Archive for oktober, 2011

Genuskonsulter i stridande förband

31 oktober 2011

”Kvinnor bör kvoteras till beslutsfattande positioner inom fred och säkerhet”, skrev Maj Britt Theorin (bild ovan) och några andra skribenter i en debattartikel nyligen. De hänvisar till resolution nr 1325 som antogs av FN:s säkerhetsråd år 2000. Där har man skrivit in att kvinnor har rätt att vara med i fredsprocesser och fredsförhandlingar världen över.

Min första tanke är: Varför kräver hon inte även kvotering av kvinnor till de trupper som skapar förutsättningar för att det över huvud taget ska bli några fredsförhandlingar? Frihetskamp sker ju ofta i grund och botten med militära medel. På världens slagfält är jämställdheten bedrövande dålig.

Det framgår i artikeln att artikelförfattarna kräver att alla soldater ska ges genusutbildning, och att stridande förband ska ha genusrådgivare. Jag känner mig skeptisk. Det känns som att genus breder ut sig alltför mycket på bekostnad av det som verkligen är viktigt för att trupper ska lyckas med sina insatser.

För övrigt skrev Maj Britt Theorin nyligen i en annan artikel:

Det är alltid kvinnor och barn som är krigens offer. Alltid!”

Balanserat och väl faktaunderbyggt som alltid, förstås.

Den socialdemokratiska politikern Maj Britt Theorin fick sitt publika genombrott när hon 1987 krävde förbud mot privat innehav av parabolantenner.

Tack för tipset, Matte Matik!

För övrigt, en helt annan sak: Bali är tydligen ett mycket populärt resmål för kvinnors sexturism, enligt denna artikel.

Annonser

100% kvinnor ska leda Melodifestivalen

31 oktober 2011

Jämställdheten är fantastiskt god i Melodifestivalen 2012. Det har blivit offentliggjort att den kommer att ledas av tre kvinnor. Gina Dirawi, Sarah Dawn Finer och Helena Bergström heter de.

”De är starka, de är modiga, de är glamorösa och de är begåvade”, säger Christer Björkman om den kvinnliga trojkan i Aftonbladet. Inte ett knyst om jämställdhetaspekten.

Aftonbladet, som skriver om saken här, kommenterar inte heller jämställdhetsaspekten med ett enda ord. Men om det varit tre män som presenterats som programledare hade det säkert stått ”gubbvälde” redan i rubriken, och ”gubbighet” hade varit temat för hela artikeln.

Återigen får jag vatten på min kvarn för mina misstankar om att 50/50-fördelning mellan könen inte längre räcker som mål för det feministiska etablissemanget – det är kvinnodominans som är det nya målet.

Sveriges nya devis: Ju kvinnligare, desto jämställdare!

Därför ska vi inte ha mansförbud i badhus

31 oktober 2011

Med anledning av min medverkan i Radio Stockholm från kl 15 idag presenterar jag här skälen till att vi inte ska ha så kallat kvinnosim på svenska kommunala badhus.

Kvinnosim innebär att badhuset på vissa tider bara är öppet för kvinnor. Det argument som brukar framföras för detta mansförbud är att vissa kvinnor av kulturella skäl aldrig går till badhuset när män är närvarande.

Jag kan på ett sätt förstå deras önskan om ett mansfritt badhus. Men alla önskningar kan inte infrias, så fungerar världen. Det finns nämligen starka skäl som talar emot mansförbud på badhus.

1. För det första är det inte jämställt att låta kvinnor få större tillgång än män till en resurs som i huvudsak är gemensamt finansierad via skatter.

2. Det stämmer att en grupp kvinnor av utländsk härkomst av religiösa skäl vill bada utan män. Men Sverige är ett sekulärt land och bör så förbli. Det är viktigt att hålla på vissa grundläggande värderingar. Vi vill inte ha tillbaka religionen som maktfaktor.

3. Vilken grupp som helst kan få simma ensam, inga problem med det. Men då får de också fullt ut finansiera sitt eget badhus.

4. Om vi låter religionen styra över badhusen, på vilket område kommer nästa krav på segregering mellan könen? Pojkskolor och flickskolor? Kvinnovagnar på tunnelbanan (vilket redan finns i flera länder)? Så hade vi det förr i Sverige, och jag tror att mycket få människor vill ha tillbaka det samhället.

Stockholms Stad har gjort en utvärdering av det kvinnosim som sedan en tid finns i badhusen i Tensta och Skärholmen. Bland annat har kvinnor som deltagit i kvinnosimmet svarat på frågor. Nedan kan du se hur de som simmade på Tensta kvinnosim svarade på frågan ”Varför går du på kvinnosimmet?”. Siffrorna från Skärholmen är likartade.

Det visar sig alltså att så gott som alla hänvisar till Koranen. Det visar att frågan är av religiös karaktär. Intressant är dock att notera att hälften av kvinnorna också anför andra skäl: det är ”skönt” att bara utan män, och man ”mår bra” av det.

Stockholms Stads utvärdering gäller badhusen i Tensta och Skärholmen, två områden med en stor andel boende av icke-svenskt utsprung. Men kvinnosim förekommer på väldigt många badhus runtom i Sverige, och de flesta är i områden med huvudsakligen etniskt svensk befolkning. Du kan exempelvis här se ett bildreportage från kvinnosimmet på badhuset i Köping, där det ser ut som om mer eller mindre hundra procent av deltagarna är etniskt svenska.

Religionen blir alltså en murbräcka för att ge etniskt svenska kvinnor förmåner på mäns bekostnad. Det är inte jämställt.

Jag som jämställdist finner det mycket viktigt att de två könen har samma rättigheter och skyldigheter. Det kallas jämställdhet.

Möjligtvis skulle kvinnosim kunna accepteras om lika mycket tid sattes av för manssim. Då vore det i alla fall jämställt. Men jag tycker inte vi ska ha könssegregering i Sverige. Det hör till en förgången tid. Flickskolornas tid är förbi.

Tack alla som gav tips i morgonens blogginlägg, jag har haft nytta av flera!

Nya hål i Glastaket hittade

31 oktober 2011

Glastaket är den byggnadskonstruktion som Patriarkatet har monterat för att hindra kvinnor från att nå höga poster. Enligt det feministiska etablissemanget.

Det verkar finnas rätt mycket hål i det där Glastaket. Ungefär som i en schweizerost.

Härom dagen kom ännu ett tecken på det. Då skrev Svenska Dagbladets näringslivsbilaga en artikel med anledning av att kvinnan Virginia ”Ginny” Rommety har fått jobbet som vd för IBM – världens mest sägenomspunna dataföretag.

Svenska Dagbladet skriver:

”I och med att Ginny Rommety tar över på IBM leds tre av världens största it-företag av kvinnor. För någon månad sedan tog Meg Whitman över vd-stolen på Hewlett-Packard och för drygt ett år sedan tog Ursula Burns över som vd för Xerox Corporation. Hon efterträdde för övrigt en annan it-kvinna, Anne Mulcahy”

Som sagt – Glastaket läcker.

TIPS: Kl 15.00 är jag med i Radio Stockholm för att debattera kvinnosim – mansförbud i badhus.

Hjälp mig inför radiodebatt idag!

31 oktober 2011

Hej alla jämställdister! Idag kl 15.00 ska jag vara med i Radio Stockholm för att säga vad jag tycker om fenomenet kvinnosim – att kommunala badhus stängs för män under vissa tider.

Jag är motståndare till detta av jämställdhetsskäl. Om kvinnor ska ha egna tider bör också män ha det (vilket inte är fallet). Men egentligen tycker jag att könen kan bada tillsammans. Vi har ju exempelvis inte flick- och pojkskolor längre.

Jag tror att jag i radio kommer att möta motargumentet att ”kvinnosim är enda chansen för muslimska kvinnor att bada, för de får inte bada för sina män om andra män är närvarande”. Jag tar gärna emot förslag på olika argumentationslinjer för att bemöta detta ur ett jämställdistiskt perspektiv. Jag har givetvis egna tankar, men jag kan ju ha missat vissa argument och tankegångar.

Som underlag finns en utvärdering som Idrottsförvaltningen vid Stockholms Stad har gjort om kvinnosim. Den har jag fått mig tillsänd som underlag inför radiodebatten. Du finner utvärderingen här.

Skriv gärna tips som kommentarer. Tack på förhand för alla tips!

Nutidsorienteringen har ändrats för att gynna flickor

30 oktober 2011

Via en debattartikel på Newsmill, som Magnus och Olof tipsade mig om, har det kommit till min kännedom att Nutidsorienteringen har ändrats för att flickor ska få bättre resultat.

Nutidsorienteringen är en tävling för högstadieelever där man ska hänga med i nyhetsflödet för att kunna vinna. Frågorna avser stora händelser från det senaste året. Arrangör är Dagens Nyheter.

Under 2000-talet har pojkar varje år dominerat bland vinnarna. Andelen pojkar bland vinnarna har legat mellan 59 och 96 procent. Uppenbarligen uppskattades det inte på Dagens Nyheter, för i år har provet ändrats och vips blev könsfördelningen 50/50. Dagens Nyheter skriver om saken, med stor stolthet:

En tjej som tidigare vunnit Nutidsorienteringen anser att frågorna tidigare varit ställda så att de gynnade pojkar. Så här förklarar hon det:

”Det har med frågorna att göra. De är allmänna och handlar mycket om krig och katastrofer, sådant som flickor inte är så intresserade av. Och så är det mest bilder på män i frågeformuläret. Kvinnor ser man ju nästan bara i reklamsammanhang.”

Projektledaren för tävlingen, Anna Wallin, säger att det är mycket svårt att göra frågorna könsneutrala. Sedan skriver DN:

”Men – vilket 2011 års upplaga visar – så går det.”

Det är alltså aktivt jämställdhetsarbete som ligger bakom den jämna könsfördelningen i årets Nutidsorientering.

Enligt författaren av artikeln på Newsmill, Thomas Eliasson, har typiska flickfrågor lagts in, frågor som relaterar till sådant som bloggar och mode. Eliasson skriver:

”Att göra testet var klarläggande för mig. Så uppnås jämställdhet i en frågetävling om nyheter. Man definierar om ”nyheter” till att betyda ”vad som helst som hände under året”, och väljer sedan ut 2-3 frågor som bara intresserar ett av könen. Vips har massor med duktiga män (eller kvinnor) svarat fel och det ser ut som man höjt resultatet för de andra, de som gissar eller läser veckotidningar.”

Naturligtvis ska inte frågorna vara ställda så att pojkar gynnas. Men hur vet man att de tidigare frågorna var pojkvänliga och att de nya frågorna är könsneutrala? Tänk om det är så att pojkar helt enkelt är mera intresserade av aktualiteter, eller duktigare på aktualitetskunskap, och att det nya provet i själva verket gynnar flickor?

Jag har intrycket att så fort män/pojkar är bättre på något så måste ”problemet” åtgärdas, men när kvinnor/flickor är bättre på något så är det inga problem med det. Snarare är det positivt.

Den där flickan som vann Nutidsorienteringen ett år klagar på att det är för mycket ”krig och katastrofer” bland frågorna, och att sådant intresserar pojkar. Men är inte krig och katastrofer viktiga företeelser i nyhetsflödet? Kanske viktigare än mode och bloggar?

Du kan själv svara på frågorna i årets Nutidsorientering här.

För övrigt: Maj-Britt Theorin skriver: ”Det är alltid kvinnor och barn som är krigens offer. Alltid!”. Därmed osynliggör hon de soldater, nästan hundra procent män, som dör som flugor på jordens slagfält. Jag undrar förresten om Theorin har gjort lumpen?

”Kvinnliga åldringar drabbas värst av internetbrist”

30 oktober 2011

”Bristande tillgång till datorer och internet ställer äldre utanför mycket av deltagande i samhället och sämst till ligger kvinnorna”, skriver SVT Tvärsnytt på sin webbplats.

Bakgrunden är att en undersökning inom hemtjänst och äldreboenden i Västerås har visat att var fjärde man har internetuppkoppling och ca tio procent av kvinnorna.

Man frågar sig – vad kan den skillnaden bero på?

SVT påpekar att Västerås kommun lägger ut viktig information på internet.

”Att då ställa vissa utanför för att man känner att det är för svårt det är ju ett problem det är ju ett problem med delaktigheten i samhället”, säger Mats Rundkvist på kommunen.

Han säger ”ställa vissa utanför”. Det låter som en aktiv handling. Vilka är det som ”ställer”? Vilken åtgärd har vidtagits för att kvinnorna inte ska få internet i sina rum?

Låt mig citera signaturen Info, som skrev följande i den kommentar på denna blogg (och som för övrigt var den som gjorde mig uppmärksam på saken):

”Hur bär sig patriarkatet åt för att ställa en viss boende – om det är en kvinna – ‘utanför’ internet men inte – om det är en man – en boende i rummet intill. Rena trolleriet!”

Ja, det är ju så att Patriarkatet genom årtusendena har utvecklat en långtgående skicklighet i att förtrycka kvinnor.

Läs mer här.

Musikverksamhet för ungdomar – dock ej killar

29 oktober 2011

Jag har tidigare bloggat om den pojkdiskriminerande verksamheten Popkollo, som är ett rikstäckande koncept. Nu skriver Östersunds-Posten om Popkollo i Östersund.

Så här presenterar de Popkollo: ”Är du en musikintresserad tjej mellan 12 och 19 år som vill prova på att spela ett instrument, letar efter ett band att spela i eller bara vill träffa nya kompisar med samma intresse? Då kanske ‘En smak av Popkollo’ är någonting för dig.”

En av bandcoacherna på Popkollo i Östersund är Sabina Werme (se nedan). Hon säger:

”Det handlar mycket om att det är så himla ojämlikt i musikbranschen. Det finns en väldigt stark mansnorm. Vi försöker göra så att det blir mer jämlikt, det spelar ingen roll om du är en tjej eller kille, man ska bara kunna få känna sig som en musiker.”

Det finns plats för 20 tjejer på ”En smak av Popkollo” i Östersund. Och noll killar.

Kollot arrangeras av Popkollo och Sensus Studioförbund i samarbete med Östersunds kommun, Föreningen Gamla Tingshuset och Jämtlands Musikskola. Östersunds-Posten visar i sin artikel inga som helst tecken på att reagera på att det ena könet stängs ute från verksamheten.

Läs mer här. Tack för tipset, Pär! Här kan du läsa om hur en läsare av GenusNytt skällde ut Popkollo förra gången jag bloggade om dem – och fick svar!

För övrigt 1: ”Män slår för att de kan” är rubriken för en artikel i Dagens Arena.

För övrigt 2: Upsala Nya Tidning tipsar välvilligt om hur man kan undvika genusfällorna. Inte kvinnofällorna, utan genusfällorna. Tack för tipset, Erik!

För övrigt 3: Denna man blev rejält biten nära skrevet och hotad av sin exfru när han begärde skilsmässa. Han begärde att hon skulle få besöksförbud, men fick avslag, så han tvingades flytta till annan ort.

Kastar vi bort halva begåvningsreserven?

29 oktober 2011

Aftonbladets krönikör Monica Gunne skriver en krönika om det eviga käpphästen kvinnorepresentation i bolagsstyrelser. Rubriken är ”Kvinnornas udda idéer behövs bland alla slipsar”

Jag kände för att ägna denna lördagsmorgon åt att analysera Gunnes analys.

Hon börjar med att skriva att det inte handlar om att kvinnor ska ”släppas fram”, utan om att kvinnor BEHÖVS i företagen för företagens framgång och lönsamhet. Det är faktiskt ett steg framåt i resonemanget. Monica Gunne redogör för vad hon hörde på ett seminarium som Fredrika Bremer-förbundet organiserade. Hon citerar:

”Det lättaste sättet att hitta avvikande tankar och idéer är att satsa på kvinnor i styrelserna. Hon blir som den udda killen i gänget. En tillgång.”

Så här skriver Gunne om detta:

”Enligt makthavarna på podiet, så är det inte kvinnorna som är problemet. Det är männen. Att de är så många och att de är så lika varandra. De har samma­ bakgrund och har gått i samma skolor­. De har samma intressen­: ­segling, jakt, tennis och golf. Och den här kloningen gör att de lätt kan dras in i ett så kallat ”groupthink”, att de tänker i samma slags banor­. Och att det kritiska tänkandet lägger sig platt för harmoni­ och sammanhållning.”

När det gäller risken för groupthink har hon en poäng. Men innebär det att kvinnor måste kvoteras in för att lösa (det eventuella) problemet? Monica Gunne drar den slutsatsen. Jag citerar Gunne (som i sin tur citerar en talare på seminariet hon varit på):

” ‘Det håller inte’, säger Carina­ Lundberg Markow. ‘Sverige är för litet för att bortse från kompetensen hos mer än halva befolkningen’.”

Kvinnor måste alltså kvoteras in för att landets hela begåvningsreserv ska komma till nytta, menar hon. Det är här logiken går fel.

Vilka är det som inte sitter i bolagsstyrelser? Jo, kanske (jag höfter till här) 99,9 procent av befolkningen. Även bland männen är siffran liknande. De allra, allra, allra flesta män sitter inte heller i en bolagsstyrelse. Man kan lika gärna säga att denna grupp utgör en kompetensreserv som inte utnyttjas.

Alltså borde vi egentligen kvotera in icke-styrelseledamöter i styrelser, om man resonerar som Gunne (och de flesta feminister). Då skulle man som mest dra nytta av ”begåvningsreserven”.

Det finns andra sätt än kvinnokvotering att råda bot på det eventuella problemet med groupthink. Genom att ta in personer med annan personlighet, bakgrund och livsstil än den klassiska, exempelvis.

Om man säger att man ”kastar bort halva begåvningsreserven” genom att inte ha så många kvinnor i styrelserna kan man lika gärna säga att man ”kastar bort 99,9 procent av begåvningsreserven” genom att inte ha icke-styrelseledamöter i styrelserna.

Nu kan man ju invända att just kvinnor kan tillföra ett visst perspektiv – det kvinnliga – som manliga styrelseledamöter aldrig kan tillföra. Det är förvisso sant. Men motiverar det kvotering?

Något som talar emot det är marknadsekonomins sätt att fungera. OM företag skulle bli mera framgångsrika på marknaden av kvinnliga styrelseledamöter, och därmed mera lönsamma, skulle då inte aktieägarna självmant tillsätta en hel del kvinnor? Konkurrensen är ju knivskarp i alla branscher, och lönsamhetshetsen är hysterisk. Är det verkligen trovärdigt att aktieägarna frivilligt väljer sämre lönsamhet för att hålla kvinnorna borta?

En annan sak som talar emot kvinnokvotering är respekten för äganderätten. Ska den som äger inte ett företag få välja vilka som ska leda det? Med vilken rätt kan politiker, genusproffs och andra utomstående kliva in och tala om för ägarna hur deras företag ska skötas?

Läs krönikan här.

För övrigt: Här kan du läsa en norsk artikel om hur feminister i Danmark på 1970-talet först tillämpade psykisk gruppmisshandel mot män med målmedveten nedbrytning av dem, som en bestraffning för att männen ansågs ha en kollektiv manlig skuld. Sedan tog feministerna till våld (”feministiskt våld”) för att ”kurera” männen från manschauvinism. Männen krälade i stoftet redan då, och erkände villigt sin skuld. Tack för tipset, J, GenusNytts rapportör från Norge.

Pojke i flickscouterna

28 oktober 2011

En gång i tiden fanns något som kallades kön

Vi har sedan en tid fått lära oss att uppdelningen av människor i män och kvinnor är något gammalt och förlegat. Regeringen Göran Persson skrev i ett regeringsdokument att könen bara är en ”social konstruktion” (se kapitel 1 i min bok ”Sex feministiska myter”, gratis som pdf här). Australien har infört ett tredje kön i sina pass.

Nu kommer ännu ett exempel på hur könen håller på att lösas upp, och vilka oväntade konsekvenser det kan ge. En sjuårig pojke i Denver i USA vill gå med i scouterna. Men inte pojkscouterna, utan flickscouterna.

Han fick nej, men hans mamma gav sig inte så lätt. Uppståndelsen blev stor, och det slutade med att en scoutchef sa att de inte kräver några bevis för att en person som söker till flickscouterna är flicka. Så här uttryckte sig Rachelle Trujillo, vice president of communications vid Girl Scouts of Colorado:

”Girl Scouts is an inclusive organization, and we accept all girls in kindergarten through 12th grade as members. If a child lives life as a girl and the family brings the child to us to participate in Girl Scouts, Girl Scouts of Colorado welcomes her. Girl Scouts of Colorado respects the privacy of all girls and families we work with. When a family requests membership for their daughter, we do not require proof of gender, we respect the decisions of families”.

Fritt fram för pojkar i flickscouterna, alltså, bara de kallar sig för flickor. Läs mer här. Tack för tipset, Fredrik!

Jag har funderat på det här. Kan inte könens upplösning användas för att komma runt mansdiskrimineringen? Till exempel när statligt stöd bara delas ut till kvinnliga filmare eller kvinnliga företagare. Det borde väl bara bara för män att söka och sedan säga ”ni kan inte bevisa att jag inte är kvinna”? Eller ”jag känner mig som kvinna idag”. Eller ”kön finns inte, det är bara en social konstruktion”.

En möjlighet till: Skulle inte manliga idrottare kunna anmäla sig till damernas tävlingar, och hävda att de hellre vill vara med där? Bara att hänvisa till ”social konstruktion”. Det blir ju lättare att vinna då. En genväg till mästartiteln, kanske. Det finns ju flera exempel på att kvinnliga idrottare tävlar bland männen.

Även män borde ju kunna ha lite nytta av könens upplösning.

För övrigt: ”Hemmafrun kan vi bränna på bål. Det är en kvinnofälla och i allra högsta grad omodernt. Sedan betyder inte det att man inte ska ta hand om sitt barn”, säger trendgurun Henrik Mattsson i Svenska Dagbladet. Snacka om att såga människors (kvinnors i det här fallet) rätt till en fri vilja och egna val. Läs mer här.

Hon påstår att våld mot kvinnor tystas ned

28 oktober 2011

Skribenten Elin Grelsson har skrivit en artikel i Göteborgs-Posten med denna rubrik:

.

Hennes tes är att vi i samhällsdebatten inte talar om våldet mot kvinnor. Man undrar vilken planet hon har vistats på det senaste decenniet. En google-sökning på ”våld mot kvinnor” och ”våld mot män” ger dessa resultat:

Det skrivs alltså sju gånger så mycket på nätet om våld mot kvinnor som om våld mot män. Detta  trots att våld mot män är betydligt mera utbrett (källor och statistik: se kapitel 4 i min bok ”Sex feministiska myter”, gratis som pdf här). Män drabbas värre än kvinnor av både lindrigt och grovt våld, men skillnaden är störst för det grova våldet (som grov misshandel, mord och dråp).

En Google-sökning är förstås inte särskilt vetenskaplig. Jag gick därför till riksdagens sida för sökningar bland alla riksdagsdokument och tog fram siffror för hur ofta termen ”våld mot kvinnor” förekommer jämfört med termen ”våld mot män”. Sökresultaten finner du nedan:

.

125 mot 0 alltså, i kvinnornas favör, när det gäller politikernas intresse för våld mot de två könen. Det kön som drabbas värst av våld har fått sin utsatthet för våld omnämnt 0 gånger i riksdagen. Är det ett tecken på att våld mot kvinnor tystas ned, Elin Grelsson?

Elin Grelsson skriver:

”Vi har hamnat i ett läge där det blivit allt svårare att tala om det systematiska våldet mot kvinnor som en konsekvens av patriarkala strukturer och ojämlikhet.”

Det stämmer vare sig med mina observationer eller objektiva fakta. Det talas väldigt mycket om våld mot kvinnor. Om det är något våld som det inte talas så mycket om så är det våldet mot män. För övrigt, vad har du för belägg för att hävda att ”patriarkala strukturer och ojämlikhet” ligger bakom våldet, Elin Grelsson?

Grelsson fortsätter:

”Varje konstaterande, oavsett hur mycket fakta som ligger bakom, riskerar att bli en debatt av kränkta män som ‘minsann inte är såna’. Det är så gott som omöjligt att diskutera statistiken kring det manliga våldet, utan att bli kritiserad för att kollektivisera och anklaga alla män.”

Ja, det kanske beror på att de som tar upp det här mycket ofta gör just det: kollektiviserar och anklagar hela gruppen män. Hur många procent av männen tror du slår sina kvinnor, Elin? De allra, allra flesta männen slår inte sina kvinnor. Skuld är individuell.

Elin Grelsson fortsätter:

”Men faktum kvarstår: Dagligen utsätts kvinnor för psykiskt och fysiskt våld, övergrepp och livshotande misshandel. Hur ska vi kunna tala om det och föra upp det till den politiska nivå där det hör hemma, om vi inte kan tala om det uppenbara: att så gott som alla förövare är män?”

Dagligen utsätts båda kön för våld, Elin. Mest män.

Beträffande det sista påståendet, att så gott som alla förövare är män, vill jag invända att när det gäller relationsvåld finns många undersökningar som visar att kvinnor står för ungefär lika mycket våld som män. Källor: Se ovan nämnda kapitel i min senaste bok, liksom kapitel 12 i min bok ”Mansförtryck och kvinnovälde” (gratis som pdf här).

Visst är män kraftigt överrepresenterade bland personer som döms för våldsbrott. Men det innebär inte att de flesta män slår. Tvärtom. Dessutom skulle statistiken nog se lite annorlunda ut om inte kvinnors våld mot män i nära relationer sopades under mattan.

Det är en väldigt osaklig och obalanserad artikel du har skrivit, Elin Grelsson. Jag skulle vilja hävda att den är typisk för debattklimatet på genusområdet i Sverige i nådens år 2011.

En sådan mansmottagning…

28 oktober 2011

Jag fick ett mejl från Google Alerts, vilket ledde mig till denna rubrik i Västerbottens Folkblad:

Äntligen en positiv nyhet att rapportera på bloggen, tänkte jag. De är progressiva i Skellefteå!

Sedan läste jag artikeln. Så här börjar den:

”En mottagning för män som utövar våld kan bli verklighet nästa år. Nu har det första året av projektet Centrum för män – mottagning för män med våld i nära relationer, avslutats och rapporterats. – Det är brottsliga och sociala problem som drabbar kvinnor framför allt, säger Gunilla Åström, socialnämndens ordförande.

Mottagningen är ett samverkansprojekt mellan socialtjänsten och vuxenpsykiatrin. I kommunen finns redan Centrum för kvinnofrid, där våldsutsatta kvinnor och barn som sett våldet får stöd och hjälp. Behandlingen av männen är ett bra sätt att bekämpa våld mot kvinnor i nära relationer.”

Så var det med den satsningen på män. Rollfördelningen är klar. Män är Det Skyldiga Könet, kvinnor är Det Drabbade Könet.

För övrigt: Här kan du läsa en vettig artikel om den infekterade hemmafrufrågan. Har tyvärr tappat bort vem som tipsade mig.