Felicia Feldts bok avslöjar veritabelt kvinnovälde

Det kom en mycket intressant insändare till GenusNytt. En jämställdist har läst den bok som Felicia Feldt har skrivit om sin mamma, Anna Wahlgren. Fram tonar bilden av ett hänsynslöst matriarkat där männen inte har mycket att säga till om. Läs insändaren:

Jag har läst Felicia försvann av Anna Wahlgrens dotter Felicia Feldt och förfasats över den misär som den hyllade barnuppfostringsexperten och niobarnsmamman utsatt sina barn för. Ni har säkert läst om det: Anna Wahlgrens supande, alla karlar som kom och gick, den fysiska och psykiska misshandeln, de ständiga uppbrotten (familjen hade 19 adresser under Felicias uppväxt), sexuella övergrepp som mammans vänner utsatte barnen för.

Genom dotterns ögon framträder bilden av en matriarkal sektledare som håller barnflocken i ett järngrepp. De behov som ska tillgodoses är moderns egna: Teatraliska scener inför barnen för att bekräfta hennes oumbärlighet, rollen som den goda modern som spelas upp inför omvärlden (med barnen som statister). Massor av män passerar men de blir inte långvariga. De fungerar snarare som spermadonatorer eller sängkamrater (hon utnyttjar en sextonårig pojke sexuellt som hon fått socialtjänstens förtroende att ta hand om). När barnen kommer förpassas papporna ut i periferin.

Felicia skriver:

När mamma är tjugotvå år lämnar hon sin man och deras döttrar (3 och 1,5 år gamla). Då slutar den yngsta dottern att tala. Ett och ett halvt år senare kommer hon på att hon vill ha dem tillbaka. Då startar hon en vårdnadstvist. Pappa Lennart kapitulerar nästan omedelbart för barnens skull. Mamma får vårdnaden. Och tar sina barn sextio mil från deras pappa. 

Felicia återkommer ofta till sin starka pappalängtan:

Äntligen. Äntligen kommer han och hämtar mig. Min pappa. Han ska rädda mig. Jag visste det! Jag vet först inte vad jag ska säga. Men jag går fram till honom och kramar honom hårt. Känner efter hur det är att krama en pappa. Min pappa. Sedan viskar jag i hans öra: 

Tack, pappa. Klart jag vill följa med.

När jag kommer hem och berättar för mamma så säger hon utan en sekunds tvekan nej.

Kommer inte på fråga. Du känner ju inte din pappa. 

Anna Wahlgren har tydligen haft enskild vårdnad om alla sina barn – trots sin uppenbara olämplighet som förälder. Helt utan insyn har hon kunnat härska och förtrycka sina barn (barnen fick inte heller gå på dagis). Socialtjänsten har inte ingripit och papporna har resignerat. Är detta bara en historia bland tusentals liknande som vi aldrig får höra talas om?

En trogen läsare av GenusNytt

.

För övrigt 1: Från Norge rapporteras att det blir allt vanligare med falska anklagelser om incest som ett kvinnligt vapen i vårdnadstvister. På länken ovan kan du läsa om detta, och om en man som under tio års tid blivit anmäld för incest 18 gånger av sin före detta fru. Allt började vid skilsmässan.

För övrigt 2: Se här om feministisk magi tillsammans med striptease. Ja, det finns en sådan kombination också. Tack för tipset, Kalle!