Är det fult av män att ge järnet på jobbet?

by

”In search of excellence” är titeln på en klassisk managementbok. ”I jakt på mästerskapet”, alltså. Den kom jag att tänka på när jag läste tidningen Genusperspektiv nr 6/2011, utgiven av Nationella sekretariatet för genusforskning.

Jag hamnade nämligen på en artikel med rubriken ”Kvinnor ses som antitesen till forskare”, som handlar om en kartläggning som gjorts av jämställdheten vid två fakulteter på Göteborgs Universitet. Artikeln börjar med att citera en av forskarna, Anna Peixoto, som säger:

Det finns en norm för hur man ska vara som forskare, som är knuten till manligt kön och till en viss form av maskulinintet. Det gör att forskarpositionen i högre grad är tillgänglig för män än för kvinnor.”

Intressant. Vad är det för norm?

När man läser artikeln förstår man att den problematiska normen är ambition, prestation och hårt arbete. Jag citerar:

Forskarnormen premierar egenskaper som produktivitet, effektivitet och konkurrenskraft framför sociala relationer och omsorg”.

Rejäla resultat i själva forskningen värderas alltså högre än att snacka och vårda. Tänkvärt.

Ett annat citat:

Att ha ett liv med åtagande och ansvar utanför arbetet ses som snarare ett hinder än en tillgång.

Jag tolkar detta och det förra citatet som att forskarvärlden är sådan att den som jobbar häcken av sig blir framgångsrik och når långt, medan den som tar det lite lugnare inte når lika långt.

När jag förstod att det är så de två genusforskarna menar tänkte jag:

1. Är detta fel?
2. Kan det över huvud taget vara på något annat sätt?

I nästan vilket yrke som helst blir man ju mera framgångsrik och når längre om man lägger ned enormt mycket möda och energi. Saken känns närmast självklar för mig.

Läs detta citat igen, det är en nyckelformulering:

Det finns en norm för hur man ska vara som forskare, som är knuten till manligt kön och till en viss form av maskulinintet. Det gör att forskarpositionen i högre grad är tillgänglig för män än för kvinnor

När man funderar över saken blir det tydligt att vad dessa två genusforskare egentligen gör är detta:

1. Beskriva ett beteende som ger framgång på nästan vilken arbetsplats som helst.
2. Kalla detta beteende för manligt
3. Dra slutsatsen att män (som tydligen vill excellera) därmed förtrycker kvinnor (som tydligen har mindre genomsnittlig strävan att excellera).

Genusforskarna vill ändra situationen i forskarvärlden. Jag citerar Anna-Karin Wyndhamn, den andra av de två genusforskarna:

Insatserna behöver riktas mot det värdesystem som bland annat bärs upp av forskningsledarna”.

Men det kan aldrig bli en framkomlig väg att uppnå likhet mellan könen genom att tvinga män att dra ned på sin kämpaanda. Ifall kvinnor som kollektiv vill komma lika långt i karriären som män, vare sig den görs i näringslivet eller akademin, så finns ingen annan väg än att ge sig ut på jakt efter mästerskapet. In search of excellense. Ge allt och lite till! Excellera!

En tanke slog mig just: Jag undrar hur långt mänskligheten hade kommit om det inte hade varit så att många personer, särskilt  män, ger järnet och försöker excellera på jobbet…

Här kan du läsa ett tidigare blogginlägg som har med ovanstående diskussion att göra, och som känns viktigt. ”Det finns omfattande belägg för att kvinnor är mindre benägna än män att välja konkurrens, om de kan undvika den”, säger två forskare, och förordar positiv särbehandling av kvinnor för att lösa problemet.

Läs artikeln ”Kvinnor ses som antitesen till forskare” här, läs hela studien här.

För övrigt 1: Senaste numret av tidskriften Axess­ har temat ”Feminism som kvinnofälla”. Mona Masri på Sydsvenskans kulturredaktion verkar inte gilla artiklarna, hon skriver: ”Var ska man börja, tänker jag när jag tagit mig igenom sörjan av tokigheter.” Tack för tipset, Magnus!

För övrigt 2: Tidningen Byggnadsarbetaren skriver: ”Asbesten har dödat många svenska byggnadsarbetare. 449 personer i byggbranschen insjuknade i den dödliga cancern mesoteliom mellan 1971 och 2009, visar en ny rapport”. Se här:

Det sägs inte ett ord om kön i artikeln. Genusperspektivet lyser helt med sin frånvaro – de drabbade är könlösa ”byggnadsarbetare”. Så man blir ju nyfiken på vilket kön de har! Tack för tipset, Sara! Här bloggade jag nyligen om att Statens beredning för medicinsk utvärdering har skrivit en rapport om vad de gör på arbetsmiljöområdet. Där står det att regeringen har gett dem i uppdrag att ”särskilt kvinnors arbetsmiljöer ska beaktas”.

72 svar to “Är det fult av män att ge järnet på jobbet?”

  1. Backlash Says:

    Kan man utgå från att de här båda genusforskarna inte själva strävar efter ‘excellence’?

    Sen utgår de från antagandet att män är duktigare/flitigare forskare än kvinnor. Finns det empiriska belägg för det?

  2. Info Says:

    F.Ö 1: STRÅLANDE REKLAM FÖR DE NYA, ULTIMATA BARNBÖCKERNA

    I den gamla lärdomsstaden Uppsala är genuseliten också på hugget. Sällan sedan Astrid Lindgrens dagar har har väl en barnbok fått så mycket beröm som ”Kivi och monsterhunden” i Upsala Nya Tidning.

    Maria Nyström skriver:

    ”HEN INTAR BARNBOKEN

    Det könsneutrala Hen intar nu barnboken i nyutkomna Kivi & Monsterhunden. Boken publiceras av Olika förlag – ett litet förlag som vågar se utanför de gängse könsnormerna, skriver Maria Nyström.

    Sveriges första barnbok om Hen har precis utkommit. Det är det lilla förlaget Olika som ger ut Jesper Lundqvists och Bettina Johanssons Kivi & Monsterhunden. För dem som inte vet så är hen en blandning av han och hon, alltså helt könsneutralt. – – –

    För mig framstår hen som den ultimata lösningen på den pojkdominans som den svenska barnboken dragits med nu länge nog. – – –

    Kivi & Monsterhunden stannar dock inte vid hen och henom – även om denna innovation hade räckt alldeles utmärkt för min del. Här finns också mappor, pammor, marfor, morbroster, brysslingar och storebröstrar. Allt i en salig blandning.”

    http://www.unt.se/kultur/hen-intar-barnboken-1662906.aspx

  3. Pether Says:

    Hi hi hi. Roligt.
    En genustant kallar annat för pseudovetenskap.

  4. Patrik B Says:

    Visst är det så! Den som anstränger sig blir oftast belönad för det. Den som tar det lugnare får oftast nöja sig med mindre. Jag läste nån gång att proffessionella musiker övade i genomsnitt 20 timmar i veckan på sina instrument redan när de var barn – fem gånger så mycket som en genomsnittlig musikskoleelev.

  5. Hugo Says:

    Statsvetaren Madestam om Löfven:

    ”Det faktum att han är vit medelålders man inger också förtroende på ett traditionellt sätt som väljarna känner igen. ”

    Visserligen trevligt att det finns något bra med en vmm. Men var inte hans företrädare också en sådan? Är det inte dags att se bortom unkna kollektiviseringar om kön och färg. Nog spelar väl ändå personen rätt stor roll i detta sammanhang?

  6. Hugo Says:

    missade länken:

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/att-hindra-fritt-fall-ar-den-latta-biten_6863485.svd

  7. J Says:

    Heisann Pär!
    I ditt korte blogginnlegg om forskere og definisjonsmakt eksemplifiserer du på en meget god måte en klassisk feministisk argumentasjonsteknikk. Denne teknikken benyttes i mange sammenehenger.

    1. konstanter hva menn gjør
    2. dersom det menn gjør gir effekt (eller anses som bra)-, døp det om fra arbeid etc. til ”maskuline normer” (jf. eksempelvis at arbeidesmarkedet vektlegger maskuline verdier, forsvarsmakten er bygd på menns premisser, brannmenn er for maskuline etc.)
    3. argumenter mot det maskuline hegemoniet

    Da effektivitet, ståpåvilje etc. ikke nødvendigvis er ”maskuline normer”, men nødvendige egenskaper for å få noe til, vil en kamp mot ”maskuline normer” i arbeidslivet etc., stort sett uten unntak føre til en kamp mot konkurranse, effektivitet arbeidsmoral etc.

    At menn (men også kvinner) ofrer mye på jobben og bruker mye tid på å bli best i det de driver med gavner både menn og kvinner.

    Feministenes kamp mot ”maskuline normer” fører derfor unektelig til en kamp som skader både kvinner og menn.

    Denne tilnærmingen gjør det også mulig for feministiske litteratur og kulturvitere (de færreste feminister er sivilingeniører) å delta i debatten om rent politiske spørsmål, uten å kunne noe om de fagområdene de diskuterer. På denne måten kan de også bruke sine ”kulturelle analyseverktøy” i diskusjonen (eksempelvis Foucalt, Derrida etc.)

  8. GG Says:

    Problemet om man överger meritokratin är att personliga kontakter och korruption då istället avgör framgången. Och det finns otaliga exempel på hur det gått i länder baserade på sådana principer.

  9. Mattias Says:

    Pär,

    återigen bevisar feministerna att de har en dold (extrem) vänster agenda. Vad de vill ha (min tolkning) är ju mer eller mindre medborgarlön. Alla får samma lön oavsett om och hur mycket man jobbar.

  10. Lorem Ipsum Says:

    Det här är humor av bästa sort. Har dom ingen skam i kroppen dessa människor? Kan de helt enkelt inte bara säga att de vill ha arbetsfria inkomster? För det är exakt det de kräver.

    Klarar dom inte trycket så ska dom lägga av. Men jag tror att det är så att det vi ser spilla över i det offentliga rummet egentligen är uttryck för en frustration över att de nu börjar få krav på att antingen rätta upp sig och börja leverera eller att evakuera.

  11. Martin Says:

    Snacka om att de där genusforskarna har en usel kvinnosyn. Varför skulle inte kvinnor kunna vara lika ambitiösa, produktiva, effektiva och konkurenskraftiga som män?

    Om det är några som ser ner på kvinnor och det kvinnliga så är det feminister och genusforskare!

  12. Backlash Says:

    GG – Att utnyttja kontakter är inte nödvändigtvis korruption. Det är ett väletablerat sätt att skapa en karriär i de flesta branscher. Det är mycket snabbare och billigare att rekrytera ‘säkra kort’ som man redan känner, än att köpa grisen i säcken utifrån vad de har för meriter på papperet. Och det gäller allt från sommarvikarierande ungdomar till styrelseordföranden.

  13. Prill Says:

    Det här synnerligen dumma resonemanget hör man ibland från genushåll. Har aldrig förstått detta eftersom genusmänniskorna samtidigt brukar hävda att det inte finns några skillnader mellan män och kvinnor. Denna genusforskare låter som ett stockkonservativt våp. Ställs det KRAV? Det är kvinnoförtryck! Sanslöst pinsamt.

  14. Prill Says:

    Det här synnerligen dumma resonemanget hör man ibland från genushåll. Har aldrig förstått detta eftersom genusmänniskorna samtidigt brukar hävda att det inte finns några skillnader mellan män och kvinnor. Denna genusforskare låter närmast som ett stockkonservativt våp. Ställs det KRAV? Det är kvinnoförtryck! Sanslöst pinsamt.

  15. Aktivarum Says:

    ”Forskarnormen premierar egenskaper som produktivitet, effektivitet och konkurrenskraft framför sociala relationer och omsorg”

    Det gör läkarnormen också, vilken genusforskare vill se nära och kära dö för att läkaren som skall göra operationen absolut måste vara hemma med sin familj? Vilken genusforskare vill gå utan rinnande vatten hemma för att rörmokarna bestämt sig deras flickvän är viktigare än jobbet? För att inte tala om polisnormen. Är det kanske ett problem att poliser som bekämpar våldtäkter premierar effektivitet framför sociala relationer?

    Å andra sidan är det rätt uppenbart att genusforskare själva varken är produktiva eller effektiva om man inte med effektivitet menar att försöka hjälpa Kina.

  16. Magnus Says:

    Finns det något motiv att eftersträva en annan könsfördelning inom intellektuell elitverksamhet, bland annat forskning, än könsfördelningen bland svenska stormästare i schack? En kvinna av 21 enligt wikipedia.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_schackspelare

    Samma fråga kan man i övrigt ställa sig när det gäller lednings- och styrelseuppdrag. Jag skulle vilja se forskning som visar på bättre lönsamhet för företag med stor kvinnlig representation i ledning och styrelse innan jag köper aktier i bolag som har genuspräglad agenda vid rekrytering till dessa poster. I sammanhanget bör man vara uppmärksam på skillnaden mellan korrelation och kausalitet. Att lönsamma bolag har råd att hålla sig med kuttersmycken i ledning och styrelse är inte detsamma som att bolag med stor andel kvinnor i ledning och styrelse på sikt har bättre lönsamhet än andra bolag. Det kan mycket väl vara tvärtom.

  17. Aktivarum Says:

    Backlash:

    ”GG – Att utnyttja kontakter är inte nödvändigtvis korruption. Det är ett väletablerat sätt att skapa en karriär i de flesta branscher. Det är mycket snabbare och billigare att rekrytera ‘säkra kort’ som man redan känner, än att köpa grisen i säcken utifrån vad de har för meriter på papperet. Och det gäller allt från sommarvikarierande ungdomar till styrelseordföranden.”

    Helt felaktigt och tyvärr verkar många CHEFER idag tänka så där dumt antingen för att de a) inte vet bättre eller b) inte har nån lojalitet långsiktigt utan tänker tjäna så mycket de kan och sticka. (Enron)

    Det är nämligen på alla sätt långsiktigt kostsammare för en organisation att rekrytera via kontakter man redan känner jämfört med att rekrytera rättvist. När en organisation skapar ryktet att folk befodras/anställs på basis av vem som känner/knullar vem så börjar alla anställda i organisationen jobba sämre.

    Varför skulle de jobba bättre om de vet att rekryteringen handlar om andra saker än jobbet? Ingen ide du anstränger dig Kalle, han tänker ge jobbet till sin son, flickvän, favorit, kusingrabb-whatever! I en sådan kultur gör folk det absoluta minimum de behöver göra och väntar på sin tur att befodras.

    Men visst har du rätt Backlash, det är ett etablerat och vedertaget sätt att arbeta.

    Precis som Genusidiotierna!

  18. Eva Says:

    För er som inte orkar läsa artikeln i Genusperspektiv 6/2011 kommer här en sammanfattning:

    Efter att ha intervjuat 151 personer har utredarna kunnat peka på en norm för hur man ska vara som forskare:
    ”Att ha ett liv med åtagande och ansvar utanför arbetet ses som snarare ett hinder än en tillgång.”
    ”Forskarnormen premierar egenskaper som produktivitet, effektivitet och konkurrenskraft framför sociala relationer och omsorg”.

    Sedan säger en av forskarna, Anna-Karin Wyndhamn:
    – Normen knyter an till föreställningar om kön, där kvinnor ses som antitesen till forskare. Vi finner att arbetsplatsen verkar selektera medarbetare i vad mån de tros motsvara normen. I dessa processer distanseras kvinnor från forskarpositionen.

    Förslag till alternativ slutsats: kvinnor får inte forskartjänster för att de förväntas sakna de rätta egenskaperna.

    Btw, jag förstod inte kopplingen till den 30 år gamla, och även ifrågasatta, managementboken ”In search of excellence” …

  19. Jämställdhetsfeministern Says:

    Ja, feministisk forskning har tydligt visat att män som jobbar hårt och eftersträvar produktivitet, effektivitet och konkurrenskraft gör detta enbart för att förtrycka kvinnor. Män som ger järnet på jobbet förtrycker alltså kvinnor. Det är ju självklart. Män ska istället kliva åt sidan och lämna plats för alla duktiga kvinnor. Så att det blir jämställt. Då kommer också forskningen bli bättre.

  20. Erik Says:

    Misogyni i feministklädsel – är det inte det den ny sortens feminism är, som alltid antar att kvinnan är ett offer?

  21. AV Says:

    Att bli excellent forskare kräver sin tribut (utom möjligen i genusvetenskap). Först en magister med höga betyg. Här räcker det inte med bara godkänt. Sedan 5 år doktorand. Det innebär att man ger järnet i sin egen forskning, hjälper sin handledare i dennes forskning (som denne sedan kan ta äran för), undervisning på grundnivå och egna forskarstudier. Det hinner man knappast med ett 9-5 jobb. Är man inom naturvetenskap där man kör labb- eller fältexperiment finns det hektiska perioder man jobbar dygnet runt. Till det dead lines. Att söka den vägen innebär helt enkelt så mycket slit att man möjligen hinner med ett förhållande med en förstående partner, men knappast familjeliv med barn. Går man den vägen får man skaffa barn runt 30. Redan på 90-talet fanns det diskussioner om att göra doktorandtjänsterna mera familjevänliga, dvs man kan ha ett liv utanför jobbet. Men vem kommer ändå att få postdoc och forskartjänster? Jo de som gav järnet som doktorander kommer att ha publicerat mer och fått fler resultat. Så i genomsnitt kommer de att få större chans att gå vidare.

    Vi kan aldrig hindra att några prioriterar jobbet först och är jätteambitiösa. De som koncentrerar sig om en sak blir ofta väldigt bra på det. Vi som håller på med fler saker blir hyfsat bra på mycket, men aldrig bäst. Det är prioriteringar och livsval vi får göra, och stå för. Att forska handlar om att bli bäst på ett mycket smalt område. Tough luck, om man vill vara bred och ha ett annat liv bredvid.

    Man kan jämföra med idrottare. Vill man nå toppen och stå på startlinjen i OS får man försaka mycket. Är man inte beredd att offra det som krävs får man nöja sig med finnkampen som mest. Akademin är kunskapens elitidrottare.

  22. Daniel Says:

    Självklart så ska vi göra om forskarnormen, helst så ska vi gå ifrån strävan efter objektivitet och ersätta den med godtyckligt ”tyckande” politiska åsikter känsloargument mm.

  23. relevant Says:

    ”….nej…äsch, gå och titta på hur Katja och ’Elin har
    gjort….” Reflektioner av mötet med skolans (genus)
    värld
    När vi hade våra barn på förskola kände vi att det fanns en
    insikt, och en vilja från personal och ledning att se vikten av att
    genusrelaterade frågor hörde till vardagen. Själva implementeringen
    var svårare; en stor diskrepans rådde ofta mellan personalens
    åsikter, och ofta också mellan personal och föräldrar.
    Vi bor i en av Stockholms invandrartäta miljonprojektsförorter.
    Inom en radie av två km finns barn som å ena sidan växer
    upp i ett extremt överflöd och å andra sidan i ren fattigdom. Det
    är en mycket dålig integration som råder, och skolvärlden är den
    enda
    Genusfrågor är bara en av många stora – och svåra – frågeställningar.
    Ofta kunde vi känna att genusfrågor ansågs vara ”lyxproblem”:
    ”Det finns väl viktigare saker att prata om än om man
    kallar dockvrån för dockvrån…herregud, det är väl viktigare att
    de inte slåss och bits!” kunde det låta. Insikten fanns, som sagt,
    personalen gick på kurser och föräldrar påtalade att det faktiskt är
    okej för lille Pelle att ärva storasysters rosa overall. Om man
    däremot ifrågasatte hur genus fördes in i ett värdegrundsarbete,
    om man ifrågasatte hur pojkar och flickor värderades utifrån
    hur de såg ut, hade på sig, eller vad de gjorde eller sa – då kändes
    det som att man var lite tramsig.
    Vår smala lycka var att förskolan var liten och barngrupperna
    så små att det inte gick att dela upp utifrån kön. Alla lekte med alla, för det fanns vare sig ett behov eller ett utrymme för könsuppdelade
    lekar och aktiviteter.
    Så började vår dotter i förskoleklass. Efter två veckor kom
    första chocken. Dottern och några andra flickor klagade på en
    lek, som gick ut på att killarna skulle jaga tjejerna och smiska
    dem i rumpan. Vi pratar genast med personalen och får som svar
    att det är viktigt att sexåringar får leva ut sin första känsla av
    sexualitet. Vi frågar då om det per automatik då är killarnas
    sexualitet som ska levas ut, och då eventuellt på bekostnad av tjejernas
    självkänsla….och får svaret: ”Ja men, det vet du ju hur killar
    är…hi hi hi…killar är killar! hi hi hi”.
    I läxläseboken läste dottern (som vid tillfället hade svårt med
    maten och var smal som en sticka) om en flicka som är ”mager
    och ful” och med kommentaren utifrån killen i berättelsen (som
    såklart är protagonist); ”Kan man vara kär i någon som är mager
    och ful?”
    Vid upprepade tillfällen fick vi ta tag i incidenter som att killarna
    ( i årskurs 1) krävde tungkyssar av flickorna, eller att de skulle
    visa brösten, för att få vara med i en lek, få tillgång till gungan,
    få ha ett lekredskap. Händelser som personalen tog tag i, när vi
    påtalade och agerade, men vad hände de gånger vi inte påtalade?
    Vad hände de gånger flickor inte gick hem och berättade? Vi såg
    också utflykter, kaféer, luciakvällar, sånguppvisningar, terminsavslutningar
    – som kantades av duktiga, välartade flickor och busiga,
    roliga pojkar. Till slut bytte vi skola. Här möts vi av en helt
    annan inställning och man arbetar uttalat utifrån ett genustänkande.
    Detta känns och märks. Det finns naturligtvis ”tjejiga” och
    ”killiga” attityder i klassen, men det finns inte i klassrummet,
    inte inom den pedagogiska verksamheten.
    Nu ska även lillebror börja skolan. Lillebrors bästis börjar också
    i samma klass, och redan vid ”lilla skoldagen” före sommarlovet,
    anar vi ugglor i mossen. Ett gäng leker i ett rum där det
    finns klossar, en tågbana och en riddarborg. ”Okej, visst är det här
    ett killrum, visst får inga tjejer vara här inne” säger en liten lintott
    och blänger på vår sons bästis. Sonen tar sin kompis i handen
    och går till ett annat rum. Efteråt är de båda upprörda.
    Vi är oroade och arga för att vi var de enda som hörde och såg.
    Igen.
    Verksamheten är bra på det stora hela, men det smyger sig in
    en förvrängd bild av verkligheten då och då, som ger olustkänsla.
    ”Nej, inte så. Du ska ju måla innanför kanterna….nej…äsch, gå och
    titta på hur Katja och Elin har gjort. Och så gör du likadant.”
    Kommentaren får mig att baxna, och jag hör den inte en eller
    två gånger en dag när jag är och hälsar på – snarare så många
    gånger att jag förstår att det blir svårt för mig att påtala detta.
    Efter ett par veckor kommer en av fritidsledarna och ser bekymrad
    ut. Spelar vår son verkligen inte fotboll? Neej….han
    gillar annat…som att gräva, experimentera, leka…..han gillar att smyga och vara detektiv. ”Men….de flesta killarna i den här klassen
    spelar ju fotboll…det vore kanske bra om han började med
    det. Det är ju bra för gruppen…?!!” Men snälla, rara….vår son
    tycker inte om att spela fotboll! Men han har väldigt roligt därborta,
    ser du – med Kajsa och Smilla ..och där är ju Elsa också…
    jaha. Det var tjejerna han lekte med. Mmm. Då blev det lite
    knepigare att förstå vad han är för sorts kille, eller hur?
    Det kommer nya, entusiastiska lärare till skolan, och vi ser
    fram emot att de ska ta över. Vi ser att de besitter en vetskap
    och en vilja att arbeta utifrån en medvetenhet när det gäller
    genus och konstruktion av kön.
    När det kommer an på TJEJER och killar så är dessa grupper
    så otroligt lätta att skapa, och så otroligt lätta att särskilja. Och
    för varje gång en lärare säger till sina sexåringar att ”Jaha, då ska
    vi plocka ihop nu …..flickorna kan börja med att lägga tillbaka
    sina saxar, och sen pojkarna..” eller ”Nu är det dags att gå till
    gympan! Nu får vi se vem som är snabbast att hämta gympakläderna
    – killarna kan börja; spring i väg!” så etsas denna särskiljning
    in i dessa små kroppar och hjärnor. Och det är inte de
    som kan säga stopp.

  24. Lars I Says:

    Intressant att Genuslistan plötsligt anser att produktivitet, effektivitet och konkurrenskraft är faktorer som talar MOT kvinnan, från att tidigare hävda alla ”duktiga” kvinnor som presterar PRECIS lika bra som män.

    Den som upprepat ljuger får till sist problem med att ljuga konsekvent, som bekant.

    Vad innebär det förresten att forskningen i högre grad ”är tillgänglig” för män ? På vilket annat sätt är forskningspositioner ”tillgänglig” än genom de forskartjänster man kan söka ? Män såväl som kvinnor.

    Sen, Genuslistan, får man hoppas att man även i fortsättningen antar de mest lämpade PÅ, och inte VID SIDAN av jobbet, vare sig det är en kvinna eller man.
    Men intressanta och kluriga tankegångar har ni i alla fall på Genuslistan, som tyder på att de pengar vi betalar till er forskning blir väl förvaltade. Förstog ni ironin ?

  25. Erik Jämställdhet Says:

    När jag hörde denna låten tänkte jag först på Jämställdhet 2.0. Den passar ganska bra de första verserna sen blir det inte lika träffsäkert.

    \/,,

  26. Carl Says:

    Den akademiska världen verkar inte vara överdrivet trevlig rent allmänt och det förvånar mig inte om män har nytta av en medfödd högre aggressivitet.

    Men alternativet är att forskarna gör färre framsteg, och det är bara se på alla problem vi som människor måste lösa inom en relativt snar framtid (forskarna stoppar som tur är inte huvudet i sanden till skillnad från vanliga människor och politikerna som är tänkta att företräda dem) för att förstå vilken dålig idé det vore att sänka kraven och konkurrensen enbart för att ‘släppa fram kvinnor’.

  27. Social Perception and Social Reality – En vetenskaplig smocka mot den politiska besattheten av stereotyper « Aktivarum Says:

    […] Nej jag pratar inte om genusvetenskapen – men jag kunde lika gärna ha gjort det. Betänk att denna bok är resultatet av forskning som Lee Jussim påbörjade i originaltrion 1995. Det är alltså kulmen av ett arbete som pågått i över 17 år i ett fält som forskar på andras rigiditet men ignorerar sin egen. “accuracy is one of the largest effects in social psychology (and one of the most pervasively ignored), and that the traditional social psychological depiction of stereotypes as unjustified, exaggerated, irrational, and rigidly resistant to change is itself unjustified, exaggerated, irrational, and rigidly resistant to change.” […]

  28. Eva Says:

    Lars I:

    ”Vad innebär det förresten att forskningen i högre grad “är tillgänglig” för män ? På vilket annat sätt är forskningspositioner ”tillgänglig” än genom de forskartjänster man kan söka ? Män såväl som kvinnor.”

    Jag uppfattade inte att det handlade om möjligheten att söka tjänster, utan att kvinnor verkar selekteras bort vid tillsättningen på grund av förutfattade meningar om kvinnors egenskaper.

  29. Paraplydrinken Says:

    Det är utomordentligt osolidariskt att ge järnet på jobbet. Så nu har jag makat på mig. En plats i solen för medelålders vita män är det bästa för samhället. Kvinnorna ska (få möjlighet att) göra jobbet.

  30. Nils D Says:

    Jag tycker det är lite märkligt att begreppet ”norm” alltid används väldigt kategoriskt av genusmänniskor, samtidigt som man ALDRIG får höra hur de kommit fram till sina påståenden om normen, och hur stor betydelse den kan ha i olika situationer, hur många som verkligen anser detta. ”Kvinnor SES som antitesen till forskare” – vilka är det som verkligen anser detta? Är det en massa forskare som verkligen inte vill att kvinnor ska finnas inom akademin? Belägg verkar inte vara så viktigt för genusforskarna.

  31. Valeria Says:

    “Forskarnormen premierar egenskaper som produktivitet, effektivitet och konkurrenskraft framför sociala relationer och omsorg“.

    Citatet är så löjligt så att jag nästan har svårt att finna ord. Man måste väl se saker och ting i sin rätta kontext, och inte blanda in faktorer som är helt oväsentliga i sammanhanget? Jag säger inte att sociala relationer och omsorg är oviktigt, men det var inte sådant som lade grund till Marie Curies två nobelpris. Sådana här utspel är så verklighetsfrånvarande att man frågar sig om människorna bakom citaten har någon egentlig aning om vad forskning handlar om.

    Sedan blir jag nästintill stött (om det inte vore för att jag är klipsk nog att förstå att man inte ska lägga allt för stor vikt vid vad vissa männiksor säger) när det insinueras att de egenskaper som gör en framgångsrik forskare i huvudsak är manliga. Var är kvinnor kan attityden?

    Jag kan visserligen förstå resonemanget till viss del, eftersom det knappast är en nackdel för en forskare att lida av någon form av autismspektrumstörning och sådana är vanligare hos män. Men då är det snarare en medfödd begåvning (avdelningen hm) som ligger till grund för framgången, och inte personens kön.

  32. Valeria Says:

    @Nils D

    En gång i tiden var jag involverad i genusträsket, och en sak kan jag lova dig: Säger du bara saker som klingar någorlunda samstämmigt med vad andra genusmänniskor vill tro så blir du aldrig ifrågasatt.

    Jag vet inte om man kan kalla det genuspopulism, men pricipen är ungefär att alla åsikter där manlighet tillskrivs någonting negativt och kvinnlighet någonting positivt accepteras utan förbehåll.

  33. Björn Says:

    Jag tycker nog att folk kan ta och läsa vad Eva skriver, det är faktiskt en intressant tolkning som i alla fall jag tycker är mer trolig än Pärs (och andras här).

    Nämligen att forskarna inte menar att bra forskare utmärker sig av övervägande manliga egenskaper utan:

    1. Duktiga forskare är framförallt produktivita, effektiva och konkurrenskraftiga. En bra forskare måste inte utmärka sig i sociala relationer och omsorg.

    2. Det finns en norm i den akademiska världen att egenskaperna i (1) framförallt är manliga egenskaper.

    3. Kvinnor som egentligen är lämpade som forskare selekteras bort genom att de som tillsätter dessa positioner utgår från normen i (2), och således väljer de hellre en man än en kvinna.

    Så verkar Eva tolka forskarna och så tolkar jag dem. Så om man nu ska ifrågasätta dem så ska man ju helst göra det från rätt premisser.

    Om man nu håller med om (1), vilket verkar rimligt, så kan man ju ifrågasätta framförallt (2) men även (3). Finns denna norm enligt (2) i forskarvärlden? Jag vet inte och det känns orimligt att man har kunnat visa det.

  34. Eva Says:

    Tack, Björn, för att du tog dig tid att läsa och reflektera över mina kommentarer. Jag uppskattar det.

  35. Mattias Says:

    Björn,

    ”2. Det finns en norm i den akademiska världen att egenskaperna i (1) framförallt är manliga egenskaper.”

    Skitsnack, det är inte alls ”intressant” det bara råkar passa ditt perspektiv. Från SAOL: ”Norm: Regel, rättesnöre; måttstock, mönster”. Det finns ingen sådan ”norm” inom den akademiska världen. Inte ens inom genusdelen – om du gick in på deras genusinstitution och hävdade att ”produktiv, effektiv och konkurrenskraftig” är typiskt manliga drag så skulle de hänga dig i hälarna. Och faller 2an så faller hela ditt argument och vips så har återigen feministerna baserat hela sitt resonemang på en påhittad/konstruerad förutsättning.

    Tänk om ni någon gång skulle våga öppna ögonen och se saker för vad de faktiskt är – påverkan och konsekvens. Men fortsätt ni att skylla allt på andra. Som Birro sa; det är väl inte Bobbys fel att Whitney drogade ihjäl sig…

  36. Backlash Says:

    Björn: Vad har de för empiriska belägg för 3)? Har de gjort enkäter/intervjuer eller spekulerar de bara?

  37. Lars I Says:

    @Eva,
    jag tror inte på den rådande tumregeln att en negativ uppfattning om en kvinna alltid är ”förutfattad”, medan den trevliga är sanningen. Visserligen är offerkoftan idag flitigt utnyttjad och synnerligen framgångsrik för att vifta bort kritik mot kvinnor såsom ptriarkalt kvinnoförtryck, men det är när man aldig kan erkänna ett fel eller ens svaghet som man obönhörligen får trovärdighetsproblem, precis som dagens genusetablissemang, inklusive Genuslistan ådragit sig.

  38. Daniel Says:

    @relevant
    Varför har du gjort en ”copy paste” ur en bok som någon annan har skrivit?
    På vilket sätt är det ”relevant” ?

  39. Björn Says:

    @Mattias: Jag skulle gärna vilja be dig att läsa vad jag skriver en gång till innan du uttalar dig om ”mitt perspektiv” innan jag har har gjort det själv.

    Som framgår av mitt inlägg så skriver jag om hur jag tolkade forskarna i artikeln i Genusperspektiv, inte att det är mina egna tankar eller slutsatser.

    Däremot är jag en väldigt stor anhängare av att förstå vad man ska debattera mot innan man börjar debattera. Till exempel genom att läsa vad andra skriver och säger och försöka förstå vad de menare. Jag tycker det skapar bättre och trevligare debatter.

    Som du kan se om du läser artikeln så säger forskarna angående de antagande (2) och (3) som jag uppfattade att de gör:

    ”– Normen knyter an till föreställningar om om kön, där kvinnor ses som antitesen till forskare. Vi finner att arbetsplatsen verkar selektera medarbetare utifrån i vad mån de tros motsvara normen. I dessa processer distanseras kvinnor från forskarpositionen”

    Som du sedan kan läsa i slutet av mitt inlägg (du läste väl hela i alla fall, innan du valde att berätta för mig hur mitt perspektiv är?) så ifrågasätter jag att (2) är en bevisad norm och att således deras hela tes kan falla.

    Och eftersom ditt inlägg i sin helhet verkar riktat till mig så får jag väl ännu en gång understryka att jag inte har gett uttryck för mina egna tankar, funderingar, slutsatser eller ideologier men jag kan tänka mig att de till stor del sammanfaller med Pärs läsares. Jag tycker dock om att man diskuterar samma sak som sina debattmotståndare, annars ter sig debatten lite menlös. Därför gjorde jag här ett inlägg om hur jag tolkade vad jag ansåg att Pär med flera hade misstolkat.

    @Backlash: Ingen aning, jag läste bara artikeln och där framför de mer slutsatser än argument och stöd.

    @Eva: Tror alla tjänar på att dels vara tydliga och dels fundera mer på vad andra faktiskt säger. Det visar sig ju inte minst här.

  40. Sven Says:

    Men detta är ju befängt. Manlig excellens på forskarnivå gör kvinnliga dito drabbade av penisavvund ?

    En helt skruvat artikel från våra medvetslösa vänner på genussekretariatet. Och : USCH

  41. Mattias Says:

    Björn,

    jag kan förstå om min ton fick dig att tro att jag inte läst ditt inlägg. Dock gör du samma sak mot mig så det är väl ”jämt” jämt eller nåt. Låt oss gå vidare. Eftersom jag visst läst båda era inlägg och artikeln så kan jag då svara dig att precis det du citerar är det jag vänder mig emot och och man inte köper det så är hela ert resonemang (ditt, Evas och forskarnas) meningslöst – därav min tråkiga ton.

    Mitt citat, från ditt citat av artikeln, var:

    ”Vi finner att arbetsplatsen verkar selektera medarbetare utifrån i vad mån de tros motsvara normen.”

    Mitt problem är att ni alla (se ovan) problematiserar det tillståndet. Förklara för mig varför ovan mening är abnorm.

    I min värld så är någon som ifrågasätter att vid en anställning så anställer man den som man bedömer kommer prestera bäst _enligt normen_ inte värd att ta på allvar.

  42. Björn Says:

    Mattias, återigen, jag resonerar inte, jag för inte fram någon egen argumentation, jag håller inte med (dvs. jag tror inte på) vad forskarna i artikeln säger. Jag lägger fram min tolkning av artikeln, så att diskussionerna kanske kan handla mer om huruvida det finns en norm som de påstår (och att den ser ut på det sättet) istället för att ”kvinnliga genusforskare tycker det är orättvist att det krävs att forskare är duktiga och ambitiösa och detta oftast är män” (min tolkning av diskussionerna hittills och som synes inte som jag tolkar dem).

    Det innebär, som sagt, inte att jag håller med forskarna.

    Och jag ifrågasätter om du verkligen läser vad jag skriver eftersom du nu två gånger har framfört min tolkning av forskarnas slutsatser som ”mitt resonemang” mendan jag redan i mitt första inlägg skrev att jag var tvivlande till deras premisser.

  43. Mattias Says:

    Björn,

    nu får jag verkligen bita ihop här. Du började ju ditt första inlägg i tråden med:

    ”Jag tycker nog att folk kan ta och läsa vad Eva skriver, det är faktiskt en intressant tolkning som i alla fall jag tycker är mer trolig än Pärs (och andras här).” Varefter du summerade forskarnas artikel.

  44. Ullis Says:

    Ge gärna järnet på jobbet men utnyttja inte en kvinna gratis som piga samtidigt. Vill du satsa 100% på ditt jobb så förbli singel. Skaffa inte familj. Det riktigt fula mansgrisiga är när män lurar en kvinna att gratis passa upp och ta hand om hans barn. Satsa gärna på 100% på jobbet men se då till att den som är hemma och tar hand om hushållssyslor och barn får en just trygghet.

    De män som ger 100% på jobbet ska inte sen komma och kräva varannan vecka för att dom ska kunna slippa betala underhåll.
    Underhållen måte öka regält för alla kvinnor som har män som inte tar sin del hemma. OCH OBS Det är männen som ska betala underhållen INTE skattebetalarna. Detta gäller så klart även EFTER en ev skilsmässa.

    Sen beror det hela på vilken forskning som bedrivs. Handlar det om tex. belastningsskador blir det ett stort problem för hela samhället är sen när alla som forskar struntar i sina egna familjer. Då missar forskarna lätt aspekter som har med normala mäniskors arbetsbelastning att göra.

  45. Mattias Says:

    Och ja, du skickar med ett litet tvivel sista meningen i inlägget men ditt inlägg skriker ju inte direkt av skeptisism. Sluta klaga på mig om ditt budskap inte var tillräckligt tydligt.

  46. Björn Says:

    Mattias, då förstår jag nog var jag var otydlig. Jag citerar mig själv igen med ett förtydligande om det inte framgick tidigare.

    ”Jag tycker nog att folk kan ta och läsa vad Eva skriver, det är faktiskt en intressant tolkning [av vad forskarna säger i artikeln] som i alla fall jag tycker är mer trolig än Pärs (och andras här).”

    Blev det bättre nu? Det är ju dock fortfarande så att det inte borde gå att misstolka, särskilt när jag i stycket efter skriver vad forskarna menar.

    Att inleda med att kalla mitt inlägg skitsnack och pådyvla mig vad som är mitt perspektiv är ju knappast särskilt god debatteknik. Om alla slutade försöka hitta på vad andra tycker så blir det så mycket enklare.

    Mitt inlägg är väl väldigt skeptiskt? Först inleder jag med att påstå att jag tror att Pär med flera har misstolkat vad forskarna säger i artikeln och jag presenterar sedan min egen (och Evas, tror jag) tolkning för att slutligen ställa mig frågande till två av tre premisser. Hur kan det inte vara skeptiskt? Var det för att det endast tog upp en liten andel av min text?

  47. Björn Says:

    ”Det är ju dock fortfarande så att det inte borde gå att misstolka, särskilt när jag i stycket efter skriver vad [jag tror att] forskarna menar.”

    Lika bra att förtydliga detta också, så att det inte blir en ny runda med tjafs.

  48. Daniel Says:

    @Ullis
    ”De män som ger 100% på jobbet ska inte sen komma och kräva varannan vecka för att dom ska kunna slippa betala underhåll.”

    Sannolikheten är rätt stor att mannen har dragit in bra mycket mera pengar till hushållet än kvinnan.
    Han har ju då dessutom betalat mera skatt, vilket har hjälpt andra ensamstående kvinnor.

    Så vid en eventuell separation så kan vi väl börja med att kvinnan betalar tillbaka dessa pengar till mannen.
    Självklart ska hon inte heller få någon egendom eller andra ägodelar där mannen har stått för den största delen av kostnaden.

    Men inte ett ord om brandmän Ullis, hur är det fatt?

  49. Mattias Says:

    Björn, jag är på vippen att ge dig rätt och be om ursäkt men det är fortfarande något som stör mig. Du dissar Pärs tolkning och framhåller Evas (och forskarnas kanske) som mycket mer trolig men i slutändan tror du inte på den heller. Vad ÄR din åsikt då? Och vad tycker du överhuvudtaget om forskarnas problematisering av “Vi finner att arbetsplatsen verkar selektera medarbetare utifrån i vad mån de tros motsvara normen.” vilket jag finner direkt upprörande.

  50. Torstensson Says:

    Ullis

    Jag förstår vad du skriver även om jag inte gillade hur du formulerade dig i stycket där du säger att män lurar kvinnor att stanna hemma med barn. Så är det inte. Kvinnor vet vad dom gör och har ganska bra koll på sig själv.

    Ett stort problem i Sverige är att det hetsas något enormt att alla ska göra karriär. Karriär karriär karriär annars är du misslyckad. Karräir som vad? Vi kan se det även vid jobbintervjuer när någon frågar ”varför vill du ha det här jobbet ”

    Då börjar man spotta floskler ”jag brinner för det här, jag har alltid velat bli, jag älskar utmaningar , jag ser lösningar där andra ser problem, jag är extremt flexiblel”.

    Jag hade blivit mycket mer imponerad om personen hade tittat mig i ögonen och sagt ” för jag behöver jobbet så jag kan betala räkningar, så jag kan få trygghet i livet och så att mina barn kan göra roliga utflyckter. Jag gillar inte utmaningar, jag har däremot respekt för de uppoffringar som krävs för att klara dom.”

    Den här hetsen är inte sund. Både män och kvinnor får ständigt höra från media hur man ska äta sallad och satsa på karriär.

    Sverige behöver fler barn ! Kvinnor som föder många barn ska defintivt ha en trygghet i form av vad vet jag inte. Men det är ju knappast jämställdister som är emot det du säger, det är ju feministerna som inte ens vill att kvinnan ska skaffa barn.

    Kvinnor som sedan vill återgå till jobb och nobbas för att dom har för lite erfarenhet är ett problem. Detta tycker jag man borde komma på lösningar för. En av dom kan ju vara att varje arbetsplats tar reda på vilka yrken som inte kräver denna magiska erfarenhet. Säg att man förlorar 3 år av att vara hemma med barn, vilka jobb är det som är så ofantligt svåra om man saknar just den biten. Hur kan man komma runt arbetsgivares rädsla för att anställa personer utan erfarenhet?

    Kort sagt hur kommer man runt den skitnödighet som råder i Sverige?

    Hur förbättar man LAS samtidigt som man gör det lättare för företag att anställa personer utan erfarenhet. En grundfråga som jurister i utskotten är för lata för att ta reda på, facken helt ovilliga att förändra.

  51. Torstensson Says:

    Ärligt talat, vem fanken gillar utmaningar ?

    Människor gillar trygghet. Utmaningar är en floskel jag fullkomligt avskyr.

  52. Björn Says:

    Mattias, jag tror fortfarande du missförstår mig så jag spaltar upp det för att förtydliga.

    1. Forskare säger något.
    2. Pär tolkar detta (jag tolkar Pär som att han tolkar att forskarna tycker det är dåligt att det i forskningsvärlden premieras ambition, resultat och arbetskapacitet).
    3. Jag (och Eva, tror jag) tolkar (1) på ett annat sätt än vad jag tror Pär gör (2).
    4. Jag presenterar hur jag tror att (1) ska tolkas.
    5. Jag avslutar med att ställa mig tvekande till min tolkning av (1).

    Det jag tyckte var rimligt var alltså (3) och (4), inte (1) i sig.

    Vad jag tror att debatten handlar om (borde handla om)är alltså 1, vad säger forskarna och 2, om det är rimligt.

    Jag tyckte att folk feltolkade 1 och man alltså inte riktigt kom fram till 2.

    Min åsikt är, som jag framförde i mitt första inlägg, att jag i alla fall inte tror på deras premiss (2) i mitt första inlägg, dvs. att det finns en norm i den akademiska världen som säger att de egenskaper som gör en bra forskare framförallt är manliga egenskaper. Du verkar hålla med mig om det. Resten verkar vara misstolkningar och otydliga inlägg.

  53. Kai V Says:

    Ja visst är det stolligt. Jag undrar om denna Anna Peixoto, som ondgör sig över att det är kompetens i ämnet som räknas och inte hur bra man är med små barn, skulle vilja bli opererad för en tumör i hjärnan av en kirurg om vilken man säger ungefär:
    ”Ja, hon blev ju in-kvoterad bland kirurgerna för att få jämnare könsfördelning och är egentligen fd. förskollärare. Så hon är jättebra på att ta hand om barn. Du kan känna dig helt lugn!”

  54. AV Says:

    Ullis: Om den ena i ett förhållande ska kunna ge järnet på jobbet kräver det att den andre jobbar mindre, om de tänkt sig att ha barn och vara någon form av föräldrar. Det spelar ingen roll om det är mannen eller kvinnan. Om en kvinna vill vara karriärist får hon hitta en man som kör markservicen. Det ekonomiska kan man hitta verktyg för att styra upp. Om båda tänker jaga på jobbet bör man nog inte skaffa barn.

    När det gäller underhåll har du inte koll på siffrorna. Underhållet ligger på knappa 1300 kr per barn och månad. Det billigaste för en pappa är inte att kräva varannan vecka utan att bara dra, vara en skitpappa, och betala sina avlatspengar. Vad tror du ett barn kostar i månaden? Betydligt mer än 2400 kr (Underhåll och barnbidrag). En mamma som får hela boendet gör en förlustaffär.

  55. Björn Says:

    Och slutligen.

    Jag tolkar,

    ”Normen knyter an till föreställningar om om kön, där kvinnor ses som antitesen till forskare. Vi finner att arbetsplatsen verkar selektera medarbetare utifrån i vad mån de tros motsvara normen.”

    på så sätt att forskarna anser att det finns en norm som säger att män oftare än kvinnor har de egenskaper som gör en bra forskare [kvinnor ses som antitesen till forskare] och att arbetsplatserna således oftare väljer män än kvinnor som forkare, just eftersom män enligt denna norm är mer lämpade att vara forskare.

  56. Sven Says:

    Jag anser att varken kön, etnicitet eller sexuell läggning räcker för att bli särbehandlat i en arbetsmiljö som är råkar vara kompetetiv.

  57. Eva Says:

    Lars I:

    ”jag tror inte på den rådande tumregeln att en negativ uppfattning om en kvinna alltid är “förutfattad”, medan den trevliga är sanningen.”

    Jag menar inte att ”förutfattade meningar om kvinnor” nödvändigtvis är negativa, utan snarare att de bygger på stereotyper, t ex vilka egenskaper kvinnor har och inte har.

    Diskussion om förekomst av offerkoftor m.m. måste jag be dig ta med någon annan. Jag är inte feminist och jag ingår inte i några ”genussammanhang”, så jag kan inte ta ställning till dina påståenden.

    Till alla:

    Jag vill förtydliga att jag INTE påstår att slutsatsen av den aktuella studien är att kvinnor diskrimineras vid tillsättning av forskartjänster. Det är jag inte tillräckligt insatt för att ha någon uppfattning om. Och det var inte heller min egentliga poäng.

    Mitt ”skoskav” – dvs skälet till att jag ifrågasatte Pärs resonemang och slutsats – är att jag uppfattar att Pär, inte alltid, men återkommande förvränger statistik och studier och gör (o)medvetna feltolkningar. Jag har svårt att uppfatta det som seriöst. Risken är att arbetet för att motverka mansförakt och diskriminering av män inte tas på allvar. Det tycker jag är allvarligt.

    Björn:

    Män som du ger mig hopp. Ha en bra kväll.

    Over and Out.

  58. Kai V Says:

    @Eva:
    ”…Sedan säger en av forskarna, Anna-Karin Wyndhamn:
    – Normen knyter an till föreställningar om kön, där kvinnor ses som antitesen till forskare. Vi finner att arbetsplatsen verkar selektera medarbetare i vad mån de tros motsvara normen. I dessa processer distanseras kvinnor från forskarpositionen….”

    Personligen tror jag inte på detta. Jag har erfarenhet av hur tillsättnigen av tjänster går till i universitetsvärlden, och vad man då tittar på är
    1) forskningsmeriter – vad har personen publicerat, och av vilken kvalitet
    2) kan personen förväntas fungera som arbetsledare (om det gäller en professorstjänst med chefsansvar)

    Däremot är man totalt o-intresserad av om personen har barn, osv. Är det fel?

    Jag tror att denna Wyndhamn snarare vädrar sina egna förutfattade meningar. Inom det område jag varit verksam var det fö. tämligen jämn könsfördelning bland personalen.

  59. robjoh Says:

    Jag undrar hur mina kvinnliga kollegor skulle reagera när de fick veta att de uppenbarligen följer en maskulin norm och inte passar in…tror säkert att de skulle uppskatta det.

  60. Valeria Says:

    @Info

    ”Kivi & Monsterhunden stannar dock inte vid hen och henom – även om denna innovation hade räckt alldeles utmärkt för min del. Här finns också mappor, pammor, marfor, morbroster, brysslingar och storebröstrar. Allt i en salig blandning.”

    Kanske beror det på att jag är åttiotalist, men de bilder som dyker upp i huvudet på mig när jag hör ordet ”storebröstrar” passar inte in i en barnbok.

  61. Joakim Says:

    Det kan inte vara lätt att förklara inbördeskrig mot resten av sitt universitet. Genusvetenskap verkar vara den där sekten som finansieras av staten men som inga andra studenter eller forskare vill ha med att göra. Åtminstone inte männen om de inte vill ragga eller bli utnämnda till professorer.

    För övrigt 1: Feminism är ju en kvinnofälla. Det är ju feminismen som skapar patriarkatet genom att uppmuntra kvinnor att sitta och beklaga sig över att staten inte tar plats åt dem medan manliga feminister tillåts söka undantagstillstånd för att kunna hyckla. Feminister slösar ju bara tid på att sitta och vänta på att räkmackan ska bli komplett. Då kan man bara bli genusvetare under sin levnadstid, om man inte har sån fantastisk tur att man får vinstlott i kvoteringen.

  62. masa Says:

    Jag har själv erfarenhet av forskning på hög nivå (inom naturvetenskap) både i Sverige och utomlands. Jag har aldrig stött på någon förväntan om att kvinnor skulle vara mindre kapabla i vetenskaplig produktion, och i mitt fält finns rätt många kvinnor på olika positioner.

    Här i Sverige har jag om något märkt en överdriven rädsla för att överhuvudtaget möjligen bli misstänkt för att diskriminera kvinnor. Det har tagit sig bl. a. följande uttryck:

    – Kommentarer på möten om att ”tjejer är nog lite blyga så vi män borde hjälpas åt att stötta dem” (då vi råkade vara bara män på mötet någon gång)

    – Regelbundet särskilt vikta platser för kvinnliga forskare att sitta bredvid ”kändisprofessorer” på besök, vid middagar o dyl

    – Vid en rekrytering då ett antal tjänster skulle tillsättas, gjordes ett första urval som anställdes. För att bättra på ”kvinnokvoten” skapades dock en eller två ytterligare tjänster som besattes av kvinnor som fanns på ”näst högsta” rankingplats

    Som andra påpekar så är det självklart så att de som satsat hårdast och är skickligast kommer längst. Det finns spelregler att förhålla sig till, och vill man lyckas så får man anpassa sig vare sig man gillar det eller ej. Att göra det till en genusfråga är tramsigt. Jag har f.ö. träffat på både män och kvinnor som är riktiga karriärsvin eller helt likgiltiga. Som motbild till genusforskarnas bild har jag bl. a. sett kvinnor som spelat kvinnokortet gentemot manliga professorer med flörtighet osv. och på den vägen tagit sig fram.

    Däremot kan jag se en viss poäng i det genusforskarna försöker diskutera, nämligen på vilka sätt man värderar forskningsmeriter, och det är en långvarig och nyanserad diskussion som pågått under lång tid inom akademin. Ensidigt fokus på antal artiklar och citeringar är ett rätt trubbigt redskap och kanske inte optimalt för att uppnå långsiktigt banbrytande forskning. Att försöka göra det till en könsfråga är dock förvirrat. Vidare är anställningsvillkoren rätt usla långt upp i karriären (tar ofta c:a 10 år av 2-3 åriga anställningar innan man ev. kan hoppas få en fast anställning), vilket bidrar till mycket kortsiktig forskning. Relevant problem igen, men knappast könsfråga. En annan sak som kommer in är också att Sverige är rätt uselt på grundforskning. Vi har en bra tillämpad och riktad forskning, men förståelsen för vad grundforskning är och vad den kräver är dålig – fokus är ofta på kortsiktiga mätbara resultat, nästan på nivån att man ska veta vad man kommer hitta redan då man söker pengar. Kanske för att vi har en stark ingenjörstradition? Så, det finns en del att säga om svensk forskning, men könsperspektivet känns artificiellt.

    Så en kommentar ang. personliga kontakter: tyvärr är i min erfarenhet personliga kontakter väldigt viktiga inom svensk akademi. Det är inte ovanligt att någon först är doktorand, sedan postdoc, sedan forskarassistent, osv. på en och samma institution med samma handledare. Det finns mycket svågerpolitik. Sånt bidrar till att skapa ett mer stiltje forskningsklimat än nödvändigt.

    Det blev långt! Hoppas att det bidrar till en nyanserad bild av svensk forskning.

  63. Jack Says:

    Eva, Björn,

    Jag har läst artikeln och ni har helt enkelt fel gällande vad ”forskarna” anser.

    Forskarnormen premierar egenskaper som produktivitet, effektivitet och konkurrenskraft framför sociala relationer och omsorg.

    Vissa värderingar framförs här underförstått som problematiska när forskarna lyfter fram värderingar som där inte fanns, ur sitt eget sinne, det är något de vill få oss att titta på istället.

    Produktivitet, effektivitet och konkurrens framförs som det borde nedvärderas gentemot det som belyses av forskarna själva omsorg, socialt liv.

    Inte bara belysande av dessa alternativa värden hintar forskarna om vad de menar, de säger också rakt ut att det är värdesystemet som borde ändras.

    Peixoto och Wyndhamn, som anser att akademin måste vända sin kritiska blick mot den egna organisationen.
    – Insatserna behöver riktas mot det värdesystem som bland annat bärs upp av forskningsledarna.

    Saken är klar, hur man värderar snarare än ens förväntningar (del av normer) är vad de vill fokusera förändringsarbetet på.

    Jag hoppas att ni också lägger märke till tonen i rubriken ”antitesen” till forskare. Hör ni inte hur extremt det låter? Kvinnor skulle visst inte bara ses som lite sämre enligt ”forskarna” utan som den rena dumheten eller dylikt.

    ” Kvinnor tjänar 54 cent för varje dollar en man tjänar”, dessa omständigheter har aldrig rått!

    Jag är beredd att äta upp en keps ifall ”forskarna” som fått tillgång till omfattande intervjumaterial faktiskt skulle hört någon allvarligt mena eller anse att kvinnor är antitesen till forskare. Det är förmodligen hittepå från deras sida!

    Faktum är att jag efter förra stycket sökte igenom rapporten och fann inte ens ordet ”antites”.

    I sökandet snubblade jag dock på att i många grupper i rapportens underlag tjänade kvinnor mer än män! Varför belyste inte artikeln detta men istället en ”idé om en antites” .

    Tyvärr Eva och Björn, ni är säkert välvilliga människor, men ni tror alltför gott om feminister, kanske ni inte sett tillräckligt av dem för att veta vad vi har att göra med!

    Vad gäller att prata om normer så använder sig feminister ofta luddiga uttryck och begrepp som gör situationen diskuterad felriktad, felfokuserad, dåligt belyst och svårtolkad. ”Norm”-prat skulle kunna klassas som ett medvetet vilseledande och förvirringsskapande för att dölja och klä in det rätteligen svårsmälta – att ändra värdesystemet.

  64. Eva Says:

    Kai V och Jack:

    Jag har inget att tillägga utöver det som står i mina kommentarer 10:40, 12:51 och 16.00. Om ni inte förstår vad det är jag försöker säga, kan förhoppningsvis Björns pedagogiska förklaringar vara till hjälp.

  65. Jack Says:

    Eva,

    Jag läste och förstod. Du hade fel. Inte bara i sak utan även i att ta upp vår tid med ditt dravel egentligen.

    Hade du presenterat ett rimligt alternativ som var hemskt, likt Pär och sanningen, hade det varit mödan värt att utesluta ditt alternativ, att ta tiden. Men det det ofarliga alterantivet är ointressant och inget man bör kämpa för att styra in folk på som tolkning😉 Då kan det gå riktigt illa sen när feministerna börjar använda sin andra tolkning, vilken är inte bara möjlig utan faktisk, se mitt inlägg, läs igen om du inte förstår.

  66. Jack Says:

    Eva,

    Om du inte förstår ändå, läs då mitt förra inlägg, där jag tillför poängen att uttryckssätt med multipla tolkingar inte får godkännas när en del rimliga tolkningar är gravt avvikande eller destruktiva. Att det finns flera tolkningar rimliga i ”forskarnas” uttalanden borde du kunna hålla med om. Det är allvarligt när en del tolkningsalternativ är så förfärliga som den Pär gör och som är rimlig givet vad som står.

    Känner du förresten till att feminister tidigare menat att logik är ett patriarkaliskt förtryckarmedel mot kvinnor? Mot denna bakgrund kanske det blir lättare för dig att se den tolkning Pär gör och hur den är möjlig, även om det står i klartext att värderingar är vad de vill ändra i första hand.

  67. Ivar J Says:

    Damned if you do and damned if you don´t

    https://genusnytt.wordpress.com/2012/02/17/han-slutade-hogprestera-da-misshandlade-frun-honom/

  68. Män som ger järnet och kvinnor som bli kvar | Hit och dit och tillbaka igen Says:

    […] Ström frågar sig om det är fult av män att ge järnet på jobbet angående en kartläggning av förhållandena på Utbildningsvetenskapliga fakulteten vid […]

  69. Sara Says:

    Men nu har du väl ändå missförstått lite? Det handlar ju inte om faktiska egenskaper som individer besitter utan om egenskaper som i högre grad förknippas med manlighet respektive kvinnlighet och som kan ge män fördelar då de oftare tillskrivs dessa egenskaper. Eller är det någon som påstår att alla män presterar bättre och är mer drivna och ambitiösa än kvinnor? Det enda spår jag kan se av den uppfattningen är att du implicit gör det antagandet då du tolkar artikeln.

  70. Ulf Says:

    När jag skummade igenom själva studien (har inte läst artikeln), tycker jag att det finns en objektiv del – där man tittar på den faktiska könsfördelningen – och en subjektiv del, där man diskuterar vad folk upplever.

    Rent objektivt är könsfördelningen rejält skev. 2/3 till 3/4 av forskarstudenterna är kvinnor. T.ex.:

    Av tabellen framgår att kvinnor är i majoritet i de flesta nämnder och beredningar, undantaget institutionsstyrelsen för AV. Stipendieberedningen utgör exempel på beredning helt utan manlig representation.

    Mellan åren 2001 till och med 2008 har sammanlagt 133 doktorander (100 kvinnor respektive 33 män) antagits. 75 procent av denna grupp är kvinnor. Vid en jämförelse med tidigare kartläggning och perioden 1990-2000, finner vi en ökning av andelen kvinnor i gruppen antagna doktorander. Då utgjorde gruppen av antagna kvinnor till forskarutbildningen 65 procent. I tidigare kartläggning befanns fördelningen män och kvinnor bland de yngre doktoranderna (under 30 år) vara jämn. Jämn könsfördelning råder inte i någon av åldersgrupperna under perioden 2001-2008. Män är i minoritet i samtliga grupper.

    Av de som disputerat under perioden 2001-2008 finner vi denna grupp bestå av två tredjedelar kvinnor och en tredjedel män

    Om det fortfarande råder några ”manliga strukturer” på fakulteten torde trenden vara att de röks ut med tiden.

    Det är naturligtvis intressant vilka jämställdhetsperspektiv man väljer att lyfta fram och vad man väljer att inte kommentera. Här konstaterar alltså Genusperspektiv att ”forskarpositionen i högre grad är tillgänglig för män än för kvinnor”, när 75% av doktoranderna är kvinnor, och 2/3 av de som disputerat de senaste 7 åren är kvinnor. Hurdå mer tillgänglig för män? Det kommer knappt att finnas några manliga forskare kvar där om trenden håller i sig!

  71. Ulf Says:

    …och, jo, jag läste artikeln också. Jag var ju tvungen att se om de kunde skriva en hel artikel om studien utan att en enda gång nämna den nästan totala kvinnodominansen på det område som de säger är mer tillgängligt för män. Det kunde man tydligen.

  72. Jenny Kristiansson Says:

    AV säger:
    20 februari 2012 kl. 15:40

    Jag håller med dig. Men jag anser också att barnen har rätt till båda sina föräldrar. Varken mannen eller kvinnan kan satsa stenhårt på sina karriärer så länge barnen är små. Om den ena jobbar mindre medan den andre satsar förlorar båda på det. Och framförallt förlorar barnen på det genom att få mycket mindre kontakt med den ena föräldern.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: