Jag har följt en teveserie vid namn ”Legend of the Seeker”, som baseras på romanen The Sword of Truth av Terry Goodkind. Eftersom jag alltid har mina genusglasögon på mig (det har antijämställdisterna lärt mig) upptäckte jag en sak som jag vill dela med mig av. Det kan jag bara göra genom att redogöra för en liten del av den värld som Terry Goodkind bygger upp:
Det finns en slags människor – kvinnor – med starka magiska krafter som kallas bekännare. Dessa kvinnor, klädda i vitt (du ser en av dem ovan), är goda. Mycket goda. Bekännarna använder sina magiska krafter för att bekämpa ondskan – det är deras mission.
När en bekännare får barn blir det nästan alltid en flicka (som då växer upp till en ny och lika god bekännare). Någon enstaka gång kan det dock bli en pojke. När så sker måste han omedelbart dödas. Orsaken är att manliga bekännare per automatik blir onda, och använder alla sina krafter i ondskans tjänst. En manlig bekännare som tillåts växa upp blir en grym tyrann.
Författaren har alltså skapat en värld där kvinnliga bekännare automatiskt blir goda medan manliga bekännare automatiskt blir onda. Känns grundtemat igen? Jag brukar skriva rätt ofta på denna blogg att enligt dagens svenska samhällsklimat är mannen Det Skyldiga Könet och kvinnan Det Drabbade Könet.
Det finns mer att säga om Legend of the Seeker. Den grupp som kämpar för att rädda världen består av två män och en kvinna. Så jämställt det kan bli med en tregrupp. Den tyrann de kämpar mot är förstås en man – Darken Rahl. Och alla hans grymma soldater är män.
Det finns dock en mycket liten grupp kvinnor som är onda, faktiskt. Dessa kallas Mord Sith (se nedan). Men filmen levererar en noggrann förklaring till varför de är grymma. De har rövats bort som små flickor av den grymma (manliga) tyrannens (manliga) soldater och torterats väldigt svårt under väldigt lång tid. Tortyren har vänt ut och in på deras sinnen så att de har blivit onda.
Mord Sith – de få kvinnor som står på ondskans sida i serien – är alltså egentligen offer. Deras ondska ges en förklaring av berättaren så att man nästan tycker synd om dem. Däremot ges ingen förklaring till varför de män som kämpar för ondskan är onda. De bara är onda.
Någon kanske tycker att några romanfigurers egenskaper inte spelar någon roll – allt är ju påhittat. Förvisso. Men jag hävdar att det spelar roll, därför att det påverkar oss undermedvetet. Legend of the Seeker för vidare, och förstärker, en undermedveten syn att mannen är det dåliga könet – förknippad med ondska, våld och brottslighet.
Skönlitteratur och film påverkar våra sinnen och därmed vårt samhällsklimat. Och sedan påverkar samhällsklimatet författare och filmskapare, så att de finner det självklart att placera in män i det ondskefulla facket i sin nästa bok eller film. Så går det runt i en cirkel, varv efter varv, medan könens roller sätter sig allt djupare i människors medvetande.
Sorgligt. Och tyvärr tror jag inte det är många som ser igenom det hela.
Jag kan konstatera att Stieg Larsson med Millenium-trilogin gjorde mycket för att öka farten i denna onda cirkel – manshatets självförstärkande spiral.
Känner du till några exempel på manshatets självförstärkande spiral från litteraturens eller filmens värld? Skriv gärna kommentar.
Uppdatering: En film som porträtterar en kvinna som genomgående ond är Fatal attraction från 1987. Den utlöste feministisk kritik för detta, det ansågs vara kvinnohat. Googla ”Fatal attraction backlash” eller läs avsnittet ”Reaction” på Wikipedia här.
Genusnytt 
07 augusti 2012 kl. 15:22
Finns det någon bok som överhuvudtaget beskriver det motsatta förhållandet? Genusteorierna hämtar öppet sin näring ur litteraturen, då det på traditionellt postmodernistiskt sätt anses spegla mänsklighetens värderingar och natur – de är alltså översättbara till mänskliga förhållanden bara man hittar de rätta koderna.
Precis som många i dessa dagar tuggar jag i mig Råstams bok om Thomas Quick i lagom stora doser. Hans inspirations-källor ska ha varit Thomas Harris ”När lammen tystnar” och Brett Easton Ellis ”American psycho”. Så även hans psykiatrikers.
Lite synd är dock att standardmodellen för genusglasögonen är de svartvita…. en fråga – var får man tag i din modell med X-ray-vision?
07 augusti 2012 kl. 15:27
Slant iväg lite snabbt med sända-knappen. Ska tillägga att Harris och Ellis är ju på precis samma tema, av Manliga monster och Kvinnliga offer/hjältar.
07 augusti 2012 kl. 15:43
Det finns ju klassiska berättelser med onda kvinnor också såsom Hans och Greta, med en häxa.
Men i stort håller jag med, i de moderna filmerna/böckerna är män de onda.
Jag har också reagerat på att i väldigt många serier och program framställs män som losers eller puckon. Homer Simpson, 2 and a half men där den ene super och den andre är en toffel. Listan kan göras lång. Det som är beklämmande är den tråkiga bild av män som visas.
07 augusti 2012 kl. 15:49
Bra inlägg Pär! Har egentligen inget att tillägga. Men kul att du nämner det där med genusglasögonen. Själv blev jag förstörd av feminismen och gick omkring ofrivilligt med dessa genusglasögon i flera år. Nu är dom delvis krossade, har försökt stampa sönder dom. Idag bär jag på en genus-monokel istället.
07 augusti 2012 kl. 16:00
Jag håller med om ovanstående resonemang, helt och hållet. En sådan här bild tenderar att sätta sig, och självförstärkas.
Å andra sidan är det just de här ensidiga bilderna som många feminister jobbar emot, av just samma skäl. Precis som att de elaka i många sammanhang är män så förväntas kvinnor i film och litteratur oftast vara passiva och i slutänden låta den manlige hjälten vara just hjälte. Det finns numer en hel del alibi-hjältinnor men de tenderar också att behöva den manliga hjälpen i den stora slutstriden.
Här är nog faktiskt ett ämne där vi kan stå samman med feminister på barrikaderna och kämpa emot de könsstereotyper som så ofta förekommer i film och skönlitteratur.
07 augusti 2012 kl. 16:02
Nån som läst svenska fantasi boken Cirkeln? Ska ju vara skriven med genusglasögon på (hörde kvinnliga författaren i sommar p1).
07 augusti 2012 kl. 16:05
Det finns väl inte en enda serie, särskilt komedi, som inte har den dumma halvtröga mannen och den smarta kvinnan som ser till att allt fungerar, en pungspark är stor humor osv.
07 augusti 2012 kl. 16:05
Vet inte om jag håller med. Det är ju män som för krig, i saga och verklighet. Onda kvinnor finns väl i sagorna ganska ofta, då är de avundsjuka, typ Snövits styvmor, eller gamla och fula. Feer kan vara båda goda och onda. Tycker inte att Stieg Larsson uppmanar till manshat. Flera män är ju goda också. Men nog finns det ett kvinnohat kvar i den gamla överklassen, det kan man inte förneka. Tänk dessutom på ”kommissarie klänning” för resten. En jämställdhetspolis som knullade småtjejer som trodde han var ung först. Nu har dina genusglasögon nog förlett dig, ta av dom! Det finns mycket outsagt kvinnohat som bara sägs i bastun, precis som kvinnor prata skit om ”karlarna”. I islandssagorna finns kvinnor som skickar ut män att döda såna de inte gillar och Gunnar på Lidarändes hustru blir orsak till hans död, hon kan inte förlåta en örfil han gett henne. Riktiga häxor, fast vackra, finns i såporna på TV, rent orealistiska i sin ondska. Titta på ”Desperate housewifewes”!
07 augusti 2012 kl. 16:09
Om du vill se feminism se Crusoe (som ska vara baserad på Robinson Crusoe), jag slutade se efter tre avsnitt.
Men om du vill se bra tv-serier se Boardwalk Empire, Downton Abbey, Dexter, Tudors, Firefly, Rome, Walking Dead, John Adams, Birdsong osv.
07 augusti 2012 kl. 16:22
Misandri är industri.
Men för denna serien så var framgången begränsad:
”Legend of the Seeker” las ned efter två säsonger…
07 augusti 2012 kl. 16:30
Undrar om du inte drar lite för stora växlar på könsrollerna här. Vad som är intressant i sammanhanget, i mitt tycke, är om man är trogen de ursprungliga berättelserna eller har förstärkt/förändrat dem för att föra fram ett politiskt korrekt budskap de inte var ämnade för från början.
Klassiska sagor är fulla av stereotyper, vackra prinsessor, elaka häxor, modiga och ståtliga prinsar eller fyndiga underdogs som räddar prinsessan, vinner henne och halva kungariket. Och inte sjutton vill jag ändra på det (fast Robert A Heinlein körde en intressant variant i Ärans väg).
Och vad skall man säga om Ringentrilogin? Där är ju i stort sett alla, med några få undantag, män, både de onda och de goda. Det fåtal kvinnor som förekommer är, om jag minns rätt (länge sedan jag läste den sist) alla goda. Men jag tror inte Tolkien ville framföra något genusbudskap, så det känns ganska ointressant att lägga in såna aspekter i hans verk. När jag läse Stieg Larssons millenniumtrilogi tyckte jag den var underhållande och bra som action, men jag störde mig på det uppenbara genusbudskapet i den trots att jag var helt omedveten om hur genusdårskapen slagit klorna i Sverige och hur feminiserat landet blivit (jag hade nyss återvänt till Sverige efter över 20 års frånvaro). Jag har inte läst något av Terry Goodkind, så jag kan förstås ha helt fel, men jag tvivlar på att han(?) anlagt några genusaspekter på sina berättelser. Traditionell fantasy, som jag uppfattar att det handlar om, är knappast rätt genre för det.
07 augusti 2012 kl. 16:42
Jag tycker för övrigt att det är jobbigt när man börjar manipulera berättelser pga politisk korrekthet. När författare som t.ex. Tom Clancy eller John Grisham har med en kvinnlig eller svart president i sina berättelser utan att själva handlingen motiverar det känns det bara påtvingat och det förstör berättelsen istället för att föra den framåt. Samma sak gäller när man bryter mot de rådande samhällsnormerna på andra sätt. Det känns som att någon sätter upp ett pekfinger i ansiktet på en och den trovärdiga fantasivärld som byggts upp rivs sönder. (Jag vet inte om vare sig Clancy eller Grisham har gjort sig skyldiga till detta, men det finns gott om exempel av liknande slag).
07 augusti 2012 kl. 16:49
Jag vill liksom Eva Ellnefors försvara Stieg Larsson: Flertalet manliga karaktärer är ”goda” och, tycker jag, balanserar väl de fåtal manliga skurkar som förekommer. Dessutom är Salander inte någon särskilt sympatisk kvinna. Vad hon gör också är ju att vägra vara ett offer och tar själv ansvar för sitt öde.
07 augusti 2012 kl. 16:52
Kan inte helt hålla med. Det har blivit otroligt vanligt med kvinnliga maktroller, även då av typen ”evil mastermind”. Det är fortfarande flest män i den onda organisationen (marknadsekonomins clash med feminismen: manliga skådisar säljer fortfarande mer till båda kön) men där på toppen – den ondaste av de onda – sitter ofta en kvinna nu för tiden.
Visst det är inte helt samma sak. Dessa kvinnor framställs som iskalla, intelligenta och onda, men inte direkt som att deras kön gör dem farliga.
07 augusti 2012 kl. 17:22
Jens kan väl kämpa på barrikaderna med feminister mot könsrollerna, själv kämpar jag mot dumfeminismens gigantiska könsroll(!) sedan 35 år, nu mest mot statsditon.
Eva E:s påstående om kvinnohat i överklassen förr är en generalisering. Det fanns nämligen mycket piedestalbyggande kring henne och hennes roll. Den goda den sköna, familjens sammanhållare inåt..
Tycker absolut det är rätt som du tar upp Lär Ström, det är genom kulturen vi danas. Stieg Larsson, Liza Marklund och alla de andra feministiska deckarförfattarna är de som dessvärre representerar vår litteratur just nu på kontinenten.
Och att det fanns onda feeer och drottningar i berättelser förr, visar ju en större jämställd spridning av ondskan då , i de sammanhangen åtminstone.
07 augusti 2012 kl. 17:24
Ät det någon mer som har problem med längre inlägg, adressen nedanför hoppar upp i ett för mig. Och nu fick jag fylla i mina uppgifter igen också…
07 augusti 2012 kl. 17:28
Stieg Larssons dystropier har inte bidragit med något, det är samma gamla feministdynga, om än i dyr förpackning.
07 augusti 2012 kl. 17:32
Eva E ”Det finns mycket outsagt kvinnohat som bara sägs i bastun”… Så du är med där inne och hör…? Märkligt!
Att Larsson bok heter ”Män som hatar kvinnor”, säger väl allt.
Det offentliga manshatet är något vida mer gigantiskt än det ev kvinnohat (har aldrig hört något) som hörs i bastun eller på diverse suspekta bloggar.
”Det offentliga manshatet” i media osv, obs, det är detta vi vänder oss emot här vad jag förstått. Och andra som har förstått.
07 augusti 2012 kl. 17:56
Ursäkta, Pär Ström skall det vara ovan där jag slant…
07 augusti 2012 kl. 17:58
Lika viktigt att notera är också att den onda kvinnliga så kallade Mord-Sit, är blond; något som man ser ofta i film numera, och, kanske framför allt, Media, när man skall spegla ondska.
Exempelvis, är Inbrottstjuvar i reklamfilmer praktiskt taget uteslutande, om inte direkt enbart, vita män, trots att den verkliga statistiken pekar på att dessa är i extrem *minoritet* och praktiskt taget inte existerar.
Med andra ord, Misandri och Rasism går stadigt hand i hand med den genusfeministiska propagandan, något som aldrig får förglömmas.
07 augusti 2012 kl. 18:06
Rebecka
Ja intressant också med att Salander i princip köper sex av en svart man på en söderhavsö mha pengar hon har stulit.
Sen är jag själv lite less på att alla porträtt av självständiga kvinnor ständigt ska ha sex med andra kvinnor i alla möjliga böcker, filmer etc numera. Bisexuellt har blivit norm för den självständiga kvinnan. Tydligen ingen man som duger för henne heller. Hon klarar inte av patriarkaliska män, men hon klarar inte heller av mjuka snälla jämställda män.
07 augusti 2012 kl. 18:19
Samma gamla Riddar Rolandsagor. Temat är som följer:
Det finns en ondska, som är manlig. Om det finns kvinnlig ondska är de under kontroll av den ännu värre manliga. Denna ondska ger sig på en stackars vän och god kvinna. Hon kämpar emot, men lönlöst. Ondskan är för stor. In kommer då den manlige hjälte på sin stolta springare. Han drar sitt svärd och dödar ondskan. Den väna kvinnan är räddad.
Stieg Larssons böcker är inte ett dugg annorlunda egentligen. Ondskan är en manlig konspiration Säpoagenter, läkare mm. Dem ska ingen identifiera sig med. De är de andra. Kvinnor ska identifiera sig med offret och män med hjälten. Salander vägrar vara offer, men blir det trots allt. Själv kan hon inte betvinga ondskan. På medeltiden skulle jungfrun sedesamt svimma i sagoslottet medan draken vakade utanför. Idag får hon kämpa lite innan hon får se sig slagen liggandes i en sjukhussäng med skottskada i huvudet. Men då kommer trots alla motgångar riddaren (Blomqvist) in på sin springare (tidningen) och drar sin lans (pennan). Han löser gåtor och hittar lösenordet till bron över klyftan. Han och endast han betvingar slutligen ondskan. Även när omvärlden misstror honom (likt kommissarien som går mot polischefen men löser mordet).
Vad som skulle vara nydanande och genusomvandlande med Milleniumtrilogin är fortfarande höljt i dunkel. Skulle dessa sagor verkligen vara genuskritisk skulle en kvinnlig urondska hålla ett par försvarslösa män som sexslavar. Fåfängt försöker de fly från amazoniska fångvaktare. In kommer handlingskraftiga subjekt – kvinnliga hjältar (möjligen med en manlig bisittare) och slår de uronda kvinnorna (de där andra) och befriar männen som saker görs för och mot (objekt). Men vi kommer knappast se några genuspedagoger plädera för detta scenario. Det skulle ju innebära att kvinnan måste släppa sin godhetsstämpel för att istället utmålas som antingen jättegod eller jätteond. Och jätteond kan bara karlar vara. ”Det är ju karlar som krigar i verkligheten”. Nej, det är det inte. Även kvinnor röstar fram hökar, står bakom krigiska män och utför sexualiserat våld mot både män och kvinnor i krig! Fast de föredrar ofta att utföra sina illdåd by proxy genom att skicka ut unga män.
07 augusti 2012 kl. 18:24
SVERIGES RADIOS HJÄLTINNOR
För min del upphörde jag för många år sen att titta på alla typer av fantasifilmer. Däremot har jag ännu inte upphört att bevaka den svenska radions bilder av den sociala konstruktionen kvinna.
Som dagsaktuellt exempel kan anföras ett inslag i Studio Etts 16-timme idag, då ett noga utvalt exemplar av nämnda konstruktion fick ännu en feministisk lagerkrans för sin obefläckade godhetsinsats på jordens av männen nedsmutsade yta:
”Vi ska träffa en författare som varit en egensinnig röst i kulturdebatten i 15 år. För så lång tid har gått sedan Nina Björk gav ut den feministiska boken ´Under det rosa täcket´ – en glödande uppgörelse med tvingande könsroller och ett stridsrop för kvinnors rätt att få välja sina liv.”
Om någon möjligen skulle ha velat invända mot den av SR uppmålade bilden av Nina Björk, så hade han i varje fall inte fått göra det vare sig i Sveriges radio eller i den s.k. kulturdebatten. Däremot gick det mycket bra för sig hos Tanja Bergkvist – något som jag passade på att utnyttja 2010:
http://tanjabergkvist.wordpress.com/2010/12/23/genusexcellens-maste-granskas-ur-ett-genusperspektiv/#comment-11047
Dagens reportage om Nina Björk var gjort av SR:s kulturjournalist Karin Arbsjö, 31 år, som tidigare skrivit t.ex. en okritisk artikel i Sydsvenskan om en ung kvinnlig konstnär, som målar ”hundanus”:
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/hundanus-blir-konst/
Observera på slutet, att Karin Arbsjö tror att det heter ”vernissaget” (neutrum).
07 augusti 2012 kl. 18:28
leifer säger:
07 augusti 2012 kl. 18:06
”Sen är jag själv lite less på att alla porträtt av självständiga kvinnor ständigt ska ha sex med andra kvinnor i alla möjliga böcker, filmer etc numera. Bisexuellt har blivit norm för den självständiga kvinnan. Tydligen ingen man som duger för henne heller. Hon klarar inte av patriarkaliska män, men hon klarar inte heller av mjuka snälla jämställda män.”
Det var länge sedan jag för egen del fann tjej+tjej sex intressant. Faktum är att jag förlorade ”intresset” för det i samma ögonblick som jag insåg att det var politisk propaganda och framför allt, misandristisk propaganda.
Notera också en annan sak som man ofta ser i dessa sammanhang i film, serie och Media; tjejer/kvinnor speglas utan problem som antingen hetero, bisexuella eller lesbiska, medan killar/män däremot, porträtteras som *antingen* heterosexuella eller bögar – Det ”finns” inget mellanting beträffande män, enligt propagandan. Även om en karaktär ÄR dragen till både kvinnor och män, så porträtteras denne ändå som ”in the closet” och som varandes ”tvungen att komma ut som gay”.
Detta är likaså ett högst medvetet steg i misandristisk propaganda som måste kännas igen.
07 augusti 2012 kl. 18:36
AV
”Det skulle ju innebära att kvinnan måste släppa sin godhetsstämpel för att istället utmålas som antingen jättegod eller jätteond.”
Det där stämmer inte, utan är ju just det klassiska temat i vilken Disneyfilm som helst, ex Snövit. Eller varför inte Wizard of Oz? Med den goda och onda fen.
Dock stämmer det ju på dagens svenska samhälle och inte minst feminism som slagit knut på sig själv, feminister vill att kvinnor ska kunna gestaltas mycket mer dynamiskt men samtidigt skriker dom när kvinnor ses som onda, dumma etc. Här ska man förstå också att gamla patriarker inte heller vill ge kvinnor för mycket svängrum utan en kvinna ska vara god, söt och skyddas. Så det samhällsklimat vi har idag är en slags märklig kombination av feminism och patriarkaliska idéer menar jag.
07 augusti 2012 kl. 19:51
leifer. Är du verkligen hundra på att det är ”gamla patriarker” som har hittat på att en kvinna skall vara ”god, söt och beskyddas”?
För det är inte jag, tycker det är en viss nedvärdering (patriarkalisk, din egen?) av kvinnors makt och påverkan och delvis manupulering av mannen.
