Män slaktas – därför mest synd om kvinnorna

by

Ulrika Kärnborg på Aftonbladet recenserar David Grossmans roman ”På flykt från ett sorgebud”, som hon kallar ”en glödande antikrigsskildring”. Tyvärr utvecklas Kärnborgs artikel till ett spott i ansiktet på män. Vad säger du om detta:

”Journalisterna och människorättsorganisationerna kan beskriva för oss hur krigets första offer är kvinnorna och barnen, men bara skönlitteraturen skildrar konsekvenserna så de känns inpå bara huden. Patriarkatet ställer kvinnorna och deras erfarenheter åt sidan. Hur är det att vara mor och se sina söner slaktas på bästa sändningstid?”

Först säger Kärnborg att krigets första offer är kvinnor (och barn) – och alltså inte män. Kvinnor drabbas värst. Grovt orättvist redan där.

Sedan erkänner hon att män ”slaktas” på slagfältet. Men det är trots det inte de slaktade männen det är mest synd om, det är deras mödrar (kvinnor alltså) som tvingas se på teve när deras söner ”slaktas” som lider mest.

Därutöver säger Ulrika Kärnborg att kvinnornas erfarenheter ställs åt sidan. Hon menar att kvinnornas lidande (när de tvingas se på teve hur deras söner slaktas) inte ges tillräcklig uppmärksamhet.

Sedan drar hon in begreppet ”patriarkatet” i det hela, ett begrepp som ju symboliserar manligt glidande på en räkmacka och kvinnlig underordning. Men när ”patriarkatet” uppenbarligen ”slaktas” på slagfältet verkar det ju inte vara så rasande attraktivt att vara medlem där.

Snacka om att att ha en fullständig blindhet för lidande när det rör sig om män. Snacka om att se saken ur ett hårdvinklat, kvinnligt perspektiv. Var finns empatin? Var finns ödmjukheten inför det vidriga? Var finns den kvinnliga tacksamheten för att män i alla tider har offrat sig på slagfälten så att kvinnorna skulle slippa?

Läs mer här.

44 svar to “Män slaktas – därför mest synd om kvinnorna”

  1. Kristina Says:

    Ja, de döda kan ju inte sörja.

  2. En Läsare Says:

    ”Patriarkatet”, som tvingar ut männen till att slaktas, gör det alltså för att plåga kvinnorna, som ”tvingas” att se det på TV?

    Vad är egentligen värst?

  3. Petter Says:

    Män dör i krig.
    Kvinnor nyttjar vården.
    Kulor är billigare än medicin.
    Män bidrar med mer skattepengar till samhället än vad kvinnor gör..
    Vem är det som har roligt på vems bekostnad egentligen?

  4. Jämställdhetsfeministern Says:

    Klart det är mest synd om kvinnorna. Kvinnor drabbas alltid värst. Det har feministisk forskning tydligt visat. Det är ju män som krigar – så de får ju skylla sig själva om de slaktas på slagfältet.

  5. John Nilsson Says:

    Ulrika Kärnborg:
    …”krigets första offer är kvinnorna och barnen”…

    och:

    ”Hur är det att vara mor och se sina söner slaktas på bästa sändningstid?”

    Vilket otroligt självmål – och att hon inte ser det! Obegripligt!

  6. Joakim Says:

    Jämställdhetsfeministern, förbered dig på att bli utmanad under nästa kandidatur om din post! Jag tror Ulrika Kärnborg blir din svåraste rival hittills. Men må bästa kvinna vinna. Lycka till till er båda!

  7. Joakim Says:

    För övrigt Pär, så glömde du andra stolpskottet i rad: ”Hur överlever man med vetskapen om att ens vuxna barn – han som en gång var ett spädbarn med lent hår – ägnar dagarna åt att skjuta gummikulor på svältande småpojkar?”

    En sådan kvinnofridskränkning att skjuta gummikulor på svältande småpojkar!

  8. Sigvard Says:

    Ulrika Kärnborg:…”krigets första offer är kvinnorna och barnen”…

    (En träff på Aftonbladet)

    Uttrycket skulle kunna relateras till ett äldre och vanligare:

    ”Krigets första offer är sanningen”.

    (46 000 träffar på Google)

  9. ninnitokan Says:

    Än mer ofattbart är att feminist-män inte ser detta. Att inte queer-feminister ser vilken vidrig flagga dom ställer sig under.

