Archive for november, 2011

Nyhet: Kaffe odlat av kvinnor

30 november 2011

Nu går det att köpa flera olika kaffesorter där kaffebönorna är odlade av kvinnor. Paketen är märkta ”coffee grown by women”. Se nedan.

Så här skriver livsmedelsföretaget Dagsmeja i ett pressmeddelande om saken:

”Medan kvinnlig egenmakt finns med i Fairtrades principer så vill Equal Exchange gå ännu längre och utmana gängse Fairtrade för att visa att ribban kan höjas och att kvinnor kan få samma valmöjligheter som män.

Det är familjeodlingar, och inte plantage, som producerar merparten av världens kaffe – och bland det bästa. Men trots att det är kvinnor som gör det mesta arbetet på gårdarna så har de oftast lite inflytande. 

Man vet att när kvinnor kontrollerar hushållets inkomster så förbättras familjens hälsa, näringsintag och utbildning snabbare eftersom mindre pengar spenderas utanför hushållet.

Vi tror att en utveckling av spårbart kaffe från kvinnliga odlare är en naturlig utveckling av Fairtrade. Vi försöker förbättra kvinnors status och möjlighet till självständighet genom dessa steg.”

Enligt berättelsen i pressmeddelandet jag länkar till ovan har det egentligen alltid varit kvinnorna som har utfört arbetet i samband med kaffeodling. Efter skörden har kvinnorna burit kaffet på ryggen till marknaden, medan männen gått bredvid utan att bära. Därefter har männen supit upp de pengar som kaffet har gett. Det nya i den aktuella kvinnoproduktlinjen är att kvinnorna får pengarna.

Så egentligen är det – om man ska tro pressreleasen – lite missvisande med etiketten ”kaffe odlat av kvinnor”. Det borde heta ”kaffe som kvinnor fått pengarna för”.

Stämmer verkligen den bild som målas upp i pressreleasen, att män super upp pengarna som skörden ger så fort de får chansen men allt blir bra om bara kvinnorna får pengarna? Mot bakgrund av att många andra påståenden om hur dåliga män är har visat sig vara överdrifter, vinklingar eller rena myter så tar jag mig friheten att tvivla.

Dessutom bygger bilden på en väldigt fyrkantig indelning av människor i dessa fattiga länder i två halvor, där den ena är halvan är fantastiskt ansvarstagande och godhjärtad medan den andra är grovt ansvarslös. Min erfarenhet är att världen sällan eller aldrig är så indelad i svart och vitt.

I serien ”Kaffe odlat av kvinnor” kan man välja på följande rostningar:

Amelia kallsinnig inför mördade män

30 november 2011

Tidningen Amelia verkar bli alltmer politisk – vilket innebär feministisk. Tidigare har de drivit kampanj mot företag med övervägande män i ledningen. Då var det meningen att sådana företag skulle märkas med klistermärken med följande utseende:

Nu har redaktionsmedlemmar från tidningen åkt ut med stegar i flera städer och bytt ut namn på sammanlagt två gator och ett torg – så att de fått namn efter kvinnor som blivit mördade. Exempelvis blev Drottninggatan i Stockholm omdöpt till Lise Fougstedts gata.

Så här säger Amelias chefredaktör Åsa Lundegård om saken:

”Dessa kvinnor har blivit en siffra i ett stapeldiagram. Ofta när vi pratar om kvinnovåld vänder vi blicken ut i världen. Men de mördade och misshandlade kvinnorna finns här också. Alldeles för sällan bryter vi ner problemsiffrorna till personerna bakom.”

Naturligtvis är mord det vidrigaste brott som finns (möjligen efter terroristbrott), och jag har absolut inget emot att hedra personer som drabbats av detta fruktansvärda brott. Vad jag däremot har svårt för är genusperspektivet. Varför är det specifikt kvinnliga mordoffer som ska hedras? Är det värre när en kvinna blir mördad än när en man blir det? Är kvinnors liv mer värda än mäns?

Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet var det 135 män mot 95 kvinnor som utsattes för mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång under 2010. Alltså dog 42 procent fler män än kvinnor av våld. Kan då ond bråd död kallas för en kvinnofråga?

När en man blir mördad, blir han då något mer än en ”siffra i ett stapeldiagram”? Knappast. Han blir också en ”siffra i ett stapeldiagram”.

Talar man om hedrande av dödsoffer så skulle man för övrigt kunna överväga att hedra dem som ger sitt liv på jobbet för att vårt samhälle ska kunna fungera. Under 2010 dog 58 personer på jobbet i Sverige. Om man skulle få för sig att anlägga ett genusperspektiv på saken så visar det sig att denna grupp består av 1 kvinna och 57 män. Blir de något mer än en ”siffra i ett stapeldiagram”?

Missförstå mig inte. Ett enda mord är ett för mycket. Men jag har svårt att se mäns liv som mindre värda än kvinnors liv. Detta eftersom jag är jämställdist – och därmed tror på båda könens lika värde, rättigheter och skyldigheter.

Läs mer om Amelias aktion här och här (den senare länken är Amelias egen motivering av aktionen). Tack för tipset, Thomas, Kaveh och TurboTure.

För övrigt fick jag igår följande intressanta mejl från signaturen Kristin, som blottlägger en intressant fördom:

”Såg ett inslag i Nyheterna TV4 i går kväll om skärpt djurskyddslag. Utredaren vill bla att tidelag ska vara straffbart. En kvinnlig hundpedagog säger att det är svårt att bevisa tidelag med hund. ”Det är ett spermaprov som behöver tas………”. Både jag och min man regerade på detta. Finns det inga kvinnliga förövare? Jag antar att det inte var hundsperma hon menade.”

Sexistiskt forskningsprogram ger kvinnor 67 miljoner

29 november 2011

Nu har Vinnova delat ut 67 miljoner kronor till 26 ”lovande” kvinnliga forskare för att de ska få bättre möjligheter att skaffa sig forskarmeritering. De 26 kvinnorna får upp till halva lönen betald ”för att jobba i en ledande forskningsmiljö”, som Vinnova uttrycker saken.

Satsningen sker inom ramen för ett Vinnova-program kallat Vinnmer, som är en sexistisk satsning. Så här beskriver Vinnova stolt sexismen:

”En svaghet som Vinnova identifierat i dagens system är att relativt få kvinnor meriterar sig jämfört med männen. VINNMER inriktas därför på att förstärka möjligheterna till forskarmeritering efter doktorsexamen för kvinnliga disputerade forskare.”

Alltså: Först struntade man i kön, och tillämpade alltså jämställdhet. Men så blev man inte nöjd med utfallet, och då började man göra kön (det ena) till ett krav för att få pengar. Jag tror de kallar det jämställdhetsarbete. Man skakar på huvudet. Man baxnar.

Du finner information om den här kvinnosatsningen här. De kvoterade kvinnorna i denna omgång är:

• Alyssa Joyce – Göteborgs universitet, Cawthron Institute, New Zealand och Ostrea Sverige AB
• Anna Ström – Chalmers och Unilever R&D Vlaardingen, The Netherlands
• Annika Pohl – Uppsala universitet och Stockholms Universitet
• Belen Martin-Matute – Stockholms universitet och Institute of Chemical Research in Catalonia, Spanien
• Cecilia Eriksson – Uppsala universitet och Hamamatsu University of Medicine, Japan, samt Denator AB
• Elin Esbjörner – Chalmers och SLU Uppsala
• Elisabeth Almer Boström – Göteborgs universitet och Harvard Medical School, USA
• Feifei Gao – Stockholms universitet och University of Caen, Frankrike
• Lena Öhman – Sahlgrenska Universitetssjukhuset samt Danone Research och INRA, Frankrike
• Linda Fredriksson – Karolinska institutet och University of Michigan Medicin School, USA
• Malin Flodström Tullberg – Karolinska institutet och University of Tampere, Finland; Vactech Oy, Finland, samt Sanofi Pasteur, Frankrike
• Maria Andersson – FOI och Linköpings universitet
• Maria Axelsson – FOI och Linköpings universitet
• Maria Eriksson – Karolinska institutet och National Institutes of Health (NIH), Bethesda, USA
• Mia Dahlström – SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut AB och Göteborgs Universitet
• Naureen Ghafoor – Linköpings universitet och Universität des Saarland, Tyskland, and University of Cambridge, England
• Olga Grinchtein – Ericsson AB och Uppsala universitet
• Paulina Nowicka – Karolinska institutet och University of Oxford, England
• Rose-Mharie Åhlfeldt – Högskolan i Skövde och Karlstad Universitet
• Sara Maad Sasane – Stockholms universitet, University of Surrey, England och Neurosearch AB
• Tove Gustavi – FOI och KTH
• Vanya Darakchieva – Linköpings universitet och J. W. Woollam Co, Inc. USA samt University of Nebraska, USA
• Xiaoyang Wang – Göteborgs universitet och Harvard Medical School, USA
• Åsa Ericson – Luleå tekniska universitet och Lunds universitet
• Åsa Kassman Rudolphi – Uppsala universitet och ABB Corporate Research
• Åsa Sjöling – Göteborgs universitet och International Centre for Diarrhoeal Disease Research, Bangladesh, China National Center for Preparedness, Detection, samt Control of Infectious Diseases (NCPDCID), China and Chinese Academy of Science, Kina

Nu ser jag med spänning fram mot alla de protester som förstås kommer från män som hade kunnat komma ifråga för detta forskningsstöd, men som sållats bort på grundval av sitt kön. Stora protester blir det förstås. Grupper på Facebook, debattartiklar på Brännpunkt och Newsmill, kanske till och med demonstrationer med plakat utanför Vinnovas kontor.

För övrigt undrar jag hur det känns att veta att man har kvoterats till framgång. Och hur reagerar forskarkollegor på den vetskapen?

Uppdatering: Jag vill understryka att de kvinnor som fått pengar i detta forskningsprogram själva inte har någon skuld i det hela. För det är väl för mycket begärt att de ska avstå från att söka pengar från ett forskningsprogram i protest mot att det är mansdiskriminerande. Det är beslutsfattarna som bär skulden. Men kanske man ändå hade kunnat vänta sig någon reaktion från manliga OCH kvinnliga forskare tillsammans mot ett gravt diskriminerande upplägg av ett forskningsprogram?

Kriminalinspektör: ”Tjejer har räkmacka”

29 november 2011

Det kom ett mejl till GenusNytt som jag finner intressant och därför publicerar som insändare, med skribentens tillstånd:

Hade idag en föreläsning av kriminalinspektör Lena Ljungdal (just nu läser vi farmakologi på läkarprogrammet och fokus denna vecka är på CNS farmaka och därmed också droger). En kursare ställde frågan hur könsfördelningen ser ut hos de som polisen tar med till Maria ungdom för att de har knarkat. Då berättade hon att polisen har ett mål att 15% av de som skall skjutsas dit ska vara tjejer men att detta mål är mycket svårt att uppnå då:

”Det är väldigt mycket svårare att ta fast tjejer. Alltifrån småbrott till grova brott. Tjejer har liksom en räkmacka inom rättsväsendet. Det är mycket svårare att hålla förhör med tjejer och dom ljuger mycket smartare” (sa kriminalinspektören).

Intressant..

Mvh Linn

.

För övrigt: En stor förändring som har skett på senare tid är att feminister har börjat beklaga sig över ”antifeministerna”, som de anser har fel och stör debatten. Alltså motståndare. Tänk. Det var inte länge sedan som motstånd mot feministerna inte fanns i offentligheten. Nu har de börjat klaga på motståndet. Det är ett principiellt mycket viktigt steg framåt. Se exempelvis nedanstående rubrik från en feministisk krönika idag. Inom parentes: Själv kallar jag mig jämställdist, inte antifeminist. Det som räknas är vad man är för.

Kvinnors våld ökar – har feminismen del i skulden?

29 november 2011

Idag finns två saker i media som har det gemensamt att det handlar om kvinnors våld. Mot både män och mot andra kvinnor.

Svenska flickor blir allt våldsammare

Svenska Dagbladet skriver om det ökande våldet bland unga flickor. ”Våldsbrotten bland minderåriga ökar, men ökningstakten är betydligt snabbare för flickorna än för pojkarna”, börjar artikeln.

Vi går alltså mot en allt jämställdare fördelning av våldsutövningen. Intressant.

Jag citerar: Svenska Dagbladet:

”Antalet tonårsflickor 15-17 år som misstänks för våldsbrott har fördubblats på tio år. Våldet har dessutom blivit grövre och stämningen råare. Tjejerna drar sig inte längre för att lösa konflikter med knytnävarna.”

”… tjejerna har närmat sig killarnas beteende”, säger kriminalinspektör Gunilla Blomberg.

Vi ser alltså en maskulinisering av unga flickor beteende.

Feministerna borde vara nöjda. Tjejer blir som killar, och våldet blir alltmer jämställt.

Men ändå är det sorgligt. Uppenbarligen är inte all jämställdhetsutveckling av godo.

Man kan ställa sig frågan om radikalfeminismen har en del i skulden till att unga tjejer tar till sig ett aggressivt våldsbeteende som tidigare varit något som killarna stått för.

– Tjejer får hela tiden höra att traditionell kvinnlighet är något dåligt.
– De får också höra att könen minsann är precis likadana – egentligen – om bara kvinnor lyckas frigöra sig från sin ”underordning” som påtvingats dem av ”patriarkatet”.
– Vidare får de höra att killar/män är vinnare och räkmackeglidare – vilket innebär att det finns något att vinna på att ta till sig deras beteende.

Vad tror du – har feminismen en del i skulden för flickors ökande våldsutövning? Skriv gärna kommentar!

Svenska Dagbladet skriver också att statistik från Södersjukhuset i Stockholm från 2010 säger att 96 procent av alla flickor som fått våldsskador utomhus har skadats av andra flickor. Inget ”mäns våld mot kvinnor” i de fallen, alltså. Kvinnor kan. Eller man kanske ska säga ”tjejer kan” i det här fallet.

I artikeln finns också en antydan om straffrabatt för tjejer i rättsväsendet. Så här säger Jenny Yourstone, doktor i psykologi och forskare inom Kriminalvården och Centrum för våldsprevention vid Karolinska Institutet:

”Studier visar att tjejer och killar har dömts olika för exakt samma våld”.

Men Svenska Dagbladet kallar detta att tjejer hamnar ”i skymundan” av killar. I och för sig kan det tänkas att Jenny Yourstone inte syftar på juridiskt dömande utan moraliskt dömande. Det är oklart.

Kvinnor våldtar män – säljer sperman för ritualer

Polisen i Zimbabwes huvudstad Harare har gripit tre kvinnor anklagade för våldtäkt. Polisen tror det rör sig om en större grupp kvinnor som våldtar män och sedan säljer sperman för rituella syften. Det rapporteras av SVT:s Rapport, som citerar BBC.

Så här ska det gå till. Kvinnorna tar upp manliga liftare, en i taget, vid motorvägarna. Sedan drogar de männen. Sedan har de sex med dem, och sparar sperman i de använda kondorerna. Därefter säljer kvinnorna sperman dyrt till människor som använder den i ritualer för att göra sjuka människor friska igen.

Åklagaren tror att mörkertalet är stort – och att många av de män som blivit våldtagna helt enkelt inte vågar anmäla saken. Det kan man ju förstå. Det har en stor skamfaktor för en man att bli våldtagen av en kvinna.

En av de drabbade männen vittnar om att han fick lift av en bil med tre kvinnor. En av kvinnorna kastade vatten i ansiktet på honom samtidigt som han fick en injektion med ett ämne som gav honom en ”oemotståndlig sexlust”.

Kvinnorna förnekar alla anklagelser. Läs mer här. Tack för tipset, Jonna!

Ny jämställdist-blogg startad av kvinna

29 november 2011

Nu har en signatur som är välbekant för återkommande läsare av GenusNytt, ”Ninni”, startat egen blogg. ”Kvinna och antifeminist” kallar hon bloggen. Jag rekommenderar den, den finns här:

http://kvinnaochantifeminist.wordpress.com/

Ninni har skrivit en serie med inlägg, och vill helst att man läser dem i rätt ordning. Inlägg nummer 1 är här.

För övrigt 1: Jag citerar DN, som idag skriver om en FN-rapport om förtrycket i Syrien: ”Många fångar – främst män och barn – ska ha fått elektriska chocker och blivit våldtagna med batonger”. Apropå mitt blogginlägg från igår, om att kvinnor diskrimineras kraftigt på många håll i tredje världen men att män har det värre än kvinnor på andra sätt i samma länder. Läs mer här. Tack för tipset, Johan och Markus.

För övrigt 2: ”Vanligt folk ska inte betala för SCUM-manifestets hatpropaganda”, skriver ordföranden för KDU, Aron Modig, på Newsmill. Det var modigt skrivet av en politiker. Tack för tipset, Johan och Erik.

Feministisk indoktrinering i lärobok för sjuan

28 november 2011

Jag förhör ibland mina barn på läxor, och får därför en inblick i hur läromedlen ser ut idag. Jag kan konstatera att jag då och då stöter på feministisk indoktrinering. Ja, det är ett starkt ord, men när bara en utvald halva av verkligheten presenteras tycker jag ordet är berättigat.

Nu gällde det till exempel hemkunskap – i årskurs sju. Ungdomarna har fått ut ett papper som läraren skrivit med frågor som de ska svara på med hjälp av information de hittar i läroboken.

Den första frågan på kapitlet om städning är: ”Hur många timmar ägnar män respektive kvinnor åt att städa?” Fråga nummer fyra på papperet är: ”Hur tycker du man ska dela upp städningen där hemma för att det ska bli rättvist?”

Det är meningen att ungdomarna ska hitta svaren, det första svaret i alla fall, i denna faktaruta i läroboken:

Kvinnor lägger ned 17 timmar i veckan på hemmet, män 6 timmar, står det. Kvinnorna arbetar alltså nästan tre gånger så mycket som männen – får man intryck av.

Ingenting nämns om att män lägger ned mycket mera tid på att dra in pengar till familjen. Enligt SCB arbetar män och kvinnor nästan precis lika mycket när allt arbete läggs samman. Men det får skolungdomarna inte veta för den halvan av sanningen utelämnas.

Ungdomarna tror förstås att det som presenteras i läroboken är korrekt. Därmed lämnar de skolan med uppfattningen att män är ena riktigt lata drönare som utnyttjar kvinnor. Och det var väl det som var meningen? Mission accomplished, som George W Bush sa i Irak.

Jag tycker det är uselt att presentera sådana här läromedel för ungdomar som inte är vana vid misstänksamt läsande. Egentligen är det häpnadsväckande att det accepteras.

Men – vi lever ju i Sverige i nådens år 2011. Att någon man skulle protestera mot denna nedvärdering av det manliga könet – det händer nog först efter att det har snöat i helvetet.

Fotnot: Boken heter ”Hem- och konsumentkunskap”. Den är skriven av Astrid Hedelin, Margaretha Olofsson, Eva Sjöholm och Kenneth Arvidsson. Förlaget heter Interskol. Förlaget har epost info@interskol.se

Whistle blowers – avslöjar de alltid mansgrisar?

28 november 2011

DN publicerar en artikel om så kallade whistle blowers på arbetsplatser. Alltså anställda som slår larm om oegentligheter och missförhållanden.

Artikeln kretsar till stor del om missförhållanden i vården, och den inleds med vanvården av åldringar i vårdföretaget Carema, som avslöjades genom att en anställd slog larm. Längre ned länkar DN till en tidigare artikel i serien, om en polis som anmälde sin chef till JO.

Inget i artikeln handlar om sexuella trakasserier. Man får intrycket, om man bara tittar snabbt utan att läsa artikeln, att whistle blowers ägnar sig åt att slå larm när män tafsar på kvinnor på arbetsplatser. För mig känns det som om tidningen helt utan grund passar på att ge en känga till gruppen män. En diskret form av misandri – manshat – som man måste vara tränad för att genomskåda. Tyvärr bidrar den här sortens smygmanshat till att befästa bilden av mannen som Det Skyldiga Könet.

Har verkligen sexuella trakasserier en huvudroll när det gäller avslöjanden som görs av whistle blowers? Jag har intrycket att så verkligen inte är fallet, utan att det brukar handla om sådant som ekonomiskt mygel eller en vilja att dölja misstag som gjorts av företaget/myndigheten. En anställd vid sjöfartsverket avslöjade exempelvis att verket kände till ett grund men hade missat att markera det i sjökortet – det är ett klassiskt exempel på svenska whistle blowers.

För övrigt: När organisationen Women in Swedish Performing Arts ska arrangera luciatåg sker det till tonerna av en ”nyskriven feministisk luciasång”. Tänk att feministiska värderingar har nästlat sig in i minsta skrymsle av samhället. Lussandet sker på Turteatern i Kärrtorp, efter att deras SCUM-föreställning är klar den 7 december. Läs mer här. Tack för tipset, Martin!

Kvinnor diskrimineras svårt i Egypten

28 november 2011

Idén med denna blogg är att belysa den obelysta halvan av jämställdhetsfrågan. Problem som drabbar kvinnor tar jag sällan upp – inte för att jag förnekar dem, utan för att så många andra tar upp dem (och bara dem).

Ibland gör jag dock ett undantag, för att göra tydligt att detta är en jämställdistisk blogg – inte en maskulinistisk. Jag avskyr dålig behandling av människor på basis av kön lika mycket oavsett om det är män eller kvinnor som drabbas.

Därför passar jag på att kommentera en stor artikel som Göteborgs-Posten publicerade i fredags (ej på webben vad jag vet). Den handlar om kvinnors tystnad i Egypten. Några citat:

”El Tahra El Sayed och hennes svärmor Mervat Kasem vet inte vad de ska rösta på – de väntar på att deras män ska bestämma sig”

”Här väntar vi på mannens ord. Det är inte som utomlands där alla har sin egen frihet och rätt att yttra sig”

”Hustrumisshandel är vanlig och inte olagligt”

Jag har ingen anledning att betvivla att artikeln speglar verkligheten. Det är väl känt att kvinnor har mycket begränsade rättigheter i delar av den tredje världen. Ovanstående citat utgör bara exempel på dessa bristande rättigheter.

Jag känner avsky inför denna könsdiskriminering. Avsky.

Tyvärr är detta kulturellt betingat, och det sitter förmodligen mycket djupt. Därmed är problemet mycket svårt att lösa.

Hur mycket jag än avskyr den kvinnodiskriminering som är vanlig i delar av tredje världen så måste jag konstatera att den absolut inte utgör någon grund för att diskriminera män i Sverige. I feministiska kretsar motiveras faktiskt ofta åtgärder för att specifikt gynna kvinnor (i Sverige) med att kvinnans ställning är svag globalt. Men hur kan en kvinna i Egypten som inte får rösta fritt få det bättre av att en man i Karlstad hindras från att söka starta eget-bidrag för att han är man? Två fel blir inte ett rätt – verkligen inte.

När det gäller skuld består världen inte av två globala bulldegar, en för vardera könet, så att manlig skuld i Egypten kan kompenseras genom att män kläms åt i Sverige. Skuld kan aldrig vara annat än individuell. Därmed är feministisk mansdiskriminering i Sverige lika fel som kulturellt betingad kvinnodiskriminering i Egypten.

En sak saknar jag i GP-artikeln. Jag önskar att den hade tagit upp åtminstone något om de nackdelar som finns för män. För jag är rätt övertygad om att män har underlägen på vissa områden till och med i Egypten. Hur är exempelvis könsfördelningen bland dem som dött i kravaller under revolutionen? Vem sköter de riktigt farliga jobben? Hur är det med försörjningsplikt? Hur är det med krigsplikt? Hur är de två könens medellivslängd?

Hur stor denna bit är, alltså männens underlägen i så kallade patriarkala kulturer, vet vi inte, eftersom svenska medier aldrig tar upp saken. Ett ärligt jämställdhetsarbete måste ha den könsneutrala utgångspunkten att titta på båda könens för- och nackdelar – även om det skulle vara så att det ena könets problem är större än det andra könets.

Jag är mycket skeptisk till de flesta av de satsningar som görs på att rikta bistånd till tredje världen specifikt till kvinnor. Om det hade gått bra att skicka en lag som ger alla människor samma rättigheter hade det varit utmärkt. Om det hade gått bra att skicka en värdering om att alla människor ska få samma rörelsefrihet hade det varit utmärkt.

Men när det gäller att hjälpa människor som lever i yttersta fattigdom – och män undantas från den hjälpen – då är jag inte med längre. Det är inte alls säkert att kvinnor har mindre att äta och lever ett kämpigare och mera riskfyllt liv än män bara för att kvinnor diskrimineras avseende vissa juridiska rättigheter och för att det finns en allmän kultur om att kvinnan ska lyda mannen. Det kan till och med vara så att männen ser det som sin plikt att skydda sina kvinnor.

En allmän attityd om att ”bistånd ska främst gå till kvinnor” riskerar därför att bli mycket orättvist. Genusdebatten måste bli nyanserad och rentvättad från fördomar och ideologisk vinkling – även avseende tredje världen.

För övrigt: Om du missade det vill jag puffa för ett viktigt blogginlägg jag skrev i helgen: Norges forskningsråd lägger ned programmet för genusforskning. Här.

Socialstyrelsens medicinalråd sprider manshat

27 november 2011

SVT har gjort ett nyhetsinslag, och skrivit en artikel, om att självmord är ett stort problem bland äldre män. Fler än fyra äldre män i veckan tar sitt liv, vilket är mer än fem gånger vanligare än för kvinnor i motsvarande ålder.

När det gäller självmord totalt sett utgör män två tredjedelar av de som tar sitt liv. Det innebär att ungefär dubbelt så många män som kvinnor tar sitt liv. Bara det är en stor skillnad. Vore det tvärtom skulle media nog kalla det för kvinnofälla. Nu är det … eh … ingen fälla alls.

Helena Silfverhielm, som är medicinalråd på Socialstyrelsen, är expert på saken. Hon har publicerat flera studier om självmord. När SVT undrar varför det är så mycket vanligare att äldre män begår självmord än äldre kvinnor uttrycker hon sig så här (vilket SVT gör till artikelns slutkläm):

”Själva åldrandet kan vara problematiskt kanske mer för männen än för kvinnorna. […] Ja alltså männen har ju levt på det här att vara man och så att säga behärska kvinnan. Och det kanske inte är så mycket av det när de blir äldre. Männens libido avtar.”

Hoppsan-hoppsan. Där tror jag minsann att medicinalrådet lyckades få med lite könsmaktsordning och misandri – manshat – i sitt svar. Har hon någon vetenskaplig grund för att män begår självmord för att de inte längre kan ”behärska” sin kvinna, eller gissar hon? I så fall, är det acceptabelt att en person i den positionen sprider sådana gissningar till media?

Kanske är det läge för en chef att ge en liten tillrättavisning? Den generella epostadressen till Socialstyrelsen är socialstyrelsen@socialstyrelsen.se

Tänk om det är så enkelt att äldre män har det kämpigare av någon anledning än äldre kvinnor? Eller om skillnaden beror på att män är modigare? Eller duktigare på självmordsmetoder?

Tänk, när män drabbas betydligt mer än kvinnor av ett synnerligen allvarligt problem anses det inte vara något som är betungande för det manliga könet – utan tvärtom. Det hela har istället sin grund i mäns härskande karaktär och kvinnors underordning. Det är alltså inte män utan kvinnor som är de egentliga offren! Om man ska tro Socialstyrelsen.

Man upptäcker, om man inte visste det förr, att man lever i Sverige i nådens år 2011.

Läs mer här och här. Tack för tipset, Göran, PappaRättsGruppen, Kristin, Magnus och Ann-Mari på Ann-Mari’s blogg.

PS: Jag undrar om det blir några riktade åtgärder mot män för att förebygga självmord? Vi är ju så vana vid att hjälp riktas till kvinnor ifall de drabbas lite mer av ett visst problem.

För övrigt: Pedofilskräcken verkar stoppa den anglosaxiska traditionen med jultomtar i tomtedräkt och stort vitt skägg som barn kan sitta i knäet på. Se här. Tack för tipset, Fredrik!

Norges forskningsråd lägger ned genusforskning

27 november 2011

I vårt västra grannland har Norges Forskningsråd beslutat sig för att efter 17 år lägga ned programmet för kjønnsforskning, alltså genusforskning. År 2008 beslutades senast om att lägga 56 miljoner (norska) kronor på genusforskning under de kommande fyra åren. Det blir det sista som går av programmet. Det förnyas inte.

”Forening for kjønnsforskning”, med cirka 200 genusforskare, har försökt rädda programmet genom dialogmöten, brev och förslag till förbättringar av programmet. Men förgäves. Genusforskningen ska nu istället ingå som en del i annan forskning (men de särskilda genuspengarna är borta).

Beslutet om nedläggning fattas ett och ett halvt år efter att en serie kallad ”Hjernevask” (hjärntvätt) sändes i norsk teve. Den granskade feminismens teser och genusforskningen på ett mycket kritiskt sätt, och resulterade i en stor debatt och ett skadat förtroende för genusforskningen. Man kan lite förenklat kalla teveserien för en norsk variant av SVT:s Könskriget.

Marit Aure, som leder föreningen Forening for kjønnsforskning, är mycket upprörd över att programmet läggs ned. Du kan läsa mer om saken i Aftenposten här.

Här kan du se de sju delarna i teveserien Hjernevask – på norska och textat på engelska. Rekommenderas.

Del 1 – ”The Gender Equality Paradox
Del 2 – ”The Parental Effect
Del 3 – ”Gay/straight
Del 4 – ”Violence
Del 5 – ”Sex
Del 6 – ”Race
Del 7 – ”Nature or Nurture

Jag tycker det vore bra om SVT kunde köpa in och sända Hjernevask. Här kan man tipsa SVT:s programinköpare. Det är väl närmast ”dokumentär,  samhälle” eller möjligen ”natur och vetenskap” som ska tipsas.

Tack för tipset, J och Nisse.

I Sverige har Vetenskapsrådet nyligen beslutat om tilldelning av 67 miljoner kronor i en stor utlysning av pengar för genusforskning (se här).

Belysning bara för kvinnor?

26 november 2011

I en debattartikel i Aftonbladet kräver Isabella ”Blondinbella” Löwengrip tillsammans med Belysningsbranschens VD (!) bättre belysning i våra utomhusmiljöer. Inget fel i det (förutom att branschens VD talar i egen sak). Men en sak är märklig – artikeln går ut på att belysningen är för kvinnors skull.

Jag citerar:

”Det skymmer tidigt i november. På väg hem från träningen går du ensam längs en mörk gångväg. Känner du dig trygg? Om du är man svarar du med stor säkerhet ja. Men om du är kvinna är sannolikheten tvärtom stor att du svarar nej på samma fråga.

I en nyligen publicerad undersökning från Novus opinion svarade varannan kvinna att hon alltid eller ofta känner oro när hon passerar en mörk gångväg, park, torg eller gångtunnel på kvällar eller nätter. Endast en av tio män känner sådan otrygghet i samma situationer.

Här finns alltså en snedfördelning mellan könen som måste tas på allvar och åtgärdas – inte minst av våra kommunpolitiker, som ansvarar för en stor del av vår utomhusmiljö.

För tyvärr kan kvinnorna i undersökningen ha fog för sin oro. Nästan samtliga överfallsvåldtäkter mot kvinnor på offentliga platser sker i skydd av mörker.”

Det stämmer tyvärr att kvinnor är mera rädda än män för att gå ut på kvällarna. Det beror förmodligen på att de hört så mycket propaganda från feminister om att det är farligt för kvinnor att gå ut. Men män drabbas av fler våldsbrott än kvinnor (se kap 4 i min bok Sex feministiska myter). Enligt BRÅ är män ca 29 procent mera drabbade än kvinnor av våldsbrott totalt sett. Övervikten för manliga brottsoffer är ännu större avseende grova våldsbrott som grov misshandel, försök till mord/dråp och mord/dråp. Exempelvis är män nästan fyra gånger så utsatta för grov misshandel som kvinnor. Medan kvinnor naturligtvis dominerar kraftigt bland offer för våldtäkt.

Beträffande överfallsvåldtäkter undrar man varför artikelförfattarna väljer ut just detta våldsbrott och inte nämner många andra. Det är dessutom så att de flesta våldtäkter inte begås i mörka gränder utom inomhus. Men, vid närmare eftertanke, det behöver man ju inte undra över. Annars hade ju kvinnovinklingen inte fungerat.

Men varför ska det vara en kvinnovinkling när det inte är befogat? Är män inte viktiga? Inte ens när de är mera drabbade än kvinnor? Och måste allt över huvud taget ses ur ett genusperspektiv?

Kvinnovinklingen må vara ridderlig – men den är inte jämställd. Ska vi ha ridderlighet eller jämställdhet?

Tack för tipset, Uffe på PappaRättsGruppen.

PS: Det hade varit smartare av den där belysnings-VD:n att låta Isabella skriva under artikeln ensam. Det hade gett bättre effekt.