Håller som sagt på att beställa Geoff Dench ”Transforming men” som menar att bakom ”patriarkatet” (en delvis ”teatralisk illusion”) ligger ett ”matriakat”, eller kvinnors behov om man vill se det mer neutralt utan något ”-at”!
En annan bok, och om kvinnor, är den jag kämpar med nu, Anita Goldman, ”Snäckans sång”, om kvinnor och krig. Kvinnor ”som grymmare än männen”, ”om kvinnlig ondska”, om kvinnliga soldater och terrorister och annat lustfyllt….
Men hon är feminist, så ”patriarkatet” lurar ändå där bakom redan efter tre kapitel…
07 augusti 2012 kl. 20:20
Visst är Stieg Larssons en av den extrema feminismens mest betydelsefulla fotsoldater, djupt influerad av vännen Eva Lundgren som han också var.
En annan person jag allt oftare tänker på i dessa sammanhang är Jodie Foster. Jag undrar hur mycket hon har betytt för den skeva utveckling som tog fart i Sverige från tidigt 90-tal.
Filmen ”Accused”, med Foster i huvudrollen, blev en enorm framgång i Sverige. Förmodligen tog både allmänhet och politiker intryck av den här historien, där ett gäng avskyvärda unga män våldtog en ung kvinna. Filmen går ut på att driva tesen att det knappt går att fälla män för våldtäkt och att en kvinna som talar sanning förnedras och blir ifrågasatt genom rättssystemet.
Fundera över hur svensk sexuallagstiftning har skenat iväg med den urholkade rättssäkerheten för män i sexualmål.
Foster ville inte vara med i uppföljaren till ”När lammen tystnar” – ”Hannibal”, då hon ansåg att historien inte gick att förena med ett feministiskt perspektiv. Den första filmen är dock helt i sin ordning då den beskriver manlig ondska på det mest raffinerade sätt. ”När lammen tystnar” blev också en ofantlig succé i Sverige, där inte bara Sture Bergwall och hans psykiater vid Säter tog djupa intryck, utan naturligtvis även Eva Lundgren och andra radikalfeminister som Claes Borgström. Även denna historia faller i god jord i Sverige i början på 90-talet. Det var dessa historier man ville tro på – kompetenta, professionella kvinnor ställda gentemot den monstruösa manligheten.
Fundera över fallet Thomas Quick (läs Råstams bok!!) och Da Costa fallet…
Och precis som i Stieg Larssons texter finns det några få goda män i ”När lammen tystnar”, som undantagen från regeln. De är på kvinnornas sida, de är feministerna, de som har vänt sig mot det maskulina och insett vidden av dess ondska. Ja, sen är det väl också taktiskt, då den underliggande agendan hade varit för uppenbar om precis alla män hade varit demoner.
Personligen beundrar jag Foster på många sätt. Hon är en utomordentlig skådespelare. Hennes sexuella läggning rör mig inte i ryggen, men jag ogillar radikalfeminismen och tror dessvärre att hon har haft en katastrofal inverkan på svensk kultur och politik. Vore intressant om någon tog reda på mer.
Jodie Foster sågs senast på baren Roxy på Södermalm för några veckor sedan.
07 augusti 2012 kl. 20:41
[…] Genusnytt skriver Pär Ström under rubriken “Manshatets självförstärkande spiral” om fantasyserien Legend of the Seeker där han hittar en tydlig negativ vinkling av manliga könet. […]
07 augusti 2012 kl. 20:45
Apropå manshat:
Radiojournalisten på Sveriges radio säger att SR:s uppdrag INTE är att rapportera sanningen. Här är hennes manssyn med egna ord:
“Mäns förmåga till att ta plats och erövra är för mig skrattretande. Trots att de inte är särskilt vackra att titta på eller har något att säga, faller allas ögon på dem. Högljudda, vrålande, stora kroppar får mig ofta att vilja kräkas.Ibland gör jag det också.Jag brukar efteråt torka av mig på någon killes tröja och låta han få ta hand om resterna av min spya. På så sätt slipper jag själv att tvätta.”
Från bloggcache:
Sofia Thermaenius, Sveriges (manshatar) Radio
07 augusti 2012 kl. 20:54
leifer: Ok, missade Disneys häxor.
Men kopplingen mellan gamla könsroller och modern feminism (3:e vågen) är ganska slående. Båda ser män som aktiva subjekt, fullt ansvariga för sin situation och handlingar, medan kvinnor är passiva objekt som drabbas av yttre omständigheter. I vad mån kvinnor gör egna val är de påverkade av något omedvetet. Förr små hysteriska hjärnor oförmögna att fatta logik och matematik, idag yttre osynliga strukturer som håller dem i kvinnofällor likt flugor på ett flugpapper. Samma syn, olika förklaringar.
En intressant variant på detta spelas just nu upp inom Amerikanska skeptikerrörelsen. Tredjevågare försöker föra upp sexuella trakasserier under konvent högt på dagordningen. En 2:a-vågare (tidig kvinnlig flygvapenofficer) hade en t-shirt med: I’m a sceptic, not a ”scepchick”, not a woman sceptic, just a sceptic. En tredjevågare blev jätteledsen och åkte hem bl a beroende på det. Man sätter sitt kön och offerstatus främst utan att fatta till vilka ideal man fogar sig.
07 augusti 2012 kl. 21:04
”Känner du till några exempel på manshatets självförstärkande spiral från litteraturens eller filmens värld? Skriv gärna kommentar.”
Hur kunde du glömma bort SCUM-manifestet? Jag vet att det är uttjatat, men ingenting kan nog någonsin förbli så klassiskt och nostalgiskt efter alla hyllningar och lovord.
07 augusti 2012 kl. 21:16
testing…
07 augusti 2012 kl. 21:18
Joakim Steneberg
Försök släppa aversionen mot ordet patriarkat, använd inte feminismens definitioner, så tror jag du kommer till många nya insikter. Vi har diskuterat detta mycket på pelle billings blogg.
07 augusti 2012 kl. 21:24
AV
Jo stämmer fast man ska komma ihåg att de filmer och den litteratur vi pratar om, är sånt som går hem hos vanligt folk. Och det speglar rätt bra de värderingar folk har om moral, rätt och fel. Men säkert också vad som är pk nu.
Själv har jag noterat att den manliga hjälten i hollywood produktioner blir alltmer omöjlig, alltmer osannolik. Ingen vanlig man kan vara som honom. Han ska vara supersmart, tjäna pengar, överraska sin tjej hela tiden, vara snygg, vältränad, beredd att rycka in och slåss, vara gentleman, betala allt för tjejen. vara lite mystisk, 100% hetero m.m. Klarar han inte detta så är han ingenting att ha för tjejen. En mycket förvirrad mansroll.
07 augusti 2012 kl. 21:44
Är inte riktigt med faktiskt. Bara för att Mord-Sith är kvinnor (Vars motiv för att mörda är förklarade) och ses som rättfärdigade medans samma gärningar av män ses som onda ( Inga motiv förklarade),och ses som oförklarliga, är inte nog för att kunna förklara upplägget som en ren könsangelägenhet, som diskriminerar män.
Dessa egenskaper (Att kämpa för sanning och ära mot ondskans makter) som tema nästan uttjatat till leda.
Per skrev ju själv att den `grupp´som vill bekämpa ondskan består till 2/3 delar av män.
Min fråga är : Visst är det väl o.k. att bekämpa ondska , när tillfället och majoriteten kräver det ? Oavsett könsperspektiv ?
07 augusti 2012 kl. 21:49
Men@Work säger:
07 augusti 2012 kl. 20:45
”Apropå manshat:
Radiojournalisten på Sveriges radio säger att SR:s uppdrag INTE är att rapportera sanningen. Här är hennes manssyn med egna ord:
“Mäns förmåga till att ta plats och erövra är för mig skrattretande. Trots att de inte är särskilt vackra att titta på eller har något att säga, faller allas ögon på dem. Högljudda, vrålande, stora kroppar får mig ofta att vilja kräkas.Ibland gör jag det också.Jag brukar efteråt torka av mig på någon killes tröja och låta han få ta hand om resterna av min spya. På så sätt slipper jag själv att tvätta.”
Från bloggcache:
Sofia Thermaenius, Sveriges (manshatar) Radio”
Ytterligare info beträffande SR och Sofia Thermaenius; http://www.youtube.com/watch?v=_qteOlBIxbM&list=FLTEQJlZBIWHlxws0kLv8mag&index=1&feature=plpp_video
Bakgrund: http://www.newsmill.se/artikel/2012/08/03/d-rf-r-gick-jag-till-pride-seminariet-f-r-icke-vita#comments
Älskar för övrigt när intervjuaren frågar Sofia; ”Är inte ert uppdrag att återspegla någon form av verklighet?”
Och får svaret:”Nej.”
Jag tipsade för övrigt faktiskt Pär om detta för några dagar sedan, men precis som jag misstänkte, så vågar han sannolikt inte taga upp det då han förmodligen som ett brev på posten, då skulle bli anklagad av PK-media som varandes Rasist.
Han har ju redan stämplats av extremisterna som varandes kvinnohatare och patriarkist, och han åtrår förmodligen inte ytterligare en stämpel som dödsknarkarnazist.
07 augusti 2012 kl. 21:51
Hmmm.. Skall se om det går att ”öppna upp” Youtube-länken litet bättre i inlägget*Testar*.
07 augusti 2012 kl. 21:54
Per skrev : ” Skönlitteratur och film påverkar våra sinnen och därmed vårt samhällsklimat. Och sedan påverkar samhällsklimatet författare och filmskapare, så att de finner det självklart att placera in män i det ondskefulla facket i sin nästa bok eller film.”
Sorry Per. Nu har du tagit dig in i ett ganska farligt område.
Du är inte långt ifrån ett påstående att nutidskulturen , inklusive fantasy hindrar en ´sund´människosyn som är fri från diskriminering och en absolut jämställd återspegling mellan könen . Vad du påstår är fel och din slutsats går nästan i samma linje som de mest rabiata jämställdhetsivrare av båda könen, de som du egentligen avskyr ?
07 augusti 2012 kl. 21:55
@Bishounen:
Tack!
07 augusti 2012 kl. 22:12
Spontanreflektion,
det är ju lite lustigt att tv-seriens författare, som är man och därmed borde vara ond(?), heter ”Terry Goodkind”.
Är han en kvinnlig bekännare, som har bytt kön men som har tillåtits behålla de goda magiska krafterna?
Annan reflektion:
ligger inte de manliga bekännarnas ondska egentligen i deras ”trollspö”, det som de kvinnliga saknar?
”Trollspö”-avund?
Är det även detta ”trollspö”, som den manlige tyrannens manliga soldater använder för att tortera de blivande ”Mord Sither”na ”under väldigt lång tid”?
Det känns dock lite magstarkt att förlänga parallellen till våldtäktsoffer genom detta stycke: ”Tortyren har vänt ut och in på deras sinnen så att de har blivit onda.”.
Apropå filmer, som exemplifierar ”manshatets självförstärkande spiral”, så är kanske ”Dracula” ett exempel, även om han skänker sina offer (ofta kvinnor) en evighet som ”levande död”.
Eller varför inte:
* ”King Kong” (innan en kvinna, och bara Hon, råkar förstå att ”monstret” är snällt och vill få andra att förstå det: ”Skönheten och Odjuret”, 1) (även en film om antingen kärlek till djur eller om att ”kärleken är blind”(!), eller om att ”kärleken övervinner allt”, eller om en kvinna med annorlunda sexuell läggning(!)).
* ”Skönheten och Odjuret”, den riktiga filmen
* ”Ringaren i Notre Dame”? (bygger inte den också på ett ”Skönheten och Odjuret”-tema förresten?)
* ”Dr. Jekyll & Mr. Hyde” (om mannens dubbelnatur…lite inspirerad av Jack Uppskäraren? kvinnan som offer är även en viktig komponent)
* ”Scarface” (om en manlig knarklangare, som självfallet är ond; är inte de flesta onda i den filmen män? Jag minns att filmen är mycket blodig).
* ”Fredagen den 13:e”, del 1-? (vilket kön har mördaren månntro?)
* ”Terror på Elm Street”, del 1-? (vilket kön har mördaren?)
* gäsp…
En film, som jag dock kommer att tänka på, med onda ”antihjältinnor”, är franska ”Baise-moi” från år 2000: http://sv.wikipedia.org/wiki/Baise-moi.
Jag har inte för avsikt att översätta titeln och skäms, om jag skulle ha råkat se delar av den. Ett riktigt lågvattenmärke!
Såväl inom litteraturens som i filmens värld, så handlar det väl helt enkelt och samtidigt komplicerat om s.k.: arketyper (http://sv.wikipedia.org/wiki/Arketyp), ”mönster”/”förebilder”.
Arketyperna tycks svåra att motarbeta.
07 augusti 2012 kl. 22:13
Reblogged this on ReflektionsCentrum – där tankar får fritt spelrum – and commented:
Spontanreflektion,
det är ju lite lustigt att tv-seriens författare, som är man och därmed borde vara ond(?), heter ”Terry Goodkind”.
Är han en kvinnlig bekännare, som har bytt kön men som har tillåtits behålla de goda magiska krafterna?
Annan reflektion:
ligger inte de manliga bekännarnas ondska egentligen i deras ”trollspö”, det som de kvinnliga saknar?
”Trollspö”-avund?
Är det även detta ”trollspö”, som den manlige tyrannens manliga soldater använder för att tortera de blivande ”Mord Sither”na ”under väldigt lång tid”?
Det känns dock lite magstarkt att förlänga parallellen till våldtäktsoffer genom detta stycke: ”Tortyren har vänt ut och in på deras sinnen så att de har blivit onda.”.
Apropå filmer, som exemplifierar ”manshatets självförstärkande spiral”, så är kanske ”Dracula” ett exempel, även om han skänker sina offer (ofta kvinnor) en evighet som ”levande död”.
Eller varför inte:
* ”King Kong” (innan en kvinna, och bara Hon, råkar förstå att ”monstret” är snällt och vill få andra att förstå det: ”Skönheten och Odjuret”, 1) (även en film om antingen kärlek till djur eller om att ”kärleken är blind”(!), eller om att ”kärleken övervinner allt”, eller om en kvinna med annorlunda sexuell läggning(!)).
* ”Skönheten och Odjuret”, den riktiga filmen
* ”Ringaren i Notre Dame”? (bygger inte den också på ett ”Skönheten och Odjuret”-tema förresten?)
* ”Dr. Jekyll & Mr. Hyde” (om mannens dubbelnatur…lite inspirerad av Jack Uppskäraren? kvinnan som offer är även en viktig komponent)
* ”Scarface” (om en manlig knarklangare, som självfallet är ond; är inte de flesta onda i den filmen män? Jag minns att filmen är mycket blodig).
* ”Fredagen den 13:e”, del 1-? (vilket kön har mördaren månntro?)
* ”Terror på Elm Street”, del 1-? (vilket kön har mördaren?)
* gäsp…
En film, som jag dock kommer att tänka på, med onda ”antihjältinnor”, är franska ”Baise-moi” från år 2000: http://sv.wikipedia.org/wiki/Baise-moi.
Jag har inte för avsikt att översätta titeln och skäms, om jag skulle ha råkat se delar av den. Ett riktigt lågvattenmärke!
Såväl inom litteraturens som i filmens värld, så handlar det väl helt enkelt och samtidigt komplicerat om s.k.: arketyper (http://sv.wikipedia.org/wiki/Arketyp), ”mönster”/”förebilder”.
Arketyperna tycks svåra att motarbeta.
07 augusti 2012 kl. 22:19
leifer, jag debatterar när oklarheter tas upp, som detta och andra inkonsekvenser, oavsett vad du eller Billing tycker om det! OK? Jag har motiverat det, du inte.
Ett upprepat feministbegrepp/argument som de inte släpper.
Dessutom är du nog rätt ensam om att använda begreppet här.
07 augusti 2012 kl. 22:32
@ Bishounen:
Älskar för övrigt när intervjuaren frågar Sofia; “Är inte ert uppdrag att återspegla någon form av verklighet?”
Och får svaret:”Nej.”
Helt sjukt underbar. 😀
@ Eva Ellnefors säger:
Det finns mycket outsagt kvinnohat som bara sägs i bastun, precis som kvinnor prata skit om “karlarna”.
Min erfarenhet är att män i grupp pratar sällan ”person”, på alls samma sätt som kvinnor gör. Det gånger man pratar person är det oftast en beundran för ”grabbar som lyckats”, (Zlatan eller Jobs tex.) eller ”snygga Lotta” eller ”skönhetspreferenser”. Man pratar mer ”sak” (politik, sport, musik, kompirationsteori m.m.), upplever jag.
Det är en skillnad som också syns i dam resp herrtidningar. Hertidningar innehåller informativa reportage, kvinnors kändisskvaller(vilket sägs utan att vara nervärderande. Jag lägger ingen värdering i vad kvinnor vill läsa till kaffet, bara jag slipper).
Sen kan jag naturligtvis inte säg vad män pratar om när jag inte är där… men jag betvivlar skarpt att ”hat mot kvinnor” skulle falla i god jord som samtalsämne polare i mellan i bastun.
Jag upplever tom när en vän mår dåligt/blir dåligt behandlad i sin relation sitter det väldigt långt inne att ”lätta hjärtat”, för det tar mot att kritisera/tala dåligt om ”sin kvinna”.
07 augusti 2012 kl. 22:38
Refcen Omega
Baise Moi = Sett den. Ett trasproletariat som tar saken i egna händer och hämnas sina torskar.
Klassiskt det också – fast filmen var riktig dålig. Hade det inte varit för de explicita knullscenerna, ( Båda huvudrollerna spelade av etablerade franska porrstjärnor) så hade kanske inte den feministisk färgade sveriges radio rynkat på näsan , fast man valde att spela upp en 30 sekunders snutt av det mest snaskiga och Sara hade lika gärna kunnat peka finger till publiken : ” Ajabaja , gå nu INTE och se den ” Fattade aldrig varför . Var det för att tjejerna tog kommandot över sina torskar, eller för att de visade kussimurran ?
07 augusti 2012 kl. 22:41
Det är idag väldigt svårt att ens vara kritisk mot kvinnors verklighet, män emellan. De flesta ”har lärt sig läxan”, debatten tillhör kvinnan, förlåt feminismen.
Men jag brukar testa. Som sist i en sportaffär, där det inte fanns mitt plagg, för herrar. ”Men va f-n, det finns ju knappt kläder mer än för tjejer nuför tiden!”
Han tvekade lite, men sedan kom det, ”jag håller helt med, titta bara på den avdelningen där…”
Att män skulle prata skit om kvinnor i bastun (offentlig iaf) betraktar jag som uteslutet.
07 augusti 2012 kl. 22:41
Angående ämnet så är jag inte alls med på tåget. Dels håller jag inte med om att manlig ondska inte förklaras, oftast gör det inte det, men tex sagan om ringen-ondskan = offer för ringens makt, Voldemort i Harry Potter hade taskig barndom, typ.
Sen anser jag denna männens-könssocialisering är av.. håll-i-hatten… godo(dock inte som den utvecklats av nutidsfeminismen) av biologiska orsaker. Men det behöver jag utveckla noga för att förklara. Ska ta och skriva ett inlägg i ämnet efter jag är klar med den serie jag gör nu. Det kommer dröja länge än dock. Mycket kvar på denna. *noterar en ”att göra” på mindmappen*
07 augusti 2012 kl. 22:45
En sak till leifer. Är rätt säker på att jag har ”insikter”, som du saknar, (och Billing också). Erfarenheter från könsrollsamhället, det du kallar ”patriarkat” utan att ha upplevt det.
Jag vet, och jag dömer inte ut min far eller farfar heller som ”patriarkat”, (som leder ingenstans) i tider när det gällde familjens överlevnad. Mannens försörjningsansvar.
Kolla in Geoff Dench och var inte så blockerad!
07 augusti 2012 kl. 22:48
Kom på att jag redan skrivit lite på detta temat.
Här har ni det inlägget.
Men det behövs mer för att ge hela den bild jag har i huvudet av varför denna könssocialisering är av godo. Kort så handlar det om männens högre driv och att socialisera det drivet till ett utlopp inom något som är konstruktivt för samhället, istället för att det kanaliseras destruktivt. Jag menar, vem vill inte vara goda hjälten? Vilken liten pojke drömmer om att vara Voldemort?
07 augusti 2012 kl. 22:50
Ninnitokan, nej oftast förklaras inte mäns ondska, eller kriminalitet. Eller män som soldater (tvingade ofta). Allt är visst en självklar perpeteum mobili av ett manligt kretslopp, ”vi är sådana”. Även för män dessvärre.
Medan kvinnliga brottslingar eller som mördar män, där finns ett helt annat intresse, ”det måste finnas en orsak”!
07 augusti 2012 kl. 23:02
@ Joakim Steneberg säger:
Det är idag väldigt svårt att ens vara kritisk mot kvinnors verklighet, män emellan. De flesta “har lärt sig läxan”, debatten tillhör kvinnan, förlåt feminismen.
Precis. Samma med detta bossandet i relationen… jag skulle önska att män stöttade varandra mer.. men det är liksom.. jag vet inte.. som tabu?.. att prata om kvinnor i negativa termer.
Att män skulle prata skit om kvinnor i bastun (offentlig iaf) betraktar jag som uteslutet.
Det kan säkert förekomma i vissa subkulturer… men att det skulle vara generellt eller annat än ovanligt, det ser jag också som uteslutet.
07 augusti 2012 kl. 23:09
@Eva Ellnefors säger: 07 augusti 2012 kl. 16:05
Menar du i kvinnors bastu? Jag har tamigtusan aldrig hört något kvinnohat uttalas i någon bastu. Var har du fått de uppgifterna ifrån?
07 augusti 2012 kl. 23:12
@ Ninnitokan. Håller i hatten och ser framemot en något mindre populistisk hypotes som Per gjorde idag 🙂
@ Joakim Steneberg ” De flesta “har lärt sig läxan”, debatten tillhör kvinnan, förlåt feminismen.”
Nu får du inte ta det personligt på något vis, för det jag påstår nu : Det finns ingen som äger debatten. Det finns däremot en majoritet av män som är stoiska i sin debatteknik. I Verkligheten.
Personligen har jag blivit helt totalt förvånat att de några få som jag träffat IRL som skriver om jämlikhet och är antifeminister med glöd ,saklighet och intelligens på nätet , i själva verket får tunghäfta i lilla minsta sociala sammanhang, så stark är den manliga stoiska präglingen. Att man väntar på något slags tillåtelse att tala ut .
Sorgligt.
07 augusti 2012 kl. 23:16
@ninnitokan & Joakim Steneberg
Sorry såg inte era kommentarer tidigare, ber om ursäkt för upprepandet. Snarare är det så att killar brukar vara väldigt tysta ev. prata bilar, jobb eller sport i bastun. Däremot så pratas det kanske mer skit om andra kvinnor i kvinnornas bastu. Känner inte till hur det förhåller sig i verkligheten men håller det för troligt.
07 augusti 2012 kl. 23:32
Game of Thrones vs. Legend of the Seeker: 1-1
08 augusti 2012 kl. 0:53
Det är aldrig kul att bli kränkt som man! Och är man vit får man nästan inte bli kränkt! Detta pga PK! Tur att Vita Kränkta Män finns på facebook eller hur?
MVH Oskar
08 augusti 2012 kl. 1:21
Men sluta trolla ditt sär, Vita kränkta män kommer aldrig att vare sig bjuda på något motstånd eller kväsa vår yttrandefrihet. Tillbaka till din sekt och gapa om konspirationen mellan rasismen och patriarkatet så kan sansade feminister ostört föra en dialog med oss här. Back to discussion, hej då.
08 augusti 2012 kl. 1:47
@ barfota säger
Sorry såg inte era kommentarer tidigare, ber om ursäkt för upprepandet.
Det var ju bra att det upprepades:)
Däremot så pratas det kanske mer skit om andra kvinnor i kvinnornas bastu. Känner inte till hur det förhåller sig i verkligheten men håller det för troligt.
I bastun vet jag inte, jag gillar inte basta. Men överlag bland kvinnor… hmm.. vad ska jag säg.. det finns en orsak till att man tror så här.. ”som man känner sig själv, känner man andra” som det heter.
08 augusti 2012 kl. 1:57
@Oskar
Ditt inlägg får 10 av 10 möjliga HEN-poäng, bra jobbat!
Nu har du något att berätta för dina ”daddahinkåspade-revolutionära” kamrater.
Mvh
Daniel
08 augusti 2012 kl. 8:13
Undrar vad det var för feminist som drömde upp det där om att män diskuterar kvinnor i bastun, jag ger mig sjutton på att de tror att vi också sitter och cirkelrunkar medans vi sablar ner alla kvinnor.
Seriously, om det är någonstans som man absolut inte diskuterar kvinnor så är det i bastun mitt bland alla karlar, det skär sig helt enkelt på något vis att diskutera kvinnor bland alla nakna isterbukar och hormonstinna tonåringar. Miljön är så ”inte prata fruntimmer” som bara tänkas kan.
Pratar man om kvinnnor, gör man det utanför bastun, men inte heller där frodas något kvinnohat vad jag har märkt. Ibland kan en del inte helt rumsrena kommentarer (typ sexuella anspelningar) dyka upp, men också det är snarare undantag än regel, och när kvinnor kritiseras brukar det vara enligt samma kriterier som man kritiserar män.
08 augusti 2012 kl. 8:16
@Ninnitokan
*host*host* 😈
08 augusti 2012 kl. 8:23
Enligt den rådande debatten om kränkningar av tjejer i skolan (man kallar tjejer för ”horor” och liknande) har jag i övrigt fått intrycket att misogynin har ökat parallellt med feminismen, vilket knappast talar för att det är patriarkatet som driver på någon misogyni, utan det verkar snarare vara feministerna själva som skapar det (eller så är det ett multikulti-fenomen).
08 augusti 2012 kl. 8:42
@dolf Vad jag har upplevt så är det väldigt lite snack om kvinnor inom ”mansgrupper” jämfört med ”blandgrupper” och vad jag hört ifrån ”kvinnogrupper”, min sambo har upplevt flera ”kvinnoträffar” som bara gått ut på att prata skit om sina män i stort sett, hon kunde inte begripa att det inte fanns nåt annat att prata om.
Jag har för mig att även Hanna Hellquist skrev en krönika om det, dock med en väldigt lustig slutsats
08 augusti 2012 kl. 9:01
Hurtbullen, ja och nej. Varken media eller politiker är så värst intresserade att få med vanliga män och vanliga mäns problematik i debatten. Ger inga politiska poänger. Och mannen behövs på sin umbärliga plats, skitjobben osv.
Vanliga män är också sedan länge osedvanligt tysta, jag vill påstå att mannen har förlorat rösträtten i frågan könsdebatten!
Vad som är hönan eller ägget är kanske svårt att säga, eller så är det tuppen. Dvs den manliga makten som sitter högst upp, som idag mer representerar kvinnan eller
snarare feminismen (som representerar kvinnan dessvärre), och som lägger skulden på den vanlige mannen, och inte vill/vågar kritisera kvinnor som delorsak till sakernas tillstånd. Och t.ex, som togs upp här ovan, att decenniers ”jämställdhet” har förvärrat läget i landet, mellan könen. Finns massor som pekar på det, även statistik. Eller hur?
08 augusti 2012 kl. 9:19
Undrar hur länge det dröjer innan några feminister i jämlikhetens tecken på allvar vill föra in restriktioner i den manliga rösträtten. Eller det kanske redan har varit på tapeten …?
08 augusti 2012 kl. 9:42
@dolf
Alla partier är mer eller mindre feminister så det är redan genomfört. Vilken vettig man vill rösta på ett parti som mer eller mindre vill utplåna honom?
08 augusti 2012 kl. 9:46
@jimmy säger: 08 augusti 2012 kl. 8:42
Delar dina erfarenheter när det gäller ”skitsnack” och vilken grupp som ägnar sig mest åt detta. Jag menar att @Eva Ellnefors definitivt har helt fel i sitt påstående om män och bastusnacket.
08 augusti 2012 kl. 10:05
Joakim Steneberg :
”leifer, jag debatterar när oklarheter tas upp, som detta och andra inkonsekvenser, oavsett vad du eller Billing tycker om det! OK? Jag har motiverat det, du inte.
Ett upprepat feministbegrepp/argument som de inte släpper.
Dessutom är du nog rätt ensam om att använda begreppet här.”
Ja du får säga vad du vill och jag vad jag vill. Feministbegrepp? Patriarkat är väletablerat, du missförstår begreppet helt och hållet menar jag. Läs på är mitt tips i all väl mening.
Och att döma äldre generationers män menar inte jag, men du kan inte komma ifrån att det var ett patriarkat i Sverige förr i tiden. Att prata om könsrollssamhälle räcker inte som beskrivning.
08 augusti 2012 kl. 10:24
Jag har funderat över att sammanställa en lista över filmer där de betygsätts inte primärt efter sin konstnärliga kvalitet, utan efter hur jämställa filmernas budskap är. Så man som manlig tittare skulle kunna se filmer utan att behöva bli äcklad av inbakade feministisk propaganda. Men det är inget projekt för den känslige att sätta samman en dylik lista.
En film jag försökte se nyligen, en ”komedi” påstods det felaktigt, med Kevin Spacey i huvudrollen, orkade jag dock bara se hälften av sedan blev jag alltför illamående av det starka mansföraktet i den, och jag fick till slut nog när Kevin Spaceys trasiga och utsatta rollfigur blev misshandlad av en ung vacker ”stark” kvinna, varefter HAN bad henne om ursäkt efteråt, som om det helt var hans fel att hon var tvungen att misshandla honom. Sedan stängde jag av skiten.
”Father of Invention”
http://www.imdb.com/title/tt1381505/
08 augusti 2012 kl. 10:26
leifer. Har ingen lust att debattera med dig, du svajar och tjatar och ger ingen klar definition av som här patriarkat, mer än att du hänger feminismen i kjolarna i det fallet.
Mina artiklar hittas på googel, under mitt namn. Vad har du själv åstadkommit, du som snackar högt om insikt?
Di gillade ju den andra bloggen bäst skrev du, varför inte köra dina ickeargument där!?
Klart slut! JS
08 augusti 2012 kl. 10:54
Joakim Stenberg
Du behöver inte vara otrevlig, jag svajar inte.
Läs på om vad patriarkat betyder, det är bara du själv som förlorar när du inte vet vad det betyder.
08 augusti 2012 kl. 13:40
[…] började med Pär Ströms kritik av TV-serien Legend of the Seeker (LotS) från Tery Goodkinds böcker och kom sedan in på […]
08 augusti 2012 kl. 15:00
[…] ju skriva om “den försumbare mannen”, ett ämne som till viss del touchas i gårdagens blogginlägg “Manshatets självförstärkande spiral”. Jag kom att tänka på det när jag väntade […]
08 augusti 2012 kl. 18:05
Leif Steneberg.jag känner faktiskt män som berättar om vad som sägs i manliga miljöer. Jag tror dessutom inte att den berömde polisen med småflickorna är ett undantag. Jag vet också genom en polis att man har åsikter om kvinnor. Men ibland är det förståeligt om kvotering ger upphov till negativa känslor. Även motsatsen. Jag var socialsekreterare och det var svårt att få bra manliga sådana. De var inte lika ambitiösa, de gled gärna undan medan kvinnorna jobbade häcken av sig. Några godbitar fanns förstås, men de är oftast på väg uppåt medan fler kvinnor blev kvar på golvet. Frivilligt alltså, vi nöjde oss att stanna där.
09 augusti 2012 kl. 10:57
@Eva Ellnefors
Det gör vi alla, jag känner faktiskt personer av båda könen som berättar om vad som sägs i såväl manliga som kvinnliga miljöer så vad är problemet. Jo problemet var att du påstår att männen pratar skit om kvinnor i bastun.
Jag tror heller inte att han är ett undantag och jag tror dessutom att kvinnor i maktpositioner mycket väl kan utnyttja småpojkar också. Att utnyttja andra människor är inget ”manligt” problem.
Det är inte frågan ”om kvotering ger upphov till negativa känslor”, klart som fan att kvotering (mansdiskriminering) ger upphov till det!
Och då skall de som av fri vilja nöjer sig med att stanna kvar leda till att de kvoteras, särbehandlas eller sparkas uppåt. Är det så du menar, annars varför öht. nämna det?
10 augusti 2012 kl. 3:08
…och feministerna tröttnar också på varför de finns för få rakt igenom elaka och intressanta ”bad guy”-roller för kvinnor (jag är medveten om ironin) så här kan ni säkert nå konsensus. Kanske kul om ni kunde debattera på ett ämne där ni båda kan bidra till en debatt istället för att ligga i era skyttegravar och inte komma nån vart.
Men det är intressant de du tar upp. Varför måste en kvinnas genomondska förklaras medan männens bara finns där?
11 augusti 2012 kl. 12:08
När det kommer till historisk fantasy så är det en sak som många här inte tänker på… historisk Fantasy är ofta placerad i en medeltida magisk värld. Och hur såg den medeltida världen ut? Hur många medeltida goda eller onda drottningar fanns det? Hur många goda eller onda kvinnor med makt fanns det? Det fanns mest kungar och soldaterna var män. Är det då konstigt att i en historisk miljö så är den ”onde” kungen och hans soldater män? Anledningen till att de onda kvinnornas historia/motiv behöver förklaras är kanske just för att det är så ovanligt på den tiden att läsaren inte skulle se det som troligt utan en förklaring.
Jag har läst väldigt mycket fantasy i mina dagar och även om världen är magisk så är det sällan könsmaktsordningen skiljer sig från medeltidens. Kvinnor kan sällan ärva eller få maktpossitioner osv. (om de inte är magiska). Varför? Förmodligen för att en annan värld skulle kräva mycket mer arbete från författarens sida. Författaren behöver inte bara komma på hur mycket magi som finns och hur den fungerar, han/hon skulle även behöva hitta på en helt ny medeltida maktordning.
Om ni letar efter medeltida Fantasy litteratur där allas ondska förklaras, där alla är människor med motiv, känslor och övertygelser så rekommenderar jag stark Game of thrones. Det tar fem böcker, men långsamt blir alla människor, kungar och drottningar.
24 augusti 2012 kl. 17:22
Har själv läst de flesta av böckerna i serien och har aldrig tänkt på detta tidigare då jag inte per automatik har genusglasögonen på mig. En detalj som inte tas upp är att manliga bekännare per automatik blir starkare på så sätt att de kan använda sina krafter obegränsat medan kvinnliga bekännare har samma kraft men blir utmattade varje gång de använder kraften vilket männen inte blir.
Men samtidigt så finns det där, det kan jag hålla med om.
Tycker själv serien är suverän men har nu fått en syn på serien som jag ej tidigare har haft.