Jag skriver på Newsmill om hur Maria Sveland luras

Min timeout från regelbundet bloggande på GenusNytt, initierad av tidsskäl, hindrar mig inte från att ibland använda bloggen för viktiga meddelanden. Nu vill jag berätta att jag publicerat en artikel på Newsmill om hur Maria Sveland grovt förvränger sanningen – på gränsen till ljuger. Du finner artikeln här.

.

För övrigt vill jag meddela att jag nu håller på att slutföra den påbörjade boken om könsdiskriminering i Sverige. Skicka gärna tips på sådan till mig. Jag finns på par(at)atomer.se. Det som är intressant är formell diskriminering, alltså när det står/sägs i förutsättningarna att något bara är till för det ena könet.

Vad vill jämställdisterna?

Programförklaring för jämställdismen

Den neutrala ideologin mellan feminismen och maskulismen

1. De båda könen ska ha samma värde, rättigheter och skyldigheter. Detta är definitionen på jämställdhet. Jämställdhet definieras inte som 50/50-fördelning mellan könen i samhällets alla skrymslen och vrår. En sådan kan aldrig uppnås och är heller inte eftersträvansvärd.

2. Att 50/50-fördelning på alla områden aldrig kommer att uppnås beror på att könen är lite olika och i genomsnitt gör lite olika val. Skillnaderna mellan könen är både biologiskt och socialt betingade. Skillnader är inte något fult. Vi gillar olika. Det är viktigt att understryka att vi talar om genomsnittliga skillnader – de individuella variationerna är betydande.

3. Jämställdisternas krav på lika rättigheter för könen innebär att vi säger nej till kvotering. Meriter och lämplighet ska styra olika tillsättningar – kön ska vara irrelevant. Kvotering = ett särskilt gynnande av en grupp = diskriminering av en annan grupp. 

4. Den innersta kärnan i jämställdhet är likhet inför lagen. Sådan råder inte i Sverige idag – män diskrimineras på ett antal punkter i lagen. En av de första åtgärderna för jämställdistpartiet, om ett sådant hade funnits, vore därför att kräva att lagstiftningen görs könsneutral.

5. Kravet på att könen ska ha lika värde innebär att det måste bli ett slut på det mansförakt, ibland till och med manshat (”misandri”), som är utbrett i Sverige idag. Det talas till exempel om ”gubbvälde” och det anses att “gubbarna” snarast bör maka på sig. Jämställdisterna kräver att båda kön ska betraktas positivt.

6. Både kvinnor och män har sina respektive problem. Det finns också fördelar både med att vara man och kvinna (olika fördelar, förstås). Att mäta och jämföra dessa för- och nackdelar är omöjligt, eftersom det är som att jämföra äpplen och päron. Därför är det omöjligt att upprätta en balansräkning över könens totala ställning och utpeka det ena könet som nettovinnare och det andra som nettoförlorare. Samhällets jämställdhetsarbete måste därför gå åt två håll, och intressera sig för både kvinnofrågor och mansfrågor. 

7. Det finns ingen kollektiv skuld. All skuld är individuell. 

8. Det innebär att nu levande personer inte har någon skuld för vad andra personer av samma kön har gjort förr i världen. Det är inte möjligt att kompensera det ena eller andra könet för påstådda eller verkliga oförrätter i historien. En person som könsdiskriminerades för 300 år sedan blir inte kompenserad för att en person av det motsatta könet diskrimineras 2012. Däremot skapas istället en orättvisa mot den senare. Två fel blir inte ett rätt. 

9. På motsvarande sätt kan en person som blir diskriminerad i exempelvis Afghanistan inte vinna rättvisa genom att en person av motsatt kön blir diskriminerad i Sverige.

10. Jämställdisterna finner det upprörande att kvinnor förr i världen hade begränsade juridiska rättigheter. Det är mycket glädjande att den tidiga feministiska rörelsen har åtgärdat det problemet (åtminstone i Sverige och till största delen i västvärlden).

11. Samtidigt glöms det ofta bort att även män hade sina bördor och underlägen förr i världen. Exempel är krigsplikt, försörjningsplikt gentemot kvinnor, innehavande av farliga arbeten och förväntad självuppoffring. Lite förenklat kan man säga att män har haft större frihet än kvinnor medan kvinnor har haft större trygghet än män. Det är inte självklart vilket som är mest värt.

12. I många länder i tredje världen har kvinnor än idag mycket begränsade juridiska rättigheter, vilket är upprörande. Jämställdisterna vill se en förändring på den punkten. Samtidigt får man inte glömma bort att även män i tredje världen faktiskt har sina specifika svårigheter och underlägen. Dessa måste också tas med i ekvationen vid arbete för ökad jämställdhet i tredje världen. Annars repeterar vi det misstag som suffragetterna gjorde i början av 1900-talet.

13. Människors fria vilja måste få avgöra deras livsval. En kvinna som väljer att leva som hemmafru, exempelvis, ska inte kritiseras för detta. Lika lite ska en kvinna som väljer att prioritera karriären framför barnen utsättas för kritik. På motsvarande sätt ska naturligtvis även män få välja sin livsstil. Proffstyckare ska inte komma med pekpinnar om människors livsstil.

.

En avslutande kommentar: En boll har satts i rullning. Det är jämställdismen. Den är ingen vanlig boll, utan en snöboll som växer sig allt större. Varför då? Jo, för att:

Det finns inget så starkt som en idé vars tid har kommit!

.

Jag tar timeout från GenusNytt

Från imorgon tar jag timeout från GenusNytt. Kanske återupptar jag bloggandet en dag, kanske inte.

I mer än tre år har jag drivit GenusNytt (och det är fem år sedan jag började arbeta för jämställdhet, då utkom min första jämställdhetsbok). Det har varit fantastiskt stimulerande att tillsammans med alla engagerade och intelligenta läsare arbeta för jämställdhet i Sverige. Jag vill tacka både läsare och kommentatorer för att ni har gjort bloggen till vad den varit. Och jag vill alldeles särskilt tacka alla er som skickat mig väldigt intressanta bloggtips.

Nu har jag en del andra spännande projekt som jag vill ta tag i, och hur mycket jag än skulle vilja så hinner jag inte med GenusNytt. Det är enormt tidskrävande att blogga. Ibland tvingas man till prioriteringar.

Jag kan med glädje konstatera att samhällsklimatet på genusområdet börjar uppvisa en tydlig förändring. Även om statsfeminismens grepp om landet fortfarande är fast noterar jag att dess ideologibygge utsätts för allt fler ifrågasättanden. Den feministiska rörelsen har på senare tid allt oftare visat prov på att vara chockad och upprörd över att bli emotsagd och över att möta ett allt tydligare jämställdistiskt motstånd.

En boll har satts i rullning – och det är inte vilken boll som helst. Det är en snöboll som blir allt större medan den rullar. Nu får andra fortsätta, och utveckla, det jämställdistiska bloggandet. Det finns väldigt många människor i Sverige som brinner för jämställdismens ideal.

Jag fortsätter gärna att nätverka med alla er fantastiska människor som har läst min blogg. Bli gärna min vän på Facebook. Vi kan också nätverka via epost, min adress är par(at)atomer.se

Imorgon kommer jag att lägga ut ett sista inlägg före min timeout, ett inlägg som får ligga kvar överst på GenusNytt. Det blir en programförklaring som utvecklar vad jag menar med jämställdism – den ideologi som enligt min fasta övertygelse kommer att ta över efter feminismen.

Måhända ses vi igen på GenusNytt – det får framtiden utvisa. Tills dess – tänk på vad Mahatma Gandhi sa efter att ha vunnit kampen mot det brittiska imperiet:

”First they ignore you. Then they laugh at you. Then they fight you. Then you win”.

.

Nästan bara kvinnor – det räcker ÄNDÅ inte

Länsmuseichefen på Gotland, Lars Sjösvärd, har skrivit en debattartikel i tidningen Hela Gotland. Det handlar om jämställdhet och hur sådan tillämpas på Gotlands Muséum.

”Självklart kan vi göra mer”, är rubriken för artikeln, och den syftar på jämställdhetssträvandena på museet. Som är omfattande. Så här skriver Sjösvärd:

”Jag och Gotlands Museum jobbar aktivt med jämställdhetsfrågor och med ett tydligt genusperspektiv i verksamheten. Startskottet för detta medvetna arbete blev ”Kvinnfolki en annan historia” som vände perspektivet i våra utställningar och samtidigt lyfte fram gotländska kvinnliga föredömen genom tiderna. Perspektivet fördes också fram i föreläsningar och i Gotländskt Arkiv med samma titel. Gotlands Museum bjöd samtidigt in till en dialog kring jämställdhetsfrågor, vilket resulterade i att andra arbetade vidare med samma tema. I dag genomsyras alla våra utställningar, program och verksamheter av ett genus- och jämställdhetsperspektiv.”

Sedan kommer Lars Sjösvärd in på museets personal och dess jämställdhet. Han skriver:

”Inom Gotlands Museum, som är en arbetsplats med lika många kvinnor som män, har jag i ledningsgruppen fem kvinnliga och en manlig chef, dessutom sitter kvinnor på de flesta nyckelpositioner i verksamheten. Det fungerar utmärkt!”

Det låter ju som om han kommit relativt långt med jämställdheten. Men han är ändå inte nöjd. Jag citerar fortsättningen:

”De dolda köns- och maktstrukturerna är något vi män ständigt måste vara medvetna om och jobba med. Självklart kan både jag och Gotlands Museum göra mer […].”

Ja, naturligtvis måste Lars Sjösvärd göra mer för jämställdheten. Det kan man faktiskt begära av honom. Jag har ett förslag på åtgärd:

Maka på dig, Lars! Stig åt sidan och lämna plats för en kvinna som länsmuseichef. Då kommer ni i alla fall lite närmare riktig jämställdhet på Gotland. Det finns säkert många duktiga kvinnor att välja bland.

Inser du inte att du sitter där som en propp och hindrar en duktig kvinna från att komma fram?

Läs mer här. Tack för tipset, Fredrik!

Näraliggande: Här finner du Högskoleverkets serie med skrifter som de har publicerat om genus. Jämställdheten är långt gången. Den är total, närmare bestämt. De 14 skrifterna har sammanlagt 17 författare. Av dessa 17 författare är 17 kvinnor. Tack för tipset, Erik!

För övrigt 1: Ett systerföretag till tidningen The Economist har gått igenom hela världen och analyserat hur lätt det är att vara kvinnlig anställd och kvinnlig entreprenör i olika länder. Sverige kom på första plats. Allra lättast att vara kvinna här, alltså. Norge kom på andra plats. Läs mer här. Tack för tipset, Robban!

För övrigt 2: Nu ska kvinnor lockas att bli dataspelsutvecklare. På utbildningslinjen för dataspelsutveckling är bara 10 procent kvinnor, vilket anses vara ett problem. Läs mer här om lockandet. Tack för tipset, Thomas!

När Propagandaministeriet gör skol-TV…

Den statliga Utbildningsradion har gjort en serie teveprogram om demokrati för elever i grundskolans årskurs 0-3. För sexårsverksamheten och lågstadiet alltså – den period när barnen förmodligen är som mest påverkbara.

Så här puffas det för ett av programmen i serien på Utbildningsradions webbplats:

”Stuart får bestämma eftersom han har snopp”, står det. Det är till att lägga sig på rätt nivå…

Klickar man på länken kommer man till en lite längre beskrivning av detta utbildningsprogram i samhällskunskap för lågstadiet:

”Stuart, Maja och Birgit är inlåsta i ett hus och måste lösa olika uppdrag tillsammans. Nu ska de städa, och de som har snopp ska bestämma. Stuarts passar på att lata sig, men Maja och Birgit blir så ilskna att han måste dra sig tillbaka till toaletten. Där kommer han på att det inte alls är någon bra idé att bara den som har snopp får bestämma. Men så var det i Sverige förr i tiden, och så är det faktiskt fortfarande i vissa länder.”

Det verkar som om radikalfeministiska värderingar är nedplöjda i skol-TV för de allra minsta barnen. Manshat för lågstadiet. Är det bra?

Beträffande rösträtt (som är temat för det aktuella programmet) vill jag göra några kommentarer:

För det första kan man konstatera att kvinnor fick allmän rösträtt utan vidhängande förpliktelser före män, inte efter män. I början av mäns så kallade allmänna rösträtt fick de bara rösta om de hade gjort värnplikten Denna slapp kvinnor som bekant. Faktum är att när rösträttsdebatten fördes i början av 1900-talet var det just (den manliga) värnplikten som var drivande. Det ansågs absurt att någon skulle tvingas ut att försvara landet med vapen i hand -med risk för sitt liv – utan att ha rösträtt.

Snart fick inte bara männen utan även kvinnorna rösträtten. Men kvinnorna slapp värnplikten. Under många decennier (ända tills den avskaffades, vilket inte gjordes av jämställdhetsskäl).

För det andra kan den som läser på konstatera att större delen av historisk tid har båda kön varit utan rösträtt. Demokratibristen har varit en klassfråga, inte en könsfråga. Kungar och andra representanter för överklassen har bestämt, och ”vanliga” människor har varit lika maktlösa oavsett kön.

I detta blogginlägg har jag tidigare utvecklat frågan om rösträtten ur ett genusperspektiv. Där kan du läsa rätt mycket om detaljerna i rösträttens framväxt – ur ett genusperspektiv.

En sak till om Utbildningsradions program: Visst är det oerhört märkligt vilken fixering feminister har vid det manliga könsorganet? Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag nu får anledning att skriva det…

För övrigt: ”Jag har träffat så många duktiga kvinnor i Östergötland”, säger Frida Boklund, regionchef på Företagarna i Östergötland. Det handlar om att Östergötland ligger långt ned på listan när det gäller kvinnors andel av företagandet (denna andel kallas ”jämställt företagande”). Kommentar: Eftersom Boklund konstaterat att det faktiskt finns många duktiga kvinnor i Östergötland kan man naturligtvis dra slutsatsen att det råder svårartat patriarkalt kvinnoförtryck i länet!  (obs ironi). Läs mer här. Tack för tipset, Inge!

Han blev ledsen – hade fel kön för jobbet…

Det kom en insändare som jag finner intressant, skriven av en student. Varsågod:

Hej Pär!

Jag besökte nyligen ett studentevent på ett företag. Eventet genomfördes för att knyta kontakt med blivande civilingenjörer inför planerade sommarjobb, exjobb och i förlängningen förstås anställning. Under eventet genomfördes även anställningsintervjuer. Ur ett jämställdhetsperspektiv blev eventet mycket intressant, efter lite eftertänksamhet rent förbluffande, vilket jag ska försöka beskriva nedan.

Eventet innehöll först en presentation där företaget presenterade sig själva, sitt företag, samt tänkta positioner för sommarjobb. Som påläst i ämnet reagerade jag snabbt på att en av presentatörerna påpekade att de gärna vill ha in unga ingenjörer.

Det intressantaste var dock att han snabbt backade lite från sitt uttalande, väldigt medveten om att det är olämpligt för att inte säga på gränsen till olagligt. Återkommer till varför detta är så intressant nedan.

Senare under dagen diskuterades förstås förr eller senare  utsikten för blivande civilingenjörer. Den utsikten var förstås god… men framförallt för kvinnor. Och företaget vill ha in kvinnor framförallt, sa de.

Temat återkom från olika ansvariga vid olika tillfällen under dagen. Inte någon gång var man i närheten av att backa. Inte någon gång skämdes man för att säga det.

Det fanns inte så mycket som en reflektion över att detta kan vara en konstig sak att säga under ett event där män och kvinnor söker jobb. Vilket är anmärkningsvärt, då många av de ansvariga var kompetenta, välutbildade och hade stor erfarenhet av att arbeta och styra människor eller grupper. 

Snarare var det en återkommande klyscha. Vi satsar på kvalitet. Vi värderar våra anställda som individer. Hos oss har man goda utvecklingsmöjligheter. Vi vill ha kvinnor. Som en korrekt sak att säga – som om det vore en mycket hälsosam värdering, en viktig image att få ut till omvärlden.

Som påläst i ett ämne är det lätt att känna sig inboxad och ifrågasätta sitt eget perspektiv. Det var därför både upplyftande och skrämmande när andra märkte samma sak trots att de inte alls letar eller ens ifrågasätter. Efter enskilda intervjuer pratade jag lite med en manlig student som var mycket intresserad av ett jobb på företaget. Bland det första han säger är: ´synd att man inte var kvinna bara, då skulle man ju få jobbet´.

Han sa det inte ironiskt, inte med glimten i ögat. Han sa det inte för att han bryr sig ur ett politiskt perspektiv, inte för att ifrågasätta genusperspektivet, han gör det för att han gärna vill ha jobbet och uppenbarligen är mindre värd tack vare att han är man. Det hade nämligen återkommande tydliggjorts under hela dagen. Inte bara för företaget – han är mindre värd som civilingenjör på marknaden.

LJ

.

För övrigt 1: Mitt blogginlägg i helgen om att en kommunal fritidsgård på Lidingö tillämpar permanent ”tjejfokus” och även föredrar kvinnlig personal har väckt politiska reaktioner på ön. Här och här. De är väldigt arga på mig. Tack för tipset, Fredrik!

För övrigt 2: Denna nyhet idag på dagens Aftonbladet.se:

föranleder mig att visa denna symbolbild (som Larry gjort åt GenusNytt):

För övrigt 3: Frilansskribenten Ulrika Knutson, som är ordförande i Publicistklubben, skriver på Upsala Nya Tidnings blogg:

”Antifeministen Per Ström ondgör sig på sin blogg över att kvinnor och barn skulle få en gräddfil till livbåtarna på fartyget Costa Concordia. Det var diskriminering av männen. Många män på båten tog också rättvisan i egna händer och trängde sig före. Kaptenen först av alla. Han svek sitt befälsansvar, vållade många människors död och blev utskälld av italienska kustbevakningen, men det gav han f-n i. Mannens rätt gick före.”

Det är en märklig vantolkning av min kritik, som gick ut på att det inte var jämställt av rederiet att medvetet ta män i andra hand (vilket gör att män löper ökad risk att drunkna). Knutson lyckas med konststycket att vända svart till vitt. ”Mannens rätt gick före”, skriver hon, om en situation där kvinnor gick före. Feministisk logik…

Kvinnor i USA har gett män ett Genustack

Jag har några gånger bloggat (här, här) om tanken att kvinnor kanske borde utfärda ett kollektivt tack – ett genustack – till män för vissa riktigt stora uppoffringar som män som grupp har gjort för kvinnor som grupp. Jag tänker främst på värnplikten och det ansvar som män tagit för landets försvar under väldigt lång tid redan innan värnplikten formellt infördes.

Intressant nog finns det ett tidigare exempel på ett sådant genustack, vilket kom till min kännedom genom en kommentar i denna blogg av signaturen E-Johannes. Genustacket tar sig uttryck i ett stort monument, placerat i den amerikanska huvudstaden Washington DC.

Monumentet är rest av Women’s Titanic Memorial Association, och utgör ett tack till män för att de frivilligt offrade sina liv vid Titanics undergång så att kvinnor istället skulle få leva vidare.

Så här ser inskriptionen ut:

Översatt blir det:

”Till de modiga män som försvann i Titanics vrak den 15 april 1912. De gav sina liv så att kvinnor och barn skulle kunna räddas. Rest av Amerikas kvinnor.”

Otroligt, men sant. Ett riktigt genustack.

Jag tycker det är storsint gjort av kvinnorna. Men fullt motiverat. Det var en gigantisk uppoffring som män gjorde när sagoskeppet gick under, och de förtjänar en gigantisk credit.

Läs mer om monumentet på Wikipedia här. Info även här och här. Om du vill läsa om mäns uppoffringar när Titanic gick under (och om försöken att mörka dessa uppoffringar) kan du läsa detta blogginlägg på GenusNytt.

Nu väntar jag på ett genustack från Sveriges kvinnor för att män under mycket lång tid har tagit ansvar för landets försvar (under hot om fängelsestraff), medan kvinnor automatiskt har sluppit på grund av sitt kön. Ett mycket stort antal män har dött av dessa uppoffringar – andra har skänkt bort en del av sitt liv på farligt och obekvämt gratisarbete. Monumentet skulle kunna placeras på Gärdet i Stockholm. De politiska partiernas kvinnoförbund skulle kunna ta initiativ till genustacket.

Finns det något område där män borde ge kvinnor ett genustack? Eller fler områden där kvinnor borde ge män ett sådant? Kommentera gärna denna bloggpost.

För övrigt 1: Ylva Johansson (s) vill låta Riksrevisionen genomföra en jämställdhetsrevision av svensk politik. Det går ut på att undersöka om politiken verkligen gynnar kvinnor tillräckligt mycket, märker man när man läser debattartikeln. Tack för tipset, Jan!

För övrigt 2: Nu fortsätter debatten om motståndet mot feminismen i DN Kultur. Se här. Rubriken för artikeln är ”Hatet skapar rädsla och tystnad”. Skribenterna inleder: ”Om den av högern så hyllade väster­ländska demokratin ska överleva krävs det att man också försvarar feminismen”. Utan feminism blir det alltså diktatur? Tack för tipset, Chattanoga!

Även Populär Historia förvanskar genusfakta om Titanic

(Tack för illustrationen ovan, Larry!)

Jag bloggade här om en bok som försöker förvanska historien när det gäller könens överlevnad av Titanic-katastrofen. Nu har jag avslöjat ett nytt försök.

Fakta är att överlevnaden i procent bland kvinnor var mycket högre än överlevnaden bland män när Titanic gick under, eftersom män i stor utsträckning hindrades från att gå i livbåtarna på grund av sitt kön (de skulle offra sig för kvinnorna). Alltså:

Dödsorsak: Man

Indelat efter klass var könens överlevnadsgrad i procent följande (mer siffror i förra blogginlägget):

1:a klass: Kvinnor hade ungefär tre gånger så hög överlevnadsgrad som män
2:a klass: Kvinnor hade elva gånger så hög överlevnadsgrad som män
3:e klass: Kvinnor hade ungefär fyra gånger så hög överlevnadsgrad som män
Besättningen: Kvinnor hade fyra gånger så hög överlevnadsgrad som män.

Men tidskriften Populär Historia, som borde veta sin sak, försöker sprida uppfattningen att kvinnor inte hade högre överlevnadsgrad än män. De gör det genom att använda ett statistiskt fulknep: De gör en stor sak av att nästan lika många män som kvinnor räddades, och låtsas inte om att antalet män ombord var mycket större än antalet kvinnor. Så här lyfter de fram saken (se texten i orange):

Sedan utvecklar historietidningen saken i brödtexten, för att göra riktigt klart för läsarna att män minsann inte blev diskriminerade (vilket de blev). Tidningen skriver:

”En annan myt har varit att kvinnor och barn i högre grad än män överlevde katastrofen. I själva verket räddades nästan lika många män som kvinnor”

Rent genusljug, alltså, rakt i ansiktet på den intet ont anande läsaren – återigen med hjälp av det där statistiska fulknepet jag nämnde.

Man baxnar över hur det går till i Sverige. Joakim Thelander heter skribenten, sociolog och journalist.  Är det någon som känner till denne man? Hyser han måhända agg mot det manliga könet, eller försöker han plocka PK-poäng?

I det förra blogginlägget beskriv jag hur författaren till boken Sagoskeppet, en av världens främsta Titanic-kännare, aktivt försöker sprida den felaktiga uppfattningen att män inte diskriminerades när Titanic sjönk. Det rör sig även i det fallet om försök till historierevisionism. Genushistorierevisionism.

Man skakar på huvudet. Vad är det egentligen för drivkrafter som ligger bakom denna idoga strävan efter att osynliggöra det specifikt manliga lidandet, och det manliga hjältemodet, när Titanic gick under? Någon bloggläsare som förstår?

För övrigt 1: Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni skriver idag i en debattartikel: ”Varje kvinna som blir slagen är ett bakslag för vårt samhälle, varje kvinna som avlider är ett misslyckade för vårt land.” Kommentar: Jag håller med. Helt och hållet. Ingen människa ska bli slagen och än mindre bli mördad. Men… det känns som… jag vet inte vad det är, men är det inte något som fattas? Tack för tipset, Carl!

För övrigt 2: Inom kort ställs bloggaren Joakim ”Daddy” Ramstedt inför rätta för att ha lagt ut domen gällande sin vårdnadstvist på nätet. Crime News han intervjuat honom inför den rättegång han säger sig välkomna. Tack för tipset, Patrik, som också genomfört intervjun.

Genusforskare avslöjar sig – och avslöjas

När Umeå Universitet sammanfattar vad det innebär att läsa genusvetenskap hos dem finner jag följande (utdrag):

”Vad betyder det egentligen att vara kvinna eller man idag? Är det till exempel fortfarande ”normalt” att kvinnor ska ta mindre plats än män? Varför är mäns våld mot kvinnor så vanligt? Och hur kommer det sig att könens betydelser har varierat så genom historien och i olika slags samhällen, samtidigt som vissa betydelser verkar vara ganska oföränderliga? Som att kvinnors arbete fortfarande betalas sämre än mäns; och att mäns överordning över kvinnor ännu lever kvar i många sammanhang, som bolagsstyrelser, i hemmet och i politiken. Det är sådana frågor som genusvetenskap undersöker. När du läser genusvetenskap i Umeå är det framför allt maktförhållandena mellan könen som står i fokus, och hur de kompliceras av andra maktdimensioner i samhället som sexualitet och etnisk tillhörighet.”

Att genusvetarna på Umeå Universitet har köpt den feministiska världsbilden verkar helt uppenbart. Ingen neutral forskning där, alltså.

Läs mer här. Tack för tipset, Sara!

Näraliggande: En forskarassistent på Chalmers, Claes Andersson, sågar svensk genusforskning i en debattartikel på Newsmill (se nedan). Debattartikeln avser alltså inte specifikt Umeå Universitet, utan hela den svenska genusforskningen.  ”Problemet är inte att genusteoretikerna är okunniga om att vetenskapen inte stödjer tesen om att vi saknar biologisk essens. Problemet är att de helt enkelt inte bryr sig”, skriver han bland annat. I kommentarerna höjs Andersson till skyarna (se en av dem nedan).  Tack för tipset, Pernilla!

.

.

För övrigt: ”Vi vittnar blodutgjutelse i Syrien, där oskyldiga kvinnor och barn dödas”, skriver den centerpartistiske riksdagsledamoten Abir Al-Sahlani. Är det något särskilt med kvinnor? Gör det mindre när män dödas än när kvinnor dödas? Jag trodde centern stod för jämställdhet.

”Öronmärk minst hälften av biståndet för kvinnor”

Minst hälften av alla pengar som regeringen sätter av till bistånd bör öronmärkas för kvinnor. Det föreslås i en debattartikel av Anneli Rogeman, VD för Kooperation Utan Gränser, och Anniqa Nygård, vice ordförande i LRF.

”Då kommer färre barn svälta, fler flickor gå i skolan och mer pengar läggas på sjukvård i världens fattigaste länder”, skriver de.

Vid en första anblick kan ju förslaget kännas rättvist och jämställt. Kvinnor utgör ju i stort sett hälften av jordens befolkning. Det är bara det att jag knappast tror att den andra delen av biståndet är tänkt att öronmärkas för män – den halvan blir generell, för båda könen. Detta sägs inte rakt ut men det skulle förvåna mig om den andra halvan är tänkt att öronmärkas för män.

Sedan 2008 riktas hälften av pengarna i Kooperation Utan Gränsers latinamerikanska projekt till kvinnor. Organisationen har nu beslutat att göra samma sak i alla de 24 länder där den är verksam.

Mot slutet av debattartikeln skriver skribenterna så här:

”I dag lever omkring 700 miljoner extremt fattiga bondekvinnor på landsbygden i utvecklingsländerna. Om inte deras situation förbättras kommer FN:s milleniemål om halverad fattigdom och hunger inte att nås. För dessa kvinnors skull och för utvecklingen i biståndsländerna begär Kooperation Utan Gränser och LRF att Sveriges regering beslutar att biståndet fördelas jämlikt. Vi vill att regeringen i den kommande biståndsbudgeten riktar 50 procent av biståndet – eller mer – till kvinnor.”

Kommentar: Att ge minst hälften av biståndet till kvinnor – och låta resten gå till båda kön – anses alltså vara ”jämlikt” (varför skriver de inte ”jämställt”?).

Man skakar på huvudet. Det känns som orwellianskt nyspråk: ”Krig är fred. Slaveri är frihet. Kvinnoprioritering är jämlikhet”.

 

För övrigt 1: Ifall du missade det i helgen bloggade jag här om en kommunal fritidsgård som har ett permanent ”tjejfokus” och helst vill anställa kvinnlig personal – för jämställdhetens skull.

För övrigt 2: Jag citerar dagens SvD: ”Kraven för att bli antagen till polisutbildningen sänks. Språktesterna slopas och från och med i vår ska männen göra samma tester som gällt för kvinnorna. Av de nordiska länderna är det lättast att bli antagen till polisutbildningen i Sverige.”  Tack för tipset, Sara och Peter! Här och här kan du läsa om en kvinnlig polis som var nära att bli strypt av en brottsling i Malmö härom dagen – hon förlorade medvetandet. Tack för det tipset, Peter. Hör de två nyheterna ihop på något sätt?

För övrigt 3: Här kan du se inbjudan till ett evenemang som Örebro Studentkår arrangerade i förra veckan. Boostday, karriärhjälp för kvinnliga studenter. Tack för tipset, Jerry!

 

Könens medellivslängd blir en samhällsfråga?

Medellivslängden hos kvinnor kan vara på väg att sänkas, skriver Expressen, och hänvisar till Kristina Orth-Gomér, professor i samhällsmedicin vid Karolinska institutet. Orsaken kan vara ökad stress för kvinnor, enligt professorn.

Expressen skriver:

”I takt med att kvinnor har gått från att i hög grad vara hemmafruar till att yrkesarbeta har de stressrelaterade sjukdomarna, däribland hjärt- kärlsjukdomarna, ökat.”

Intressant.

Som bekant har kvinnor alltid (?) haft betydligt längre medellivslängd än män. Nu talas det om att kvinnors medellivslängd kan vara på väg att sjunka. Detta samtidigt som kvinnor tagit till sig mer och mer av den traditionellt manliga rollen, med yrkesarbete och karriär, mera användning av alkohol, med mera.

Det är inte utan att man tänker: Kan det vara så att kvinnorna nu börjar få betala det pris som män länge betalat för sitt manliga leverne? Kan det vara så att män historiskt har stressat väldigt mycket, bland annat på grund av pressen att vara familjens huvudförsörjare, och att det är därför som män har ett kortare liv? Åtminstone delvis?

I Expressens artikel antyds det att kvinnor tvingas jobba hårdare än män och är mer stressade än män, och att det är därför deras hälsa försämras. Så skulle det ju kunna vara. Men tänk om förklaringen istället är att stressnivån könen emellan håller på att bli jämställd? Vilket i så fall – tyvärr – kan få till följd att kvinnors överläge i medellivslängd naggas i kanten.

Jag påstår inte att det är så. Jag bara lägger fram hypotesen.

”Man måste ändra samhället. Kvinnor har fortfarande för mycket att göra”, säger Torbjörn Åkerstedt, professor vid Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet samt Karolinska institutet.

Men enligt SCB:s ”Tidsanvändningsundersökningen” har de två könen nästan precis samma arbetstid, när hushålls- och förvärvsarbete läggs samman. Kanske är det istället så att människor har för mycket att göra?

Ifall den aktuella utvecklingen, med kvinnors stressproblem, leder till att medellivslängd blir en jämställdhetsfråga på den politiska agendan så är det en positiv utveckling. Även om frågan drivs ur ett kvinnoperspektiv. Jag har länge tyckt att det är märkligt att männens livsunderskott är en politisk icke-fråga, trots ett extremt fokus i samhällsdebatten på jämställdhet. Vad kan vara mera värt än livet själv?

Det vore sorgligt om kvinnors medellivslängd skulle sjunka och närma sig männens – men det vore desto mera glädjande om männens medellivslängd kunde öka och närma sig kvinnornas. På det sättet är jämställdhet i livslängdsfrågan högst eftersträvansvärd.

Läs mer här. Tack för tipset, Pernilla!

För övrigt 1: Kvinnors litteratur får en egen portal. Se här. Tack för tipset, Fredrik!

För övrigt 2: I torsdags skrev DN om en skola som utbildar barnmorskor i Afghanistan som drivs gemensamt av Afghanistankommittéerna i Sverige och Norge. Det var glädjande att läsa. Afghanistan sägs vara världens farligaste land att vara kvinna i, vilket jag inte har något anledning att ifrågasätta. Med fler, och bättre utbildade, barnmorskor kan antalet kvinnor som dör i barnsäng där minskas. Att jag så sällan skriver om kvinnofrågor på denna blogg beror på att dessa är så väl belysta i övrigt, medan mansfrågor är underbelysta.

ETC har stort reportage om vår pubträff

Tidningen ETC har publicerat ett stort reportage om den jämställdistiska pubträffen i måndags, som börjar bli smått legendarisk. Inte kunde jag drömma om att det skulle gå den vägen, när jag arrangerade den första pubträffen i mycket liten skala på en annan pub i Stockholm för mer än ett år sedan.

ETC beskriver träffande hur pubträffen började:

”Klockan är lite efter sex på måndagskvällen och det har kommit så mycket folk – både feminister och antifeminister – att Charles Dickens inte räcker till. Istället flyttar hela sällskapet över till intilliggande puben Jamesons. Varenda kvadratmeter fylls och luften börjar tjockna.”

Precis så var det.

Men allt är inte korrekt i artikeln. ETC skriver till exempel att de flesta av oss är ”män i övre medelåldern”. I verkligheten var det mycket blandat. I och för sig är det naturligtvis INTE fel att vara i övre medelåldern, men jag misstänker att det är skrivet i tron (och förhoppningen) att det ska ge negativa vibbar (”gubbar”).

Sedan skriver ETC att jag ser ”bister” ut, men att Pelle Billing är ”desto gladare”. Operation så split fortsätter…

Läs mer här – det är en levande beskrivning! Det verkar för övrigt som att vi till och med är på förstasidan av pappersupplagan av ETC, se överst.

För övrigt:

Det har verkligen hänt något när det gäller debattklimatet när Sanna Lundell skriver så här i en krönika:

”De här absurda åsikterna har gått och blivit rumsrena. Det är helt plötsligt okej att tro på den konspiratoriska idén om att mäns våld mot kvinnor inte existerar. Att det är lika många män som blir slagna av ­kvinnor och att inkomstskillnader inte finns. Att ojämlikhet inte längre är ett ­problem i Sverige helt enkelt. Det har blivit accepterat att hävda att patriarkatet är en ­enda stor hittepå-fantasi . ­Vilket är så jävla genom­rubbat, ­verklighetsfrånvänt och ett stor skymf mot de 1,5 –3 miljoner ­kvinnor som dör till följd av mäns våld runt om i världen varje år.”

Mina damer och herrar – vi är på gång nu! Debattklimatet är rejält förändrat! Jag känner vittring av seger! (Men att ”mäns våld mot kvinnor” inte skulle existera är då inget som jag har sagt)