Får mesiga eller ridderliga män skylla sig själva?

by

 

.

För en tid sedan bloggade jag om en artikel i Dalarnas Tidning som utmålade män som en grupp som misshandlar kvinnor. Jag och många med mig mejlade journalisten och frågade varför han så ensidigt utmålade en situation där bara män utövar relationsvåld. En jämställdist mejlade mig och sa att han fått svar från journalisten där han sa detta:

”Omkring 70-80 kvinnor har hört av sig redaktionen och vittnat om misshandel av olika slag, men inte en enda man. Personligen tycker jag att åtminstone en eller två män skulle ha modet att berätta, om situationen är 50-50 när det gäller våld i nära relationer. Tipsa gärna.”

Jag tror knappast journalisten hittar på. Då måste man ju ställa sig frågan: När undersökning efter undersökning visar* att kvinnor utövar våld mot män i ungefär samma utsträckning som tvärtom, hur kommer det sig att män inte hör av sig och berättar?

Jag kan gissa på tre tänkbara förklaringar:

1. Svenska män är mesiga. Rädda.
2. Svenska män är ridderliga. Vill inte kritisera det oh så sköna och ärbara täcka könet.
3. Svenska män är för stolta. Vill inte erkänna att de kan bli slagna av en person tillhörig ett kön med genomsnittligt mindre muskelmassa.

Det här vore något för våra många genusforskare att gripa sig an.

Hur som helst är det manliga beteendet högst självdestruktivt. Hur ska män någonsin kunna få rättvisa om de står med mössan i hand, skrapar med foten, tittar ned i marken och mumlar?

Kanske har svenska män den situation de förtjänar – på grund av deras monumentala mesighet, ridderlighet eller stolthet? Vad tror du?

.

Vad tror du orsaken är? Deltag i omröstningen!

*) Se kap 12 i min bok ”Mansförtryck och kvinnovälde” och kap 4 i min bok ”Sex feministiska myter” (båda gratis som pdf).

48 svar to “Får mesiga eller ridderliga män skylla sig själva?”

  1. Nils Jungenäs Says:

    Jag tror det ligger djupt rotat i mannens natur att inte vilja framstå som svag pch ett offer. Detta har inget med stolthet att göra utan är ett naturligt resultat av evolutionen. Starka män får para sig. Svaga män är en börda för flocken. Precis som hos andra däggdjur.

  2. Nils Jungenäs Says:

    http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/26/vi-cklas-alla-instinktivt-av-m-n-som-klagar

  3. Ulf T Says:

    Faller det under ”mesiga” att kvinnor tappar respekten för en man som inte kan ta vara på sig själv? Är den utsatte mannen för ”stolt” eller ”mesig” om han gör bedömningen att det är bättre att hålla tyst än att utsätta sig ännu mer än han redan är utsatt?

    För att ta ett extremt exempel:

    Girlwriteswhat tog upp situationen för våldtagna män i Kongo:

    A woman who’s been raped is a damaged woman. A man who’s been raped is no longer a man.

    Hon skriver om hur det är vanligt att kvinnan lämnar sin man efter att han blivit våldtagen, just för att han då ”inte längre är en man”.

    Gäller detta inte alls i Sverige?

    Aftonbladet: Skilsmässa får kvinnor att blomstra

    Ska en kvinna lyckas i karriären bör hon börja med att dumpa sin man.

    Ofta är det också kvinnan som tar initiativet till skilsmässan. Hela 70 procent av alla skilsmässor initieras av kvinnan.

  4. Madde Says:

    ”… där bara män utöver relationsvåld. En jämställdist mejljade mig…”

    Hmmm, få se nu om lillpysen Slick Rick är lika duktig att märka ord när det gäller Bloggarens egna inlägg. Upp till bevis nu Slickemannen och visa att du är man vid ditt ord! Få se nu om du lillepille kan behandla folk lika. Eller är det bara en liten mesig tåfjutt den där Slick Rick.

    Madde har valt att inte följa bloggens riktlinjer i den varning hon fick tidigare. Denna skribent kommer därför blockeras.

    – Admin

  5. Patrik Says:

    En fjärde möjlighet kan vara att män inte vågar pga juridiska orsaker, inte sällan har misshandlade män behandlats som den skyldiga.

  6. Lasse Says:

    @Patrik

    ”En fjärde möjlighet kan vara att män inte vågar pga juridiska orsaker, inte sällan har misshandlade män behandlats som den skyldiga.”

    Word !

  7. Goran Says:

    I mitt fall beror det på att inte utsätta barnen för hämdaktioner om det kommer ut. Mitt ex skulle utan att tveka utnytja barnen för att komma åt mig. Mig kommer hon inte åt personligen, men om barnen används och därmed blir lidande håller jag hellre tyst.

  8. Urban Says:

    Män är ju oerhört modiga, men modet riktas aldrig mot de själva för att hävda vår egen agenda. Mäns mod används för att hjälpa alla andra utom de själva, för då är de plötsligt ”själviska”.

    Ridderligheten är inget annat än manligt självskadebeteende som måste väck. Män står inför ett bryskt uppvaknande när de fattar att de helt enkelt blivit utnyttjade.

  9. Ninni Says:

    @ Goran

    Vidrigt. Förstår verkligen ditt val att tiga.

  10. michael Says:

    Ibland är män mesiga och döljer det bakom låtsad ridderlighet när det t.ex gäller att kritisera kvinnor eller feminism.

  11. AccessX Says:

    Patrik säger:
    ”En fjärde möjlighet kan vara att män inte vågar pga juridiska orsaker, inte sällan har misshandlade män behandlats som den skyldiga.”

    Det tror jag också. Det, tillsammans med vetskapen om att det under alla omständigheter kommer att bli en hård kamp för att bli tagen på allvar. Och vägen dit är kantad av förnedrande kommentarer både från män, kvinnor och offentliga instutitioner.

  12. Johan Grå Says:

    Jag har träffat både män och kvinnor som blivit misshandlade och jag tänker att det finns två skillnader. För det första finns det en grupp med misshandlade kvinnor som är rädda och utsatta på ett sätt som inte förekommer bland män, åtminstone inte i lika hög utsträckning. Det beror på mäns större våldspotential och kanske på att det är vanligare att män har kriminella kontakter att hota med. Så är åtminstone min erfarenhet.

    För det andra, även när mannen är den enda som får stryk eller när de skadar varandra lika mycket ser sällan mannen sig som ett offer. Personligen är jag kluven till det. För samhällsdebatten hade det varit bra om de gjorde det men för individen är jag mer tveksam. Alla våldsutsatta strävar mot empowerment men jag är inte helt säker på att den enklaste vägen är samma för alla och det kan finnas en könsskillnad här. Jag tror fler kvinnor än män kan finna kraft att ta hand om sig själv genom att gå via att få vara ett oskyldigt offer. Män brukar snarare vilja undvika känslan av att vara eller att ha varit maktlös.

    Nåväl, det är bara en reflektion. Jag tror att det på politisk nivå är bra att se att det inte är ensidigt fenomen. Att det finns män som behöver stöd och framförallt att män inte är onda lägre stående varelser. Jag är mindre övertygad om att män någonsin kommer vara lika sugna på att berätta sina historier eller att det är önskvärt för dem som individer att göra det.

  13. Noll trovärdighet hos “hotade” feminister som My Vingren och Karin Pettersson « Aktivarum Says:

    […] Genusnytt: “Får mesiga och ridderliga män skylla sig själva?” Share this:FacebookTwitterGillaGillaBe the first to like this. Publicerat i Genus, JämställdhetTags: karin pettersson, Maria Sveland, my vingren […]

  14. Rick Says:

    Så här kan det gå

    http://hbl.fi/nyheter/2012-09-09/busschaufforen-segercrantz-blir-aldrig-helt-aterstalld-efter-misshandeln

    I korthet: Busschauffören blir misshandlad en kväll på jobbet och får bestående men och blir arbetsoförmögen resten av livet. Vad händer då? Jo, frun lämnar honom och tar med sig parets lilla barn. Men läs artikeln på länken och tänk efter en stund. Alltför många mäns värld i ett nötskal.

    Förresten tycker jag att det är ledsamt att Madde lyckades porta sig från den här bloggen. Jag kan tycka att det är uppfriskande med lite feministisk retorik – inte minst för att bli påmind om vilket vanvett det handlar om.

  15. AV Says:

    Rick: Vi har haft en del arga (unga?) kvinnliga skribenter här, som med härskartekniker och invektiv försökt spela på den manliga rollen att vara stoisk och ta skit. De hemfaller ofta åt förminskning, kallar folk för småpojkar, inte man nog, lilleman (läs liten pitt) osv. I ett pedagogiskt syfte att visa upp att det minsann finns hatiska och plumpa personer bland feministerna, som motvikt till deras bild av ensriktat ”kvinnohat”, kan de ju vara roliga att ha med. Intressant att de spelar på samma stereotypa mansideal som de påstår sig vilja krossa. I längden blir det bara tröttsamt. Jag har full förståelse för att Pär kastar dem i papperskorgen där dylikt hör hemma. De tillför inte samtalet något.

    Det är uppenbart att madde och hennes medsystrar, precis som de som skriker ”feministh*ra”, inte mår särskilt bra. Vi behöver inte förstärka den sjukdomsbilden ytterligare. Bara hoppas att de tar sina tabletter.

  16. Nicholas Says:

    Herr Ström, tycker du underskattar lite när du skriver ”genomsnittligt mindre”.

    Forskare säger att generellt har kvinnor 30% av mäns överkroppsstyrka naturligt, och 60% av benstyrkan.

    (Sen beror det ju på hur man tränar osv efter det)

  17. Stockholm/TT Says:

    En omröstning baserad på tre smått veckotidningsaktiga svarsalternativ är ingen bra idé.
    Någon här förresten som har lite större erfarenhet av hur det går till backstage och i loger efter spelningar? De mest könsrollsreaktionära typerna där är närmast alltid dessa ”feminister” som helt går efter den kändaste alfahanen för dagen.
    För egen del så har jag fått mitt liv förstört av kvinnlig psykopati, och då har jag alltid ändå tyckt väldigt mycket om kvinnor och gärna velat se dem som lite bättre än män. Lite som Cassavetes, på kvinnors sida utan fjäsk.
    Min senaste/sista kvinna var en sadistisk psykopat som utplånade allt som var mig heligt från den dag vi flyttade ihop; en bestialisk individ som tog över sin mammas roll redan när hon var fem, och sedan fått fina chefsjobb på stora företag utan att ens ha gått ut gymnasiet. Det var bara att följa med rätt gubbar upp på hotellrum så fixade det sig – och sedan har hon kunnat ha sin sponsrade mansbild om att mäns hjärna sitter mellan benen, och att hon själv skulle vara ett ”våldtäktsoffer” och allt annat som går hem nu för tiden.
    Jag levde i absolut skräck. Hennes ondska fick mig att kräkas rakt ut i luften varje dag, och hon visste dessutom precis hur hon skulle slå mig för att blåmärkena inte skulle synas. Givetvis fick hon i sin manipulativa fullkomlighet all hjälp och all sympati från polis och myndigheter och vården. Hennes (kvinnliga) terapeut inledde en total häxjakt mot mig och jag blev hemlös och förlorade hela mitt liv i ett slag. Hörde av mig till alla samhällsinstanser som finns (och jag vet sannerligen hur man för sig och hur man uttrycker sig), men möttes enbart av klumpigheter och uttalat förakt, och lämnades bokstavligen för att dö.
    Så här uttrycker dr Judith Herman det i sin bok ”The aftermath of violence”: ”The clinical picture of a person who has been reduced to elemental concerns of survival is still frequently mistaken for a portrait of the victim’s underlying character […] Social judgement of chronically traumatised people therefore tends to be extremely harsh. The chronically abused person’s apparent helplessness and passivity, her entrapment in the past, her intractable depression and somatic complaints, and her smoldering anger often frustrate the people closest to her. Moreover, if she has been coerced into betrayal of relationships, community loyalties, or moral values, she is frequently subjected to furious condemnation.”
    Det enda man kan göra åt psykopater är att på alla sätt undvika dem. Men i det skitsamhälle som Sverige nu har blivit när feministerna skippar rättvisa så är det fritt fram för kvinnor att ha sönder bra män utan att någon lyfter ett finger. Jag känner alltjämt en oerhörd kärlek till kvinnor, men myten om kvinnors godhet tjänar ingen på.

  18. Forellen Says:

    DN slutar med hen: http://www.svt.se/kultur/dn-forbjuder-hen

    ”Det är mycket möjligt att hen blir ett vedertaget begrepp så småningom. Men det är inte DN:s uppgift att gå i bräschen för hen som fortfarande kan uppfattas som ett queerpolitiskt ställningstagande. Många läsare riskerar att haka upp sig på detta ord och tappa fokus från det som artikeln verkligen handlar om”, skriver Tillberg.

  19. Herre Says:

    Stockholm/TT säger:
    10 september 2012 kl. 19:49

    +1

  20. Herre Says:

    Goran sa:
    ””I mitt fall beror det på att inte utsätta barnen för hämdaktioner om det kommer ut. Mitt ex skulle utan att tveka utnytja barnen för att komma åt mig. Mig kommer hon inte åt personligen, men om barnen används och därmed blir lidande håller jag hellre tyst.””

    Eller hämndaktioner mot barnen om en umgängesförälder skulle anmäla aga och mindre misshandel hos boendeföräldern. Kan vittna om ett sådant fall.

  21. JD Says:

    Varför skulle en man som blir misshandlad ha ett behov att överbevisa en journalist att han har fel?
    Var ska han få den kraften ifrån?
    Vad kan han vinna på det?????

  22. jimmy Says:

    En orsak kan ju vara att vi ser misshandel på olika sätt beroende på vem som är offret, vi matas via media hela tiden att en pungspark och en örfil eller något tillhygge kastat mot en man är humor medans minsta lilla krafttag mot en kvinna är fullständigt förkastlig och lämpligt straff är ju en brutal misshandel utförd av ”riddaren”

  23. Adam Bek Says:

    Jag tror en femte orsak till att män inte hör av sig helt enkelt är på medias sätt att rapportera om dessa frågor. Det känns förmodligen tämligen meningslöst att berätta om att man som man blir misshandlad eftersom media alltid fokuserar på att kvinnan är offret.

    Sedan kan man ju fråga sig vad det är för slags journalistik att sitta på en redaktion och vänta på att en representativ del av befolkningen skall höra av sig. Sveriges journalister behöver stänga laptoppen, logga ut från Twitter och ge sig ut o jobba på riktigt.

  24. Ninni Says:

    @ Urban (15:53)

    nu är jag förvisso inte man, men jag måste ta till orda ändå.

    Ridderligheten är inget annat än manligt självskadebeteende som måste väck.
    Jag upplever inte att ridderligheten nödvändigtvis måste vara negativ för män. Jag upplever att många män väljer och mår bra av den typen av beteende, i synnerhet inför en kvinna.
    Snarare, som jag ser det från åskådarbänk på dom män som jag står eller stått nära, så handlar det mer om ”otacksamhet är världens lön”. Att det man inte mår bra av är när ridderligheten kombineras med ”skit är allt man får tillbaka”

    (Jaja, ni får kasta saker på mig om jag är helt ute och cyklar grabbar. Jag är ju bara åskådare.)

  25. Biologist? Says:

    Att få vara den som uppvaktar brukar kännas bra, ja.

  26. Adam Bek Says:

    @Ninni:

    Intressant det du beskriver för ett likartat fenomen finns hos många kvinnor. De pyntar och fixar och gör fint men säger sig uppleva att de inte får någon uppskattning tillbaka.

    Troligtvis mår de liksom de ridderliga männen bra av sitt beteende.

    ”Otack är världens lön” verkar vara en könsöverskridande upplevelse där handlandet man väntar sig uppskattning för däremot är könskodat.

  27. Lasse Says:

    @Ninni

    ”Jag upplever inte att ridderligheten nödvändigtvis måste vara negativ för män. Jag upplever att många män väljer och mår bra av den typen av beteende, i synnerhet inför en kvinna.”

    I dare you😉 har över femtio år av ”ridderlighet” i ryggen och det har varit en enda lång kavalkad av utnyttjande från kvinnors sida. Ridderligheten är av ondo och nu när dess norm ifrågasätts kämpar feminister med näbbar och klor för att ”både ha och äta kakan”.

    Undrar hur många gånger man hört frasen:

    ”Du är väl en gentleman.”

    Översatt innebär det:

    Du som är man skall självklart bli utnyttjad från mig. Du skall betala och stå för merparten av kostnaden osv.

    Känner många som blivit singlar på äldre dar och befinner sig i dejtingträsket framförallt då nätdejting. 95% av de kvinnor som de träffat på t.e.x. en fika har förväntat sig att mannen skall bjuda och att mannen skall åka om de nu befinner sig på ett längre avstånd från varandra.

    Det här en en fråga som jag brinner starkt för. Utnyttjandet av män är en viktig jämställdhetsfråga, speciellt den norm som råder på detta område.

  28. Ulf T Says:

    Jag började titta på Publicistklubbens debatt med Ann-Marie Åsheden – hon som skrev en bok, ”Förbannelsen”, om Holmér, efter en lång tids samtal med Holmér. Diskussionen rör frågan om huruvida hon skulle ha tappat sin objektivitet under arbetets gång. Naturligtvis har hon ingen förståelse för att hennes objektivitet skulle vara i fara. Dabrowsky nämner Fichtelius’ hemliga intervjuer med Göran Persson som jämförelse. Åsheden tycker inte att det går att jämföra, då hon inte samtidigt rapporterade om eller relaterat till Holmér. Så långt är det väl ok. Öh, nej, jag tycker det är lite smaklöst när en reporter säger saker som ”jag agerade med stor integritet” och ”kraftfullt”, ”jag blev inte besatt”. Det är nog mer klädsamt att acceptera den sakliga kritiken, erkänna att det är en svår balansgång och redovisa hur man försökt undvika fällorna. Själv tar hon dessutom heder och ära av Jan Guillou, men ”han har alldeles för mycket makt”.

    Sedan kommer hon in på sin relation till Holmér, och menar, förutsägbart, att det finns ett genusperspektiv här: ”Det är bara män som har recenserat…”, så man måste ju undra om det inte är för att hon är kvinna.

    Om vi går tillbaka till Fichtelius, fick ju han precis samma kritik, från såväl män som kvinnor. Han kan förstås inte skylla på något, men genuskortet är ett pålitligt ”slippa-ut-ur-fängelset”-kort.

    Hur såg det då ut? DN’s recension talar om ”machochefen själv” (Holmér alltså), och om de hemliga intervjuerna:

    Ur en annan synvinkel var det kanske mindre välbetänkt. DN hade redan rykte om sig att vara lite väl bekväm i umgänget med den socialdemokratiska statsapparaten. Nu råkade utredningsarbetet dessutom bli plågsamt utdraget för att sluta i ett sammanbrott där Holmér framstod som det polisiära maktmissbruket personifierat.

    Och där hade DN suttit, i hans knä.

    Knappast en insinuation om att hon bokstavligen suttit i hans knä.

    SvD skriver bl.a.:

    Senare skänkte Åsheden intervjumaterialet till Riksarkivet med villkor om sekretess till 2023, ”för att inte göda privatspanare och konspirationsteoretiker”. Endast hon själv kunde gå förbi hemligstämpeln. Karaktären av partsinlaga är därmed grundmurad.

    Man kanske skall jaga upp alla recensioner, men i alla fall i DN och SvD läggs det fram helt saklig kritik, helt fri från sexistiska undertoner, vad jag kan se. Ser någon något annat?

  29. Ulf T Says:

    Sorry, här är SvD’s recension.

    Dabrowski (ursäkta även stavfelet ovan) gjorde ett rätt bra jobb, och kom med en hel del kritiska frågor och kommentarer, och betonade även att Guillou har diametralt motsatt uppfattning och tycker att Åsheden gjort ett dåligt jobb. Därmed inte sagt att jag tar ställning för eller emot Guillou eller Åsheden i sakfrågan – jag har inte läst boken. Men Dabrowski gjorde rätt i att markera det, så att Guillou inte bara tvingades sitta tyst i publiken och bli attackerad utan chans till genmäle (inte för att han brukar ha svårt att försvara sig, iofs).

  30. Lasse Says:

    För att förtydliga:

    Självklart så mår männen bra av ridderlighet eftersom det finns ett underliggande belöningssystem.

    Enligt gällande normer så visar man att man är rättvis, god och artig. Man har ett gott uppförande.

    Man uppfyller själva normen.

    Man visar att man kan ta hand om sin kvinna.

    Kvinnan svarar med mer öppenhet, belöningssex osv.

    Ovanstående är ren ”bullshit” men det sitter så djupt programmerat i våra hjärnor att det kommer ta årtionden att skapa jämställdhet på detta område.

    *********************************

    Jag är rättvis, god och har ett gott uppförande mot alla oavsett kön.

    ps. belöningssystem är väldigt vanligt förekommande i olika -ismer, sekter etc.

  31. Ninni Says:

    @ Adam Bek

    Intressant det du beskriver för ett likartat fenomen finns hos många kvinnor. De pyntar och fixar och gör fint men säger sig uppleva att de inte får någon uppskattning tillbaka.

    Absolut. Men som jag ser det så är det två olika fenomen. Nu pratar jag ur egen erfarenhet, det är en anekdot och bevisvärdet är därefter. Men detta är den punkt där jag känner mig som en väldigt vanlig kvinna. Eftersom vi har den genus”vetenskap” vi har finns inte forskning att styrka detta med.

    När mannen jobbar många timmar så gör han det för familjens och ekonomins skull, inte för sin egen skull.
    När kvinnan pyntar och fixar och gör fint, för vems skull gör hon det?

    Mitt svar är främst för sin egen och väninnornas.
    Innan jag kopplade att min man på allvar inte bryr sig det minsta om vilken färg det är på gardinerna(eller ens om vi har gardiner), eller om handdukarna är ett set så kände jag mig besviken när han inte noterade mitt pyntande. Men sen jag kopplade så är det för mig självklart att jag inte ”får kred” för det, jag gör det ändå för mitt estetiska sinne mår bra då. Han tycker nog det saknas en och annan skruv där uppe när jag går och rättar till duken på matsalsbordet 3 millimeter.:P Men är jag lycklig av det, så är han lycklig.
    Och på samma sätt så får inte han ”kred” av mig för han donar med saker som jag tycker är oviktigt/ointressant, tex hans hobbies.

    Mannens ridderlighet i familjelivet är för kvinnans och barnens skull.

    Jag tror öht vi alla, på individnivå som samhällsnivå, skulle ha så mycket att vinna på en seriös genus/köns-vetenskap.

  32. Ulf T Says:

    Suck, jag fortsatte med att titta på PK-debatten om pressens kappvändande i Thomas Quick-affären. En dryg kvart in i debatten säger Dabrowski ”Nu måste Kerstin få komma in här. Inte nog med att hon står längst bort och är kvinna…”.

    Visst, det var väl menat som ett skämt, men skall det inte gå att ta sig igenom någon debatt utan att det görs anspelningar på kvinnans förmodade underordning?

  33. Anders Says:

    ”kvinnor utövar våld mot män i ungefär samma utsträckning som tvärtom”

    Jag tittade på en föreläsningsserie om Intimate Relationships från UCLA, där de bl a behandlade partnervåld. De sade att telefonintervjuer och dylikt visade på att partnervåldet var ca 50-50, men att det var en bild som inte kändes igen bland arbetarna på kvinnojourer. Efter vidare forskning hittade man förklaringen: Det finns två typer av relationsvåld: Ett där bägge parterna ofta är medskyldiga. där gräl trappas upp till att man t ex knuffar varandra eller kastar saker på varandra. Och så finns den andra typen, där en person med våld, hot och manipulation kontrollerar varje detalj i sin partners liv. I den typen så är förövarna så gott som alltid män. Och detta våld syns knappt i statistiken just eftersom männen kontrollerar kvinnornas liv och inte låter dem svara på telefonintervjuer.

  34. Adam Bek Says:

    Ninni:

    Jag förstår hur du menar men det var någon tidigare som nämnde att vissa män just mådde bra av att vara ridderliga. Så det var där min parallell låg.

    Men din man, han skulle nog bry sig om du plötsligt slutade pynta. Inte för att han själv skulle börja pynta kanske men han skulle nog känna att något inte var som det skall. Han skulle garanterat märka av skillnaden.

  35. Ling0n Says:

    Till skillnad från alla andra (antar jag) här så tror jag ju att detta har att göra med att jag tror på att kvinnliga attribrut är underordnade manliga attribut. Kvinnliga saker (t.ex. att gråta, visa sig svag, be om hjälp) är dåliga, manliga saker (bita ihop, ta hand om sig själv, inte gråta/visa känslor) är bra. Detta ställer inte bara till det för kvinnor, utan även män, lika mycket! För det betyder att män inte alls ”får” inneha den kvinnliga könsrollens egenskaper. Offerrollen tillhör tyvärr bara kvinnorna. I den manliga könsrollen finns ingen plats för att vara ett svagt, skört offer som samhället ibland faktiskt måste hjälpa till att ta hand om. Enligt rollen ska ju män klara sig själva, klara att försvara sig/slå ifrån, klara av att bita ihop och inte bry sig. Det tycker jag är förjävligt. Män måste få vara lika ledsna, sårade, rädda, panikslagna utåt som de är inåt.

    Jag ser ett jättestort problem med att man inte tar våldtagna eller misshandlade män på allvar, just för att de är män. Den enda lösningen på det som jag ser det är att lösa upp könsrollerna, så folk inte låses fast så hårt vid hur de borde vara. Så att vi tar det folk säger på allvar, oavsett vilket kön de har, och inte viftar bort det just pga attityden idag som är typ: ”Men han är man, det han säger är nog inte så allvarligt, han kan väl klara sig själv”. Det ni kallar feminism och tycker är dåligt. Men jag undrar, hur ni ska lösa problemet utan att lösa upp könsrollerna?

  36. Ling0n Says:

    Menar alltså att upplösandet av könsrollerna är feminism, inte attityden att en man ska klara sig själv.😉 Blev lite konstigt grammatiskt där kanske.

  37. Ninni Says:

    @ Ling0n

    Du tycker inte svar till den frågeställningen är lite för avancerad/invecklad/komplex för att kunna besvaras i ett kommentarsfält på en blogg?

    Jag håller med dig i sak, könsrollerna bidrar till en problem på det sätt du beskriver, men feminismen är ingen lösning den förvärrar problematiken. Könsrollsproblematik är en av mina två hjärteämne i jämställdhetsfrågor.
    Och som jämställdist ser jag andra lösningar, men jag tror du själv förstår att det inte är något som kan redovisas i denna form av diskussion/debatt.
    Däremot är det sånt som kommer komma längre fram på min blogg. Det kommer dröja, just nu har jag ett annat ”jämställdism-projekt” jag lägger min tid på, därför står det mer eller mindre still i höst på min blogg och de serier jag skriver där. De serier jag skriver dom skrivs med en plan, dom kommer jag sen använda för att skriva sånt som besvarar din frågeställning här.

    Tänk dig själv, feminismen har en hel ”vetenskap” finansierad av skattepengar för att kunna formulera avhandlingar o liknande som förklarar deras ”lösa upp könsroller”. Att de har det beror på att sociala fenomen är komplext.
    Hur ska vi då kunna trolla fram ett snabbt svar ur tomma intet på din frågeställning? En ledtråd kan vara att jag anser att ”lösa upp” är lika omöjligt som oönskat*, lösningen heter ”ökad acceptans för könsrollsnormbrott”.

    * Det är oönskat pga att vi människor har behov att identifikation, se tex gothare och fotbollssupportrar. Könsidentiteten är mycket starkare än en individs musik- eller sportidentitet. Den är biologiskt programmerad och sitter i en av våra äldre delar av hjärnan. Identiteten är alltså inget man ”löser upp” och könsrollen är våra identitetsmarkörer, identiskt med gotharens stil. Om man då försöker ”lösa upp” så kommer människans naturliga strävan efter identitet med ”sina egna” att skapa nya vägar till identifikation. Så har redan skett, delvis pga nutidsfeminismen och delvis på grund av vår ökade informations/konsumtionstid.
    Lånar lite feministiska begrepp: Att ”skapa Kvinnan” av idag är mycket svårare/mer omfattande än det var att ”skapa Kvinnan” 1985.
    Då var det genom smink, hårskum och hyggligt vanliga kläder. Idag tillkommer självsvält, hårborttagning(vaxning, noppning eller/och rakning), dyra märkeskläder&accessoarer och skönhetsoperationer.
    Att det här, som inom feminismen kallas ”skapa Kvinnan” blivit värre är, anser jag, delvis en direkt följd av försöken att ”lösa upp” könsroller.

  38. Ulf T Says:

    @Ling0n,

    Den enda lösningen på det som jag ser det är att lösa upp könsrollerna, så folk inte låses fast så hårt vid hur de borde vara. Så att vi tar det folk säger på allvar, oavsett vilket kön de har, och inte viftar bort det just pga attityden idag som är typ: “Men han är man, det han säger är nog inte så allvarligt, han kan väl klara sig själv”. Det ni kallar feminism och tycker är dåligt. Men jag undrar, hur ni ska lösa problemet utan att lösa upp könsrollerna?

    Män och kvinnor kommer redan i en massa olika varianter, och man kan väl anse det modernt att acceptera att människor skall få vara som de är, och att det inte finns en mall som passar alla.

    Det där med att feminismen skulle jobba för att ‘lösa upp könsroller’, tycker jag är en sanning med modifikation. Många av de röststarka feministerna tycks mig hamna i endera av två läger: antingen slåss de för att verkligen ‘lösa upp könsrollerna’, och i farten uppfinna lite nya könsidentiteter, huvudsakligen som ett led i att ”krossa heteronormen”, eller så slåss de för att bibehålla och utöka kvinnliga privilegier med ‘kvinnlig underordning’ som ursäkt. De senare är enligt min mening en av de mest sexistiska grupper som står att finna i samhället idag.

    Alldeles bortsett från att vi idag vet att man måste kunna acceptera stora individuella variationer, finns några stora elefanter i rummet fortfarande:

    – Kvinnor behöver ta konsekvenserna av sina livsval, ord och handlingar, precis som män alltid varit tvungna att göra.

    – Män, som en av de sista grupperna i vårt samhälle, måste få kasta av sig tvånget att vara nyttiga för sin omgivning. En hjälplös man är precis lika mycket en man, med sitt människovärde intakt, som t.ex. en gravt handikappad person har sitt människovärde. Ingen annan grupp i samhället idag, vad jag vet, kan hånas öppet för sin svaghet (eller styrka) utan att någon lyfter ett ögonbryn.

  39. Ling0n Says:

    Ninni: Såg att kommentarerna här var rätt långa, så tänkte att det kanske kunde vara ok.🙂 Ska starta en egen blogg alldeles strax, men tills dess finns bara kommentarsfält tyvärr.🙂

    Jag kanske ska byta ut min fråga till: Vad upplever ni är det egentliga problemet? Och vad är det som ni anser att feminismen saboterar?

    Är väldigt nyfiken på vilka ”andra lösningar” som finns, förutom eller istället för att arbeta med könsrollsfrågan, för att män och kvinnor ska sluta behandlas efter vilket kön de råkar ha mellan benen (vilket jag själv alltså anser vara problemet).

    Har jag tolkat det rätt om ni upplever feminismen som manshat/förakt?

    Jag kan säga att jag personligen inte hatar varken män eller kvinnor, däremot hatar jag könsroller och hur de får människor att agera. Jag upplever att den manliga könsrollen överlag är mer utåtagerande när den väl är destruktiv (den kvinnliga destruktiviteten riktas mig veterligen oftare inåt), varför den på ett plan kan ses som mer problematisk då den riskerar att dra mer fler i fallet när den väl yttrar sig på sitt allra negativaste sätt (våld, hot, våldtäkt, osv). Att den manliga könsrollen KAN drabba fler är dock inte det enda problemet med den. Problemet är att den får män att må dåligt. Jag tror dessutom att den yttrar sig mer utåtagerande ofta för att män just uppmuntras till att bita ihop när de mår dåligt. Till slut måste känslorna ut och det är inte konstigt om det blir mer drastiskt då. Förstår ni hur jag menar? Tänker att kvinnor skulle agera liknande om deras könsroll gick ut på att bita ihop så fort känslor dök upp.

    Ulf T: Jag förstår tyvärr inte riktigt länkarna du länkade och deras relevans, kanske hittade jag inte det du ville citera och syfta på i och med dem? Förklara gärna.

    Som jag skrivit tidigare så menar även jag att män måste få vara svaga, och som du säger ”till ingen nytta”, även dem.

    Men betyder detta att vi helt ska sluta fokusera på konsekvenserna av könsrollerna för kvinnor, upplever du att vi är färdiga på den planhalvan, eller bara att vi borde fokusera MER på männen? För jag är gärna mer på att fokusera mer på även män.🙂 Tycker definitivt att det perspektivet saknas i stor del, men ser gärna att feminister/jämställdister kämpar MED varandra, istället för mot varandra. Att alla frågor får vara viktiga.

  40. Ulf T Says:

    @Ling0n,

    Ulf T: Jag förstår tyvärr inte riktigt länkarna du länkade och deras relevans, kanske hittade jag inte det du ville citera och syfta på i och med dem? Förklara gärna.

    Länkarna var bara för att illustrera att jag inte själv hittade på begreppen, och kan kanske lämnas därhän. Min poäng var snarast att jag inte upplever att särskilt många, feminister eller ej, är inne på könsrollernas ‘upplösning’, men det kanske inte du är heller? Skall vi enas om ‘uppmjukning’? 🙂

    Men betyder detta att vi helt ska sluta fokusera på konsekvenserna av könsrollerna för kvinnor, upplever du att vi är färdiga på den planhalvan, eller bara att vi borde fokusera MER på männen?

    Jag är själv väldigt intresserad av att fundera och diskutera kring könsroller, och gör det gärna med min hustru. I allmänhet drar jag mig för att ta upp frågan, eftersom man snabbt brukar avkrävas ett ställningstagande för eller emot Feminismen. Jag får känslan av att kvinnor anses per definition bry sig om jämställdhet, medan män måste bevisa att de gör det (och då helst bör demonstrera ett tydligt feministiskt perspektiv). Om jag ifrågasätter det feministiska perspektivet och talar om mansfrågor, brukar folk ofta bli skraja, alternativt undra om jag blivit utsatt för något som gjort mig arg och bitter (vilket jag inte är).

    Men om vi nu diskuterar konsekvenserna av könsrollerna, är det väl bra om vi kan ha en öppen och ödmjuk utgångspunkt? Jag har t.ex. svårt att acceptera idén om kvinnors underordning som en universell sanning, men om man kan ta med i diskussionen hur kvinnor utövar makt bl.a. genom att spela på männens beskyddarinstinkt, hur kvinnor kan ‘bestraffa’ i relationer genom att neka intimitet, osv, så kanske det kan bli lite balans i diskussionen.

    Jämställdhetsdebatten förs idag nästan totalt på kvinnors villkor. Det märkliga är att så många kvinnor (framför allt, men även män) som inte ens tycks reflektera över att det är så.

    I den mån det fokuseras på männen i jämställdhetsdebatten är det nästan uteslutande om hur de skall lämna plats för kvinnor, bli mer lyhörda för kvinnors behov, och hjälpa till mer hemma. Nämn gärna frågor där män kommit i fokus på ett sätt som inte syftat till att gynna kvinnor.

    Vad jag menade att vi kan lämna därhän är debatten som tycks syfta till att delar av befolkningen inte vill ha jämställdhet (antag för ett ögonblick att vi är överens om vad som skall läsas in i ordet). Jag menar att praktiskt taget alla idag är överens om att de flesta ‘vanliga’ jobb kan utföras utmärkt väl av såväl kvinnor som män. Debatten om kvotering till jobb som, ärligt talat, de flesta människor överhuvud taget inte skulle vilja ha, är ju snarast lite löjliga.

  41. Gonzo Says:

    Det handlar mycket om könsrollerna.
    Män får inte vara svaga.
    Män som erkänner att dom blir misshandlade av kvinnor hånas öppet.
    ”Vita kränkta män”, ta det som en karl, Men herregud väx upp, Lite får man väll tåla. Är bara några av dom kommentarer som förekommer.

    Kvinnor drar gränsen för våld vid en knuff, en örfil eller till och med vid några hårda ord (vilket dom uppmuntras till att göra)

    Män anmäler i bästa fall när dom fått en kniv i magen.
    Skulle en man anmäla eller ens klaga på att han får en örfil av sin kvinna så blir han utskrattad och hånad av alla. Från machokillarna till feministerna. Självaste Borgström skulle stämma upp i hånet.

    Ofta jämförs kvinnors örfilar med mäns grövsta våld, vilket natruligtvis inte fungerar.

  42. Könsrollsproblematik, en del av jämställdismen « kvinnaochantifeminist Says:

    […] Signaturen Ling0n skrev lite frågor hos Genusnytt, som jag väljer att besvara kort här. Den rosa texten är citat från hennes kommentarer som ni finner här […]

  43. Ninni Says:

    @ Ling0n

    Nu har jag skrivit ett svar till dig. Du hittar det här

  44. Riktiga män gnäller inte « Yasers hörna Says:

    […] [Får mesiga eller ridderliga män skylla sig själva?] […]

  45. Mats Says:

    Äntligen någon som på ett proffessionellt sätt tar upp detta tilltagande curlingen med kvinnor i både juridiska och sociala samanhang

  46. Oscar Axhede Says:

    Är detta en ironisk sajt?

  47. Nils Jungenäs Says:

    Oscar Axhede:

    Om något är ironiskt så är det feminismen, med uttryck som ”kvinnor kan” trotts att hela ideologin går ut på att kvinnor är ansvarsbefriade offer som måste lyftas fram och beredas plats för att nå någonstans. Ordet du söker är kanske ”sarkastisk” eller ”satir”?

    Oavsett vilket – varför tror du inte att Pär menar allvar?

  48. tjenare Says:

    Ska du använda resultatet i en bok?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: