Nacka kommun satsar på tjejer

I Nacka görs en satsning på något som kallas Tjejverkstan, något som Nils tipsat mig om. Satsningen genomförs gemensamt av av Nacka kommun, Studieförbundet vuxenskolan i Nacka och Rädda Barnen i Nacka.

Syftet är att ”att stärka unga tjejers självkänsla, skaparkraft och egenmakt”. Så här beskrivs Tjejverkstan på sin sajt:

”Tjejverkstan är en Träffpunkt i Nacka för tjejer 12-19 år. Tjejverkstan är en ”kreativ oas” där tjejer kan vara sig själva, träffa likasinnade eller oliktänkande, softa, skapa, diskutera, påverka, få stöd och driva egna projekt. Modellen bygger på samverkan med Skola/Fritid/Kultur/Hälsa/Sociala Stödresurser mfl.”

Jag tycker det hade varit bättre med Ungdomsverkstan istället för Tjejverkstan – tillgänglig på jämställd basis. Alternativt en tjejverkstad och en killverkstad. Varför ska unga killar uteslutas? Det är inte jämställt att bara ge förmåner till det ena könet. Särskilt viktigt är detta när skattepengar är inblandade.

Ifall Nacka skulle ha en motsvarighet för pojkar, och någon bloggläsare vet om det, hör av dig.

 

Genusteori och queerteori i skolan?

Det kom ett mejl på Genuslistan, en diskussionslista som drivs av Nationella sekretariatet för genusforskning. Det kom från Janne Bromseth, som är doktor och forskar i genusvetenskap vid Stockholms Universitet. Bromseth är kvinna, sitt namn till trots. På hennes Facebook-profil framgår det att hon sympatiserar med, eller är med i, Göteborgs Queerinstitut. Det är arrangören bakom Heterohatets dag.

Janne Bromseth skriver att det fortfarande finns platser kvar till en kurs som heter Normkritisk pedagogik, som snart startar. Så här beskrivs kursen i mejlet:

”Kursen behandlar genus- och sexualitetsnormer i skolan och hur man kan arbeta för att inte återskapa, utan istället utmana begränsande normer för kön, sexualitet och andra maktskillnader. Kursen tar utgångspunkt i de senaste årens internationella och svenska forskning kring normativ heterosexualitet i undervisning och lärande. Den syftar till att ge inblick i hur genusteori, queerteori och intersektionella perspektiv kan användas pedagogiskt inom olika ämnesområden. Målet är att kunna se hur normer kan skapas i vanliga undervisningssituationer och att utarbeta ett normmedvetet, pedagogiskt förhållningssätt i relation till skolans metoder, läromedel och kursplaner. Under kursen arbetar vi praktiknära med utgångspunkt i olika fallstudier och material (analyser av läromedel, film etc).”

Det viktigaste i detta, tycker jag, är att kursen går ut på att lära ut hur ”genusteori, queerteori och intersektionella perspektiv” ska användas i skolan. Det innebär förmodligen att våra ungdomar kommer att drabbas av Bromseths teorier. Är det lämpligt?

Här kan du se en sammanställning av de genuskurser som Stockholms Universitet ger på grundnivå (fler finns på avancerad nivå). Det är många.

Kommunala förskolor har under 3% män

I svenska förskolor är jämställdheten usel, om man använder procentsatser för de två könen som bedömningsgrund. Detta är den vanligaste bedömningsgrunden i svensk debatt, men inte den korrekta definitionen på jämställdhet egentligen.

I förskolan totalt sett är könsfördelningen i dagsläget, enligt en artikel i DN idag:

– 96,5 procent kvinnor
– 3,5 procent män

I den kommunala förskolan är det under tre procent män, och alltså drygt 97 procent kvinnor.

Man kan också konstatera att kvinnliga förskollärare i genomsnitt har en något högre lön än manliga.

DN skriver att den manliga representationen i förskolan hade en liten topp under första hälften av 80-talet, men sedan dalade till bottennoteringen 1,9 procent. Jag vet vad den störtdykningen beror på. En pedofilhysteri utbröt, och män i barnomsorgen betraktades med mycket misstänksamma blickar. Det var nog många duktiga män som förskolan förlorade på grund av det.

DN skriver också att de flesta länder har en mycket låg manlig representation i förskolan, men att tre länder lyser som undantag. I Kanada, Frankrike och Danmark är andelen män mellan 20 och 25 procent. Jag undrar vad skälen till denna stora skillnad är.

Tack för tipset, Johan!

Kvinnor går före i bostadskön

I Lund ger Helsingkrona nationförtur till kvinnor i bostadskön. Det motiveras med att det dels är något fler män än kvinnor som bor där idag, dels med att det är fler män än kvinnor som vill bo där. Skälet till det senare misstänks vara närheten till Lunds Tekniska Högskola.

På Helsingkronas sajt står det:

”Som regel försöker man ha ungefär lika många killar och tjejer på korridorerna, vilket gör att tjejerna i allmänhet står kortare tid i kön än killarna, eftersom det är fler killar som vill ha rum.”

Helsingkrona var en av de första nationerna att arbeta fram en plan för likabehandling, skriver Lundagård. Johan Gren, som sitter i nationens likabehandlingsgrupp, säger att de jobbar aktivt för att förbättra jämställdheten.

Kommentar: Förtur i bostadskön för kvinnor, det är ju ett utmärkt sätt att öka jämställdheten! Tur att det finns människor som kan ta initiativ till att förbättra världen.

Så här skrev Lundagård i december:

”På onsdagen flyttar fyra tjejer och en kille in i sina korridorsrum på Helsingkrona nation. Av de som sökte bostäderna var det ungefär lika många killar som tjejer, men Helsingkrona valde att ge tjejerna förtur. Anledningen är att fyra av de fem som sa upp sina kontrakt denna månad var tjejer.”

Det är inte utan att ordet bostadskön får en ny innebörd. Själv tillhör jag tyvärr inte bostadskönet.

Kan man inte definiera om sig, lite tillfälligt, när man behöver bostad?

Läs mer här.

För övrigt: Massmördaren Anders Behring Breivik får mängder med kärleksbrev från kvinnor över hela världen. Man undrar vilka psykologiska mekanismer som ligger bakom det. Fenomenet är känt sedan länge – de riktigt vidriga männen drar till sig en väldigt stor kvinnlig beundran. Läs mer här och här. Tack för tipset, Bengt, Robert, Joakim och Urban

Professor: Flickors övergrepp bedöms mildare

Dagens Nyheter publicerar idag en TT-artikel om att det råder ett oklart rättsläge när unga har sex med varandra. Det har ju varit flera uppmärksammade fall på senare tid.

Intressant ur ett genusperspektiv är ett uttalande i artikeln av en professor i straffrätt, Petter Asp. Jag citerar DN:

”Bedömningarna tycks skilja sig åt mellan olika domstolar och beroende på vilket kön den misstänkte förövaren har, vilket tydliggörs i flera domar som TT gått igenom.

– Benägenheten att tycka att ett övergrepp har begåtts kan nog vara större när det är killen som är den äldre. En förklaring kan vara att det bättre motsvarar vår bild av manlig och kvinnlig sexualitet och våra förväntningar av hur ett sexualbrott ska se ut, säger Petter Asp.”

Det här är ännu en bekräftelse på att rättsväsendet ger kvinnor (i det här fallet flickor) en mildare behandling än män (i det här fallet pojkar). Rättväsendet är inte könsneutralt. Jag har ett helt kapitel om saken i min första genusbok, Mansförtryck och kvinnovälde (kapitel 11, pdf här).

DN tar upp konkreta exempel på hur pojkar bedöms hårdare än flickor när det gäller sex mellan unga. Jag citerar:

”Ett exempel är en 15-årig pojke som hade sex med en 13-årig flicka. I tingsrätten friades han, men i hovrätten dömdes han för sexuellt utnyttjande av barn. Det är ställt utom allt tvivel att samlaget var frivilligt, men hovrätten anser inte att den som är under 15 år är ”mogen att ta ställning till sexuella handlingar av mer kvalificerad art”. Inte heller tycker rätten att åldersskillnaden mellan de båda, ett och ett halvt år, är att anse som ringa. Pojken döms till ungdomstjänst och att betala 15 000 kronor i skadestånd för kränkning till flickan.

[…]

En 15-årig flicka som hade sex med två 13-åriga pojkar, frikändes däremot. Rätten ansåg till och med att de minderåriga pojkarna utnyttjat flickan för att begå sin sexdebut.

En annan flicka, några år äldre än pojken hon hade sex med som var under 15, åtalades för våldtäkt mot barn. Även hon friades, trots att det framkommit att hon tjatat sig till samlaget och därmed utsatt den minderårige pojken för påverkan.”

GenusNytt har bloggat om dessa fall förut – här, här och här.

Tack för tipset, Magnus, Nils, Fredrik, Smurfen Blå och Joakim.

Aftonbladets krönikör liknar mig vid Breivik

Idag skriver Aftonbladets krönikör Natalia Kazmierska en krönikadär hon går till attack mot dem som kritiserar feminismen.

Hon klagar på att den feministiska rörelsen är (enligt henne) så oerhört utsatt gör kritik och granskning i Sverige, medan de som kritiserar feminismen (enligt henne) aldrig granskas eller kritiseras.

Intressant analys – stämmer den med din verklighetsbild?

Krönikan börjar med att kritisera ett aktuellt program på Sveriges Radio med titeln ”Vem älskar en feminist?”.

Natalia Kazmierska skriver:

”Jag är helt uppriktig när jag säger att det är ganska tröttsamt att just feminismen alltid ska nagelfaras på det här viset, likt liken på bårhuset i CSI. Detta petande och skärande och analyserande, som om man tvångsmässigt letar efter orsaker och förklaringar: ”Hm, få se nu, vad är det som är FEL här egentligen? Vem i hela friden kan älska en feminist?”

Märklig analys som sagt att ”just feminismen alltid ska nagelfaras”. Är det någon ideologi som i princip aldrig kritiseras eller nagelfars så är det väl just feminismen?

Sedan berättar krönikören vilken rörelse hon tycker borde granskas istället:

”Vore det inte intressant att titta närmare på någon annan politisk rörelse någon gång? Kanske radioprogrammet ”Vem vill ligga med en liberal”? Eller en granskning av den växande mansrörelsen? Hade man verkligen velat diskutera genusfrågor så vore ju det sistnämnda en utmärkt idé. För det är ju mansrörelsen, snarare än feminismen, som har radikaliserats de senaste åren.”

Och sedan kommer en attack på de värsta personer Kazmierska kommer på:

”I Sverige har vi företrädare som Pelle Billing och Pär Ström, som ofta bjuds in till morgonsoffor och debattsidor för att lansera skrangliga teoribyggen kring den så kallade genusfascismen.”

Först kan jag konstatera att det där med ”skrangliga teoribyggen” gränsar till härskarteknik. Bemöt oss i sak istället, Natalia!

Sedan undrar jag var det där ordet genusfascismen kommer ifrån. Jag har då aldrig tagit det ordet i min mun, och jag betvivlar starkt att Pelle Billing gjort det. Natalia Kazmierska målar upp en påhittad fiende för att det ska bli lättare att kritisera fienden.

Krönikören skriver sedan:

”Mansförbundet Moderatmännen säger sig vilja lyfta fram mansfrågorna och uppdaterar på Facebook med gnäll om ”klappjakten på gubbar” och Sveriges utveckling mot ett feministiskt Saudiarabien.”

Det är lustig det där – så fort män kritiserar en företeelse säger feminister att de ”gnäller”. Men jag tror inte de skulle drömma om att kalla det ”gnäll” när ett problem för kvinnor kritiseras. En man ska bita ihop och lida i tysthet.

Sedan kommer då guilt by association:

”Internationellt har maskulinismen exploderat, driven av gurus som Warren Farrell och rädda-mannen-nätverk på nätet. Extremister finns också – Anders Behring Breivik drevs lika mycket av hat mot feminister som mot invandrare.”

Jag, Pelle Billing och andra som driver tesen att även män har rätt till jämställdhet kopplas alltså ihop med en massmördare. Det är ett lågt sätt att debattera. Mycket lågt.

Tänk att det ska vara så oerhört provocerande att kräva lika rättigheter och skyldigheter för könen. För det är ju bara det jag gör. Det kallas jämställdhet, har jag hört.

PS: Har du tänkt på att det egentligen är ett tecken på en stor framgång att krönikören över huvud taget pratar om något hon kallar ”mansrörelsen”? För några år sedan ansågs det knappast finnas någon mansrörelse. Nu finns mansrörelsen – och den är erkänd av media och feminister! En delseger kan inkasseras!

”Jämställdhetsintegrerat styrsystem” på modet

Det verkar som om våra jämställdhetsexperter har hittat ett nytt verktyg i sitt jämställdhetsarbete – det kallas jämställdhetsintegrerat styrsystem.

Gnesta kommun har beviljats 1,3 miljoner kronor från Sveriges kommuner och landsting (SKL) för att starta ett kommunövergripande projekt för ökad jämställdhet. Fokus kommer att ligga på dessa tre områden:

– Ett jämställdhetsintegrerat styrsystem
– Ett jämställdhetsperspektiv i den politiska beslutsprocessen
– Ett aktivt arbete med jämställdhet i verksamheterna

Enligt kommunen blir en viktig del i arbetet att öka kunskaperna i frågor om genus, normer och makt. Detta kommer bland annat att göras genom utbildning av i första hand chefer, politiker och handläggare.

Katrineholms kommun vill också bli jämställdare. Ett jämställdhetsprogram ger kommunen 1,2 miljoner kronor för en fortsatt positiv utveckling av det jämställdhetsarbete som påbörjades 2008. Satsningen är en del av det nationella programmet för Hållbar Jämställdhet, som 87 organisationer har fått ta del av.

I Katrineholm har man arbetat med jämställdhetsfrågorna i tre år. Resultatet har blivit ett jämställdhetsintegrerat styrsystem. Även här, alltså. Man blir nyfiken, vad är egentligen ett jämställdhetsintegrerat styrsystem för något? Affärssajten Obiz beskriver det så här:

”Det innebär att kommunens verksamheter medvetet ska hantera det som påverkar och skapar olika former av skillnader för flickor och pojkar, kvinnor och män.”

Så här säger Anna Johansson, projektchef i Katrineholms kommun:

”Målet med jämställdhetssatsningen är en rättvis service och resursfördelning där kommunmedlemmarna ska få del av den kommunala servicen på lika villkor. Vi har nu en struktur för detta, men för ett långsiktigt arbete med jämställdhetsintegrering behövs såväl struktur som process i kombination. Nästa steg är att säkra den andra delen, processdelen. Vi ska implementera metoder så att vi gör det som anges i styrmodell, budget och kommunplan”

Nästa satsning:  Även i Norrbottens läns landsting gör man en satsning på ett jämställdhetsintegrerat styrsystem.

Hur är det i DIN kommun – har man utarbetat något jämställdhetsintegrerat styrsystem? Du kanske skulle mejla dina kommunpolitiker och fråga. Du vill väl inte bo i en kommun som ligger efter i jämställdhetsarbetet?

Även Landstingen Gävleborg har för övrigt fått pengar ur projektet för Hållbar Jämställdhet. Närmare bestämt 1,7 miljoner kronor. Pengarna ska användas till ”att integrera genus och jämställdhet i de styrande och stödjande processerna och fortsätta den utbildning av medarbetare, chefer och nyckelpersoner i de pilotprojekt som redan inletts”. Bland annat ska ungdoms- och barnmorskemottagningar bli jämställda.

Läs mer här och här och här och här. Tack för tipset, Fredrik!

Är kvinnor för bossiga där hemma?

Jag tar mig friheten att lyfta upp följande kommentar, skriven av Bo Grahn, till ett eget blogginlägg. Här är vad han skrev:

Idag såg jag flera par som steg på och av på bussen i Sthlm C med barnvagn. Vad händer: Mannen förutsätts vara en komplett idiot och trots vanligtvis utförd med körkort så måste kvinnan dirigera honom på bussen. ”Barnvagen skall in mellan de öppna dörrarna DÄR, parkera på barnvagsplatsen DÄR, spänn fast vagnen med remmarna DÄR, fäll ned sufletten DÄR, ta av barnet jackan om det är varmt DÄR, vattenflaskan finns DÄR, OCH DU STÅR DÄR!!! Jag sitter HÄR. Och så börjar det om när de skall av… Kvinnans ansvar för barnvagen i mannens händer är en kvinnofälla för med en oduglig man vid sin sida som inte tillåts försöka på egen hand så har ju kvinnan det absoluta ansvaret.

Bo Grahn skrev lite senare denna kommentar:

”Jag minns själv från min dotters babyår.
Mamman dirigerade mig 100 %.
Varför jag inte reagerade?
Man vill ju inte ha bråk…
Sån är jag.
När dottern skulle matas med flaska så fick jag inte komma in i rummet utan stå på tröskeln.
Många år senare så inser jag detta med en klump i magen.
Nu är det säkërt en del kvinnor som skrattar åt en mes som jag. Kanske nån man också.
Gör som ni vill. Jag skrattar inte.”

Jag skulle vilja ta det som utgångspunkt för att väcka en diskussion: Stämmer det att kvinnor ofta har ett överdrivet kontrollbehov avseende sådant som har med de traditionellt kvinnliga domänerna att göra, och att det gör att män tappar sugen och slutar göra saker (för att de ändå inte anses kunna göra det på ”rätt sätt”)?

Se också nedanstående fråga till Aftonbladets relationsexpert, det har med denna fråga att göra. Du kan läsa artikeln om saken här.

Stadsmur skyddar kvinnor mot män

Det här är inte verklighet än, gudskelov, men det är intressant nog att det förekommer i en roman. Madeleine Hessérus har skrivit en skildring av ett delat Stochkholm – Staden utan kvinnor.

Så här beskrivs boken av Nina Lekander i Expressen:

”En slingrande mur klyver Stockholm i två delar. I ”Södra staden” finns kvinnorna, i den norra männen – samt maffia, terror, våld, droger, korruption och prostitution. Mäns våld och mord hade nått en gräns för vad kvinnorna längre kunde leva med, och successivt har den kvinnliga organisationen Limes tvingat ut män och könsmogna pojkar från Södermalm.”

Visst får man skriva vad som helst i skönlitteratur – det är ju bara påhittat – men nog lyser misandrin (manshatet) igenom. Och även om det är påhittat, vilket alla vet, så påverkar sådana här skildringar människor undermedvetet. Det stärker uppfattningen att män är svin. Av samma skäl är jag kritisk till Stieg Larssons trilogi, som också utmålar män som svin.

Läs mer här. Tack för tipset, Fredrik!

För övrigt, jag roade mig att googla fraserna ”slår hårt mot kvinnor” och ”slår hårt mot män” (med citationstecken). Här ser du resultatet, i antal träffar:

Man kan konstatera att världen slår ungefär 5.300 gånger hårdare mot kvinnor än mot män. Se där, könsmaktsordningen är  bevisad! Det är ett helvete att vara kvinna! Medan nästan ingenting slår mot män.

Umeå med och gör feministiskt sällskapsspel

GenusNytt har tidigare bloggat om Athena Spel, ett företag som utvecklar feministiska sällskapsspel. Nu är det dags igen.

På Genuslistan, en diskussionslista för Sveriges genusforskare som drivs av Nationella sekretariatet för genusforskning, skrev Athenas grundare Ulrik Wemmenhed (bild ovan) idag ett inlägg om ett nytt spel. Jag citerar:

”I samarbete med Umeå Kommun och Länsstyrelsen Västerbotten ger Athena Spel ut ett nytt sällskapsspel till hösten, och denna gång handlar det om jämställdhet och feminism i vardagen!

Spelet riktar sig till dig som vill leva och vara jämställd, men som söker tips och inspiration kring hur du praktiskt kan gå till väga i olika vardagssituationer.

Spelet riktar sig också till alla som försöker sprida jämställdhetstankar till en större allmänhet, exempelvis lärare och genuspedagoger, för att få sina  sina elever eller personal att diskutera kring jämställdhet i praktiken, och vad vi var och en kan göra (och inte bör göra) för att bli mer jämställda”.

Så här ser spelets omslag ut:

Spelet beskrivs här på Athenas sajt. Jag citerar:

”Spelet består av tjugo scener som kokat ner strukturella fenomen kring makt och kön till, om än något tillspetsade, vardagliga situationer. Spelet går ut på att i de olika scenerna hitta igen de könsroller och andra former av ojämställdhet som begränsar oss och våra medmänniskor, men också möjligheterna vi faktiskt har att göra något åt det.”

I varje ”scen” – det finns alltså 20 – ska man försöka hitta så många problem och möjligheter som möjligt. Ju fler man hittar, desto fler poäng får man. Men om poängräkningen skriver Athena Spel så här:

”Fast själva poängräkningen är, oss emellan, sekundär. Det viktiga är att deltagarna diskuterar jämställdhetsfrågor och reflekterar kring de konkreta möjligheter vi alla har att bidra till en mer jämställd värld. Tävlingsmomentet som medföljer i spelet är mest till för att sporra till just denna diskussion.”

Nedan ser du en av de 20 scenerna i spelet. Klicka på bilden om du vill se den större.

Det finns ett slags facit också. Fem problem och fem möjligheter listas för varje scen. Problem 1 för ovanstående scen är (jag citerar):

”Titta på rakhyvlarna i vänstra hörnet. Tjejens hyvel är kurvig, glittrig och mjuk, killens är hård och mörk. Samtidigt är ju själva rakbladet detsamma på båda hyvlar, och kvinnors och mäns kroppshår är precis likadana. Dessa rakhyvlar, precis som en mängd andra produkter, spelar på förlegade fördomar om att kvinnor är kurviga och mjuka, män raka och hårda. Utan att vi tänker på det får vi dessa budskap inpräntade, och till sist tar vi dem för sanna.”

De 20 scenerna i spelet är dessa: Arbetet, Fotboll, Grabbighet, Hushållet, Intersektionellt, Krogen, Kärlek, Mansforum, Offentliga rummet, Relationer, Rädsla, Sex, Sexualitet, Skolan, Språket, Status, Styrelsen, Uppfostran, Utseende och Våld.

Athena Spel har tidigare producerat spelet Kvinnofrågor – ett sällskapsspel om kvinnliga förebilder. Det är dessvärre slutsålt.

Det nya spelet är tyvärr inte tryckt än, det kan inte tryckas förrän Athena Spel har fått in ett tillräckligt antal bindande beställningar. Du kan dra ditt strå till stacken för att spelet ska kunna tryckas genom att lägga en beställning (300 kr plus frakt) här.

Jag har tidigare bloggat om Athena spel (här). Det resulterade i att Ulrik Wemmenhed läxade upp en av GenusNytts läsare  (läs om det här).

Blir det en könsrasist som ny partiledare?

Ulla Andersson, som aspirerar på posten som partiledare för vänsterpartiet, har skrivit en programförklaring på Aftonbladets debattsida. Där deklarerar hon vad hon vill åstadkomma om hon blir vald.

Rubriken för hennes artikel är:

”Vänsterpartiet måste sätta kvinnor främst”

Artikelns första mening är:

”Jag vill leda Vänsterpartiet till ett parti där kvinnors levnadsvillkor står högst på den politiska dagordningen.”

Att öppet deklarera att det ena könet ska sättas före, och över, det andra könet – det får mig att tänka på ordet könsrasist. Det är hur som helst en märklig attityd för en som aspirerar på en ledande post i vårt demokratiska beslutssystem.

Det är svårt att förstå hur männen i vänsterpartiet kan acceptera denna slags hunsning. Finns det någon v-sympatisör som läser denna blogg som vill kommentera den saken?

Mot slutet av artikeln skriver Ulla Andersson att ”kvinnor betalar mäns frihet med sin ofrihet”. Ingen grund för påståendet ges.

Vad menar Andersson? På vilket sätt är kvinnor inte fria? I svensk lag, till exempel, har ju kvinnor fler rättigheter än män. Svensk lag diskriminerar ju män. Lagen borde väga ganska tungt när man definierar frihet.

Och på vilket sätt är det ”kvinnor som betalar”? Som jag bloggade om här betalar män 117 miljarder mer i skatt än kvinnor varje år. Dessutom får kvinnor en större del av de offentliga transfereringarna (bidragen) än män. Knappast ett stöd för påståendet att det är kvinnor som betalar för män.

Jag tycker inte att det ena könet ska sättas före och över det andra. Jag tycker båda kön ska behandlas lika. Det kallas jämställdhet. Denna blogg kämpar för jämställdhet – lika rättigheter och skyldigheter för män och kvinnor. Tänk att det ska vara en sådan kamp i motvind.

Läs debattartikeln här. Tack för tipset, Erik, Smurfen blå och Ulf Andersson på PappaRättGruppen.

På måndagar stängs fritidsgården för killar

På måndagar är killar portade från fritidsgården Stationen i Sundbyberg, som drivs av Sundbybergs Stad. Bakom tjejsatsningen finns tjejjouren Stjärnjouren i Sundbyberg. Så här motiverar de tjejmåndagarna:

”Tjejer och killar behandlas olika i vårt samhälle. Killar får lära sig att ta plats och tjejer att ge plats. Det leder till att de får olika förutsättningar.”

Tjejjouren Stjärnjouren tycker också att tjejer ”behöver utrymmen där de inte måste stå tillbaka för killars platstagande”.

Det är lite ironiskt att de säger att ”tjejer och killar behandlar olika i vårt samhälle”. Ja, jag märker det, blir det naturliga svaret. En ungdomsgård som drivs av det offentliga borde behandla könen lika. Jämställt.

Läs mer om tjejmåndagarna på Stationen här.

Uppdatering: SKR Kvinnojourer läser tydligen GenusNytt. Några timmar efter detta blogginlägg twittrade de: