid för en persons räkning så blir ju väntan kortare. Hur ofta händer det för kvinnor vs män? Vilka sjukdomstillstånd osv. Hon säger inget om detta utan har svepande svar för det mesta.
Detta var en del av huvudsammanfattningen bara, när man läser mer ingående så är det uppenbart att hon själv inser att det inte verkar finnas någon direkt orättvisa för kvinnor specifict, mer att hon VILL det ska vara det. Som med att män fick nyare typer av mediciner oftare än kvinnor (som kostar mer). Ja, men sedan kommer hon själv fram till att det inte var bättre mediciner alls. Och mer obeprövade är väl snarare en försökskaninfråga, en nackdel, och dyrare…också en nackdel. Ett exempel på sådan medicin är circadin, men den äldre melantoninen är många gånger bättre menar många (cirkadin är nyare och dyrare).
Jag har bara skumläst igenom, men hon fiskar ju uppenbarligen efter något som inte finns där och det är obehagligt.
Det är bra med analyser av hur män/kvinnor kan behöva olika vård, mediciner och hur bemötandet kan vara orättvist, men det måste då vara en neutral analys. Speciellt om skattepengar används för att ta reda på saker.
Alltså den där analysen över vårdorättvisa för kvinnor är sån överanalysering också…lite som när man ska dela ett glasspaket på mitten, inte ens med linjal blir det rättvist, alltid någon smält bit som rinner över. Vad vi däremot direkt kan se och har vetat länge länge är att männens självmord ligger mycket över kvinnors och då bör man rikta in sin jämställdhetskamp där. Att pilla luddet ur naveln på sig själv när andra kvävs av asbest är inte förenligt med min syn att man alltid ska stå på den svages sida.
– vi lägger hur många miljarder mer på kvinnlig sjukvård till att börja med?
– självmorden är högst bland män (alla åldrar)
– cancervården, prostata – screening, psa?
– livslängden 4-5 år kortare för män.
– tillgänglighet, fler kvinnor inom vårdyrket och fler kvinnor söker vård, är tillgänglighet sämre för kvinnor?
– psykiatrin, på vilket sätt är dess metoder utvecklade ur en ”manlig” norm? fler kvinnor söker sig dit. Hur ser statistik för vilka som blir rehabiliterade ut? Vilka andra åtgärder satsar man på (via försäkringskassa mm). Vilka jobbar där för övrigt? Jag synar detta.
– fler män lever helt ensamma, var finns det med i analysen och tas det hänsyn till alls? Nej. Det är en STOR riskfaktor vid bedömning inom psykvård eller allmän vård för den delen.
– barnlöshet hos män ett ickeproblem?
– depression som sjukdom är inte lika med självmord. Det finns verkligen många myter kring det, och man kallar alltmöjligt för depression av ren lathet att utreda människor. Psykofarmaka har hos män i vissa fall visat sig kunna trigga självmord (när ”orken” återvänt har personer kunnat genomföra självmordet). Man behöver se mer till vad som gör en människa olycklig.
– det mesta inom psykiatrin kan ifrågasättas öht, för nästan varje metod finns forskning som talar emot dess effekt. Vad som fungerar är individuellt, men absolut finns skillnader mellan män/kvinnor.
– mansjourer?, killjourer?, ungdomsmottagningar – könsfördelning, besök? Ja, det är ett kvinnligt territorium igen och pojkar går i mindre utsträckning dit.
– DNA prov för faderskap? Nope. men gratis HIV test för kvinnor vid graviditet och andra saker.
– vaccin enbart för flickor.
– mammografin (ifrågasatt många gånger pga verkan), och än så länge ingen screening av män.
25 maj 2011 kl. 15:28
Jag kommer ihåg en liten grej..
Det stod ”+ EXTRA järn och b vitamin” på varor av olika slag förut, flingor, makaroner mm. Men att sedan blev det en debatt om detta eftersom järn är inget som män behöver extra av, snarare så misstänktes det vara en av anledningarna till männens (oförklarliga del av) kortare livslängd. (för mycket järn bryter ner kroppens organ). Jag vet inte vad som kom ur den debatten…men idag står det ju inget om extra järntillskott på saker vad jag sett. Vitaminburkar har man/kvinna, kan inte komma ihåg att det var så heller från början.
Så det behövs studeras saker och ting ur ett manligt och kvinnligt perspektiv ibland absolut.
25 maj 2011 kl. 15:48
Sam
Hur mycket lyssnar feminister på män? Det är ett evigt problematiserande av män och manlighet och jag tycker tyvärr det råder vanföreställningar om män bland feminister generellt. Feminister har stängt in sig under en ostkupa och hittat på ett eget språk, talar inte ens med män, frågar inte, vill inte höra, misstror.
Jag kanske har läst mindre info om vad ”verkliga” feminister vill..Men lite svårt att hålla isär alla feministsorter så det ger jag mig inte ens på.
Jag sa ju också att jag vill att insatser ska sättas in redan i skolan för att väcka intresset för killar att välja vårdlinje och andra yrken som nu är ”typiskt” kvinnliga yrken då (och vice versa). Annars blir det svårt för någon man att ”masa sig dit”. Däremot är jag emot kvotering. Men det handlar också om en dålig skola för pojkar. Om betygen inte tar dem in på en viss utbildning så funkar det ju inte. Jag har som sagt inte märkt att feminister påtalat bristen på män i offentlig sektor (i mediadebatten) Det var bara en anmärkning med tanke på hur ofta jag hört om privat sektor.
Jag kan inte minnas att det talades mycket om yrkesval överhuvudtaget i högstadiet (på min tid). Yrkesvägledare kan få en större roll inom skola och informera mer.
25 maj 2011 kl. 15:53
VD frågar: Hur mycket lyssnar feminister på män?
Hur mycket lyssnar män på feminister?
25 maj 2011 kl. 16:46
Stina
Svårt att inte lyssna eftersom media, skola, regering sjuder av feminism, eller femininitet.
(Pojkar flyr från pedagogerna stod det i tidningen) Genuspedagog är ett av världens mest ojämställda yrken.
Psykopater kommer dock aldrig lyssna, det är bara den empatiske mannen som drabbas av feminismens utspel och galenskap (sånt som hörs oftast). Andra feminister är under ostkupan, med få undantag.
Vad jag märkt så har psykopater och sociopater ökat i samhället, det ytliga beteendet, respektlösheten, egoismen. Många unga kvinnor har anammat en hånfullhet som gör ner den snällaste av män. (sagt av en feminist själv).
Men nu finns ju de som gömmer sig bakom namnet då tydligen.
Sexister gömmer sig bakom feminismen. Sexism = könsrasism enligt wiki. Begreppet feminism är annars befläckat med maktbegär, girighet, egoism, hat, scum, läskiga ROKS, mm.
Det är meningslöst att fortsätta på den vägen om man vill ha ett bättre samhälle.
25 maj 2011 kl. 17:25
””kvinnor rapporterar fler biverkningar av läkemedel”
En annan sak i det är hur uppföljning ser ut, bättre uppföljning – mer rapportering. Bättre kommunikation med läkaren – mer rapportering.
25 maj 2011 kl. 17:50
Jag kan bara konstatera att det faktum att man undersöker en sak inte hindrar att man också undersöker en annan. Om intresse finns. Alldeles för länge har fler kvinnor än män drivit och intresserat sig för jämställdhetsfrågor. Fler män behövs, men inte för att ogiltigförklara kvinnors kamp utan för att föra in sitt perspektiv. Bara om män ser vinsterna med jämställdhet och värdet i det som kodats som kvinnliga egenskaper och förmågor kan det bli balans.
25 maj 2011 kl. 20:18
Sam
Jo, sant man kan undersöka på olika vis. Och nu finns ju några andra perspektiv här ovan…
Det viktiga – kärlek – känslor – attityder – principer.
26 maj 2011 kl. 11:11
Ang. brist på manliga psykologer, det var en stor artikel i International Herald Tribune / New York Times häromdagen på samma tema.
26 maj 2011 kl. 12:32
Japp, SvD-bloggen Ström refererar till handlar om just den artikeln.