Straffrabatt för kvinnor i Iran

Jag tycker att den brist på många juridiska rättigheter som kvinnor har i stora delar av tredje världen är avskyvärd, vilket jag också har bloggat om flera gånger. Men jag brukar i dessa inlägg också skriva att även i de mest konservativa länderna i tredje världen finns det faktiskt en del fördelar med att vara kvinna – men dessa kommer aldrig fram i svenska medier.

I avsaknad på resurser för en omfattande forskningsinsats får jag plocka de korn som tar sig igenom bedömningsfiltren i svenska medier. Idag såg jag ett sådant korn (Svenska Dagbladets kulturbilaga sidan 17, ej på webben). Det visar sig att i Iran är straffet för homosexualitet dödsstraff för män medan kvinnor kan tvingas gifta sig eller gå i ”chockterapi”. En viss skillnad.

Den som berättar om saken är regissören Maryam Keshavarz, som är aktuell med en film om kvinnlig homosexualitet i Iran som heter Förbjuden kärlek. Intressant nog ställer reportern på Svenska Dagbladet denna fråga till henne:

”Homosexualitet, speciellt mellan kvinnor, måste vara väldigt kontroversiellt?”

Varpå hon som vet något om saken i praktiken svarar att det är tvärtom – det var nog lite snopet för reportern. ”Speciellt mellan män” hade varit mera korrekt.

Det var lite kul. Och det säger något om vinklad attityd i media när det gäller genusrelaterade frågor.

Det vore intressant om någon som har tillgång till stora medel – kanske en av de många genusforskare som finns – kunde göra en rejäl studie och ta fram information om hur män är underordnade i tredje världen. Vi känner ju redan till rätt mycket om kvinnors underordning där.

Vi jämställdister kämpar för att könen ska ha samma värde, rättigheter och skyldigheter. Jämställdhet, kallas det. Det gäller även straff.