Stänger kvinnor ute män från sin traditionella domän?

by

”Ska pappor ta mer plats i familjen måste mammor kliva åt sidan”. Det skriver Aftonbladets krönikör Daniel Pernikliski. Han berättar om en episod ur verkligheten:

Jag gick på babysim med min dotter, från det att hon var tre månader, och det brukade vara ganska tomt på pappafronten där, men det fanns ett par som ofta kom dit tillsammans, som också delade lika på föräldraledigheten. I caféet, efter simpasset, satt vi en gång och talade om hur bra det var för alla parter med ett jämlikt föräldraskap. Bättre för barnet, bättre för förhållandet, bättre för yrkeslivet och så vidare. Mitt under samtalet började deras lille pojke att gråta, och inom loppet av tre sekunder hade mamman ryckt honom ur famnen på pappan för att trösta honom.

Daniel Pernikliski förklarar det inträffade så här:

Mamman menade ingenting illa, men i en liten handvändning hade hon omyndigförklarat sin partner och tydligt visat vem som var chef.”

Efter vad jag har hört är det här fenomenet vanligt förekommande. Att kvinnor vaktar den traditionella kvinnliga hem-och-barn-domänen med näbbar och klor. Det är ett exempel på ett problem som män har, och därmed ett jämställdhetsproblem. Varför diskuteras det så lite?

Läs krönikan här. Jag har tyvärr tappat bort vem som tipsade mig.

 

71 svar to “Stänger kvinnor ute män från sin traditionella domän?”

  1. Ulf Says:

    Jo, det där känns igen.🙂

    Fast sedan kommer den vanliga brasklappen:

    Att papporna måste ta mer ansvar är en förutsättning för jämställdhet, och därför hamnar ofta fokus helt riktigt på det.

    Män måste ta mer ansvar… Egentligen är det bara ett litet problem i marginalen att kvinnor har svårt att släppa in männen i deras maktdomän.

  2. AV Says:

    På 70-talet delade mina föräldrar på föräldradagarna för lillebror (6 månader). Det fick två effekter. Pappa blev prisad till skyarna, som en sååå modern man. Mamma blev kritiserad och ifrågasatt hur hon kunde ge ifrån sig ”sina” dagar. Av andra kvinnor. Och den attityden är kvar. Mamma är primus förälder och har rätt till ”sin” föräldraledighet. Det är hennes idéer om fostran och barnskötsel som gäller. Hon har tolkningsföreträdet. Pappan kan på sin höjd bli medhjälpare och finansiär på ”projekt barn”.

    Precis som vi säger åt kvinnor att ”ta plats” (istället för ”få plats”) i företagsledningar mm, måste även vi män ta plats på föräldrascenen. Sen får majoriteten i båda fallen acceptera att minoriteten kan göra jobbet lika bra, fast annorlunda ibland. Det är inte att stiga åt sidan bara pga kön, utan att premiera kompetens. Om en pappa inte ska vara rundningsmärke på MVC och BVC får han läsa på och visa att han är med på banan. Som pappa får man ta plats som förälder och ta med barnen bortom mammans kontroll. Nu är det pappa och barnet som går till lekparken. Nej, nu kan du göra något annat, så byter jag denna blöja. Du behöver inte stå över axeln och titta. Som vanligt hänger ansvar och makt ihop, även om feminister gärna missar det. ”Männen måste dela på ansvaret för barnen” får vi höra, men då kommer vi också att ta lika del makt över föräldraskapet. Och det var ju aldrig tanken. Därav många konflikter. Han får gärna ta halva ansvaret men lämna beslutanderätten till henne. Men om man tar makten på ett område får man nog finna sig i att göra lejonparten av jobbet också.

    Det omvända är åt andra hållet. Man vill ha den ekonomiska makt som arbete och karriär för med sig, men då måste man också se sitt ansvar som försörjare. Då kan man inte samtidigt se mannen som primus försörjare och välja man efter hans bankkonto.

    Ibland verkar det som vissa (unga arga mediafeminister) vill ha det bästa av två världar. Makten utan ansvaret. Det funkar inte så.

  3. Häbbe Says:

    Dags att ta tag i detta på ett vettigt(hållbart) sätt, så att kommande generationer slipper ”jämlikhetsdebatten” och kvoteringshysterin.
    Det vore skönt att kunna lämna över till döttrar och söner på ett sätt så att de kan få tänka, vi valde själva.

    Det vore mycket enkelt för regeringen osv… att lösa detta.
    Dela föräldradagar, barnbidrag och alla förmåner 50/50 mellan föräldrarna sedan kan man låta individerna flytta viss del av dagar mellan sig och sin föräldrapartner, systemen klarar detta så något egentligt hinder finns inte. På sikt blir det då jämlikt när de små fått växa upp i ett jämlikt samhälle.

    Som det är nu så får man som pappa tigga sig till dagar med barnen och man vill ju inte bråka, men att få skäll och gnäll sedan är ju patetiskt. Mammorna vet ju sina ”rättigheter” innan barnet ens är fött.

    Det anmärkningsvärda är att ju fler man pratar med, desto fler beskriver samma upplevelse. Vi är alltså många som upplevt detta.

    Det parti som driver en sådan här inriktning har genast min röst. Jag har tidigare varit blå men Reinfeldt har inte tagit ansvar för barnen och deras möjligheter till att få ha en pappa. Så jag bara väntar på ett parti som är beredda att ta ansvar och stötta barnen och deras framtida barn.
    Jag väntar alltså på ett parti som tänker lite på barnen och deras rättigheter till en hygglig framtid. Det är för sent för mig och mina barn men jag kommer att rösta i många kommande val för mina kommande barnbarn och kommande generationer.

    För att detta skall kunna genomföras krävs det att dagens mammor och kvinnor ger plats för jämlikhet i kommande generationer, alltså lite planering framåt, inte bara daglig egoism.

  4. Bo Says:

    När ett litet barn börjar gråta och/eller känner sig otrygg så vänder det sig ofta till mamman. Men jag minns en gång när vår dotter var liten (2 år) och det ringde på dörren. Dottern ställde sig bakom mig och tog tag i mitt ena ben och tittade fram. Det var första gången hon sett mig som en trygghet. Annars var det mamma hon sökte sig till. Varför? Ja, det berodde säkert på att hon tog upp henne innan jag hann fram…

  5. rkH39 Says:

    Friheten kan aldrig växa av att begränsas eller styras

    http://www.vt.se/opinion/kolumn/?articleid=6317556

  6. PK Says:

    För ca. sju år sedan var socialdemokraternas kongress på väg att gå mot delad föräldraförsäkring. Då stängdes dörren och Göran Persson sa nej till detta. Gissa varför. Inte så svårt va? Han förstog redan då att vara PK man måste främst se till ev. förlorade röster. Han var inte dum, eller.

  7. M Says:

    Feminismen har bara pekat på detta i decennier…

  8. Häbbe Says:

    Menar ”M” att feminismen bara pekat men inte vågat föreslå en delad föräldraförsäkring. Är det så vi skall uppfatta det.

  9. Access Says:

    ”M” kanske menar att feminister (”feminismen” kan inte peka!) i decennier försökt få kvinnor att överge sin traditionella könsroll?

    Frågan är då varför de inte lyckas övertyga dem?

    Vill de inte?
    Är de motsträviga?
    Är kvinnorollen så pass lockande och bekväm att de föredrar den?
    Tvingas de kvar av onda män?
    Är de inte intelligenta nog att veta sitt eget bästa?

    Jag gissar på att de flesta feminister skulle svara att kvinnor uppfostras till kvinnorollen och att det är svårt att ta sig ur invant beteende. Men då kan man ju undra varför just könsrollen skulle vara så svåra för en individ att ändra på, när man som vuxen individ kan ändra så mycket annat.

  10. Sigvard Says:

    Frihet kan inte fås, den måste tas.

  11. LEW Says:

    Jag skäms en aningen för männen när jag läser det här. Vad f-n är det för veklingar som låter dig domineras av sina fruar till den mån att dom inte kan klart och tydligt visa att det är dom som tar hand om situationen. Och sedan skriver och gnäller dom i en krönika. Jag är ju emot mansförtryck men man har också ett eget ansvar för att ”ta sin plats”

    f.ö. min spellchecker hittade säger att mansförtryck är fel men kvinnoförtryck är rätt.
    Lustigt.

  12. Forellen Says:

    Det är ett samarbete. Båda parter är med om att utarbeta hur de ska vara till varandra och till barnet. Och jag ser inget problem om de väljer att ha delvis olika roller.

  13. Lotte Says:

    Ett barn som har en bra förälder börjar plötsligt inte gråta när hen sitter i sin förälders famn. Att barnet började gråta är ett tydligt bevis för att pappan inte var lämpad. Mamman gjorde helt rätt.

    Tyvärr stänger inte kvinnor ute män från kvinliga domäner. Män KVOTERAS in!!! I SVT’s Kunskapskanalen kunde vi i veckan få veta att nu är det bevisat: Barn osm växer upp med för’ldrar som delar lika på föräldraledigheten löper STÖRRE risk att drabbas av psykisk sjukdom. Det ÄR nämligen skillnad mellan män och kvinnor.

  14. Lotte Says:

    Till Access

    Vill de inte? Jo

    Är de motsträviga? Nej, men oroiga för att sitt barn ska fara illa.

    Är kvinnorollen så pass lockande och bekväm att de föredrar den? Nej.

    Tvingas de kvar av onda män? Ja. det är i princip helt omöjligt att bli av med en farlig pappa. Pappor har löjligt stiora rättigheter att bestämma över sina barn OCH sina barns mammors liv.

    Är de inte intelligenta nog att veta sitt eget bästa? Jo men modersinstinkten att alltid skydda sitt barn kommer i 1:a hand. Alla mödrar offrar hellre sig själva än sitt barn. Det är biologiskt och det utnyttjar män till max

  15. Matte Says:

    @Lotte

    Med ditt resonemang finns det inte en enda lämplig mamma i hela världen, barn gråter. Även när mammor är i närheten.

    Suck

  16. Ulf Says:

    @Lotte,

    Ett barn som har en bra förälder börjar plötsligt inte gråta när hen sitter i sin förälders famn.

    Du har inga barn själv, antar jag.

  17. Häbbe Says:

    Vi har ju lite aggresiva ”debattörer” här och det är ju med den aggresiva och oresonliga framtoningen som det inte går att finna samförstånd, så dessa personer är direkt olämpliga som föräldrar.

    Sedan har vi runt 300 000 barn som inte får träffa sin pappa pga mamman och pasande och div. annat hitte på. Vi vet att dessa barn löper oerhört stor risk att drabbas av div. komplikationer i livet, det struntar aggresiva totalt i, finns inte en tanke på barnets framtid.

    Sedan är det så att man tror det bästa om sin partner och när barnet kommit så uppdagas att man varit naiv och trott att jämnställdhet skall råda, men där bedrog man sig. Det blir snarare hot och liknande saker för att mamman skall få sin vilja igenom. Allt för många män berättar denna historia, allt för många barn utsätts för lömska hot från mamman också.

    Att då kalla männen veklingar är nog att vara lite snett ute. När dialog inte fungerar, din och barnens relation blir hotad, då finner man sig i det. Man vill inte bete sig som den hotfulle.

  18. masa Says:

    Lotte:

    Det var en hel massa kategoriska påståenden du gör. Om du är intresserad av att någon ska ta intryck av dina åsikter så råder jag dig att hänvisa till något som stöder det utöver att du säger det.

    Hittills framstår du bara som fördomsfull, ointresserad av dialog och allmänt arg. Inte något man blir övertygad av.

  19. AV Says:

    Lotte, inga dåliga påståenden du hostar ur dig. Har du källor på att barn far illa av att pappor tar hand om barnen? Och då menar jag vetenskapliga källor, som gäller en majoritet män.

    Och män kvoteras in på kvinnliga domäner? Skämtar du. Det förekommer knappast några program för det. Hört om temadagar för killar som vill jobba i vården? Några gräddfiler till killar i förskolan? Nä, knappast. Tvärt om, brukar manliga förskollärare onödigförklaras att kvinnliga förskollärare kan göra allt som män gör och därför inte behövs.

    Om likhetsfeminister är enögda som förnekar alla biologiska skillnader är det inget mot särartsfeminister som tror att genomsnittliga biologiska skillnader kan appliceras individuellt och förklarar kvinnor som någon högre stående ras, dit inga män kan nå.

    Du verkar knappast insatt i hur barn fungerar och i vilka lägen de gråter och söker tröst. Gör världen en tjänst och skaffa aldrig barn.
    F ö kan du slå dina påsar ihop med Ullis som brukar dyka upp här. Ni har liknande sexistiska idéer om män.

  20. Kim Says:

    Lotte: Du behöver nog överdriva lite extra så att folk förstår, det är så svårt att veta vad som är satir och inte nuförtiden.🙂

    För inte kan du väl på allvar anse att ett barns gråtande i sig utgör ett oduglighetsförklarande av närvarande förälder? Väl? …Snälla?

  21. Pelle Says:

    Män som vill jobba med barn, inom förskola, dagis etc. måste genomgå utredning för lämplighet (eventuell pedofil för att förenkla det). Av helt förståeliga skäl, men….

    Gäller samma utredning kvinnor?

  22. Ulf Says:

    @AV,

    Några gräddfiler till killar i förskolan? Nä, knappast. Tvärt om, brukar manliga förskollärare onödigförklaras att kvinnliga förskollärare kan göra allt som män gör och därför inte behövs.

    Jag tror till och med att det argumenterades på fullt allvar att män inte skulle få arbeta i förskolan, eftersom alla män var potentiella pedofiler. Har inte tid att gräva efter länk just nu, men kanske någon annan minns?

  23. AV Says:

    Pelle: Alla som ska jobba i förskola och grundskola ska enligt lag från 010101 lämna in ett utdrag ur belastningsregistret. Tror det är utvidgat att gälla även gymnasieskolan. På utbildningen ska man få godkänt på praktiken. Om man är uppenbart olämplig (kan vara mycket mer än sexuell störning) får man rådet att lämna utbildningen. Ytterst sällsynt. Några andra kontroller görs inte och de är lika för alla.

  24. AV Says:

    Ulf: Det har kommit fram sådana åsikter, men inte från officiellt håll. Men i jämställdhetsutredningen om skolan DEJA ansågs det inte nödvändigt att kampanja för fler män i förskolan. Norge har gått en annan väg och har betydligt fler män i förskolan.

  25. Forellen Says:

    Jag gissar på att Lotte = Ullis, m fl. Pär kanske har tillgång till ip-adresser.

  26. Jämställdist Says:

    Det hela är mycket simpelt.

    Kvinnan vill ha den rollen och hon vill inte ha en mesig man. Så funkar det, men eftersom kvinnor också tenderar att som grupp klaga mer än män (källa finns så googla) så klagar många kvinnor ändå över de män som de har VALT.

    Såg ni ett avsnitt från familjen Kardasian idag? En mycket rik amerikansk familj där ena dottern gick på amningskurs med barnet. Pappan skippade kursen och stack iväg och var egoistisk. Han fick skit för detta av henne och hon sa ”jag lämnar dig om du inte ställer upp på att vara där på kursen”. Där satt han i en soffa med en rolex och förstod inte alls varför han behövde vara på en amningskurs. Han blev anklagad för att vara väldigt ego och okänslig. Sen sveper kameran över resten av släkten som uttalar sig om mannen ifråga. De säger samma sak, att han är ego och har i hela sitt liv trott att det handlar om honom och att han måste skärpa sig.

    Då kommer vi till den sak som Bo Rothstein fått mycket skit för när han lade fram sanningen. När feminister klagar över att män inte tar sitt ansvar så borde dom istället fråga sig varför dottern i familjen valde en man som är väldigt ego och framgångsrik i annat än det som hon kräver för att inte avsluta förhållandet. Jag tycker det är märkligt att detta inte problematiseras mer. Rotshtein gjorde det som sagt och fick väldigt mycket känslo-kritik mot sig. Han konstaterade att kvinnor väljer vissa typer av män, det fick han inte säga.

    Varför vill då inte vare sig feminister eller speciellt många kvinnor problematisera detta? Mycket enkelt, ingen kvinna i världen vill byta ner sig i val av man. Ingen feminist i världen vill ta av sig offerkoftan.

  27. Psionix Says:

    Hej Pär!

    Jag skulle bli jätteglad om du (eller någon annan läsare) kunde svara på min fråga nedan:

    http://www.undra.se/153/varf%C3%B6r-tycker-inte-kvinnor-om-%C3%B6l

    Tack på förhand!

  28. Argus Says:

    Delad föräldraförsäkring är något kvinnoförbunden drivit först sedan man förstod att kvinnor halkade efter lönemässigt av att gå hemma med barnen allt för länge. Innan dess så ju utökad föräldraledighet ofta ett krav från feminister. 24 och t o m 36 månaders föräldraledighet föreslogs. Då var det heller inget tal om ens några pappamånader. I verkligheten så tror jag att det bara är ett fåtal karriäristkvinnor som vill ha delad försäkring; flertalet kvinnor kan nog på sin höjd tänka sig att skänka bort någon månad åt männen.

  29. Jocke S Says:

    Män kommer aldrig att kunna föda barn. därmed inte sagt att det är OK med den diskriminering som sker mot pappor, av mammor och genom socialen t.ex..
    Vill vi att kvinnor skall få förbli vackrast, sexigast, godast?
    Då kan de inte samtidigt bli ”minst lika bra” eller bättre än män på våra områden. Teknik, politik, religion.
    För i så fall kommer mannen i underläge, och hans liv blir meningslöst, med åtföljande problem
    Här finns ett val, eller så väljer nog naturen!

  30. Helena Says:

    Det här exemplet tilllhör undantagen.

  31. Gonzo Says:

    ”Genus handlar om frihet – inte om tvång”

    http://www.expressen.se/nyheter/genus-handlar-om-frihet—inte-om-tvang/

    Hon avslutar det på ett sätt som bara en genusmedveten pk människa i dagens Sverige kan,

    ”Vad kommer nästa krönika handla om?

    – Jag vet inte, det är sportlov då, jag kanske ska fortsätta på genusspåret. Pappor tänker på mycket, men mammor tänker på allt när man ska packa till sportlovet.”

    Tänk att kvinnor är bäst. Dom kan och vet allt om dom får säga det själva. Dessutom är dom jämställda och moderna.
    Vilka gudinnor.

  32. Mörker Says:

    @AV 8:13 säger:

    ”Precis som vi säger åt kvinnor att “ta plats” (istället för “få plats”) i företagsledningar mm, måste även vi män ta plats på föräldrascenen. Sen får majoriteten i båda fallen acceptera att minoriteten kan göra jobbet lika bra, fast annorlunda ibland. Det är inte att stiga åt sidan bara pga kön, utan att premiera kompetens. Om en pappa inte ska vara rundningsmärke på MVC och BVC får han läsa på och visa att han är med på banan. Som pappa får man ta plats som förälder och ta med barnen bortom mammans kontroll.”

    Tyvärr har vi inte stöd i lagstiftningen för detta. Jag skulle tvärtom avråda pappor från att vara hemma med barnen eller försöka skapa en relation till barnet. Risken är att mamman blir avundsjuk och sätter igång en vårdnadstvist. De flesta mammor är mycket labila, och kvinnojourerna tjänar grova pengar på att röva bort barnen och odla den kognetiva dissonan som uppstår hos galna mammor till fullskalig psykos. Systemet är så otroligt sjukt idag, och istället för att hjälpa gör samhället allt för att skapa ett helvete för barn i skillsmässa. Tyvärr har feministerna odlat könsstereotyper om att alla kvinnor är goda. Detta har lett till att de aldra ondaste och mest störda kvinnorna har kunnat verka utan att bli ifrågasatta och skapa den sjuka doktrin som uppstått sedan millennieskiftet. Den finns därför att vi låtit några av de mest obehagliga människor vi någonsin haft i det här landet ta makten.

    Jag förstår inte ens att vi talar om jämställdhet som om det vore en möjlighet. Mot bakgrund av den lagstiftning vi har är det inte det. En man som på minsta sätt försöker vara med och påverka i sin familj spelar ett alltför högt spel. Det har de flesta män förstått, och det är därför som det bara är de helt ryggradslösa töntarna som är feminister. Alla andra förstår att feminismen måste krossas för att jämlikhet ska kunna uppnås.

  33. Högt spel Says:

    Mörker har helt rätt, går inte att formulera det bättre. Med den diskriminerande lagstiftning som råder blir männen en andraklassens medborgare och barnen totalt överkörda. Att BRIS godkänner detta är inte så konstigt med feminister bakom spakarna.

  34. AV Says:

    Mörker: Jag vet hur sjukt läget är, men man vinner inget spel genom att ideligen saka. Har man skapat en bra kontakt med barnen är det svårare att köra PAS-metoden. Genom att du kan visa att du har ”tagit ansvar” är det svårare att få det till att man är en svikarpappa. Att vara offensiv och befästa sina positioner vinner flest strider. Är man ihop med en manipulatör man misstänker kan bete sig illa, dokumentera väl. Spela in när det hotas. Det är ingen garanti, men garanterat bättre än att köra efter psykopaternas pipa från början och ge upp. Då är man redan rökt innan striden börjat.

    Och för de flesta fall slutar det inte i familjerätten mot en psykopat och soc hjälptrupper. Då har man allt att vinna på att ta plats som förälder. Sen bör man nog fundera på vem man skaffar barn med från början. Manipulativa personligheter brukar inte kunna dölja det så bra.

  35. Mariel Says:

    Jag tror detta blir första gången jag kommenterar här… och kanske sista beroende på hur jag bli bemött. Jag tänkte bara säga att jag känner igen mig lite i det där Pernikliski skriver. Om att mamman bara tar upp barnet. Jag har gjort så själv. Och då är jag i övrigt väldigt ”pappa tar barnen nu” för att jag inte ser det som enbart min uppgift att vara förälder. jag har inga problem med att han tar barnen, så fixar jag middag eller städar. eller att .. ja vad som helst. efter arbetstid byter han minst lika många blöjor som jag. det jag skulle sääga.. var att..

    när jag tar bebisen ur famnen ibland.. så har det alltid hänt i situationen när jag Vet att vår bebis är hungrig. Det är mjölkfyllda bröst som behöver tömmas och en bebis som börjar skrika för att han blir hungrig. Om jag skulle låta bli, och låta han ”ta över” .. jag vet inte, prova mata med flaska, så skulle jag bli helt hyper. Det känns som om att det flödar hormoner i det läget! Mjölken rinner till och med till Av skriket. Så jag hoppas ni inte dömer den mamma som tar bebisen just för att amma. i övrigt kan ju pappan trösta osv. men just amningen kan han inte ta delat ansvar på.

  36. Ulf Andersson Says:

    Stänger kvinnor ute män från sin traditionella domän?
    Jag tycker att vi låter barnen svara på den frågan

  37. Johannes Westlund Says:

    Mariel: Jag tror du just lyckades prestera den första helt oväntade men ändå bra kommentaren. Det ligger mycket i vad du säger. Det är mycket som man kan dela på i föräldraskapet, men inte amningen. Får jag som man kalla mig biologiskt diskriminerad? Nej, skämt åsido. Jag ska inte låta nivån falla så lågt.

    Jag funderar på situationen som uppstår där en kvinna tar barnet för att amma det, hur det går till. Jag tänker att man kan hantera situationen på olika sätt. Vad det kokar ner till är ju att man kan kommunicera mer eller mindre. Att bara rycka bebisen kanske upplevs som direkt förnedrande för pappan. Om mamman däremot har en kommunikation med pappan och förmedlar vad hon avser göra och varför kan jag tänka mig upplevs på ett helt annat sätt. Även om resultatet är detsamma, dvs att mamman sitter och ammar ungen så kan vägen dit göra hela skillnaden. I alla fall är det tesen jag formulerar.

    För modern kan det säkert vara komplicerat med att kommunicera. Om jag tolkar dig rätt så baseras handlingsmönstret i situationen på näst intill instinktiva reaktioner, alltså en i stort sett undermedveten process. Att mitt i denna hejda sig för att kommunicera är inte helt trivialt, och kan säkert kräva både övning och disciplin. Men å andra sidan är detta något som är grundläggande för samhället, att människor kontrollerar sina impulser och väljer agerande medvetet istället för att bara biologiskt undermedvetet impulsivt reagera.

    Om pappan ska kunna vara med som fullvärdig förälder måste han också betraktas som detta i allt. Man sliter inte en unge ur en fullvärdig förälders famn. Det är respektlöst helt enkelt och jag tror det förmedlar en maktordning vilket direkt trasar sönder eventuella jämställda strukturer. Mamman sätter sig själv överst i hierarkin.

    Jag skrev en uppsats för väldigt länge sedan om demokrati med slutsatsen att oavsett hur nobelt syftet är kan aldrig demokratins metoder åsidosättas för då eroderar dess fundament och demokratins förkämpar blir dess fiender. Detta borde gå att översätta till något i stil med att ”oavsett hur nobelt syftet är kan aldrig den ena parten anse sig ha tolkningsföreträde för då eroderar jämställdhetens fundament och jämställdhetens förkämpar blir dess fiender”, typ…

  38. Ulf Says:

    @Mariel,

    Så jag hoppas ni inte dömer den mamma som tar bebisen just för att amma.

    Över huvud taget tycker jag att man skall vara försiktig med att döma småbarnsföräldrar. När mamman ammar sker ju också en hel del både med mamman och barnet. Jag är själv tveksam till att ersätta amningen med flaska, men som sagt, jag respekterar alla föräldrars rätt att välja en lösning de tror på (givetvis med de vanliga förbehållen). Min känsla efter två barn och umgänge med flera andra småbarnsföräldrar är att många mammor tenderar att reagera starkare när barnen skriker, och har svårt att låta bli att reagera. Män agerar lite annorlunda, men kan absolut klara situationen om de får chansen att göra det på sitt sätt. Det krävs en del vilja och samarbete från båda parter om man skall bryta det ‘vanliga’ mönstret.

    Min erfarenhet är inte alls att mammor är labila. Jag förstår att olika män har olika erfarenheter, men de mödrar jag känner har gjort ett mycket stabilt och bra jobb.

  39. Carl Says:

    Ett problem är nog också att förhållandet mellan föräldrarna påverkas väldigt starkt av att ha småbarn. Jämställda ideal far ut igenom fönstret så snart allting handlar om att få det praktiska, logistiken och i många fall ekonomin att fungera tillräckligt bra. Bristen på kommunikation, sömn och intimitet skapar en stark instabilitet, och ofta tror jag pappor helt enkelt inte orkar ”ta plats”.

  40. Ulf Says:

    @Carl,

    Bristen på kommunikation, sömn och intimitet skapar en stark instabilitet, och ofta tror jag pappor helt enkelt inte orkar ”ta plats”.

    Jo, hehe, man kan nog säga att föräldraskap åtminstone ställer det där med jämställdhet i ett helt annat ljus.🙂

    Vi fick ibte en natts obruten sömn förrän efter 7 månader, och det var bara ett undantag – det var först efter ett år som det började hända oftare. Det hände då och då att jag blev väckt mitt i natten med ett ”nu får du ta över”. Helt i sin ordning, men tufft när man skulle iväg till jobbet några timmar senare. Å andra sidan visste min fru det också, så då betydde det att hon höll på att stupa av trötthet.

  41. Ulf Andersson Says:

    @ Mariel
    ”men just amningen kan han inte ta delat ansvar på.”

    Kvalificerat skitsnack!

    Det går att pumpa ut bröstmjölken (vilket Lars Ohly
    påpekade och fick på huvudet för av Aktuellts
    nyhetsankare Anna Hedenmo), det finns bröstmjölks-
    ersättning etc.

    Vad säger du om min polarens två söner som
    vägrade att ta mammans bröst?

  42. Ulf Andersson Says:

    @ Mariel
    http://www.dads-r-us.se/2008/08/25/ar-mamman-bast-for-barnet-i-borjan/

  43. Bengt Says:

    Kan det vara så enkelt som att kvinnor är bättre på att ta hand om små barn? Och att de vet om det också.
    De har ju gjort det i några millioner år.
    Sedan är det bara för oss män att finna oss i rollen som reserv-mamma. Vår tid kommer efter några år, då världen skall erövras och farorna hotar, cykeln skall lagas och fotbollen pumpas.

  44. Ulf Says:

    @Ulf A,

    Kvalificerat skitsnack!

    Det går att pumpa ut bröstmjölken (vilket Lars Ohly
    påpekade och fick på huvudet för av Aktuellts
    nyhetsankare Anna Hedenmo), …

    Jo, visst går det, och skall man dela lika på föräldraledigheten är det nog bra att börja med det tidigt. Några vänner till oss gjorde så, och de tyckte det fungerade bra.

  45. Andreas Says:

    Några personliga observationer och reflektioner:

    Det är en del av kvinnans identitet som mamma att veta vad som är bäst för barnet. Därför tar hon ofta tillfället att markera detta. När hon överlåter till pappan att ta beslut rörande barnet, så är det med hennes tillåtelse och följaktligen fortfarande inom hennes kontroll.

    Som pappa kan man kräva mer närhet och inflytande över barnet, men då inkräktar man på mammans domän. Detta leder till maktkamp och konflikt i förhållandet. Pappan måste alltså väga in detta, om han bestämmer sig för att bli en lika närvarande/betydande förälder som mamman.

    Mammor, och deras omgivning av andra mammor, hävdar explicit eller underförstått att dom är den viktigaste föräldern. Mamman har burit barnet i 9 månader, och det har skapat en speciell närhet och förståelse mellan mamma och barn, som en pappa aldrig kan kopiera. Om pappan accepterar detta, så accepterar han sin egen underordning som en andra klassens förälder. Om han ifrågasätter detta, så skapar han en konflikt i förhållandet.

    Mammorna har haft tolkningsföreträde gällande hem och barn i alla tider. Det som har förändrats är kravet på pappan att ta ett lika stort ansvar för dessa områden som mamman alltid har haft. Kvinnorna kräver nu detta av männen, men utan att vara beredda att lämna ifrån sig sitt tolkningsföreträde. Dom vet fortfarande vilka kläder som måste köpas, vilken mat som är bra att äta, vad som orsakat olika beteenden hos barnet etc etc etc.

    Men, även om svenska pappor (och män) är ett mesigt släkte (man kan också hävda att dom är rädda), så finns det en gräns även för dom. Ett resultat av att detta (som vi ser många exempel på i samhället) är separationer. Pappor som förväntas leverera i hemmet (utöver på jobbet), utan att få motsvarande inflytande i hemmet, tappar helt enkelt gnistan. Dom kör på några år efter att dom har tröttnat, av rädsla för vad en separation innebär, men till slut blir det så eländigt att vara en andra klassens familjemedlem, att dom väljer separation. Eller så väljer mamman separation, eftersom han inte är något att ha (dom bakomliggande orsakerna kan vara samma i bägge fallen).

    Pappor som efter en separation får halva umgänget med sina barn upptäcker ett par saker:

    För det första att det är mycket enklare att ta helhetsansvar för barn än vad mamman hela tiden har gett sken av. Medan dom fortfarande var i ett förhållande, så var det mamman som hade tolkningsföreträde av situationen; hon hävdade då att pappan inte tog sitt fulla ansvar, och att han därmed inte förstod hur jobbigt hon hade det. Efter separationen upptäcker pappan att det snacket endast var ett maktinstrument i förhållandet.

    För det andra märker han att han nu på allvar kan komma riktigt nära sitt/sina barn. Han behöver inte stämma av varje åsikt med mamman, utan kan självständigt ha en åsikt om vad som är bra och dåligt, viktigt och oviktigt etc. Barnet upptäcker att pappa har samma auktoritet som förälder som mamman alltid har haft. Det blir en revolutionerande insikt för en pappa som alltid spelat andra fiolen i familjen.

    Det snackas ibland om att mamman är viktigast för barnet i början och att pappan blir viktigare för barnet lite senare i livet. Sanningen är snarare att mamman inte släpper in pappan i början, men att hon gärna låter honom hjälpa till med läxor eller att skjutsa när barnet har blivit större.

    Personliga observationer och reflektioner som sagt.

  46. Ulf Says:

    @Andreas,

    Det ligger en hel del i det där.

    Jag kom att tänka på Madeline Dahlgren’s Thoughts on Female Suffrage 1876, som var ett upprop mot kvinnlig rösträtt.

    Ovanstående länk verkar ha gått sönder – vet ej om det är tillfälligt, eller om de av någon anledning tagit bort källmaterialet. Här är ett av de citat jag tänkte på:

    We acknowledge no inferiority to men. We claim to have no less ability to perform the duty God has imposed upon us, than they [men] have to perform those imposed upon them. We believe that God has wisely and well adapted each sex to the proper performance of the duties of each. We believe our trusts to be as important and sacred as any that exist.

    It is our fathers, brothers, husbands and sons who represent us at the ballot-box. Our fathers and husbands love us. Our sons are what we make them. We are content that they represent us in the corn-field, the battle-field and the ballot-box, and we them in the school-room, at the fireside, and at the cradle; believing our representation, even at the ballot-box, to be thus more full and impartial that it could possibly be were all women allowed to vote.

    Det var en anna passage jag fann intressant, mindre ofta citerad:

    Public opinion, almost chivalric in its courtesy among Americans, goes even further, and gracefully yields privileges [to women], which will be best understood when lost. Will suffrage preserve this? Deprive women of such protection, and place them on a sheer equality with men, to struggle for their rights at the ballot-box, and they cannot but suffer by a direct competition, which would create an antagonism.

    Just det där att kvinnor inte så lättvindigt skall ge upp sina gamla privilegier är alltså inte direkt en ny tanke.🙂

  47. Andreas Says:

    @Ulf

    Det här är en intressant formulering tycker jag:

    ”…privileges [to women], which will be best understood when lost.”

    För 150 år sedan så fanns alltså en insikt om att kvinnor i vissa avseenden åtnjuter en priviligerad ställning i samhället, men framför allt att man kommer se detta tydligast när dessa privilegier tas ifrån kvinnorna. Det är precis vad jag tror är på väg att hända nu:

    Kvinnorna har krävt av männen att ta ett lika stort ansvar för hem och familj som kvinnor alltid har gjort.

    Männen gör nu detta i allt större utsträckning och därmed ökar männens krav på att också bli helt myndigförklarade avseende deras förmåga att ta hand om hem och barn.

    Kvinnorna stretar emot eftersom dom fortfarande vill ha utslagsrösten vad gäller rummens möblering och barnens skolgång.

    …men bollen är satt i rullning.

  48. Jämt ställd. Says:

    @Ulf Andersson, jag tycker att din kommentar ”kvalificerat skitsnack” är onödigt hård. Vi som lever i hyfsat fungerande familjer kan också stöta på problem vad gäller amning. Då måste man lösa de problemen och det kan se lite olika ut hur man gör det. Att Lars Ohly uttalar sig om amning, bröstpumpar o.s.v. för att sprida sin feministiska vänsterpropaganda ska nog inte tolkas som att det nödvändigtvis skulle leda till någon fördel för pappor/män. Anledningen till att han gjorde det var för att argumentera för kvoterad föräldraförsäkring. Jag tror att de flesta som läser den här bloggen med positiva ögon är överens om att det inte är statens uppgift att styra hur folk ska sköta sin familjelogistik ur någon feministisk agenda.

    I mitt fall så fungerade det inte att pumpa, däremot kunde jag amma. Detta betyder ju inte på något sätt att jag behandlade min man på ett nedvärderande sätt. Faktum är att jag tog det ganska hårt att jag inte klarade av att pumpa ur mjölk eftersom det ledde till att jag inte fick sova ut en endaste gång på nästan ett halvår. Det är möjligt att jag gjorde fel eller var så stressad att det inte fungerade men det var som det var. Då kanske vissa tycker att vi borde gått över till ersättning men min man och jag var överens om att vårt barn skulle helammas. Eftersom det inte fungerade för mig drar jag slutsatsen att de finns fler det inte har fungerat för och jag tror man ska vara försiktig med att generalisera vad gäller hur människor reagerar då de får barn och göra uttalanden som att det går att göra si eller så. Jag tycker för övrigt att Mariels kommentar var bra och ärlig. Jag tror att hon, liksom jag, inte tycker eller tror att mamman är på något sätt bättre eller viktigare för sina barn än pappan men om man är överens om att helamma så innebär det att mamman får ta den biten. Det behöver faktiskt inte vara ett problem, en mamma som konfiskerar barnet från pappan har nog helt andra problem med sig in i föräldraskapet.

  49. Jämt ställd. Says:

    @Andreas. Det här har du nog alldeles rätt i!

    ”För det första att det är mycket enklare att ta helhetsansvar för barn än vad mamman hela tiden har gett sken av. Medan dom fortfarande var i ett förhållande, så var det mamman som hade tolkningsföreträde av situationen; hon hävdade då att pappan inte tog sitt fulla ansvar, och att han därmed inte förstod hur jobbigt hon hade det. Efter separationen upptäcker pappan att det snacket endast var ett maktinstrument i förhållandet. ”

    Det är ett evigt gnällande om hur jobbigt det är, jag har tänkt tanken att det kan bero på att vi kvinnor blir allt äldre då vi skaffar vårt första barn. Ju äldre man blir desto mer har man inrättat sig i sin bekvämlighet och desto mer inkräktar barnen på den. Vissa klarar helt enkelt inte av att tumma på sin bekvämlighet och då blir pappan ett lätt offer.

  50. Eva Says:

    Väntar nu spänt på att få höra en rödgrön partiledare eller språkrör säga att kvinnorna måste ”kliva åt sidan” eller ”maka på sig” i vårdnadstvisterna. Ska det vara 50/50 så ska det.

  51. Andreas Says:

    @Jämt ställd: Intressant att du instämmer🙂

    Härom dagen tvingades jag lyssna till en av dessa lite äldre småbarnsmammor, som tyckte att följande situation hade varit oerhört påfrestande: Hon bytte blöja på ett barn medan det andra barnet satt på toaletten och skrek ”färdig”.

    Hon refererade till denna incident när hon senare under dagen, med ett klagande tonfall värdigt en riktig vardagsmartyr, sa att nu får minsann pappa gå och byta för hon hade redan haft sin beskärda del de här dagen.

    (…vilket han inte hade några problem med alls, men tänk att alltid behöva göra det till tonerna av detta eviga klagande…)

  52. Ulf Says:

    @Jämt ställd,

    Då kanske vissa tycker att vi borde gått över till ersättning men min man och jag var överens om att vårt barn skulle helammas.

    Det här ju viktigt också. Problemet med kvoteringsivern och tendensen att vilja ”tvinga” folk att göra det man själv anser är rätt, är ju just att det inte fungerar för alla. I detta fall hade ni ett problem, men du och din man diskuterade igenom det och kom gemensamt fram till en lösning.

  53. Jämt ställd. Says:

    @Andreas: Så här är det, det är många gånger påfrestande att ha småbarn MEN det är ju inte pappans fel. Det är ju heller inte så att pappan har varit på något vilohem hela dagen utan han har ju med största sannolikhet haft en ganska stressig dag på jobbet.

    Och det där du beskriver, usch! Den där gnälligheten går mig på nerverna och leder till att jag hänger här och – gnäller.🙂

  54. Jämt ställd. Says:

    @Ulf: Det här med amning är känsliga grejer och det är ofta präktiga kvinnor som driver frågan. På andra planhalvan har vi feministerna som tror/tycker att det borde vara möjligt att skaffa barn utan att det på något sätt påverkar vardagen och som dessutom verkar tycka att alla aspekter av moderskapet är lite onaturligt och äckligt, för att inte tala om jobbigt! Båda dessa grupper av kvinnor är besatta av att ALLA ska göra som de gör/har gjort. Problemet med just amning är att det kan se så helt olika ut hur det fungerar och därför ska man vara försiktig med att uttala sig. En annan sak, det är nog en helvetes skillnad för en kvinnlig riksdagspolitiker att sitta på sitt rum och pumpa mjölk än för kvinnor som jobbar i kanske lite stressigare miljöer.

  55. Maria Says:

    Det är alltså ett problem att kvinnor inte släpper fram män inom föräldraskapet – men du ser all världens problem i att män skulle släpper in kvinnor i arbetslivet genom kvotering?

  56. Hjalmar Says:

    Tack för ett antal mycket bra kommentarer ovan! Diskussionen var t.o.m. på Pelle Billings bloggs nivå…(Ej ironi.)

  57. mafm Says:

    Maria
    Var ser du kvotering av män? Har då aldrig sett det. Om du jämför kvotering med att släppa fram pappor vet jag inte vad jag tycker om dig.

  58. mafm Says:

    Hjalmar
    skit ner dig

  59. Ulf Says:

    @Maria,

    Det är alltså ett problem att kvinnor inte släpper fram män inom föräldraskapet – men du ser all världens problem i att män skulle släpper in kvinnor i arbetslivet genom kvotering?

    Vem är den ”du” du vänder dig till?

    Det är en enorm skillnad mellan att låta bli att utestänga eller hindra någon, och att kvotera in personer.

    Och du ser inga problem med att kvinnor skulle vara ovilliga att släppa in män på sina domäner, medan de själv vill bli inkvoterade på männens?

  60. AV Says:

    Maria, du läste inte de inlägg av bl a mig som sade att vi pappor ska ta plats, inte ”få plats”, men att den gruppen i majoritet måste vara tolerant för andras metoder och uttryck? Vi måste accepteras för det sätt vi är pappor på även och inte vara reservmammor.
    Kvinnor ska självklart ta plats i företagsledningar och de ska accepteras för dem de är och att de kanske gör saker annorlunda. Men de ska inte ”få plats” genom genvägar och kvotering.

    Det är skillnaden mellan att få och ta plats.

  61. Vaken Says:

    Sedan finns det väl inget egentligt hinder för kvinnor, det är bara att jobba för det man vill uppnå. Jag har vixit upp med en ”framgångsrik” mamma. Hon började sin karriär på femtiotalet.
    Det behövs ingen kvotering bara kompetens och hårt arbete.
    Tittar man på barnbidrag och övriga förmåner så är det direkt diskriminering mot män.
    Det är enorm skillnad på kvotering och diskriminering, eller hur.

  62. Ulf Andersson Says:

    http://www.dads-r-us.se/2012/02/27/amning-maste-bort-som-argument-for-att-halla-pappan-borta-fran-barnet/

  63. En läsare Says:

    ”Det är ett evigt gnällande om hur jobbigt det är, jag har tänkt tanken att det kan bero på att vi kvinnor blir allt äldre då vi skaffar vårt första barn. Ju äldre man blir desto mer har man inrättat sig i sin bekvämlighet och desto mer inkräktar barnen på den. Vissa klarar helt enkelt inte av att tumma på sin bekvämlighet och då blir pappan ett lätt offer.”

    Kvinnorna som skaffar barn, samt genussocialtanterna, blir äldre (samtidigt som universitetsutbildningen blir alltmer genusprogressiv)… Grattis Sverige! Typ….

  64. Mariel Says:

    @Ulf Andersson:
    Jag skrev “men just amningen kan han inte ta delat ansvar på.”

    Du svarade: ”Kvalificerat skitsnack!

    Det går att pumpa ut bröstmjölken (vilket Lars Ohly
    påpekade och fick på huvudet för av Aktuellts
    nyhetsankare Anna Hedenmo), det finns bröstmjölks-
    ersättning etc.

    Vad säger du om min polarens två söner som
    vägrade att ta mammans bröst?”

    Jag svarar: Och det var just det här jag syftade på när jag nämnde bemötande. Det skulle inte skada om du bad mig förtydliga vad jag menade med den meningen du citerade. Men jag får väl förklara lite mer då, trots tonen..

    Jag är mycket väl medveten om att det går att pumpa ut bröstmjölk. Jag har ammat mitt första barn tills han var 8 månader och ammar fortfarande mitt andra som nu är 4 månader. Och behöver jag ens nämna att jag hängt på familjeliv och internet och pratat amning med bvc, barnmorskor m.fl? aja, det är kanske inte relevant helt men ändå.

    Jag har själv pumpat ut bröstmjölk, med både pump och för hand, med olika resultat. Barnens pappa har även gett barnen köp-ersättning (blåde i pulverform och färdig) när jag inte varit närvarande.

    Det jag säger om din polares två söner som vägrade ta mammans bröst.. : OK! Så kan det vara, det är ju bara jättebra då att det finns möjligheter till andra alternativ! Ingen fara. Chilla!🙂

    På samma sätt som det Kan vara så att barnet vägrar ta flaska. Eller att barn och mamma har en fungerande amning som de inte VILL byta ut mot flaska, pump/annat

    vad jag MENADE (och som du uppenbarligen misstolkade) med min citerade mening var att OM MAN NU VILL AMMA, OCH DET FUNGERAR, så KAN INTE PAPPAN BIOLOGISKT dra fram sina pattar och mata barnet med bröstmjölk. Menar inte att ”skrika” med caps utan tolka det som fetmarkerat typ.

  65. Mariel Says:

    @Johannes Westlund: tack för din respons!

    det stämmer nog det du säger, att själva handlingen (att ta barnet i den situationen vi pratar om nu) skulle kunna göras på ett mer respektfullt sätt än att ”bara slita” ur armarna. Det sker verkligen i kombination med de där känslorna och kanske hormonerna… men jag har verkligen försökt tänka på att inte omyndigförklara min man. Jag säger Alltid (och även om jag tror att han vet om det) vad jag tänker kring det jag gör tex: ”Jag tror verkligen han är hungrig” *sträcker ur armarna* och ser till att han är med på det *tar emot bebis* och säger ”du vill äta NU va?” till bebis. Alltså allt går ju så fort så för utomstående kan det ju tyckas vara en sån där rycka-bebis-grej… men för mig och min man vet vi att det mer är att bara skynda oss att få i barnet mat🙂 innan bebis hinner skrika upp sig mer och inte ens äta även fast han e hungrig..

    så ja, de här situationerna sker ju under bara några sekunder. det är inte så att vi pratar i 1 timme för att kolla att allas känslor är OK🙂

    det Jag annars skulle behöva arbeta på det är att inte kommentera så mkt kring vad och hur han gör saker med barnen… helt enkelt bara låta han Va lite mer… och kanske säga mina åsikter vid ett helt separat tillfälle. det slinker igenom mkt kommentarer under vardagen. han kommenterar saker till mig med, men det är mest jag som har åsikter om hur saker ska vara.

  66. Mariel Says:

    @Ulf: jag upplever liknande som du.

  67. Mariel Says:

    @”Andreas säger:
    27 februari 2012 kl. 9:36 ”

    Det kan stämma det du skriver, absolut! Men jag personligen känner inte alls igen mig. Jag är kanske ett undantag?

    Jag vad som gravid mycket väl medveten om att graviditeten är något inte min man kan ”uppleva” på samma sätt som jag men jag försökte få honom att uppleva den så mycket som möjligt. På det sättet fick han en nära upplevelse som jag aldrig kan få heller. Jag vet tex. inte hur det är att se magen underifrån, eller lyssna på magen m.m. Jag är helt säker på att de där 9 månaderna var lika (fast på ett annat sätt lika) för han också.

    När förlossningen ägde rum kom barnet upp på mig. (har haft totalt två) . Andra barnet lades efter bara några minuter upp på honom för jag var för Trött i kroppen för att ha barnet på mig. Antonio bajsade då på min man. och han har alltid varit väldigt delaktig i barnen från Första början. Jag och min man har varit överrens om att jag ammar, men utöver det gör han lika mycket som mig. Jag ser det INTE som att jag ”släppte in han på mitt revir” utan jag ser det som att vi gemensamt tar hand om vår avkomma. Och jag tror att synsättet gör stor skillnad.

    Jag är INTE barnens viktigaste föräldern för mina barn (anser jag). Jag tycker att jag och min man är båda lika viktiga, och även om det skulle ta slut mellan oss, och även om jag skulle komma att avsky hans blotta existens av random anledning… så skulle jag ändå inte se mig som viktigare eller ”bättre”.

    Och det han inte ”kan” lika bra som jag… vad det nu skulle vara (?) så pratar vi om det.. det finns mycket som han kan, som inte jag kan också.. vi lärde oss i alla fall mycket gemensamt.

  68. Mariel Says:

    @En läsare: ”Kvinnorna som skaffar barn, samt genussocialtanterna, blir äldre (samtidigt som universitetsutbildningen blir alltmer genusprogressiv)… Grattis Sverige! Typ….”

    vad betyder genussocialtanterna och genusprogressiv?

  69. Ulf Says:

    @Mariel,

    Jag ser det INTE som att jag “släppte in han på mitt revir” utan jag ser det som att vi gemensamt tar hand om vår avkomma. Och jag tror att synsättet gör stor skillnad.

    Det som är så viktigt, men kanske svårt för många att se, är att det verkligen inte handlar om att man skall ge upp något, utan att man tillsammans skall kunna få en mycket rikare upplevelse och på hela taget en lättare resa, för både föräldrar och barn.

    De privilegier man kan vinna genom att utestänga en annan är rätt ihåliga ändå.

  70. Kajsa Says:

    Å, gud, jag önskar att ingen uttalade sig i amningsfrågor som inte har legat på bb med kallsvett och ångest pga icke-fungerande matning av det lilla nya livet bredvid. Man som kvinna.

    Det finns fantastiskt många fler variabler än jämställdhet i dessa skarpa ögonblick. Amning tenderar därför i mina ögon att bli en ickefråga som tar fokus från den viktiga frågan.
    Nämligen hurvida fullt närvarande fäder verkligen är önskade? Med det fulla fadersinflytande det skulle innebära. Jag anar en högst icke-explicit rädsla här.

  71. Ulf Says:

    @Kajsa,

    Utveckla gärna kring vad du tycker är den viktiga frågan.

    Jag håller med om att när man har småbarn, amningsproblem eller inte, kolik, krupp, och allt annat som tenderar att dyka upp, är inte nödvändigtvis jämställdhet det allra viktigaste.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: