I samband med vårdnadstvister är det vanligt att kvinnan anklagar maken/sambon för sexuella övergrepp av olika slag. Därför är följande nyhet mycket intressant:
Enligt en studie genomförd av en expertgrupp inom särskilda avdelningen för sexualbrott på den nederländska allmänna åklagarmyndigheten har anklagelser om sexuella övergrepp i samband med vårdnadstvister visat sig vara obefogade i 95% av fallen. I expertgruppen har specialister från fyra discipliner samarbetat. De har studerat 42 fall där anklagelser om sexuella övergrepp har kommit i samband med en skilsmässa.
Bloggaren Daddy har på ett mycket bra sätt skrivit om rapporten här. Du finner en sammanfattning på engelska med länkar som leder vidare här.
Genusnytt 
08 september 2009 kl. 15:44
Pär;
Det är nästan kutym numera att advokaten som företräder mamman vid VT frågar: – Har han varit våldsam?
-Nej, inte direkt. svarar mamman
– Men lite våldsam är han väl, det är bra om du säger det!
– Ja,han blev ju arg när jag rymde med barnen. Svarar mamman.
Dessutom finns det advokater som hyr aulor på stora Universitet och tar 500:- timmen för att föreläsa om hur kvinnor bäst rövar bort barnen. (Läs; t ex Eva Glimstedt Torslow) Dessa har gjort det till sin grej att profitera på barn vilket ju borde vara straffbart.
I detta svenska samhälle litar man så blint på kvinnor mycket tack vare förljugande o missvisande statistik och inte minst ideologiska kokosnötter som är lika fundamentalistiska som de värsta talibaner.
Tack för att du belyser den sannerligen obelysta sidan av jämställdhetsfrågan, det behövs milt sagt.
08 september 2009 kl. 15:48
Adam!
Du verkar både engagerad och insatt, ska du inte starta en egen blogg om genusfrågan?
Pär S
08 september 2009 kl. 16:44
Att åtal inte väcks eller läggs ner innebär inte att anklagelserna nödvändigtvis är falska.
Studien omfattar 42 fall – redan där skulle varje frisk människa sluta läsa.
08 september 2009 kl. 16:56
Rättssäkerhet är grundläggande alla friska människor.
Dit hör uppenbart inte Johanna Sjödin.
08 september 2009 kl. 17:16
Bierman:
Vad grundar du det påståendet på?
Ström påstår att en anklagelse är falsk om det inte går att bevisa att ett brott har ägt rum och jag påpekar att han har fel.
08 september 2009 kl. 17:16
Johanna Sjödin:
”Att åtal inte väcks eller läggs ner innebär inte att anklagelserna nödvändigtvis är falska.”
Och att vi inte kan bevisa en osynlig tekanna inte svävar runt i rymden betyder heller inte den inte nödvändigtvis finns där. Men ingen frisk människa skulle för en sekund mena att vi skall utgå från att den finns där för att vi inte vet den inte finns där.
”Studien omfattar 42 fall – redan där skulle varje frisk människa sluta läsa.”
Studien omfattar begränsad tid. Skall vi göra forskning på mord i nära relationer för 2009 får du cirka 17 fall att forska på. Sedan får du fantisera fram egna exempel precis som den kvinnliga sociolog som skulle forska på invandrares åsikter men hade så svårt att få svar att hon fyllde i vad hon trodde de skulle sagt på egen hand och baserade studien på dessa.
08 september 2009 kl. 17:22
Johanna Sjödin:
”Ström påstår att en anklagelse är falsk om det inte går att bevisa att ett brott har ägt rum och jag påpekar att han har fel.”
Ström säger att anklagelserna är falska på basis av att de är grundlösa. DU säger de inte är falska på basis av vad? Att Ström teoretiskt KAN ha fel är inget argument för att han har fel.
08 september 2009 kl. 17:33
Erik,
Men du får ju bara 17 fall av mord i nära relationer att forska på eftersom det är den totala siffran. I den andra studien handlar det om en mycket liten del fall som alltså ska representera hela antalet fall. Du ser den logiska skillnaden mellan din jämförelse och Johannas?
Sen har såväl många som Pär Ström länkar till ofta tidigare varit noga med att påpeka att man inte kan anse folk vara skyldiga innan en dom har fallit. Men i det här fallet räcker tydligen misstanken om brott (om falska anklagelser) för att de skall vara fällda i era ögon. Det är nog dubbelmoralen i det som Johanna regerade på.
08 september 2009 kl. 17:35
Pär;
Tack men nej tack:-) Jag tycker att de som finns är strålande och behöver lyftas istället, ta t ex Pelle Billing, Tanja Bergkvist, Daddy, Aktivarum mm mm. Det är viktigt att tala om för politiker att det ser ut så här i samhället och där är nog min uppgift.
Erik;
Det går inte att tala logik med Johanna Sjödin, tro mig jag har försökt.
Att det bara var 42 fall i en studie kan ju tyckas knappt men med den lilla infliken från Erik så får man väl säga att den lilla tidsrymden dessa 42 fall kom upp är användbar. Sedan Johanna, det kunde ha varit en av dessa män som felaktigt anklagats och dömts, det hade varit 100% för många. Hellre fria än fälla måste ledande i juridiska sammanhang.
08 september 2009 kl. 17:44
Jag anmälde en man får våldtäkt. En man jag inte kände. Fallet blev nerlagt eftersom att de 1) inte kunde hitta mannen och 2) det fanns inte tillräcklig bevisning.
Det är fortfarande ett faktum att jag blev våldtagen.
08 september 2009 kl. 17:45
Erik: Det räcker att konstatera att det inte fanns tillräcklig bevisning. Det Ström gör är att insinuera att kvinnor ljuger.
08 september 2009 kl. 18:21
Johanna: Så när Pär skriver om en undersökning som kommit fram till att 95 % av anklagelserna om sexuella övergrepp vid vårdnadstvister är falska – då insinuerar han att kvinnor ljuger?
Ursäkta, men vad ska han skriva då för att det ska passa din åsikt. Att 5 % av männen är skyldiga?
Är det helt enkelt inte bara så att du har problem med att konfrontera den bistra verkligheten. Nämligen att kvinnor använder våldsanklagelser och sexanklagelser mot män av rent egoistiska skäl och att det är ett maktmedel som kvinnor dessutom använder i många olika sammanhang mot män.
08 september 2009 kl. 18:36
Om kvinnor ljuger ska man belysa det, men att anta att kvinnor ljuger för att bevisning inte finns att tillgå är direkt tölpaktigt.
08 september 2009 kl. 18:49
Knappast något brott är svårare att bevisa än våldtäkt, så att det inte finns tillräckligt för att driva meningsfulla processer i 95% av fallen må vara beklämmande men knappast speciellt konstigt.
Siffran säger INGENTING om hur många av kvinnorna som ljuger, eller om hur många fall där kvinnan vid anmälningstillfället legitimt trodde att hon hade lagen på sin sida men sedan tvingades inse att hon inte hade det. Som statistiken används här blir det som en klockren illustration av Twains tes om att det finns tre sorters lögner; ”lögn, förbannad lögn och statistik”.
08 september 2009 kl. 19:18
Aha, Johanna – det är alltså tölpaktigt.
Jag undrar en sak i all enkelhet. Varför skulle det inte kunna vara så att 95% av kvinnorna ljuger i den här sortens situationer? Är siffran allt för magstark? Beror det på att de är kvinnor? För kvinnor ljuger väl aldrig – eller?
Jag tror helt enkelt att du och andra är så inkörda i myten om kvinnan som ständigt offer och evig sanningssägare att du helt enkelt inte skulle kunna acceptera en sådan här uppgift ens om du blev överbevisad tusen gånger om.
Slutligen, om det omvända hade gällt, dvs att 95% av kvinnornas anmälningar varit sanna, hade du reagerat på samma ifrågasättande sätt då? Jag tror inte det.
08 september 2009 kl. 19:48
Pär,
Du skriver att ”i samband med skilsmässor är det vanligt att kvinnan anklagar maken för sexuella övergrepp av olika slag.”
Du hänvisar inte till någon källa och jag har svårt att hitta någon statistik över det. Vad menar du när du säger ”vanligt”? Säg att det sker ca 20 000 skilsmässor i Sverige varje år. I hur många av dessa sker det anklagelser om sexuella övergrepp av kvinnan mot mannen? Du måste ju veta eftersom du slår fast att det är vanligt, men om du inte berättar hur du kommit fram till det så är det svårt att bilda sig en uppfattning om du har rätt eller inte.
08 september 2009 kl. 19:48
Synd att Johanna och vissa övriga försöker dribbla bort det faktum att falska anklagelser om sexuella övergrepp på barn i vårdnadstvister existerar. Om det sedan är 50% eller 95% av alla anklagelser som är falska så är det i vilket fall som helst hemskt.
Varje enskilt fall där en pappa blir falskt anklagad drabbar barnet, pappan, familjer, vänner och bekanta. Barnen tar livslång skada av att pappan försvinner från deras liv. I en del fall orkar inte papporna med det hela och tar livet av sig.
Fokusera där det är viktigt och sluta upp med att försöka sopa skiten under mattan.
08 september 2009 kl. 19:51
S
Helt korrekt, Pär skriver:
”i samband med skilsmässor är det vanligt att kvinnan anklagar maken för sexuella övergrepp av olika slag.”
Tror att ett fel smugit sig in i texten, det borde stå:
”i samband med vårdnadstvister är det vanligt att kvinnan anklagar maken för sexuella övergrepp av olika slag.”
08 september 2009 kl. 20:19
DrKejs,
Men hur vanligt är det då i vårdnadstvister? Jag vet att jurister vittnar om att det är vanligt att sådana fall är väldigt infekterade och att det vräks anklagelser mellan parterna, men då borde man ju isåfall skriva så; att män och kvinnor slänger anklagelser på varandra. Så, hur ser siffrorna ut för vårdnadstvister och anklagelser om sexuella overgrepp?
Jag frågar mest för att när kvinnorjourer och liknande har sagt att olika saker är ”vanliga” så har de avkrävts 100%-igt verifierade siffror av Pär Ström och andra om de inte skall avfärdas som osakliga, så det borde ju vara samma krav på vetenskaplighet i det här fallet.
08 september 2009 kl. 20:24
@ Johanna Sjödin
Först och främst så skal INGEN behöva bli utsatt för övergrepp.
Det är djupt tragiskt och för djävligt… men det händer dagligen mot pojkar/flickor/män/kvinnor.
Samhället gör nog sitt yttersta för att försöka motverka dessa avskyvärda brott. Man har t.o.m. skapat en speciell lag som enbart skyddar kvinnor (kvinnofridskränkning) som inte är tillämplig om samma brott utförts av en kvinna mot en kvinna.
Att bevisa den här typen av brott har begåtts är av naturliga skäl mycket svårt och i vissa fall inte ens möjligt att göra. Både män och kvinnor ljuger men tyvärr så förekommer det alltför ofta att kvinnor ”glömmer” anmäla brottet förrän hon vill hämnas eller dra andra fördelar av att sätta dit mannen.
För att få ett bättre sammhälle så borde du kanske rikta all din ilska mot lögnaktiga medsystrar eftersom det är just dessa som gör att du har svårt att bli trodd. Själv riktar jag all min ilska mot de svinaktiga männen som faktiskt begår dessa avskyvärda brott.
08 september 2009 kl. 21:31
95% lögnerskor i vårdnadstvister är vidrigt. Extremt vidrigt!
09 september 2009 kl. 6:53
”Often there was no abuse but instead there were misunderstandings that went out of hand. Parents responded to ‘remarkable’ behavior that they wrongly interpreted as a signal of abuse. ”
Denna passage är kanske extra relevant(och förbisedd av såväl Ström som Daddy) eftersom den visar att mödrarna i fråga i många av fallen faktiskt trodde att de var fråga om övergrepp. De var alltså inte ute efter att lögnaktigt sätta dit sina män på falska grunder. 95% blir i ljuset av detta en ganska opålitlig siffra, om man är ute efter att visa att kvinnor i regel ljuger i vårdnadstvister.
Jag får nog hålla med Johanna Sjödin om att sakligheten på Genusnytt är något vinklad; all forskning som rör mäns eventuella beteende gällande t ex sexualbrott och vårdnadstvister avkrävs en hundraprocentig sanningshalt från Ströms sida. Allt som rör kvinnor kan man ofta höfta lite med, bortse från fakta, spekulera och generalisera kring, skylla på feminismen så fort man hittar något som inte är i mäns favör osv. Syftet med det senaste inlägget var troligtvis att insinuera att kvinnor ljuger i de flesta vårdnadstvister.
Kan man inte motivera varför alla faktorer som kan tyda på annat ska bortses från(för litet underlag för att vara relevant som forskning, nonchalans av de kvinnor som pga missförstånd trodde att det rörde sig om faktiska övergrepp, svårigheten att bevisa övergrepp trots att de skett osv osv) så blir det, som vanligt, platt fall.
09 september 2009 kl. 8:30
Johanna:
Studien fann ju att 95% av fallen var grundlösa, det handlar alltså inte om otillräckliga bevis för fällande dom utan om att de var grundlösa. T.ex. att barnen inte konfirmerade vad den som anklagar sa, att det var omöjligt att utföra brottet eller att tillfälle inte hade funnits.
42 fall är ju ganska många. Om du slumpar fram 42 fall av anmäld skada till försäkringsbolag och upptäcker att det inte fanns någon grund för skadan, skulle detta då enligt dig visa ingenting alls?
09 september 2009 kl. 11:27
Jisses: Johanna Sjödin skriver ”Jag anmälde en man får våldtäkt. En man jag inte kände. Fallet blev nerlagt eftersom att de 1) inte kunde hitta mannen och 2) det fanns inte tillräcklig bevisning.”
Ja då var det ju konstigt att de inte dömde honom!
”Det är fortfarande ett faktum att jag blev våldtagen.”
Dvs: Ta första bästa man, och sätt honom i fängelse, han har ju ett kollektivt ansvar.
Den människan är ju galen!
09 september 2009 kl. 12:49
Lövet:
Det är ju inte riktigt vad hon säger. Hon menar att bara för att ingen kunde dömas eller åtalas så betyder det ju inte att anmälan var falsk. Det har hon ju rätt i, och att tolka henne på samma ohederliga sätt som hon tolkar andra leder ju ingen stans.
Missförståndet här ligger i att hon tror att de 95%:en avser fall där man inte kunnat väcka åtal. Vad det handlar om är att man funnit anklagelserna grundlösa i 95% av fallen.
09 september 2009 kl. 14:28
S:
”Men du får ju bara 17 fall av mord i nära relationer att forska på eftersom det är den totala siffran.”
Vad spelar det för roll? Argumentet jag bemötte gjordes mot ANTALET i sig. Inte mot snett urval.
”I den andra studien handlar det om en mycket liten del fall som alltså ska representera hela antalet fall.”
Nej det rör sig snarare om exakt lika stor del som de 17 fall av mord innebär. Dvs samtliga fall inom den geografiska och kronologiska avgränsningen. Och när man gör den har man ingen aning om resultatet, det bestäms INNAN man gör studien.
”Du ser den logiska skillnaden mellan din jämförelse och Johannas?”
Jag ser likheten. Alla fall inom avgränsningen. Typiskt vetenskapligt kriterium. Antalet i sig spelar ingen roll. Du kan bedöma hur många procent av de åtta våldtäkter som gjordes i en viss stad i maj som gjordes av berusade personer exempelvis. Att det bara är åtta fall skulle inte göra studien dålig även om Johanna tror det.
”Sen har såväl många som Pär Ström länkar till ofta tidigare varit noga med att påpeka att man inte kan anse folk vara skyldiga innan en dom har fallit.”
Just det. Ingen kan anses vara SKYLDIG (juridisk term) förrän dom fallit. Men att säga att brottet man påstår har begåtts inte har begåtts bedömer ingen skyldig. Det bedömer någon EJ skyldig. Att inte göra det bedömer någon Skyldig utan bevis.
”Men i det här fallet räcker tydligen misstanken om brott (om falska anklagelser) för att de skall vara fällda i era ögon.”
Nej! Jag ser då ingen som säger tjejerna skall slängas i fängelse utan bevis. Du förväxlar att säga de GJORT en falsk anklagelse och att förespråka de är SKYLDIGA (dvs bevisat) till falsk anklagelse. Även om de ljugit så blir de inte dömda för det utan bevis. Däremot så blir inte deras lögner tagna för sanning med argumentet vi inte kan BEVISA de ljugit. Vi vet de har ljugit men vi säger inte de skall dömas för det i rätten utan bevis.
09 september 2009 kl. 14:39
Johanna Sjödin:
”Jag anmälde en man får våldtäkt. En man jag inte kände. Fallet blev nerlagt eftersom att de 1) inte kunde hitta mannen och 2) det fanns inte tillräcklig bevisning.”
Alternativ 2) är helt irrelevant om alternativ 1) föreligger. Finns ingen att åtala blir det givetvis inget åtal. Vem skall de annars försöka fälla i rätten? En pappfigur målad efter signalementet? Eller skall vi göra som USA gjorde under rasist-tiden? Om en svart begår brott så hugg en slumpvis svart och åtala honom istället för den skyldige.
”Det är fortfarande ett faktum att jag blev våldtagen.”
Det är lika mycket ett faktum att en himla massa tjejer som inte blivit våldtagna av olika orsaker sagt de blivit det och hur skall jag kunna veta om du är en av dem eller inte Johanna? Men i vilket fall som helst om polisen inte har nån att åtala vad spelar det öht för roll? Jag har inget emot att acceptera du som individ våldtagits och om jag kände dig skulle jag givetvis stötta dig helhjärtat.
Men av ovan givna anledning kan givetvis inte samma argument räcka varken för vetenskaplig statistik eller som bevis i domstol. Förstår du skillnaden mellan att jag skulle stötta dig som vän men att ditt fall om bevis saknas inte kan användas varken i forskning eller i rätten just eftersom jag inte kan veta VILKA av alla fall jag får in som är äkta? Försår du den problematiken Johanna. Jag säger INTE att du inte blivit våldtagen. jag säger INTE smärtan inte är äkta.
Jag säger den smärtan och det påståendet inte kan användas som bevisning i större sammanhang.
09 september 2009 kl. 14:58
Johanna Sjödin:
”Erik: Det räcker att konstatera att det inte fanns tillräcklig bevisning. Det Ström gör är att insinuera att kvinnor ljuger.”
Du förväxlar juridiska processer och vetenskaploga. Juridiken har begränsade resurser för varje fall pga den enorma mängden fall. Vetenskapen däremot kan ta ut samtliga fall vid en viss tidsperiod/plats (detta kallas avgränsning) och göra en mycket hårdare granskning än juridiken har möjlighet att göra av varje enskilt fall. Juridikens bedömning är mycket riktigt som du säger ”finns bevis för detta?” och även om det inte finns så finns orsak att tro gärningen kan ha skett men man kan inte bevisa den ELLER så kan man bevisa den men inte att det var den åtalade som begick den.
Men det är INTE vetenskapens bedömning. Vetenskapen bedömer ”finns grund för detta?” När grund saknas inom vetenskapen är påståendet falsifierat dvs FALSKT! Vi behöver vetenskapligt inte bevisa en osynlig tekanna inte finns i rymden för att det skall anses vara falskt. Dvs vi anser inte vi inte vet om den finns där när det saknas grund för att påstå den finns där, vi anser det grundlöst dvs falskt att påstå den finns där utan grund.
Jag vet inte om Pär Ström visste detta när han skrev inlägget men har helt korrekt i att fasifierade påståenden är nåt helt annat än domar i rätten.
09 september 2009 kl. 15:53
P_V: Kan så vara, jag är dock själv en anhängare av att följa min åsiktsmotståndares tonläge. Dvs tala med bönder på bönders vis osv.
Om nu J.S raljerar så antar jag att hon förstår raljerande mothugg.
F.ö. anser jag hennes parallell fantastisk: Hon åberopar ett ”fall” där hon säger sig ha blivit våldtagen men där det saknas bevis OCH gärningsman.
Detta används som underförstådda argument för att stora delar av de
95 % trots allt skulle ha varit riktiga övergrepp.
Då är vi tillbaks där igen: ”Min utsaga är trovärdigare för att jag är kvinna”.
P_V: Igen: läs sammanfattningen i Daddys länk så ser du att fallen var en blandning av grundlösa anklagelser och ”avsaknad av bevis” och misstolkningar. Du har alltså inte i alla delar rätt där.
Det leder mig tillbaks till min reaktion: Det viktiga i detta fall är att vi idag har ett rättsläge som snarast antar att 95% av alla anklagelser är riktiga och att resterande 5 % nog också för säkerhets skull bör leda till att pappan mister vårdnaden. Man skiter i rättssäkerheten av ”hänsyn till barnen”, vilket kanske är rätt tänkt.
Problemet med det är dock att barnen i ovan relaterade fall uppenbarligen representerades av rätt kassa mammor. Och sådana finns – tvärtemot vad J.S. vill påskina.
09 september 2009 kl. 16:19
Denna forskning är nog chockerande för många, men det är viktigt att forskning och fakta kommer upp till ytan, och får informera jämställdhetsdebatten. Bra att du tar upp det Pär!
09 september 2009 kl. 18:04
Kan ingen som är engagerad i kommentarerna svara på min fråga eftersom Pär Ström inte gör det: i hur många av alla vårdnadstvister per år förekommer det anklagelser från kvinnan mot mannen för just sexuella övergrepp? Pär Ström måste ju veta eftersom han slår fast att det är ett ”vanligt” förekommande beteende, men han nämner ingen siffra eller källa. Någon som vet? Konstigt att man kan kritisera kvinnorättsorganisationer för att sprida mytbilder om man inte själv tycker det är viktigare än så med källor.
Erik,
Bra att veta att du tycker det räcker med anklagelser för att anföra statistik på utförda brott, som t ex falska anklagelser. Ska komma ihåg det i fortsättningen. (jo, jag vet att det inte är detsamma som att döma någon till fängelse för brottet, men hur du än svamlar runt ämnet kommer man inte ifrån att antaganden om felaktiga anklagelser fortfarande bara är antaganden, innan ett erkännande eller en rättegång genomförts. Inte om man i alla andra fall alltid hävdat att bara en domstol kan döma någon för brott.)
09 september 2009 kl. 19:48
S;
Jag har talat med ca 45 pappor varav i de flesta fall så har mamman anklagat pappan för nedanstående :
1.Alkoholism
2.Drogberoende
3. Hotfullhet
4. Kan inte laga mat
5. Bryr sig inte om barnen
6. Sexuellt utnyttjande
7. Misshandel
8. Att pappan tänker rymma med barnen.
Dessa är de vanligaste och ofta så kan jag intyga att anklagelserna är brutala då tingsrätter o familjerätter oftast köper dessa argument utan ett spår av att vilja utröna sanningen i dem, således så finns det redan en grupp som döms utan bevis. Pappan som inte kunde laga mat var kock, pappan som var misshandlad hade själv blivit misshandlad och dessutom sett sina barn bli misshandlade av modern. Det roligaste är när mammorna påstår att papporna tänker rymma med barnen, detta påstående kommer oftast efter att mammorna själv egenmäktigt har rymt med barnen långt bort.
Detta mina vänner kallas för tvärtemotspråket och detta får man bevis för dagligen hos många statliga myndigheter o de är flitigt påhejade av känslofeministerna ty i deras ögon så är ju män kollektivt skyldiga…
Så män och barn offras i denna idyll Sverige allt för att skydda kvinnan, om en kvinna antyder något så är det sant.
Jag återkommer till dig S när jag har talat med fler pappor och fått lite mer på fötterna, naturligtvis så vet jag om att jag får en version och att det finns flera sidor på myntet men ändock så kan jag tala om för Er alla där ute som tvivlar, det finns ett mansförakt i samhället och just i dessa fall vid VT så är det barnen som drabbas hårdast. Även i de fall papporna inte orkar längre och tar självmord.
Pappa rörelser demoniseras av vissa mörkermänniskor men det står klart som korvspad att denna gången tänker vi inte ge vika för dem, vi drivs av att få se våra barns rättigheter få se dagens ljus även i ett sånt skrämmande land som Sverige.
09 september 2009 kl. 20:20
OK jag ger mig in i den här soppan också.
Johanna Sjödin, du har onekligen en poäng när du säger att det inte går att bevisa att anklagelserna är falska, i den meningen att det inte går att ställa utom allt rimligt tvivel att händelserna aldrig ägt rum OCH att kvinnan visste detta.
Jag håller med om att det kanske var en illa vald rubrik på inlägget men avsikten var säkerligen inte att svartmåla just kvinnor som gör detta utan att svartmåla de inkompetenta byråkrater som ska se till att alla blir lika behandlade inför lagen och att ärenden blir tillräckligt utredda. I synnerhet viktigt eftersom en anklagelse tycks räcka för att mannen mister vårdnaden helt och hållet då man månar om barnens bästa. Då verkar det inte spela någon roll om mamman kanske är en dålig mamma egentligen eller att pappan verkar bra och trevlig. Den osynliga tekannan är de livrädda för:)
Och eftersom man inte kan se om tekannan finns eller inte så blir man tvungen att generalisera, vilket innebär att mamman i praktiken har all makt och bestämmanderätt över de gemensamma barnen vid sådana här situationer för det är bättre att de får en halvtaskig uppväxt med bara en förälder än en eventuellt helv-etisk uppväxt. Men hur ser det då ut i de skilsmässor där vårdnadstvister inte uppstår och där kvinnan har tagit ut skilsmässa? Det finns väl ingen garanti där heller att övergrepp inte försiggår, det kan vi ju inte veta. En anmälan i sig indikerar ju inte på någonting. Svårt är det onekligen.
10 september 2009 kl. 6:30
Adam: Tack så mycket för ditt svar! Återkom gärna och tala gärna med kvinnorna också för att se om det är så att det kastas anklagelser åt båda hållen i just dessa vårdnadstvister eller om det är ensidigt. Vi vet ju att jurister vittnar om att just vårdnadstvister är extremt infekterade och att parterna krigar med alla tilltänkta medel, samt att det finns en stereotyp könsroll i samhället som säger att kvinnan är den ”mer naturliga” föräldern, en urtida fördom som lever kvar och gör att kvinnor öppet gynnas på detta område.
Fortfarande undrar jag vad statistiken som Pär Ström inte hänvisar till säger: i hur många vårdnadstvister av det hela antalet vårdnadstvister förekommer det anklagelser om sexuella övergrepp av kvinnan mot mannen?
10 september 2009 kl. 14:27
S;
Det är svagt av samhället att inte erbjuda alternativa lösningar vid tvister, nu så premieras ofta den ovillige eller den som rymt med barnen.
Det handlar inte enbart om stereotyper utan det är i varje instans gjort så att kvinnan skall skyddas t ex:
Kvinna rymmer med barnen som ju är egenmäktighet med barn. Åtgärd:ingen
Man skriver sina barn på den nya orten vilket är brott mot förvaltningslagen. Åtgärd: ingen
Man går till domstol och tar upp ovanstående men mamman får då ensam vårdnad p g a något som kallas kontinuitetsprincip.
Sedan ansöker man om umgänge och får knappt detta men man får betala alla resor samt underhållsbidrag själv. Om du dessutom tjänar mer än 289000:- per år så har du inte rätt till rättshjälp och advokaterna är ju inte billiga.
Sedan kan mamman fortsätta att sabotera umgänget utan att något görs för socionomer och familjerätter har sekretess och vägrar att skicka ett intyg om att mamman är borta vid umgängesrätt till barnen.
Om du sedan skulle få någon med dig eller ha vittnen till detta så används det ultimata vapnet, nämligen sexuellt ofredande av barnen eller hotfullhet, så det vi ser är hela tiden, i samtliga instanser som berör barnen, ett skydd för mamman.
Naturligtvis så finns det kvinnor som blir drabbade men dtta brukar se ut på ett annat sätt exempelvis så säger pappan som då har gemensam vårdnad att han ska åka på semester med barnen och sticker sen till Mallis i ett år i väntan på att de juridiska kvarnarna skall börja mal, han återkommer sedan till domstol och vinner ensam vårdnad p g a just denna ”kontinuitetsprincip”
Därför är det med stor sannolikhet mest elaka föräldrar som har ensam vårdnad förutom i de undantagsfall där mamman eller pappan är olämplig.
09 januari 2010 kl. 19:45
Undrar vad som är värst. Att som barn bli sexuellt utnyttjad, eller att som vuxen bli oskyldigt anklagad för barnsexbrott?
Vette tusan vad som är värre, men en sak är säker. Samhället måste prioritera både barnsexbrott och oskyldigt anklagande. Inget av det får överhuvudtaget ske…
23 februari 2010 kl. 21:21
Min polare sitter häktad sedan några veckor tillbaka för misstänkt grov kvinnofridskränkning i samband med en vårdnadstvist. Han anklagas för en mängd olika vålds- och sexövergrepp och så beskrivs han som kronisk alkoholist. Kvinnan är uppepprad av en bitter granne och en kvinnlig advokat på strisstigen. Detta är helt osant, absurt, tragiskt och skandalöst. Allt för att den revanschistiska exfrun i en svidande vendetta ska få vårdnaden av barnet och klämma honom på så mycket pengar som möjligt. Det hela är så överdrivet att hon riskerar att skjuta sig själv i foten och förlora i stället. Hon är förstås den som borde åtalas i stället. Var finns rättvisan för dessa stackars män? Finns det inga gränser för hur illa man kan råka ut genom att en part blåljuger i rent egoistiska syften utan tanke på barnet och expartnern som kommer i rejält i kläm?
23 februari 2010 kl. 22:11
Besviken,
Vad ska man säga… så här ser det ut idag i Sverige. Mitt råd är att ta kontakt med någon organisation för pappor, t ex pappa-barn, pappaliv, pappamanualen eller papparättsgruppen. Det finns flera men i dessa vet jag att det finns drivna och kunniga personer som alltid finns till hands.
”Never let your buddy fight alone”
Lycka Till!