    Någon feminist här sa något i stil med ”att feminism var ett paraplybegrepp”, jag kan inte för mitt liv förstå att man vill ta i ett paraply som är såhär totalt genomruttet i vissa delar,

    Hur kan man tro att man kan välja ut sin egen lilla pytte-ö inom feminismen och svära sig fri från vad resten av den världen skapar?

    Hur kan man sluta upp bakom det här som man, eller som kvinna med söner eller för den delen en kvinna som är hetero/bi?

    Otroligt korkat.

  10. AV Says:

    UK är kanske religiös fanatiker? Inom flera religioner anses ju livet på jorden vara själva prövningen för att sedan komma till ett bättre ställe (himlen, paradiset, valhall…). Och då har hon ju rätt. Männen har det ju lite obekvämt just när de dör men sedan hamnar de ju omedelbart i paradiset, martyrer för sakens skull. Inom vissa religioner får de sedan ett antal oskulder till sitt förfogande (hur de nu lyckades dö orörda i jordelivet). Kvinnorna och barnen får ju se sina fäder, bröder och söner dö och måste leva vidare här i jämmerdalen med denna sorg. Självklart det yttersta beviset för det patriarkala förtrycket av kvinnor och barn.

    För oss som faktiskt uppskattar tiden här på jorden är tiden man kunde leva det största offret. Sen får man nog anse att de män som överlever invalidiserade med PTS har det liiite värre än de som mist nära hemma i säkerhet.
    Dagens lästips till UK: ”På västfronten intet nytt”. Och sedan hem och dra något gammalt över sig.
    Dagens musiktips: ”The band played waltzing Mathilda.”
    Dagens filmtips: ”Den längsta dagen” och öppningsscenerna från ”Rädda menige Ryan”.

    Hade boken handlat om kvinnor och barn i krigszonen kunde jag förstå hennes uttalande bättre, men att jämföra krigets fasor med de som ser det på tv och får hem en kista är lite förmätet. Även om man säkert kan skriva en bok om de hemmavarandes känslor. Spänningen ligger väl just i kontrasten mellan männens helvete mot tryggheten och ovissheten hemma?

  11. Sötisen Says:

    Feminist-tanten Kärnborgs resonemang håller den vanliga feministiska nivån. Det vill säga uppenbar kalkon-nivå.

    Saltat med pladder om det feministiska fantasispöket *patriarkatet*.

    Jösses=)

  12. Jay Says:

    Vänta nu… är det här månne en kvinnofälla?

  13. Johanna Says:

    Menar ni att säga att krig inte drabbar kvinnor utan att det egentligen är män enbart som drabbas och att kvinnor lidande (som Kärnborg faktiskt tycks antyda) enbart är passivt och indirekt? Jag anser att samtliga drabbas; män, kvinnor och barn. Ingens lidande skall värderas högre eller lägre. Inte mäns, inte kvinnors. Däremot barn är särskilt skyddsvärda och drabbas eftersom de är mest värnlösa. Krig drabbas ett helt samhäller, militärt som civilt, varför det egentligen borde vara omöjligt att värdera lidande överhuvudtaget. Lidande borde anses sakna kön. Därmed vill jag ha sagt att INGENS lidande borde lyftas fram särskilt.

  14. Lorem Ipsum Says:

    @Jay, allt som är bra _eller_ dåligt är en kvinnofälla. En riktig helgardering från feministiskt håll. Går inte att förlora med ett sånt upplägg.

  15. Carl Says:

    Självklart är det synd om kvinnorna eftersom männen överger familjen för att ägna sig åt sin hobby: Krig.

    Förstår ju vilken världsfrånvänd radikalfeminist som helst.

  16. ninnitokan Says:

    Johanna:
    Ingens lidande skall värderas högre eller lägre. Inte mäns, inte kvinnors. Däremot barn är särskilt skyddsvärda och drabbas eftersom de är mest värnlösa.

    Precis så! Du är så välkommen till oss jämställdister!

    Det hela detta inlägget vänder sig mot är att någons(kvinnors) ledande värderas högre än annans(mäns). Detta görs trots att det är uppenbart tokig omvänd ordning i just denna sak.
    Just detta sammanfattar allt som hela denna bloggen försöker visa på, det är just detta vi jämställdister vänder oss mot vad gäller nutidsfeminismens och er agendas konsekvenser på samhället och våra värderingar.

    Att du inte ser ”krigets första offer är kvinnor” just är att värdera kvinnors lidande som det första/värsta/högre och därmed indirekt säga att mäns lidande kommer på andra plats/lägre, visar bara hur totalt förblindad du är av vår samtid. Försök öppna ögonen är du söt?

  17. Jocke Says:

    I alla tider, i alla krig, överallt och hela tiden har männen betalat det högsta priset. I svenska medier får vi exempelvis läsa om kvinnorna som har protesterat under den arabiska våren. Under tiden har med största sannolikhet tusentals unga män dödats. Det är de unga männen som tagit de största riskerna och offrat sig. Det är de unga männen som borde tackas och hedras.

    I Sverige får fåra feminister det dock till att kvinnorna är offren, det är kvinnorna det är mest synd om. För mig är detta det kanske allra tydligaste beviset för hur man i vår värld nedvärderar män och mäns lidande på ett helt horribelt sätt. Ett mansliv har inget värde. En man får skylla sig själv, eller till och med förväntas offra sig. En man är som ett djur. Ett kreatur.

    Under tiden sitter feministerna och tycker synd om sig själva – ty de är ju kvinnor. Det vill säga alltid offer.

  18. AV Says:

    Johanna: Nej, ingen förnekar att kvinnor och barn lider i krig. Självklart lider alla på sitt sätt. Frontsoldaten, flyktingen och de anhöriga hemma på olika sätt. UK´s fel är att hon jämför dessa lidande med strofer som ”krigets första offer är kvinnorna och barnen” och just i meningen de anhöriga hemma.

    Det är ganska infantilt att jämföra lidande med ”kvinnor drabbas värst i krig”. Och när de hemmavarande ofta stödjer att sonen drar i krig (My son, your country is calling you to arms!) och då är deras lidande lite självförvållad? Jag har nog mest sympati för sonen som grupptrycktes ut i krig och dog. Sen skulle det vara intressant att läsa en bok om de hemmavarandes känslor beroende på orsakerna att deras son drog iväg. Men det är ingen genusfråga. Finns ju fäder, bröder och söner kvar hemma också!

  19. Anders Says:

    Mja… På sätt och vis förstår jag inlägget i debatten – nuförtiden är 90% av alla krigsoffer civila (inklusive civila män och gamlingar); de första som dör när kriget börjar är med största sannolikhet män, men efter tid blir det mer och mer kvinnor och barn som dödas.

    Problemet som jag ser det är att skribenten verkar tro att ALLA män, oavsett ålder är ute och slåss, och det är helt enkelt inte sant.

    Att försöka gradera lidande är lite knepigt – en man som skjuts ihjäl i sitt skyttevärn dör lika mycket som en kvinna som krossas under ett bombat hus. Ingendera är särskilt trevligt, och slutresultatet blir detsamma.
    Svält och lidande drabbar alla – särskilt civilbefolkningen (ser ni hur jag buntade ihop både civila män, kvinnor och barn där?) under långvariga konflikter, då militären prioriterar att stödja trupperna istället för civilbefolkningen.

    Men att säga att kvinnor drabbas värst är huvudlöst.

  20. ninnitokan Says:

    Jocke:
    ”I Sverige får fåra feminister det dock till att kvinnorna är offren, det är kvinnorna det är mest synd om. För mig är detta det kanske allra tydligaste beviset för hur man i vår värld nedvärderar män och mäns lidande på ett helt horribelt sätt. Ett mansliv har inget värde. En man får skylla sig själv, eller till och med förväntas offra sig. En man är som ett djur. Ett kreatur.”

    Mm. Jag har sett så många manliga feminister stå med hatten i näven och be om ursäkt för den kollektiva skuld de har för att de är män. En gång minns jag tydligt. Då diskuterade kvinnor på ett forum ”hur män beter sig på nätet” varvid män(samtliga kallar sig feminister) gick in och bad om ursäkt.
    Jag mådde så illa av att se på att de tror sig ha ett kollektivt ansvar för hur vissa män beter sig att jag gick in för att styra skeppet åt sidan och därmed skona dessa män från att uppleva en kollektiv skuld.

    Hade någon kommit in på ett forum och sagt ”hur kvinnor beter sig på nätet”, hade jag blivit förbannad, slagit näven i bordet och sagt ”ge fan i att göra mig som kvinna skyldig för andra individers handlingar”. Jag förbluffas av att nutidsfeminismen lyckats kuva många män så fullständigt att de inte ens själva ser vad som sker. Tillika förbluffas jag av att många kvinnor verkligen tagit på sig den offerkofta som stickats till oss.

    Jag fullständigt vägrar offerkofta, jag är kvinna och jag är bra. Det är inte synd om mig. Jag är som 3-åringen, jag kan själv. Fan ta den som kommer och säger annat.

    Stå upp för fan! Ta inte feminism-skiten mer!

  21. ninnitokan Says:

    Anders.
    Mm, det är just huvudlöst. Finns ingen här som förnekar att alla lider.

    För min del är det barnens lidande och barnens väl som är nr 1. Jag växte upp med en flyklingström från Vietnam. Jag var inte gammal, kanske 10-12 år, två syskon kanske 3-5, kasta sig instinktivt till marken framför mina ögon för att ett flygplan kom över oss. I deras värld var det ljudet kopplat till bomber. Det var en känslomässigt stark upplevelse att se dom och först efteråt koppla vad det var som hände, starkare än något jag någonsin sett på tv.

    Utöver barnen så vägrar jag gradera eller gruppera oss efter kön. Vad spelar vårt kön för roll, jag fattar det helt enkelt inte.

  22. Backlash Says:

    I det patriarkala mellanöstern ställer sig manliga demonstranter som mänskliga sköldar framför kvinnorna när det hettar till. Enligt en rapport på radion i våras föstes kvinnorna in mot mitten av torget och männen ställde sig i cirkel runtom för att skydda dem när militären kom.

    Fast en feminist skulle nog vinklat detta till att ‘Kvinnorna inte släpps fram’

  23. michael Says:

    Kollektivskuld då blir kön allt individ inget då visar feminismen sitt rätta ansikte.
    Som Gudrun sagt man måste generalisera för att se en struktur exakt samma resonemang som rasister har när det gäller invandrare

  24. hjalmar Says:

    ”Kollektiv skuld” är en illusion, en sorts härskarteknik. Används för att förtrycka och bedra alla som låter sig luras. Har sannolikt använts i alla tider, för att stärka sin egen maktposition och försvaga andras.
    Redan romarna kallade andra folkgrupper för ”barbarer”. Vita(svenska) män är vår tids slagpåse.

  25. P Says:

    Kärnborgs artikel är makalöst okänslig för mäns och pojkars utsatthet. Skrämmande.

  26. Anders Says:

    @ninnitokan: Man behöver inte ens gå till barnen för att se sådant – jag pluggade för några år sedan med ett gäng utlänningar från olika håll i världen, främst från ex-Jugoslavien och mellanöstern. Plötsligt började hesa fredrik tjuta och någon undrade vad det var. Jag svarade att det var flyglarmet, och två sekunder senare var halva klassen på väg ut i jakt efter ett skyddsrum.

    Annat exempel: Jag arbetade med en kvinna som kom från ex-Jugoslavien när det var som överjävligast där. När de landade i Sverige var hennes fyraåriga dotters första fråga: ”Var finns skyddsrummen?”

    Krig påverkar alla, oavsett ålder. Det jävliga är när det drabbar sådana som inte kan försvara sig.

  27. Liberalen Says:

    I Aftonbladet skriver således en feminist återigen uppenbart förljuget.

    Själv undrar jag stillsamt denna fredag, blir inte feministen kräkleds på sig SJÄLV, att så pinsamt förutsägbart återupprapa könskollektivistiska lögner, år ut, och år in?

  28. Mattias Says:

    Johanna,

    visst lider alla i krig, det håller jag med om. Men du kan väl ändå inte på allvar jämföra lidandet att dö med lidandet att förlora någon närstående?

    Det låter ungefär som de som säger ”jag skulle hellre DÖ än att bli våldtagen”. Suck. Finns säkert någon som skulle det, men de flesta skulle nog hellre leva om de får välja.

    En gammal paroll från feminismen är ju annars att kvinnor drabbas VÄRST. Och nu är helt plötsligt argumentet att det inte speklar roll vem som drabbas värst utan alla drabbas. Suck 2.

  29. hsl Says:

    Kanske ligger det traumatiska i att andra gör något som involverar en stor risk medan de själva sitter hemma och tittar på TV (alternativt radio, tidningar, internet)?

  30. michael Says:

    När man delar in människor i grupper t.ex män invandrare judar osv så gör man det för att avhumanisera dom.Då gör man dom just till dom inte individer människor.Med drömmar om att finna kärleken bilda familj med oro och glädje över sina barn osv.Man gör dom till ett ansiktslöst kollektiv som då blir lättare att spotta på och diskriminera å förtrycka.Feminismens retorik är inte ny den är gammal den är precis som andra ismer som bygger på vi och dom

  31. Pelle Says:

    Vilken ‘ironisk’ tur att allmän värnplikt mer eller mindre är ett minne blott, innan den gällde för kvinnor också. Annars kanske det hade blivit ‘jämställt’ på krigsfronten också. Vem fan vill dö? Knappast de som pga sitt kön måste strida för sitt land utan att egentligen fått säga sin åsikt.

  32. Jämställdhetsfeministern Says:

    @Mattias
    Det Johanna vill säga är att alla drabbas och lider under krig – och därmed är krigets första offer kvinnorna och barnen. Fattar du inte det? Männen kommer ju förhållandevis lindrigt undan, då de slaktas på slagfältet. De verkliga offren är de kvinnor som ser detta på tv.

  33. ninnitokan Says:

    Anders, Säkert är det så. Jag har bara inte stött på fenomen så hos andra än dessa barn.

  34. Ullis Says:

    Men Hallå! I alla historieböcker som beskriver olika krig handlar det ju bara om hur soldaterna och de som krigar har det. Det handlar väldigt lite om hur det drabbar oskyldiga. Att män som väljer att gå ut i krig blir skadade borde inte vara så konstigt för den normalbegåvade. De som blir soldater får skylla sig själva tycker jag.

  35. Jämställdhetsfeministern Says:

    @Ullis (och alla andra)

    Skönt att någon här instämmer med det jag sa ovan! Tack Ullis, en intelligent och kunnig feminist som dig kan man lita på.

    Män som slaktas på slagfälten får skylla sig själva, för de har ju valt att gå ut i krig (och kom inte och påstå att män tvingas ut i krig, värnplikten är ju som bekant en myt, som patriarkatet hittat på för att förtrycka kvinnor – nej män älskar att kriga och gör det helt frivilligt). Detta förstår ju varje normalbegåvad person.

    Historieböckerna borde inte handla så mycket om soldaterna som väljer att kriga och sprängas till döds på slagfälten, utan om de verkliga offren – dvs kvinnorna som tvingas bevittna eländet på tv.

    Lyssna på Ullis och mig, så ni förstår hur saker och ting egentligen ligger till!

  36. Joakim Says:

    ninnitokan och Jämställdhetsfeministern, jag tycker faktiskt att ni gick på Johanna onödigt hårt. Det är uppenbart att det är en klok och i grunden jämställdistisk tjej som bara missförstod oss. Då kan man faktiskt vara lite ödmjuk. Däremot kan jag hålla med om att hon uppenbarligen läste igenom inlägget lite väl slarvigt som inte såg Kärnborgs självemotsägele om att det är mer synd om sörjande mödrar än stupade söner.

  37. Anders Says:

    @Ullis: Verkligen? För de historieböcker jag läst skrivs det om civilbefolkningens lidande också. Visst, det är generalerna som planerar och soldaterna som slåss, men det är civilbefolkningen som lider. Mängder av reportage från moderna krigshärdar har visat på civilbefolkningens lidande; böcker om gamla krig visar också på hur civilbefolkningen påverkats – hur bönderna gick och plöjde mellan skyttegravarna under första världskriget, hur de tyska städerna demolerades under de allierades bombningar, hur Stalin vägrade evakuera de civila från Stalingrad… Det finns otaliga exempel.

  38. Sören Says:

    Ullis; hur många män har ”valt” att gå ut i krig? Att en hel generation unga män raderades ut 1914-18, t.ex. var deras eget fel? Hört talas om värnplikten? Det var, och är ett TVÅNG, många gånger under hot om avrättning.

  39. Sören Says:

    ”De som blir soldater får skylla sig själva tycker jag”. Det var nog den dummaste kommentar jag läst, hur många väljer att bli det? Jag blev själv TVINGAD att vara soldat under ett år, här, I Sverige, det var inget jag valde.

  40. ninnitokan Says:

    Joakim
    ”ninnitokan och Jämställdhetsfeministern, jag tycker faktiskt att ni gick på Johanna onödigt hårt. Det är uppenbart att det är en klok och i grunden jämställdistisk tjej som bara missförstod oss. Då kan man faktiskt vara lite ödmjuk.”

    Jag har letat igenom denna sida och det enda som jag hittar som jag skrivit till Johanna är den här.

    Är det den du åsyftar så har jag noterat din kritik. Men det är definitivt inte en ton som jag ber om ursäkt för. Jag kan inte sitta och väga varje ord på vågskål för att passa allas smak.

    Är det något annat du åsyftar så tar jag gärna mot kritik för att ta ställning till om jag anser mig agerat på ett klandervärt sätt. Vi kan alla fela:) Men då får du vara mer specifik så jag vet vad det är du kritiserar mig för.

  41. Joakim Says:

    @ninnitokan
    Jag tycker att du ofta skriver mycket vettiga inlägg, så jag utgår därför ifrån att även du missförstod den som missförstod. Det jag reagerade på var att du förpassade henne till nutidsfeministerna och tolkade hennes budskap som att kvinnors lidande var värre än mäns. Detta trots att hon sa ordagrant: ”Därmed vill jag ha sagt att INGENS lidande borde lyftas fram särskilt”. Det stora problemet var ju i grunden att Johanna på något mycket märkligt sätt tolkade Pär Ström som att kvinnors lidande av krig ENDAST är passivt och indirekt som t ex när man ser sina söner dö i TV. Hennes budskap var alltså att både män och kvinnor, om än i olika utsträckning, dör av krig, och den enda logiska förklaringen jag kan hitta är att hon uppenbarligen inte läste igenom det inlägg hon svarade på. En sak är åtminstone säker: Hon kan omöjligt hålla med Kärnborg med sin värdegrund. Jag vet inte om hon kanske är väldigt impulsiv, men av hennes kommentar att döma kan hon bara ha uppfattat den sista meningen och helt tagit den ur sitt sammanhang: ”Var finns den kvinnliga tacksamheten för att män i alla tider har offrat sig på slagfälten så att kvinnorna skulle slippa?”

    Så med andra ord: Hon förtjänar definitivt kritik eller åtminstone en övertydlig förklaring, men ni gav henne fel typ av kritik. Antagligen pga dubbelt missförstånd.

  42. ninnitokan Says:

    Joakim:
    Jag har ingen koll på Johanna, men det var just den meningen jag reagerade på.
    ”Därmed vill jag ha sagt att INGENS lidande borde lyftas fram särskilt” skrev hon till ett inlägg där Pär lyfter fram att kvinnors lidande är ”det första”.

    Det förtjänar kritik precis som du skriver. Att min kritik inte faller dig i smak, att du anser det är ”fel typ” är helt okej med mig. Du får lov att tycka så, jag är inte ense med dig. Jag tycker jag höll en god men bestämd ton helt utan personliga påhopp eller annat otrevligt.

    Har hon skrivit det så, utan att eg mena att ”krigets första offer är kvinnor” inte är att sätta någons lidande före någon annans pga att hon ”kanske är väldigt impulsiv” så går det ju utmärkt att komma in och säg ”jag läste nog lite illa” eller något så hade det varit helt fine för mig.
    Då hade jag svarat typ ”Bra! Alla är vi människor som felar då och då. Inte mer med det:) ”

    Jag har noterat din kritik, jag har brytt mig om att leta upp vad jag skrev för att se om jag ansåg kritiken var befogad. Hade jag ansett Kritiken var befogad så hade jag bett om ursäkt. Jag gör också fel, det är helt mänsklig. I detta fall är vi dock av olika uppfattning, vilket är helt okej. Vi får lov att tycka olika.

    Vad förväntar du dig av mig? Att jag ska be om ursäkt för att du anser att min kritik var ”av fel typ”?
    Sorry, men då kommer jag göra dig besviken. Du får inte mer av mig än att jag alltid tar ställning till kritik och sen agerar efter vad jag själv anser.

    Hoppas vi kan vara nöjda och sätta punkt så här.:)

  43. Joakim Says:

    Jag tänker inte fortsätta diskussionen, men jag vill avsluta med att jag inte begär att du ber om ursäkt. Jag ville bara säga min uppfattning.

  44. ninnitokan Says:

    Joakim. Det är helt okej:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: