Drabbas kvinnor verkligen värst i krig?
FN:s säkerhetsråd antog år 2000 en resolution, nr 1325, om kvinnor i krig och konflikter. NATO sammanfattar innehållet så här på sin webbplats:
”Denna resolution erkänner den oproportionella påverkan som krig och konflikter har på kvinnor och barn, och belyser det faktum att kvinnor historiskt har lämnats utanför fredsprocesser och stabiliserande åtgärder. Resolutionen kräver fullt och likvärdigt deltagande av kvinnor på alla nivåer inom frågor som tidig konfliktlösning och återuppbyggnad efter konflikter, fred och säkerhet.”
Först vill jag uttrycka min ödmjukhet inför det lidande och de vidrigheter som människor drabbas av i krig och konflikter. Det är viktigt att inse att genusproblem faktiskt är futtigheter och riktiga lyxproblem, sett i ett större perspektiv.
När det är sagt kan jag konstatera att det finns en hel del att säga om FN:s och Natos formuleringar. Låt mig börja med detta:
”Denna resolution erkänner den oproportionella påverkan som krig och konflikter har på kvinnor och barn…”
Detta är ett längre sätt att formulera det feministiska slagordet ”kvinnor drabbas värst i krig”. Hur kan man hävda något sådant? Det är verkligen osynliggörande av manligt lidande. Män dör på slagfältet eftersom de är måltavlor för beskjutning (krig handlar ju till stor del om att döda soldater), kvinnor slipper nästan alltid strida. Visst drabbas även civilbefolkningen (av båda kön) av krig. Och visst drabbas kvinnor av våldtäkter i krig (vilket är vidrigt). Men män drabbas också av våldtäkter i krig. Och framför allt – att bli skjuten till döds är betydligt värre än att bli våldtagen.
Sedan står det:
”…belyser det faktum att kvinnor historiskt har lämnats utanför fredsprocesser och stabiliserande åtgärder”
Ja, och kvinnor har också historiskt lämnats utanför själva stridandet. Att strida har ju ansetts alltför farligt för kvinnor. Efter första världskriget var det 18 miljoner kvinnor i Europa som inte kunde hitta någon man att gifta sig med – gissa varför?

Sedan kommer då denna mening på Natos sajt:
”Resolutionen kräver fullt och likvärdigt deltagande av kvinnor på alla nivåer inom frågor som tidig konfliktlösning och återuppbyggnad efter konflikter, fred och säkerhet.”
Om det ska vara rättvist ska rättigheter och skyldigheter följas åt. Men så är inte alltid fallet – särskilt inte på genusområdet. Om FN och Nato kräver ”fullt och likvärdigt deltagande av kvinnor på alla nivåer inom frågor som tidig konfliktlösning…”, varför kräver man inte också ”fullt och likvärdigt deltagande av kvinnor på alla nivåer inom krigföring”? Observera, det ska vara i stridande funktioner, inte bara i säkra funktioner.
Apropå det sista: Här har Nato information om en särskild kvinnobataljon, som inte verkar strida utan istället går runt och tar kontakt med den lokala civilbefolkningen, besöker skolor, ordnar mikrolån till kvinnor (särbehandling igen!) och liknande (se bilderna nedan).
Läs Natos information om FN-resolution 1325 här. Tack för tipset, Petter!