Forskare: Kvinnor blir snabbare toppchefer än män

 

I en forskningsrapport från 2004 har de två forskarna Peter Callelli och Monika Hamori undersökt hur karriär till ledningsposter i storföretag går till. De har siktat in sig på så kallade Fortune 100-företag, de allra största företagen.

Intressant nog kommer de in på genusaspekten. Och det de skriver tyder på att kvinnor har det lättare, inte svårare, än män att nå den verkliga toppen. Tvärtemot den vanliga feministiska tesen, alltså.

Jag citerar en sammanfattning om forskningsresultaten som publicerats av National Bureau of Economic Research (min översättning):

”Dessutom är det inte bara så att kvinnor numera är en del av maktstrukturen, utan kvinnliga toppchefer tenderar att vara yngre (47 år emot 52), mindre sannolika att vara livstidsanställda (32 procent mot 47 procent), har varit kortare tid på varje jobb före sin befordran (3,4 år mot 4,0) och kom upp på toppnivå ‘mycket snabbare (21 mot 25 år) än sina manliga motsvarigheter’, skriver författarna.”

Kvinnors väg till toppen är alltså kortare/snabbare än mäns väg till toppen i amerikanska storföretag. På annat sätt kan man knappast tolka det faktum att kvinnliga toppchefer är fem år yngre än manliga, och att det krävs fyra år mindre på lägre nivå först för kvinnor än för män innan toppjobbet uppnås.

Vad det beror på kan vi bara gissa. Är kvinnor smartare än män? Jobbar kvinnor hårdare i karriären än män?

Själv misstänker jag en tredje förklaring: Eftersom företagen av politiska skäl vill ha kvinnliga toppchefer, och har svårt att hitta sådana, är kraven lite lägre på kvinnliga kandidater.

I så fall – jag skrev i så fall – kan man fundera på om det är glashiss snarare än glastak som gäller för det täcka könet.

Tack för tipset, Ulf T! Jag har för övrigt tagit upp denna bloggposts tema i kapitel 3 i min bok Sex feministiska myter, som finns här som gratis pdf (slutsåld i pappersform).

Näraliggande: Här kan du läsa ett tidigare blogginlägg på Genusnytt om ”golden skirts”, de hett eftertraktade kvinnliga styrelseproffsen i Norge som har mängder med uppdrag.

 

.

För övrigt 1: Tack vare Clabbe finns nu artiklar på Wikipedia inte bara om boken Mansförbjudet utan även om mina tidigare jämställdhetsböcker Mansförtryck och kvinnovälde och Sex feministiska myter. Var uppmärksam på försök till vandalisering eller radering. Klicka på resp boktitel för resp WP-artikel.

För övrigt 2: Avseende den nyligen avslutade IT-konferensen Internetdagarna har könsfördelningen nu blivit en stor fråga. Vi lever som bekant i Sverige i nådens år 2012. Se här.

 

För övrigt 3: Läs här en intressant artikel om löneskillnader mellan könen. Gudrun Schyman skulle inte ha gillat artikeln. Eldade hon sedlar i onödan?

 

Recensent på Sveriges Radio har påverkats av ”Mansförbjudet”

 

Nu har det kommit ännu en recension av boken ”Mansförbjudet”. Den är gjord av Sveriges Radio P4. Du kan läsa eller lyssna till recensionen här.

Det intressanta med den här recensionen är att boken verkar ha påverkat recensenten. Hon ger intryck av att ha feministiska värderingar, men verkar ha förskjutits lite i sin syn på genusfrågan efter att ha läst Mansförbjudet. Läs detta avsnitt:

”Det är ingen tvekan om att boken gör intryck, han har sina poänger Pär Ström, men han verkar helt ha glömt av orsaken till varför stora delar av samhället satt kvinnor i fokus.

Det faktum att man 2012 kan ge ut en bok som handlar om diskriminering av män tyder på att satsningarna på kvinnor burit frukt. Och möjligen är det så att den indirekta poängen med boken, är att satsningarna varit så framgångsrika att det nu är dags att stanna upp. Möjligen har vi nu kommit såpass långt nu att specialsatsningar på flickor och kvinnor inte behövs längre på en del områden. Och i samma stund som de inte behövs, men ändå genomförs, kan de ge en tyngd som faktiskt resulterar i att män och pojkar diskrimineras.

[…]

Är det inte dags att en gång för alla se till att samhället blir jämställt? Att se på saker utifrån mäns OCH kvinnors möjligheter?”

Det där sista är väldigt glädjande. Det låter ju rent av jämställdistiskt!

För övrigt: Sedan i helgen ligger boken ”Mansförbjudet” med egen artikel på Wikipedia.  Men nu har någon, kanske med feministiska värderingar, ifrågasatt artikelns rätt att finnas till. Se protesten överst. Trots att artikeln solklart uppfyller Wikipedias egna relevanskriterier (vilket jag visat här). Kan någon gå in och säga till på diskussionssidan och ta bort ifrågasättandet? Jag gör det inte själv för man avråds från att påverka artiklar som man har en personlig koppling till.

Kvinnor smygkvoteras med ekonomiska styrmedel

Det här exemplet är från 2009, men känns lika aktuellt ändå. Vid den samhällsvetenskapliga fakulteten på Umeå universitet tillämpas (i alla fall då) en mycket försåtlig form av curling av kvinnor.

För varje befordrad professor, och för varje utnämnd docent, utgår pengar till berörd institution. Dock inte samma belopp för alla. För kvinnor får institutionerna 20 procent mer än för män. ”Viktning”, kallar de det.

Därmed skapas förstås incitament för institutionerna att satsa på kvinnor.

Förfarandet befinner sig i en gråzon mellan kvotering och icke-kvotering. Rent formellt kan fakulteten säga att kvotering inte råder – men ändå gynnas kvinnor framför män. En slags smygkvotering.

Ett ganska fult knep, tycker jag.

Vi jämställdister tycker att könen ska behandlas lika. Jämställdhet, kallar vi det. Att kräva likabehandling av könen är märkligt nog kontroversiellt i dagens Sverige. Senast igår blev jag påhoppad av en jämställdhetsarbetare som hånar mig på Newsmill för att jag påtalar könsdiskrimineringen av män i Sverige.

Läs mer om kvinnocurlingen i Umeå i fakultetsnämndens protokoll här (sidan 2 enligt pagineringen, sidan 4 enligt pdf-dokumentets sidräkning).

Tack for tipset, du hemliga tipsare!

Uppdatering: Denna kommentar passar att lyfta fram:

För övrigt 1: Sportfiske är en ”manlig bastion”, skrev DN härom dagen (ej på webben). Nu satsar organisationen Sportfiskarna på att få kvinnor att börja fiska. Bland annat arrangerade de en särskild kvinnofiskedag utanför Stockholm nyligen. Det är för övrigt intressant med ”bastioner”. Män har ”bastioner”, enligt media. Det låter militärt. Som ett fort som desperat försvaras med vapen åt alla håll. Kvinnor har dock inte ”bastioner”, i alla fall i väldigt begränsad utsträckning. En googling på ”manlig bastion” ger 4090 träffar, medan ”kvinnlig bastion” ger 228 träffar.

 

För övrigt 2: Det finns ett hat mot ”tänkande kvinnor”, menar statsradion. Se här. Tack för tipset, Mats!

Skrattretande kritisera mansdiskrimineringen skriver manlig feminist

 

En person vid namn Nils Pettersson, som titulerar sig jämställdhetsarbetare, går på Newsmill till hårt angrepp mot Pelle Billing och mig.

Mest är hans angrepp riktat mot mig, eftersom jag nyligen tagit upp könsdiskrimineringen av män och pojkar (bland annat i boken ”Mansförbjudet”). Att jag gör det är både ”krystat och skrattretande”, menar Pettersson.

Först citerar han mig, där jag i en debattartikel räknar upp en lång lista på formell diskriminering av det manliga könet i bland annat lagstiftning och myndighetsutövning. Sedan säger han om den diskrimineringen:

”Det är både krystat och skrattretande. Som om det vore synd om männen. Verkligheten borde ringa upp Pär Ström och berätta att det här är en bra bild av hur kvinnor har haft det sedan alltför länge. Jo, visst kan det hända att några män är förfördelade. Men oftast är det vi som drar det längsta strået, trots allt.”

Nils Pettersson skriver också:

”Pär Ström och Pelle Billing får gråta hur mycket de vill över män som blir diskriminerade – jag kan inte hålla med. Faktum är att jag knappt ens kan ta det på allvar.”

Så här beskriver Pettersson situationen för män i Sverige:

”Men vi män borde inse faktum, det finns en samhällsstruktur som gynnar männen. […] För hur vi än vrider och vänder på saken går vi alltid före i kön och vi kan göra det med hjälp av den makt vi har tillskansat oss och vi kan göra det därför att vi alltjämt har inpinkade revir som kvinnorna inte ”ska bry sina söta huvuden med”. (Som Katrine Kielos så målande beskriver det.)”

Nils Pettersson understryker i sin debattartikel hur viktigt han anser det är att feminismen finns. Läs artikeln här. Jag kommer inte att skriva något svar. Tack för tipset, Tobias, Per, Thomas, Carl, Joakim och André!

Pettersson skriver att han jobbar på Södertörns lärcentra, ett företag som beskriver sig som ”ett utbildningsföretag som arrangerar utbildningar med jämställdhetsmål för att öka jämställdheten i Sverige”.

Det inger en viss oro.

Hur kan en jämställdhetsexpert håna ett utpekande av omfattande könsdiskriminering? Det är svårt att förstå. Det borde ju vara tvärtom.

Återigen detta orwellianska nyspråk. ”Krig är fred”, ”Frihet är slaveri”, ”Mansdiskriminering är jämställdhet”.

Det är uppenbart – vi lever i Sverige i nådens år 2012. En dag kommer folk att skaka på huvudet åt den här epoken. Några gör det redan.

För övrigt: Se nedan dagens löpsedel från DN. Jag undrar om detta ”räknas” när maktbalansen mellan könen kalkyleras av det genusindustriella komplexet?

Hoppsan, där gjorde de minsann självmål…

Ibland blir saker och ting övertydliga. Som i det här pressmeddelandet från S-kvinnor i Stockholms län (alltså det socialdemokratiska kvinnoförbundet).

Det handlar om politiskt aktiva kurder som sitter i turkiska fängelser. S-kvinnor kräver att dessa släpps fria. Men inte riktigt alla.

Så här inleds pressmeddelandet:

Släpp loss kvinnorna bland fångarna, alltså.

Läser man resten av texten finner man sex omnämnanden av orden kvinna/kvinnor/kvinnorna, och noll omnämnanden av man/män/männen. Efter flera uppmaningar att hjälpa just kvinnorna finns mot slutet av pressmeddelandet en formulering som eventuellt kan tolkas som att även manliga politiska fångar bör släppas.

Detta skriver jag apropå det vanliga feministiska påståendet att feminismen minsann inte är någon fackförening för kvinnor, utan kämpar lika mycket för båda köns jämställdhet. Tycker du att så är fallet? Skriv gärna kommentar.

Tack för tipset, Matte Matik!

För övrigt 1: Johan Hakelius har skrivit en krönika där han för fram tänkbara orsaker, en del konspiratoriska, till att orden ”damfotboll”, ”dambandy” och andra idrotter som börjar med ”dam” plötsligt har försvunnit ur medias vokabulär. Själv konstaterar jag att man faktiskt borde säga ”herrfotboll” när herrarna spelar om man ska säga ”damfotboll” när damerna spelar. Att så inte alltid sker tror jag dock inte beror på kvinnoförakt eller annan form av mansgriseri, utan på att idrott började som en primärt manlig företeelse (och än idag är män genomsnittligt betydligt mera sportintresserade än kvinnor). Tack för tipset, Sara!

För övrigt 2: Isobel Hadley-Kamptz skrev nedanstående i ett tweet. Hon är journalist och författare, krönikör på Dalarnas Tidningar, med ett förflutet på Dagens Nyheters och Expressens kultur och ledarsidor (enligt Wikipedia). Tack för tipset, Lena! Kommentar: Jag är lite sugen på att samla de bästa feministiska citaten i en bok.

För övrigt 3: Expressen publicerar idag nedanstående bild på sin förstasida på webben. Det handlar inte om våld i nära relationer, som man kan tro, utan om en ny skönhetsbehandling som går ut på att man ska bli örfilad. Varför valde redaktionen en bild där en man får denna skönhetsbehandling (och alltså blir slagen)? Mot bakgrund av att kvinnor är mest intresserade av skönhetsbehandlingar hade det väl varit naturligare om mannen hade slagit kvinnan? Tack för tipset, Fredrik!

 

För övrigt 4: Idag arrangerar Forum för skolan vid Uppsala universitet en halvdagskonferens på temat ”manlighet”, då ”manlighetskonstruktioner” ur olika perspektiv presenteras av föreläsare och aktiva inom bland annat ungdomsverksamheten. Läs mer här och här. Tack för tipset, Erik!

Mediamakten går mot kraftig kvinnodominans

Snart är tre av fyra journalister kvinnor

 

Journalistkåren har en väldig makt eftersom den kan påverka hur verkligheten beskrivs och vilka frågor som tas upp till debatt. Och vilka frågor som förtigs. Det är inte för inte som media kallas ”den tredje statsmakten”.

Mot den bakgrunden är det intressant att notera att Sveriges journalistkår – som redan är kvinnodominerad – går mot ännu större kvinnodominans.

Här finner du Statistiska Centralbyråns skrift ”Arbetskraftsbarometern 2011”. På sidan 94 tas journalistutbildningen upp. Nedan ser du ett utdrag:

Visserligen avser siffrorna personer som har gått journalistutbildningen, vilket inte är riktigt samma sak som gruppen med journalistjobb, men kopplingen torde vara stor.

Siffrorna avser 2009/10. Om journalistutbildningen fortsätter att producera resultat som hittills går vi alltså mot en journalistkår som har en kraftig övervikt kvinnor. 73 procent kvinnor innebär att det nästan går tre kvinnor på varje man.

Jag undrar om det här ses som ett problem av dem som äger möjligheten att dra igång en samhällsdebatt (alltså huvudsakligen journalistkåren). Vad tror du? Nästa fundering: Om könen vore omvända, skulle det då ses som ett problem?

Observera att jag inte har sagt att könsfördelningen utgör ett problem. Vad jag däremot påstår är att detta inte direkt understöder den feministiska tesen att kvinnor är ett underordnat kön.

Ett annat yrke som ger makt är juristyrket. Samma rapport visar att de som examinerades från juristlinjen 2009/10 bestod av 64 procent kvinnor och 36 procent män. Nästan två kvinnor på varje man, alltså. Kvinnlig underordning? Utgångspunkten, alltså könsfördelningen bland dagens yrkesverksamma jurister, är 51 procent män och 49 procent kvinnor.

Tack för tipset, Per!

För övrigt: Journalistkåren styr vår bild av verkligheten, som sagt. Så här använder till exempel Expressens Johannes Forssberg sin makt: ”Många av världens fattiga platser präglas av manlig lathet. Männen ligger och snarkar i små högar tillsammans med andra män medan kvinnorna får allt att gå runt”. Så inleds en ledare han skrev för några år sedan. Ojoj. Nu orkar jag inte med mera manshat på ett tag. Jag tror jag ska gå och lägga mig i en liten hög och snarka.

 

 

 

Männen förmås skandera: ”Jag är skit”

En företeelse som fascinerar mig är män som hatar män. Hatar man även sig själv då? Eller gör man undantag för sig själv?

Tomas Larsson, recensent på tidningen Östersundsposten, ger intryck av att tycka illa om män. I alla fall är han djupt imponerad av SCUM-manifestet, som nu spelas i Östersund. Så här säger han om pjäsen:

” ‘Scum’ provocerar med humor och bottenlös ilska, den borde spelas på skolor och arbetsplatser. Ingen kan hålla med om allt den säger, men än idag stämmer förfärande mycket av pjäsens budskap. Alltså behövs den.”

Larsson är medveten om pjäsens manshat – han har sett den. Han skriver bland annat så här om SCUM:

”En pjäs där männen i publiken förmås skandera ‘jag är skit’, sedan effektiva Andrea Edwards i TUR-teaterns uppsättning förkunnat att alla män är värdelösa och bör avlivas eller frivilligt söka sig till självmordskliniker.

[…]

‘Society for Cutting Up Men’ (SCUM) skrevs 1968, titeln kan uttydas både som att män ska skäras upp eller dissekeras. Den är ett rasande angrepp på patriarkatet, helt utan pardon. Män är imbecilla missfoster som egentligen vill bli kvinnor, Freuds omtalade penisavund finns inte, bara manlig fitt-avund.

Så går det på i 80 minuter medan den manliga delen av publiken har spotlights rätt i ansiktet, hånas och utsätts för en övertydlig underordning, illustrativ och obehaglig. Jublet från publikens kvinnor är glatt och unisont.”

”Jag är skit”, skanderade männen. Jag undrar om Tomas Larsson skanderade med? Tycker han att han själv är skit, i så fall?

Tomas Larsson tycker att ”förfärande mycket” stämmer av detta frosseri i manshat (misandri). Då kan han faktiskt inte ha särskilt höga tankar om det manliga könet.

Är det någon som kan förstå detta fenomen?

Läs recensionen här.

För övrigt 1: ”Det är tyvärr oftast kvinnor och barn som dör”, säger en tekniker som utvecklat en solcellslampa som ska råda bot på problemet att människor i Afrika dör av bränder orsakade av fotogenlampor. Säger ordvalet oss något om värderingar?

För övrigt 2: Idag publicerar DN fem helsidor (!) med intervjuer med författarna bakom den feministiska bibeln Fittstim, på temat ”fittstimmare 13 år senare”. Räknar man med söndagsbilagans framsida (se nedan) blir det sex sidor. En rimlig redaktionell prioritering? Bland annat intervjuas Linda Skugge, som säger att hon bara anställer kvinnor och att hon ”blivit mer rabiat, mer extremfeminist”. Det där att hon slutat vara feminist gäller inte längre.

 

 

Om DN hade velat ligga i framkant, och publicera något som väcker till eftertanke och lyfter debatten istället för något som känns som en gäspande vinylskiva som hakat upp sig, hade de kunnat publicera intervjuer med fem jämställdister istället.

 

Ordet ”kvotera” riskerar att bli stulet

Ordet ”kvotera” missbrukas allt oftare. Idag skriver till exempel Thomas Frostberg i Sydsvenskan:

”Under tiden fortsätter flera stora näringslivsarrangemang i Sverige att kvotera in män i sina paneler”.

Jaha, så arrangörerna skrev i förutsättningarna när de sökte folk till panelerna att bara män kunde komma ifråga? Precis så som det står i ett antal lagar och i många regler hos myndigheter att bara kvinnor kan komma ifråga, alltså?

Det tror jag när jag ser det.

Det är inte första gången jag ser ordet ”kvotera” användas på detta vis. Det är ett rent missbruk. Om vi inte ser upp kommer ordet att stjälas av feminister och förlora sin betydelse. Hur ska vi då kunna argumentera mot den riktiga kvotering, av kvinnor och flickor, vars baksida är diskriminering av män och pojkar?

Längre ned i texten skriver Thomas Frostberg så här:

”Det är sorgligt att vi inte kommit längre när det gäller jämställdhetsfrågorna. Det handlar trots allt om en grundläggande rättvisefråga, där halva befolkningen fortfarande år 2012 nekas en plats på scen, i ledningsgrupper och i styrelserum.”

Han skriver ”nekas en plats”. Skulle vi kunna få en källa till det påståendet?

Thomas Frostberg ondgör sig över att Internetdagarna ”bara” har 30 procent kvinnor. Sedan avslutar han med detta:

”Ännu värre blir det i december, när Dagens Industri håller stor innovationskonferens. Man skulle kunna tro att innovation är ett tema där det finns gott om kvinnor att lyssna på, men inte i den rosa affärstidningens värld. Elva av elva talare är män.”

Är det någon som på fullt allvar tror att Dagens Industri, i det samhällsklimat som råder i Sverige idag, säger nej till ett antal kvinnor som hör till Sveriges 11 mest framstående innovatörer med motiveringen att det bara bör vara manligt kön i talarlistan?

Det vore intressant att veta något om hur underlaget såg ut när talarna på innovationskonferensen skulle väljas ut. Först med den informationen kan man uttala sig om huruvida det är sannolikt att någon könsdiskriminering har förekommit.

För övrigt undrar jag hur stor andel av de innovationsföretag som blir framgångsrika som har en kvinnlig entreprenör som grundare? Det vore ett intressant ämne för Thomas Frostbergs nästa artikel. Två egenskaper krävs, och båda finns genomsnittligt i betydligt större utsträckning hos män än hos kvinnor: Vilja till stort risktagande, vilja att jobba häcken av sig på bekostnad av tid med barn och familj.

Tack för tipset, Sara!

För övrigt 1: ”Kvinnor sparar försiktigare än män”, skrev DN härom dagen (se nedan). Ännu en gång får vi bekräftat att män är mer riskbenägna än kvinnor. Jag önskar att media någon gång kunde analysera vad det får för konsekvenser på olika områden, exempelvis könsfördelningen hos dem som startar företag (=stor risk).

För övrigt 2: En professor i nationalekonomi vid namn Per Johansson säger, apropå sjukskrivningsdebatten, att det kanske inte är kvinnor som sjukskriver sig mycket som är problemet utan att män sjukskriver sig så lite.
Tack för tipset, Leif och Kristin!

För övrigt 3: En kvinna uttalar sig i Expressen om varför kvinnor får sämre resultat än män på högskoleprovet: ”Killar i den åldern är ibland mer självsäkra och piggare på att anta utmaningar. Många tjejer å andra sidan lider av ”duktig flicka-syndromet”: de känner förväntningar på sig, och blir nervösa och stressade.”

Vem lägger ut ”Mansförbjudet” på Wikipedia?

Vem vill hjälpa mig att lägga ut boken ”Mansförbjudet” som uppslagsord med egen artikel på svenska Wikipedia? Att jag inte gör det själv beror på att Wikipedia i sina principer avråder alla från att skriva om sådant de har en personlig koppling till.

Hoppas någon som är lite van vid att skriva på Wikipedia vill hjälpa mig!

Om artikeln du skriver om boken raderas av någon annan, med motiveringen att den inte är tillräckligt relevant eller att den utgör reklam för boken, kan du gå in på diskussionssidan och hänvisa till Wikipedias relevanskriterier. Det är nämligen så att boken ”Mansförbjudet” solklart uppfyller Wikipedias kriterier för att finnas med som uppslagsord med egen artikel.

Jag citerar Wikipedias relevanskriterier för böcker:

”En kulturprodukt (bok, målning, film, musikstycke etcetera) är relevant om den uppfyller eller har uppfyllt något av dessa kriterier:  […] – Har tillägnats ett antal recensioner eller reportage i flera oberoende, etablerade massmedier.”

Relevanskriterierna består av ett antal punkter i en lista, och det räcker att en enda av dem är uppfylld. Och punkten om ”recensioner eller reportage” är mycket väl uppfylld. Därför: Om någon raderar artikeln du skrivit om ”Mansförbjudet” kan du lägga tillbaka den och hänvisa till relevanskriterierna, och påpeka att det är vandalisering att radera källbelagd information som uppfyller relevanskriterierna.

Kort sagt: Boken Mansförbjudet har rätt till en egen artikel på Wikipedia!

Nedan följer länkar till ett antal ”recensioner eller reportage” i ”oberoende, eteblerade massmedier” om boken. Länkarna bör tas med i artikeln på Wikipedia.

TV4 Nyhetsmorgon 2012-09-18
Aftonbladet 2012-09-25
Smålands-Posten 2012-09-19
Smålands-Tidningen
Nya Wermlands-Tidningen 2012-10-04
Sydsvenskan 2012-09-20
Sveriges Radio P4 Norrbotten 2012-09-24
Sveriges Radio P4 Kronoberg
Sveriges Radio P4 Skaraborg 2012-09-29
Radio1 2012-10-04
Bibliotekstjänst

Artikeln måste, som alla artiklar på Wikipedia, vara neutral. Det kallas ”neutral point of view”, vilket skrivs NPOV på Wikipedia-språk. Här följer en idé på ungefär hur den skulle kunna formuleras:

Mansförbjudet är en bok om könsdiskriminering av män och pojkar, utgiven 2012 av debattören Pär Ström. Boken tar upp den allvarligaste formen av diskrimineirng, formell diskriminering. Sådan råder när det sägs i klartext, i regler eller motsvarande, att könen ska behandlas olika.

Mansförbjudet tar bland annat upp mans- och pojkdiskriminering i lagstiftning, praktisk politik, myndighetsutövning och näringsliv. Boken tar också upp diskrimineringslagen och Diskrimineringsombudsmannens insatser. Huvudsakligen behandlas svenska förhållanden, men i boken ingår ett internationellt avsnitt om EU, FN och bistånd.

Mansförbjudet har fått ett polariserat mottagande. Många uppskattar boken som den första kartläggningen av formell mans- och pojkdiskriminering. Exempelvis har Bibliotekstjänst skrivit ett positivt omdöme för Sveriges bibliotek. Däremot har boken väckt upprördhet hos feminister som anser att den borde ha tagit upp osynliga strukturer.

Observera att länkarna till media om boken måste tas med.

Ifall någon går in och ändrar artikeln du skrivit till en sågning av boken kan du ändra tillbaka och hänvisa till att artiklar ska vara ”NPOV” på Wikipedia. Neutral point of view. Allt annat strider mot Wikipedias grundprinciper.

.

För övrigt: ”Ovanligt få kvinnor i life science-bolagens styrelser”, skriver IDG.se. Man undrar varför de skriver om genuspolitik när de är ett IT-förlag och en IT-nyhetstjänst. För övrigt undrar jag hur många procent av life science-bolagen som startas av kvinnor. Någon som vet?

Känd författare betecknar män som ”fiende”

 

Den etablerade och flera gånger prisbelönta författaren Birgitta Stenberg kallar män för kvinnors ”fiende” i en sändning i Sveriges Radio.

Bakgrunden är att prinsessan Madeleine sa ”tihi” i samband med att hennes förlovning offentliggjordes. Birgitta Stenberg menar att det är kvinnlig underordning. Hon säger i radio, om prinsessans ”tihi”:

”Det värsta är att det här är att ställa sig till förfogande för någon som i politiska sammanhang är ens fiende”

Programledaren frågar: ”Hur menar du då?”

”Jag menar att männen håller på den makt de har skaffat sig gentemot kvinnor. Och det kommer de att fortsätta med så länge de har en möjlighet för den som har makt släpper den inte.”

Egentligen är språkbruket häpnadsväckande. Det motsatta könet kallas för ”fiende”. Då har verkligen feminismen spårat ur. Ordet ”fiende” för tankarna till krig. Man undrar, befinner sig Birgitta Stenberg i ett könskrig?

Hör inslaget här (ca 04:20).

För övrigt: Den nya högskoleprovet beskylls för att gynna män. Tack för tipset, Mats! Kommentar: Jag har känslan att så fort män presterar bättre än kvinnor i något sammanhang så ”måste” det bero på att det är någonting som otillbörligt gynnar män. För det kan ju bara inte vara så att män helt enkelt är bättre på ett område.

Regler för kommentarer på Genusnytt

Jag vill att det ska vara högt i tak i Genusnytts kommentarsfält, men det ska vara en seriös debatt. Därför gäller dessa regler för kommentarer, och de upprätthålls av moderatorn Admin (samt, i mån av tid, av mig själv).

Kommentarer som bryter mot reglerna raderas. I allvarliga fall kan kommentatorn bli blockad.

– Skriv i en seriös anda
– Inga okvädningsord
– Likna inte motståndare vid nazister (inte heller ”feminizter” och liknande)
– Inga personangrepp, uttryck dig inte föraktfullt om personen bakom åsikterna
– I ovanstående ingår att inte kommentera personers utseende
– Ingen främlingsfientlighet är tillåten
– Inga länkar är tillåtna till bloggar eller media som är förknippade med främlingsfientlighet
– Sabotera inte debatten genom att ”trolla”
– Det kan tänkas att jag missat något här, så använd sunt förnuft

Vi jämställdister ska inte sänka oss till en låg debattnivå. När vi blir angripna på ett lågt sätt ska vi hålla oss för goda för att ge tillbaka med samma mynt. Jämställdism ska var synonymt med en korrekt debattstil! Tänk på att varje användning av låg debattnivå utgör ett självmål – och låt våra motståndare stå för självmålen!

Computer Sweden blåser upp kvinnobilder

 

 

Idag publicerar IT-tidningen Computer Sweden en karriärbilaga som sitter ihop med den vanliga tidningen. Jag bläddrade i karriärbilagan och tyckte att det var misstänkt mycket bilder på kvinnor. Detta i en bransch som är känd för att betydligt fler män än kvinnor valt att jobba där. Ovan ser du framsidan och ett representativt uppslag.

Här ligger en hund begraven, tänkte jag. Saken måste utredas.

Analysen visade att det är fler bilder på kvinnor än på män, men framför allt är bilderna på kvinnor mycket större. Uppblåsta. En areaanalys visade att den yta som karriärbilagan lägger på bilder fördelar sig på könen på detta vis:

– Bilder på män: 18 procent
– Bilder på kvinnor: 82 procent

Detta i en kraftigt mansdominerad bransch. Enligt Statistiska Centralbyråns statistik består gruppen ”systemerare och programmerare” till 80 procent av män, och gruppen ”datatekniker” består till 79 procent av män. Det går fyra män på varje kvinna i underlaget, alltså.

Computer Sweden behöll siffrorna men vände på könen.

Här kan du läsa mitt blogginlägg från i februari, när Computer Sweden hade ordet ”Gubbvälde” över hela förstasidan. De syftade på IT-branschen, och män beskylldes för att dominera på branschens vd-poster (här och här). Jag skrev ett svar som publicerades i tidningen.

 

Tidigare på Genusnytt om tidningars genusarbete

– Så sorterar Göteborgs-Posten bort män
– SvD svarar kryptiskt på min fråga om de kvoterar
– Så arbetar en tidnings genusgrupp
– Tidning erkänner att verkligheten manipuleras

.

För övrigt: Bloggen Aktivarum har startat en systerblogg vid namn ”Mansförakt i reklamen”. Den består helt av YouTube-klipp med mansföraktande (”misandriska”) reklamfilmer.