Industrin förtrycker den offentliga sektorn (och pappor förtrycker därmed mammor)

by

Gästinlägg av Matte Matik

Åsa Moberg skriver i en krönika på DN om förhållandet mellan den offentliga och den privata sektorn och gör detta till en kamp mellan män och kvinnor, mammor mot pappor. Nedskärningar drabbar den offentliga sektorn och fler är att vänta då vi får allt färre som arbetar och samtidigt ska försörja allt fler. Visst finns det en del att fundera över här, då kvinnor dominerar den offentliga sektorn och män den privata, men jag börjar undra över Mobergs kvinnosyn då hon offerförklarar kvinnor på det sätt som hon gör. Har inte kvinnor nog med förstånd själva att välja att satsa på yrken i den privata sektorn om den offentliga nu är så förfärlig att jobba i? Om den privata sektorn nu är så mycket bättre att jobba i. Personligen har jag fullt förtroende för att kvinnor som valt det offentliga som sitt arbetsfält har klarat av att väga för och nackdelar mot varandra och ändå konstaterat att de vill satsa på att jobba där. Kvinnor är inte menlösa våp.

”Pappa industrin är inte så snäll längre. Pengarna behövs till annat, sånt som riktiga karlar gillar. Förr söp många pappor upp pengarna. I dag handlar det om makroekonomins brännvin, exempelvis stöd till krisande banker.

Det är bara för mammorna att finna sig: eftersom inte ens höjda skatter kommer att räcka blir det mindre och mindre pengar till barnen, de sjuka och de gamla. Skola, vård och omsorg ska i framtiden, enligt vinstmotståndarna, överleva i en evig ekonomisk strypsnara.”

Visst kan man konstatera att det finns klara nackdelar med att jobba i offentlig sektor, men det finns klara nackdelar med privat sektor också. När det privata går dåligt går det dåligt i det offentliga också, och att ”Pappa industrin” skulle klara sig undan när det går dåligt i det privata är ju absurt. Vad gäller Åsa Mobergs syn på pappor blir man minst sagt fundersam. Det är lite svårt att förstå hur det hänger ihop det där – å ena sidan är det ”Pappa industrin”, en diffus koppling till pappor, som inte är klockren – å andra sidan är det i klartext vanliga mammor hon menar ska finna sig i detta så trots den vaga kopplingen till pappor finns den likafullt där – och det kanske är just det som är meningen med dena koppling. Den ska vara en smula vag så att det inte står i klartext, men andemeningen är svår att missta sig på.

Att dra in vanliga män på verkstadsgolvet, och av någon anledning även pappor, och ge dessa skulden för att politiker i toppen väljer att lägga ut 100 miljarder till att rädda banker i EU är fruktansvärt fult. Vanliga pappor som jobbar i industrin för att försörja sin familj har ingen som helst möjlighet att påverka sådana beslut. De flesta pappor bryr sig om sin familj och väljer att ta riskfyllda och tunga arbeten för att bidra till försörjningen. Det är också just dom som står för nästan alla dödsfall i arbetet. När det går dåligt i privat sektor blir dom utan jobb, vilket i sin tur leder till att det offentliga drar ner. Både kvinnor och män drabbas. Är det så svårt att förstå?

Bara för att män är överrepresenterade i den absoluta toppen har den vanlige mannen nere på verkstadsgolvet inga fördelar av det, utan det är förmodligen tvärtom. Män i toppen tjänar mer på att tillgodose kvinnors behov än till mäns, då de andra männen kan ses som konkurrenter.

Vad gäller Mobergs tillskrivande av den finansiella krisen till män, vilket hon antyder med bankräddningsaktionen, så kan man också ta och titta en del på orsakerna till denna. När det gäller finanskrisen i USA var vanliga medborgares överbelåning den utlösande faktorn – bolånebubblan, Fanny & Freddy mm – ni känner säkert till detta. Något man sällan tar upp vad gäller finanskrisen är att det i västvärlden är kvinnor som är de som till största delen avgör bostadsköpet och därmed också graden av skuldsättningen. På Island, som drabbades hårt av finanskrisen, hade de flesta valt att knyta sina lån till utländsk valuta, vilket fick katastrofala följder. Att man offentligt kan friskriva det kvinnliga kollektivet från den finansiella krisen och skylla allt på några få män i toppen och sedan generalisera skulden till män i allmänhet, mer specifikt pappor, säger något om vilka värderingar som råder idag. Hon är dock långt ifrån den första att göra det.

59 svar to “Industrin förtrycker den offentliga sektorn (och pappor förtrycker därmed mammor)”

  1. Bengt Says:

    Varför överhuvudtaget bry sig om vad en gammal ”batiktant” och ”ledande vänsterintellektuell” från flummets 1968 gastar.. ?

  2. Medborgare X (@MedborgareX) Says:

    Matte!

    Bra skrivet. Vad Åsa Moberg inte verkar förstå är att den allmänna välfärden (och därmed den offentliga sektorn) är beroende av att det privata näringslivet skapar välstånd och vinster. Det är det privata näringslivet och de som är anställda där som bidrar med nettoskatteinbetalningar till staten, landstingen och kommunerna. Det är de som bidrar med mer skatt än vad de tar emot i form av vård, skola, omsorg och bidrag.

    När det svenska privata näringslivet blir utkonkurrerat på den internationella marknaden och när allt mindre andel av arbetskraften har sin anställning där så minskar intäkterna till den offentliga sektorn. Då tvingas man också minska välfärden. Pengar växer inte på träd!

    Det finns bara en enda väg för att upprätthålla och utveckla välfärden. Det är att villkoren för det privata näringslivet förbättras så att konkurrenskraften förbättras och fler privata företag kan utvecklas på ett positivt och lönsamt sätt. Så att fler medborgare kan få jobb i det privata näringslivet och därmed kan bidra med nettoskatteinbetalningar. Så att färre blir beroende av bidrag och ersättningar från samhället.

    Detta borde landets feminister jobba för och kanske då speciellt att få fler kvinnor att starta nya företag och utveckla dessa på ett lönsamt sätt. Det skulle både ge fler medborgare jobb och det skulle ge fler kvinnor en möjlighet att leda företag och sitta i de (av feministerna) så eftertraktade styrelserna!

  3. Matte Matik Says:

    @Medborgare X: Du menar nåt i stil med Maud Olofsson och Tillväxtverket?😉

  4. Urban Says:

    Feminister och ekonomi; en patetisk läsning. Bara i en välfärdsstat så kan man låta såna här destruktiva och improduktiva tankemönster frodas.

    Själv får jag lust att medvetet gå in för att jobba mindre för att undandra välfärdsstaten mina pengar, go Galt liksom..

  5. Medborgare X (@MedborgareX) Says:

    Matte!

    Nja, snarare tvärtom. Att slänga bort bidrag på kvinnliga företagare är inte att generera fler nettoskattbetalare. Snarare tvärtom!

  6. Matte Matik Says:

    Jag förstår, ville bara retas lite, men frågan är hur man ska göra för att få fler kvinnor att starta de här företagen? Jag tror inte på det här med att kampanja specifikt för att kvinnor ska starta företag. Det har inte lyckats nåt vidare förut. När feminister jobbar för företagande verkar det sluta med kvinnobidrag som man inte ens bryr sig om att utvärdera effekten av. Bättre att försöka få folk att starta företag överhuvudtaget, men för feminister verkar det vara viktigare att fler kvinnor startar företag än att det startas företag överhuvudtaget. Och till råga på det kommer det ofta från dom kretsarna att kön inte spelar någon roll…

  7. Jack Says:

    Den offentliga sektorn är finansierad genom skatt, det av skattebetalarna nästan helt opåverkbara tagandet av pengar ifrån dem.

    Att säga att industrin förtrycker den offentliga sektorn när den offentliga sektorn lever på att ta pengar från den förras arbete…vem tror hon att hon lurar?

    Industrin lever också på att leverera produkter som människor betalar frivilligt för medan den offentliga sektorn lever på att ta pengar från folk med våld (försök behålla din skatt och se vad som händer).

  8. Jack Says:

    Rimligen är det den som tar med våld som förtrycker den som måste leverera det som våldsbrukaren vill ha för att våldsbrukaren sedan ska betala tillbaka frivilligt.

  9. Adam Bek Says:

    Dessutom är det hon säger strunt i så måtto att manligt dominerade yrken inte per automatik är privata, del av näringslivet, vinstdrivande e.t.c. Ta Polisen, ta militären, ta kirurgin…

    Se där, ytterligare en välbehövlig debatt i ett viktigt ämne som förvandlades till pajkastning med plåtarna hämtade direkt från genusbageriets gamla vanliga surdegar.

    Det är som en automat. Stoppa in en fråga, vilken som helst, hög eller låg. Tryck på knappen och ut kommer en surdegsbakad genuspaj att kasta i ansiktet på alla som vill debattera seriöst. Det är ju så tragiskt att de här människorna skall förstöra allt rimligt meningsutbyte.

  10. Bashflak Says:

    När det offentliga måste dra ner, måste man ju förutsätta att de fokuserar på kärnverksamheten – Vård, skola och omsorg. De första som försvinner är de som inte bidrar till kärnverksamheten, t.ex. genuspiloter, jämställdhetsutvecklare och allt vad det heter.

  11. Ninni Says:

    @ Matte

    Bra skrivet! Det är helt sanslöst att man inte klarar av att(eller vill) inse att det ena är samhällets inkomster, som betalar det andra dvs samhällets utgifter. Pinsamt.

    Bättre att försöka få folk att starta företag överhuvudtaget, men för feminister verkar det vara viktigare att fler kvinnor startar företag än att det startas företag överhuvudtaget.

    Mm.. ett bra sätt hade kanske varit att börja med att lägga ner sin sexism, misandri och satsa på att få pojkarna att klara skolan.
    Det är nästan uteslutande män som startar företag, biologiskt eller könssocialt spelar ingen roll, det är fakta. Därför är det helt j*vla korkat att sparka på dom som förser oss med mat.

  12. Joakim Steneberg Says:

    Apropå, här är i samma anda, en av de nominerade till årets augustpris. Facklitteratur, obs!

    Katrine Kielos. ”Det ena könet. Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin”

    Facklitteratur, nominerad

    Juryns motivering: ”I Det enda könet går Katrine Kielos i clinch med ”Homo economicus”, föreställningen om att samhället befolkas av obevekligt rationella manliga individer. Med skenbart enkla exempel och feministiska verktyg klär hon av den ekonomiske mannen hans anspråk på allmängiltighet, och utmanar till diskussion om samhälle, marknad, ekonomi och kön.”

  13. Adam Bek Says:

    @Medborgare X

    Jag tycker din syn på hur nationalekonomi fungerar är något naiv. Det låter på dig som att de privata företagen på något sätt trollar fram pengar från tomma intet för att sedan via skatten finansiera välfärdsstaten.

    Men det är inte så ekonomin fungerar. Pengarna flödar inte från en guldkälla för att sedan via den privata sektorn vidareförmedlas till det offentliga och där slutligen förbrukas. Det är en vanlig och tämligen naiv felsyn. Att se den offentliga sektorn som någon slags utsugare som lever på en stackars bågnande privat sektor låter lite som en ekonomins variant av ”patriarkatet” (med det offentliga som patriarkatet alltså) som suger ut och plågar kvinnorna.

    Nä, pengarna i vårt samhälle cirkulerar i ett kretslopp såsom förmedlare (av i grund och botten löfte om arbete) i ett ändlöst kretslopp där medborgarna och dess aktörer i form av såväl offentliga som privata sammanslutningar byter varor och tjänster med varandra. Det finns ingen början och det finns inget slut. Välfärden och det goda liv vi lever är summan av allt det arbete vi lägger ner på att göra det bra för varandra.

    Vare sig företag eller folket skulle per automatik bli rikare av att betala mindre skatt. De varor och tjänster vi är i behov av skulle vi få betala på annat sätt istället. Alternativt skulle samhället fungera sämre vilket skulle försämra för såväl befolkningen som många företag.

    Men naturligtvis måste en diskussion om skatternas storlek, utformning och vad som skall bekostas med skatt eller inte ständigt vara levande.

    Men den förenklade modellen med ett ”näringsliv” som på något sätt uralstrar välstånd ur tomma intet tycker jag är oerhört naiv.

  14. Ulf T Says:

    @Joakim Steneberg,

    I Det enda könet går Katrine Kielos i clinch med ”Homo economicus”, föreställningen om att samhället befolkas av obevekligt rationella manliga individer.

    Vem går omkring med en sådan föreställning?

    Inte de som gjorde denna reklamsnutt i alla fall:

    Kayak – bright man

    eller denna:

    Yellowbook – The moment you need

    (plus uppföljaren som Aktivarum postat i kommentarsfältet).

    eller:

    Why we insure women

    Mansförakt i reklamen har en hel uppsjö av exempel på samhällets bild av att alla män är obevekligt rationella.🙂

  15. Lasse Says:

    Skulle vara intressant att se utfallet av de företag som startats av kvinnor i samband med att de fått hjälp av olika slag från diskrimineringsverket (tillväxtverket).

    Själv är jag övertygad om att det är många som gått tillbaka till en ”trygg” anställning när pengarna tagit slut eller att företaget fått ställa in betalningarna alternativt avvecklats.

    Det verkar gått en hysteri i att kvinnor skall starta företag ”no matter what” har under årens lopp sett ett antal olika dödsdömda (från början fullständigt galna) affärsideér och företag som gått åt pipsvängen.

  16. Nisse Says:

    Kanon,Matte… Mycket bra analys. En sak som ofta aldrig tas upp när man jämför offentligt och privat så är det den trygga anställningen som det ofta innebär. Själv har jag blivet uppsagd 4 gånger från privata företag medan min fru som jobbar inom det offentliga och kommunala aldrig varit i närheten av ett varsel.

  17. Kurre Says:

    @Adam Bek: Ökningen i levnadsstandard kommer ifrån höjd produktivitet, och den i sin tur kommer främst från den privata sektorn.

  18. Fredrik Says:

    @Adam Bek 9.39: viktig kommentar, jag var på väg att skriva något liknande. Många politiker och näringslivsföreträdare har kört den där fulingen genom åren, fast de borde veta bättre.

  19. Adam Bek Says:

    @Nisse:
    Helt klart ett giltigt argument om man skall göra en genusanalys. Om offentliga sektorn har tryggare anställningsförhållanden så är det ju en fördel som måste vägas in precis på samma sätt som lönenivån när man jämför privat/offentligt ur ett könsperspektiv.

  20. Adam Bek Says:

    @Kurre:
    Jag vet inte riktigt hur du menar nu. Om t.ex. en kirurg kommer på ett sätt att förbättra hjärtoperationer så att hjärt/kärlsjuka får ett längre liv och bättre livskvalitet så är det – tycker i alla fall jag – en mycket viktig höjning av levnadsstandarden. Den höjningen är inte kopplad till produktivitet ur ett klassiskt företagsekonomiskt perspektiv.

    Så det du bjuder på är ytterligare en förenkling. Den förefaller vara en variant på tillväxtargumentet som också är en grov förenkling av vad som är grunden till ett välmående samhälle. Tillväxt och produktivitet är definitivt viktiga instrument att mäta ekonomin men de har ingen entydig koppling till höjd levnadsstandard.

    Dessutom kan ju tilläggas att höjd produktivitet inom näringslivet inte nödvändigtvis helt och hållet genereras av insatser från enbart näringslivet självt. En frisk befolkning, väl fungerande infrastruktur eller fungerande rättsväsende befrämjar t.ex. produktiviteten.

  21. Kalle Says:

    Tror detta är en av Pelles bästa inlägg hittills och att det borde publiceras i ett större medium än här. Riktigt intressant att visa att kvinnor inte har patent på systemkritik, eller bara allmän oro i en global värld. Skulle bli betydligt lättare att reda ut legitimiteten i många system på global nivå om allt inte sågs ut den vita mannens synvinkel, utan också efterfråga vem det är som begär allt som produceras – och detta oavsett om det gäller en fattig familj i Indien, som strävar efter att överlevna på enkel näringsverksamhet, eller en diamanthungrig kvinna.

  22. h Says:

    Tja, om kampen handlar om vem som överlever på jobbet så har kvinnorna vunnit. Här lite deprimerade dödsstatistik
    http://www.av.se/dokument/statistik/dodsfall/2011/Dodsfall_kon_arbtagare_1955-2011.pdf

    Man baxnar.

  23. dolf Says:

    Har egentligen varken tid till att läsa eller skriva kommentarer idag, då jag har en tight deadline att möta tills imorgon (lång natt framför mig), men jag kan inte låta bli att knåpa ihop en ändå.
    MX säger det ganska bra. Den offentliga sektorn vilar på produktiviteten från industrin. Det är industrin (inräknat jordbruket) som genererar det välstånd som över huvud taget gör en offentlig sektor möjlig. Själv ser jag det som att den offentliga sektorn parasiterar på den privata genom tvångsuttaget av skatter. (Stackars Ninni, nu börjar det spinna igen).
    Alla företag strävar efter vinst, inte därför att det är målet eller syftet med företaget (avvyttringen av produkten, vare sig det är en vara eller tjänst är syftet och det som ger företaget dess existensberättigande) utan därför att vinst är en basal livsnödvändighet för ett företag. Försök att leva som privatperson utan vinst ett tag så får du se, tänk dig en vinstlös tillvaro, du får det du måste för att överleva i natura: mat, husrum, kläder, tvål och tandkräm, men har aldrig ett enda öre som du själv kan förfoga över. Det är i princip att leva sitt liv som ett vinstlöst företag. Och det är tufft, tro mig.
    Eftersom den offentliga sektorn drivs med tvångsindrivna skatter så säger jag, om jag skall hårdra det, att den parasiterar på den privata. Och många, om inte alla, tjänster som den offentliga sektorn erbjuder kan erbjudas privat, och skulle kunna göras bättre om de slapp ifrån det offentligas ok och att anpassa sig till det offentliga. Problemet med vinster sätter lite fingret på vad som är fel med en offentlig sektor. Det är å ena sidan absurt att kräva av privata företag att de inte skall ta ut vinster, även om det handlar om privatskolor, vård eller något annat. Det vore effektivt att kväva de privata initiativen. Å andra sidan blir det absurt om privata företag betalas av skattemedel (dvs skattebetalaren investerar) men vinsten disponeras av den privata sidan. Om skattebetalarna betalar verksamheten borde också vinsten disponeras av verksamheten, i princip en socialisering och statligt övertagande av verksamheten.
    Om man tar typexemplet med en privatskola, så kan man ju konstatera att om föräldrar sätter sina barn i en privatskola så får de också betala ur egen ficka för den skolgången. Om den privata skolan skall finansieras helt privat innebär det att den privata skolan, både de som driver den och dess kunder, bestraffas eftersom de redan via skatt betalar till det offentliga skolväsendet, men inte själva får ut något av det. Så minimikravet borde vara att den privata skolan får ut motsvarande belopp från staten, som den skulle fått för samma kundunderlag om den varit en offentlig skola. Får den varken mer eller mindre är dess vinst helt grön och kan disponeras av företaget självt.
    Men varför skall man då överhuvud taget finansiera någon skola (för att hålla oss till det exemplet) genom skatter? Man får två system som inte kan samexistera harmoniskt. Man måste välja, antingen går man kollektivets och socialismens väg, staten driver skolan. Med känt resultat. All utbildning likritkas, skolorna blir i förlängningen ideologiska indoktrinerigscenter och kvaliten på produkten (utbildade elever) blir bedrövlig. Eller så avskaffar man helt den offentliga skolan och låter den drivas helt privat. Föräldrarna betalar själva sina barns skolning, och har fullständig valfrihet över vilka former barnens utbildning skall ta sig. Vi får äkta diversitet och mångfald, med både bra och dåliga utbildningar, skolor som föds, skolor som frodas, och skolor som vissnar och dör.
    (En liten brasklapp, när jag talar om privata skolor så tänker jag mig inte storföretag i bästa McDonaldsstil, utan tänker mig att skolor huvudsakligen växer fram och drivs på gräsrotsnivå. Monopoliserad storindustri är lika illa som statliga monopol).
    Åsa Mobergs genderisering av offentliga och privata och de paralleller hon drar är så intelligensbefriade så jag iss inte kommentera dem. Inte idag i alla fall.
    Nu har jag annat att göra. (Tugga på det där ett tag @Ninni)

  24. robjoh Says:

    Så höjden av den svenska debatten om problemet med det ekonomiska systemet är att skylla allt på män? Är det verkligen nivån på svensk journalism?

    Varför inte kritisera grunden i en ekonomisk filosofi som ser konsumtion framför sparande som drivande för tillväxt? För det är där problemet ligger, i en iver över att visa upp fina siffror satsar man på att försöka få folk att skuldsätta sig allt mer vilket leder till skuldbubblor. Det har inget med manligt eller kvinligt att göra, det har med olika ekonomiska filosofier att göra. Det finns manliga representater för båda sidorna. Vilken som har rätt kan diskuteras, men det har inte ett skit med kön att göra!

  25. Torbjörn Says:

    Vad lever Åsa Moberg och Katrine Kielos i för värld? Har någon av dom haft ett riktigt jobb nån gång? Eller har de alltid levt ett rödvinspimplande bohemliv på söder? Kan inte nån ge dom ett jobb i industrin eller på ett bygge så dom får lära sig vad det innebär att vara arbetare på riktigt.

  26. Adam Bek Says:

    @dolf:
    ”Den offentliga sektorn vilar på produktiviteten från industrin. Det är industrin (inräknat jordbruket) som genererar det välstånd som över huvud taget gör en offentlig sektor möjlig.”

    Nja, det är som sagt en vanlig och naiv förenkling. Industrin tillverkar inte pengar som sedan den offentliga sektorn förbrukar. Pengarna befinner sig i ett ständigt kretslopp och det finns ingen start eller slutpunkt. Alla är beroende av varandras arbete.

    Finansieringsmodellen kan naturligtvis se ut på många sätt. Du tror på en närmast genomprivatiserad stat (egentligen en omöjlighet, en stat är per definition inte privatiserad), det gör inte jag. Jag tycker för övrigt inte du driver din tankegång om skolan i mål. Du frågar varför vi överhuvudtaget skall (offentlig-)finasiera någon skola. Helt klart en legitim fråga om man vill ha ett privatiserat samhälle. Men en mer korrekt fråga är varför vi skall ha någon skola (eller snarare skolplikt) alls. I ett samhälle som helt bygger på att var och en tar hand om sig själv och de sina är skola inget som behövs som någon slags kollektiv nyttighet. Var och en får efter eget skön utbilda sin avkomma om de tycker det behövs.

    Att du tar upp jordbruket är rätt skojigt för det som genererar vinsten (eller viktigare kanske; maten) där är i grund och botten vare sig näringslivet eller den offentliga sektorn utan solen. Vem som sedan skall skörda frukten av solens arbete och under vilka former är naturligtvis en politisk fråga. Det är hur som helst inte näringslivet per se som får åkrarna och skogarna att växa.


    Vidare rent parentetiskt, den här passagen gör mig nyfiken:

    ”Försök att leva som privatperson utan vinst ett tag så får du se, tänk dig en vinstlös tillvaro, du får det du måste för att överleva i natura: mat, husrum, kläder, tvål och tandkräm, men har aldrig ett enda öre som du själv kan förfoga över. Det är i princip att leva sitt liv som ett vinstlöst företag. Och det är tufft, tro mig.”

    Har du under någon period i livet levt på offentliga bidrag? Det låter så?

  27. KullaGulla Says:

    @ Matte Matik

    Du har, medvetet eller omedvetet, missat poängen med Åsa Mobergs krönika: att mäns arbete värderas högre än kvinnors arbete.

  28. Ulf T Says:

    @Adam Bek,

    Vidare rent parentetiskt, den här passagen gör mig nyfiken:

    “Försök att leva som privatperson utan vinst ett tag så får du se, tänk dig en vinstlös tillvaro, du får det du måste för att överleva i natura: mat, husrum, kläder, tvål och tandkräm, men har aldrig ett enda öre som du själv kan förfoga över. Det är i princip att leva sitt liv som ett vinstlöst företag. Och det är tufft, tro mig.”

    Har du under någon period i livet levt på offentliga bidrag? Det låter så?

    Poängen var väl just att många som ondgör sig över vinstintressen aldrig har reflekterat över att deras egna krav på en ‘skälig’ lön – dvs en lön som täcker mer än bara de direkta omkostnaderna för det utförda arbetet – faktiskt är en form av vinst.

    Bortsett från den mer esoteriska delen av diskussionen finns det ju vissa saker som är relativt robusta, men som ändå ofta glöms bort i debatten. Framför allt:

    – En skattefinansierad verksamhet är beroende av att det finns något att beskatta. Samma sak gäller med fördelningspolitik.

    Det är ju här som många kommunistiska stater, men även många företag, hamnat snett: de har lagt mycket krut på att fördela (låt oss bortse från hur makthavarna själva tycks ha lite unika behov…), men glömt bort att produktivitet och innovation är helt avhängiga av individers längtan efter belöningar. Belöningen behöver inte alls vara monetär, vilket inte minst visas av mjukvarubranschens Open Source-rörelse. Rent neurobiologiskt, vill vi stimulera människors förväntan-/belöning-system, men inte på ett sätt som gör dem för begränsade – dvs varje gång vi stipulerar en belöning i förväg kan vi förvänta oss att personer kommer att agera för att maximera belöningen. Vi blir bra på det vi mäter.

    Som mjukvaruutvecklare är jag mycket bekant med problemet att mäta kvalitet och produktivitet i komplexa projekt. Det i stort sett alla är överens om är att alla metrics är åt h-e, och lika gärna kan göra skada som nytta. Samtidigt är i stort sett alla överens om att vi inte klarar oss utan dem… Det har för övrigt visat sig i akademiska studier att Open Source-projekt konvergerar snabbare mot hög kvalitet än traditionella industriella projekt. Detta ger naturligtvis inga enkla svar på någonting, och jag låter bli att här redovisa vad mina år av grubblande kring dessa fenomen lett mig till. Kortfattat, dock, har det övertygat mig om att stora, centraliserade lösningar som tar bort för mycket av individers frihet är dömda att misslyckas i vår komplexa och föränderliga värld.

  29. Niko Says:

    Bra inlägg, Matte M!

    Kom att tänka på artikeln häromdagen om en rektor i Sverige som förbjudit eleverna att ta med sig skolböckerna hem (!!).

    Tanken verkar vara att dra ner hela det samlade studieresultatet på skolan, så att skillnaden mellan dem som har mycket och lite stöd hemifrån inte blir så stor.

    Man känner igen tongångarna från feministisk debatt. På något sätt skall pojkar och män som är starka och duktiga tryckas bort. Pojkarna i skolan får haverera (utan att detta anses problematiskt), det gör ju ingenting så länge flickorna når framgångar.

    Det är ett sjukt samhälle och en sjuk skola som agerar så här.

  30. Matte Matik Says:

    @KullaGulla: Nej, jag har inte missförstått poängen. Jag vill visa att enda sättet att komma fram till en sådan poäng är att ha ett otroligt enögt synsätt och en taskig kvinnosyn. Man måste bortse från kvinnors förmåga att göra sina egna val och de krav kvinnor ställer på män.

    Att män tjänar mer beror inte på att någon diffus sammansvärjning som uppstår män emellan i pissrännan. Mäns drivkraft att tjäna pengar är större än kvinnors eftersom kvinnor värderar män efter hur duktiga de är på det. Du kan titta på homosexuella mäns löner jämfört med heterosexuella mäns. Homosexuella män tjänar mindre än heterosexuella och anledningen till detta är att homosexuella män i större utsträckning väljer vad de själva vill göra. De har inte samma behov av att klättra på karriärstegen för att hitta en partner som godkänner dom. Med tanke på att män totalt dominerar dödsfall på arbetet och mäns övertidsarbete är det tydligen så pass viktigt för män att tjäna pengar att de är beredda att ta sådana risker när man istället lika gärna skulle kunna ha ett lugnare och tryggare arbete inom det offentliga.

    Kvinnor behöver inte tänka på försörjningen i samma grad. De kan i mycket större utsträckning välja en partner som tjänar mer än dom och därmed välja att arbeta med sådant de tycker om.

    ”Poängen” kunde för övrigt föras fram helt utan att smutskasta pappor, men av någon anledning var det väldigt viktigt för henne att ta upp pappor som super upp lönen, vilket är otroligt fult.

  31. Ulf T Says:

    @KullaGulla,

    Du har, medvetet eller omedvetet, missat poängen med Åsa Mobergs krönika: att mäns arbete värderas högre än kvinnors arbete.

    Det påståendet blir inte mer sant för att man slänger fram det ofta. Kom gärna med konkreta belägg.

    Jag kan hjälpa dig på traven med några olika observationer som du kan få försöka argumentera emot, om du nu inte råkar ha solida belägg för ditt eget påstående:

    Women Are Wonderful-effekten – psykologiska experiment som visar att såväl män som kvinnor bedömer kvinnor mer positivt än de bedömer män.

    Hensvik 2011, som kom fram till, dels att det inte spelar någon roll för rekrytering eller lön om ens chef är man eller kvinna; den skillnad som går att säkerställa är att kvinnor under vissa förhållanden får en lönebonus av kvinnliga chefer. Dessutom, om man kontrollerar för samma arbetsplats och samma yrke, befinns den genomsnittliga löneskillnaden mellan kvinnor och män vara mellan 2.5% och 6.4%.

    Flexible working time arrangements and gender equality visar att kvinnor dominerar kraftigt när det gäller deltidsarbeten. Dessutom har män och kvinnor olika profil: männen jobbar deltid främst i början av sin karriär, för att kombinera arbete och studier; kvinnor tenderar att jobba mer deltid när de blir äldre (både män och kvinnor har en dipp mitt i livet).

    Part-Time Jobs, What Women Want:

    Our results indicate that, conditional on observed characteristics, partnered women’s life satisfaction is reduced by working full-time, especially so if their weekly hours are greater than 40. However, female life satisfaction is increasing if their partners are working fulltime, and they are particularly happy if their partners are working 35-50 hours per week. In contrast, male partners’ life satisfaction is una ected by their partners’ market hours, but is signi cantly increased if they themselves are working full-time and especially so if they are working 35-50 hours. Thus it seems that full-time work for men in the region of 35-50 hours is the major contributor to both partners’ life happiness, but that female part-time work has an asymmetric e ect. Men do not mind what their partners do in terms of working hours but women are happiest with part-time work.

    The Changing Path To Corporate Leadership visar att kvinnor som nått fram till höga chefsposter i stora företag har nått dit avsevärt snabbare än sina manliga motsvarigheter, och med mindre bevis på lojalitet till företaget. De har också fått sina befordringar med kortare mellanrum än männen.

  32. Ninni Says:

    @ KullaGulla

    Du har, medvetet eller omedvetet, missat poängen med Åsa Mobergs krönika: att mäns arbete värderas högre än kvinnors arbete.

    Jag håller inte med om att det beror på att det är ”kvinnligt arbete” som det värderas lägre. Vi får betalt efter vad vi gör. Jobb som innehåller färre risker, högre flexibilitet och större andel enklare uppdrag har lägre lön. Kvinnor väljer i högre utsträckning den typen av arbete. Det går utmärkt att välja andra yrken som kvinna.

    Två frågor som tål att tänkas på:
    * Har du sett någon verklig ansträngning från makteliten att förbättra för de lågavlönade?
    De satsningar som görs görs för att skapa specialfiler för kvinnor till statusjobb. Jag tycker allt dessa kvinnor får stå på egna ben. Statusjobben är ingen mänsklig rättighet.
    Jag litar fullt på dessa kvinnors kapacitet att göra sin lycka på samma villkor som männen. Kvinna är inget handikapp.
    Då lönen är inviduell hjälper det inte det minsta i förskolepersonalens plånbok att män diskrimineras för att andra kvinnor ska bli forskare, eller hur?
    Här har jag skrivit om hur jag anser de lågavlönades situation ska kunna bli bättre.

    * Gör ”poängen” det okej att spy galla över män/manlighet/pojkar/pappor?
    Jag anser verkligen inte det. Jag anser det är första klassens svineri som dessa sk. journalister tillåts hålla på i Sverige. Misandrin måste få ett slut.

  33. Nils Jungenäs Says:

    Fullständigt vansinnigt!

    Många har påtalat det redan. Jag gör det igen. Det är den privata sektorn som föder den offentliga sektorn.

    Jag hade lågt förtroende för DN innan. Jag föraktar nu DN.

    Svensk journalistik…

    Vad är det som håller på att hända med vårt land?

  34. Nils Jungenäs Says:

    >> MatteMatik

    Bra att du tog upp det där med kvinnors delaktighet i val av bostad och lånebubblan. Jag har tänkt tanken men jag vet inte om jag läst någonstans att den kopplingen gjorts.

  35. KullaGulla Says:

    @ Matte Matik

    Att du beskyller Åsa Moberg för att ha en taskig kvinnosyn visar ju bara att du fortfarande inte har förstått poängen. Hon kritiserar inte kvinnor som väljer att arbeta i offentlig sektor. Hon kritiserar att LO och arbetarrörelsen värderar mäns arbete högre än kvinnors arbete.

    ”Kvinnor behöver inte tänka på försörjningen i samma grad. De kan i mycket större utsträckning välja en partner som tjänar mer än dom och därmed välja att arbeta med sådant de tycker om.”

    Kvinnors arbete = hobbyverksamhet? Det kanske förklarar varför du blir så upprörd av krönikan.

    Ps. Åsa Moberg använder en familj med en suput som familjeförsörjare som metafor. Du ska inte tolka det bokstavligt.

  36. Nils Jungenäs Says:

    Talande för Åsa Mobergs enögdhet är följande:

    ”-I de yrken som har mest arbetsskador på grund av mobbning, kränkning och samarbetssvårigheter dominerar offentliga arbetsgivare.”

    Hon skriver hela tiden om den kvinnodominerade offentliga sektorn.
    Här väljer hon dock att inte se det som att ”kvinnodominerade” arbetsplatser präglas av mobbning och samarbetssvårigheter utan att ”offentliga sektorn” gör det. Kvinnorna som sedan arbetar där blir i egenskap av objekt offer för denna mobbning. De är naturligtvis inga subjekt som utövar mobbning.

  37. Nils Jungenäs Says:

    >> KullaGulla

    Du har precis samma taskiga kvinnosyn. Du ser kvinnor som objekt, som råkar ut för att få sina yrken värderade lägre. Du ser inte kvinnor som subjekt som medvetet valt att arbeta i offentliga sektorn med de för- och nackdelar som följer med valet.

  38. Nils Jungenäs Says:

    Problemet med all offentlig verksamhet i Sverige är att arbetsgivaren saknar ekonomiska incitament att slåss om de mest kompetenta arbetstagarna. Budgeten blir samma nästa år igen, oavsett om man pungar ut 35.000:-/månad för att knyta till sig en ytterst kompetent sjuksköterska eller om man betalar kollektivavtalslön för ett stolpskott. Privata företag måste ha kompetenta medarbetare för att leverera en bra produkt annars tappar de kunder.

  39. Ninni Says:

    @ KullaGulla

    Matte Matik har inte en taskig kvinnosyn, han har koll på den manliga könsrollen.

    Det han menar med sitt ”Kvinnor behöver inte tänka på försörjningen i samma grad. De kan i mycket större utsträckning välja en partner som tjänar mer än dom och därmed välja att arbeta med sådant de tycker om.” är att vi är friare att välja än vad männen är. Vad beror det på? Vi har reproduktionsmakten. Det är ett ruggigt tungt maktkort som feminister gärna blundar för.

    Jag har skrivit om det i detta inlägg om du är intresserad.

  40. KullaGulla Says:

    Johan är produktutvecklare och ägnar arbetsdagen åt att ta fram en ny tandkrämssort. Hans arbete har en avgörande betydelse för samhällets överlevnad och utveckling. Eftersom det är ett så viktigt och uppoffrande arbete, samt att Johan ensam bär ansvaret för att försörja familjen, så ska han belönas rikligt.

    Karin är lärare och ägnar sin arbetsdag åt att utbilda 30 st tioåringar. Hennes arbete saknar betydelse för samhällets överlevnad och utveckling. Eftersom Karin blir försörjd av sin man handlar det främst om att hon ska ha något roligt att göra på dagarna, och då räcker den personliga tillfredsställelsen som belöning.

    Tja, så kanske man också kan se det …

  41. Ninni Says:

    @ KullaGulla

    Jag har skrivit 2 kommentarer till dig en 16:20 och en 13:38.
    Det hade varit trevligt om du bemötte det. Där tog jag bl.a. upp löner

  42. Adam Bek Says:

    @Niko:
    Men det är ju flickorna som presterar bäst i skolan, är duktiga och läser läxorna. Förbjuder man den fliten är det knappast flickorna som gynnas. Men totalstolligt är det naturligtvis att förbjuda flit. Var kan man läsa mer om fallet?

    @KullaGulla:
    Problemet med ditt och Åsas resonemang är att du ser belöningsfrågan som en könsfråga. jag tycker man med all rätt kan ifrågasätta hur vi belönar olika sorts arbete i vårt samhälle. Att marknadskrafterna i sig skulle skapa någon slags objektiv lönesättning är en teori utan verklighetsförankring. Det finns all andledning att diskutera det. Ditt exempel med Johan och Karin har sina poänger men genom att du fokuserar på könet så blir det bara pajkastning av alltihop. Det relevanta är väl arbetsuppgifterna, inte könet på dem som utför dem.

  43. Niko Says:

    KullaGulla:

    Intressant att du skriver ”Karin blir försörjd…”. Och helt verkar blunda för de val Karin själv gjort i sitt liv.

    Och det valet Karin gjorde – kan ju mycket väl ha varit resultatet av att Johan bland annat hade den lön han hade…

    Tänk utanför ramarna!

  44. Niko Says:

    Adam Bek: Det kan nog stämma att t o m flickorna blir mest lidande av en så tokig skolpolitik (även om jag tror att flickor i högre grad presterar ”på plats”, alltså genom lyhördhet, närvarande, uppförande, komma i tid mm – alltså mycket av det lärare egentligen inte får sätta betyg efter. Läs Skolverkets rapporter!). Hursomhelst är det ett uttryck för en slags galenskap som gör allting till maktfrågor – och där helheten utjämnas till en medioker medelmåttighet som åtminstone jag tycker är förödande.

    Du hittar artikeln här:

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/elever-far-inte-ta-hem-mattebocker_7118049.svd

  45. Niko Says:

    Adam Bek:

    Kan ju vara intressant också att det handlar om just matteböcker. Vi vet ju att Matematik är ett av de få ämnen där flickornas dominans ännu inte är total.

  46. KullaGulla Says:

    @ Adam Bek

    Du kan skifta namnen i exemplet om du tycker att det blir bättre så. Precis som du, tycker jag att det finns anledning att diskutera hur vi värderar och belönar olika sorts arbete i samhället. Om du vill att diskussionen sker utan ett könsperspektiv, that’s fine with me.

  47. Nils Jungenäs Says:

    KullaGulla verkar tyvärr bara vara ännu en feministisk predikant med öronproppar.

  48. Ulf T Says:

    @KullaGulla,

    Om man sitter och designar tandkräm jobbar man nog inte på en skattefinansierad verksamhet, utan på något företag som någon person, en gång, byggde upp med sina egna händer och besparingar. Vad det företaget anser att de måste betala en tandkrämsdesigner är inte i grunden en politisk fråga (även om de flesta samhällen försöker lägga sig i). Företaget måste bedöma hur mycket utrymme det finns att betala löner, baserat på hur mycket tandkräm de tror att de kommer sälja. Det utrymmet får sedan bestämma hur många anställda man kan ha, och vilka roller som är viktigast. Hur mycket Johan kan få beror också på vad konkurrenterna betalar, och hur mycket man bedömer att Johans insatser påverkar försäljning, produktkvalitet eller vinstmarginal. Johan får sedan av göra om han tycker att det är värt besväret.

    Om Johan är så skicklig att han uppfinner en ny sorts tandkräm, som säljer jättebra och drar in miljarder till hans arbetsgivare, hur mycket är då hans arbete värt? Arbetsgivaren måste lista ut hur Johan skall belönas, eftersom han själv kan räkna ut hur värdefullt hans arbete har varit för företaget. Värdet för samhället kommer inte in i denna ekvation.

    Karin jobbar på en offentligt finansierad institution. Eftersom hennes jobb inte direkt genererar någon vinst, kan inte hennes jobb ”betala sig självt” – dvs de 10-åringar hon undervisar kommer kanske att bidra till skatteintäkterna om 8 år eller så. Alltså måste hennes lön komma ur den skattefinansierade budgeten. Om lärarna skall få en rejäl löneökning måste skatteintäkterna ökas. Det kan bara ske på två sätt: antingen ökar tillväxten i landet, eller så höjer man skatterna. Man kan också skära ned på saker som är mindre viktiga än Karins jobb.

    Att diskutera hur ”vi” värderar tandkrämsdesign vs undervisning är ointressant, utom främst ur ett perspektiv: om vi betalar våra lärare för lite, jämfört med vad de kan tjäna som t.ex. instruktörer i näringslivet, kommer vi få svårt att rekrytera lärare – inte minst bra lärare. Lönerna i näringslivet bestämt inte på (s)- eller (v)-kongresser, utan indirekt genom alla kunders individuella val, varje dag.

    Karin har naturligtvis valt själv att bli lärare. Hon har också valt att leva ihop med Johan. Tidigare länkade jag till en studie som visade att kvinnors trivsel i snitt hänger ihop med hur mycket deras make/sambo jobbar, medan det omvända inte tycks gälla. En rimlig tolkning är att kvinnor i stor utsträckning väljer att jobba mindre, och därigenom högre livskvalitet för sig själva. De är rätt nöjda med att mannen är villig att sponsra det valet, och det tycks mannen också vara. I snitt väljer kvinnor män som tjänar mer, och har högre karriärambitioner – även kvinnor som själva är i karriären. Det ger dem valfriheten att fortsätta jobba, eller tagga ned. Man kan förstås diskutera om man vill att det skall vara så, men att säga att det är mannen som bestämmer detta passar inte ihop med fakta.

  49. Shastra Says:

    @KullaGulla

    Du kan alltid belöna arbete som du själv vill. Sluta köp tandkräm om du tycker produktutvecklare Johan har för hög lön, och sätt dina barn i en privatskola som låter dig betala hög lön till lärare Karin.

  50. Cving Says:

    Få se nu om jag förstått KullaGullas och Adam Beks resonemang rätt:
    Feminism innebär att sjuksköterskan tjänar lika mycket som ingenjören.
    Kommunism innebär att gatsoparen tjänar lika mycket som hjärnkirurgen.

    Båda syftar dock mot samma mål: lika lön för olika arbete.
    På något sätt ter sig dock klassisk kommunism mer sympatisk eftersom det inte utesluter något kön ur sin betonggråa famn. Tydligt är att de är grenar på samma träd.

    Men låt oss fundera på vad detta skulle göra med samhället. Nej förresten vi kan nöja oss med att titta på hur det gick för Sovjet.

  51. Matte Matik Says:

    @KullaGulla:
    Johan är produktutvecklare och ägnar arbetsdagen åt att ta fram en ny tandkrämssort. Hans arbete har en avgörande betydelse för samhällets överlevnad och utveckling. Eftersom det är ett så viktigt och uppoffrande arbete, samt att Johan ensam bär ansvaret för att försörja familjen, så ska han belönas rikligt.

    Karin är lärare och ägnar sin arbetsdag åt att utbilda 30 st tioåringar. Hennes arbete saknar betydelse för samhällets överlevnad och utveckling. Eftersom Karin blir försörjd av sin man handlar det främst om att hon ska ha något roligt att göra på dagarna, och då räcker den personliga tillfredsställelsen som belöning.

    Tja, så kanske man också kan se det …

    Om det är så du tror att man ser det på det viset för att man kritiserar Moberg för att inte se till kvinnors egen delaktighet i situationen (och i samma veva kollektivt kasta skit på män) är det nog hopplöst att nå fram.

    Jag tycker själv att lönerna i det offentliga ska höjas och vad gäller problemen i skolan tycker jag man borde ta efter Finland. Där höjde man lönerna för lärarna rejält samtidigt som man skärpte kraven för att bli lärare ordentligt. I Sverige gör man tvärtom. Svenska skolan halkar efter kontinuerligt, Finlands skola har fått väldigt bra resultat. Nu är knappast lönerna enda orsaken till det, det är fler saker som har förändrats i skolan där. Det är dock en helt annan diskussion, och att du svänger till att det är helt ok att diskutera det utan könsperspektiv får en att fundera över vad ditt syfte är. Hela diskussionen och anledningen till inlägget är just könsperspektivet, och det var även det du inledde det hela med.

    Att du sen menar att jag påstår att kvinnors arbete är hobbyverksamhet är ju också schysst debatteknik (inte). I hela västvärlden har man sett samma mönster – ju mer jämställt samhället blir desto större blir könssegregationen på arbetsmarknaden. Norden har mycket högre könssegregation på arbetsmarknaden än Kina, Italien och många andra länder. Sverige är på samma nivå som Angola, Senegal och Bahrein. Det här förbryllar feminister på hög nivå i politiken så till den milda grad att man lägger ut stora summor på att försöka få kvinnor att välja rätt, exempelvis välja privat sektor och starta egna företag.

    Trots alla försök att göra arbetsmarknaden ”jämställd” (samma inkomst och samma yrkesval) har man inte lyckats få dessa mått att närma sig nämnvärt. Det verkar tvärtom vara så att när kvinnor blir fria att välja och inte behöver tänka på lön i första hand så vågar de gå efter vad de själva vill, och då väljer de att inte arbeta heltid och de väljer exempelvis vården. Är det verksamhet som är ”hobby”? Är inte det lika, eller mer meningsfullt, att arbeta inom vården och hjälpa folk än att stå vid ett löpande band eller klättra runt på byggnadsställningar? Att dessutom kunna välja att gå ner i arbetstid och spendera mer tid med barnen behöver knappast vara ett straff, även om du personligen inte gillar det – men du är fri att göra ditt eget val här. Tittar du dessutom på LO:s egen undersökning om deltidsarbete var det mindre än en fjärdedel av kvinnorna som uppgav att deras arbetstidsförkortning var ofrivillig. Däremot behöver inte det här betyda att man vänder på det och att män är förtryckta. Personligen tror jag att män i större utsträckning vill jobba, bygga saker för sin egen skull.

    Att lönen är lägre inom den offentliga sektorn är inget nytt. Jag är helt övertygad om att kvinnor varit kapabla att ta in det i sina beräkningar inför sina yrkesval. Jag tror faktiskt att nedskärningarna i form av personalminskning är ett större problem för de som jobbar i vården eller skolan än att det är högre lön inom privat sektor, då lön inte varit det största incitamentet för att söka sig till branschen. Man drivs av en vilja att ta hand om människor, men personalminskning och stress plus idiotiska direktiv gör att man inte längre får tid. Man får inte förutsättningar att utföra sitt arbete och har inte möjlighet att påverka sin arbetssituation. Det måste kännas rent jävligt.

  52. Jack Says:

    Ulf T,

    ”Karin jobbar på en offentligt finansierad institution. Eftersom hennes jobb inte direkt genererar någon vinst, kan inte hennes jobb “betala sig självt”…dvs de 10-åringar hon undervisar kommer kanske att bidra till skatteintäkterna om 8 år ”

    Här håller jag inte med riktigt. Karins jobb syftar till att skattebetalarna under samma år skall finna sig i att deras lön kapas genom skatt varje månad. Det krävs en berättelse och faktiskt ibland också konkreta resultat tillbaka för att ogillande inte skall skapa problem.

    (Jag tror att eftersom få i Sverige svälter eller lever i liknande härader uppstår det inte någon kritisk massa för att konkreta resultat skall vara så viktiga, en berättelse, potentiellt falsk alltså, om vad man använder pengarna till räcker ofta. Det finns inte tillräckligt med desperation helt enkelt för en revolt. Men dåliga konkreta resultat ökar på den allt eftersom och dåliga berättelser är kanske ännu värre då de kan väcka ilska hos många fler, då berättelser till skillnad från desperation, kan spridas med prat!)

    Det är således Karins jobb att dels bidra till goda berättelser om skatteanvändningen och dels producera något som inte ökar desperationen hos folket.

    Karin producerar alltså åt sin löngivare och stärker dennes förmåga att håva in pengar på samma sätt som produktutvecklaren Johan stärker sin lönegivares förmåga att få in pengar. Den stora skillnaden är att Karins lönegivare garanterat genom våld tar betalt för hennes arbete medan Johans lönegivare gott får vänta på att någon vill betala arbetsgivaren för det när det väl är gjort om det är tillräckligt bra.

    Risken för Johans lönegivare är därmed betydligt större och med det ökade kravet att håller ner risken ökar kraven på Johan. Desstuom blir det relativt mindre vikt, om än substansiell sådan, vid berättelsen kontra det faktiska resultatet.

    Kanske värt att reflektera kring att t ex ämnen med stort allvar, så som innebärande liv och död, skapar krav på lönetagaren via andra mekanismer än när betalningen sker och med vilken säkerhet. Man kan tänka sig t ex sjukvård i den offentliga sektorn som rimligen högkravig. Å andra sidan kan sådant arbete ske även i det privata. Kraven kan påverkas av många andra mekanismer.

    Min poäng är att Karin alltså producerar å lönegivarens vägnar, genererar vinst genom skatte (eller förordnings-)acceptans, så som i det privata (knappast förordningar) men att skillnade ligger när och med vilken säkerhet betalning sker (tvång är säkert), samt dess effekt på lönegivarens risktagande och därmed dennes villighet att i sin tur ta risk med dvs undvika krav på lönetagaren.

    Varför jobbar män mer i privata och kvinnor mer i offentliga?Det är nog dock inte så enkelt som att kvinnor hamnat i lågkravsarbeten i det offentliga för att det är de ända ställen de kommer in på eftersom krav kan uppstå på många andra sätt än befintlig risk. Observera dock att det räcker med att en grupp är inkompetent för en positon för att de skall tenderas sig till den andra utav de positioner vi redan observerat. Men kraven kan alltså vara höga i det offentliga. Heller är det nog inte kvinnors förmåga att framställa de så viktiga berättelserna om godhet som gjort dem så hemma i det offentliga även om det också kan vara en faktor.

  53. KullaGulla Says:

    @ Matte Matik

    ”Jag tycker själv att lönerna i det offentliga ska höjas …”

    Och det var väl precis det som var huvudbudskapet i krönikan (däremot hittar jag inget om att kvinnors val att arbeta inom skola, vård och omsorg ifrågasätts). Lite trist att du i inlägget valde att dra en massa växlar på hennes metafor i stället för att diskutera kärnfrågan.

  54. Matte Matik Says:

    KullaGulla: Ge dig nu – om det hade varit huvudbudskapet skulle hon inte dragit in hela köret om ”Pappa industrin”. Du har förlorat och du vet om det. Du får inte mer av min tid.

  55. KullaGulla Says:

    @ Matte Matik

    ”Du har förlorat och du vet om det. Du får inte mer av min tid.”

    Gissar att det är en omskrivning av ”Du är dum och då tänker jag inte leka med dig”. Det är okej, jag har sagt det jag ville säga.

  56. Ninni Says:

    @ KullaGulla

    Men jag ”leker” gärna med dig, för jag tycker inte du är dum.😉

    Jag har skrivit tre kommentarer till dig 13:38, 16:20 och en vinkning om dessa 17:18.
    Du får gärna svara på mina frågoställningar i kommentarerna, eller diskutera med någon annan som försökt få din uppmärksamhet här.

  57. Adam Bek Says:

    @Niko:
    Tack för tipset. Skrämmande idiotisk rektor. Med sådana som hon vid rodret lär ju motivationen att höja lärarlöner knappast öka.
    Skolan verkar dessutom ha större problem än att flitiga elever vill ta hem matteboken:
    http://www.sydsvenskan.se/malmo/vi-har-larmat-flera-ganger/

    @Shastra:
    Det låter på ditt resonemang som att du anser att man kan lösa alla förhållanden i samhället man inte själv är nöjd med med hjälp av sin plånbok. Det tycker jag inte stämmer särskilt bra med verkligheten. Att t.ex. byta skola till en som bättre belönar lärare kan innebära oöverstigliga praktiska hinder för en yrkesarbetande förälder. Dessutom, om man älskar skolan som barnen går på och inte vill byta men tycker läraren har för låg lön hur gör man då? Skall man betala dricks?

    @Cving:
    Eh, va? Kommunism? Var förespråkar jag kommunism? Var sade jag att en hjärnkirurg (för övrigt oftast offentligt finansierad om än via AB) skulle tjäna lika mycket som gatsoparen? Vad pratar du om?

    @KullaGulla:
    – Per Ström öppnar med: ”Åsa Moberg skriver i en krönika på DN om förhållandet mellan den offentliga och den privata sektorn och gör detta till en kamp mellan män och kvinnor, mammor mot pappor.”
    – Du själv öppnar med: ”Du har, medvetet eller omedvetet, missat poängen med Åsa Mobergs krönika: att mäns arbete värderas högre än kvinnors arbete.”
    Att halvvägs in i diskussionen komma och påstå att den inte alls handlar om kön utan att huvudpoängen var att offentliga löner är för låga och att det går bra att byta plats på mannen och kvinnan i ditt eget exempel är ju bara löjligt.

  58. Odin Says:

    http://www.the-spearhead.com/2012/10/26/women-lawyers-dominate-low-status-positions/?utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter

  59. Ulf T Says:

    @Odin,

    […]evidence that a lot of female attorneys prefer the flexibility and lower-pressure of being a staff attorney rather than an associate.

    Det verkar liksom genomgående det där. Männen når de högre positionerna eftersom de har något att vinna på det (kvinnans respekt och kärlek), medan kvinnorna inte har så mycket att vinna (männen är tämligen neutrala till huruvida kvinnan jobbar mycket eller lite*), men en hel del att förlora (svårare att få utrymme för familj och barn).

    * Min hypotes: männen är neutrala eftersom de upplever det som kvinnans val, och de vill vara kvinnan till lags.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: