Kvinnoförbund försökte påverka juryn i våldtäktsmål

by

I Norge har en mansgrupp kallad Mannsutvalget avslöjat att medlemmar av Arbeiderpartiets (motsvarar socialdemokraterna) kvinnoförbund har försökt påverka jurymedlemmar i våldtäktsmål genom att dela ut broschyrer. Påverkan bestod i försök att åstadkomma strängare straff. Bilden nedan visar en sida om saken i en lärobok i rättssociologi.

Tack för tipset, J, GenusNytts rapportör från Norge. Och tack till Mannsutvalget, som skriver om saken här. Klicka på bilden om du vill se den större.

Finns det någon bloggläsare som känner till om liknande försök att påverka domstolar har förekommit i Sverige?

För övrigt 1: Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap har beviljat medel till att antal genusforskare, läser jag i tidningen Genusperspektiv. Tidningen nämner fyra forskares namn, alla kvinnor. De tilldelas 2,2 – 4,8 miljoner vardera.

För övrigt 2: Missa inte konferensen på Uppsala Universitet med titeln ”Critical Gender Studies on Masculinities and Relationality”. Tack för tipset, Erik!

För övrigt 3: En dubbeldisputerad (doktor två gånger) genusforskare intervjuas: ”Det ‘rena’ tänkandet har definierats genom ett uteslutande av det kvinnliga”. Se här. Tack för tipset, Erik.

För övrigt 4: Sveriges kommuner och landsting skriver: ”75 000 kvinnor misshandlas i en nära relation varje år. 200 000 barn bevittnar våld i hemmet varje år. Endast 1500 män årligen genomgår behandling för sin våldproblematik. Det är dags att mer fokusera på förövaren och att arbeta förebyggande med männen som slår”.

 

24 svar to “Kvinnoförbund försökte påverka juryn i våldtäktsmål”

  1. Hjalmar Says:

    Fö:
    Självklart är varje lagbrott förkastligt.

    Men varför skriver SKL inget om hur många kvinnor som genomgår behandling för sin våldsproblematik? Är det enbart män som misshandlar?

  2. Susanna Svensson Says:

    Mest känt är väl styckmordsmålet, med det har ju även förekommit påtryckningar från vissa kvinnogrupper även i andra mål ex stureplansfallet.

    Men styckmordmålet är intressantast för går man tillbaka lite är de tdet fallet som ligger bakom ett samhällsklimat som lett till många tveksamma domar i fall där män har varit anklagade för brott mot kvinnor. Samhällsklimatet leder till tabu att dra upp omständigheter inför domastolarna som kan anses förnedrande för brottsoffret änen om dessa omständigheter innebär att händelsen egentligen inte borde anses som brottslig.

    I debatten om styckmordfallet förekom ex anklagelser om att man förnedrade brottsoffret om man påpekade att det kunde finnas massor med alternativa gärningsmän just för att brottsoffret var prostituerad

  3. Ulf Says:

    Ang. f.ö. 3: Intressant intervju, tycker jag. Det där med att filosofin varit extremt mansdominerad, har jag hört förut, och det kan nog stämma rätt väl. Jag hörde en gång på en intervju med en kvinnlig svensk filosofistudent, som berättade att flera äldre (manliga) filosofer menade att det traditionella mentorsystemet skulle bryta ihop om man bjöd in kvinnor på utbildningen…

    Det här som Folkmarsson Käll säger angående samhörighet med förtryckta kvinnor från andra delar av världen, är mycket i linje med något jag funderade på rätt nyligen:

    – Hur ska vi exempelvis förstå kvinnoförtryck som pågår i olika delar av världen? Och hur ska de förstå oss? Hur ska vi förstå erfarenheter som vi kanske inte ens kan föreställa oss? Hur ska jag i min priviligierade position kunna förstå vad det innebär att leva i ständig beredskap och hot om oprovocerat våld? Jag vill ställa frågor om vad gemenskap innebär, till exempel av social, politisk eller nationell karaktär, och vad som händer om vi tar bort den sammanhållande länken i en gemenskap?

    Anledningen till att jag började ställa de frågorna var den uppsluppna rapporteringen från Nobels Fredspris, där en privilegierad svensk kvinnlig reporter står och utropar att ”här är det minsann ‘girl power’!” – eller något sådant. Jag tänkte att det hade varit passande med lite mer ödmjukhet från någon som, till skillnad från pristagarna, inte behövt strida för sin sak med risk för fängelsestraff och värre.

    Folkmarsson Käll säger ju dessutom:

    – Jag är feministisk filosof och vill gärna kalla mig det, kanske hellre än genusteoretiker, för att kunna placera mig i den filosofiska traditionen och göra anspråk på en filosofisk röst, säger hon.

    Man får tydligt känslan här att hon sätter mer värde på att etablera sig som filosof än att kunna kalla sig genusteoretiker. Som lekman i bägge områden gissar jag att ribban för att kunna etablera sig som filosof är betydligt högre. Hursomhelst verkar hon vara en seriös och driven forskare.

  4. Kim Jong Says:

    INBJUDAN TILL PUBTRÄFF BLEV FÖRGRIPELSE MOT TJÄNSTEMAN !

    För ett antal månader sedan bjöd jag in Helsingborgs socialförvaltning till en pubträff i Malmö som Pelle Billing anordnade. Jag kopierade Pär Ströms text på genusnytt och skickade denna som email till ett antal anställda på Barn och familjeenheten i staden tillsammans med adressen i Malmö där det var tänkt att vi skulle mötas upp för samtal om jämställdhet. Jag hade dessförinnan förberett mig för ett kort tal om tid och lämplighet skulle ges för att upplysa om den diskriminering jag fått utstå som pappa i en vårdnadstvist. Min dåvarande advokat i tvistefrågor avrådde mig dock från detta med tanke på vår analkande huvudförhandlingen i tingsrätten. Jag åkte då till Stockholm istället för att hälsa på en gammal vän. Vi tåg båten till Finland och hade en trevlig helg. Solen sken och det kändes som sommar igen fast det redan var någongång i september. Nostalgiska minnen väcktes till liv och allting var lugnt och fridfullt tom hemresan då polisen ringde mig. Polisen kunde inte tala om vad saken gällde eftersom denna inte med säkerhet kunde fastställa att jag var jag. För tillfället befann jag mig då i Västerås hos en släkting och blev beordrad tillbaka för förhör. Hela vägen hem gick tankarna runt i huvudet vad det kunde vara. Jag hade ingen som helst aning och kunde inte ens gissa. Jag körde så snabbt jag kunde utan att överskrida fartgränserna och väl hemma i Helsingborg igen på kvällen ringde jag på polishusets jourklocka, en polisman öppnade. En åklagare hade utfärdat besöksförbud mot en anställd inom socialförvaltningen. Det kom som en chock, en överraskning som förstummade mig. Jag kunde inte förstå varför men hade inget annat val än att acceptera. Utan min vetskap hade dock socialförvaltningen jämte detta gjort en polisanmälan för en mindre uppsjö saker som de anser sig varit utsatta av mig för. Idag är utredningen klar där min inbjudan till pubträff för samtal om jämställdhet rubriceras som förgripelse mot tjänsteman. Är Sverige verkligen en demokrati eller hade Julian Assange rätt när han liknade Sverige vid ett feministiskt Saudi-Arabien? Eller vore kanske Nordkorea ännu närmre sanningen? Inbjudan till pubträff för jämställdhet blev förgripelse mot tjänsteman, vad ska man säga…

  5. Kenneth Says:

    Precis som Susanna påpekar ovan så är justitiemordet på obducenten och allmänläkaren det kanske mest kända exemplet i Sverige på vad en feministisk mobb kan åstadkomma i ett rättsfall.

    De både läkarna blev ju visserligen friade till slut, men de fick en ofattbart omdömeslös släng i domskälen som var omöjlig att överklaga och som förstörde deras liv.

    Bevisningen i målet var rent skrattretande usel, men diverse mediafeminister tvingade fram ett åtal och en rättegång mot två fullständigt oskyldiga människor.

    Det är och förblir en av Sveriges största rättsskandaler.

  6. Nisse Says:

    Den där ”kunskapsöversikten” hos SKL är skriven av Maria Eriksson vis Uppsala universitet. Hon har gått i Eva Lundgrens skola och har arbetat med misshandlade kvinnor i åtminstone 20 år. Jag hade en del att göra med henne på den tiden och minns henne som en duglig person, men hon var tydligt skadad av det feministiska vansinnet redan då och skolad i manshat.
    Hon kunde sitta på en fin frackmiddag och säga att hon var misstänksam mot alla män, efter att ha mött misshandlade kvinnor. Eftersom hon aldrig fått chans att möta de män som misshandlats lika grovt och systematiskt av kvinnor så hade hon inte utvecklat en lika skadlig misstänksamhet mot kvinnor. Hon skulle ju heller aldrig leva i en nära relation med en kvinna, så hon hade inget behov av sådan misstänksamhet.

    Så här skriver hon:

    ”En annan central aspekt i feministisk teoribildning är att se och teo­ retisera våldets betydelse för relationen mellan könen, såväl i fall där män utövar våld som i relationer i allmänhet. Även om inte alla män utövar våld bidrar fenomenet mäns våld till generella över­ och underordningsrelationer mellan män och kvinnor.”

    Naturligtvis skriver hon inget om hur maktrelationerna mellan partners påverkas av att kvinnor använder minst lika mycket våld mot sina män. Eftersom jag vet att Maria inte är direkt korkad, så blir det tydligt hur inskränkt den feministiska miljön vid universiteten är, där man aldrig ställer sig frågan om hur mycket våld kvinnor utövar i relationer och där sådana viktiga och mycket centrala frågor för hennes resonemang helt enkelt är tabu.

    Jag misstänker att hon har hållit på med det här feministiskt sexistiska tramset om ”mäns våld mot kvinnor” som maktutövning för länge, för att kunna backa och acceptera att bilden är mer komplex och att hennes syn på saken är helt vansinnig.

  7. Ulf Says:

    @Nisse,

    Jag stötte nyligen på följande rapport: Behöver manliga doktorander mentorsprojekt?, av Charlotta Widmark (2008). Några intressanta citat:

    Tidigare mentorsprogram hade enbart vänt sig till kvinnliga doktorander. Utvärderingen visade att även inriktningen på både manliga och kvinnliga doktorander uppfyllde målsättningarna att ge doktorander stöd och hjälp i frågor som rör akademin, forskarutbildningen och framtiden. Men för projektledningen och flera av de mentorer som tidigare deltagit i projekt med mer uttalade jämställdhetsperspektiv, skapade det blandade projektet en viss osäkerhet kring dess syfte och målsättningar.

    Alltså, det skapades osäkerhet när även männen skulle få vara med, eftersom jämställdhetsperspektivet då inte längre var så uttalat som när bara kvinnor fick vara med?

    Widmark frågar dock varför, och kommer fram till att även män skall få delta i mentorsprogrammen:

    För att återgå till min inledande fråga, om manliga doktorander behöver mentorsprojekt, kan man väl säga att det är självklart att alla unga doktorander kan behöva hjälp och stöd för att hantera den akademiska miljön. Det är dock möjligt att manliga doktorander behöver mentorsprojekt av andra skäl än kvinnor. Vi behöver veta mer om hur de manliga doktoranderna upplever sin situation. Ett mentorsprojekt med jämställdhetssyften skulle mycket väl kunna rikta sig till både män och kvinnor, men det krävs en genusmedveten problemanalys och syftet behöver klargöras tydligare.

    Det känns som om det är lite ovant det där med att jämställdhetsarbete även skulle inkludera män…🙂

  8. Kim Jong Says:

    Att försöka påverka (eller om det så bara är att informera) juryn eller vittnesmål inför ett rättsmål eller förhandling har jag fått lära mig heter övergrepp i rättssak. Gäller detta inte kvinnor?

  9. dolf Says:

    ”75 000 kvinnor misshandlas i en nära relation varje år. 200 000 barn bevittnar våld i hemmet varje år.” torde väl innebära att barnen då bevittnar åtminstone 125000 män utsättas för våld i hemmet, eller?

  10. Nisse Says:

    @Ulf

    Att Widmark i den där rapporten ska få svårt att handskas med verkligheten och verklig jämställdhet, förstår man i de inledande orden när hon särskilt tackar tokfeministen och ärkesexisten Inger Lövkrona. Det var hon som försökte kuppa bort Kristian Gerner från professuren i Historia i Lund genom att beskylla honom för att ha en ”föråldrad kvinnosyn” och inte kunna handleda kvinnliga doktorander. Inger Lövkrona ville till varje pris ha en kvinna som professor, och efter att ha avslöjats satsade hon 100.000 kronor av Lunds universitets tillgångar på att förvränga sanningen och skylla på att rapporteringen om hennes skandalösa beteende varit manlig. Läs mer om den av henne beställda rapporten om skandalen – ”Manliga snillen och tokiga feminister” – här.

    Annars har ju Inger Lövkrona också visat att hon är sexist och manshatare i antologin ”Mord, misshandel och sexuella övergrepp”, där hon kommer med den vansinniga formuleringen:

    ”Det starka sambandet mellan män och våld – och kvinnor och icke-våld [sic] – är inte särskilt kontroversiellt.”

    Att säga att det finns ett samband mellan män och våld är förstås lika sexistiskt som det är rasistiskt att säga att ”Det starka sambandet mellan judar och girighet är inte särskilt kontroversiellt”.
    Men Inger Lövkrona går alltså ett steg längre än sina feministiska antijämställdistiska kamrater och säger att kvinnor skulle vara förknippade med icke-våld.
    Man tar sig för pannan över hur okunniga dagens professorer tillåts vara.

  11. JJ/yakida Says:

    Jag kan vittna och intyga att sådant sker i Sverige. Jag har själv som nämndeman deltagit i möten där kvinnrättsorganisationer föredragit falsk statistik och där nämdemän slagit i bordskanten och skrikit ”patriarkatets fel ”

  12. h:o Says:

    dolf:
    Ja, under förutsättning att varje familj där kvinnomisshandel förekommer endast har ett barn. Själv har jag ett syskon. Säger inte statistiken 1.8 födda barn per kvinna?

  13. Hjalmar Says:

    @Kim Jong

    Jovisst, men kvinnor är särskilt skyddsvärda förstår du… De kan inte kriitiseras hur som helst. För då är man patriarkal och gammaldags och unken mm… (Ironi.)

    Tråkigt att läsa om myndighetens övergrepp (för det tycker jag att det är). Men går det att göra något åt eländet? Om en kvinna slår mig; slår jag tillbaka, då blir jag kvinnomisshandlare och straffad för det. Kvinnan går nästan alltid fri. (Obs: Jag har aldrig lyft ett finger mot en kvinna.)

    Likadant med myndigheterna, män förväntas tiga och lida (eller emigrera, det är inte ovanligt.)

  14. JD Says:

    Att feministiska grupper försöker påverka nämndemäns och rådmäns syn på våldtäktsmål är väldigt vanligt i sverige. Kurser och föreläsningar där de som ”utbildar” inte har någon som helst juridisk utbildning.
    Det är också statligt finansierat genom bidrag.

  15. CB Says:

    @ Kim Jong

    Att använda rättsväsendet som spamfilter, är inte det resursslöseri och grund för disciplinära åtgärder? Fast det går väl inte när det är fråga om en myndighetsperson…

    Om det bara är en person på förvaltningen som du inte får besöka när du har bjudit in flera på förvaltningen, är det då den ”handläggare” som du har haft kontakt med som du inte längre får kontakta? Om det är så, ja då hoppas jag att du slipper tjänstemän som känner sig hotade av inbjudningar till träffar/seminarier.

    Är det praxis på Hesingborgs kommun att anmäla den/det man inte gillar?

  16. Forellen Says:

    Förresten, när en politisk rörelse kan få igenom eller är nära att få igenom en politisk förändring som står i konflikt med befolkningen, som i fallet med individualiserad föräldraförsäkring, då inser man vilken fantastisk makt som denna rörelse förfogar över.

    Är det det som kallas ”övermakt”, att inte behöva ta hänsyn till vad andra tycker? Är det det feminismen har blivit, en övermakt? En icke-demokratisk makt?

    Jag tror det finns anledning för er som besöker den här bloggen att vara mycket bekymrade över feminismens ställning i Sverige, om ni nu inte ställer upp på deras värderingar.

    En rörelse vars största intresse ligger i att studera maktfrågor blir också experter på att tillskansa sig denna. Och vilka personliga dygder krävs egentligen för att förmå att hålla isär maktintresse och maktlystnad, när man bedriver en politisk kamp?

  17. dolf Says:

    @h:o
    såg siffran nyligen i samband med en diskussion om daghem, har för mig att det var 1,6 barn per kvinna i genomsnitt.

    med 75000 kvinnor som får stryk och 1,8 barn per kvinna blir det 135000 barn som ser mamma slås, och det blir då 65000 barn över vilket motsvarar lite över 36000 pappor. Det vill säga för varje två misshandlade kvinnor finns en misshandlad man (finns det dessutom ett överlapp, dvs. mamma och pappa slår varann, så höjs antalet misshandlade män och skillnaden minskar ytterligare).

    Om det däremot är 1,6 barn per genomsnitt ger samma uträkning 75000 misshandlade kvinnor mot 50000 misshandlade män. Dvs, 3 kvinnor, 2 män. Skulle vi anta att antalet misshandlade är lika för bägge könen får vi 50000 misshandlade kvinnor, 50000 misshandlade män, och 25000 slagsmål (det går åt bägge hållen), vilket skulle motsvara vilket vore 20% eller 1/5 av alla misshandelsfallen, vilket inte alls verkar orimligt. Så baserat på de uppgifterna de givit här så hamnar kvoten misshandlade kvinnor/män på mellan 3/2 och 1/1. Dvs. våld i parrelationer verkar inte vara särskilt könsbundet.

  18. Jämställdhetsfeministern Says:

    Kvinnoförbund, feminister och genusvetare bör finnas på plats vid alla rättegångar där män anklagas för brott mot kvinnor, för att säkerställa att alla män som anklagas också döms – och till lagens strängaste straff.

  19. Kim Jong Says:

    @ Jämställdhetsfeministern

    ”Kvinnoförbund, feminister och genusvetare”

    Kvinnoförbund och feminister är väl ungefär samma sak men ingår även genusvetare i denna grupp?

  20. Forellen Says:

    Tyvärr, ja.

  21. Sebastian Says:

    Det var väl inte så länge sedan du själv uppmanade folk att dyka upp i en rättegång för ”för att stoppa mansförtrycket!”, men det kanske är skillnad på påverkan och påverkan?

  22. Jack Says:

    JD, JJ/yakida

    ”har själv som nämndeman deltagit i möten där kvinnrättsorganisationer föredragit falsk statistik och där nämdemän slagit i bordskanten och skrikit ”patriarkatets fel ””

    ‘försöker påverka nämndemäns och rådmäns syn på våldtäktsmål är väldigt vanligt i sverige. Kurser och föreläsningar där de som ”utbildar” …är också statligt finansierat genom bidrag.’

    Om såväl män och kvinnor i Sverige toge sig tid att reflektera kring hur mycket mer de skulle kunna ha i lön netto för att SJÄLVA VÄLJA VILKA LOBBYISTER DE VILL STÖDJA ELLER EJ så skulle nog slutsatsen vara att de flesta vill ha mer netto och kunna stödja sina egna intressen!

  23. Jack Says:

    Iofs, våldtäkt är hemskt, många kvinnor vill nog stödja att förövarna åker dit så det sjunger om det och många iaf feminster anser det ju i första hand vara ”social rättvisa” att män döms felaktigt och oskyldiga till många års fängelsetraff för våldtäkter de inte begått och som kanske aldrig hänt. Alltså, kvinnorrättsorganisationerna bör inte vara rädda för minskade medel om medborgare i Sverige själva får bestämma vilka intresseorganistationer de vill stödja. De mest extrema ger pengar till er ändå.

  24. ”Feminister försöker påverka rättegångar även i Sverige” « GenusNytt Says:

    […] om några pusselbitar som faller på plats när jag läser dina senaste inlägg. I artikeln ‘Kvinnoförbund försökte påverkan juryn i våldtäktsmål‘ efterlyser du tips på motsvarande händelser i Sverige. I kommentarsfältet kommenterar […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: