Hur kan tvåsidighet kallas för ensidighet?

by

Efter att jag i förra blogginlägget berömde Sakine Madons och Fredrik Krohnmans artikel om journalisters eget näthat är jag tvungen att problematisera en viss del av artikeln. Det gäller denna mening:

Den antifeministiska debattören Pär Ström företräd­er en ensidig syn på jämställdhet, och till synes håller knappt någon av våra kolleger med honom i sak.

Låt mig börja med det minst viktiga problemet med denna mening. Jag har länge sagt att jag inte betecknar mig som ”antifeminist”, utan som jämställdist. Varför skulle jag vara ”anti” något som andra har formulerat istället för att själv formulera det jag tror på? Det vore som om socialdemokraterna skulle kalla sig ”antimoderater” istället för socialdemokrater.

Det är ett svaghetstecken att inte kunna formulera vad man står för, utan bara tala om vad man är motståndare till. Jag har inte den svagheten – tråkigt nog för mina motståndare. Om någon ska vara anti får det vara mina motståndare, jag tänker inte vara det.

Men ett viktigare problem med Sakine Madons och Fredrik Krohnmans påstående är att jag skulle ha en ensidig syn på jämställdhet. För det är ju precis tvärtom.

Sedan länge har jag publicerat en programförklaring för jämställdismen, den ideologi jag bekänner mig till, så som jag ser den. Den inleds så här:

1. De båda könen ska ha samma värde, rättigheter och skyldigheter

Det är svårt att förstå hur detta kan kallas en ”ensidig syn på jämställdhet”. Kan du förstå det? Är det över huvud taget möjligt att manifestera sin tvåsidighet tydligare än så?

Förvisso skriver jag nästan bara om mansfrågor på bloggen Genusnytt. Men jag har från dag 1 varit tydlig med att det beror på att mansfrågor är så underbelysta i samhällsdebatten. Från bloggstarten fram till augusti 2012 hade Genusnytt detta som en mycket tydlig slogan uppe i sin header:

Belyser den obelysta halvan av jämställdhetsfrågan

Inte minst ordet ”halvan” gör ju tydligt att jag anser att det finns en annan – lika stor – del av jämställdhetsfrågan som jag inte belyser på Genusnytt. Därmed borde det stå klart att jag ser både kvinnors och mäns problem.

I augusti bytte jag till en lite längre slogan för Genusnytt. Som du ser i headern ovan är den formulerad så här:

Jämställdism – det jämlika alternativet mellan feminism och maskulism. Samma värde, rättigheter och skyldigheter. Inte mer, inte mindre. Att Genusnytt ändå skriver mest om mansfrågor beror på att dessa är så försummade”.

Detta förefaller mig också på ett oerhört tydligt sätt visa min tvåsidighet på genusområdet. Det är svårt att förstå hur jag kan beskyllas för ensidighet. Mycket svårt.

Däremot finns det en annan ideologi som verkligen visar prov på att ha en ensidig syn på jämställdhet. Det är en ideologi som bygger sitt namn på det latinska ordet för det ena könet, och som öppet säger att detta kön måste gynnas. Det är en mycket mäktig ideologi, som omedelbart brännmärker de få kritiker som vågar uttala sig. Du kanske anar vilken ideologi jag tänker på.

Hur kan den tvåsidiga beskyllas för ensidighet, medan de ensidiga klarar sig undan kritik? Se där en av de frågor man tvingas gå och klura på i Sverige i nådens år 2012.

”Krig är fred”. ”Slaveri är frihet”. ”Tvåsidighet är ensidighet”.

Nu kanske man ska överseende med Sakine Madons och Fredrik Krohnmans sätt att formulera sig av ett skäl som har med taktik att göra. Kanske bedömde de att det var nödvändigt att ta avstånd från min ideologi för att kunna stå på min sida i själva mobbingfrågan. Annars hade artikeln kanske blivit alltför magstark för de övervägande feministiskt lagda journalister som utgör dess målgrupp. Ett steg i taget.

Jag har kontaktat Expressen Kultur och bett att få skriva en replik för att försvara mig mot påståendet att jag skulle vara ensidig, men de sa nej.

40 svar to “Hur kan tvåsidighet kallas för ensidighet?”

  1. Aktivarum Says:

    Exakt vad jag reagerade på

    ”Pär Ström företräder den ena av två syner på jämställdhet. Mig veterligen har ingen journalist visat att Ströms syn skulle vara mindre ensidig än alternativet. Det är snarare en rent politisk fråga.”

    http://aktivarum.wordpress.com/2012/11/02/sakine-madon-och-fredrik-krohnman-om-journalisters-mobbarmentalitet/

  2. ParStrom Says:

    Tack, kul att du skrev det, Aktivarum!

  3. trollan Says:

    Jag tycker att du har ett mer balanserat synsätt nu än när jag hittade Genusnytt första gången men på den tiden så skulle jag kunna ge dem rätt. Min första erfarenhet av dig var att se på filmen om en pappa som träffade på en dam på socialen som ansåg att hon var den som hade makten att bestämma om han var pappa eller inte till barnet. Denna pappa förklarade sig vara väldigt kränkt av detta.

    Att bara se det som att kränkningen har riktats mot honom i det läget ser jag som ensidigt. Jag har själv varit i den situationen att jag skrivit på papper med min sambo. Och det var inga konstigheter eller något sådant. Men om damen hade ifrågasatt att han var pappa – då hade jag personligen sett att det var jag som blev kränkt, jag hade tolkat det som damen hade talat om att med en sådan slampa som mig kan man inte så noga veta, typ.

    Så mitt första intryck var väl inte det bästa. Men jag tycker inte att du har lika fyrkantigt synsätt längre. Men det är naturligtvis dessa fall som blir kända. När någon säger något som de flesta kan skriva under på – då blir det ingen debatt. Alltså kommer debatten bara när det är två motpoler. Och jag skulle tänka mig att det är utifrån vad de hört som de bedömer dig som ensidig.

  4. Joakim Steneberg Says:

    Det finns en sak till att trycka på.
    Pär Ström (och alla vi som tipsar) hittar inte på ämnena här. Han väljer förvisso ut dem som verkar relevanta (det är ju ingen sport eller vädersida det här). Och han sätter ofta rubriken (särkskilt när ursprungsrubriken är vinklad).

    Men nästan alla sidorna här handlar ju om vad andra hittat på!
    Och då som inte särskilt jämställda påhitt. Ibland rent lögnaktiga, eller enögt skuldbeläggande, mot män (förstås)!
    Av politiker och i media främst, även från företag ibland.

    Och någon gång dyker här upp något lite mer positivt, för en rättvisare debatt och politk, och som omfattar båda könen.
    Som just den här sist nämnda, som NÄSTAN nådde ända fram…

    Där ligger skillnaden.

  5. Leif Says:

    ”Jag har kontaktat Expressen Kultur och bett att få skriva en replik för att försvara mig mot påståendet att jag skulle vara ensidig, men de sa nej.”
    Någon som är förvånad?

  6. Gubbklubben Says:

    Skriv din egen artikel och publicera på newsmill och här på bloggen.

  7. Liberalen Says:

    Löjligt insnöade, duktigt PK-präktiga mediala fåntrattar uppfattar kanske oss jämställdister i allmänhet, och Pär i synnerhet, i sin pinsamma PK-enfald som – ensidiga. I det att vi jämställdister ensidigt och okuvligt, absolut, totalt och kompromisslöst alltjämt insisterar på att samhället måste förkasta könskommunismens, det vill säga förkasta statsfeminismens ensidigt förljugna, svart-vita genusdogmatism: Där kvinnor kollektiviseras som varandes viljesvaga offer, och män kollektiviseras som varandes onda, mäktiga förtryckare.

  8. QED Says:

    Pär, författarna kanske bara har läst slarvigt den devis ”belyser den obelysta halvan av jämställdhetsfrågorna” som du hade på bloggen förrut?

  9. Jaakko Says:

    “De båda könen ska ha samma värde, rättigheter och skyldigheter“ Med ensidighet menar Expressen inte åsikten i sig utan att aldrig ändra den. ”Det är en mycket mäktig ideologi, som omedelbart brännmärker de få kritiker som vågar uttala sig.” Detta är enligt Expressen antifeminism, snudd på näthat och skäl nog för att inte få försvara sig i deras tidning.

  10. Kenny Says:

    WTF? Jeg kom akkurat over denne siden viet til mannshat:

    http://www.ihatemen.org/

    De påstår de har 100 000 medlemmer og er verdens største kvinnedrevne sosial media nettside.

    De tilbyr også denne dehumaniserende misandriske tjenesten for å hjelpe kvinner å ydmyke menn kun fordi de har vært så frekke å spørre om kvinnens telefonnummer:

    http://www.ihatemen.org/call-me-maybe/

  11. Ulf T Says:

    Det är för all del kutym att slänga med en politiskt korrekt brasklapp när man vill ta en kontroversiell person i försvar. Annars blir det för lätt att bortse från den faktiska kritiken. Mönstret är ett av de säkraste sätten att hitta fram till vår tids tabun.

    Här en intressant essä om ämnet: Paul Graham – What you cannot say

    What can’t we say? One way to find these ideas is simply to look at things people do say, and get in trouble for.

    Of course, we’re not just looking for things we can’t say. We’re looking for things we can’t say that are true, or at least have enough chance of being true that the question should remain open. But many of the things people get in trouble for saying probably do make it over this second, lower threshold. No one gets in trouble for saying that 2 + 2 is 5, or that people in Pittsburgh are ten feet tall. Such obviously false statements might be treated as jokes, or at worst as evidence of insanity, but they are not likely to make anyone mad. The statements that make people mad are the ones they worry might be believed. I suspect the statements that make people maddest are those they worry might be true.

    If Galileo had said that people in Padua were ten feet tall, he would have been regarded as a harmless eccentric. Saying the earth orbited the sun was another matter. The church knew this would set people thinking.

    Certainly, as we look back on the past, this rule of thumb works well. A lot of the statements people got in trouble for seem harmless now. So it’s likely that visitors from the future would agree with at least some of the statements that get people in trouble today. Do we have no Galileos? Not likely.

    To find them, keep track of opinions that get people in trouble, and start asking, could this be true? Ok, it may be heretical (or whatever modern equivalent), but might it also be true?

  12. Elina Friedrichsen Says:

    Det du säger är så självklart att jag undrar vad som förgiftat det svenska dricksvattnet tillräckligt för att folk ska tro något annat. Snälla, kandidera i riksdagsvalet. Du behövs!

  13. Niko Says:

    Fantastiskt bra inlägg, Pär!

    Och Elina: Visst är det uppenbart att vi lever i en förgiftad tid. Viktiga saker som medmänsklighet är sedan länge bortblåst och har ersatts av bizarra maktanalyser, där halva befolkningen utmålas som sämre människor och förövare.

    Det är ofattbart, ibland tror jag att detta måste vara någon slags parallell verklighet, eller att det hela bara är ett practical joke.

    Att få så mycket hat och hån över sig som Pär, bara för att han säger det som borde vara självklart – att kvinnor och män har samma värde och måste ha samma rättigheter och skyldigheter – det är egentligen obegripligt.

    Tills man sätter sig in i vad radikal feminism faktiskt handlar om.

    Då faller pusselbitarna på plats.

  14. ParStrom Says:

    @Alla:
    Tack för stöd
    @Trollan:
    Kul att du är rättså positiv till mig nu. Betr soc måste jag dock säga att det finns en uppsjö vittnesmål om mansfientlighet inom svensk socialtjänst. Till exempel sa nyligen regeringens utredare om våld i nära relationer i TV att det är vanligt att socialen inte anser att det ingår i deras uppdrag att hjälpa män. Se länk nedan. Så kritik mot soc för deras genushållning är berättigad, inte prov på ensidighet.
    https://genusnytt.wordpress.com/2012/10/15/carin-gotblad-soc-hjalper-inte-man/

  15. Rick Says:

    @Pär

    Se det så här: Visst kan det kännas en smula trist att alltid läsa någonting i stil med ”Jag tycker att Pär Ström är ensidig, men å andra sidan….”

    Ser man på det från den ljusa sidan så har du faktiskt blivit en självklar referens i den svenska debatten. Det är minsann inte illa.

    Inte för att jag vill uttrycka mig som Pär Ström, men man baxnar (över framgången)🙂

  16. trollan Says:

    @Pär,
    Är helt enig i att män behandlas dåligt av soc i många fall – och jag har läst så många beskrivningar av förtvivlade män som förlorar barn på grund av detta att det skär mig i hjärtat. Men just det här specifika fallet som etsades fast i mitt minne var kanske inte det jag såg som mest klassiskt i hur samhället är mansfientligt.

  17. Niko Says:

    Trollan:

    Samhället är mansfientligt i många och svårbegripliga dimensioner. Just på Soc och i familjerätterna har en mycket märklig allians uppstått mellan äldre kvinnor med konservativa uppfattningar (män borde inte ha att göra med små barn – har de inte viktigare saker att syssla med?) och de yngre radikalfeministerna som anser att män är olämpliga i alla avseenden.

    Förlorarna i detta – och det är många! – är naturligtvis i första hand barnen men också alla pappor som trycks bort.

    Man skall komma ihåg att de lagar vi idag har drivits fram av extrema radikalfeministiska grupper som ROKS. I den föreställningsvärld som ROKS finns i kan en man eller pappa aldrig vara vare sig god eller ens behjälplig. Män är fienden, punkt slut och allt arbete går ut på att få bort dem i möjligaste mån.

    Trort du mig inte, ta del av alla årens utgåvor av ROKS tidning ”Kvinnotryck”.

    Och kom ihåg då att mycket av detta idag är lagar och förordningar.

    Manshatet är systematiserat.

  18. Robin Says:

    Jag tycker också att kritiken mot Pär var missriktad och tafatt. Jag tror som Pär själv att det har med taktik att göra.

    Artikeln var inte riktad till Pär eller pöbeln utan till journalistkollegorna som artikelförfattarna träffar på jobbet dagtid och på rödvinsmingel kvällstid.

    Budskapet var ”sluta mobba”, vilket tyvärr knappast kommer att få någon effekt. Hade budskapet varit ”sluta mobba och sluta sprida misandri och könsmaktsfeminism” så hade det tagit hus i helsicke hos twittermobben. Där gick gränsen men jag kan som anonym skribent inte säga att jag klandrar dem.

    Hoppas det stärker dig att vi är många som tycker ungefär som du ändå. Den skräniga, megafonförsedda minoriteten av befolkningen är könsmaktsfeminister eller sådana som låtsas vara det för husfridens skull.

    Den tysta eller tystade majoriteten är vi andra som inte kallar oss feminister men som vill ha jämställdhet med lika rättigheter, fria möjligheter, och nolltolerans mot diskriminering.

  19. Mars Says:

    Pär får illustrera bilden av en person som det är journalistisk skottpeng på, samtidigt som Sakine Madon o Fredrik Krohnman tydligen upplever det som viktigt att genom att skriva som de gör ta avstånd från Pärs idéer. Man kan ju fråga sig varför det är så viktigt:

    Samtidigt har det ju sedan 2007 stått att Genusnytt tar upp den obelysta halvan av jämställdhets-frågan, något som ändrats först det senaste året. Kanske är det vad de syftar på.

  20. Cuben Says:

    Det är självklart att du inte ska beredas tillfälle till bemötande. Det skulle du bara ha om Expressens och dess journalister följer Journalistförbundets etiska regler, vilket de ju har valt att inte göra. Se valda delar;

    PUBLICITETSREGLER

    Var generös med bemötanden

    5. Felaktig sakuppgift skall rättas, när det är påkallat. Den som gör anspråk på att bemöta ett påstående skall, om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle.

    Hör båda sidor

    13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter.

  21. Trendbrott Says:

    Är det någon som var vuxen på 80-talet, på 70-talet, på 60-talet? Fanns det journalistik då? Jag menar objektivt undersökande journalistik till det allmännas bästa.

    Det finns ju inte längre tyvärr.

    Om det fanns förut, när skedde själva trendbrottet?

  22. Niko Says:

    Cuben:

    Precis.

  23. Hurtbullen Says:

    @Trendbrott

    ” när skedde själva trendbrottet? ”

    När Internet (och sociala medier) slog igenom.

  24. Joakim Steneberg Says:

    Trendbrott.

    Jag blev visst vuxen på 60-talet. Och har följt med i könsdebatten sedan dess, med vissa avbrott förstås. vittnar gärna om det jag vet, främst debatten i media.

    Jag var försiktigt positiv till feminismen fram till -77. Den höll då en rätt låg profil vad jag kan minnas, och i den åldern är man ju tämligen fixerad vid det andra könet också…
    70-talet var ju en vänsterperiod, men efter -60-talet med p-piller och annat, så var porrklubbarna lika vanliga som pizzerior, ja nästan.

    Iaf våren -77 minns jag aha-upplevelsen, en medvetenhet om att ”det här kommer de att missbruka, gör redan!” Precis så.
    Tog faktisk ett sabbatsår från kvinnor också.

    Har skrivit en del om detta, på senare år på sourze.
    Om du googlar på mitt namn hittar du till artiklarna.
    Den första heter ”Sverige, världens mest jämställda medlöparland!” Den är en satirisk genomgång av hur feminismen slog igenom i ”landet jämställdast”.

  25. Joakim Steneberg Says:

    ”Skjutjärnsjournalistiken” kom i början på -60-talet. Den konfronterade politiker i TV minns jag. Med de tre O:na http://sv.wikipedia.org/wiki/Skjutj%C3%A4rnsjournalistik
    Den måste ha sakta avtynat när feministerna kom in i media drygt tio år efteråt…
    Idag är manliga journalister mähän, har skrivit ett par artiklar om detta. Och de kvinnliga är ofta rabiata, eller mähän de också.

  26. Robin Says:

    Jag tror att det är lättare att vara mediekritisk när det finns en stor flora av alternativ på Internet att jämföra med, jämfört med 1990-talet och dessförinnan.

    Vad jag är osäker på är när det öppna mansföraktet blev så legitimt. ”Gubbigt” ser man ju som skällsord i var och varannan tidning numera, liksom artiklar om att olika samhällsfenomen är ”männens fel”. Jag gissar att detta har tilltagit smygande under de senaste 20 åren.

    Likt kräftan i kastrullen känner man inte hettan som plågsam i början men till skillnad från kräftan som så småningom plågas i kastrullen så ser jag positivt på framtiden. Vi är för många för att acceptera mansföraktet i längden.

  27. Joakim Steneberg Says:

    Robin,
    I början av 80-talet visade TV ”Behövs mannen?” Det var med Nils Udenberg, som villig fjäskare (”den första feminissen”) och Riita Liljeström.
    En vidrig titel, sedan satte det igång på allvar.
    Har glömt namnet på programledaren, som var gift med Garry Engman. vet någon?
    Har senare träffat båda, och bråkat med henne i en annan sak.

  28. Robin Says:

    @Joakim Steneberg

    Tack för intressant upplysning! Vidrig titel, som sagt. Kan programledaren ha hetat Birgitta Sandstedt?

  29. Nils Jungenäs Says:

    >> Pär Ström

    Jag förstår faktiskt inte vad problemet är. Det här är en av ytters få frågor där jag tycker att Pelle Billing har tankegångar som jag delar i större utsträckning än dina. Varför envisas du så med att påtala att du inte är motståndare till mycket av det feminismen förespråkar, bygger på samt strävar efter.

    Du skrev:

    ”-Varför skulle jag vara ”anti” något som andra har formulerat istället för att själv formulera det jag tror på?”

    1. Det ena utesluter väl inte det andra?
    (…om man inte har aspberger eller dylikt.)

    2. Då är du inte ateist heller?
    Eller…?

    3. Varför är det öht fel att påtala att man inte delar en annan persons uppfattning.

    4. Om man nu prompt känner att man måste välja huruvida man ska vara för något eller mot något så är det väl betydligt mindre begränsande att ta avstånd från hela eller delar av något som någon annan formulerat än att försöka bygga en helt egen -ism runt sig?

    Håller du inte med?

    Jag är t.ex inte feminist. Jag delar inte mer än några ynka procent av vad feminismen står för. Jag delar däremot praktiskt taget allt som du här på genusnytt formulerar som jämställdism, samt det Pelle kallar Jämställdhet 2.0. Detta gör att jag till och med kan kalla mig antifeminist. Precis som jag kan säga att jag är t.ex antinazist, trotts att jag gillar både nationella projekt för att få bukt med arbetslöshet samt tyskland allmänhet. Det är helt enkelt så mycket andra fundamentala element i den ideologin som jag ogillar att jag på det hela taget är emot den trotts att det finns obskyra korn som jag gillar.

  30. Joakim Steneberg Says:

    Robin, tack för det, så hette hon. Dom gifte tydligen om sig igen. När jag stötte på dom var dom skilda
    En riktig pionjär var hon, som hycklare inom mediafeminismen.

  31. Joakim Steneberg Says:

    Nils Jungenäs.
    Billing är väl inte emot feminismen? Han är ju emot ”antifeminismen”, enligt hans egen definition alltså!
    Iaf när jag lämnade sidan.

  32. JD Says:

    Pär
    Jag kom på ett ord som skulle kunna användas som en komplement till ordet Jämställdist.
    Ett ord som tar avstånd från konceptet feminism men som inte är degraderat till att enbart vara anti mot feminism.
    Ordet är Intefeminist.

    Jag är inte Antifefinist. Jag är Intefemenist.

  33. Nils Jungenäs Says:

    >> Joakim Stenberg

    Det stämmer. Det jag syftade på var Pelles uttalade ovilja att bekänna sig TILL en -ism.

  34. Access Says:

    @ JD kl. 22:13

    Jag brukar säga ”icke-feminist”. På samma sätt som jag är icke-rasist, icke-sexist, icke-religiös och icke-kommunist.

    Och då menar jag inte det som en typ av guilt-by-association-argumentation.

  35. JD Says:

    Access

    Jag är mer inne på att ordet Intefeminist ska ses som ett enda ord utan någon specifik betoning på ‘inte”.
    På samma sätt som att ordet Intenist är ett specifikt ord för en viss typ av läkare.
    Intefeminist är att se på jämställdhet utan feminism samt att man även ser feminism som ett konkret hinder för jämställdhet.

  36. Joakim Steneberg Says:

    Jag är humanist.
    Enkelt, globalt, empatiskt!

  37. Avskrädet svenska journalister. « Malte on the Roxxx Says:

    […] är de totalt ute och PK-cyklar när det gäller Pär Ström vilket bara visar att de två inte vågar helt gå emot strömmen. Pär Ström tillhör inte landets inneklubbar och för att Fredrik Krohnman och Sakine Madon inte […]

  38. Joakim Says:

    Jag ska vara ärlig, av den anledningen att jag vill att du ska få ännu mer inflytande: Ibland hade det nog varit bra om du kunde tona ner den retorik som av feminister kan uppfattas som biologistisk. Var tydlig med att de biologiska och sociala faktorerna har ungefär lika mycket inverkan, och poängtera att feministerna borde fokusera mer på att motverka könsstereotyp uppfostran än att curla vuxna kvinnor genom statliga ingrepp. Jag har själv upptäckt att många av dem blir mycket mer medgörliga att flytta detta fokus genom denna taktik. För nog kan vi väl alla ändå hålla med om att den genomsnittliga uppfostran i Sverige kan bli bättre, även om inte den nuvarande genuspedagogiken är lösningen?

    Med det sagt, nog pratat om dig. Jag uppskattar också Madons och Krohnmans markering mot mobbningskulturen, men de hade minsann även kunnat fylla i att även journalister kan vara bra ensidiga i sakfrågor. Jag vet att i alla fall Sakine Madon vid upprepade tillfällen invänt mot statsfeminismen, så här hade hon verkligen chansen att markera extra tydligt att de inte är ett dugg bättre. Men det är nog som du säger: Taktiska skäl – internkritik gör större avtryck.

  39. Taste in men Says:

    Återigen, lysande inlägg Pär. Jag tror det snart är på väg att vända.

  40. Gubbklubben Says:

    Kritiserar sveriges journalistkår

    https://www.flashback.org/t2001868

    Korruption inom media och politiken. Samma förhållanden även i Sverige feministernas hemliga pakt med makteliten i utbyte mot sprida manshat. Söndra och härska

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: